Svensk Idrot tsforskning nr 2 * 1999 - t e *

Vägen till eliten

RIG- (riksidrottsgymnasie-)verksamhetens roll har ofta diskuterats. Det som började med ett försök att ta ett socialt ansvar för elitsatsande ungdomar som riskerar att missa viktig skolutbildning har mer och mer blivit en påtvingad plantskola för blivande landslag. Krympande ekonomiska resurser har gjort att det sociala ansvaret numera knappast ens diskuteras. Och hur lyckas man identifiera rätt talanger? Lyckas RIG-verksam-heten svara upp mot de ökade kraven - och hur går det för eleverna i skolan?

• • • Att underlätta för ungdomar att kombinera intensiva satsningar på idrott med utbildning är att ta ett socialt ansvar. Därför har Riks­idrottsförbundet och dera av dess specialförbund arbetat med detta sedan början av 1970-talet under rubriken eliödrott-utbildning.

Grundbulten blev idrottsgymnasier­na. Verksamheten inleddes på initia-dv från Riksidrottsförbxmdet (RF) som ett försöksprojekt 1972 i samar­bete med kommunerna Undersåker (Järpen) och Malmö. Avsikten var att samla lovande idrottsaköva öll orter där de i kombinaöon med gymnasiestudier skulle erbjudas bättre träningsförhållande än på hemorten. Projektet avsåg att under­lätta kombinaöonen studier och idrott och förhindra att ungdomarna för idrottens skull avstod från utbildning.

Den "svenska modellen" med kom­binaöonen eliödrott-utbildning i det historiska perspekövet - från 1970-talets början fram öll slutet av 1980-talet - är ganska väl dokumenterad i olika sammanhang (t.ex. Johansson 1984, Eriksson 1989).

Det går att kombinera en idrottssats­ning med fullständig gymnasieut­bildning och ändå bli bäst i Sverige i sin idrott - t.o.m. bäst i Europa i sin åldersklass. Många av våra mest kända eliödrottare har tagit vägen via något idrottsgymnasimn i sin färd mot elitkarriär och medaljer. Efter genomgångna gymnasiestudi­er och en intensifierad idrottssats­ning finns åtskilliga bevis på en framgångsrik karriär - såväl inom idrotten med VM- och OS-medaljer som i det civila arbetslivet.

Fr.o.m. läsåret 1991/92 överlämna­des ansvaret för gymnasieskolan öll kommimema och något år senare uppdrog regeringen åt Skolverket

Sten Eriksson

Docent i pedagogik, Göteborgs universitet

att - efter samråd med Riksidrotts­förbundet och Kommxmförbimdet -göra en översyn av systemet med riksrekryterande idrottsgymnasier. Riksidrottsförbundet (RF) gjorde 1993 en omfattande elevstudie över idrottsgymnasieverksamheten med intagning 1982-1991 (d.v.s. hela peri­oden från idrottgymnasieverksam-hetens permanentning fram öll det år då gymnasieskolan överläts från staten öll kommunerna). Studien innefattade, förutom eleverna, även tränare/lärare och specialförbund. Er-hållna posiöva resultat bidrog öll att stora delar av riksidrottsgymna-sieverksamheten (RIG) fick vara kvar i gymnasieskolan.

Efter översyn och sedvanlig remiss­omgång beslöts nämligen enligt regeringsproposiöon 1994/95:100 att idrottsgymnasier med riksintag även fortsättningsvis skulle få anordnas - men med reducering av antalet RIG samt antalet elevplatser. Dessutom skall inriktningen vara mer elitproölerad. Bakgrunden öll dessa förändringar var den stora expansionen av RIG-verksamheten och den kostnadsutveckling som skett efter att kommunerna tagit över ansvaret för skolan i samband med kommimaliseringen 1991/92. I samband med nyordningen har RF ålagts att engagera sig i verksamhe­ten på ett delvis nytt sätt och har numera också i uppgift att svara för uppföljning och utvärdering av RIG-verksamheten

Uppföljnings- och utvärderingsan­svaret har bl.a. inneburit att RF sedan 1996/97 arbetat fram en modell för utveckling av verksam­heten - en modell som samtliga berörda RIG-intressenter (SF, kom­mun, skola, tränare och elever) xmder 1997/98 använt for att beskri­va sin verksamhet.

Mycket vatten har fluöt under bro­arna sedan den förra idrottsgymna­siestudien (RF 1993). Mot redovisad bakgrund och i syfte att inhämta bredast och djupast möjliga under­lag genomfördes xmder hösten 1998 ytterligare en elevstudie. Studien är dels en fortsättning på ödigare elev-undersökning - denna gång riktad öll RIG-elevema från årgångarna med intagning 1992 -1998 och med möjligheter öll jämförelser med ödi­gare studie beträffande stora delar av frågebatteriet. Dessutom handlar det om en uppföljning av Ödigare xmdersökning (1993) med delvis nya frågor öll samma imdersöknings-grupp (intagningsår 1982-1991).

