SKILJENAUNDEN FoR

AMF-FOnSATRtNGAR

SKtLJEDOM L22193

Stockholm L993-09-08

SKIIJEITIIiMIOTN TON

atlm-ronsArc,wcanSKIIJEDOM1993-09-08Stockholm

i

s'

S ; '

..- .KARANDE

Svenska Arbetsgivareforeningen, I 03 30 STOCKHOLMOmbud: bitradande direlrdren I-ars Gellner, Grafiska Foretagen, Box 163g3,IO3 27 STOCKHOLM

SVARANDE

1. I:ndsorganisationen i Sverige, 105 53 STOCKHOLM2. Privat{anstemanna}carteuen, Box 5207, lo2 45 srocKHoLN{ombud for 1 och 2: chefsjuristen Erland olauson, Lo-Rattsskydd AB, Box 1155,11I 81 STOCKHOLN{

SAKEN

tol Lrdng av ersdttnin g sb est S.m melser i kollektivavtai om tryg gh etsfcirsalring vi darbetsskada, m.m.

Mellan Svenska Arbetsgivareforeningen (SAF) A ena sidan samt landsorganisationen iSverige (-O) och Privat$anstemannakartellen (PTK) tr andn sidan giller kollektivav-tal om trygghetsforvilaing vid arbetsskada (lFA). Dessa kollektivavtalsparrer har nre.rjett konsorrium av foisii-lringsbolag (Atv{F-konsortiet) traffat ett uppdragsavtzl omadministrering av bl.a. TFA. Konsortiet driver verksamheten genom det foran dam Al e t b il d a d e forsa-l,cin g sb ol ag et AMF-try g g h ets ftirsa-bin g. Mell an en s kil d aarb e t s g i vare oc h AItr- ry g gh ets fcjrsitain g gil l er fcirsi-Lrin g sa vtal avseend e TFA .

TFA utg6r en ansvarslorsahing vid arbetsskada som komplenerar den allmdnnaarb ets skad eforsiJcin gen enligt lagen om arb ets skad efbrsilaing (LAF).

Den 1 januari 1993 tridde indringar i LAF i haft som innefattar bl.a.ett nytr ochsnivare arbetsskadebegrepp. Andringarna innebir att kravet pt skadlighet hos en mil-jofaktor hojts frAn sannoiikhet till hog grad av sannolikhet (2 kap. I g) samt atr lcraver

2

pA orsalssamband mellan skadtig inverkan i arbetet och den fbrsihades skada skirpts

sA att samband skall anses fbrelgga endast om dvervigande slcil talar f6r det (2 kap.

2 $). OvergAngsbestimmelserna till dessa lagiindringar innehllier en regel om att didre

bestiimmelser giller fdr arbetsskador som har intriffat fbre den l janpui 1993 och

som har anmilts till ailmin f6rsSlcingskassa senast den 30 juni'19$; Regeln .kalas i.F' det foljande sexmAnadersregeln.

. - H

"- 'Dbn 1 april 1993 genomfdrdes iindringar i lagen om alimin fbrsilcring och sjukl6ne-

lagen som innebiir dels att en karensdag infordes, dels att ersd,nningsnivAn siali:tes frAn

90 till 80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten fr.o.m. dag 9i i sjukperio-

den och frer 90 tiil ?0 procent fr.o.m. dag 366. .rindringarna fAr betydelse ocksl for

arbetsskadade och avser iven skadefall som intriffat f6re den I april i993.

Den l juli 1993 iindrades LAF se att den hogre sjukpenning som dittills utgivits till

arbetsskadade (i00 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten) upphorde.

Arbetsskadade erhAller for tiden fr.o.m. den 1 juli 1993 ersinning frfur den allmdnna

forsilcingen med den vanliga sjukpenningen. Andringen avser ockqA skadefa-ll som

intriffat fore den I juli i993.

I)e tre genomforda lagdndringama har aktualserat frigan i vad m6n ansvaret enligt

TFA-foisiilaingen ptrverkas av forindringar i den allmiinna forsiil'ringen. MeUan par-

terna i skiljeirendet rAder wist i denna frAga.

SAF har pAkallat skiljeforfarande enligt $ 31 i de gemensamma forsi.]cingsvillkoren

for AMF-forsS.Iningarna genom en skrivelse den 4 maj 1993.

Shljeniimnden for Alr{F-forsi}ringar har vid provningen av skijjeiirendet bestAtt av

Hans Stark, ordforande, Christian Tyddn, Irnnart H6rnlund, Hans Holmberg, Karl-

Erik Persson, Karl-Ake Granlund och Stig Soderberg.

SAF har yrkat att skiljenimnden faststiller att de mellan SAF, LO och PTK triffade

civerenskommelserna om TFA och forsiilaingsvillkoren for TFA innebir att en for-

sal:rad som omfattas av TFA inte har ritt tili ersiittrring ur denna ftirsilcring motsva-

rande dels.den ersittning som, jimfort med tidigare regler, inte utges urrlAF till fdljd

av det derf-l januari 1993 i denna lag inforda arbesskadebegreppet oc@ls den er-

saffiing for inkomstforlust som till fbljd av besiiGle andringar i 3 kap. 4 $ Iagen om

allmiin forsilcring och 6 $ sjuklonelagen inte utges efter dsn I ald 1993 respekdve

t2den ersi.tlning fbr inkomstforlust som till f6ljd av En&ingar i 3 kap. I g LAF inte ut-ges efter den l juli 1993.

T O och PTK har yrkat i fbrsta hand att skiijeni.mnien skall awisa fastst;llelseyrkan-det och i andra hand att yrkandet skall avslfu.

SAF hat' bestritt awisningsyrkandet.

Shljenimnden har i beslut den 17 juni 1993, efter sammantride med parterna den26 maj 1993, avslagit awisningsyrkandet. Beslutet, som ir fogat som bilaga till dennadom, dr enhall-igt.

Parterna har utvecklat sin talan i sak infor skiJjenimnden dels skriftligen, dels munt-iigen vid sammantride den 30 juni 1993.

S am m an fattnin g svi s h ar partern a an lort folj and e.

SAI.

Upprinnelsen till TFA ar att soka i en framstS.llan ir 1968 av Svenska Transport-

arbetaref6rbundet tili regeringen av innebOrd att stuveribolagen borde genom lag-

stifrring Aliiggas eft stri-Ll ansvar for skador som drabbade stuveriarbetare vid arbete i

hamnarna. Forbundet Aberopade den h6ga olycksfallsfrekvensen fbr stuveriarbetare

samt de jamfort mei andra arbetstagargrupper stdrre svArigheter stuveriarbetarna hade

att erhAlla ersdnning ut6ver vad som floljer av yrkesskadeforsihingen och den all-

mirna fbrsi-kringen. Mojligheterna att genom stamning vid domstol soka fA ersitrning

var begrdnsade t'rli f6ljd av an arbetet ofta utfordes ombord pl utlindska fartyg och att

skador intraffade pA grund av bristande utrustning ombord pA dessa farryg. Mot den

bakgrunden menade fbrbundet att stuveribolagen borde svara strikt for skador, oavsett

om nigot vAllande kunde laggas dem till last.

Regeringen ansAg sig inte kunna tillmdtesgA Svenska Transportarbetareforbundets

krav. Forbundet tog direfter upp frAgan i 1971Ars avtalsrdrelse i stuveribranschen.En

6verenskommelse triffades mellan Sveriges Stuvaref6rbund och Svenska Transport-

arbetarelorbundet om en trygghetsforsdking . Genom denna tillfbrsdlcrades stuveri-

arbetare som rAlat ut fbr olycksfall i arbetet ersiftrring pA en skadestlndsrittslig nivA

utaa lrav pA an vAllande bevisades. Ersandng utgick inte vid yrkessjukdom eller

annan sjukdom som inte hade samband med olyclsfall. Inte heller ersattes skada tillfbljd av olyclsfail som intriffat under ferd till eller frAn arbetet.

I avtalet om trygghetsf-orsdkring under punkten 3.1 fanns en regel om ersittning forfbrlorad inkomst vid arbetsofbrmtrga under akut sjukdomstid. Ersi$lirrgen,s[u1e mot-

.F-. .svanr det bortfall av arbetsinkomst som den skadelidande Asamkatsggrlom olyqksfal- .''s n' - let.'Det stadgades ocksA att fdr den tid arbetsof6rmAgan understiger3l.rlagar berilcnas

"- 'inkomstbortfallet pi grundval av den sjukpenningklass som den skadade tilhorde ochersittningen framgick av sirskild tabell. Ersinningen varierade meUan 2lcr och i2 I11.Bestimmelserna garanterade inte den 3lstillie full rafi till ersinniag for den fakriskainlomstfbrlusten utan innebar en ritt till schablonersinning.

Vad giller bestiende {brlust eller nedsittning av arbetsfbrmAgan axgavs i3.2 i avtalet

aft erseftning utger efter den grad av invaiiditet som lbr {terstlende livstid fastst^ills

eller kan anlagas bli faststilld enligt lagen om yrkesskadefbrsaking (YFL). ftsiitt-ningen var beroende av den medicinska invaliditetsgraden. Denna uttryckles i procent.

Trygghetsavtalet innehSll vidare en samordningsregel som bland annat gilide avrdk-

ning for ersinning frl.n den aliminna fbrsi-kringen. Det ar viktigt an ligga mi.rke tillatt vid denna tid infe fanns nlgon samordningsregel i skadestAndslagen. NAgon ied-ning fbr tolkningen av samordningsregeln i avtalet kunde atttsA inte hamtas ffir ska-

destindslagens samordningsregel. Den t'rllfdrdes skadestAndslagen f6rst den l januari

1986.

Parterna i sruveribranschen hade ett inresse av att fA forsd-kringen klassad som an-

svarsforsikring. Om den skulle godkinnas som olycksfallsforsalcring, kunde enligt dtr

gE.llande regler ersittning inte utges fbr mer err 93 procent av den forlorade arbesin-

komsten. Parterna kontaktade fdrsakingsinqpeltionen som hade problem med frAgan

och reminerade den till regeringen. Beslutet blev att fbrsi-kringen skulle vara en an-

svarsfbrs5,kring. Den tecknades av Sveriges Stuvarefbrbundet i en av forsihingsbo-

lagen Skandia och Folksam fbr indamAtet inraffat konsortium. Detta kom senare att

omfatta ocksA Trygg-Hansa och ytterligue nAgot bolag. Folsakingen upph6rde i och

med rillkomsten av trygghetsfbrsS.lcingen fbr yrkesskada CfFn.

Stuveribranschens avtal skall ses mot bakgrund av hur det allmdnna f6rsikringsskyd-

det var beskaffat pA den tiden. F6r anstillda fanns YFL som hade varit i haft sedan

den 1 januari 1955. YFL omfaftade fdrutom olyclsfall i arbetet ocksA firdolyckfall

och ykessjuklomar men bara sAdana som var sirskilt angivna i en kung6relse. Kost-

5

nader fbr sjukvArd ersattes och bestS.mmelser fanns om sjukpenning och liwanta. IforhAllande till den allminna sju!firsakringen gillde en samordningstid om 90 dagu.Sjukpenningen enligt YFL beri-toades enligt lagen om allmin ftirsilcring och uppgicktill 90 prrcent av inlomstf6rlusten. SAvil under som efter samgrdningstiden erhollalltsA den forsikrade 90 procent av inkomslen frAn den allminna fb,.si-lcingen... ..

S , - '

Vid sidan av trygghetsfbrsikingen i stuveribranschen fanns fbrsEtringsavtal pA andraavtalsomrAden. F6r statstjinsteminnen hade niffats ett a\4al och det dvervigdes attocksA infora ett inom byggnadsbranschen. Ett starkt intresse hade uppkommit av attin fora en mer h el tickan d e try g gh esforsi.krin g .

Detta utgjorde bal<grunden till an LO i en slcivelse den 2 maj 1973 till SAF begirde

forhandling om en trygghetsfbrsiJcring. LO overlimnade ett diskussionsunderlag sominneh6li fbrslag till en relativt fullstindig reglering av en trygghetsfbrsi-hing med be-

sLiimmelser om bl.a. forsS-kringens giltighetstid, omfanningen av fdrsilringen, ettyrkesskadebegrepp och ersittningsregler. Av sirskild betydelse i detu sammanhang drpunkten 21 i diskussionsunderlaget. Punkten har foljande lydelse: "Vid arbets-

oformAga ldmnas ersdttning lbr forlorad arbesinkomst. Ersittning li-mnas for den tid

arbetsoformAgan pA grund av yrkesskadan varar, dock lingst till den tidpunkt frAn och

med vilken livrinta och/eller ersittning for lyte och men llmnas." DS.reftcr f6ljde enpunll a): "Varar arbetsolormAgan lingst 30 dagar beriknas vid fullstindig arbes-

oformAga inkomstbortfallet per dag utg6ra 10 procent av den sjukpenninggrundande

Arsinkomsten enligt YFL delat med 365 (hel ersittning). Vid nedsittning av arbets-

formAgan med minst 50 procent limnas halv ersattning. Overstiger inkomsten 7,5

gAnger gillande basbelopp och under forulsittning att arbetsformAgan ir nedsatt med

minst 50 procent sker dock siirskiid utredning om det faktiska inkomstbortfallet."

Punkten b) lyder: nVarar arbetsof6rmAgan ldngre dn 30 dagar sker sirskild utredning

om det faktiska inl<omstbortfallet.'

Diskussionsunderlaget har stort intresse av det skilet att det alltsA var LO som presen-

terade den forsta texten och dl angav inkomstforlusten under akut sjukdomstid till

exalt i0 procent av den sjukpenninggrundande Arsinkomsten under de forsta 30

dagarna. Ersittningen Er schabloniserad och det ir siledes inte den fa}:tiska inkomst-

forlusten som ersitts. FOr tid efter de 30 fdrsta dagarna skulle sirshld ufedning ske

om det faktiska inkomstbortfallet. LO pApekade inte for SAF:s foretridare att LO

menade nAgot annat i.n att ersittningsrdnen var satt i relation till den ersittning som

faktish utgick frAn den allminna fdrsilringen. Unrycket det faktiska inkomstbortfal-

let uppfattades av SAF som en markering av att ersitrring fbr tiden efter de forsta30 dagarna skulle bestEmmas pA annat satt en genom en schablonersittning.

Under de forhandiingar som fbljde mellan SAF e ena sidan samt LO och PTK A andrasidan diskuterades villkoren fbr fygghetsforsi-kringen ingAenOe:'ng.'Ibrekom'dock

inte nlgon principiell diskussion om vad ersittningsansvaret egen0$gen skulle inne-'

fatta. Parterna'utgick, formodligen omedvelet, ffin att 90 procent-dV inkomstbortfallet'"- 'vir

sahat genom den allminna fbrs5-hingen och det haadlade om hur stor kostnadenskulle bli for att ersitta mellanskillnaden. Diskussionerna priglades av olika uppfatt-ningar om skadebegreppet medan diskussionsunderlagets forslag till paragmf om er-siittnin g for inkomstbortfall forblev ti.mligen oforindrad.

Den 25 januari 1974 triffade parterna en preliminir 6verenskommelse om att inrittaen trygghetsforsilcing. I maj 1974 kom det definitiva avtalet om TFY tiil stAnd och

avtalet hidde i kmft den I september samma A.r.

I borjan av Lr l9l7 inleddes forhandlingar mellan SAF och LO/PTK om en revision

av TFY. Bakgrunden var forst och friimst det forslag om en ny arbetsskadeforsdk-

ringslag som hade lags fram. Forslaget inneholl vdsentliga nyheter jamfort med YFL.Arbetsskadebegreppet hade ufvidgas och inneholl inte l5,ngre en upprikring av yrkes-

skadesjukdomar. En annan visen0ig nyhet var att ersinningen f6r inkomstforlust

skuUe vara 100 procent mot 90 procent tidigare. En samordningstid av 90 dagar skulledock alltjamt galla. Den nya lagen (LAF) tridde i baft den 1 juli 1977. I lagen hade i

allt v5sen0igt forslagets olika delar tagits upp.

Vidare utgiorde vissa indringar i skadestAndslagen en balcgrund fcir forhandlinganra

om en revision av TFY. finOringarna hade tratt i kraft den l januari 19'76. En nyhet

var aft lagstiftaren hade anammat de nya unlarna om ett ekonomislct invaiiditetsbe-

grepp. Tidigare hade tabeiler f6r invaiiditeten anvdnts. Ersiittrring hade tidigare utgAtt

timligen oberoende av vad det sa:urolikr inkomstbortfallet kunde uppskattas till i det

ensh-lda faiiet. En annan vdsentlig nyhet i skadestAndslagen var aft ett nytt ersitt-

ningsbegrepp infordes, ndmligen ersinningspostien oligenheter i owigt utg6rande

ideell ersittning. SkadestAndslagen tillfbrdes ocksA en samordningsregel som kom att

u tgdra5kap .3$ .

Mot den nu angivna bakgrunden, alltsA den nya arbesskadeforsahingslagen och iind-

ringarna i skadestA:rdslagen, hade SAF och LOIPTK att fdrhandla om en revision av

TFY. LO och PTK 6verlimnade vid ett lorsta m6te som holls den 3 februari 1977 ett

7

f6rslag. till ett nyn !rygghetsavtal, en TFA-avtal. Fdrslaget innebu bl.a. att schablon-

tiden fbrlingdes frAn 30 till 90 dagu. Det ir viktigt att konstatera att LO och PTK

alltsl opAlallat fbreslog denna forlingning.

