104341 1 combined - snotill nord-nytt boks 58 holl·ien 0385 oslo 1. -tack for brevet. har folger...

TILL NORD-NYTT BOKS 58 HOLl·IEN 0385 OSLO 1.

-

Tack for brevet. Har folger vissa upplysningar ang. min medverkan i Legionen.

Vi var ~ri grupp hirdkamrater som efter Quislings uppmaning -41 onskade upptagning i Legionen som var under utbildning i Fallingbostel. Kampen mot bolsjevismen skulle ske på finska fronten, men som alla vet, blev det inte riktigt så.

Straks efter nyår samlades vi på Bjolsen skola i Oslo for viaare transport till Fallingbostel vid Luneburger Heide utanfor Hamburg.

En del av oss som var fran Bergen, blev tilldelat 14 kompani (Pansarjagarna). Efter kort gr~ndutbildning kom vi till Stettin. (Kuchemauhlera-ft"5"t-.) Ha oversee\lde om minnet sviker nar det gMller namn och sånt! ,: li"

Nar marschorder till LeningrAd kom,blev jag oVEfort till Kraft= _,f~_taffel eftersora jag var bilmekaniker och våra fordon skulle tas med Elll fronten. Jag fiek tilldelat en motorsyckel Zundap-600 med sidovagn, och den hadehjag hela tiden vid Leningradavsnittet som motorsyckelmelder.

Uagra av oss blev efter fram~omsten till Krasnoje-Selo avskilt fån Legionen och overfart till'Divisjonen under tyskt befal. Duderhof-West blev vår huvudinhkvartering. -'En raork natt sent på hosten ~42 efter vagen från Krasnoje-Selo mot Kuchendorf, blevjag inblanåad i en kollisjon med bil och brot h.benet på flera stHllen. o .

Efter tillfrisl<nandet på lazarettet "Wiesenstrasse" i Posen Polen, jag tror det var i janu~ri -43, kom jag till "Hindenburgkasernen" i Mitau, i Lettland, och dar blev resten av Legionen samlat for avresa till Auerbacp i syd-Tyskland.

Den 10 rnaj 1943 ankom vi med "Monte Rosa" till Oslo och blev dimmi tert. -racken for denna innsats blev 9 års straffarbete som "landssviker" och 10 års tap av "bor,er.lige rMttigheter" trots att jag var s "e n s kst a !.§.h..o..Lge...r: • .', .. ....' -rIitt namn var då Thure Carlsson of P j~g bodde i Bergen. Den 2 maj -4 7 r~de jag fsån "tvangs~rDeidsleire'n Skulestadmoen" på Voss ocn-nar sedan dess bott oGfi ~etat i Sverige.

Jag ar nu pensionar och det vore bra .att veta om våra legionskamrater kommer sammen då och då och upplever gamla minnen.

~

VASTERAs d.en 18 :;ø'Uli 19 O.

J' . ~ --- /' '- -datt 'j;;~14 . J.~_~ ______ ~ ____ _

. Ivan Tengsvall ... Viksangsgatan 3,72347 YASTERAS

tel. 021/145801

\

SNO

Stiftelsen norsk Okkupasjonshistorie, 2014

FLYKTER FRAN SKULESTADMOEN

Det va~ h~sten -46 iap besltit miR fUr att rymma. Jag hade fått 6 års straffarbete som frivillig i Den Norske Legion. Legionen var med ~kaffipen om Leningrad 1941 - 43. Som frivilliga var vi också en del av tyska Waffen 88, lnte att ftirv~xla med AlgemeineS8. En av fem av våra pojkar blev kvar i Rys3lands leriga jord.

1)

Vi som hade varit aktiva frontktlmpare ang~gs sKrskilt "farliga" och ~affet blev darefter. Jag var f~rvånad ~ver att de ~verhuvudt~get kunde d~ma oss, eftersom det inte fanns lagar till det.

Vi var inte kriminelia fångar och lagstiftarna hade inte f~r-ut~ett er: s~d~n sit':lation. ...f

~en vaa Vl lnte Vlsste, var att eXllregerlngen 1 London 1944 ha de skrivit provisoriska anordningar som, om vi blev infångade kunde d~rna oss til1 d~dsstraff. Att den norska grunnlagen sMger att ingen kan d~mas efter lagar som ger tillbakaverkande kraft, sruntad2 dom i dessa m~nniskor som top, med Dig hela norska guldreserven och satte sig i sHkerhet i London 1940.

De t sl:kallade "r~ t tsuppgtjre t" blev 3~nedes en h~mndaktion vars syfte var att l~gga hela skulden på oss som stannade kvar efter kapitulationen i juni 1940. De lyckades.

Att 80 000, (Attio tusen) kvinnor aen m~nn, pojkar ock fliekor blev d~mda från nio mAnaders sraffarbete till dtjdsstraff, står nu skrivet i den norska historien, men sakert står det inget om justitiemord!

Altnog, - H~sten -46 satt jag bland mAnga andra fångar på Skulestadmoen tvAngsarbeidsleir på Voss. De fIesta av oss hade varit fAngar sedan majdagarna -45 då kriget tog slut. Ingen av oss var på minsa s~tt ~kn~ckta". De fIesta av oss var ungdomar mellan 20 och 35 ar. Vi var starka både fysisk och psykisk. 8j~lv var jag 23 år 1945 och bland de yngre fangarna. Vi hade stora planer. Hånga skulle emigrera till Kanada, 8yd-Aoerika eller Australien. Sj~lv skulle jag som svensk medborgare ta mig ~ver till mina ftjr~ldrar i Sverige.

De hgde rest legalt från Bergen (dar jag var f~dt) till VHsterås 1944. Men jag var gift och ha de en son. Skulle jag rymma , måste dom f~rst på ett sMkert s~tt ta sig ~ver till mina f~rMldrar.

Jag b~rjade planera noga hur jag skulle gå tillv~ga. Jag hade varit fånge i 1% år oeh hade ingen tanke på att sitta tiden ut.

Jag var utbildad bilmekaniker och var saker på ett bra jobb i Sverige. :ydet norska, (som ~g såg det) dege. nererade samh~llet ville jag in te leva! Och ja~økulle inte gå på samma blåsning som Harald J. som rymde en kall-vinterdag men blev infångat och satt i isoleringseell ~tt fangeise.

Nej, till våren -47 skulle det skeI Jag fick ut ett meddelande till min hustru i Bergen att hon skulle s~lja allt vi Igde, hMmta ut svenska pass, ta grabben med sig och resa legalt till V~2terd3 och, nar tiden var magen, skulle jag komma efter!

Vi hade en "flyktkomit~" i l~gret. De godkMnde mina planer skaffade pengar och fixade "civila" kHider. Dessa var omgjorda och flrgade tYSkR uniformer som var våra fångklMder.

Jag r~knade med lång vandring till fots i grInsskogarna, så jag lyekades skaffa ett par engelska militlrpjMxor. F~ga anade jag då vad de skulle stH1la till med eenare.

HUsten -46 var jag med 3l~tt g~ng v~garbetare i området, under vaktuppsyn ftjrstås, och undan f~r undan fiek vi bMttre mat så krafter ock kondition hade vi ti11 ~vermått.

PA vintern arbetade jag som "rtjrllgger". Det m~sta jobbet bestod i att tina upp frusna rtir. Jag hade sj~lv anhållit att få det jobbet då det ingiek i mina planer. Mekaniska verkstaden låg nMmligen utanftir taggtrAden som omsiHt hela fånglMgret.

Vi måste ha sMrskilt tillstånd om vi skulle rtira oss utanftir lMgerområdet, men iblandt måste vi tina upp frusna rtjr i vaktbost~derna och i fångdirekt~rens hus.

forts.

SNO


forts. Vid utpassering på morgonen fiek vi en numrerad biljett av den gamla tvAdelade Gorten dar samma nummer fanns kvar i hHftet som kvit to. Vid arbetets slut lHmnades biljetten til l vakten som kontrollerade numret varefter vi blev avpriekade som innpasserat.

Allt fungerade bra oeh nu vHntade jag bara på att vintern skulle ta slut oeh våren oeh v~rmen ta over.

Under tiden giek livet sin gilla gAng i lagret. Det btlrjade gå upp f~r folk att vi inte var några bovar oeh brottslingar som vissa med dåligt samvete ville ha oss till.

Prasten på Voss bes~kte oss manga gAnger oeh reviderade sin uppfatning fullst~ndig. Vakterna litade på oss sen lHnge. Vi arbetade bra oeh sm~g aldrig undan.

