1

välkomna till en

liten utställning av texter

på gottsunda koloniområde lott 179

röd som kärleken

läkaren i sammanhanget

här ville jag för mig själv sätta upp ett axplock egna texter skrivna 2008 som inspirerar och motiverar mig när jag behöver

i den miljö som inspirerar mig allra mest i naturen

ute i friska luften trivs jag som allra bäst här minns jag vem jag är och vad jag vill

välkomna!

pia wikström augusti 2010 076-140 4470

foto denna sida lilian molin

2

3

4

5

foto samtliga sidor utom försättsbladet

joakim sjöåker

6

musik

sköljer mitt inre om mitt inre

vill bli sköljt annars bråkar

vackra stråkar som raspar i min själ

7

milstolpe passeras

en efter en på denna

stod

framme hemma

jag såg mig om ingenting annat än

vatten träd

ängar soluppgång mina stövlar

djupt i myllan

8

dans kassaskåpet inom mig

har flyttat det trivdes

inte längre i min

allt rörligare kropp det fanns

en tid

när det var bra att det bodde

inom mig det förtöjde mig

på jorden

i en tid när min hemlängtan

var stark mina hemligheter

många och hemliga

även för mig koden till skåpet glömd och gömd

en dag kom siffrorna tillbaka

hemligheterna blev en del av mig

det är tid

för dans

9

mörker

ljus

mörker ljus grått

grått grått

blodrött skrikorange

flammande gult

stilla violett kraftfullt blå

strömmar himlen emot mig

där jag ligger

i det läkande gröna

10

promenader milslånga

jubel inombords

jag och min kropp rör oss

i dans i trans

mot ett mål

som bara vi vet

automatiskt utan ansträngning

händer

att görandet övergår i varandet

det eviga

11

om jag lägger mig ner

i ensamhetens vrå

stänger ute en stormande omvärld

rensar i mitt inres irrgångar

vrider ner samtliga

volym knappar stänger av

turbinerna som

driver mig mot avgrunden

om jag målmedvetet följer rösten i mitt hjärta

trots att den skrämmer och förvirrar

en människa ovan att lyssna till en kärlekens röst

vet jag innerst inne att det finns

stora möjligheter

att hitta nålsögat till

kärleken i mig

till mig

och till allt levande

12

i landet bortom orden

läker min kropp i landet bortom orden

är jag trygg nog

att vara mig själv i landet bortom orden möter jag mina vänner

gamla men också

de ännu omötta energin

sprakar och brakar

gnistrar och lever vi möts

träffas samspelar

älskar

kreerar rör om rörs om

i den gryta av liv

där allting redan finns

i landet

bortom orden

13

den yttersta friheten

har snuddat vid min kind bilder fyllda av möjligheter

snurrar i min inre biograf den som nu visar filmer utan censur

utan skuld, skam, begränsningar och jante

vild vacker lycka i mig

i varandet

i landet ingenstans tas jag med på en flygtur

ser jorden på avstånd människornas isolering

avstånden

ibland avgrundsdjupa ångestframkallande

förlamande brinnande hemlängtan

varligt går vi in för landning

tyst och långsamt som i dvala lastar jag av min packning

böckerna som berättar

om paradiset på jorden om paradiset i oss själva

om oss ensamma i kontakt

med oss själva och därmed tillsammans

14

man & kvinna

sammanlänkade

i helig förening grundstenen i skapelsen

allt livs ursprung börjar och slutar här

relationerna kraftigt störda

på sina håll skadorna till synes

oreparabla

vittgående konsekvenser i oss människor

kvinnor och barn män barn

kvinnor män

människor djur och växter i allt levande

i varje cell har en felprogrammering uppstått

vi har glömt

känslan av alltings ursprung

glömt själva motivet för vår existens

att vi alla är

kärlekens budbärare

15

stjärnklara nätter vet jag vem jag är

en av alla dessa lysande partiklar som visar vägen & inspirerar skiner i min fulla potential

alldeles självklart & naturligt utan betänkligheter

utan skam eller blygsel utan rädsla utan jante

jag är den jag är gör det jag är ämnad att göra

utan krusiduller

utan hybris utan skuld

fylld av kraften vi alla bär

men så få släpper fram till fullo

den leder mig rätt den leder mig framåt

även om jag inte alltid förstår till en början brukar svaret

lösningen och det oerhört

intelligenta upplägget visa sig även för mig

enkelheten

komplexiteten övergår mitt förstånd

imponerar och förstummar tacksamt och ödmjukt inser jag återigen

att jag är en del av något större

än vi människor på jorden varken kan överblicka

bevisa eller förstå

det berusar!