Det var framfor allt wA stora ffigor som partema diskuterade undgg;..de fgrhandtingar

som fdljde. Den fbrsta frtrgan gillde omfattrringen av arbetsskadg+ggreppet i det':* " ' tilftanha avtalet. Den andra stom fragan var hur man skulle bestimma ersathingen

"- ' fdr ideell skada *o1 lnkgrund av skadestAndslagens nya oligenhetsbegrepp. Beuif-

fande arbetsskadebegreppet var SAF i princip viliig att accepten en anpassning tillLAF. SAF ville dock undanta vissa t1pel av sjukdomar. Det gillde psykiska sjuk .domar, allergier, hdrselskador och ryggskador. Oenigheten om arbetsskadebegreppet

lostes sedermera pA det sattet att ryggskadorna inte undantogs. Betriffande hdrselska-

dorna enades parterna om aft hins$uta frAgan tiil TFA-nimnden. I frAga om allergier

och psykiska sjukdomar formulerades en sirskild anmirkning till villkoren av inne-

b6rd an dessa skador normalt sett skulle ge 0 procent invaliditetsgrad. I den andra

stora frAgan, den om faststillandet av ideell ersitfiing vid oligenheter i 6vrigt, gjorde

SAF betydande eftergifter. SAF arcepterade en ideeii ersinning ockqA fcir oligenheter

i ovrigt enligt det nya begreppet i skadesthdslagen.

Forhandlingarna fortsatte med flera mdten och parterna utvfulade avtalsforslag pl

sedvanligt sitt. Parterna var bland annat oense om hur ersinningsreglerna borde ut-

formas i vissa delar. LO foresprAi,,ade en schabloniserad ersdttning under det att SAF

forordade en mem individuell ersittningsmodell. FrAn SAF:s sida framh6lls att er-

sittningen enligt skadestlldsrdtten bestims med hinsyn till omstindigheterna i det

enshlda fallet och inte med vissa belopp som enligt en olycksfallslorsiking. FrAn

LO:s sida anfordes med eftertryck att informationsbehovet lr sA stort bland medlem-

marna att det mfute finnas tabeller an sltr upp for att fA reda pl de olika slsalhingsbe-

loppen. I ett senare forslag forordade SAF en AtergAng till schablontiden 30 dagar.

Detta accepterades av LO och PTK. Den 20 oklober 1977 fiLff^de parterna overens-

kommelse om TFA. Forsihingen tridde i haft den I juli 1977.

Vad giiller hindelseutvecklingen efter Ar 1977 bor anmirkes fbljande. TFA liksom

ovriga AMF-forsakingar ar foremAl f6r Arligen Aterkommande fdrhandlingar. Par-

terna kommer dA dverens om nya villkor och om premien for det kommande iret. I

1985 Ars yillkor for TFA togs regeln om schablonberiknad ersittning for inkomstfor-

lust under de forsta 30 dagarna bort. I forlsittningen skulle samma ritt titl ersittning

som efter de f6rsta 30 dagarna gilla, d.v.s. reft ill ersittning for vad den skadade

faktiskt forlorat i inkomst. Anledningen dll indringen var frimst att skanefriheten fcjr

'iat

sjukpenning hade upphort. Det hade iven frln olike hAll framfbrts hitik mot .

schablonmetoden som sedan.

Utvecklingen vad geller anmalda och godkinda arbetsskadefall lan beslaivas medfoljande uppgifter. Kostnaderna for LAF steg ffin 1 miljard kr eriFsOrill ungefii12 miljarder kr 1r 1992. Fr.o.m Ar 1986 gtr arbetsskadefonden nrc;J fbrlust. .Anralet

anhalda skador har okat kontinuerfigt. fu 1988 anmitdes 260 00O falt hos fbrsik-ringskassorna. D5.refter har en viss minskning sken. Ett annat villigt drag i uweck-lingen under 1980-talet vad giller LAF ar an frekvenssn av godkiinda arbesskador

har Sndrats h6gst visen0igt. Uppskattningsvis godkindes frAn borjan 20 procent avde anmElda arbetsskadefallen och 80 procent underkindes. Mot slutet av 1980-taletvar siffrorna de omvinda.

AMF-trygghersforsikings skadeutbetalningar har ockqA okat. Ar 1987 utbetalades650 miljoner Lr och er 1990 6ver 1,3 miljarder lr. For 1992 er siffran nlgot ligre,1,1 miljard lr.

Den utyg;-.ping som igt rum pA arbetsskadeomrAdet har uppr6rt mAnga i samhillet.Inte minsi giller dena SAF som inte stillatigande kunnat acceptera dkningen av arbletarbetsskador och kostnaderna fbr dessa. I samband med att LO reste hav pA sjukJon iavtaisr6relsen Ar 1987 idreslog SAF att man skulle infora ett enhetligt ersdnningssys-

tem pA sjullorsihings- och arbetsskadeforsalcingsomrAdena, dvs. att den skade-

lidande skuile fA samma ersiit[ring oavsett om han eiler hon skadade sig i sambandmed anstlllningen eller pA fritiden. FrAgan har ocksA uppmirksammats av Riksdagensrevisorer som i en rapport er 1989 uppmanade statsma-1.:terna att i.ndra ersittningssys-

temen sA an en enhetlig ersittning f6r arbetsskador och owiga sjukdomsfall kom till

stind. SAF framholl i mAnga sammanhang att en arbesskadesjukpenning som mot-

svarar 100 procent av inkomstlbrlusten ir rehabiliteringshiimmande. SAF har ocksA pA

andra sift agerat for att fe dU stild en andring av forsi.hingssystemen och har t.ex. Ar

1989 shivit till regeringen och foreslagit en enhetlig ersittningsmodell.

Det har, forutom utvecklingen pl arbetsskadesidan, skett andra indringar i den all-

mi.nna forsikringen. Den I mars 1991 senktes t.ex. sjukpenningnivAn i lagen om all-

min lbrsikring fren 90 tiX 65 procent for dag 1, 2 och 3 samt frh 90 tiil 80 procent

for dag 4 - &g 90. Det finns aniedning an nirmare ber6n SAF:s reaktion pA denna

foriindrirg. SAF bedomde inte an kostrraderna for TFA skulle bli alltfor stora. Dess-

utom - och det ir viktigare - hade regeringen aviserat en ukedning i linje med SAF:s

under 1980-talet framforda 6nskemAl. I en forhandlingqprotokoli den 27 maj 1991

9

redogjorde SAF f-or sin syn pA behovet av en enhetlig erslttning pA sjulrorsikings-

och arbetsskadeornrAdet. Redogorelsen togs upp i cn sirskild protokollsanteckning.

Vidare angav SAF att organisationen mot bakgrund av den aviserade utredningen om

en total 6versyn av arbetsskadeforsilringen avstod ffin att Hva andring av TFA-

vilIkorenavseendeinkomstersiiffii'g,s}cadebegreppochbevisreghr'.

* i '

En annan andring i lagen'om allmin fbrsikring genomfbrdes den {-januari 1992 och .

iirnebar att samordningstiden f6rl6ngdes ffin 90 till 180 dagar. Detta innebar oclsl en

kostnadsokning fbr 13A. Inte heller denna frAga lit SAF passera obemirkt. I ett for-

handiingsprotokoll den 16 juni 1992 som gillde det nya arbetsskadebegreppet upp-.

repade SAF i en protokollsanteckning sin uppfattning fren ar 1991 och tiliade att

eftersom ett delbetinkande om ett indnt arbebskadebegrepp nyligen hade avgivits

och ynerligare utredningu ptrgick SAF an en gAng avstod ffi,n att begira Sndringar i

TFA. I klarhetens intresse var det dock enligt SAF:s mening ofrAnkomligt aft indra

samordningsregeln. 1FA-villkoren inneh6ll ju en samordningsregel och det skulle se

mdrkligt ut om den var en annan in som gillde enligt LAF. Om TFA-villkoren inte

indrades, fanns en risk an AMF-trygghetsforsiJcring skulle fA utreda arbetssjukdomar

efter samordningstiden 90 dagar. Hade enighet inte uppnAtts mellan partema om att

forliinga samordningstiden i TFA-villkoren, hade SAF formodligen blivit tvungen att

siga upp TFA vid denna tidpunkt.

Vad hiirefter glller de indringar i den a]lmiinna forsikringen som har foranlett denna

tvist finns anjedning att forst berora det indrade arbetsskadebegreppet. FrAga uppkom

om storleken av den kostnads6verviltring frAn den allmdnna f6rsSlcringen till TFA

som kan uppstA som fbljd av dema lagindring, om LO:s och PTK:s instiilning i

tvisten skulie visa sig vara den riktiga. Berilningar har gjorts av aktuarier hos for-

sikringsbolag som ingAr i AMF-konsortiet. Det har gillt bl.a. an uppskatta antalet

skadefall fore den I januari i993 i vilka skadan inte anmilts till forsdlaingskassa inom

sexmA.naderstiden med pifoljd att det nya arbetsskadebegreppet blir tilliimpligt.

Akfuarierna har beri-l:nat kostrrads6verviltringens storiek ti[ 16 miijuder !r. Med

hiinsyn till att osikerheten i berikningarna mfute bedomas vara stor, angavs ocksl att

kostnaden kunde beri-lrras ligga inom intervallet ligst l0 miljarder kr och hogst

20 miljarder h. Som foljd av att arberskador anmilts i stor omfarning under den

numera dl)indalupna sexmfuadersfristen ir det enligt SAF:s bedornning troligt att den

riitta kostnadssiffran ligger nirmue den nedre gri,nsen 10 miljarder kr fu de

16 miljarder kr som var resultatet av berilningen.

IO

Den I april 1993 Endrades lagen om allmln fdrsakring och sjuklonelagen. En }arens-dag infbrdes och sjukpenningnivAn frAn den allm5nna fbrsikringen sinlles fren 90 dll80 procent fr.o.m. dag 9l och frln 90 till70 procent frAn och med dag 356. hg:ind-

{lngen berdr iven arbetsskadade. Den ekonomiska belastning som skulle kunna uppstifor TFA ir i dena sammanhang fbrhAilandevis blygsam eller nAgoh|00-tal miljonero.

Den redje iaganaringen tridde i l<rafl den 1 juli 1993 och avser slopandet av sjukpen-ningen i LAF. Andringen inneblr att arbetsskadade fAr sin ersittning ftn den all-mi.nna forsikringen s5.nkt ffin 100 tiil S0procent fbr dag i81 t.o.m. dag 365 samtffi.n 100 till 70 procent fr.o.m. dag366. Riksdagsbeslutet avser iven pigAende fatl.Den kostnad som skulle kunna uppstl 16r TFA avseende pAglende skadefatl har

experter hos AMF-trygghetsforsilcing uppskattat till 4,5 miljarder h.

SAF och LO/ PTK har sedan vAren 1992 fbtt diskussioner om en anpassning av TFAtill det di avjserade ?indrade arbetsskadebegreppet. I ett forhandlingsprotokoll den

16 juni 1992 forklarade sig parterna vara ense om att frirs6ka anpassa fFA till LAF iden nya iydelsen. Tanken var att en indring av TFA i detta avseende skulie triida ikraft den I januari 1993. Parterna var ocksA eniga om att andringen av arbetsskadebe-greppet i LAF var en sAdan vdsentlig, indrad forutsiinning som avtalsenligt erbjuder

handlingsalternativ for parterna. Antingen kan panema omlorhandla forsilringsvill-

koren eller ocksA upphor forsaloingen i de delar som ptrverkas av de indrade forut-

sitfiringarna. Sedermera, den 11 februari 1993,'uppnAddes enighet mellan parterna

om en anpassning av TFA-villkoren betriffande skador som har inraffat efter Arsskif-

tat 1992193. NAgon enighet betri.ffande skador som har intraffat tidigare kunde inte

uppntu.

I den situation som uppstltt foreslog SAF att parlerna gemensamt skulle lAta externa

experter ftirs6ka bedoma om det slulle ske nigon dvenSltring av kostnader pA TFA

eller ej. LO avbojde emeilertid att medverka och menade att LO fbr sin del redan

hade utren saken. I syfte att finna en ldsning uppdrog SAF under november i992 At

f.d. justitierAdet Bengt Hult, t.f. professorn Jan Kleineman samt advokaten och

professorn Stefan Lindskog aft fbnrlsittrringslost utreda vilken bcrydelse 6vergAngs-

bestimmelserna till indringen i LAF angAende arbetsskadebegreppet kunde fA for

TFA. Expertgruppens utlAtande utmynnade i den siutsatsen att ersittning som det all-

minna undandrar sig till foljd av sexmAnadersregeln inte kan 6verv6ltns pA TFA.

Gnrppens resonemang bygger i denna del ptr en tollning av den s.k. samordnings-

*' i

l t

regeln i 0 Zg i TFA-vill-koren. SAF dverlimnade i december 1993 utlAtandet till LOoch PTK samt till de i Alr{F-konsortiet ingAende f6rsikingsbolagen.

Expertgruppens utltrtande fdranledde f6rsikingsbolagen att uppdra At professorn JanRamberg och advokaten Bertil S6dermark att uttala sig om de slutsgrser.och,bedom-ningar som expertgruppen redovisat. Rambergs och Sodermuls u!$,tande avgavs den

't'1c '' ' 8 epnl 1993. I utltrtandet dnr de bAda sakkunniga den slutsatsen aftTFA -.med

'- ' tilarpning av en s.k. systeminriktad tolkningsmetod - kan anses ge utbryck f6r enfutlstindig kongruens mellan skadebegreppen i LAF och TFA. Detta skulle befyda attnAgon kostrradsdvenEltring frln det allminna till TFA inte sker sAvitt glller lagind-ringarna i frlga om arbetsskadebegreppet. De bAda sakkunniga rekommenderadeAMF-konsortiet att i awaktan pA en uppg6relse mellan de kollekrivavtalsslutandeparterna indra forsihingsvillkslsn i ffA sA att 6verensstS.mmelse med 6vergAngs-

regeln till iindringen i LAF uppnfu.

Det ska.Il tilldggas att AMF-konsortiet den 29 april 1993 genom ett majoritersbeslur istyrelsen beslutat lblja Rambergs och Sodermarls rAd. Av konsortiets beslut framgarvidare att information om villkors5.ndringen snarast skall limnas till forsilaingstagareoch dvriga ber6rda parter.

Den 15 april 1993 uppvaktade SAF, LO och PTK regeringen. Parterna hemstillde omen utfdstelse ffin regeringens sida att om det skulle visa sig erforderligt vidtaga Atglir-der sA att en overviltring av kostrrader ptr AMF inte sker. SAF unalade ocksl for sindel an man hade f6r avsikt att begira provning av tvisten i AMF-skiljenimnden. Denbegirda utfdstelsen limnades dock inle frln regeringens sida. Den 29 april 1993 be-

h an dl ad es propositi on en om slopan det av arb ets skad esj ukpenning en i soci al fors2ik-

ringsuskottet. Utskonet t'rllsryrkte bifall tilt propositionen samt uttalade att utskottet

mot bakgrund av det samhillsekonomiska liget ftirusatte att nAgon kompensation till

de forsi-lrade inte skulle ske genom avtalsforsikringarna.

Samma dag, den 29 april 1993, beslutade AMF-konsortiets styrelse att indra TFA-

villkoren. Konsortiet fbljde allbe Rambergs och Sodermarks rekommendation. And-

ringen innebar an skadefa-U som intiffat 16re 1992 Ars utgAng ekall lshandlas enligt

det dA gillande mera vidsEacha arbetsskadebegreppet endast om sladan anmilts till

forsElringskassa fore den I juli 1993. Beslubt ar interimistish i awaktan pA skilje-

ndmndens dom och giller i den mln parterna inte kommer dverens om annat.

12

Den 14 rnaj 1993 avgav LO:s och PTK:s ledamdter i AMF-konsortiets styrelsi en

reservation mot slyrelsens beslut. Reservationen motiverades med att beslutet strider

mot principen att fbrsilcringsvillkorens innehAll skall fasatd.llas i kollektivavtal mellanparterna. Beslutet sfider ocksl enligt reservanternas mening mo_t S3 tvisteordning

som finns. Av denna framgAr att en sadan tvist som nu foreligg"tHLii-'Ser o.n'

Lo/PIKska1l.provasieMF-skiljenimnden.BesIutetirvidarein[ib1nrigtmed. principen om att koliektivavtalqparter inte kan disponera 6ver arbetstagarnas intjirnade

rittigheter. Enligt reservationen strider beslutet ocksA mot god idrsikingssed och

mot vedertagen konsumentritt.

Tiden hastade och ett avgdrarrde i AMF-skiljenimnden kunde inte forvintas om-

gAende. SAF menade i detta l6ge att de forsikrade inte kunde hAllas i ovisshet om

vilken sinution som rAdde. Det mfute finnas ufiTmme fdr att liimna information. Mot

den bakgrunden sade SAF den 28 maj 1993 upp vissa delar av 1FA, bl.a. $$ 6 och

12. Uppsagningen av dessa paragnfer har an g6ra med den risk for kostnadsovervilt-

ring ffin det allmdnna till TFA som fbreligger.