Metod

Undersökningen har gjorts i form av en enkätstudie (postenkät) riktad mot två olika målgrupper. Den ena - och numerärt sett största gruppen -var elever med intagningsår på RIG 1992-1998.

Stora delar av frågebatteriet var en kopia av Ödigare studie på RIG-ele-ver med intagningsår 1982-91 (RF 1993) för att möjliggöra jämförelser med just dessa elever. Frågeformu­läret innehöll också frågor som gäl­ler sitxiadonen efter gymnasieöden med anknytning öll eliödrottandets villkor, vilket möjliggör andra jäm­förelser (Eriksson 1997).

Nämnda kompletteringsfrågor in­spirerade också öll en uppföljande studie bland Ödigare undersökta

Svensk Idrottsforskninq nr 2 • 1999 ter målgrupp (RIG-elever 1982-1991). Även denna målgrupp har således erhållit frågeformxilär där också några av de "gamla" frågorna åter-

Studien innehåller således siöia-öonsbeskrivningar, uppfattningar och lägesrapporter beträffande RIG-elever från dagsläget och drygt 15 år öllbaka i öden.

37 SF har haft elever vid RIG under perioden sedan 1982 - merparten under hela Öden. Flera SF (25) har varit representerade varje år ända från början (1982/83). Några av des­sa har engagemang vid dera gymna­sieskolor och på olika orter. Andra har kommit med i bilden betydligt senare och med enstaka gymnasier och kanske enbart ett fåtal elever. Samtliga berörda SF under ödsperi-oden önns representerade med ele­ver i någon del av studien.

Målgruppen beträffande RIG-verk­

samheten 1992-98 har nåtts med hjälp av slumpmässigt utgallrade elever (namn och personmimmer) från respeköve SF. Antalet elever från varje idrott har kvoterats bero­ende på andelen elever totalt från respeköve SF under ödsperioden. Totalt omfattar denna del av under­sökningen drygt var öonde elev (905 personer).

Den andra delen av undersökningen - uppföljningen av RIG-elever 1982-91 - riktade sig öll de elever (ursprungligen 475 personer) som besvarat enkäten i ddigare studie (RF 1993). Olika skäl har dock gjort det omöjligt att återkomma öll samtliga. Undersökningsgruppen består därför av totalt 445 f.d. elever från 30 SF.

Genomförande

Data har som nämnts insamlats med hjälp av postal enkät, där frågefor­mulären öll de båda målgrupperna haft en i huvudsak likartad struktur. Undersökningen påbörjades i början

av hösten 1998 genom inledande kontakter med berörda SF för att 8 hjälp med elevxirvalet. I mitten av oktober utskickades från RF-kansliet frågeformulär åtföljt av följebrev och frankerade svarskuvert. Efter en påminnelse (mitten av november) avslutades datainsamlingen från RIG-gruppen 1992-98 i slutet av december.

Frågeformulären öll den "gamla" RIG-gruppen (1982-91) utskickades i början av november efter en intensiv adressjakt med hjälp av SF och data­register (många hade bytt adress sedan förra studien - och i flertalet fall saknades personnummer i de gamla elevlistoma). Datainsamling­en avslutades vid årsskiftet 1998/99.

Fortsättningsvis presenteras några sammanfattande synpunkter och kommentarer uöfrån merparten av studiens resultaL

Sammanfattande diskussion

I en ödigare RIG-shidie (RF 1993)

Vissa idrotter Woer oerhört mycket tid tiff wfrwsfmng odz trimning op gre/er. T#f#b# tiff fa&m;, wYrW tiff Mtar odz Wf-

Svensk Idrottsforskning nr 2 • 1999

kunde vi konstatera att samtliga xmdersökta målgrupper (elever, trä­nare och SF) i huvudsak var nöjda med RIG-systemet.

Med fokusering på eleverna har vi nu kunnat följa utvecklingen av RIG-verksamheten ända öll slutet av 1900-talet (t.o.m. åk 1998/99).

Den fortsatta diskussionen koncen­trerar sig främst öll likheter och skillnader hos de båda målgrupper­na (80- respeköve 90-talselevema) och deras RIG-udnldning. Här och där vidgas fältet mot liknande soldi­er utanför RIG-området.

Könsfördelning?