Vi anordnade teaterkvUllar, kultur oeh ~~rgång stod h~gt i

2)

kurs. Fr~gesport oeh språkundervisnig var omtyekt som tidsftlrdriv. ~~nga av oss var duktiga konstnHrer oeh hantvHrkare.

Vi lyssnade till klassisk musik, framfort av oss sjalva. Ja, det var inte många, om ens nagra som dappade. Vi visste vårt vHrde.

Samtidigt anade vi att vi sa småningom skulle gå ut i ett degenererad samhalle, dar vi med våra rena ideal skulle få svArt att anpa3sa oss. Darf~r kande vi oss styrkta i sjalen att vi gjorde rijtt nar vi som idealister hade kMmpat f~r ett bUttre och rattvisare Norge.-----

Vinteren tog slut, min hustru oeh pojken hade kommit vel over till Sverige, dar de bodde hos mina for~ldrar i Vasterås.

Jag ~ag att den 2a Naj var en lamplig flyktdag. Dels hade folk firat la Maj, dels trodde jag att vakterna skblle vara mindre uppmarksamma efter allt festande.------

l Maj var som en vanlig helgdag i lRgret. Vi kunde jo inte demonstrera som andra, men helgdagar var lediga, sa vi sysslade med det som intresserade oss. Diskusioner Ofl allt mojligt, frAn atomer till vqrldsrymdens gator. SAng oeh musik, idrott med bastubad var upskattad sondagsnoje.

PA kv~llen giek jag tillIakaren i l~~ret, han var sjalv fAnge och en mycket trevlig oeh upskattat person. Jag talade om att jag amnade rymma dagen efter oeh bad honom sjukskriva mig nasta dag. "Inget problem, men var forsiktig. Kom ihåg Harald J"I sa han. Jag packade ned div. personliga saker, tvål, rakhyvel, tandsticleor) domstolspapperen samt nå gra sn~rg~~ar i en gammal portfolj som jag hade tagit med mig d~jag blevarresterad.

Eftersom jag blev sjukskriven skulle jag vara sangliggande. Vi var 16 mann i vårat baraekrum, oeh som tur var hade jag underslafen i ett horn. Ett morkt oeh bra st~lle nMr man skulle sova.

Meningen var, att nar jag hade stuekit, n~gra av grabbarna skulle b~dda en doeka i sMngen, som om det låg en person dør.

Om allt giek efter planerna , skulle denna ligga kvar till dagen 2f~er, altsA den 3 maj, d~ jag s~ulle anmMlas som saknad. Jag hord2 efteråt att alt fungerade p~fekt och grabbarna ska ha taek for sin fina innsats.

PA kvMlIen då jag la mig, giek jag igenorn planen en gAng till, men hittade inga svaga punkter, så jag somnade vid gott mod och full av optimism.-----

På norgonen den 2 maj kom lakaren på sin rond fore uppstMllning skrev ett sjukintyg och hMftade fast det pA britsen. Jag tog I adj~ med honom, alla grabbarna ~nskade mig lycka till och gick ut till morgonuPP8t~llningen. Det var uppstallning tre gAnger om dagen f~r sammanrakning. Antalet fångar mAste stHmma varje gång. De sjuka måste ligga kvar i sina sangar, varefter en vakt gick igenom barackerna oeh prickade av.

Jag var fullst~ndig lugn oeh visste exakt vad jag skulle gtlra nKr vakten forsvann ut genom d~rren till unpstØllningsplatsen.

Jag klMdde på mig eivila klMder oeh drog fångkostymen utanpå, sedan tog jag vaskan under armen oeh gick lugnt ut till porten.

Vakten som stod dar kunde igjen mig som ror lagger och gav mig en passerbiljett.

forts.

SNO


forts. Helt lugn oeh utan brådska giek jag de få stegen fram till verkstaden som var ett uthus från krigstiden då tyskarna andv~nde lagret som genomgångslogement.

Dar vantade en kamrat som tog biljetten oeh lovade lamna den till vakten. Offieielt var jag ju sjuksriven oeh låg i min" sang.

Sedan fiek jag veta att alting hade klaffat perfekt. Men det kunde fnte jag veta då. Jag tog en sjanse, oeh den giek hem!

Mina planer var att gå gjenom en skogsdunga mot vaktbaraekerna som låg en bit langre bort. DMr giek en genvtig, en smal stig

3)

från baraekerna ut till huvudvagen Voss - Stalheim, (senare E 68) Stigen snuddade en bradgård vid vagen men jagraknade med att

gubbarna som jobbade dar skulle ta mig fHr en sivilkladd vakt.-PA ver~staden kom det inn ett par mann til1 Ham ftirstod vad

som var i gtirningen oeh tinskade mig lyeka till! Den sista som såg mig då jag giek genom skogsdungan var en

aldre fAnge från Bergen som stod oeh sågade ved. Han vinkade oeh teeknade "god resa".

I en sankning i skogen stannade jag oeh tittade mig omkring, vaktbaraekerna l~g dUr borta till hHge~ mAn ingen manniska stod att se. Jag tog snabbt av mig fångklUderna oek gomde dom under ris oeh bråte 30m låg ddr.

Sen tog jag vHskan under armen \boeh gi ek ut på stigen mo t vagen. Vid bradgården stod 3 mann oeh j~Dade, de titade opp nar jag kom oeh halsade. Jag halsade tillbaka Ofh giek ut på vagen.

Det var som jag hade tankt, de trodd~att jag tillhorde vaktstyrkan. Ute pi vagen tog jag till hager mot Stalheim. Jag raknade med alldeles ftir stor traffik mellan lagret oeh Voss for att kunna gå den vagen. Någon kunde kanna igen mig, oeh det skulle vara snopet att bli fast så snart.

Jag fortsatte darfor uppit vagen frAn samhallet ett par km. Dar tog jag av til l vanster på en stig som giek opp mot fjallet.

De som har varit på norska vestlandet vet vilka branta sluttningar oeh fjall man måste vandra i for att komma någonstans.

Hen vtldret var sfålande vaekert, sol oeh blå himmel, oeh jag var på godt humtir oeh tyekte att hittils hade allt gått fint.

LMngre oppe i fjallet giek en smal bygdevMg parallelt med huvudvagen, en gammal vag son går mellan fjqllgårdarna. Vagen var så Amal att det knappt giek att ta sig fram med bil, men det var fortfarande kvar hjulspår efter gamla tiders hastfordon.

Jag hade beraknat tiden ftir tåget Bergen - Oslo skulle vara inne pn Voss station, så jag hade ingen brgdska.

Det blev svettigt at~~forsera stigen opp mot fjallet, men vel oppe hade jag en s~lande utsikt Hver dalen.

Långt dar nere såg jig fånglagret med sina baraeker oeh taggtråderi runt om. Allt tyektes vara lugnt. Jag satte mig på en sten oeh pustade ut. Skulle det vara sista gingen jag såg lagret oeh alla goda kamra ter dar? Visst hade vi haft myeket roligt mellan varven. Jag tankte på min hustru oeh grabben som var i Sverige, skulle jag om allt giek bra, snart få se dom igen?

Jag reste mig oeh bHrjade gå mot Voss som jag såg långt dMr nere till htiger. Det var ingen mening ned att borja filosofera, nu gallde det att hålla huvudet kalit!

Jag mtitte inte ett manniska dMr jag giek hagt oppe i fjMllet med utsikt over hela Vossevangen. Voss var redan då en stor rik bygd. Vaekert låg den mellan fj~llen inntill vatnet som låg som en spegel långt darnere.

Vijgen slingrade sig efter fjallsidan oeh då jag var nastan i hojd med jHrnvagstationen, slag jag inn på en stig som ftirde till samhMllet. I stallet for att gR di rekt till stationen, ftll;de j~~ vtl~~~ till godsmagasinen som ligger inte så långt dHrifrån.'

Vtigen giek under en spårviadukt oeh fortsatte ganska rakt ca. 300 meter dar den svangde till vanster mot magasinen och stationen. Två personer kom gående mot mig ner mot eentrum.

~A 100 meters håll kande jag igen en av vakterna från lagret.

forts.

SNO


forts. Han var civilkllidd och ledde en liten flic~a i handen. Vad

skulle jag gora? Vi var ensamma på vagen och jag ~åste passera honom på en halv meters avstånd! Han kunde inte undgå att kanna igjen mig. Egendomlig nog var jag inte det minsta nervos.

4)

Det som vi hade gått igenom i dessa 7 år ha de satt sina spår! Jag var åtminstone vid den tiden stenh4rd och iskall! Sl jag

fortsatte lugnt framAt men tog upp en n~sduk ur fickan och borjade snyta mig kraftigt och lange. Vakten var så upptagen med den lilla fliekan att han såg mig inte ens, vi passerade varandra utan att han kande igen mig!