SAF konstaterade i den uppsigningshandling som dverlimnades till LO och PTK att

forutsdttningama lor TFA hade visentligt forindral-s genom de tre lagindringanra

rorande den allminna fbrsihingen och att ett vidmakthtrllande av TFA pA ofordndrade

villkor efter den 30 juni 1993 inte ir mojligt. Vidare uttalade SAF att det ir onskviirt

aft kunna behAlla en trygghetslorsihing iven i framtiden avseende ideell skada. SAF

betonade dirlor att det dr angeliget att inledda forhandlingar fortSitter i syfte att

Astadkomma en erforderlig anpassning av TFA.

Genom beslut den l7 juni 1993 indnde konsortiesryrelsen Anyo TFA-villkoren. Inne-

bcirden av indringen 5r bl.a. att fr.o.m den l juli 1993 foljande forsikringsvillkor

giller: 'For skadefall som inriffat fore l juli 1993 iimnas inte ersittning frAn TFA

for inkomstforlust som uppstAtt till f6ljd av en slnkt ersittrringsnivA enligt LAF eller

AFL." Aven denna indring giller i awaktan pA skiljenimndens dom. Som foljd av

SAF:s uppsigning av vissa TFA-villkor giller samma princip ocksA for skadefail som

intri.ffat efter den 30 juni 1993, d.v.s. nAgon utfyllnad av ersittning skerinte frAn

TFA pA grund av att ersittningsnivAn sinkts enligt LAF och AFL.

Fonderingen i AMF-trygghesfbrsiking sker efter kapitaltickningsprincipen. Detta

innebar att fonderingen byggs upp f6r att ticka sam0iga vid varje tidpunkt intriffade

skador, sAvil anmilda som innu inte anm5Jda. AvsitFring har hinills gjoru for an

tiicka i huwdsak ideella ersittningar och inkomstersittningar fiir l6nedelar 6ver 7,5

t3

basbelopp. Fdr inkomstersinningar pd lonedelar understigande 7,5 basbelopp har ingaavsattringar gjoru.

Foljande synpunl:ter i rins)-igt avseende bor framhAllas.'

#:;-.Tvisten gbller i f6rsta hand en tolkning av TFA-villkoren och avlg, ytterst frlgannluviOa ansvaret enligt TFA pAverkas 3v i.ndringar i den allminn+Ibrsikingen.

Arbetsmarknadens avtalsf6rsilringar uppvisar en minst sagt komplicerad bild med enpA kollektivaval grundad skyldighet fbr arbetsgivaren att tillhandahAlla ett forsEk-ringsskydd fbr sina anstiilda och ett fdrsihingsavtalsrittsligt fbrhAllande mellanarbetsgivaren - som ir fbrsikringstagare - och AMF-trygghetslbrsilaing. Till bildenhor oclaA att TFA adminisEeras av ett konsortium av fbrsikingsbolag enligt ett upp-dragsavtal mellan SAF, LO och PTK pA den ena sidan och konsortiet pA den andrasidan.

Mot denna bakgrund kan en renodlad f6rsikringsavtalsrattslig tolkningsmetod inte an-vindac. I stillet mfute situationen vid TFA:s tillkomst och avtalsparternas avsikt medTFA tillmiitas en avgdrande vikt, dvs. sAdana omstindigheter som tillmits befydelsevid tolkning av kolleltivavtal. FrAn ritspraxis kan i denna frAga hinvisas till NIA1981 s. 1205. I det rinsfallet, som gillde en dinstegrupplivf6rsalcing pA det kommu-nala omrAdet, vilken tiii sin uppbyggnad 6r mycket lik TFA, uttalade Hcigsta dom-stolen att mot bakgrund av fdrsilcingens komplicerade konstru}fion denna inte sA ldttlAter sig inordnas under gfugse avtalsrittsliga regler. I fbrsta hand mfute dirfor

arbetsrittsliga principer liggas till grund f6r bed6mningen. Vidare har Svea hovriitt i

den dom (DT 14l1985) uttalat att vid en tolkning av fbrsikingsvillkoren - i det fallet

rorande AGB-forsi-kingen - bor arbetsrittsliga tollaringsprinciper tilidmpas.

For aft ril,:tigt kunna beddma frAgan om kostnadsbverviltring ffin det allminna till

TFA mfute man sina in TFA i ett st6ne sammanhang. Sivil TFY som TFA har in-

forts i tider ni.r det redan existerade ett ersdttningssystem f6r arbetsskadade, ndmligen

YFL ffin Ar 1955 och senare LAF frAn Ar 1977. Eriligt detta system har inkomstfor-

Iusfer avseende l6nedelar understigan de 7 ,5 basbelopp ersatts. Kompensation fdr

inkomstforluster i de vanligaste inkomstskikten var slledes redan garanlerad genom

det allminna forsi-hingssystemet. Avtaiet om TFA triffades med utgAngspunkt i detta

forhAllande. Avtalet kan sigas vila pA en f6rutsittning av innebdrd att inkomstlorluster

upp tiil denna nivA ersiitts inom ramen fbr det aliminnas lbrsikingssystem. Det var

aidrig avsikten att TFA skulle kompensera lbr varje ti.nkbar erseffiringsforlust till foljd

l 4

av en arbetsskada. Det mfute vid en objektiv bedomning framstA sesl eleali5tish atttanka sig an arbesgivarsidan skulle ha accepterat en sAdan utomordentiigt lAngtgAendeforsihing. Den f6rdel som arbetsgivarsidan erh6ll genom tfA - taleforbudet fbranstdllda som nu Aterfinns i $ 35 i TFA-villkoren - kan inte heller si,gas srA i rimligproportion till den risk som arbetsgivarkolleltivet i se fal skulle lg).a. TFA }.ra1 vidarerent faktisll inte adminisEerats med utgAngspu.nkt i att lbrsilringgg,h.at en sAdangarantifunktion. Som anf-orts ovan har fonderingar avseende lonedelar undersdgande7,5 basbelopp inte sken. Vidare har varken LO och PTK eller konsortiet krivt ansAdan fondering ska'll ske.

Som angivis ovan mfute den 6vergripande frAgan om ansvars6vertagandet genom

TFA l6sas genom en tolkning av TFA sedd ur ett helhetsperspektiv. I dena ligger attandra fahorer in villkorens lydelse - oavsett om denna lydelse slcall faststillas med enforsilringsavtalsmrBlig eiler arbetsrittslig tolkningsmetod - skall tas med i bedom-ningen. En sldan faktor ir den regel ($ 10 st. 2) i uppdragsavtalet mellan SAF, LOoch PTK och konsortiet som slAr fast att sji,lvkostnadsprincipen skall gilla vid premie-

sinningen. Bestimmelsen lyder:

Premien for TFA skall besri.mmas enligt "sjElvkostrradsprincip". Detla innebdratt om intAkterna for ett verksamhetstr dverstiger kostnadema enligt $ 9 skallpremien lor senare Ar i motsvarande men nedsittas. Sl'uiie A andra sidan f,orvisst ir inti-l:terna understiga kostnaderna for TFA-verksamheten ska]l premieut-taget f6r senare Ar hojas str an uppkonna "fbrluster" ticks.

Denna regel tar sikte pl norma-la, koruiktiga fluktuationer i balansen mellan int^d-l,ier

och kostnader och avser inte en situation dar en underskott i flermiljudklassen har

uppkommit. Regeln kan inte tas till intiJd fbr aff TFA skall ta pA sig ett kostnadsan-

svar av den storlekordning som det nu skuile kunna bli ffiga om.

Bland TFA-villkoren firns en besti.mmelse som tar sikte pA den sifuationen att vesent-

Iigt indmde forutslnningar intriffar med avseende pA TFA. Parterna ir 6verens om

att indringen av arbesskadebegreppet i LAF ir en sAdan visentlig forindring. Enligt

bestirnmelsen kan fbrhandlingar om indringar i villkoren omedelbart upptas eller

ockqA kan fbrsa-kringen bringas att upph6ra. SAdana fbrhandlingar har ocksA hAllits,

dock ukn att enighet kunnat nfu. Den nu ber6rda besti.mmelsen visar att ersliftnings-

ansvaret enligt TFA ar beroende av andra ersittningssyst,em fdr att syftet om full er-

senning pA skadestAndsritslig grund skall uppnfu. Besti-mmelsen talar med andra ord

emot att ansvaret pA grund av TFA utSk:s automatish nir det allminnas ansvar min-

skar.

15

Expertgruppen Hult m.fl. anser att den s.k. samordningsregeln i TFA-villkoren inne-bir att samordning skall ske pA grundval av fbrhl.Ilandena vid skadetilliEllet och inte

Vid tidpunkten fbr ersittningens besti.mmande. Betriffande ett skadefall som intriffatfore utgAngen av Ar 1992 er det gamla arbetsskadebegreppet bestinmande fbr r.itren

''F!' till ersittning enligt LAF. Det fdrhAllandet att ritten titl ersittning;direfter kan ha"d' ' ' '

foilorAts pA grund av seimAnadersregelns preslcriptionslilnande verkningar saloar'- ' bbryOelse for den avri-loing som sk:1l g6ras enligt samordningsregeln. Slutsasen avdena blir att ansvaret 6r den ersinning som till fbljd av sexmAnadersregeln inte utgesenligt LAF inte kan 6verviltns pe TFA. SAF delar i allt v5sentligt expengruppens.uppfanning.

pst 5kzll anmirkas att SAF har den principiella insGilningen betriffande arbetsskade-begreppet i TFA-villkoren att fulI kongruens rAder melian detta och arbetsskadebe-greppet i LAF. SAF viU i denna del hinvisa till Rambergs och S6dermarks utlAtande.I ski-ljewisten for SAF emellertid en talan som ir begrinsad till innebOrden av ersdtt-ningsbesti.mmelserna i 1l{-vi'l I ksren.

Grunderna fbr SAF:s faststi.llelseyrkande ir att TFA inte - vare sig utbrycktigen ellerunderlbrstAtt - varit avsedd att kompensera f6r vid varje tidpunkt intriffad forsimringav det allminnas ersittningsansvar. NAgon gemensam parsavsikt med denna innebcjrdhar aldrig funnits hos de avtalsslutande parterna. Det fbrhAllandet att - nir TFA tilt-kom - det fanns ett av det allminna garanterat skydd mot inkomstforluster pA lone-delar upp till 7,5 basbelopp och det f6rhAllandet att nl.gon fondering avseende lone-delar dirunder inte skefl och heller inte begiru av nAgon avtalqpart eller AMF-trygg-

hesforsiking talar f6r en sAdan tolkning. Betriffande yrkandet i vad det avser det iLAF inforda, begrinsade arberskadebegreppet tillkommer som en alt,ernativ grund attsamordning enligt $ 29 i TFA-vilikoren - pA sitt som anges i det av expertgruppen

Hult m.fl. avgivna utlAtandet - ska'll ske pA grundval av fbrhAliandena vid skadetilifd-l-

let dA det gamla arbetsskadebegreppet var bestimmande {6r ritten till ersittning enligtLAF.

Skulle 5kitjenamnden finna att fa;tsla&lEElczgrdgt inre helt eller delvis kan bifallas pA

ovan nimnda grunder, menar SAF att TFA enligt 36 $ avtalslagen skall jiig$f i be-

rorda delar sA att en kostnads6vewilring pA TFA - motsvarande den ersdttning arbets-

skadade tiX fbljd av indringen av arbesskadebegreppet respektive sinkningen av er-

sdnningsnivAn fbr arbesskadade inte bn erhtrlla ur LAF respektive det allminaas er-

sinningsskydd fbr arbesskadade - inte sker. Som framgAn ovan handlar det om avse-

.'12 . .

16

varda kostnader betriffande vilka n[g6n fondering inte skett. En finansiering genom

premiehojningar er i realiteten inte m6jlig dl det i se fall handlar om hojningar i sldan

omfattning att utrymmet fiir sedvanliga lonehojningar torde komma att bli utom-

ordentiigt begri.nsat under lAng tid. En sAdan situation vicker ocksA ffigor som sam-

manhS.nger med de i konsortiet ingAende forsikringsbolagens beta$frgsansvar..Eniigt

SAF:s uppfatrring blir effekterna av en kostnadsdverviltring sA ll-ggtgAende att for-

sikingen inte kan vidmakthAllas. ' -

Som en ytterligare grund f6r yrkandet vill SAF Aberopa den s.k. forutsittningsliran.

Jan Heilner shiver i tidskriften Advokaten (mars 1988) under rubriken 'F6rutsitt-

ningsliran rediviva' att lorutsittningslaran haft sin st6rsta funktion i svensk ratt som

tolkringshjllp i syfte att komma till ett ldmpligt resultat nir ett avtal, tolkat enligt

vanliga regler, inte ger stod for ett resuitat som framstAr som rimligt i betraktande av

a\nalets innehAll i ovrigt och parternas avsilcter vid avtalets ingAende. Till grund f6r

tilldrnpningen av foruts:littningsldran liiggs dl enligt Hellner avtalets forutsittningar,

ofta gemensamma forutsiinningar men ocksA forutsittningar hos den ena parten vilka

kunnat inses av den andn Parten.

Avtalet om TFA triffades i en tid ni,r staten genom arbegskadeforsilcringslagen utf,dst

sig att ersitta sedvanliga inkomstfbrluster @A lonedelar upp till 7,5 basbelopp). Det

falns vid denla tidpunkt ingenting som talade for an shten i en framtid skulle in-

slcrinka denna utfastelse. Parterna utgick vid avtalstriffandet ffin att utfestelsen inte

skulle begrinsas. Numera kan konstateras att - med fdrutsatnringslirans terminologi -

denna forutsittring brustit.

I-o och PTK

Bakgrunden till TFA-torsilcingen 5,r som SAF beslcrivit att Lrav restes i borjan pA

1970-talet pA hamnomrAdet om strilct ansvar for yrkesskador. Skilet till det var att om

skadestAndsritten skulle tilldmpas krivdes det att man kunde visa att arbetsgivaren

hade varit vAllande till skadan. Betriffande skador i hamnarna var det emeliertid ofta

farfygsigaren avseende utiindska farfyg som var den vAllande. Detta innebar att

hamnarbetare i stor utstrickning inte kunde fi ersittning enligt skadestlndsrittens

regler. Svenska Transportarbetarefbrbundes framstillning till regeringen om en

lagdndring avslogs. I stillet sl6t sruveribranschens parter ett kolleldvavtal om en s.k.

no fault-fbrsalcing. Arbetsgivarna skulle forbinda sig att teclna en fbrsilring som gav

ersittning enligt skadestlndsrittsliga normer Eots att arbetsgivaren inte hade varit

vAllande till eller Eots att man inte kunde visa an arbetsgivaren varit vAllande till

T7

olycksfallet. I utbyte mot detta fbrband sig arbetstagarna att in e vdcka talan mot Iarbetsgivaren i en skadestAndsprocess. f

Stuveribranschens avtal blev fbrebild fbr avtal pl flera andn omrAden av arbetsmark-naden fram tilt dess SAF och LO/?TK sl6t avtalet om TFY. - +i.i:'. . .: , ..

S . r .

D'e inbessanta bestS.mmelserna i det slutliga avtalet om TFY ir f6ndet forsta vilka

dtaOefaU som skulle omfanas av TFY. Ni.r det giller anstillda i allmdnhet anges i

$ 16 att 31stilld, som under fbrsilcringstiden dnbbas av personskada som utg6r yrkes-

skada, dger ritt till ersittning med vissa begrinsningar. Med yrkesskada fbrstAs dels

skada till fbljd av olyclsfall i arbetet, dels yrkessjukdom enligt den i YFL givna de-

finitionen. Man lAnade lbrebilden titl viika fbrsalringsfall som skulle omfattas frAn

Iag fbrs5-kingen YFL. Betriffand e yrkesskad or som drabbad e hemarbetare uppstilld esett ytterligare villkor. Dar Hvdes det att en yrkesskada som drabbade hemarbetare

berittigar till ersituring endast om skadan kvarstAr sedan 90 dagar f6rJlutit frAn ska-

dedagen/ yppandedagen och dessutom fdrkiarats vara yrkesskada enligt \TL. Tiil

skillnad frAn arbetstagare i allmi.nhet var det alltsA betraffande hemarbetare ett villkor

att yrkesskadan hade provats och faststSllts som yrkesskada i den allminna fdrsik-

ringen. Betriffande forsi-krade i allminhet var det ffiga om en lilalydande bestdm-

melse i den i owigt sjilvstindiga TFY-fdrsdlcringen.

Det kan konstatens att TFY-avtalet bygger pA fbrusinningen att arbetsgivaren i sfAl-

let for att riskera en skadestindstalan i de fall han kunde anses vAllande till en arbets-

skada Atog sig att teckna en fbrsilaing som gav den yrkesskadade samma ersdttning

som denne skuile ha fAtt om han hade nAtt framgAng i en skadestAndsprocess. Med

hdnsyn haftil kunde LO och PTK utfasta sig att deras medlemmar inte skuUe ha rdtt

att fora skadestAndstalan mot sina reqpektive arbetsgivare.