80-talsgruppen består av drygt en tredjedel dickor/kvinnor medan 90-gruppens synpunkter kommer från nästan lika många av varje kön. Det innebär inte nödvändigtvis att kvin­nomas andel ökat så starkt under senare år utan förklaras öll en del av urvalsprocessen (ansträngningar från SF-håll att i 90-gruppen svara upp mot "varannan damemas"). Det är dock ingen tvekan om att 90-talets RIG-verksamhet i betydligt högre grad än ödigare följer RF:s könsför-delningsintenöoner. Svarsgruppen liknar verkligheten.

Utbildning?

I 80-talsgruppen, där samtliga idag har RIG-öden bakom sig, är drygt hälften högskoleutbildade. Andelen 90-talselever med högskoleutbild­ning är förklarligt nog inte lika stor eftersom många fortfarande finns kvar på gymnasiet.

80-gruppen (och kanske i morgon även 90-gruppen) liknar utbild-ningsmässigt dagens svenska idrottslandslag (Eriksson 1997) där också varannan aköv är högskoleut­bildad. I viss utsträckning talar vi om samma individer eftersom delar av undersökta grupper i RIG-syste­met återfinns i dagens landslag.

Oavsett målgrupp är det tydligt att kvinnorna som grupp är något mer ambiöösa på utbildningsområdet än männen Det är mera sällsynt med högskoleutbildning bland pojkarna i de stora lagsporterna (kanske natur­ligt med tanke på alla lockande slan­tar i det kortsiköga perspekövet)

En förklaring öll den höga andelen

högskoleutbildade eliödrottare -jämfört med "Svensson" i övrigt - är helt enkelt att eliödrottare i stor utsträckning också är begåvade och med ett stort begåvningsregister -inte bara idrottsligt. Det krävs en hel del "klurighet" för att lyckas i idrott -en begåvning som är märkbar även i andra sammanhang. En annan orsak kan vara att det hitölls varit lättare att kombinera eliödrott med soldier än med arbete (vilket är den valsitu-aöon som råder för alla som inte kan idrotta på helöd).

Sysselsättning?

90-talsgruppen finns ju öll stora delar kvar i utbildningssystemet och för var femte individ i 80-gruppen är läget detsamma. Majoriteten i den "gamla gruppen" är annars i arbete, något som ofta kan bli komplicerat för dem som fortfarande är aköva. I föreliggande RIG-studie är det bara c:a 5 procent som kan idrotta på hel­öd - jämfört med dagens A-landslag där c:a var öonde är "proffs" i stort sett på helöd.

En resiirsförstärkning för att ge flera chansen att idrotta på helöd under en begränsad öd skulle troligen avsevärt förbättra möjligheterna öll fler svenska idrottsframgångar.

Att komma in?

Det tycks ha blivit svårare att komma in på "förstahandsvalet" (gäller SF med dera RIG i systemet). RF-staös-ök visar att 7% av eleverna i mitten på 70-talet inte kom in på den plats dit man helst ville. För 80-talsgänget ligger motsvarande siffra på 8% och i 90-gruppen kom var tionde inte in på sitt förstahandsaltemaöv. Konkur­rensen har alltså hårdnat trots en ökning av antalet RIG under perio­den 1990-95. Därefter har dock verk-samheten "slimmats" och inte minst ekonomin har satt press på systemet, vilket påverkat totalgruppens siffror. Den idrottsliga kravnivån har skärpts. Önskemålet om "riksupptag­ning" öll respeköve RIG likaså.

Som framgått av ödigare resultatre­dovisning går dock kvinnorna i stör­re utsträckning dit dom vill. Aköva i lagidrotterna har heller inte haft så stora problem att komma in dit man sökt. Den riksomfattande konkur­rensen om platserna är inte lika tuff i de stora lagsportemas RIG-verk­samhet. Det handlar ofta om

lokal/regional upptagning. Övriga stannar hellre hemma hos den egna klubben.

Att välja rätt?

Det är svårt att i förväg helt avgöra om man väljer rätt linje/program. Problemet bör vara detsamma för alla elever som efter grundskolan skall välja studieinriktning (cLv.s. även icke idrottsgymnasieelever).

Måhända har dock bekymret varit större for idrottsgymnasieelever i vissa grenar där RIG-verksamheten varit koncentrerad öll orter med mindre linje-/programurval. Det tycks ha blivit bättre med åren - men bortsett från att intresse och arbets­marknad förändras med åren bör dock den här problemaöken beak­tas. Kan det vara så att RIG-verk-samhet i vissa grenar fortfarande inte passar alla elevintressen(utbild-ningsmål)?

Förväntningar och satsningar?

Tankarna inför RIG-verksamheten handlar for de allra flesta om att gymnasiestudierna skall leda öll för­bättrade idrottsprestaöoner (allt annat vore konstigt). Ambiöonsni-vån är här densamma oavsett elev­årgång. Förhoppningarna handlar alltså om idrott och flertalet elever inser också att deras ödigare idrotts-meriter fungerat som inträdesbiljett öll RIG-systemeL Tydligast märks detta bland senare års elever.