Jag s~er en tacksamhetens tanke till d.en lilla fliekan som raddade mig dengången. Att bli fast efter några" timmar hade varit snopet. På jMrnvagstationen gick jag lugnt fra~ till biljett-luckan och kopte en enkelbiljett tillOslo. '

I kiosken kopte jag "Bergens Tidende" och satte mig på en bank utanfor och låtsades vara upptagen med tidningen samtidigt som jag spanade åt hoger och vanster.

Folk promenerade fram och åter på perongen, ingen brydde sig om en tidningslasande ungdom som skulle med tåget.

V03S hade en stor och livlig traffikerad station. Det var två avg 8nger om dagen till Oslo forutom lokalthgen till Bergen.

Lite spannande var det, det kunde dyka upp en person som kånde igjen mig. Det skulle ta 20 - 25 minuter innan tåget kom inn, tills dess kunde allt handa.

Efter en stund horde jag tåget långt borta. PA den tiden var ångloken kvar. Stora starka jarnhåstar som skulle dra manga vagnar d.en långa vagen til 1 Oslo.

Det var kraftiga stigningar opp mot Hardangervidda, men nagra stationer langre upp stod ett extralok och vantade på att koplas till att dra uppfor de varsta branterna.

Det gick ett dagtåg och ett nattåg mellan Bergen och Oslo i vardera riktningen så resan tog en dar ~ll~~ en natt.

Under kriget nar koIen var ransonerad tog resan nastan ett dygn. NSB måste elda med ved och det gav dålig energi och uppehallen var många. På de storre stationerna st~ade tåget upp till en halv timme så resentirerna kunde få sig nugot till livs i Jt::t:i_ol1s-restauranterna. "Spisevogner-" fanns inte på den tiden. och det vax alltid rusning till kafeterian så fort tåget ha de sta n n a t p ål: n res t a u ran t - sta t i on. ri a t e J1 var a 11 tid mye k e t god o c h riklig och vel vard sitt pris. ---Oslotåget stannade på stationen, något forsenat och resenårer

strammade på och av och jag gled inn i mangden som skulle stiga pa. Eftersom Voss var en mellanstation och de fIesta pasagerarna skulle forts~tta mot Oslo, så jag stMllde mig vid ett fonster och spanade ut. Allting v~rkade normalt, tå get satte sig i rHrelse och jag kunde andas ut. Det var otroligt vackert land-skap som vi korde igenom. Det var den 2 maj och efter sluttningarna och ne re i dalen bHrjade granskan blomma ut. I de hogre regioner och på fjallet låg snon ennu kvar.

Efter en stund korn konduktaren och skulle klippa biljetten. "Ja ha, tillOslo, har du ingen sittp13tc"? frågade han. Jag sa att det hadde jag inte. "Jag ska se om det finns en ledig plats åt dig", sa han och forsvann.

Jag fortsatte å beundra utsikten 5ch markte att en person stMlde sig bredvid mig och tittade ut.Jag sneglade på honom och hajade till. Det var Lothar L, en kand skådespelare från Bergen.

Jag hade som skolpojke jobbat hos hans fader som ha de ett boktryckeri i Bergen, d~r Lothar också jobbade på den tiden.

Tryck2riet var gammalmodigt och sattningen gick till fHr hand. Blybokst~verna togs ur alfabetiska ordnade lådor och sattes i olika ramar efter manuskript. Det var det som Lothar arbetade med.

Som extra-innkomst hade fadern en "budcentral", och det Ur dir jag kommer inn. Som skolpojke hade Jag lediga eftermiddager, och for att hjålpa till hemma, tog jag plats som "bud"~ några timmar om dagen.

forts.

SNO


forts.

Vi pojkar,holl til 1 i ett angrHnsande rum utan dorr imellan oeh fordrev v~ntetiden med skoj och sklamt nar vi inte hade Mrende att utfora.Dlika butiker ringde budeentralen och ville ha hjalp med div. paketarenden osv. Fortjansten var inte stor, 1 kr. kanske 1.50 om dan, och morsan fiek ju merparten. _

5)

Det hnnde att vi satt och vHntade hela eftermiddagen, oeh då blev det ju ingen lon. Men vi skojade oeh bråkade som pojkar gor, och Lothar som mAste koneentrera sig på arbetet blev nMstan vansinnig på oss. Han kunde ta en nave blybokstaver oeh kasta efter oss. Det smMllde som hagel i v~ggarna, vi duekade och kieknade av skratt.

Han blev en bra skådespelare. Men han var "jo~sing~ Han tilhorde altså våra motstandare.----

Och nu stod han har bredvid mig oeh vi tittade ut genom samma tågfonster. Tåget var fortfarande på vag uppfor mot hogfjMllet.

Jag vande mig sakta oeh gick inn på toaletten. Jag undrade om han kande igen mig. Trots att Bergen ar en stor stad, var jag saker på att de fIesta "jossingar" dar visste vern jag var.

J3g var inte bara frontkampar, jag hade också varit troppsforer och adjutant i Rikshirden, så nog hade de mitt namn och foto i sina papper.---

Jag tittade ut i korridoren, men han var forsvunnit. Straks efter kom konduktoren, han hade sdkrat en sittplats åt mig i en annan vagn. Jag såg aldrig Lothar mer. Jag kunde slappna av och vila nig lite.

pq Finse station stannade tåget for ett langere uppehåll. RenBnd~ 8trommade ut ur vagnarne och inn i kaf!terian for kaffe och smorgåsar. Jag foljde med och gled inn i kon som ringlade sig fram till disken. Det var ett soriande liv, folk kom oeh gick och det var allmijnt stokigt som det brukar på en stor station.

Plutslig horde jag mitt namn lågt viskade bakom mig. Jag blev allcieles kall och vande mig sakta. Mannen ~fter mig var en bekant frAn Bergen. Jag blev lugn for det var en av de våra.

Han hacie varit vid statspolisen i st~n och jag kande honom mycket bra. "Har du rymt"? fragacle han viskande. "Ja, jag Mr på vag till Sverige", svarade jag lika lAgt. Jag visste att han satt i fangeise i Bergen, och undrade vad han gjorde på tåget.

Han var på vag till Oslo for att ~~ne i et mål. Han satt tillsammans med två vakter i en kupe på tåget. Dom litade på honom s~ han fiek stiga av och h~mta kaffe. Vil tordes inte sitta vid samoa bord och ata, men vi onskade va~andra lycka till oeh blinkade adjo.----

Tåget satte sig i r~relse oeh nu ba~ det ivag utfo r mot ostlandet och Oslo. Normalt ska Stockholmståget invanta tåget från Bergen trots att de inkommer och avgår fr~n skiida stationer.

Från Vestbanen till Ostbanestationen tar det unge far 12 - 15 min. att gå. Min plan var att.fortsatta di rekt med Stockholmståget oeh_ stiga ~v på e~!nindr.~ station vid gransen. Jag skulle vara d~r fllmåt m1dnatt och raknade med att grabbarna i lagret hade gjort ett bra arbete med dockan i min badd. På natten skulle jag smyga mig ~ver grMnsen i skydd av morkret.

Sedan skulle jag anmala mig på en polisstation som politisk flyktning. Som svensk medbogare var jag trygg i Sverige.

lven om de hade gjort vissa blunder mot f~lkratten skulle de aldrig lamna ut mig. Vid den tiden var det passtvAng mellan Norge oeh Sverige och tullvisitation foretogs av både norska och svenska tullare. Jag kunde inte ta risken att folga med tåget Hver gransen. Mitt svenska pass l~g kvar på legationen i Oslo,och den historien kan jag beratta om i forbigående då jag anser att de svenska legationstjanstem~nnen gjorde sig skyldig till tjanstefel med hanteringen av mitt pass.

Mitt pass var utfardat av lans syre Isen i Vasterås den 9 aug. 1938 och hadde nr. 453. Jag bodde dA vid Solinge gård i Haraker socken i Vastmaniand. Våren 39 reste vi tilgBergen.

forts.

SNO


forts.

Jag var då 17 år och ha de altså eget pass. Giltighetstiden då var 5 år och kunde forl~ngas med ny visering och stampel.

1943 skickade jag inn passet til svenska legationen i Oslo ftir fUrl~ngning. Då hade jag inga planer på att resa till Sverige. Jag hade nyss kommit från Ryssland och var fullt upptagen med att gora mitt for det nya Norge som jag upplevde som mitt fosterland. Jag var alldid mån om att ha mina papper i ordning. Så också med passet. Men passet kom aldrig i retur, och jag tKnkte att vid tilfKile kunde jag sjtllv hKmta ut det pa svenska ambassaden vid Drammensveien i Oslo.