Eftersom trygghetsforsilrirgen anknot till gallande regler i den allminna forsi-lcingen

innebu den ett lAngtgAende Atagande fbr arbetsgivarsidan. Om Sndringar skedde i

socialfbrsikringssystemet, kunde Atagandena i f6rsihingen plosligt utdkas. PA mot-

svararrde sa$ innebar TFY-avtalet 16r arbeStagarsidan ett lAngtgtrende Atagande att

avstA ffin taleritt for sina medlemmar i frlga om yrkesskador. PAgAende utrednings-

arbete inom skadestAndsritten skulle kunna leda til en betydligt mera ufvidgad rett dll

ersittning in tidigare.

De anfdrda omstindigheterna giorde att parterna kunde onska en kort giltighestid be-

triffande avtaiet om TFY-fdrsikingen. Samtidigt kunde man inte bygga upp ett for-

18

sikringssystem och ingl ett konsortieavtal med kort frarnfbrhAilning. Det Hvdes en

stabilitet i f6rsikringen. PA grund dirav fick TFY-avtalet en giltighetstid som innebar

att avtalet lunde slgas upp att upph6ra tidigast till den I januari 1980. Med hinsyn

till an parterna pl 6mse sidor kinde en osikerhet huntvida de fdrutsittningar som

hade gillt vid avtalst'rllfa[et skulle bestA under hela 19?Gtalet inlBrdes i fbrhandlings-

protokollet en bestAmmelse som lyder: 'Om fbrutsiftningarna fbr$enna dvelenskom-

m'else och dirav f6ljande avtal skulle undergA mer visen0iga Ibrindringar skall 6ver-

ernskommelsen kunna upphora eller indns i den utsffickning som ftiranledes av de

indrade fbrutsattningarna utan iakttagande av regeln om giltighetsdd". Parterna har

genom denna regel givits en ritt att siga upp avtalet till en tidigare tidpunkt in den.

1 januari 1980 under fbrutsanning att det skett nAgon fbrandring av det slag som an-

givits i besti.mmelsen.

Parternas farhAgor om f6ri.ndringar som skulle kunna intriffa besannades genom i.nd-

ringu i skadestAndslagen och tillkomsten av cn ny arbetsskadelag. Parterna var tiver-

ens om att defta utgjorde sldana nya fbrutsittningar som gav pafl fitt att sega upp av-

taiet i fortid for det fall att enighet inte kunde uppnfu om indring av f6rsilringsvill-

koren.

TFY-lbrsSl<ringen tdche dels skadefall i vilka arbetsUgaren annars skuile ha kunnat

erhi.lla skadestlnd av arbetsgivaren eriligt skadestindslagens regler, dels skadefall i

yilka arbetsgivarens vAllande int,e skulle kunna utredas och arbetstagaren allsA inte

skulle ha kumat ftr skadestind genom att vicka talan vid domstol samt dels vissa

arbessjukdomar. Forsilrringen skulle kompensera arbetstagana fbr inkomstf6rlust

upp till skadestAndsrittslig nivA. Ideell ersdttning skulle utges fdr lyte och men, fcir

sveda och vdrk samt fdr oligenheter i owigt i den mAn sAdana oligenheter gav ritt till

ersittning enligt skadestAndsriittsliga grunder vid denna tid'

Det var en grundliggande forusittning for LO och PTK att, om arbestagarna skuile

ff.nus rdtten att vicka skadestlndstalan vid domstol, fbrsikringen skulle garantera

dem ersinning pt skadestAndsrittslig nivA. SAF var A sin sida beredd att lAta ett antal

skadefall i vilka vAllande inte skulle kunna styrkas omfattas av fdrsilringen for att

diirmed undvi-ka utdragna processer.

Diskussionerna mellar parterna med urledning av fbrslaget till arbeBskadelag och

indringarna i skadesrAndslagen avslg tvl viktiga ffigor. Den ena frAgestillningen

gillde om de nya skadefall som omfattades av LAF slulle inordnas i samma system

och ge 1[n till samma ersittning som yrkesskadefallen enligt yFL. Iisningen Ater-

l 9

finns i.$ 15 i TFA-avtalet. Forebilden hi.mtades frAn den nya lagen nir man i {brsik-ringsvillkoren definierade vilka slcador som skulle omfattas av TFA. Diremot finnsinte i villkoren fdr arbetstagare i allminhet nAgot krav pA att arbetsskadan skall varagodkind som arbetsskada enligt LAF. I villkoren anges heller inte nAgonting om attarbetsskador 1r sldana skador som anses som arbetsskada enligt vid+arje tidpunkt.gillande arbetsskadelag. I avtalsvillkoren ges en utt6mmande beskivning villca skadorsom omfattas av fbisilaingen. Nir det giller hemarbetare diremot-Elges vissa ytter-ligare krav f6r att en hemarbetares arbetsskada skall omfattas av fbrsilaingen. Det idetta sammanhang visentliga ir att det stills det kravet att hemarbetarens skada skaillbrklaras vara arbetsskada enligt LAF. Nir det g5.ller vilka skador som skulle omfattasav forsihingen har $ 45 ocksA betydelse. I denna paragraf Aterges den bevisregelsom skall gilla nir man prdvar om ett skadefail uppfyller kraven i $$ 15, 16 och l?for arbesskador i allminhet. Den andra frAgestillningen gillde oligenheter i ovrigtDet ir vihigt att framhAlla att parterna 6ver huvud taget inte var inne pA att futad-komma ntgot som innebar en awikelse ffir samordningsregeln i 5 kap. 3 g skade-stAndslagen.

De nu ber6rda besti.mmelserna i TFA-villkoren har kvarstltt oforiindrade fram till denI januari 1993 de det nya sndvare arbetsslcadebegreppet inf6rdes i LAF. Ar 1991 f6r-i.ndrades dock avtalet om TFA pA en punkt. F6r att berittiga till ersiinning skulle enarbetssjukdom ha pAgAn minst 180 dagar i stillet for 90 dagar. Avtalet skulle om derhade kvarstin oforindrat ha len till okade kostrrader for TFA. SAF stod infor valetvid den tidpunkten att overryga LO och PTK om en f6rindring eller siga upp avraletmed hinvisning till den sirskilda uppsagningsbesti.mmelse som filns dven i TFA-villkoren. Det f6U ddremot ingen in att TFA inte skulle ersiitta inkomstbortfallet forde ynerligare 90 d@n omfanas av @arhet- ' - -_:iiven for SafTn er e ge full inkomstkompensation,

i och for sig innefattade ritt till ersi.nning i,ven fdr detta 6kade inkomstboflfall. Vidwtillfillen, er 1991 och Ar 1992, hu SAF aktualiserat forandringar av TFA-avtaletoch har oNivelaldgt dervid utgAtt frLn att om avtalet kvarstod oforindrat garantingallde enligt skadestAndsrdtten for det totala inkomstbortfall som den skadade

drabbades av. SAF avstod emellertid av olika ski.l frAn att genomdriva en villkors-indring.

Den foreliggande Msten handlar.ockd om ersirhing fbr inkomstfbrlust under akutsjukdomstid. Mosidan har pekat pA att LO fdreslog att enligt TFA-villkoren en Bbel-larisk ersinning skuUe utges under de fbrsta 90 dagarna i stillet for den tidigare 30-dagars-regeln i TFY. Det 16r sig emellertid i dena avseende inte om en skillnad i

20

parternas uppfattrdng om vad som sku[e utg[, ni,mligen fuII crsittrring fbr inkomst-fbrlust, utan handlade om skaderegleringsteknik. Det skall framhtrllas att fdr tiden frlnden 31:a dagen ersinning tgpp_ fol,vad del ska.{ade tq]<{skt f61!ont i r4komst ayar. bete i enlighet med skadestlndsrittens regler.

- tp;

Nir det gdller ersinning fbr inkomstlbrlust vid invaliditet fanns rryler i $ Z0 i det ur-

spiungliga TFA-avtalet. I paragnfen angavs att fdr tid innan den f:zmtida definitiva- nids?inningen av den skadades arbetsfbrmAga kan bed6mas med tillricklig sdlerhet

lAmnas ej ersittning i form av lyy1ta utan fbr vad den skadade faktiskt f6rlont i in-

komst. I E-?l ,anges fbrusanningarna for att berikna livrantan fbr framtida inkomst-

forlust. I btrda paragraferna anges attjrll ersittning for inkomstfbriust limnas enligt

skad estAndsrinen s regler.

En ytterligare punkt som ir fbremlJ f6r wist meilan parterna giller samordningen med

ersinning som utges av annan. Huvudregeln i $ 43 innefanar att den skadade ej iiger

raft ili ersi.ttning ffin tfA i den mAn erslttning kan utges frl,n stat, kommun eller

fdrsi.hingskessan o.s.v. tiil f6ljd av skada. Dena ir dock inte den enda reglering som

finns i TFA-villkoren om samordning med vad som kan utgA frln den allmin forsiik-

ringen. I 0 19 tredje srycket arges an ersathing for inkomstforiust utges ptr visst siitt.

DrirpA foljer en regel som innefattar att ersEmring dirutdver limnas endast i den mAn

forlust uppkommital!_Z! anges i sista meningen rdrande invaiiditetsfallen att ersi.tt-

ning limnas for fdrfluten tid for vad den skadade faktiskt f6rlorat i inkomst. I $ 27

.anges uttrycktigen beriffande livrinta for framtiden att livrenta utges f6r i"k"rttfd;-

lust som ej ersitts av livrinta enligt LAS eller ej ersits pA annat satt. Uii at ufftta

ffiga om att samordna sAdana formlner som faltislt utgltt t'rll den fcirsalcrade.

TVisten ir en normal kollektivavtalstollningstvist dir avtalsinnehAllet sAdant det nu

har beskrivis ir av berydelse men dir ockstr den praktiska tillempningen av avtalet

har inhesse i den mAn denna t'rlnmpning har skett med parternas godkinnande och

H{nnedom. AMF-trygghesfors5.lring har alltid pr6vat om en skada ir an hiinfora till

sedan arbetsskada som omfattas av forsihingsvillkoren. eMF-skiljeniimrden har i wA

domar faststillt att AMF-rygghesfbrsilcring har att gdra en sjilvsttudig provning av

vilka skador som omfattas av fdrsS.kingsvillkoren. En annan sak ar att AMF-trygg-

heslorsibing givewis utnyttjar den medicinska uhedning som kan inhamtas frAn for-

si-kringskassorna.

Nir det giller ersinning for inkomstfdrlust vid invaliditet finns slcil an uppmirk-

sarnma hur provningen av ersithingsffigan kan utfalla olilca enligt de skiida syste-

21

men. En person erhAller lbnidqpension med verkan fr.o.m. den I april 1982. Forsik-

ringskassan finner aft arbetsofbrmAgan inte beror pA arbetsskada och att vederbdrande

diiribr inte har reft ill livranta. Beslutet dverklagas till fbrsil,ringsritten som i mars

1985 i en dom slger sig dela fbrsikingskassans uppfattning. D.gmen 6verklagas tili

fdrsihingsdverdomstolen som i ..j p_A-9 etdfql Fpsans bg4ollgiqg och finner att

arbersofbrmlgan ar en.lplj{*v..g!gr+ka..4+-99h.li..yq4g |if1 l$l.ggt Forsak-ringskassan fAr i uppgift att reglera inkomstfbrlust,en fbr den fbrflutna tiden..Kassan

fasstiller en liv'rinta med hansyn t'rll fbrhAllandena den 1 april 1982. Denna livrilta

6kas sedan med basbeloppet. AMF-trygghesfbrsalring utreder att l6neutvecklingen iyrket har mAnga gAnger Overstigit basbelopps6kringen. AMF-trygghetsfbrsikring

konstaterar att enligt skadestandsrittens regler den$tt!_$ t01t+ .s:l vederbdrande

tidit fram t'rll provningsdagen skall TYIry. Liwintan ffin TFA utg6r mellanskillna-

den mellan vad som utgick enligt LAF och den l6n den skadade$g.Ug.lnf1 9gr skadaninte intriffat. AMF-trlgghetsfdrsiking samordnade alltsA de fdrmlner som faktiskt

hade utgAtt vid provningstiiifillet. Detta beryder att AMF-rygghetsfbrsakirg gav

samordningsregein i 29 $ i forsi-kringwillkoren samma principiella innebdrd som

5 kap. 3 0 skadestindslagen har. Med det nu redovisade exemplet har LO och PTK

velat fukldliggora hur samordningsregeln tillimpas i praktiken.

Man kan Ucka an'IFA innefattar ett omfattande Atagande och an det ir ett risk-

tagande att ingA ett avtal om TFA eftersom man inte vet hur. socialforsiking,a-,rya fo1-

..6.ndras. Arbetsgivarkoliektivet riskerar att fA en}oj{ g,lenig om socialfdrsilcingssys-

temet fiirindras. Av detta ski.l finns emellertid mojiigheten till fbrtida uppsigning.

SAF har numera utrryrtjat denna mojlighet att gdra sig kvitt avtalet. Att SAF inte ut-

nynjade mojligheten f6nin nu och i stillet vill omtoika avtalet kan inte vara styrande

for skiJjenimndens prdvning. SkAlet till att panerna inte valde en hingavtalsmodell i

forhAllande till LAF utan i stillet stanaade fbr mojiigheten till fbrtida uppsdgning var

afl TFA innefanade personer som fbr det fall TFA inte fanns skulle ha ratt till skade-

stindsmiissig ersinning.LO och PTK kunde inte avstl frAn taleritt fbr sina medlem-

mar, om det i efterhand skulie kunna uppkomma ett ldge dir fbrsElringen visade sig

inte ge fulI skadestAndsersittning.

En viktig ffiga i skiljeirendet i.r vilken koshads6venEltring ffin den allminna for-

sSkringen till ffA som lagindringarna kan antas innebera fdr det fall att LO/PTK:s

uppfannilg i wisten ar riktig. De berikningar som SAF har Aberopat i skiljeirendet

ger en starkt 6verdriven bild av kostnadsokringens omfattning. Si.rskilt ir av befy-

delse att i berihingarna inte har beaktats att antalet hos landes fdrsilcringskassor an-

milda arbetsskador under lbrsta halvlret 1993 ar synnerligen hdgt. Detta i,r resulatet

- 1 + . .

22

av den.omfattande informationskampaaj som fbrekommit rdrande dvergAngsbesti.m-

melsen t'rll lagi.ndringarna i LAF den l januari 1993 avseende arbetsskadebegreppet.

Enligt LO/PTK:s mening kan koshadsdverviltringen p[ grund av att arbetsskadebe-greppet iindrats uppskattas inte till 10 - 15 miljarder k som SAF hivdat utan snararetill mellan 2 och 3 miljarder kr"

CrunO:rna.mr I-O:s ocn ru<:s Ues LO och ItfK pAstAr att par-Grna aldrig haft nAgon gemensam_!4ltsavsikl att sluta ett TFA-avtal som bara gillerskador som vid varje tidpunkt gillande'arbesskadelag omfattar. Parterna avsAg attsluta ett kolleklivavtal som omfattade de skador som anges i de uttryckiiga besti"m-melsema i kollektivavtalet. LO och IllK menar att praxis nir det giller TFA-avulets

tillEmpning st6der den uppfattningen. LO och PTK anser vidare att det med hinsyntill slcriftlighetshavet i 23 $ MBL inte finns utrymme att intolka tilliggsvillkor i av-talet som salnar varje stdd i den shiftliga texten. Arbetstagarsidan pAstAr vidare attSAF:s agerande under 1980-talet och fram t.o.m. uppsagningen av TFA-avtalet visaratt SAF under hela den period avtalet varit i kraft delat LO:s och PTK:s uppfattningom avtalets inneb6rd pA denna punkt. Nir det giller ersittning f6r inkomstforlust iruttcjmmande beskrivet i kollektivavtalet vilken ersittning som skal.l utgA. Forsik-ringen skall betala tuil ersiq!1q for inkoms!19:lust. Det har varit en grund.l{ggande

forubinning for LO och PTK att de arbetstagare som omfattades av TFA och somTFA forutan skulle ha taleritt gentemot sin arbesgivare garanterades tt$$.43;SgO_4;

.Tltrli..g_ ersitfr[8. Det har Alegat SAF att klarg6ra att avta]et trots sin ordalydelse intehaft den inneb6rden. Nil det giller samordningsbestimmelsen i 29 $ anser LO och

PTK att den av expertgruppen Hult m.fl. framfdrda tollslingen strider mot den praxis

som med parternas kjinnedom har uNecklats . LO och PTK menar att det har Alegat

SAF att kiarg6ra for LO och PTK vid fbrhandlingarna Ar L977 att den gemensamma

forutsimringen att TFA skulle bygga pA den nyligen antagna skadestAndslagen inte

gillde 5 kap. 3 $ skadest^lndslagen. LO och PTK bestrider att det finns urymme att

med tillimpning av fdrutsittningsliran Asidosatta sbiftlighetsknvet i 23 $ medbe-

s$.mmandelagen. Forubiftningsli.ran fAr pA dena omrAde bara betydelse som ett tolk-

ningsdatum som ml,ste grunda sig pl den skriftliga texten. LO och PTK 96r lor 6vrigt

gillande att parterna insett att de lbrindringar av socialfbrsdkingslagstiftningen som

nu intriffat kunde intriffa och har anvisat en vdg lor att losa det problemet genom att

ge btrda parter rin an i fdrtid befria sig ffin avtalet. Bestimmelscn i 36 $ avtalslagen

torde kunna tillimpas bara nir en part to:t9:lggtrl den andra parten. Det ir en vil

blygsam instillning frAn SAF:s sida om man menar att organisationen har inugit en

underligsen stillning i fbrhandtingarna om TFA.

