BiblioteksbesökSjälvklart gjorde vi även ett antal biblioteksbesök. De bibliotek vi besökte låg alla på norra ön och de flesta omkring Auckland men vi hann även göra ett besök i huvudstaden Wellington och dess stadsbibliotek.

Efter att ha gjort en resa på ca 30 timmar för att ta sig till landet som ligger så långt bort från Sverige man kan komma, kan vi bara konstatera att det finns otroligt många likheter bibliotek emellan. Faktiskt fler likheter än olikheter.

Något som genomsyrade alla biblioteken vi fick besöka var deras starka koppling till den maoriska kulturen. Både rent estetiskt men även symboliskt.

Vi besökte ett ungdomsbibliotek, Dawson road youth library. Där fick vi träffa en mycket engagerad bibliotekarie som bl.a. jobbade med unga killar i området( i ett försök att få bort dem från gängen) De arbetade med ipads och smartwatch som de fått donerade från ett NZ telekomföretag. Självklart var alla välkomna till biblioteket men fokus låg på just ungdomar.

Som vi nämnde tidigare besökte vi även ett antal skolbibliotek. De tre biblioteken som blivit utvalda för oss att besöka var givetvis väldigt fina och goda exempel på hur det kan se ut. Det som var väldigt intressant med alla dessa var att de förutom att serva skolans elever fanns de även där för hela lokalsamhället att använda. (Dock var beståndet tänkt för eleverna). På ett av biblioteken Bailey road school, fick till och med lokalbefolkning komma under skoldagen och nyttja lokalerna. I Området där det låg var medelinkomsten låg och det var många olika etniska grupper bl.a Maorer, Samoaner, Indier och Tonganer. Där fanns ett stort behov av lokala samlingspunkter som skolbiblioteket hjälpte till att fylla, samt att föräldrar då även blev mer delaktiga i sina barns skolgång. Det var även samhällsinvånarna tillsammans som röstade fram namnet på

biblioteket, Whare ahuru mowai - calm sheltering place.

Ett av de finaste biblioteken vi fick se var Devonport Library. Ett nybyggt bibliotek med mycket fina arkitektoniska detaljer som maoriska sniderier.

Det sista biblioteksbesöket vi gjorde var Wellington central library. Det som skiljde detta bibliotek från de vi besökt i och omkring Auckland var just närområdet. Här i Wellington var det en högre medelinkomst och inte så många migranter. Wellington har det äldsta

bibliotekssystemet i landet från ca 1840-talet. Här är man också alltid redo för jordbävningar, alla har en väska under sina skrivbord med vatten och nödproviant. Biblioteket är byggt utifrån detta perspektiv bl.a. med pelare som inte går ända upp i taket och rörliga golvplattor. NZ har ca 300 jordbävningar per år, men självklart känner man inte av alla.

Här tog man betalt för t.ex. dvd och användning av datorer. Anledningen till det var att de inte fick konkurera med lokala handlare men samtidigt kan man som bibliotek inte ta för mycket betalt så man utesluter vissa. Exempelvis kostade en barndvd 80 cent/veckan = ca 5 kr.

Det är ett väldigt stort bibliotek i fyra våningar med rulltrappor. På entréplan har man en stor barnavdelning där mycket är anpassat just för barn förutom att många bilderböcker

står på vanliga hyllor så barnen inte når….

På entréplan har de även ungdomsavdelningen som angränsar till vuxenavdelningen och barnavdelningen. Detta för att de vill att ungdomarna, som börjar närma sig vuxenvärlden, ska känna sig välkomna även där. Ju längre upp man kommer ju tystar och lugnare upplevdes biblioteket.