Förväntningarna handlade om idrott. Satsningen under RIG-öden handlar för en knapp majoritet ock­så i huvudsak om idrott. Nästan hälften tycker att förväntningarna helt och hållet infriats. Lika många är delvis nöjda.. Det blev precis eller nästan som man tänkt sig. Det låter så här långt som ett bra betyg åt RIG-verksamheten.

Flickorna satsar i högre grad än poj­karna på både studier och idrott och kvinnorna är också i större utsträck­ning representerade i gruppen enbart "delvis nöjda". Verkligheten tycks alltså mer ha motsvarat för­väntningarna hos den kategoh som helt satsat på idrott.

Arbetsbördan?

Kravnivån på RIG-eleven har ökat. Vi vet av olika andra soldier att den

Svensk Idrot tsforskning nr 2 * 1999 -ter genomsnittliga tränings öden har ökat. Samödigt är man som RIG-elev mitt inne i en miljö som normalt kräver ambiöösa studieinsatser. Det är då inte så konsögt att en klar majoritet i söidien upplever den totala arbetsbördan som tung - en andel som ökat med åren - och några i gruppen har också slutat.

Avbrotten från RIG-verksamheten var något mer frekventa i 80-grup­pen, vilket delvis kan förklaras av möjligheten att lämna RIG-verksam­heten och i stället fortsätta på hem­maplan med "hemortsaltemaövet". Det sistnämnda existerar inte på samma sätt idag, vilket måhända gör att der blir kvar och betvingar sin hemlängtan.

Skolbetygen?

Generellt anser man (trots arbetsbör­dan) i båda grupperna att man fått bättre skolbetyg än kamraterna i genomsnitt. Tydligast märks detta i 90-gruppen. Idrottselevema blir skol­mässigt allt bättre. 80-gruppen var bra men 90-gruppen är bättre. Syste­met främjar idrott/ men tillåter även studier med oftast goda resultat.

Flickorna lyckas ufbildningsmässigt bättre än pojkarna. Är flickorna i gemen stryktåligare i RIG-verksam­heten eller har urvalsmodellen på ett framgångsrikt sätt gynnat ambiöösa kvinnor?

Närheten öll eliödrott tvingar fram högre frånvaro bland RIG-elever än hos övriga skolkamrater. Trots det tycks man alltså klara sina studier med bra resultat. Vi finner dock i undersökningen att betygsnivån hos RIG-elevema kräver ett växan­de behov av stödxindervisning, vil­ket limmar ganska väl med åsikter­na om ökande total arbetsbörda. Ändå tycker 90-gruppen inte att man gått miste om så mycket. Det är roligt med idrott - även intensiv elit-

Fördelar och nackdelar?

Studierna, slantarna och kosten tycks vara de största problemen. När det gäller studier är det mest en fråga om moövaöon i konkurrens med den överskuggande intressanta idrotten. Problemen med pengar och mat är delvis kopplade öll det ovän­tade egna ansvaret - och kräver hjälp med vuxenkontakter.

Generellt har man i allt större utsträckning trivts med tränings-kamratema och tränarna. Både pri-vadivet och idrottsresultaten har fått bra betyg och man har inte haft några större problem vare sig med ledighet eller boende.

Redovisade posiöva respeköve negaöva ingredienser i RIG-elever-nas idrottsliv överensstämmer helt med motsvarande resultat från undersökta svenska landslagsidrot-tare (Eriksson 1997).

RIG-status och stöd?

I båda grupperna bedömer en majo­ritet att grenens RIG-verksamhet har en posiöv klang - en viss status. Möj­ligen har färgen flagnat en aning med åren och flickorna är något mer kritiska (realistiska?) i samman­hanget.

SF stödet sviktar efterhand. Nästan hälften i 90-gruppen tycker att för­bundsstödet är dåligt. Elevurvalet öll RIG är en klar SF-fråga. Det bor­de även uppföljningen vara. Därför kan det inte vara acceptabelt att uttagna elever inte känner av upp-backning från sitt eget förbund. Även föreningsstödet får genom åren en ökande kritik - framför allt från individuella idrottsutövare (kanske inte så konsögt eftersom denna grupp i viss utsträckning xmder kortare eller längre öd "läm­nar" sin hemmaklubb och bosätter sig på RIG-orten).

Idrott före RIG-perioden?