23

SAF

SAF vitsordar att AMF- tygghetsfbrsikring tillS.mpat samordningsregeln i $ 29 iTFA-villkoren i huwdsaklig 6verensstimmelse med inne.b6rden i 5 kap 3 g skade-stlndslagen samt att denna tillnmpning varit kind 16r avtalqpartergl,l . . j .,...

=r*.r

De berikringar av storleken pA en kosbrads6venEltring pA TFA tillfbljd av EndringenaV arbetsskadebegreppet i LAF den 1 januari 1993 som SAF Aberopat har gjorts avakhnrier hos Skaldia och Folksam. Vid huwdforhandlingen inf6r skiljenimnden den30 juni 1993 anforde SAF att dessa beralningar silerligen skulle komma att pAverkasav att forslkrade till f6ljd av kampanjer och uppmaningar skyndade sig att anmilaarbetsskador fbre juni mAnads utgAng. SAF utgick ocksA frAn det ldgsta av de avaktuarierna uppgivna beloppen just mot balgrund av dessa kampanjer.

LO och PTK har iffigasan de berilcningar som SAF har Aberopat i skiljeirendet underhinvisning till en utredning som uppges komma ffin Folksam. Utredningen haremeliertid gioru av en enskild tjdnsteman hos Fo1ksam. Det ir inte upplyst huruvidaFolksam och dess aktuarie vitsordar beri},ningarna. .lin mindre framgAr om 6wigafrirsS.kringsbolag i AMF-konsortiet har godtagit dessa. Berikningarna bygger i flerafall pA antaganden utan att grunderna fbr dessa har angivits.

Mot denna bakgrund anser SAF afi akruariernas beri.kningar - om in behiftade medvisst mAft av osikerhet - b6r ges fbrsteg vid bedomningen. SAF ir vidare av den upp-

faUningen aft det knappast framstAr som indamAlsenligt att inom tamen for pr6v-

ningen i skijjearendet - som primirt giller den principiella frAgan om TFA:s f6rhtrl-

lande till den allminna forsihingen - ytterligare utreda denna ffiga. SAF vill slut-

ligen fdsta uppmarksamheten pa a$ LO och PTK:s stallningstagande sldas[ tar siktepA Sndringen av aftetsskadebegreppet den I januari 1993. Den dverviltring av kost-

nader som anlnyter till indriagen den l juli 1993 - och som berilmats till

4,5 miJjarder kr - omfattas silunda inte.

24

. : q " -

Domskil

Inledning

Den allminna fbrs5l<ringenr) har i.ndrats vid te tillfillen under'Ar-{993 pA qtr sin somkaa medfbra lAngtgAende verlningar i kostnadshEnseende f6r TFAJFtsqbinggn. For.del fdrsta indrades arbetsskadebegreppet i LAF fr.o.m. den I januari 1993. Dennaldgandring innebir att omfattningen av den ailminna arbetsskadeforsikingen kraftigtbegrinsats. Vidare indrades den allmdnna sju!firsilcingen fr.o.rn. den I april 1993genom aff en karensdag infordes och genom att ersEttningsnivAn sinktes ffin 90 pro-cent av den sjukpenninggnrndande inkomsten dll 80 procent fr.o.m. dag 91 i sjuk-perioden och till 70 procent fr.o.m. dag 366. Den nedje lagandringen innebS.r an dens.k. arbetsskadesjukpenningen enligt LAF avskaffades fr.o.m. den I juli 1993.

Var och en av de tre iagindringama ir ignad att medfbra att fbrsilcad som omfattasav TFA och som drabbats av skadefall fore Iagandringens ilaafttradande kan kommaatt erhllla lagrr rrsnrlnffi d.n-dtnrm skuue ha utgi.tt omde vid tiden f6r skadans inraffande giliande lagbesti.mmelserna ailtjant hade varit

tillimpliga.

TVist,en i skiljeirendet giller vilka foljder lagindringarna har for ritten till ersittning

fren TFA.

SAF menar att ersinningen frAn TFA inte skall innefatta sAdan ersinning som i slillet

skulle har utgln frAn den allminna forsihingen om lldre lagbesti.mmelser tilliimpats.

Detta kan ocksA uttryckas sA att enligt SAF:s mening nAgon 6vervilning av kostnader

som foljd av lagi.ndringama inte skall ske frAn den allminna forsik^ingen till TfA.

LO och PTK anser att bortfallet av ersittning frAn den allminna forsikringen skali

kompenseras genom att ersittningen frAn TFA blk i motsvarande mln hdgre. Dena

innebir en kostrradsdverviltring frAn den allminna fdrsilsingen till lFA.

l) Unrycket lgs nllminnr fdrsi,kringeo ravfuds 106 eU srnlingsbegrcpp fbr sjukfdrs.ikringeu caligtlagen om nllmin fbnitring ocb sjr.rkJonclagen sant f6r erbctsskrdef6rsikringeu caligt legen omrrbct sko'lsl5,rsikrilg (I-AF).

25

SAF:s.stlndpunkt ir grundad i fdrsta hand pA en lolkning av TFA-kollektivavtaletz)

samt i andra hand pA att en jambring av avtalet statt steGlt*tiffampnng av 36 g av-talslagen.

SAF har di.rutdver, sAvitt avser lagindringarna i frAga om arbets$qdebggrep.p.et, glortgillande att samordningsregeln i 29 $ i TFA-kollellivavtalet innels,r att awalgringfrAn ersattning eniigt TFA ska'll ske S grundval av fiirhlllandena+id skadetiliflller,dvs. med sedan crsinning som skulle ha utgAn frl,n den allminna f6rsihingen om detgamla arbetsskadebegreppet tillimpats.

I sista hand har SAF Aberopat en tilii.mpning av den s.k. fbnrtsitEringslaran

LO och PTK har bestritt slvil den av SAF angivna tolbringen av kolielrtivavtalet somatt jamkning av TFA-kollei<tivavtalet sker med tillSmpning av 36 $ avtalslagen.Organisationerna har iven bestritt att29 $ i TFA-kolleltivavtalet skali toikas i enlig-het med SAF:s stAndpunlr samt att fbnrtsittningsliran tilllmpas.

,' Eniigt skiljeniimndens uppfrattning innebdr det anfbrda att det fbreligger tre skilda del-

| ffigor i tvisten, nimligenfels Hgan hur TFA-kollektivavtalet skall tolkas i det om-t _

! tvistade hinseendet och den dirmed sammanhdngande tilampningen av f6rutsitt-

I nin6stamrf dels frAgan om jimkning av avtalet med tilli.mpning av 36 g avtalslagen

I ocb/dels frAgan om inneb6rden av samordningsregeln i 29 0 i TFA-kolleltivavtalet.

t--Tollotingsfrdgan och dcn drtrmed santnarilzrtngande frdgan om tilllimpning av fi)rut-

sdtmingsltiran

Inledningsvis liigger skiljenimnden nAgra allminna synpuni<ler p[ den foreliggande

tolkningsffigan. I anslutning haril skall 31s11kas att skiljenEmnden uppfattar frAgan

om tillimpning av f6rutsittningsliran inte som en sjilvstindig grund f<jr talan utan

som ett qporsmAl som sammanhinger med ffigan om tolkningen av TFA-koile}tivav-

talet.

Skiljenimndens tollningsuppgift ir inte - till skillnad ffin vad som ir det vanliga i

wister om toikning av kolleltivavtal - att pr6va huruvida cn eller flera bestammelser i

2) Mcd uttrycket TFA*ollcktivavtal rvsas - i dco 19la cj ennrt frangAr jy rjr"nmqnhnngct - intc baradcn kollcktivrvtalsdvenoskomnrelsc om TFA-villkorso 6orn i naj 1977 triffedcs mel.lan 54f c"mt LOocb PTK uton evco de direfur iDtill Lr 1993 oclhn selruDl prrter triffedekollektivrvtelsdvcrcnskomrnelrroe oro indring rv TFA-villkoren.

26

ett omMstat avtal har en innebord som svarar mot ett faststillelseyrkande i mAlet. I

stillet synes SAF:s talan vara att uppfatta slsom en begdran om att avtalet skatl fyllas

ut med en regel som har den av SAF angivna innebdrden.

Att den hdnskjutna toltningsffigan f& den nu beskrivna t trN^t*-nljer av att TFA-kollelrtivavtalets ersi.ttningsregler har en innebord som ir otvetydig'i det omtvistade .

hinseendet. Reglerna utbrycker otvivelaktigt inte den begrinsningitrsattningsratten I

som SAF anser fdreligga. Och det finns inte nAgon annan sdrskild bestimmeise i ITFA-kollektivavulet som kan pfutls utorycka denna begrinsning. {

Man kan ffiga sig vilket utrymme det finns rent principiellt sett att tolkningsvis fylla

ut ett avtal av TFA- kolleltivavtalets karaktar, dvs. ctt kolleltivavtal om avtalsfor-

sakring. lir det reflsfigt mojl-igt att tolka ett sldant avtal pA e$ saft som kan sigas

innebara att avtalet tillfbrs en regel som inte redan Er i nAgon form uttry$ i

avtalstexten?

Fdrst instlller sig frAgan vilka principer 6ver huvud taget som giller for tolkningen av

kolleltivavtal om avtalsfbrsihing. SkaU sadana avtai tolkas cnligt gmndsatser somgiller for kollektivavlal i allminhet eiler skall hinsyn i st6rre eUer mindre grad tas till

att avtaisbesti.mmelserna ir avsedda att utgdra fbrsihingsvillkor och dirmed gdngse

toikningsprincipcr {6r f6rsi}ringsvillkor i stillet gElla? I det senare fallet brukar sir-

skild hansyn tas t'rll hur fdrsikringstagaren haft anledning att uppfatta fbrsikringsvill-

koren.

Den rAdande uppfanningen r6rande tolkningen av kolleltivavtal om avtalsforsiilcringar

ir klar. Dessa avtals villkorsbestimmelser sk:'ll i princip lelkas i enlighet med gn:nd-

satser som giller vid tolkning av kollektivavtal. (Jfr uppsatsen Koliektivavtal och

grupplivskldd. - om arbesraftsUga inslag i ftrsikringsraften av Anders Victorin i

boken Festslaift for Jan Hellner).

De for kollektivavtal gillande tolkningsprinciperna innebir bland annat att ett storre

utrymme li.mnas At an beakta avt4i:pgg{rs avsiher med det tri.ffade avtalet, d.v.s.

en syn i detta avseende pA tolkningsffigan so--nffi-ar sig vad rcm g5ller for civil-

riruliga avtal i allminhet mellar ensblda parter. Forklaringen till detta betraktelsesitt

Ligger i att man uqer frAn att ett kollektivavtal sluts mellan jambordiga parter som hu

formtrga att tillvarata sina medlemmars infressen och an dirfbr enskild parts upp-

fanning om avtalets innebord inte behover reqpe*teru i samma utstrickring som den

uppfanning de avtalsslutande parterna har.

27

Det nu anfbrda betyder dock inte att man vid tolkningen av ett kollektivavtal har ritt

att bortse frAn det i lag uppstillda havet pA shiftIig form fbr sAdana avtal. Slcrifrlig-

hetskravet anses ha den betydelsen att avtalsinnehlllet Atminstone mfute ha en an-tnytning till avtalslexten..

_6* .2 - .

De tolkning qprinciper som sAlunda giller betriffande kollektivar4al.och som .altse

skall tilarnpas i fdga om TFA-kollektivavtalet innebir att ubrymmet fbr att tolk-vtal med eir regel som 6ver huvud taget inte funnits i av-

det fbrylilbggfef,sat* En sedan utfyllnad kaa komma i ffiga endact under speciella

omstindighetcr. Ett exempel kan vara att ett kollehivavtal fylis ut med nAgot som an-

ses fblja av allmi,nna rirugmndsatser pA det arbetsrittsliga omrAdet och som diirmed

lAter sig naturligt bemtaas som en del av kollektivavtal i atlmtnhet. Aven andra fallav udyllnad av kollektivavtal kan fbreligga. (Jfr framstillningen om den s.k. tystaregleringen i kolleltiva\4al i SOU L975:l s. 393).

Skiljenimnden glr nu 6ver till an mot den nu angivna bakgrunden behandla frlgan

om tollcringen av TFA-kolleltivavtalet i det omtvistade hi.nseendet. Sp6rsmAlet giller

huruvida det fmns gn:nd fbr att i TFA-kolleltivavblet s[ att siga tolka in en forsik-

ringsvillker av inneb6rd an riinen tili ersittning ffin TFA inte skall iru1gf3tta sAdan er-

sanning som enligt iidre lagbest^.

ringen men som inte utges-enTig blr att

analysera sikringen kom t'rll fu L974 och niir AvqUTFA-kolleltivavtalet triffades Ar l2JLUtgick avtalsparterna till iventyrs ffin dengemensamma fon:tsinningen vid avtalsslutandet att ersittningsrinen shulle vara for-

enad med det lorbehAll som SAF 96r gillande?

Nigra viktiga utgAngspunkter fbr avtalsparterna nir en trygghetsfbrsihing [r 1974 in-

fordes pA SAF-LO-PTK-omrldet lAter sig beskrivas pl fbljande sitt. Arbestagarsidan,

som begirde att fbrsikringen skulle komma till stlnd, eftersffivade en fbrsilcing somgav ritt till ersittning vid arbesskada cnligt skadestAndsrittsliga grundsatser utan attdet sh.rlle Hvas av arbetstagaren att kunna styrka att arbetsgivaren vAilat skadan,

tagarsidans uppfanning att en trygghesfbrsdlcring borde komma till stAnd, sAg en sir-

skild fdrdel i att arbetsgivare genom att teckna fbrsihing Lunde undgA risken att ut-

sefias fbr skadestl.ndstalan i arbesskadetvister. Avtalspartema var dverens om att for-

sS.hingen skulle vara enkel att administrera.

28

Som en nirmast sjilvklar gemensam fbnrsittning Gr avtalsparterna vid uppbyggna-den av fiygghetsfbrsilcringen gillde att den allmi.nna lbrsilringen skulle ersitta denskadelidandes huvudsakliga inkomstfbrlust till l6ijd av arbetsskadan slvin gitler delaraJ arbesinkomst upp till en belopp som motsvarar en Arlig inkomst av 7,5 basbelopp.TrygghesfdrsS,lringen skulle komplettera detta skydd mot inkoinstFrlust upp till denram som fbljer av skadestlndsrittsliga regler. Framfbr dlt skulle Elygghetsfbr-.saLringrin ge ersittrring fbr sldant som omfattas av skadestAndsritEns regler men ejails er€ru genom den allminna forsihingen. Hit h6r frimst den ideella ersinningen.

SAF har emellertid den instillningen att tygghetsfbrsilringen inte f6rbehAlisldst ger

ran fll ersdttning fdr vad som ej omfattas av den allminna lbrsikingen. Det ir SAF:sstAndpunll i skiljetvisten att arbetsgivarsidans Atagande enligt TFA-kollektivavtalet irbegrinsat till att genom trygghesfbrsihingen fylla ut ersitfringsri.tten frAn den nivAsom gEllde enligt den allmlnna fbrsEbingen vid tiden f6r tygghetsf6rsilcringens in-fcirande - eiler mAhinda i f6rekommande fall nlgon senare tidpunkt - men dS,remotinte att tacka in sedan ersAttning som kunde falla bort genom att den alimi.nna fbrsik-ringen indrades. I sjilva verket synes SAF mena an inte bara SAF utan iven LO och

PTK hade som f6rutsiuning lbr sitt stalhingstagande vid ti'llkomsten av trygghetsfor-sS.kingen att arbetsgivarsidans Atagande var grundat pA att en sAdan begrinsning iersinningsritten sluUe gilla.

Ett viktigt st6d f6r att LO och PTK utgick frAn den nu angivna forusittningen liggercnligt SAF:s uppfattning i den utformning som regeln om ersittning f6r fdrlorad

arbetsinkomst under akut sjukdomstid hade i TFY-fbrsihingen och till en b6rjan iven

i TFA-fbrsilringen. F6r de forsta 30 sjuktagarna utgick cnligt denna regel crsinning

frr.n TFA med ett visst schablonmissigt faststi.llt belopp i konor per dag fbr lonedelar

som inte dverstiger 7,5 basbelopp. Regein innefanade alltsi inte nAgon garanti fbr att

den skadelidande skulle fA ersittning fbr hela den faktiska inkomstfbrlusten och

ersi.nningsbeloppens storlek skulte intc automatiskt ha okats om dagpenningen enligt

den allminna fbrsilringen hade senkr.

LO och PTK har besnitt att SAF kan himta stdd 16r sin uppfattning i den iffiga-

varande regeln. Entigt arbetstagarsidans mening frrklaras regelns udormning uteslu-

tande av att man har velat uppnl en errkel och litt fbrutsebar skadereglering.

