Viktorianäckrosen

LAURA POPA

Adagio förlag

Av Laura Popa har tidigare utgivits:

Som en meditativ chaconne, 2012Berättelser om den musikaliska naturen, 2013

En annorlunda pianoafton på Waldemarsudde, 2013A Special Piano Evening at Waldemarsudde, 2013

Stories about Musical Nature, 2014Rekviem för en romantiker, 2014

Paradisfåglarna, 2014Viktorianäckrosens sånger, 2015

adagio förlaginfo@adagioforlag.sewww.adagioforlag.se

Text & bild © Laura Popa 2015Formgivning: Laura Popa

Redaktörer: Thomas Nilsson, Laura PopaTryck: Booksfactory, Polen 2015

isbn: 978-91-981601-2-3

innehåll

Viktorianäckrosen · 4

Palmhuset · 10

Lisa · 12

Syskonen · 18

Ballongfärden · 22

Färgskaparen · 42

Visdomsboken · 50

Ett sällsynt körsbärsträd · 64

Samis dröm · 76

Ljudkoden · 82

Terra Nova · 96

Hemma igen · 102

Om författaren · 106

Viktorianäckrosen

Mitt i näckrosblomman, bland de vita, sidenmjuka bladen låg en pytteliten flicka och sov. Hon var så liten att hon nästan inte syntes, liten som ett frö. Hon drömde att hon lekte kur-ragömma med de blåskimrande fiskarna i Vattenhuset och log i sömnen. Blombladen slöt sig kärleksfullt kring henne som om de försökte beskydda henne. Flickan kände den väl-bekanta, fruktiga doften och rös av välbehag. Hon andades sakta och det lilla bröstet hävdes upp och ner långsamt och rytmiskt. Näckrosflickan suckade i sömnen och viskade nå-gonting som bara blomman förstod.

Det var i början av hösten. Ute var det mörkt och kallt men i Vattenhuset var det varmt och fuktigt. Genom glasta-

ket strömmade månljuset in och kastade ett glimrande sken över vattenbassängen där flickan sov insvept i de vita blom-bladen.

Det var tyst och stilla, alla blommor och växter sov. Flickan sträckte på sina mjölkvita armar, gäspade och öppnade lång-samt ögonen. Hon såg sig om i rummet och lät blicken svepa över vattenytan. Allting kändes bekant: de stora skålformade näckrosbladen, de omslingrande lianerna som hängde från taket, de små och stora krukväxterna runt den ovala bas-sängen, det monotona sorlet från fuktdrypande blad. Flick-an kastade en snabb blick mot Lisa och såg att hon sov på en vit snäcka med huvudet lutat mot det ena knäet.

De stora, nästan två meter breda näckrosbladen, guppade lätt på vattnet. De såg ut som gröna jättetallrikar med röda, vassa taggar på undersidan. Bland de gröna bladen blomma-de en näckros, Viktorianäckrosen. Den blommade alltid på natten. Första natten var blomman lysande vit och den andra natten alltmer rosa. Dagtid fällde den ihop sina blad och gömde sig under vattenytan bland de skålformade bladen.

Näckrosflickan Viktoria tittade mot den stjärnbeströdda himlen. Stjärnorna lyste upp hennes ansikte och svepte in henne i ett glittrande sken. Ett intensivt ljus flödade rakt in i henne och fyllde henne med sällsam lycka. Viktoria sträckte på sig med upphöjda armar som i en bön och snurrade några gånger tills hon blev vimsig. När hon föll pladask i vattnet

började hon skratta och hennes skratt väckte alla i Vattenhu-set. Fiskarna som sov under näckrosbladen stack upp huvu-dena ur vattnet, samlades nyfikna runt henne och sprattlade av fröjd. Några färggranna fiskar med skimrande fjäll sköt pilsnabbt fram genom vattnet, skuttade upp i luften och plaskade glatt med fenorna och stjärten.

Viktoria började sjunga. När växterna hörde hennes me-lodiska röst, vaknade de och stämde in i sången. De svängde med sina blad, susade och klappade i luften. Även de kött-ätande blommorna öppnade långsamt sina långa, smala ku-por och kluckade ivrigt. Viktoria sjöng medan hon dansade omkring, svängde runt vattenväxterna och hälsade på dem som om de vore gamla vänner.