Denna lindersökning stöder alla de ödigare studier (bLa. Eriksson 1992, 1998) som visar att flertalet eliödrot­tare har gått vägen över flera idrot­ter innan man specialiserar sig. Många börjar t.o.m. med en helt annan idrott än den man sedan blev stjärna L Flickorna går dock oftare rakt på "sin" idrottsgren enligt flera olika studier.

Det är knappt var fjärde RIG-elev som koncentrerat sig på i huvudsak en idrottsgren xmder uppväxtåren (ingen skillnad mellan 80- och 90-talsgruppema).

Flergrensutövande tycks vara lite av framgångsrecept även för ledarskap på elitnivå. Så här säger några av våra f.d. förbundskaptener (Eriks­son 1998):

"Nej, det var helt andra saker. Jag spelade fotboll och friidrotten var jag med i Vinteröd var det myck­et ishockey." (f.d. kanotkapten).

"Jag valde mellan tennis och pingis. Det var tävling som gällde. Jag kän­de att det handlade om räcket redan när jag var åtta år. Jag har spelat lite golf och hockey även åkt slalom. När man lär sig skruv och fart och placering så har man lärt sig det pä lite olika sätt." (f.d. bordtenniskap-

Intressant nog kommer det sist­nämnda citatet från en av våra numera mest fanatiska "engrensfö-respråkare".

Det känns som om idrottsrörelsen idag går ut med två svårförenliga budskap. I det ena fallet handlar det om önskemålet om gärna ödig kon­takt med idrottsgrenen för att kunna tillgodose kravet på "mängdträning" åt tekniken (då handlar det om ödig specialisering helst i en gren). A andra sidan bör man uppmuntra ddigt flergrensutövande (precis som denna och ödigare studier visat). Jag måste få chansen att pröva om jag kommit rätt - om jag satsar på "min" gren Den som ödigt specialiserar sig på en idrott och blir bra i den -skulle teoretiskt kanske kunna ha blivit ännu bättre i en annan idrotts­gren Det är fråga om hur hög vi vill att "spetsen" skall vara på vårt lands-lag!

Hur klarar vi av att förena dessa budskap? Hur klarar vi av att ge "mängdträning"! flera grenar samö­digt under en viss ddsperiod? Det här skall också ske parallellt med skolgång och ett normalt socialt liv.

Av RIG-studien att döma börjar dock inte "specialiseringen" så extremt ödigt, vilket man kanske hade väntat sig. Urvalet av RIG-ele­ver grundar sig ju i stor utsträckning på idrottsliga meriter varför elever­na rimligtvis bör ha hunnit utmärka sig idrottsligt före gymnasieödens början. Det handlar alltså om aköva som i god öd före 15-16 årsåldern hunnit bli bra i sin idrottsgren. Så bra att man, ofta i hård konkurrens om ett begränsat antal platser, lyck­as bli uttagen. RIG-elevemas målin­riktade träning (regelbunden trä­ning i grenen) började i genomsnitt inte förrän i 14-årsåldem. Ännu senare (runt 16-17 år) ligger lands-

Svensk Idrot tsforskning n r 2 D 1 9 9 9 ^ ^

lagsidrottarxxasgenoxnsnittsålderför sin påbörjade satsning (Friksson 199^). Dessa båda åldersuppgifter är dock inte jäxx^förbaraeftersoml^lG stxxdiexxefterlysteåldersprexniärför ^xnålixxriktadtränixxgigrexxen^xned an laxxdslagsstxxdxen frågade efter startålderför "satsningpå allvar" i grexxexx vilket kaxx vara ex i gaxxska kraftig xx^yansskillnad.

RIG-tidens betydelse

l^lGverksamhetens betydelse som kraftkälla i svensk elitidrott skall ixxteförrmgas.^090procexxtavele verxxatotalt anser att idrottsgyxxma sietxden haft stor eller mycket stor betydelse för den egna idrottsliga utvecklingexx. l^lGsystexnetgesbra kredit för att tvåtredjedelar av ele­verna sedan hamxxade på nationell och/eller internationell elxtxuvå. 1 ^O-talsgruppen får systemet något färre applåder från pojkarilagspor terna medan dagens verksamhet tycks få bättre uppbackning. Har lagsporterna skärpt sig?

l^lGtränarkårenblir alltbättreoch även tillgåxxgen till kvalificerade ^sparring-partners^ får bra betyg. Den kraftiga ökxxingen av antalet l^lG-platser under början av 90-talet minskade dock konkurrensen en axxing och därmed även dexx idrotts­liga standarden.Det har för 90talet totalt ixxxxeburit en något lägre genomsnittssiffra än för ^Ögruppen -mexxfortfarax ide bedömer man trä-xxixxgskonkurrensen som bra. f åde träxxarna och kvalitéxx på träxungs kamraterna får t.ex. bättre betyg på enfemgradxgskalaänmotsvaraxxde omdöxnexx från svenska landslags-idrottare (Friksson 199^).