April - Maj 1945 var jag på en fortg~ttningskurs i militKr befttlsforing på Elverum inte langt frAn svenska gransen.

6)

Min hustrus familj menade att jag skulle ha kutat over grans en och satt mig i s~kerhet vid kapitulationen. Men den tanken var mig Iull3tandig frammande. Jag litade inte på de norska myndigheter och var radd att de skulle ta gi3slan.

Kapitulationen den 7 Maj kom som en shock for oss som trodde på tysk seger. Vi blev uppmanade att l8gga ned vapnen och bevara lugnet. Men det var inte så l~tt. Vi sAg framfUr oss kaos och allm~n oordning. Många av vårt folk be~ick sjalvmord for att slippa fornedringen oeh degenereringen.

Eftersom det inte fanns lagar att dona ORS for brottslig garning, trodde vi i vår blåUgda enfald att vi skulle få hjalpa till i fredsarbetet. Men exilregeringen ville annat.

Vi visste ju inte att de hade tillverkat forordningar med tillbakaverkande kraft i London 1944. AltsA tvart emot grundlagen o\ll folkrtitten.--- Dom tir inte vardiga att borsta mina skor.

Vi sk~ade lastbilar och korde den 8 Maj fullt bev~pnade och i uniform inn mot Oslo for att kontrollera l~get. På vagen dit korde vi inn till Jessheim forerhogskola for att se om pobeln hade hunnit dit oeh om overgrepp ha de 9k~tt.

Skolan var eivil oeh dar fanns inga vapen. Men pobeln kan man inte lita på, dom var orsak till många brott oeh missgKrningar v~ren 1945. Men allt var lugnt, skolen var tom oeh eleverna hade redan åkt hem.

Kompanisjefen fortsatte mot Oslo for att rekognosera medan vi avaktade på skolan. Några timmar senare kom han tillbaka, vi stRIlde upp oss, han holl ett avskedstal, bad oss bevar a lugnet som goda norrman oeh forklarade oss lonta från alla aresord oeh darmed var vi dimmiterade och civila nersoner.

En tyst minut for våra fallna i Ryssland, en gripande seen och inte ett ~ga var torrt då vi tog farvall med varandra.

Vi var redo att b~rja en ny period i våra liv.----Vi var 6 grabbar från Bergen som i civila kl~der, (klKderna hittade vi på skolan), tog tåget till Oslo fUr att darifrån ta oss till hemstaden. Våra militara respapper gallde inte langer, oeh Bergen lig i en annan zon. Reserestriktionerna var fortfarande intakta oeh jag undrade vad myndigheterna skulle gUra om vi visade upp dem.

I Oslo var det karnevalst~nlinnl-ng och hurra.rop. Hemmafrontkarar med engelska kulsprutepistoler hade krupit ur sina gomslen och var i full gång med att leta upp "nazister". "Vi skjuter dom", skrek de, oeh pobeln hurrade .. ij~r och dar såg vi engelska oeh tyska soldater. Samtliga hade' iapen, men tyskårna bar vita armbindlar. Våra egna vapen ha~e,~i kastat i en sjo på Jessheim.

For egen del ha de jag sparat.en liten pistbl eal. 6.35 som jag bar på i fiekan for sjalvforsvar.

Vi giek lugnt omkring oeh tittade på uppståndelsen. Freden hade brutit ut. Vi gick till kontoret dtir resetillstånden skrevs ut, fHrklarade att vi var avmo~strade sjomann, fiek våra papper oeh fortsatte till Vestbane-stationen, k~pte biljetter men reste iute til! Bergen for dagen efter. Den natten sov vi hos tyskarna på Ake'f:jhus fa~ning. De var hjalpsamma,utrustade oss med mat och pengar. De ille tilUQch med ge oss tyska soldbocker och erbjUd oss fU ja med till Tyskland som tyska soldater.

forts.

SNO


7)

Vore jag inte gift oeh på vag till Bergen hade jag aeeepterat. Men jag ville inte svika min fauilj.

Dagen efter giek vi ut på stan oeh tittade lite ftirundrad på uppståndelsen. Från Sverige kom lastbilar med "Svenskepoliti", "smorgossarna" som hade smort· kråset under hela kriget.

Många var kriminelia oeh bekv~mlighetsflyktningar som tyckte det var svårt att leva på små ransoner utan "godis" och kaffe.

Men aldrig har det norska folkets hijlsotillstAnd varit så bra som under tiden 1940-45.

Våra eivila myndigheter hade gjort ett myeket bra arbete och som tack fiek många av dem åratals visteise i fånglager.

En episod som kunde fått foljder intr~ffade på Stortingsgatan. Jag blev hejdad aven okand person som frågade efter "NN"

som jag kande mycket vel. Jag tog det som en provokation och nekade -~tidigt som jag staek handen i fickan och osakrade pistolen. Jag var beradd. Men killen blev osaker och gick vidare.

NAgra månader senare traffade jag samma kille i fånglagret på Espeland utanfor Bergen. Han var frontkampar och berattade att han hade tyekt sig kanna igen mig men var inte saker.

"NN" var en falles bekant, men nar jag nekade trodde han sig ha tagit feI. Han hade en fu1ltankat personbil runt hornet och letade efter kompisar. Han var oekså på vMg till Bergen.

Har jag talade om hur nara det var att jag hade skjutit, skrattade vi båda. Han fiek 4 Ar oeh jag såg honom aldrig mera.

Jag kom ihåg mitt svenska pass oeh sa till grabbarna att jag skulle hamta det på Svenska ambassaden vid Drammensveien.

Ambassaden låg en bra bit frAn eentrum men jag hade ingen brådska. Vi enades att traffas vid tågets avgAng på kvallen.

Jag promenerade i sakta mak Stortingsgatan fram, forbi frontkMmparkontoret som var stangt oeh ut mot Drammensveien.

Vid ett bostadshus såg jag tre "hemmafrontkarar" bevapnade med k.pistar slå sonder ytterdorren oeh tV? av dem stormade inn. Den tredje hade en stege som han stallde mot ett fonster i markvAningen, krHp som en rAtta uppfor med k.pisten framfor sig sl!r sonder fHnstret oeh hade så nMr skjutit sin kompis som tittade ut. Lagenheten var tom. Ja, nu Mr dom styva i korken, tankte jag, men for nAgra dagar sedan hade dom skjitit i byxorna.

Jag fortsatte till ambassaden som var innhyst i en fornam villa i en tradgård. Ytterdorren var lAst men jag ringde på dtirrkloekan .. Efter ett tag kom det ut en dam som jag antog var en sekretarare. Jag sa vern jag var oeh framftirde mitt arende.

Jag kunde bitit mig i tungan for jag forsa mig. Jag bad att få hamta min soldbQk. Jag markte mitt feI oeh rattade till det.

Passet var det. !~itt militUta liv var soldboken mitt "pass". Ordet var tysk oeh jag såg hur hon hajade till. Hon slappte

inte inn mig, men bad mig vanta. Efter ea. 20-25 minuter kom hon ut oeh sa: "Tyvarr, passet

farl)S inte på legationen" . Jag stod på mig o.eh be garde få tala med ambassadoren! Hon f~r~vann, och Ater en lång vantan.

Omsider dHk en mann i 35 års åldern upp. Han upprepade vad sekretararen hade sagt oeh ~illade att dom inte kunde hjalpa mig. Jag forstod att dom inie ville lamna ut passet oeh tog ett bryskt adjo! Det var ordet "soldbok" som hade avslojat vern jag var. Ja, vad ar att tillagga? En nojtral stat nekar att hjalpa sina medborgare i ett frammande land, då ~r måttet rågat.

Jag bad forresten aldrig om hjalp, jag ville bara ha mitt pass. Ambassadoren med bihang var nollor i mina ogon den dagen.

Den kval len var jag på va'(till Bergen oeh min familj.------Men det var lange sedan. -- Nu ångade tåget mot Oslo och fri

heten! Det var redan sent på kvallen nar vi rullade inn på Vestbanestationen. Jag halvsprang tillOstbanen, men forsent. Siata ~stgående tåg ha de redan avgått! Det var ett streek i rakningen .

• "lo

. . ~. . . forts. . ,

SNO


forts. 8)

Jag b~rjade gå rundt igatorna medan jag funderade på vad jag skulle g~ra.Jag hade fått en adress i Oslo som jag kunde kontakta i n~dfall. Jag fann ut att detta var ett n~dfall och b~rjade leta efter gatan som skulle ligga fnte sA lAngt från Svenska ambassaden på Drammensveien.