16

frid lugn

bottenlös stillhet vattenytan spegelblank

magisk

fångar och absorberar alla stökiga sinnesintryck

sedan urminnes tider lugnar

skalar av

alla lager av sårskorpor

från livets skador

varet lämnar sina grottor långsamt och trögt till en början

lättare och mer flödande så småningom olika stora

vargrottorna

olika infekterade vargrottorna

men samtliga gömda och glömda

förtryckta till och med

förvisade till det undermedvetnas marker

skyddade endast av

glömskan och rädslan nu finns ingen återvändo

allt öppet och naket inflammerat och rött

rött som kärleken

läkaren i sammanhanget

17

kärleken

lenar och lindrar smälter isberg och isstoder

smeker frusna kroppar

brustna hjärtan till och med såna

som låg i högen för skrotning

till synes

omöjliga att laga krossade så många gånger

att endast smulor återstod

av dessa kan man

med tårar blanda en deg och

forma något

som liknar ett hjärta

fungerar som ett hjärta

tills kärleken kommer till det

gjuter nytt liv nytt hopp

ny kraft ny kunskap

ny vishet

ett hjärta nyfött

för den nya tiden

dimensionerat för kärlek

i den nya tiden av det nya slaget

villkorslös på riktigt

18

urmodern varm och kärleksfull

tolerant fylld av omsorg

om oss moderslösa varelser

ger konstant i en aldrig sinande ström av

generositet av sällan skådat slag omhuldande armar håller mig varligt

under tiden jag provar mina vingar

bräckliga

osäkra rostiga sedan länge

svajar till lyfter

försiktigt men

beslutsamt med ovana rörelser

rör jag mig framåt uppåt

tar sats mot vinden stiger högre ökar farten

på egna vingar flyger jag mot

framtiden utmanar alla mina rädslor

en gång för alla

19

starkt fokus på

själva livet

levandet det outforskade

levande

brusande livet

varsamt klär jag mig

för all slags väder

alla slags liv nyfiken stormar jag ut

redo att möta världen klokare än förr naknare än förr

starkare än någonsin möter jag mina

tvillingsjälar

från förr tillsammans

möter vi gryningen

20

vacker måne berusande sol

smekande vågor renande vindar närande gräs

lindrar och läker våra plågor vishetens träd

famnar mig varligt låter tröttheten

rinna ur min kropp

dropp dropp landar på stenar

orubbliga

opåverkbara av tvivlens nycker

omutbara inför det faktum att vi endast kan

vara oss själva när stormen river och sliter

våra kroppar och våra liv sönder och samman

när det mojnat

reser vi oss likt fågel fenix

överraskade av lättheten

i steget hos en människa

som lärt känna sitt bagage

21

kärleken till dig värmer och hettar

böljar och pulserar jag håller dig i min famn

tätt intill mitt hjärta vaggar dig

stilla berättar för dig

att du är trygg nu du har överlevt

burit färdigt

dig själv och andra du är fri nu

att följa med i livets eget flöde i ditt eget flöde

följa din inre övertygelse om vad som är rätt

just för dig

jag ska också försöka finna ut

vad som är rätt just för mig tillsammans

i förening blir vi hela och starka

jag älskar dig

mitt inre barn

22

en kall hand

kramar ett kallt hjärta is möter is

kontaktlöst ingen kontrast

inget möte

ingen attraktion en kall hand

kramar ett varmt hjärta

det skälver till av oro och ångest men till slut

släpper en uppvärmd hand taget och går ut i livet pånyttfödd

en varm hand

kramar ett kallt hjärta det tinar

och släpper ifrån sig ett dovt gurglande ljud

av lättnad

en varm hand kramar ett varmt hjärta

underbar känsla

underbar puls kontakten elektrifierad

luften dallrar av outtalad passion de bästa av världar

möts

23

tystnaden ler

vet att det är nära nu bakom gråten

bakom sorgen ligger friheten

som en vackert blommande sommaräng

där jag kan pusta ut efter ett liv

fyllt av kamp

mot allt och alla ständigt och jämt

egot är genomskådat nu intrigmakare av stora mått

det enorma behovet av

att rättfärdiga mig själv och mina handlingar

är sprunget ur egot behovet att framhäva mig själv

som bättre än många andra

har i korta stunder berusat mig men sedan har skammens bälte

slagit mig blå

när jag insett vad jag gjort och sagt men i stället för att be om ursäkt

har en ny handling tagit form iscensatt av egot

och så har karusellen fortsatt

snabbare och snabbare tills yrseln blivit vardagsmat och ångesten hålls i schack

genom ständig rörelse ständigt prat

i tystnaden blir jag varse vem jag är

24

rasande vacker

naken dans kroppar i rörelse

inneslutna i sig själva förenade med kraften

förenade med varandra