Skiljenimnden gdr fbljande bed6mande. De upplysningar som har limnats i skiije-

i.rendet arrgAende de diskussioner som lbregick tillkomsten av regeln om schablonise-

rad dagersittning under skadeperiodens fdrsta 30 dagar visar fbljande. Regeln pAfor-

29

dradqs fiin LO-sidan och kravet hade som grund ett 6nskcmAl om att det skulle varasA Iaft som mdjligt att pl fbrhand fbrutsiga hur stort ersittningsbeloppet skulle bli idet enskilda faliet. Det finns inget som.tyder pA att avtalqparterna i samband med ut-formningen av regeln medvetet dvervigde hur ersinningsritten.slmlle fdrhAlla sig, omdagpenningen enligt den allminna fbrsilcringen i en framtid sa*te*..'Regeln. ersattestill yttermera visso sedermera av en bestimmelse om att den fakti$Ea inkomstf6rlusten

skllie kompenseras : Denna fbral@en principfrAga somtiil $gehr lgordes. Om regela urspnrngligen haft det

samband med ersittningsrinens omfattning principiellt sett som SAF velat g6ra gij-Iande, borde SAF ha tagit upp salen i samband med att regeln Endrades.

Enligt skiljenimndens mening ir det inte mOjligt att dra nAgra silra slutsatser avintresse fbr den aktuella tolkningsfrAgan av regeln om schabloniserad ersittning forinkomstf6rlust.

SAF har iven Aberopat att LO och PTK inte vid de diskussioner som f6rts om avsiitt-ning av premieinti.lter f6r att konsolidera trygghetsf6rsiJcringen giort gallande att hin-syn skulle tas till risken fbr en kostnadsdverviltring ffin den allminna forsilcingentill uTgghesfcirsS.kringen. Om arbestagarsidan verkligen hade den instillning som LOoch PTK nu redovisar, borde den sidan ha begirt att avsinningar slulle g6ras somgav tickning lor risken att den allminna fbrsikringen 6.ndrades. Detta talar enligtarbesgivarsidans mening fbr an bAda parter utgAn frAn den syn pA sambandet mellanersittningsritten enligt TFA och den allminna fdrsibingen som arbesgivarsidan fortftam i skiljeirendet.

Enligt shljenimndens mening synes det visserfigen forhAlla sig pA det sittet att med

den tollning som LO och PTK ger TFA-kolleltivavtalet e$ berydande behov forelegat

av att under Arens lopp avsS,tta premieintikter. Arbebgivarsidans argument lider

emellertid av den svagheten att det inte hu framkommit an afialsparterna vid be-

sti.mmandet av avsinningsbehovet fbr TFA medvetet haft de utgAngqpunlter som ar-

betsgivarsidans resonemang bygger pA. Det mesta tyder pA att avtalsparterna ni.r

frAgan om att gora avsinningar fbr f6rsikringen 6vervigdes inte inslg det sErskilda

avsinningsbehov som nu diskutems. Detta behov synes ntiffitgat. _ _ _ _ -

ffin an ersittrringsritten enligt den allmdnna fbrsikingen skulle kunna sankas eller tas

bort inte bara med tanke pA fmmtida f6rsilringsfall uun iven avseende fall som in-triffat fiire en viss lagindrings ikraftridande. Det ir detta sirskilda avsinningsbehovsom det ir mycket tveksamt om avtalqparterna rikrade med vid 6venigandet av vilkaavsittrringar av premieintikter som kunde anses crforderliga.

30

I linje med det sist anfbrda ligger att stilla frAgan om-det 6vcr. buvud taget fi4ls sruld

fbr att anta att partema, slsom SAF har giort gilland; frd rygrttGiffirrn,>=:_____:-:

- .

tillkomsr medvetet utgick frln som en fErutslttning_att ersilqr$gsrittcn-hade-den'principiella begrfr,nsning som arbetsgivarsidan har angivit i skiljdrrndet., '

. '----- '- --,----Hr.

Hir ska'll framhAllas att vad saken i rcaliteten giller ir om part fbrutsAg och ville

g-ardera sig for verkningarna av en sedan siruation som nu har inriffat, dvs. en sifua-

tion som kinnetecknas av att ersinningsrittcn enligt den allminna f6rsihingen har

and13ts med tillimpning iven pA skadefall som redan intrdffat vid tidpunkten fbr

lagindrin gens ilrafttridan d e.

Vad fbrst giller hur arbetstagarsidan kan ha sett pA saken har LO och PTK enligt

skitjenamndens mening anfort 6vertygande skil fbr att den sidan inte kan ha utgAtt

frln den lbrutsittning som ligger till gmnd 16r SAF:s instillning i skiljeirendet. Det

synes kunna uteslutas a$ arbetstagarsidan medvetet skulle ha acccpterat en trygghets-

fbrsilcring som utan villkorsindring kunde leda tiil att ersithingen till en skadelidande

fcir inkomstfijrlust inte skulle innefatta i princip full ersittrring enligt skade-

stAndsrittens regler. Som fbrut redovisats var det ju just en grundliggande utgengs-

punkt fbr arbetstagarsidan vid fbrsdhingens ti'llkomst att Astadkomma en rdtt till f6r-

siicringsersittning som tickte utrymmet upp till vad som utglr enligt skadestAnds-

rirtstiga grundsatser. Till detta kommer den viktiga omstS,ndigheten aff det under

6verliggningarna meilan avtalsparterna vid trygghetsfErsi.kringens tillkomst, sAvitt ut-

redningen ger vid handen, inte lbrekom nAgot som gav arbestagarsidan anledning att

forutsitta att erslttningsritten stulle vila pA en begdelsefull principiell begrinsning

som inte uttryclts i kollektivavtalstexten. Detta kan ocksA utbryckas sA att arbets-

tagarsidan varken insig eller borde ha insen att arbetsgivarsidan utgick frAn en sAdan

Ibnrtsittning. (Hiir ber6rs ffigesti.llningar som har innesse fdr tillimpningen av forut-

sittningslnran;jfr NJA 1981 s. 269).

Betriffande arbeBgivarsidans utgAngspunlter i det aktuella hinseendet skall fdrst an-

mlrkas att det ir en given sak att arbetsgivarsidan inte skulle ha accepterat en trygg-

hetsfdrs6hing i den nu f6religgande ut'ormningen, om den sidan insett att konsekrven-

sema i koshadshinseende skulle kunna bli sAdana som nu har akfualiserats. Dena for-

h[]]ande har emellertid mindre infesse i ett sammanhang som detta av flen skEl. For

det fdrsta kan man endast qpekulera i vad som hint om de nu genomfdrda fbrand-

ringarna av den allminna f6rsi.lrringen hade kunnat f6rutses. Det kan cxempelvis inte

hAllas fdr uteslutet an frrsilringen likvil kommit till stAnd utan den aktuella begrins-

3i

' - - - '

ningen.i crsinningsritten men aft premieintikter under {rens lopp hade avsatts.i avse-virt stbrre utstriclning in som skedde. Om s[ blivit fallet 1t.6s dagens sinration kun-.n31unjvik2s. For det andra - och det ir det avg6rarrde fbr det resonemang som nustall fdras - har det fbr lolkningen av TFA-villkoren ingen betydetse hur part skulleha agerat med vetskaF om vad framtiden sh,rlre fbra med sig. Det+i$ga ,er. ville .Ibrusittningar som gillde och hur partsfbreffidarna rankte qar fb$qkingi;Ttforma-O:.--.

/--=--- - l==={

:_ o.- '

Det finns omstindigheter som med viss'srgka talar emot att arbetsgivarsidan utgickffin stAndpunlten an omfattningen av ersitftringsritten enligt TFA skufle vara opl-.verkad av Sndringar i den allminna fbrsikringen. Skiljeni.mnden syffar pA vad som6verenskommis mellan parterna om verkan fbr TFA{verenskommelsens giltighet avatt fdrutsittrringama f6r dess tillkomst indras. Ilirom kan anfbras f6ljande.

yi6 tillkomsten av TFY-fbrsikingen var parterna i och fbr sig 6verens om att 6ver-enskommelsen om f6rs5-kingen skulle lopa med en kort uppsEgningstid. I uppbygg-nadsskedet krivdes emellertid att fbrsilaingen skulle gilla med en viss llngsikrighet.I-6sningen blev att parterna avtalade att TFY{verenskommelsen som tiffades i rnaj1974 inte skulle kunna sagas upp till upph6rande fbre den I januari 1980. parternaville emeilertid andA gardera sig mot verkningarna av framtida indrade fbnrtsdnningarfor den triffade dverenskommelsen. I $ 8 i TFY-6verenskommelsen finns en bestim-melse med fdljande lydelse: "Om f6rutsittningarna frir denna 6verenskommelse ochdlirav fbljande avtal skulle undergl mer visentfiga f6rindringar, skall 6verenskom-melsen kunna upph6ra eller 5,ndns i den utstrickning, som fdranledes av de indradeforutsiittningama utan iakttagande av regeln om giltighetstid..

Genom den nu Atergivna bestimmelsen kom TFY{verenskommelsen att innefatta ettty mot verkningarna av vlsentligt indradeforutsittaingu fbr 6verenskommelsen. En slcyddsregel med motsvarande inneheli in-fordes ocksA betriffande TFA och giller ailtjamt. Slcyddet har dock den begrins-ningen att ett forfarande frin avtalqparts sida med st6d av regeln inte synes kunna fAverkan i ffiga om redan inni.ffade skadefall. En fbretdring med renoaktiv verkan avTFA{verenskommelsen och darmei av villkoren fbr trygghetsfbrsilringcn totde varautesiuten.

Om arbes givars idan vid try g ghetsf6rsilrin gen s tillkom st verkli gen med vetct u tg i ckfrAn att Sldrade fdrutsanningar sAvin giller redan intiffade skadefall inte sku1e fApAverka rinen tili ersittning frAn fbrstkringen pA det sin som SAF gor gillande i

tr /

_ i

skiljeirendet, borde detta rimligen ha fAn till f6ljd att SAF rctt till att detta kommit

frygghetsfdrsikingen har gitlt under snart 20 Ar. Under Arens lopp har vid mAnga

tillfltlen fbrhandlingar igt nrm mellan avtalqparterna om andring#-frr'sih'ingsviilko-

re1. Inte vid nAgot sAdant tillfllle l6re tvistens uppkomst har parttigit upp frAgan omatt ersitEringsritten skulle vara begrinsad pl det sEft som SAF anlr. Det ligger nir-mast till hands att arbetsgivarsidan skulle ha berdrt saken. Det JbrhAllurdet att dettainte skedde talar starkt emot att trygghetsfbrsihingen pA sitt SAF 96r giilande till-

kom utiffin den lbrutsinningen pA arbesgivarsidan att en begrinsning i ritten till rI-

sattning ffin den allminna Ibrsikringen inte skulie ptrverka ritten till crsinning enligt

tryg ghesfbrsilcringen.

Enligt skiJjeni.mndens mening ger omstindigheterna :tt g-rk" kt.nJtqd f"r att av-

talsparterna varken vid TFA-kolleltivavtalets tillkomst eller senare insAg att kostnader

skulle kunna 6venviluas frAn den allminna fdrsilringen dli TFA-fbrsakingen pA det

s6tt som nu kan komma an ske.

Vid en bedomning mot den nu anfbrda bakgrunden ir det enligt skiljen5.mndens Asikt

uteslut,et att tolkningsvis genom utfyilnad av TFA-kolleltivavtalets innehAll komma

fram tiX att avtales ersittningsregler har den innebord som svarar mot SAF:s

fasstilielseyrkande i Msten.

SAF har 6ven Aberopat den s.k. fbnrsinningsiim till stod fbr talan i skiljeirendet.

Skiljenimnden finner emellertid att bedomningen blir densamma om ett sAdant synsitt

utnytfjas. Forutsanningsli,ran tillfbr i ett fall som detta inte nAgot som ej redan ir be-

aktat vid prbvningen av tolkningsffigan.

Avslutrringsvis i dena avsnitt bor anmirkas fbljande. TvA av AMF-konsortiet anlitade

salkunniga, professorn Jan Ramberg och advokaten Bertil Sodermark, har i e$ ransut-

lAtande den 8 april 1993 uttalat sig om tolkningen av TFA-kollektivavtalet. Med an-

vindning av en s.k. systeminriktad tolkringsmetod dnr de sakkunniga - om 5n som

det vili synas med berydande weksamhet - en slutsats som innebir att nAgon kostnads-

dvervSltring frtn den allmirma fbrsilringen t'rll TFA-fdrsikringen inte uppstlr. Det

skall emellertid understrykas att uilAtandet tar sikte endast pA andringarna den

1 janr:ari 1993 av arbesskadebegeppet. De sakkunniga menar att TFA-kolleltivavta-

Iet kan anses ge utryck fdr en fullstindig kongruens mellan arbetsskadebegreppen i

LAF och TfA. TankegAngen betyder att arbetsskadebegreppet iTFA utan nAgon vill-

33

korsindring den I januari 1993 fick den indrade innebord som arbetsskadebegreppet iLAF vid samma tidpunkt erh6ll genom lagindring. I skiljeirendet har SAF emeilertidinte intagit denna stAndpunkt. SAF:s talan ir grundad pA det st5.llningstagandet attrjflu. *b.urharUrgtrpEgi- hatbetydelse$r rittenjgr5itfiing fren tfA. Detta stillningstagarff€'frAn SAF:s siiia i. * -ikiljewisten f6r med sig att de wtr salkunnigas uttalande inte fAr **gon betydelse f6r.skilj enamnO ens pr6'vnin g av den hEn s$ utna totkning sffi gan.

Frdgan om jdmloing av TFA-lcollebivavtolet med dllampning av 36 E awalslagen

SAF har slsom en andrahandsgrund f6r talan yrkat att TFA-kollektivavtalet skall jam-

kas med t'rllampning av 36 $ avtalslagen. Paragrafen har fdljande lydelse.

Avtalsvillkor fAr jamkas eller limnas utan avseende, om villkoret Er oskiiigtmed hinsyn till avtalets innehAll, omstindigheterna vid avtales tillkomst, senareintriffade lbrhAllanden och omstindigheterna i owigt. Hff yillkslet strdan be-tydelse 16r avtalet att det icke sket;gen kan bivas att detta i owigt skall giilamed oibrindnt innehAll, fAr avtalet jamkas iven i annat hiinseende eller i sinhelhet limnas utan avseende.

Vid prdvning enligt fbrsta stycket skall sirskild hinsyn tagas till behovet avskydd f6r den som i egenskap av konsument eller eijest intager en underligsenstalining i avtalsfbrhAllandet.

F6rsta och andra styckena iga motsvarande tiliampning i ffiga om villkor vidannan raftshandiing in avtal.

De omsrjindigheter som SAF frimst har Aberopat till stdd fbr jamkningsyrkandet lAter

sig sammanfattas enligt foljande. De lagindringar som sa-ken giller ir ignade att med-

fijra en kostnadsdveniJtring pI TFA-fbrsikringen i en storleksordning som samman-

Iagt med sikerhet 6verstiger 15 miijarder k. Om denna kostrrad tas ut genom premier

for fbrsi-hingen, skulle en betydande del av det tillgingliga utrymmet for loneok-

ningar pA arbesmarknaden uhyttjas under en lAng bljd av Ar. Moj[gheterna att Lacka

kostnadsdvervi.lringen med premieintikter skall dessutom betraktas mot balgrund av

att Erygghetsforsi.kingens arbetsgivarkollektiv inte 5.r konstant 6ver tiden utan haftigt

indras ffin det ena Aret t'rll det andra. Man kan inte utan vidare rilcna med att arbets-givare i.r beredda att godta en 6kning av premierna i den st,orleksordning som det nu

kan bli ffiga om. Detta giller sirskilt med hinsyn till att 6kringen fbranleds av skade-

fall som intriffat innan nytillkommande arbetsgivare tccknat lbrsilringsavtal om ar-

betsmarlnadsfbrsilringar. Ytterst vilar ansvaret fbr TFA-f6rsikingen pA de arbets-

givar- och arbetstagarfdrbund som triffat kollehivavtal om fdrsikingen. Ansvaret

34

torde diremot inte drabba TFA-kollektivavtalets parter, effersom dessa parter endastrekommenderat fdrbunden att tilifbra kolleltivavtalen bestEmmelser om fbrsihingen.Forbundsparterna sa-knar emellertid ekonomiska lbnrtsittningar att bira detta ansvar.

LO och PTK har bestritt att en jamkning avTFA-kollektivavtaletscd tillinrpning.av36 $ avtalslagen kan ske och har som skil hirfbr anfdrt i huwdsah.6ljande..Det kan-inie rirnligen pAstfu att arbetsgivarsidan intog en underligsen stillnfrrg vid trygghets-firsabingens tillkomst. SAF har sjilv bidmgit till den uppkomna situationen genoman pAyrka att lagildringar rSrande den allminna fbrsibingen skulle ges tillimplighetpA redan inriffade skadefall i den utstrickning som nu blivit fallet. Vidare har SAFinte i tid uhyttjat de regler som finns pA TFAomrAdet till motverkande av kostnads-

dverviltingen. Om dessa mdjligheter hade tagits hll vara, skulle premiehojnilgen hakunnat hAllas pA en mAt0ig nivA.