Jag hittade adressen, gick upp två trappor och ringde på.Adressen hade jag fått aven fångkompis på Skulastadmoen. Det var hans svåger. han var "j~ssing" men ansags påli.t~lig. En mann i 30 års Aldern ~ppnade och tittade frågande på mig. klockan var ca. 22.00 och en aning sent f~r ett norma~t tirende.

Jag halsade från hans svåger'och taladp. o~ att jag hade missat tåget. Jag frågade om jag kunde få vila h03 honom några timmar.

Han fattade direkt men beklagade att hans hustru var sjuk och att han inte ha de plats. Jag ftlrstod att han inte tordes hysa inn en frontkjemper ph rymmen, och ångrade att jag hade s~kt opp honon. OK,sa jag, men håll tyst om det har! Han nickade, och savidt jag vet h~ll han sitt l~fte.

Jag fortsatte att driva runt i stad~n, men jag var mycket tr~tt och hungrig. Jag kom fram till universitetsplatsen och dHr stod nAgra lastbilar parkerade f~r'natten. En ga~mal f~rkrigs-ford vay olåst och jag kr~p inn i f~rarhytten och la mig pA sitsen.

Hytten var smal så jag mAste ligga i fosterstalining. Men det var btittre enn att trava runt i stan. J~g somnade omedelbart och blev aldrig sttlrd av någon. Det var ganska kallt på natterna i btlrjan av maj, så i fyratiden på morgonen vaknade jag, stel i hela kroppen. Vadret var strålande vackert, sol och klar himmel, men bara 2-3 grader C. på morgonen. Jag ha de ftlrresten otrolig tur med vHdret hela vagen. Solen sken hela dagarna men det var svinkallt på nHtterna.

Jag btirjade gå mot Bryn, en liten stetion i utkanten av stan. En annan fångkornpis avrådde mig att gå på tAget'((tjstbanestationen.

Det fanns risk for kontroll dar hade han sagt. liTa tåget från Bryn, dat ar siikrare" lilente han. Det skulle visa sig att det var tvart om. Backarna upp mot Bryn var lAnga och branta.Jag var hungrig och ttlrstig,och då jag såg en vattenpump av den goda gamla sorten inne på en gård, det fanns ingen grind, gick jag inn och btirjade pumpa upp vatten. Jag kupade handen och btirjade dricka saliltidig som jag tittade upp mot ett ftinster i tivervåningen på det narliggande huset. Jag tyckte mig se att gardinen rtlrde på sig och ett kvinnoansikte tittade ner på mig.

Att dricka vatten på det viset var helt normalt på den tiden, så "tir jag var fHrdig, stangde jag kranen och fortsatte ut på gatan mot Bryn. Jarnvagstationen hade inte tippnat ftir dagen, det var ennu ganska tidigt, så jag tittade på tidtabellen utanftlr.

Det visade sig att ftlrsta morgontAget Oslo - Kongsvinger inte alIs stannade på den hHr stationen, så promenaden från centrum var ftlrgjHves. Jag funderade också på om min flykt hade blivit upptackt, i alla fall måste jag rakna med det.

Jag b~rjade ppmenaden tillbaka till Ostbanestationen. Jag ha de kommit f~rbi huset med pumpen, då jag h~rde en bil' bromsade upp bakom mig på andra sidan av gatan. Jag v~nde på huvudet och blev alldeles kall. Det var en polisbil och två poliser hoppade ur och satte kurs mot mig. Min ftirsta tanke var att springa, men insåg att det skulle vara ltinltlst. Jaha, ~kulle detta bli slutet på expeditionen, jag såg mig sjalv sitta i en cell på Mtlilergatan 19, det beryktade fangeIset i Oslo. Det skulle drtlja ennu nigra år innan jag skulle återse min hustru :och grabben.

Jag blev plutslig helt lugn och iakall. Hjarnan fungerade perfekt. Det var en sktln kiinsla jag upplevde.

Helt lugn stannade jag och invantade poliBerna. VHskan med mina domspa...Qper bar jag i ena handen. De t var två ganska unga poliser 8o~om emot mig, inte stort aldre enn jag. Jag m~rkte di rekt att de var ostlkra, och jag btirjade undra om det var damen

forts.

SNO


for.t s.

i ftinstret som hade tillkallad dom. Jag nickade till dom lite undrande och visade upp en helt 0-

skyldig nuria. Jag såg att de blev ennu mer os~kra, de stannade framftir mig och liksom letade efter ord.

Tilslut frågade den ena rnedan han tittade på min vHska: "Vart Hr du på vHg då"? Jag svarade att jag var på v~g till jobbet.

Jag var rHdd att han ville titta i vaskan, dA hade jag varit fast. "Ar det inte lite ftir tidigt det dA"? frAgade han igen.

9)

Jag forklarade att jag hade svArt for att sova de sista nHtterna, (vilket i och for sig var sant) och att jag dHrftir steg upp tidigt och promenerade till jobbet. Detta l~t ju gansk~ normalt oeh poliserna såg vHnliga ut. Jag ftlrstod att jag kunde klara mig ur knipan om jag var- lugn. "Vad heter du och var jobbar du"?

Jag var ftirberHdd på frå gan och svarade direkt."Olaf Johannesen och jag Dor ...... , hHr hittade jag på en adress i stan, jag jobbar på ..... , det var rHtt adress till en bilvekstad i staden.

Under kriget hade jag hHmtat en bil ftir polisens rakning och k~rt den till Bergen. Jag kom ihåg adressen och kunde beskriva var den låg. Poliserna såg ntijda ut och' den ena mente att jag borde gå till en lHkare ftir stlmnltisheten! Jag svarade att det skulle jag gtira dagen efter. Poliserna stram3de upp sig, ftirde handen till mtissan och tågade av. Jag vinkade till dom nHr de fortsatte i bilen nerftir gatan.

Att det var kvinnan i fonsret som hade larmat dom var jag nu nHstan s~ker på. Poliserna var ju tvungen att understika saken, men fann inget mistenkt. Dom skulle bar a ha vetat. En forrymt frontkarnpar hade varit ett bra kap.

Jag fostod att rikslarm ennu inte hade gått ut, så jag fortsatte lugnt åt samma håll som polisbilen forsvann.

Solen hade kommit opp och det borjade bli ganska varmt, jag tog av mig "lusekoften" som jag hade "Hrvt" efter Harald J. från SkuleDtadmoen. Jag hade inte Htit på nHstan ett dygn så jag var mycket hungrig~ AffHrena ha de inte oppnat ennu så jag kunde inte kopa någonting. men forst måste jag skaffa biljett till fortsatt resa. På Ostbanestationen loste jag en enkel till Kongsvinger och då ha de jag ca. två kronor kvar. Ca. 05.30 lHmnade tåget stationen och det skulle gå många år innan jag åter kunde besoka Norges huvudstad ...... .

l Kongsvinger steg jag av tillsammans med andra resanden och borjade gå landsvagen osterut. Vid en liten lanthandel några kilometer utanfor samhHllet kopte jag ett paket "South State~ tHndstickor och kex for alla pengarna jag hade kvar. Jag fortsatte att gå några kilometer til, och vid ett lHmpligt skogsområde ltimnade jag vagen och vek inn i Rkogen till vHnster.

"Uu jHvlar kan dom kanna sig blåsta", tMnkte jag. Jag visste att det var stora sammanh~ngande skogar helt till svenskegransen.

Det vgr bara att ta sig fram rakt ost~rut tills jag var dHr. Jag hade varken karta eller kompass men jag visste hur man kunde bestamma riktningen meqhjtilp av klockan. Återigen hade jag tur, for solen sken oc~et var ett strålande vader.

Jag var vid gott mod, hade atit några kex och druckit vatten ur en bHck,rokt en "South State" som var mitt favoritmHrke.

Hur mAnga mil det var till grHnsen visste jag inte. Jag bestarnde f~rdriktningen och sen var ,det bara att trava på over stock och sten.Klockan var då unge far 10.00 den 3.maj 1947.

Jag gick rakt ~sterut, brydde mig inte om stigar om de inte glek i min riktning, rundade ~må tjHrn, stannade iblant oeh tog ut ny riktning nya ~gonrn~rken. Då och da drack jag vatten ur en back, At ett par kex, tog ett-Ql03s och vilade några minuter.

Jag m~rkte att pjaxorna borja~e ekava, Den ennu var det ingen fara. Framåt kl. 21.00 på kvHllen btirjqde jag bli trott. Solen hade gått ned, och nattkyla~ kom smygande. Jag btirjade se mig om efter ett nattlager. lnte en mHnniska ha de jag mHtt, inte ett hus ha de jag sett. Bara skog och åter skog. Jag hittade ett stMlle

forts.