Saxnxnantaget får den totala trä xungskvalitén mycket höga betyg -ett omdöme som bara växer med åren.Den idrottsliga x^lGxniljön är

Idrottens tidskrav?

graven för att nåelitenocherövra medaljer har ökat med åren. Den nationella och internationella kon kurrensex i har skärpts. Träningsti den har ökat i varje fall i vår omvärld.l"olympxastudxex^ (Friks­son 1992) kan vi också se att elitaktx-va genom decexxnierna^tvingats" till allt högre träningsdoser för att nå sinaframgångar.Genomsnittlxgträ-ningstid under 50-talet var 1012

timmar/vecka Lhxder 60-talet steg dettilll^l^tixnxnar/veckaoch70-^Otalets olyxnpier markerade trä xxxngstider på i genomsnitt 16-17 timmar/vecka. Det bör tilläggas att det var stor sprxdxungmexlanolxka idrotter,varförvihärex^dastaxxvän der gexxomsnittstalexxför attkxxxxxxa göra likxxax ide jämförelser.

Isenare års studiex går det inte att finna någon fortsattökxxingavderi genomsxxittligaträningstiden.Snara re tvärtoxn (fortfaraxxde dock stor skillnad mellan olika idrotter). Landslagsstxidien (Friksson 199^) visade t.ex. på exx gex^oxnsxxittlig trä xxxngsdos på 12-1 3 vt (genomsxxittsta-letdock påverkat även storaxxdel kvinnliga idrottaresoxn tycks träna xnixxdre äxx mäxxnexx). Föreliggande l^lGstudie röjer alltså en genom snittlig träxxingstid på 11-12 tixn-xnar/vecka.

Soxn framgåttav tidigare redovisade tabeller kräver dock även axxdra xxxgredxenserxidrottslxvet(tävlxngar^ resor mm.) sin txdsxxxsats vilket saxnxnantaget handlar omigexxoxn-srxitt^O timmar/vecka vid sidan om heltidsstxxdier på 30- 5 vt! Så xnycket mer finns nog inte att"kra maur^lGeleverna.

Situationexxblirxmgefär densamma efteravshxtadel^lGstudxer.Fördem som inte blir proffs (och kan idrotta påheltid) eller slutar helt handlar det om att kombiriera en allt tuffare elitidrott med arbete eller studier. Det lär handla om enfortsattdiskxxs sion och utveckling när det gäller förhållandet kvalitet respektive kvantitet. Den kvantitativa aspektexx har ett konkret optixnum (dygnet har bara 2^ tixnxnar) medan begrep­pet kvalitet inte har saxnxnapåtagli-gabegränsxxixxgar.

Idrottskarriären?

Vadblevdet idrottsligt avl^lGele verxxa? Facit har vi väl inte ämxu efter­som stora delar av xxndersökxxings grxxppexx fortfarande går kvariskolax^

och delar av totalgruppen kaxx fort farande göra idrottslig karriär.

Ibådagrupperna(^0-taletrespekti ve90talet) har c a två tredjedelar nått minst landslagsxxivå/nationell elit,vilket xnåste betraktas som klart godkänt ävexx med kritiska ögoxx. resultaten skiljer inte på senior respektive ungdoms-/juniornivå

eftersoxndendelvis är ointressant! l lGsaxnxnaxxlxaxxget.

Oxn axnbitioxxsxnålet för l^lGverk samheten är att producera laxxdslags utövare,tror jag inte att det går att koxxuna xxärxnare än såhär. Vi kaxx aldrig att få exakta urvalsinstrxxmexxt för att blaxxd 1 -15 årxngar kxmxxa idexxtifiera ^rätta^ talanger (flertalet talanger kommer att idex tifiera sig självaomdeges tid att pröva flera grenar och hitta "sin" idrott). Ftt "svixxn"på exx tredjedelblandl^lG eleverxxa bör vara acceptabelt.

Ävenoxxxdelarav^lax^dslagskax^di daterxxa" enbart stannade på ung-doxns/jxmiorlaxxdslagsnivå bör det vara klart godkäx^t.Vägex^ från löfte till stjärna är lång. Det tar allt läx^gre tid från "färdig^juxxiortillAlandsla get och måxxga tröttnar på vägexx. Det är ett problem soxn börjar först efter l lGtxdexx och bekymret ligger hos axxdra x^tvecklixxgskrafter än l^lGtränarna(blaSF,^FochS01^)

ldexxuxxdersökta^Ogrxxppen(idag 2^-^5 år) är fortfarande över hähten aktiva tävlix^gsidrottare - omkring en tredjedel t.o.m. på svensk eller internatioxxell elitnivå. Vi har i ett tidigare sammanhang (Friksson 1992) kunnat koxxstatera att elitkarri-ärexxs längd tycks ha xninskat genom årenfrånigenomsnift 17åruxxder 50-talet tillsa 10 åribörjan på ^0-