Viktorias födelsesång

Ur näckrosblomman föddes jag i natt,jag sjunger, dansar och leker tafatt.På näckrosbladen snurrar jag i vals

och fiskarna skuttar i dans.

Stjärnorna glimmar, månen lyser starktlivet är vackert, helt underbart.

Blommorna viskar och svajar i sång,kom mina vänner och fira i år.

– Mina älskade vänner! utbrast Viktoria. Det var alldeles för länge sedan.

– Vilken underbar sång! ropade fiskarna. Vi har saknat dig förfärligt mycket.

Växterna nickade en smula med sina blad.

– Och jag har längtat att leka med er, sa Viktoria. Är ni alla här?

– Vi försökte väcka Lisa men vi lyckades inte, sa en orange fisk med gröna ringar runt ögonen.

– Det är bara Viktoria som kan väcka henne, det har jag redan berättat för dig, sa en storögd flammig fisk med röda silkesfenor som simmade långsamt förbi.

– I morgon, viskade Viktoria. I morgon ska jag väcka Lisa. I natt är jag för liten och mina krafter räcker inte till. Men se där, några nya, färggranna sötnosar!

– Jo, vi tre blå-silvriga med beige mage.– Och vi fyra bruna med blå fenor, sa en fisk med blå-

silvriga fenor som simmade kvickt förbi.– Och mig har du inte heller sett förut, sa en brunrandig

fisk. Fast jag har kommit hit av misstag.– Av misstag? Hur då? frågade Viktoria.– En pojke dumpade mig i bassängen för några veckor

sedan. Men jag trivs här och har fått nya vänner. Dessutom har jag gott om plats. Hemma hos pojken simmade jag alltid ensam i en glasburk.

– Det är inte så illa att bo här, sa Viktoria tankfullt. Gillar du att leka kurragömma?

– Om jag gör? Jag älskar kurragömma! – Vi lyckas aldrig hitta honom när vi letar, sa en av de

gul-silvriga fiskarna. Ibland tar det flera dagar. Och då har vi slutat leta.

– Men jag som är så ljus, mig hittar ni snabbt, inte sant? frågade Viktoria. Kom och leta, ni hittar mig aldrig!

Hon slog en volt i luften och dök under vattenytan. – Ja, förutom när du gömmer dig bland näckrosens blom-

blad, gäspade en av de större fiskarna med tigerliknande fjäll. Han kände sig riktigt trött och sömnig och var inte det minsta på lekhumör.

Fiskarna sköt upp i luften snabbt som pilar, hoppade bland blad och växter, snurrade kring näckrosens stora blad och började leta efter Viktoria. De simmade åt olika håll, gömde sig bland vattenväxter och lekte tills de tröttnade och somnade utmattade. Då hade det redan gått ett par timmar. Dagsljuset började sippra fram genom glasväggarna. Det var öppningsdags och Palmhuset slog upp sina portar för att visa praktfulla palmer och sällsynta växter för de nyfikna besö-karna.

Flämtande och rosig om kinderna av all lek och bus, som-nade Viktoria med ett leende på läpparna, hopkrupen bland näckrosens vita blomblad. Blomman slöt sig kring henne, svepte in henne med sin doft och dolde henne från nyfikna blickar.

Palmhuset

Det var kväll och stängningsdags i Palmhuset. Alla besökare hade gått. Amanda, trädgårdsmästaren, rullade ihop vatten-slangarna och hängde dem på krokar. Hon gäspade och tit-tade på klockan. Den visade fem minuter över åtta. Hennes steg rasslade över grusvägen när hon gick genom Palmhusets alla rum för att kolla om någon besökare hade förirrat sig bland växter och blommor.

Amanda gick ett varv runt kameliorna i Kameliahuset och rasslade vidare genom Medelhavshuset. Hon fortsatte till mittskeppet där de stora palmerna växte. Inga männis-kor syntes till. Hon stannade vid huvudentrén för att titta genom fönstret. Ute var det mörkt förutom några ljusstrim-mor som dröjde sig kvar över himlen och smög sig in genom husets glastak och fönster.