Skiljenimnden konstaterar fbr sin del till en borjan att det inte i och f6r sig f6religger

nlgot principiellt hinder mot att tiliimpa 36 $ avtalslagen i frAga om TFA-kolleltivav-

talet. (Jfr uppsatsen 36 $ avtalslagen och arbesraftcn av Tore Sigeman i bokenFesslrift fbr Jan Hellner).

Det viktigaste rekvisitet vid en tillampning av 36 $ avtalslagen ir det s.k. oslci,lighets-rekvisitet. Foljande omstindigheter talar fbr att dena rekvisit skulle kunna vara upp-fytlt i det fdreliggande fallet.

Det kan gdras giliande att avtalsparterna inte hade anledning att fonrtse och bcakta att

en lAngtgAende begrinsning av ritten till ersittning genom den allminna forsiilaingen

skuile komma att genomfdras med verkan fbr redan inriffade skadefall. Det fbr

tryggheaforsiiaingen odesdign med ett sAdant ingripande ffin lagstifiarens sida ir att

avtalsparternas mojligheter att anpassa fbrsikringen till de dndrade fbrutsanningarna

och darmed motverka kostnadsdvenuiltringen torde vara mycket begrinsade.

Till dena kommer de ekonorniska verlningarna Jbr fbrsitringen. Den utredning som

har fdrebringats i skiljeirendet ir visserligen lArgt iffin tillricklig fdr att skiljenimn-

den ens tillnErmelsevis skell kunna bedoma omfanningen av den antagliga ekonomiska

belastningen pA lbrsi-Lringen som f6ljd av lagindringarna. Det ir dock stillt utom allt

tvivel att kostrrads6verviltringen kan bli hogst betydande och kanske uppge till belopp

i storleksordningen 7 - 10 miljarder tr cller mera.

.+. .

35

Mot det anfbrda rkall stillas en rad av omstindigheter som talar emot an en jimkning

av TFA-kollelfivavtalet sker med tillampning av 36 $ avtalslagen.

l-iAgm av dessa omstindighetcr har *d.

npAUngr*ojUghtt"t "tt

g6r'a. TFA-kollektivavtalets parter er sadea aft.deras still-ning vid avtalsslutet inte lAter sig med nAgon mening beshivas medltfiXck rcm attena partssidan skulle vara underlEgsen den andra parusidan eller arparterna skullev-ara SamUOrdiga. Om fbrutsittningar till Evenfyrs skulle ha l6relegat fbr den enapartssidan att uhynja en svaghet i den andra partssidans lbrhandlingqposition, Er dettauhynjande uppenbarligen att beualfa som rittsenligt, dvs. ctt handlande som inte kankorrigeras med utnyttjande av 36 0 avtalslagen. Var och cn av de ue avtalqparterna

hade till sin fdrfogande inom och utom reqpeltive organisation den frimsta expertispA omrAdet som stlr att finna. TryggheUfbrsihingen tillkom eftcr synnerligen om-

sorgsfulit fbrarbete. TFA-kollehivavtalet har tillimpats under mer il 15 Ars tid ochmAnga tillfEllen har funnits aft under Arens lopp Endra Ibrs5lringwillkoren eller att

modifi era fbrsikringens finansiering.

Ytterligare skall beaktas fbljande. Fdr an en jimbring av TFA-kolleltivavtalet med

stdd av 36 $ avtalslagen skall ha nAgon mening mAste omstEndigheterna vara sldanaatt det Atminstone i allminlet finns skil att pA motsvarande sitt jamka de meilan

arbetsgivare och AMF-trygghe$fdrsSlring gallande fbrsibingsavulen. Arnars inffi.f-

far kostrradsdverviltringen trots jdmkningen.En jamfning av dessa fdrsS.lcingsavtal

skulle emeilertid leda tiil att den skadeiidande crhAller visentligt l6gre crsinning under

sjukpenningtid in om jimkning inte sker. Det kan visserligen gdras gillande att den

ersinningsnivA som numera tiilimpas inom den almanna fdrsahingen inte fu s5k;lig.

Dena i.r emellertid en sak fbr sig. Vad som i deua sammanhang har betydelse ir enjimftirelse med ersittningsnivAn eniigt skadestAndsri,ttens regler, eftersom det ir en

ersiffiiing pA den nivAn som arbetstagusidan har tiltfdrsEkrats genom tryggheSfbr-

sikingen mot avstlende ffin mojligheten att l6ra skadestAndstalan vid domstol. De

skadestAndsra$sfiga reglerna ir gpndade pA en ra$ titl i princip full ersithing for in-

komstlorlust vid iatriffad skada. Det fErefaller mot denna bakgnrnd svArt att tinka sig

att rittsliga fbrutsinningar skulle kunna fbrdigga som leder till att fdrsihingsavtalenjiin*as. Det anfbrda giller iven med beaktande av att trygghetsfbrsilringen ticker

skadefall i vilka den skade[dande inte skulle ha kunnat vinna bifall till en skadestAnds-

talan vid domstol pA gnrnd av att vAllande inte fdreligger eller inte kan stpkas.

Ett viktigt skil av principiell natur mot att jamla TFA-kollektivavtalet ir f6ljande.

Sker en jamlning av TFA-kollektivavtalet och leder detta till den av arbetsgivarsidan

36

Asyftad.e verkan, glr de skadelidande miste om ersittning som skulle ha utgAtt om denallminna fbrsikringens lagbesti.mmelser varit ofbrindrade. Om en jamlning inte

. kommer till stAnd, mAste antas att koshaden motsvarande fbrsikingsersittningen isFllet kommer att utgdra en med l6nekostrrad jamfbrlig kostrrad som i princip belastarsamtliga f6retag 16r vilka fbrsikringsavtal slutis. FrAgan kan alltsG{€gas gilla.om'en

tfiirlust skall drabba en kollektiv av skadefidande i form av uteblivccl,fbrsi]ringsersin. Inirig eller ett kollektiv av fbretagare som cn med i6nekostrrad jamfbtlig utgift. Der rer t' sig t .ttande att en sAdan vagning av kolleltivs motstAende intressen skulle kunna Iske med tillampning av generalklausulen i 36 $ avtalslagen. I

JSkiljenimndens slutsats blir att det uppenbuligen inte fbreligger grund fbr att jamka

TFA-kollektivavtalet med tillimpning av 36 $ avtalslagen.

Tilltimpning av sanordningsregeln i 29 E i TFA-kollebivavtalet

TFA-kollektivavtalet innehAller i $ Zg cn besti.mmelse om samordning mellan fbrsi.k-ringsersinning ffin TFA och ersinning frtn annat hell. I tvisten ir endast paragrafensfbrsta stycke av inuesse. Bestimmelsen har lbljande lydelse.

Den skadade iger ej ritt till ersirtning enligt ovanstAende bestimmelser i denmAn ersitfring kan utges frAn stat, kommun, fdrsS.kringsanstalt, arbetsgivareeller annan i form av periodisk ersittning eller i form av ersittning avseendekostnader, sveda och virk, lye eller annat stadigvarande men eller oligenheteri owigt tiil fbljd av skadan.

SAF har gjort gdllutde att samordning cnligt denna besti.mmelse mellan ersattningfrAn lFA och ersitfiing ffir den aliminna fdrsilcingen skall ske pl grundval av for-hAllandena y5| tt OttUfellet. En sadan tillampning leder till, har arbeagivarsidan an-fdrt, att fidn den raft ilI ersinning som lbljer av TFA-villkoren skall awiknas vadsom skulle ha gAn ut fr&r den dlminna f6rsikingen enligt de gener6sare lagbestS.m'melser som gillde vid skadetillfillet. Foijden blir att den skadelidande totalt sett fAr enligre ersittning och att nAgon kostnadsdverviluing frln den allminna fdrsikringen tillTFA-fbrsalringen inte i,ger rum. SAF har angivit att denna grund har betydelseend"ct r6rande den lagindring som giller arbetsskadebegreppet.

Arbestagarsidan har besnitt att samordningsregeln har den nu angivna innebdrden ochhar gjort gillande att regeln har samma betydelse som samordningsregeln i 5 kap 3 $

37

skadestAndslagen, dvs. att samordningen sker under beaktalde av fbrhAllandena vidtiden f6r ersitfrringens bestimmande.

Till uweckling av sin installning r6mde betydelsen av samordningsregcln i $ Zq iTFA-kollehivavtalet har SAF i huwdsak hinvisat till innehAltet k4t av:Bengf Hult,

:

'- ' UtlAtandet, som ir daterat den2l december L992, behandlar det indrade arbetsskade-begrepp enligt LAF som infbrdes fr.o.m. den l januari 1993. I utlltandet diskuteraslagindringens 6vergAngsbestAmmclse, som innebar att det nya arbetsskadebegreppe! artillampligt Sven i frAga om arbetsskador som intiffat f6re lagindringens ikafnra-dande om inte skadan anmils till fbrsakringskassa fbre den l juli 1993, sexminadersregeln. I utlAtandet behandlas ffigan viken befydelse denna 6vergAngsbestimmelse

kan fe for TFA-fbrs5-kingen. Udatandet belyser dervid tiilampningen av samord-ningsregeln i $ 29 i TFA-kollellivavtalet. SAvin giller denna Hga lAter sig utlttandetsammanfattas enligt fblj ande.

FrAgestillningen Er huruvida en skadelidande som, till l6ijd av an har/anmalt tU.,r-skada F tutJorlustigfn laqtill_gt11*- @*erhAla ko*p"1" lr:a$ig fr!,n TFA. - Av $ 29 f6rstastycket i TFA-villkoren framgAr an det ine ar en fdrutsiinning fdr avrilning att annanersittning faktiskt utgAr. Det 5r tiilrickligt aft ersafiningen 'kan' utgA. FrAgan ir vaddena nirmare bestS.mt beryder. - F6rst uppmirksammas samordningsregeln i 5 kap. 3

$ skadestindslagen. R6rande inneborden av denna regel anges bl.a. fbljande. Sam-

ordning sk:]l snligt denna paragnf ske ndr skadestAndet best5.ms. Man skall ta h6.nsyn

till ardn formAner som vid denna tidpunkt har utgeft, utgLr eller vintas utge. Om den

skadelidande inte utrryttjat mojligheten att fA annan ersiffiring, ska'll dsn delen av hans

forlust inte falla pA den skadestlndsskyldige. - Det torde vara en grundliggande ut-gAngspunkt betriffande ritten till ersEffring ur TFA att denna bestims pA grundval av

forhAllandena vid skadetilfa[et. Denna princip har vad giller sjilva villkoren kommit

till uttryck i upplysningen till de fdrsikrade aft f6rvlcringsfall regleras cnligt de for-

silcingsvilikor som gillde dA fbrsllaingsfallet inriffade. - Befiffande en skada som

har intriffat fbre L992 fus utgAng kan den skadelidande alltid vid skadetillflllet erhAllaersinning ur LAF sl linge ffiga 6r om en arbecskada enligt det gamla arbesskadebe-

greppet. Enligt samordningsbesti.mmelsens klara ordalydelse skall dA avdng hirtor

gdras vid bestammande av rittcn t'rll ersittrring ur TFA. Att ritten enligt LAF direfter

kan komma att falla bort pA grund av underlAtenhet att anmila skadan ir ovidkom-

mande med hinsyn till att bedomningen skall ske pA gmndval av fdrhAllandena vid

38

skadetillflllet. - Men kan inte TFA:s samordningsbestimmelse ha tillkommit efterm6nster av lagregeln i 5 kap 3 $ skadestlndslagen? En sldan tolkning skulle dockstida mot den f6r TFA grundliggande principcn att pr6vningen av rittcn till ersitt-

rung skrtt knytas t'ril skadetillflllet. Tolkningen har inte heller nAgot stdd i samord-ningsbestS.mmelsens ordalydelse. I5 kap. 3 $ skadestAndslagen.ajff€suttryckligen'till

skillnad frAn i samordningsbestS.mmelsen att avri-hringen skell sktt"rrid bestimmandet'av ersanningen.. - Det kunde gdras gillande att det ir obilligt mot-Tn skadedmbbadarbetstagare som inte ir klar 6ver att ett skadefall inti,ffat fbrrer sexmlnadersfristen

l6pt ut att inte ha ritt att erhAlla den ersinning ur TFA som han gAn miste om genomindringen av arbetsskadebegreppet i LAF. Detta Er emellertid en ffiga som lagstifta-ren har tagit stillning till. Den ritbfbrlust som cn skadedrabbad arbestagare kan lidagenom sexminadersregeln 5r cn av lagstifuren fuyftad effekt. - Vidare skall beakas

att begrinsningen i arbesskadebeBreppet inte torde g[ lingre i,n att, nEr en arbets-tagare ptr grund av cn arbeLsgivares handlande crhAller ra$ ill ersittning enligt skade-stAndsr5ttsliga grundsatser Jbr skada i samband med anstillningen, fallet ocksA omfat-tas av det nya arbetsskadebegreppet. Till st6d f6r att tolka bestimmelsen efter orda-lydelsen kan ocksl Aberopas att ett svArartat adminisrativt problem skulle komma attuppstl, om det i varje enskilt fali skulle behdva utredas vilken kunskap den skade-ldande har haft eller borde ha haft om sin skada fdr att avgdra om han eller hongenom oaktsamhet underlAtit att anmila skadan. Forsakingstetniska skil kan oclcstranfbras. - Sammanfanningsvis uttalas i utlAtandet att, om en skadednbbad arbets-

tagare hade ritt till ersinning ur LAF vid tiden fbr skadetillflllet, den ersitrring han

sllunda var berittigad till reducerar hans rdtt till ersinning ur TFA pi sin som f6ljer

av samordningsregeln och an dena giller utan hinder av att arbetstagaren sedermera

till fbljd av sexmAnadersregeln har fbrlorat sin ritt till ersinning ur LAF.

Skiljenamnden konstaterar till en borjan att sjilva den slutsats som rittsutlAtandet utmyn-

nar i tar silte enbart pA den situationen att en fbrsilrad som omfattas av TFA hu riin till

ersinning ffin LAF enligt de regler som gillde fbre den l januari 1993 men ir bibehAl-

len vid denna ersinningsrin endast om slcadan anmtlts hos f6rsilaingskassan fbre den

l juli 1993. Enligt utlAtandet skall samordningen i en sAdan situation avsr qg ritt till er-

sittrring ffin LAF som f6rellg vid tiden fbr skadetillflllet oalsett om ersittningsrinen

iedermera fFrlorats dirfbr an skadan inte anmilts inom den angivna tiden. Slutsasenvuu erru.tdd pe ettlutlffigliaffi t skell tilam-pas i vilken avrilcdngssituation som helst. U0Atandet innebar att avreleing alltid skailavse den rin tiil annan ersittning som fdrelAg vid en bedomning vid tiden fbr skadetill-

IEllet. Till och med om man vid tidpunkten fdr skadeersittningens besti.mmande vet atl

39

r6tten tiil den andra ersittningen bortfaliit eller indrats, skall detta tydligtvis inte hindra

att avrikning sker.

Nir det g6ller att gr stillning till om den nu angivna tolkningen av TFA-forsilcringens

samordningsregel har fog fbr sig, finns anledning an Jbrst ber6ra+€gelt-ts ord.lyd4s

FrAgan ir i vad mAn man av villkorstexten kan utlisa till vilken @unkt bed6mningen av

oin en ieducering av TFA-ersinningen skall ske lrr att hinfbra. Ilf,rom kan anforas fbl- '

jande.

I samordningsregeln anges fbijande: 'Den skadade iger ej ritt till ersittning cniigt.ovan-

stlende bestimmelser i den mAn ersittning kan utges frAn - - -'r. Vid en rent sprAklig

analys kan, sAvitt i defia sammanhang ir av infiesse, utlisas fdr det forsta att samordning

med annan ersittning 5ka'll sftg, dvs. det ir inte pA det sanet att TFA-ersittningen utges

urylirk"d4" -gr_e![atq$e".-".-1|Alt Vidare kan utlisas att det

inte ir en forut$ttfrg6san;rdning ati den andra eiiatdingen verkligen har utgivits

till den skadelidande. Det ir tillrickligr att ersaffiringen "l4nlr:tges. Diremot kan omoj-

Iigen utldsas av villkors exten till vilken tidpunkt U.aO tordningsffigan

skall htytas.

Det finns anledning an i det nu aktuella hinseendet jamfbm TFA-forsilaingens samord-

ningsregel med motsvarande regel i skadestlldslagen. I 5 kap. 3 $ sladestAndslagen

anges inledningsvis: "Vid bestimmande av ersittning fbr inkomstforlust eller forlust av

underhAli avrilmas fbrmAn som den skadelidande med anledning av forlusten har ritt till

i form av - - -'. Genom lagtextens formulering klargdrs att avril<ningen pe skadestlnds-

rdnens omrtrde slrall s.@en besti.ml Hirav toJddhan kunna dra slut-

satsen att omsti.ndigheter som intiffar efter crsittningens bestimmande inte skall beak-

tas. I formuleringen torde vidare ligga att man vid bedomningen i vad mAn avriikning

skall ske har att utgA frAn vad som fo 1e4Jissl!l!!-="lt

n fbr ersinningens bestimmande.