SNO


forts. 10)

under en tnt gran oeh drog samman kvistar oeh granbarr att ligga på. Jag stoppade vMskan under huvudet oeh farsakte sova.

Jag drog grankvister over mig til l skydd mot kylan. men jag kunde inte somna. Det var for kalit. Jag bestMmde mig for att gå så l~nge jag kunde se i skogen.

Efter ca. 100 meter kom jag inn på en stig som giek åt ratt håll. Efter ytterligare 300 meter oppnade skogen sig vid en liten sjo. Den var inte stor, oeh framfor mig, nnstan vid s1okanten lAg en liten koja. Langre ner till vanster låg en byggnad som sag ut som ett litet stall.

Jag Rtannade i skogkanten lyssnade oeh spanade. Men allt var lugnt oeh jag såg ingen manniska. Det var morkt i kojan, ett litet fans ter vntte åt mitt håll. En ruta var borta, men någon hade stoppat i en papperssaek.

Jag giek fram till darren som låg på andra sidan. Det fanns inget lås, bara en enkel trnregel som holl darren stangt.

Inne i kojan fanns två vnggfasta britt~ar med halm i. Ett litet bord, en plåtkamin en trnhylla på vnggen dar det stod en fiskbulleburk av aluminium. Den var tom. lena britsen låg en papperssovs~ek. Bredvid kaminen en tralåda med tre-fyra bjorkkubbar att elda med. Jag giek ut till stallet oeh tittade mig omkring.

Det var tomt men jag skrapade ihop lite vedpinnar oeh gammalt papper som jag tog med inn i kojan. Det var nastan morkt, så jag satte igång med att elda i kaminen som snart spred ut en behaglig varme. På hyllan hittade jag en stenhård fårepolsebit, kvar frdn vinterens timmerhuggare. Jag h~mtade vatten från sjon oeh varmde på ugnen. Jag åt korven oeh ett par kex oeh draek varmt vatten till. Vilken sagolik tur! Sen reglade jag dorren med en brada, stoppade mera ved i kaminen, kro p ned isovsaeken oeh la vnskan under huvudet, nojd oeh belAten med mig sjalv.

Jag 30mnade direkt oeh sov som en stoek hela natten utan att storas av något. Jag vaknade tidigt pA morgonen men det var redan ljust. En otrolig vaeker morgon, solen var uppe, fåglarna kvittrade, luften var klar oeh fin. Men det hade varit kallt om natten, en tunn isskorpa låg på sjon oeh nattkylan hangde kvar.

Jag giek inn oeh tnnde i kaminen. Sen tog jag burken, giek ner till sjon slog hål i isen oeh hamtade rakvatten. Jag tvattade mig noga oeh synade fotterna. Jag kande att pjaxorna inte passade oeh hittade nagra små skavsår, men annUvar det ingen fara.

Jag giek till stallet oeh skrapade ihop en nave havre som låg på jordgolvet. Jag krossade havren oeh kokade en slags soppa som jag draek tilsammans me4Fågra kex. En "South State" på det, oeh jag var klar att ge mig ivag. Jag slaekte elden, snyggade til l i kojan oeh stangde darren. Jag ville lamna ett slags meddelande som taek for lånet, men ångrade mig, ingen ide att dom kunde spåra mig. Jag tog ut riktningen enligt solen oeh kloekan, oeh vid gott mod gav jag mig i vag på andra dagens marsj den 4 maj.

Denna dag var snarlik den forsta. Det var bara att trava på over stoek oeh sten. Jag ha de inget problem att ta mig fram. Skogsterr~ngen var relativt oppen oeh valskott. Det var altså ingen ur3kog med tata 8~~r oeh murkna stammar. Inga haga fjall som jag var van vid på vestlandet. Då oeh då stannade jag oeh kontrollerade riktningen. Jag draek vatten ur rinnande btiekar oeh tog av mig pjnxorna oeh tvattade strumpor oeh fatter i klart kallt vatten. Jag hade egentligen bara ett problem, oeh det var skavsår av pj~xorna. Jag borjade kanna av de nu, oeh jag hade inga plåster eller forbandsmedel. AtS}ag var hungrig brydde jag mig inte så myeket om, knxen hade tagit slut men jag drack vatten i stora mangder oeh rakte en sigarett då oeh då.

Jag hade gått i ca. 5 tirnmar då jag skymtade ett hus i skogen. Jag forstod att dar fanns folk så jag tog en stor omvMg och stannade på andra sidan utom synhåll. jag ~verlade med mig sjMlv om jag skulle våga mig fram oeh fråga om jag fiek kopa mat.

forts.

SNO


forts. 11)

Att Iko<Ja" var lite djarvt for jag hade ju inga pengar. Men jag rak~ade' med skogsbefolkningens stora gastfrihet. Hungeren avgjorde, jag giek tillbaka till huset, låtsades som jag kom osterifrån oeh knaekade på. En kvinna i 40 års ~ldern opnade. Hon såg vanlig ut så jag sa att jag var på vag till Kongsvinger oeh frågade om jag kunde få kopa ett glas mjolk. "Jq, kom inn du har vel gått lAngt dU"? frågade hon. Jag svarade att jag hade halsat på bekant~ i Sverige. Hon visade inn mig i koket oeh bad mig sitta ned. Vid ett lite bord i ett horn satt tvA ungdomar i mi1itaruniform oeh spe lade kort. Jag forstod att det var sonen i huset oeh hans kompis som låg i Il exisen I' som vi sa når nå gan var innkallad att gora varnplikten. De tittade opp oeh hejade på mig nar jag kom inn, men fortsatte att spela. Kvinnan dukade upp med kaffe oeh smorgåsar oeh ett stort glas mjolk. Jag som inte hade atit ordentlig på flera dagar lot mig vel smaka. Aldrig har kaffe oeh smorgåsar smakad så gott.

Senare har jag of ta tankt på manniskorna dar i skogarna. Vanliga oeh omisstanksomma bjod dom på vad dom hade, oeh nar jag hade atit oeh sa att jag ville betala for mig slag dom ifrån sig.

"Nej, nej, det var ingening, du har lAng vag att gå, så jag gor i ordning li te fardkos t oekså ", sa kvinnan. "l-1en jag kan vel få bjuda grabbana på en eigarett ", frAgade jag. Det giek bra, oeh nar jag taekade for mig fiek jag ett paket med fyra stora smorgåsar.

Jag sa adjo oeh giek vasterut mot Kongsvinger tills jag inte såg huset langer. Då vande jag oeh tog samma omvag ti1ls jag korn till samma stalie dar jag hade stannat tidigare.

Påny tog jag ut riktningen oeh fortsatte genom skogen, men nu var jag matt oeh nojd samt fyra smorgåsar rikare.

Strangt taget var allting ganska odraoatiskt. Jag hade god tid att tanka på allt mojligt. Att vandra i skogen blir man inte dum av, nen skavsår får man. Allt of tare måsfte jag stanna for att skota om mina fotter. Jag saknade plåster oeh det borjade gora ont. Engelska militarpjaxor passade inte mig.

Skogen bor jade glesna, oeh plotslig stod jag vid stranden av en sjo. Det var kanske ca. 300 meter over till andra sidan och till hager oeh vanster om mig sÅg jag bara vatten. Jag forstod att sjoo var en lång tarm i6m 8~rMckte sig nord-syd och att det var ftlr långt att gå runt.··· '.'

Jag funderade påhur jagskl1~±e ta nig over och bor jade gå efter sjokanten till vanster. Efter nAgra hundra meter skymtade jag ett hus mellan traden varfo~ jag vande och gick samma v~g tillbaka til l utgångspunkten och fortsatte,nen nu till htlger.

Någon har sagt att man har II·tur som en tokig"iblandt. Jag var inte tokig men nog hade jag tur. Jag gick oeh titade efter en brada eller eller annat jag kunde binda fast kladerna på, for jag hade bestamt mig. J~ skulle simma over. Vattnet var sakert kalit, men 300 meter va~og ingen match. Dyka och simma kunde jag.

Jag ålade mig igenom et buskage som vaxte ut i vattnet och dMr, på andra sidan låg en båt, uppdragen på stranden, en flatbottnad olåst eka med åror och'allt låg dar och vMntade på mig.

Jag såg inte en mMnniska, inte ett hus, strålande vader och boljan den blå. Det var bara att embarkera och ro over. På andra sidan var jag tvungen att skjuta ut båten och låta den driva med ett tyst tack for lånet. Jag hoppas att agaren hittade sin båt.