Det var tyst i Palmhuset. Då och då hördes det dova drop-pandet från växter blandat med fontänens kluckande mot stenar. Amanda fortsatte genom Tropikhuset och Vattenhu-set. Inte heller där fanns någon besökare kvar. I Vattenhu-set såg hon att viktorianäckrosen höll på att blomma. Hon satte sig en stund på bassängens kant för att se på blomman i skymningsljuset. De vit-rosa blombladen glänste bland de gröna, skålformade bladen. Tänk att få se den vackra näck-rosen utslagen i sin fulla prakt, tänkte hon.

Mörkret slukade glupskt det orangea ljuset och svepte in allt snabbare över Trädgårdsföreningen. Trädens konturer såg allt mörkare ut. På väg ut släckte Amanda ner, låste Palmhu-set och sedan grindarna till Trädgårdsföreningen innan hon cyklade hem.

Lisa

Vattenhuset låg försjunket i mörker. Men under de stora skål-formade näckrosbladen var det livfullt. Där arbetade fiskarna snabbt och ivrigt. De vävde en tunn och sidenmjuk klänning av vattenväxter och blomblad till deras kära Viktoria. Klän-ningen skulle behöva passa en liten flicka som kunde växa tio år på bara några timmar.

Klänningen som växte fram var smaragdfärgad. Den var

graciös och prydd med volanger. Runt midjan fanns ett band av vita pärlor. Fiskarna hjälptes åt och puttade upp klänning-en på ett av de stora, skålformade bladen. Sedan väntade de tålmodigt. Då och då hoppade de upp för att se om blom-man hade öppnat sig.

I näckrosblomman blev det plötsligt väldigt varmt och temperaturen steg med tio grader. Blomman bubblade av värme och energin spred sig i vattenbassängen. Fiskarna kän-de att det snart var dags.

De rosa blombladen vecklade långsamt ut sig och spred en frisk och exotisk doft i Vattenhuset. Bladen sträckte sig över vattnets mörka yta och blev nästan en halvmeter stor. Fiskarna gapade av förtjusning. Framför deras ögon explode-rade näckrosblomman i en kaskad av rosanyanser, från den allra ljusaste till den mörkaste rosa.

Mitt bland blombladen låg Viktoria, hopkurad till en li-ten boll. Hon sov och såg fridfull ut. Månskenet silade ner genom takfönstren och ljusstrålarna belyste milt hennes an-sikte. I det långa, mörka håret hade hon en krans av dia-manter som lyste som stjärnor i natten. Blomman böjde sig mjukt och lade flickan på det gröna bladet som guppade till och väckte henne.

Viktoria öppnade långsamt ögonen och såg sig omkring. Hon lade märke till fiskarna som kikade på henne bland vat-tenväxterna.

Om författaren

Laura Popa bor i Göteborg och är verksam som författare och konstnär. Hon debuterade år 2012 med diktsamlingen Som en meditativ chaconne och har sedan dess gett ut fyra barnböcker och en roman. I sina böcker återkommer hon ofta till några kära ämnen: musik och en besjälad natur. Hennes barnböcker handlar om skulpturer som får liv, träd och blommor som förvandlas till musikinstrument, om ma-giska djur och fåglar. I Viktorianäckrosen varvas fantasi och magi med sånger. Som ett komplement till barnromanen

finns Viktorianäckrosens sånger, Laura Popas första sångbok, också den utgiven på Adagio förlag. På förlagets hemsida kan du läsa fragment ur böcker, lyssna på sånger och beställa böcker, konst och musik.

ETT MAGISKT ÄVENTYR I PALMHUSET I GÖTEBORG

En natt i september föds Viktoria ur jättenäckrosen i Palmhuset. Första natten är hon liten som ett frö men växer snabbt och blir en tioårig flicka. Tillsammans med sina vänner Lisa, Anton och Sebastian ger hon sig ut på äventyr. Barnen reser i en luftballong över städer och länder, över hela jordklotet. Under färden ser de dansande flamingor, trumpetande elefanter, sjungande delfiner och lekfulla kolibrier. En del djur och fåglar är fria och lyckliga medan andra lever ett plågsamt liv i fångenskap. Barnen bestämmer sig för att göra allt de kan för att sätta stopp för lidandet. Med hjälp av färg-, ljud- och doftkoder och en magisk bok väver de

ihop en plan att sätta djuren fria.