Slutsasen r6rande samordningsregelns ordalydelse blir fdljande. Regeln liimnar enligt sin

ordalydelse oppet till vilken tidpunkt som bedomningen av awikningsfrAgan skall

knytas. Av motsvarande besti.mmeise i 5 kap. 3 $ skadestindslagen framgar diremot att

pA skadestlndsomrAdet bedomningen skall knytas till tidpunkten f6r skadeersittningens

bestimmande..?

Vad som nu har anforu om samordningsregelns ordalydelse skall stillas samman med

vad som ir kint rdrande tillkomsten av samordningsregeln. Syftet ir ffimst att belysa

40

vilka bevekelgluner avtalspart,erna tan ha haft nar samordningsregeln i TFA-viiikorenformulerades. I detta avseende framgAr foljande av utredningen.

Under de lbrhandlingar mellan avtalqparterna som ldregick r.ff-O.t av TFA-kollekriv-

avtalet i ohober L977 var det en huvuduppgift fbr pafierna att CnfrSsa TFY-fdrsaliringen

dels till den nya arbetsskadef6rsikringslagen, LAF, dels till de dthyligen genonif6rda

T&ing.*a i skadestAndslagen. Det innessanta ir an des'sa senareTndringar innefanade '

att lagen tillfdrdes en samordningsregel - den nyss ber6rda 5 kap. 3 $. Uea hinsyn hir-t'rll kunde man vinta sig att samordningsfrAgan skullc ha varit ett av imnena vid fdr-handlingarna. SA blev emeUertid inte failet. De diskussioner som f6regick tillkomsten avTFA-kollektivavtalet ir utf6rligt belysta i skiljeirendet. Det framgAr av utredningen attsamordningsregeln tillfbrdes kollektivavtalstexten utan andra kommentarer mellan par-

terna 5n som giilde ett misstag vid den rcdaltionella utformningen. I sjilva verket 6ver-f6rdes samordningsregeh ffin TFY-tbrsikingen med slvitt nu 5.r av intresse oforindrad

lydelse. Och TFY-forsllringens samordningsregel hade otvivelaktigt som fbrebild ensamordningsregel i 1971 Ars avtal om trygghetsforsilring inom stuveribranschen.

Som framgAr av det nu anfdrda har TFA-villkorens samordningsregel, slsom ocksA harpApekats av SAF, uwecklats helt sjiJvstindigt utan intryck fr!,n lagstiftningsarbetet pA

skadestAndsrittens omrAde. R6rande inneb6rden av TFA-vilikorens samordningsregel idet nu aktuella hinseendet ger utredningen rdrande regelns tillkomst dirut6ver inte nAgraupplysningar.

Betriffande tillimpningen hos Alt{F-rygghesforsi.kring av samordningsregeln har

skiJjeirendets parter fdrklarat sig vara cnse om dels att regeln tillimpas i enlighet med

den inneb6rd som 5 kap. 3 [ skadestAndslagen har, dels att avtalsparterna har varit med-

vetna om denna praxis.

SkiJjenimnden 96r fbljande sammanfattande bedomande med utglngspunkt ffin vad som

har anforu i det fbregAende. Den tolkning av samordningsregen i ffA-6rsiJ<ringen som

har redovisats i rafisudahndet har lika litet som den motsatta tolkningen nlgot stod i

regelns ordalydelse. Det har inte framkommit att avtalsparterna har haft avsikten an

regeln skulle ha den innebord som anges i riruuilitandet. Mot bakgnrnd av vad parterna

anfort i skiJjeirendet har skiljenimnden att utgA frAn att AlvfF-trlgghesfbrsikring under

irens lopp har tillimpat samordningsregeln i principiell 6vcrcnsst5.mmelse med 5 kap.

3 $ skadestlndslagen och att denna praxis har varit kind fbr avulqparterna. Skiljenimn-

den anser sammanfanningsvis att det uppenbarligen inte finns grund fbr att toUG TFA-

41

vilikorens sarnordningsregel i enlighet med den uppfattning som har fbrs fram i rittsurhtandet.

Det anfdrda befyder att SAF:s talan inte kan bifaltas pA denna grund.

Slwsas

Skiljenimnden har funnit att det i skiijei.rendet framfbrda faststilelseyrkandet inte kanbifallas pl nigon av de olila grunder som SAF har Aberopat. Talan skall diirfor avslAs.

Domslut

SkiJjenimnden for AMF-forsi}ringar avslAr SAF:s talan.

W'q,Hans Stark

-r,;,/-*-';7": C._.^-Hans Holmberg

l -U"

Ll-'<---<--'- /,.

M-^.,u^('4ra*_I-ennart Hornlund

Karl-Erik Persson

Stig Soderberg

\ l, z|/\. -1l=Zr'"*-\f(h-r\_i,Chr Tyd6n\

41

vilikolens sanordningsregel i enlighet med den uppfattning som har f6rts fram i ratbut-lAtandet.

Det anfdrda betyder att sAF:s talan inte kan bifallas pa denna grund.

Slwsau,s

Skiljenimnden har funnit att det i skiljeirendet framfbrda faststilelseyrkandet inte kanbifallas pA nAgon av de olika grunder som SAF har iberopat. Talan skall diirfor avslls.

Domslut

SkiJjenimnden for AMF-fdrsiilaingar avslAr SAF:s tajan.

I-ennart Hornlund

LU"

(%{a*,Hans Holmberg Karl-Erik Persson

,-k;z-Stig Soderberg

Domsbilaga

SKIIJB,{IiMI{DEI{ FORAMF-TORSAKNN.ICAR

BESLUT1993-0C17Stockholm - q+..

-tG',

KIiRANDESvenska Arbetsgivaref6reningen (SAF), 103 30 STOCKI{OLMOmbud: krs Geilner, Grafiska F6retagen, Box 16383 , 103 27 STOCKIIOLM

SVARANDE1. I-andsorganisationen i Sverige (LO), 105 53 STOCKIIOLM2. Privanjanstemannakartellen (PTK), Box 5207,102 45 STOCKHOLMOmbud for I och 2: Erland O)auson, LO-Rensskydd A3, Box 1155,111 81 STOCKHOLM

SAKENfoljsamhet mellan lagen om arbetsskadelbrsilaing och trygghetsf6rsikringen vidarbetsskada; nu ffiga om tillAtlighet av fasstS.lielselalan

Meilan Svenska Arbetsgivarefbreningen (SAF) A cna sidan samt Landsorganisationen iSverige (LO) och Privamjinstemannakartellen (PTK) giller kollektivavtal om ufgg-hesforsElaing vid arbetsskada C|FA). Dessa kollektivavtalqparter har med eft konsor-tium av lbrsakringsbolag - A}{F-rygghetsfbrsihing - ri.ffat ett uppdragsavtal omadrninistrering av bl.a. TFA. Arbetsgivare sluter fors5.kringsavtal med AMF-Erygg-hetsforsilcing avseend e TFA.

TFA utgor en ansvarsfdrs5lcing vid arbetsskada som komplenerar arbebskadeforsi.k-ringen enligt lagen om arbetsskadefbrsiking (LAF).

Under & 1992 och i.r 1993 har rilsdagen beslutat om indringar i LAF, i lagen omallmin forsalcring och i sjukldnelagen. Dessa indringar innebir att ritten till ersinningvid arbesskada begrinsats genom att arbetsskadebegreppet har indrats och genom attrdtten till ersinning for inkomstfbrlust har reducerats. Vissa av indringarna har trittikraft den I januari och den I april 1993 och andra indringar trider ikaft den 1 juli1993.

SAF har pAkallat skiljefbrfarande enligt $ 31 i de gemensamma fbrsilningsvillkorenfor AMF-fors5lringarna genom en sl<rivelse den 4 rnaj 1993.

f r

I

2

SAF har yrkat att Skiljenimnden fbr AMF-fdrsikringil fasts6ller att de meUan SAF,LO och PTK triffade 6verenskommelserna om TFA och fbrsilringsvillkoren f6r TFAinnebar a$ en forsS-krad som omfattas av TFA inte har reft dll ersinning ur denna fbr-saking motsvamnde dels den ersittninB sD, jemfitrt med tidigare regler, inte utgesqr LAF till fbljd av det den l januari f993 i denna lag infbrda arbetsskadebegreppetoch dels den ersS,ttning for inkomstfbrlust som till f6ljd av beslutd.e indringar i. ..3 kap. 4 $ lagen om allmin forsibng och 6 $ sjukldnelagen int" gtgcs cftcr den1 april 1993 reqpeltive den ers[nning fbr inkomsffirlust som till $-ljd av Endringar i3_ kap. I $ LAF inte utges efter den l juli 1993

LO och PTK har yrkat i fdrsta hand an faststillelseyrkandet skall 3s,'isx5 och i andrahand att yrkandet skn]l 3vslfu. SAF har besfin awisningsyrkandet.

Parterna har uwecklat sin talan r6rande awisningsyrlcandet dels slaifiligen, delsmuntligen vid sammantride den 26 maj 1993.

Till uweckling av sin talan i awisningsffigan har parterna sammanfattningsvis anfortfbljande.

I-O och PTK

Det av SAF hos skiljenimnden vickta yrkandet innebi.r att SAF i en tvist dir LO ochPTK er svarandeparter vili fA fasstillt vilken ratt till ersittning som en enshld arbets-tagare har enligt ett fdrsilringsavtal som ir slutet mellan AMF-trygghetsforsikringoch arbetstagarens arbetsgivare. Skiljenamnden skulle alltsA, om yrkandet tas upp tillprovning i sal, i en Mst mellan tvA parter faststilla innebdrden av ett rittsforhi.llandemellan wA andra parter. En sAdant yrkande kan enligt LO:s och PTK:s uppfattninginte lagligen pr6vas, eftersom sAvil kiranden som svarandeparterna i skiljeforfarandetsalnar panssti.llning i det raftsfbrhAilande som yrkandet avser.

Det anfbrda framstAr sirskilt tydligt eftersom sAvil SAF som LO och PTK med storsannolikhet utg6r de ynersta ekonomiska garanterna for an AMF-trygghesforsilringkan fullgora sina forpliktelser gentemot den enskilde arbestagaren enligt det forsiik-ring savtal so m arb etsg ivaren tecknat ho s AMF-tryg ghets fbrsiking.

Det av SAF pAlcaiiade skiljeforfarandet syftar uteslulande till att futadkomma en be-visverkan i rdnsforhAllandet mellan andm parter in dem som delar i skiljeforfarandet.Det lor en fasstillelsetalan gillande kravet pA att en fasrcElelseintesse skall fcire-ligga kan under strdana forhllianden inte anses uppfyllt.

SAF

TFA vilar pA dverenskommelser av iollektivavtalslcaraktir som triffas mellan SAFsamt LO och PTK. Overenskommelserna kommer till sttnd dels direkt mellan orga-nisationerna, dels i den nimndverksamhet som lbrekommer pA AMF-omrAdet. Heri-genom etableras en rirufbrhAllande mellan SAF samt LO och PTK. Dena b6r rim-ligen kuma bli ftjremAl f6r faststillelsetalan.

a

I

3

Parterna har hittills haft den gemensamma uppfattningen att en fastst!.llelsetalan skallkunna fbras r6rande dverenskommelserna. Detta frarngfu av de gemensamma be-stimmelserna 16r AMF i $$ 31 och 32 om tvistelosning. Den fbrstnimnda paragrafengiller kollektivavtal stvi sterna och d en senare fdrsilcrin g stvisterna.

I sjilva verket ir en fassti.llelsetalan r6rmde innebdrden av de'f&silaingsvillkor somingAr i kolleltivavtalsdverenskommelserna mellan SAF sarnt LOpeh P.TK den vigsom avtalspart har att befida fbr att kunna behAlla kontrollen dver-TFA-fbrsiJcringen.Det har aldrig yarit parternas mening att konsortiet - dvs. AMF-nryggheSfarsafing -och lbrsilringstagarna slulle kunaa sjilvstindigt reda 6ver TFA-fbrs6.icringen. Dettaframglr tydligt av det gillande uppdngsavtalet mellan A ena sidan SAF samt LO ochPTK och A andra sidan AMF-trygghetsforsi-kring.

Genom en dom i tvist mellan SAF samt LO och PTK erhAlles ett avg6rande som vis-serligen inte 6r rittsligt bindande mellan AMF-rygghetsforsalcring och de skade-lidande, men domen blir ett viktigt tolkningsdatum.

I beslutet har deltagit Hans Stark, ordfdrande, Christian Tyd6n, I-ennart Hornlund,Hans Holmberg, Karl-Erik Persson, Karl-Ake Granlund och Stig Soderberg.

skel

FrAgan om t'rllltligheten av den vicha fasstillelsetalan skall ses mot fbljande rdttsligabakgrund.

Mellan SAF A ena sidan samt LO och PTK A andra sidan har tiffats dverenskommel-ser av kollektivavtalskamktir om TFA (i det lbljande betecknade TFA-kollektivar4a-let). TFA-kollektivavtalets parter har gemensamt uppdragit At ett fbr EndamAlet bildatkonsortium av forsilcringsbolag - AMF-trygghesfbrsilring - att administrera en for-sikring vid arbesskada i enlighet med de fbrsilringsvillkor som angivits i TFA-kol-lektivavtalet. Pe grundval av dessa villkor har fbrsi-kringsaval riffats mellan AMF-tryg gh etsfbrsikring och en skilda arbetsg ivare.

Det foreligger ett Sdant samband mellan TFA-kollekfivavtalet, uppdragsavtalet ochforsilringsavtalen att TFA-kolleltivavtalets fbrsilringsvillkel och fdrsdkringsvill-koren i de mellan AMF-trygghesfbrsilring och enskilda arbesgivue triffade forsik-ringsavtalen Er vdsentligen likalydande. De senare avtalen ir dock rittsligt sett heltsjilvstindiga i forhAllande till TFA-kollektivavtalet. Detta foljer redan av aft avtals-parterna ine ar desamma. Deftil kommer att fbrsi.lcringsavtalens regler ar sjilvstin-digt Atergivna och alltsA inte fAr sitt innehlll genom hinvisning till TFA-kollektivav-talet.

En dom med antedning av en faststi,llelsetalan r6rande TFA-kollektivavtalet fAr interittsverkan f6r fbtsi-kingsavtalens parter utan har fbr dem endart bevisverkan. I en-lighet med vad SAF har forklarat i skiljeirendet fuyftar SAF emellertid inte med sintalan att fa till stAnd en avgdrande som ir rafisfigt bindande for dessa parter. SAF har

4

emellertid framhillit att rcdan cn bevisverkan Ir av avscvErt intresse fbr SAF och b6ri och fbr sig lbranleda att faststillelsetalan tillAts.

Enligt skiljeni.mndens mening ir dock tveksamt om en faststillelsetalan stcan anses4l[ttig enbart med hinsyn till den bevisverkan som domen lan komma att fA av-seende ett annat riittsf6rhAllande i vitket tvistens parter ukrar p-artrsthllning: {tmins-tone i fbrsta hand bdr tili{tligheten av faststi.llelsetalan pr6vas me*hinsyn till detrittsliga intresse i JdrhAllande tiII motparten i det egna rat$fbrhelandet som parten

. kan ha av att fA talan pr6vad. SAF har ocksA giort gillande att det fdreligger en vik-figt refisligt inhesse fdr SAF att fA innebdrden av TFA-kollektivavtalet pr6vad i detomtvistade hfuseendet.

I det sistndmnda hinseendet vill skitjenimnden framhAlla fdljande. Som redan arrf6rtsfer IFA sitt innehall visentligen genom TFA-kollettivavta]et och det uppdrag som plgrundval av avtalet lirnnats AMF-trygghetsforsilaing. Uppenbarligen har part i TFA-kollektivavtalet ett synnerligen starkt intesse av att fbrsElcringens innehf,ll bibehAllesvid vad som faststiilts genom avtalet. Vid oenighet mellan parterna om forsiJcringensinnehAll har part ingen annan vig att g[ f6r att hivda sin mening 6n an vicka talal omTFA-koilettivavtalets innebord. Parten nr ju inte pafl i fbrsikringsavtalen. Genom ensAdan talan blir klarlagt vad som giller mellan avtalsparterna och demed ockqA vilkeninne.bord uppdraget dll AMF-rygghetsfdrsabing har. Parten kan hirigenom ut6vakontroil 6ver att TFA meddelas i enlighet med vad som har 6verenskommits enligtTFA'kolleltivavtalet. Det ska'll a:rmilkas i sammanhanget att de av SAF samt L0 ochIlfK 6verenskornna gemensamma fbrsS-kringsvillkoren liir AMF-fbrsikringarna an-visar skiJjefbrfarande infor skiljenimnden f6r AMF-forsSlcingar fbr kolleltivavtals-tvister.

Skiljenimnden gdr den bedomningen pA gnrndval av vad som nu har anforts att SAFfAr anses ha en befogat ritsligt inuesse att fA den a.ktuella fasstillelsetalan pr6vad.Yrkandet om awisning av talarr skall dfu:ffir avslfu.

SIut

Skilj eni.mn d en fdr AMF-forsakrjn gar avslAr awi snin g syrkan d et.

LO och I{IK foreliggs aft om m6jligt senast den24juni 1993 avge svatomAl i tvisten.

Hans Stark

Ctu Tyddn

Hurs Holmberg

Karl-Ake Granlund

Le.nnart H6rnlund

Itul-Erik Persson

Stig Soderberg