Den var till stor hj~lp. Jag ku~de inte låta den ligga kvar på stranden, for då hade agaren sett att en obehorig hade varit ~ramm( ... Allting ~~g ut att gå ;j~m jag hade planerat. Det var bar8 nessa fordomda pJaxor som skavd sonder fotterna mina. Alt of tare måste jag tvatta och lufta stru porna och fotterna såg inte bra ut. En rolig episod hiindeiin Ir jag satt vid en b~ck och tvattade mig. En rav dok opp 4å andra sidan b~eken, stannade och tittRde en lång stund p~ ~i~ Den stod l~nge nch liksom

forts.

SNO


forts.

)

12)

ftlrsbkte lista ut vad jag var fbr egendomlig Individ. Den kanske aldrig hade sett mKnniskor f~rut. Vi var mitti inne i en skog, lAngt frAn hus oeh basttlder. RHvPIl var nyfikeb, det var inte att ta feI på. Den giek sakt a nerit 15 meter men 'Unde oeh fortsatte uppstr~ms tills den hittade ett vadstalie over till min sida, medan den hela tiden fixerade mig, Jag satt aldeles stilla oeh f~ljde den med blieken. Vi tittartp varandra stint i ogonen tills den stannade ca. en meter ifrån mig. Den var så nUra att jag kunna ta på den. Den fixerad~ t~4\' sak~r tt~n !t" i U t, då jag gjorde en ofrivillig rorelse varf~r Ird ~ vande' b fxt 'bbt oeh sprang tillbaka till vadstallet oeh o er på and_a si an, dnr stannade den, tittade lange på mig, oehfo~svann sedan inn i skogen.

For mig var det bara att furts~tta min marsh mot friheten oeh ett, som jag hoppades på, ett nytt om inte bUttre liv.

NUr man går så dUr som jag gjorde i majdagarna 1947, hinner man tanka oeh fundera en hel del. Vad hade vi gjort, var vi brottslingar? Vi frontkUmpare hade tagit aktivt del i kriget mot kommunismen. Men var det ett brott? Det var ju ondskan vi hade kHmpat emot! Att vi forlorade kri~et var en sak, men att omkring åttio tusen norrmann skulle damas från niD månader till tjugo års straffarbete efter provisoriska lagar med tillbakaverkande kraft, overgiek min forstAnd. Dessutom arkebuserades et tretiotal personer/fast dodsstraff inte var tillåtit i Norge.

Jag kunde bara undra om dessa myndigheter farsakte dolja sina egna feI oeh misstag. Dom hatade oss for att vi, trots krig oeh elUnde, hade lyekats lotsa Norge oeh folket helskinnat genom dessa fem år.

I skrivande stund, over 40'år efteråt~ kan/jag bara konstatera att jag tUnk te ra t t den gången. Dokumen t från' de krigforande visar att vi hela tiden talade sanning om den landsflyktiga fega Londonregeringen .....

På kvMlien nUr solen gick ner, kom kylan smygande oeh jag borjade se mig om efter ett nattlager. Jag var trott oeh fotterna vUrkte, men jag var inte hungrig. Jag hittade ett klipputsprång oeh under den gjorde jag iordning en b~dd av granris och mossa. Och med vaskan som kudde oeh masse som tUeke somnade jag snart.

Det var kallt på natten. och jag vaknade ~tt par gAnger men somnade om tills jag på marganen nMr det var ljust, någo~ stel, kravlade mig ur idet.

Vadret var fortfarande strålande, med sol och klar himmel. Jag tog ut riktningen oeh bor jade åter marsehen mot gransen. Jag not~r~de att~et var fjqrde dagen i frihet och forstod at for varje steg Jag kom nUrmare grans en okade mina sjanser. Jag forstod oekså att denna dag skulle bli den sista på många år, som jag kUnde det, bakom fiendelinjen. Jag rUknade att vara i Sverige innan solen giek ned. Då oeh då stannade jag vid en bUck ftir att drieka vatten eller svalka fotterna, ta ett blass oeh vila.

Jag tog det ganska lugnt nu, myeket taek vare fotterna som var alldeles skinflådda, men också for att jag kande mig sHker.

Jag korsade en gruDvMg som jag fbljde en bit fram till en stuga vid en oppning i skogen. Jag knackade på darren oeh en Hldre gumma oppnade. Jag frågade om jag fiek kopa ett glas mjolk. Gumman niekade oeh gjorde tecken att jag skulle stiga inn oeh sitta ner. Jag frågade om det var långt till grMnsen? "Ja, en bit M~ det ju, men du går långt på lite mjolk", svarade gumman. Han ville veta vart jag kom ifrån, så jag sa Kongsvinger oeh ska hUlsa på bekanta i Sverige. "Ja, men hur tog du dig over sjon då"? Frågan kom lite overaskande, men jag sa som det var, att jag rodde over. Om han trodde mig eller inte, kan jag inte svara på, men jag tyekte att han såg lite Hveraskad ut. Jag tackade for mig och fortsatte min vandring. lnte heller han ville ha betalt for mjolken. ,

Fram mot formiddagen stQ~ jag på en åsrygg oeh tittade over

forts.

SNO


ferts.

I -

13)

en bred dal mot nMsta ås som strackte sig nord-syd. Jag kMnde på mig att dMr, på åsryggen går gransen. Hagt oppe på åsen.i en oppning i skogen kunde jag se nAgra hus. Jag kunde oeksa urskilia en stig eller en smal gångvMg som slingrade sig upp mot gå~den. Jag fortsatte och hi~tade så smAn~ngo~ stigen.

Det gick svagt uppfor oeh nar Jag n~rmade mlg garden, kom en hund springande mot mig. En mann i 40 Ara Rldern kom ut oe~ ropade tillbaka hunden samt band fast den. Jag halsade artlgt och sa att jag var på vag till bekanta i Sverige. Mannen bjod inn mig på ~affe och o smorg~.!~~. ,~~, jag l~t raig vel smaka.

På min fra ga hur langt d, f1'tlll gr3nsen, sa han att den giek alldeles bakom g~rdeni chatt han skulle folja mig dit.

Jag tackade ho nom och bjed p eigaretter. Han berMttade att, nor ska grMnspoli ser ho 11 t i Il I ar oc h Cl t t en oeh annan flyk tnlng hade haft vagarna forbi. liMen det var under kriget, nu finns det inte en m~nniska har utDm ~i~ Vi gick ut på gårdsplanen, han 103sade hunden och den forsvann inn i ett buskage dMr det giek en smal stig. Vi foljde efter hunden genom ganska tMta snår, och efter ca. 10-15 minuters pronenad oppnade skogen sig, och jag såg gransgatan till hager och VMnster strMcka sig så lAngt agat nådde. Jag tittade på klocke~; den var exakt 12.00.

Hannen med hunden stannade och pekade,"Dar ar Sverige, och god tur".Vi tog adjo och han vande och gick tillbaka samma vag.

Gransgatan var en kalhuggen stracka i skogen ca. 30-40 meter bred, till hager sankte den sig neråt i terranget oeh forsvann i 20 krok långt dKr nere. Till vMnster gick den spikrakt så l å'lP, tja g kun ri ese o c h s rn a l n a d e a v t i 11 in tet l å n g t u P p e p å åse n .

Jag gick den korta biten over, stannade och tittade mig tilbaka. En underlig kansla kQm"~ver mig. Jag borde vara glad, men var det inte. Trots mitt svenska medborgarskap hade jag kand mig som norrman i hela mitt liv. Jag var fodd dMr, och jag ~13kade landet som vi hade kampat sA mycket for.

Nar jag stod dMr på gransen, forstod jag att dessa kanslor så småningom skulle forsvinna och 2n mera likgildig attityd skulle ta over. Ut bli lonad med 't-raffarbete går inte spårlaGt forbi.

Stigen fortsatte genom skogen p~ qvenska sidan, och det ar klart att jag var glad over att~d~l hede gått så bra. Jag visste ingenting om landskapet men om ja~ ~oljrle stigen så fiek jag så småningom se Jart jag hamnade. Vu behovde jag inte vara rMdd ftir uppt~ekt. Efter ca. 10 minute. ~åg jag den forsta svenska gArden. Stigen, som nu hade blivit ~n smal korvag med hjulspår, fortsatte forbi och ner mot dalen Jag bestamde att jag skulle gå forbi denna och nasta gArd, men knaeka på vid den tredje, och hora mig for vart jag var samt fråga hur jag kunna fortsMtta.