Vissa teckex talar för att pendeln nu svänger tillbaka. Svexxska och utländska studier (bl.a. Hansen 1995Bx3reivik^Gilbergl997,Frxks-sonl997)noteraraftelifenstaxxxxar kvar allt längreihetluften.Det tar låxxgtidattnåditochmanläxnnar inte A-lageti"ox^iödan". disken för att många väntandetalax^ger trött nar är alltså uppexxbar. Det gäller alltså att vara ihärdig.

1 det här saxnxnaxxhaxxget kan det vara lämpligt att påminnaomhur l^lGsystexnet en gång startade. Det handladeinteiförstahandomatt prodxxcera elit och landslag - utan om att ta ett socialt ansvar för dem som idrottsligt satsar "så det ryker" och riskerar att missa viktig skol och yrkesutbildnixxg. Det syftet anser jag fortfarandekvarstår.Pro-blexnetärintedeidrottsaktivasom lyckas.De klarar sig alltid-iblax^d ocksåutanutbildning.Det är värre för dexn som sedan ixxte lyckas^ men

Svensk Idrottsforskning nr 2 « 1999 *sr

För aff tomma in pd idmffsgymnasiwm zmktg 7?ian wra igång tidigt. Bnz resWfaf ar/&rKfsa"ftn%ngen /Ör en pfafs. CyW/5r-mfmfef presenterar Mr sin satsning "Fadder 2000" som gdr uf pd aff 25 uhwfda ofamf fandets mest fooande cykefnngdomar i /Zera dr /dr en / d /andsfagsman som personfig rddgxixare. Fr o Tommy Prim, Bemf /o/iansson, Aff SegezsaZZ, TTzomas Fdgf nm ock Tord F# ipsson som affa Aar /zand om /em ungdomar oar. Foto; /an Co/WxY.

som under skolåren satsar lika hårt i förhoppning om en framöda elitkar­riär. Det är for dem som den flexibla skolgången är vikögasd

Hur mår man?

Stora delar av undersökningsgrup­pen befinner sig mitt i idrottskarriä­ren. Några har lagt av - mer eller mindre frivilligt. Speciellt for dem som nu fortsätter sitt idrottsliv önns en risk for att den idrottsliga kravni­vån inkräktar negaövt på den all­männa livskvalitén I landslagsstu-dien (Eriksson 1997) fanns en fräga om hur man uppfattade sin allmän­na sociala situaöon Genomsnittet i den studien hamnade på 3,8 (i en femgradig skala) vilket inte tyder på någon större frustraöon i livet. Man

mår bra. Undersökta RIG-elever tycks ha en ännu bättre social situaöon med genomsnittsvärdet 4,2 i 90-gruppen och hela 4,4 hos 80-gruppen (med RIG-öden bakom sig). RIG-verk­samheten producerar alltså i stor utsträckning landslagsidrottare som i huvudsak lyckas bra i skolan och som dessutom trivs med liveL Det önns undantag från alla posiöva siffror i studien - men generellt tycks RIG-verksamheten vara en bra "ägg-kläcknings-maskin" inte bara för eliödrott.

Plantskola för ledarskap?

I den yppersta intemaöonella eliten är det bam ett fåtal RIG-elever som hamnar (samma ringa procentandel

gäller för övrigt även all annan talangproduköon i Sverige - tyvärr). En större andel når ändå svensk elit­nivå och landslag. Andra blir kvar i regionala/lokala sammanhang. Efterhand slutar de allra flesta och fortsätter sitt idrottsliv som moöo-när. Gemensamt för dem alla är dock en gedigen idrottsutbildning och ett stort idrottsintresse. Redan under RIG-öden genomgår stora delar av elevgruppen någon form av ledar-/tränarutbildning. Det ingår i kursplanen för ämnet "speciali­drott". En mindre andel - främst bland dem som slutat - har även intresserat sig för ledarskap och ledamtbildning efter RIG-öden

Gruppen f.d. RIG-elever bör troligt­vis vara en oerhört kompetent mål-

Svensk Idrottsforskning nr2D1999 ^ ^

grupp för fortsatt ledarutveckling. FnRlGfortbxldningiformav exx all­män ledar-/tränarxxtbxldnxng på postgymnasxalnivå kunde varaen bra"motor" exx drivkraft för svensk idrott. En majoritet av tillfrågade RIG-elever har också markerat ett klart posxtivtxntresse för ensådaxx utbildxxixxg. Den chansen bör idrotts rörelsen ta!

Summering

Här följer en summarisk ochx punktform uppställd jämförelse xnellax i de båda undersöknings­grupperna och deras RlG-verksam-

könsfördelning? Fler flickor (näst-ax hälftex^)i90gruppen.

Skolutbildning? Fn majoritet av ^0 gruppen har idag högskoleutbild-

Förstahandsval? k^ox^kurrensen hårdnar. Fler(10^)i90gruppen kom inte in.

Valt rätt? Flerx90gruppen träffade rätt(75^)

Infriade förväntningar? Ivler posi­tivt bland 90-gruppen.

Satsningen? Fleri90gruppensat sar på lika delar studier och idrott.

Intagningsmerxter? Fleri90grup pentasinpåhuvudsakhgen idrottsmeriter.

RIG-status? Något mix^dre andeli 90-gruppen markerar "positiv

Support? Klarxxppfattningomatt förenings och SF-stöd xmnskat med

Antal idrotter under uppväxtårexx? Ingen skillnad(merpartexx2^gre

Grenpremiär? Ingen skillnad, dry­per inte nerxåldrarna.

^lderförmålimxktning(regelbux^ den träning)? Ingen skillnad.

RIG-verksamhetens roll för xdrotts-utvecklingen? betydelsen ökat med

Tränarkompetensen? blivit äxxxxu

Tränixxgskamraterna? kvalitén minskat något mexx fortfarande bra.

Total tränxngskvalitét? Förbättrats ytterligare (från tidigare bra).

Total tidföridrott?Ökatnågot med årex^(gälleriringa grad trä xxxngstiden).

Hur mår man? Flerx^Ogruppen mår socialt utmärkt(braävenx90-gruppen)

l^edar/tränarutbildnixxg under RIG-txden? Ungefär samma (c a

är kanske fortsättningsvis också det bästa system vi kan åstadkomma när det gäller den nödvändiga kom­binaöonen eliödrott - utbildning. Möjligen kan man fundera på om inte den idrottsliga utvecklingen -både för aköva och tränare - kunde spetsas ytterligare genom totalt färre RIG (kanske 1-2 inom varje utveck­lingscenter-region) och med flertalet idrotter i varje RIG (dera olika gre­nar på samma skola/ort). Detta skulle ge ökade möjligheter till sam­spel med respeköve UC (utveckling­scenter) och med en utvecklingsmil­jö över grengränsema öll fromma för alla parter - måhända även resursbesparande?

Referenser

Brdvik, G. & Gilberg, R. (1997). Gjennom SHtmStjememe. Oslo:NOK/NIH.

Eriksson, S. (1989). ElitidmR-utbildnmg.En svensk modell i historiskt perspektiv. Möln­dal: Göteborgs Universitet. Institutionen för pedagogik

Eriksson, S. (1992). Per aspera ad astra. Opublicerad StenciL Mölndal: Göteborgs uni­versitet. Institutionen för pedagogik

Eriksson, S. (1997). BlÖdrottarens villkor. Stockholm: Olympisk Support

Erikeson, S. (1998). Född tm förbundskap­ten? Stockholm: SBU Idrottsböcker.

Hansen, P.J. (1995). Eliteidraetsudovemes vilkår. Team Danmark Puls Tema 1995/3.

Johansson, M. (1984). Försöksverksamhet med kombination av gymnasieskolstudier och eliödrott. Umeå: Pedagogiska institutio-nen, Umeå universitet.

Total arbetsbörda? Tyngre för 90-gruppen

Försummat soldier? I mindre utsträckning hos 90-gruppen.

Skolbetyg? 90-gruppen bättre än 80-gruppen.

Behov av stödundervisning? Något större andel i 90-gruppen.

Missat något? I något mindre utsträckning bland 90-elevema.

Boendet? 90-gruppen i större utsträckning egenboende (färre inackorderade eller föräldraboen-

Problem? Samma faktorer och lika­dant rangordnade.

Sluttankar

Om förra studiens resultat generellt bedömdes som posiövt av olika kri­tiska bedömare - bör väl denna utvärdering landa om möjligt ännu bättre. Oavsett infallsvinkel - och med hänsyn tagen öll enstaka idrottsgrenars och en mindre andel elevers fortsatta problem i samman­hanget - tycks RIG-verksamheten totalt ha blivit ännu bättre under 90-talet. RF och berörda SF har därför ett gemensamt ansvar för att kvali­tén skall hålla även i framdden

Systemet med RIG-verksamhet är numera väl genomarbetat och flera SF gör tillsammans med posiöv sup­port från inblandade kommuner en stor insats både socialt och idrotts­ligt - trots vissa elevers kritik om bristande stöd i sammanhanget. Det