Det tog ca. 45 minuter, sA var 'jap framme vid Hugo Olssons "Lomstorp" , det fiek jag veta sed:.ld. Hugo Olsson var en mann vid 50 Ars Alder. Han tippnade 'nlir jag knackade på koksdtirren. Jag hMlsade, sa mitt namn och frågade hur lAngt det var till nUrmaste j~rnv~g3tation."Ja, det ~r Torsby det, men kom inn och ta en kopp kaffe"! Olsson hade just Mtit lun~h, och satt med kaffekonpen framftir sig nMr jag kom. Hau var ensam på gArden och Gåg ut att bli glad over lite sels~ap.' Han var inte alIs nyfiken på vern jag var, och frågade inte ut mig. Men han sa sena re att han hade ftirstått di rekt hur saken låg till. Under kriget hade varit många flyktningar son hade kommit samma vHg bertittade han. Hugo 01s80n var en bra gubbe, och han litade fullst~ndigt på mig. Nar han fick se mina ftitter, vHrmde han vatten pA spjpcn och tog fram Salubrin sArsalva och tvål.

Han f1:lrbjoci mig att 1..'ortsatta. "Du blir kvar har några dagar och vilar upp dig"! bestamde han. Det var en snall mann.

Dagarna hos odemarksbonden Hugo Olsson ar ljusa minnen for mig. Nar Hugo var ute och arbetade på gården, stadade jag rummen, lagade mat, kokad~ kaffe och diskade. Han var som sagt

. I

forts.

1

SNO


forts. , II

ersam oeh tyekte det var ~a att han fiek hjalp. I gengald fiek jag gratis kost oeh gi. Vf kom bra overens, oeh jag lovade komma oeh halsa på Ihasta sommar. Oeh det Hiftet htHl jag. Jag var hos Hugo Ol :son i ~re dagar. Då tyekte jag fCSt-terna var så pass bra att jag kunde fortsatta. .

Jag fiek låna 50 kr. av;Hugo t~ll resan mot pant i kloekan somoag Himnade till honom~ Han fijrklarade hur jag skulle gå, det var ca. 8-10 ~m. till Lekvatrnet som var narmaste by med bussforbindelse til Torsby.

14)

Vi tog adjo under omsesidiga hedersbetygelser, oeh så fortsatte jag min vandring. Från Lomstorp giek gårdsvagen ett hundratal meter ner mot en bredar~ g~I.Sv~g. D~r tog jag til l vanster mot ett lite vatten som gl~~stL~i solen och fortsatte f<:Srbi det ca. 3 km. Då kom~ag ut på en smallandsvag som fortsatte till Lekvattnet. De!Jyar varmt oeh vaekert vader, oeh mina

fatter var nAgot så nar bra. Dagarna hos Hugo Olsson hade varit stHrknnde både for kropp oeh sjal, oeh jag var på ett ypperlig gott humor. Jag matte inte en manniska på vagen, oeh i Lekvattnet invantade jag bussen vid handelsboden. Jag kunde inte kopa n§gonting dar, for jag visste inte hur myeket resan till Vasterås skulle kosta. Bussen kom oeh det var bar a ett par mil til Torsby dar den stannade utanfor jarnvaRstationen.

Jag kIev inn oeh kopte en enkel biljett till Vasterås,~ch då hade jag inte mer ann ca. en kr0na kvar. Resan skulle gå <:Sver Kil och Ludvika oeh det var en blunder 30m jag inte var uppmarksam på då. Jag hann inte se så myeket av Torsby for tåget kom strax efter. Den har gången behovde jag inte sticka mig undan, utan kunde njuta av resan, det va ekra vadret och landskapet somlor forbi. l Kil skulle jag by ta tåg mot Ludvika och då passade-jag på att dricka kaffe på jtirnvags-restauranten.

Det var ganska sent då jag kom till Ludvika och det var då jag uptnekte felet som biljettfdrsaljaren i Torsby hade gjort.

Det giek namligen inget tåg ~idare mot Vasterås på kvallen. lnte for morgonen darpå kunde jag fortsatta min resa. Dessutom stangde de vantrummet over natten, så jag var tvungen at hitta någonstans jag kunde sova. Men OK, t~nkte jag, en natt till utomhus g<:Sr inget, jag ar ju snart vid målet.

Så jag tog min vdska under armen och vandrade i den va ekra vArkvallen ut ur staden oeh la mig under en gran i skogskanten.

Det giek bra att sova for det var inte så kallt i dessa trakter. Jag vaknade tidigt på morgonen något stel i kroppen, men f<:Sr ovrigt vid gott humor. Jag giek tillbaka mot jarnvagstationen, fnte en manniska var ute, oeh på vagen utanfor ett hus hittade jag ett par snygga, gula svinladerhandskar som någon hade tappat.

Vantrummet på stationen var oppnat sA jag satte mig på en bank oeh kunde koppla av. Jag tankte over hur latt oeh smidigt hela flykten hade gått. Åtminstone tyekte jag det då. Men jag var ju ung oeh stark oeh van med litet utav varje så det kanske var t~oskeln, gransen dar man tycker att motgångarna var fnr svåra, att min tr<:sskel var ganska hHg.

Tågresan till Vasterås var som resan från Torsby, varmt vaekert vader, frodigt grHn3kande landskap. Jag ha de ju bodd i Sverige forut, sA inget var mig obekant. I Vasterås frågade jag mig fram till mina forHldrars adress. Det var en bit att gå från stationen.

Men vad gjorde det, jag hade nått mAlet. Jag var hemma!

\ '\ ( \ \. ... \~ tL'\,

", LI.,n/)\··~

\ .. _-_\

\

SNO


", .. , '"

" .J.

Taek for brevet. Ha~ folger vissa upplysningar ang. min medverkan i Legionen.

Vi var e-5 grupp hirdkanrater som efter Quislings upp~aning -41 ooskade upptagning i Legionen ~;on var under utbildning i Fallingbostel. Kampen mot bolsjevismen skulle ske på fioska fronten, men som alla vet, blev det inte riktigt så. "Straks efter nyår samlades vi pA BjolseD skola i Oslo for

viciare transport till Fallingbostel vid L~neburger Heide utanfor Hanburg.

En del av oss som var från Bergen, blev tilldelat 14 kompani (Pansarj~garna). Efter kort grundutbildning kom vi till Stettin. (Kuchenrl1uhler&fT"S"i:-.) Ha overseemIe om minnet sviker nar det galler namn och sånt! ;;>

N~1r m~Hsehorder till Leningrad kOli1, blev jag ov~rfort tillKraft.= fahrstaffel eftersoQ jag var bilmekaniker och våra fordon skulle tas med Elll fronten. Ja~ fiek'tilldelat en motorsyekel Zundap-600 med sidovagn, oeh den hade" jag hela tiden vid Leningradavsnittet som motorsyekelrnelder.

Några av 03S blev efter framkoli1sten till ~rasnoje-Selo avskilt fån Legionen oeh overfart till Divisjonen under tyskt befal. Duderhof-West blev vår huvudinhkvartering.

En li10rk natt sent Rå hosten ~42 efter v~gen från Krasnoje-Se16 ~o~ K~che~d~~f, ble~~~g inblandad i en kollisjon med bil och brot n.oenet pa I~era 3ca~len.

Ef te r t i Il fri s :cn Ei n det p å l a z are t tet " Hi ese n s t ras se" i .P ose n Polen, jag tt"or det var i januari -43, kom jag till "Hindenburgkaser:L1en" i Hitau i Lettland, 6eh dar blev resten av Legionen samlet for avresa till Auerbaeh i syd-Tyskland.

Den 1 O wa j l 9 4 3 a 'n k o IT! V i ill ed" i'Io n teR o sa" t i IlOs lo o c h ble v dim8itert. Tae~(en for denna innsats ble'l 6 års straffarbete som "landssviker" 8eh 10 års tap av "oorgerlige ::attighetet"" trots att jag var S '12 n 3 kst ats ho r f: e_:r: . - Bit: namn var då Thure Carls30n oeh jag bodde i Bergen. Den 2 maj -47 rywde jag från "tvangsaroeidsleiren Skulestadmoen" på

"~- - 'c --Voss och har sedan dess bott oen ~betat i Sverige. nJ Jag ~r nu pensionar oeh det vore bra att veta om våra legion8-~ k2mrater ~OD~er sa~men då oeh då och upplever gamla minnen.

;; ~)

t

VASTEaÅS den 18 juli 1990.

/" ---- 0,-;;&'1:'~ /;/;'1 c}/l ti!!

Ivan Tengsvall

Viksangsgatan 3,72347 VASTERAs

tel. 021/145801

/

SNO


104341 1 combined - snotill nord-nytt boks 58 holl·ien 0385 oslo 1. -tack for brevet. har folger...

Documents