och ändå inte förenade i rytmen förenade i anden

och ändå så olika så vitt skilda uttryck

starka individer utan risk att överge sig själva

basen stark

förankringen likaså stängda för intrång

ovälkomna men öppna för

kärleken

förenade i röd längtan

helar vi

varandra

25

natten kommer

lugn

stannar jag i mig själv lugn

väntar jag in tiden

den oräkneliga

den gränslösa lugn

andas jag

in och ut förundras över

kroppens oerhörda intelligens automatiskt

för den oss vidare i livet

ett ögonblick i taget fast inget annat finns

inget annat existerar i våra kroppar

än nuet

i våra tankar däremot

skapar vi dramer

av varierande karaktär när vi lyckas få

alla våra delar att samverka

i nuets klassrum

öppnas portarna till alla våra drömmar

alla våra krafter

allt vi någonsin kan önska finns inom oss

framför oss

26

kraften fyller mig

salig fri

vibrerande

fokuserad i mig själv

mitt eget centrum

navet till alltings skapelse där är jag

fast förankrad till jordens innersta kärna

mina rötter

slingrar sig mot den innersta axeln

som vi alla roterar runt med armarna sträckta mot skyn

förvandlas jag

till ett epicentrum där jag kan förverkliga

allt

27

postlåda röd

tar emot

de meddelanden jag väntat på

länge

länge det närmar sig

det börjar bli dags trots att jag fortfarande

tvivlar

fylls jag av lugnet allt oftare

inför vissheten om att jag kan

det jag ska

vare sig jag vet det eller inte

allt finns här redan

har alltid gjort men jag var upptagen

med annat

döv för min inre värld döv för min rikedom

sökte febrilt efter sådant

som har mycket kort livslängd tom lycka

flyktig till och med i landet ingenstans och överallt

finner jag nyckeln

28

månsken på gipen

landskapet badar i ljus jag likaså

fullmånen vräker sitt ljus

ner mot oss människor jag står som fastvuxen

fötterna stadigt på marken lyfter blicken känner hur

någonting fyller mig som jag ännu inte förstår

står kvar

med armarna mot skyn ansiktet likaså

ensam i natten känner jag

att jag mottagit hemligheter

av ovanligt slag

29

brytpunkt

jag har nått fram till en

brytpunkt till en plats

i mig

där det inte längre var möjligt att fortsätta

kämpa emot vetskapen

om kunskapen som bor i min kropp

rädslan stor

men inte tillräckligt stor

för att låta mig hindras

på min väg

min väg den som skall vandras

innan jag lämnar

min fysiska kropp om inte hela

vandringen ska ses som meningslös

vägen står öppen nu öppningen inte helt lätt

att finna

men nu när jag väl hittat ingången

längtar jag

30

erkänn att du längtat

erkänn

att du varit uttråkad erkänn

att du saknat utmaningen i livet

just i ditt liv

erkänn att du stått ensam i din värld

fyllt den med allehanda

uppgifter viktiga visserligen

men inte dina att brinna för uppgifterna

dina

har fått stå åt sidan kanske för att du varit rädd

att din kraft ska skrämma bort de du äntligen kommit nära

förminskat dig

för att passa in och accepteras på vägen sålde du dig själv

gav dig själv till välgörande ändamål

i väntan på andra tider är det dags?

att hämta hem den själen igen

31

fantasirika

bollar vi tankar och idéer

fram och tillbaka i livets tennismatch

galna idéer visar sig vara

fantastiska idéer

när de får landa mjukt och försiktigt

utan omedelbar uppmärksamhet

utifrån här

i våra egna rum får de galna idéerna

möjlighet att bekanta sig med

våra inbyggda föreställningar

om vad som passar sig om vad som är möjligt

även när vår första reaktion är

att det är omöjligt det går inte

det kommer aldrig att bli bra!

hur kan vi veta det så säkert? utan tillstymmelse

till utrymme för tester på livets racerbana startar för få bilar

av det slaget som utmanar

på djupet

32

späd vacker grönska

ljusgrön mild som vårluften

fåglarna ackompanjerar trafikbruset

kontrasten slående

den gamla världen kontra den nya

den som vi människor

skapat under lång tid delar av den medvetet

andra delar en konsekvens av vår omedvetenhet

vår likgiltighet vårt icke-engagemang

hur vill vi ha det? egentligen

vad vill vi lämna över

till våra barn hur kan vi ställa till rätta

det vi hittills förstört

skulden förlamar oss så låt oss lämna den därhän

men kanske vi kan vara modiga nog att våga se vår egen del

vår egen roll

se var vi skulle kunna börja städa upp

sortera upp

strulet vi åsamkat strulet

vårt att reda ut

33

behovet av närhet stort

skavande skälvande

hud mot hud

längtan stark langtan gammal

kvävande

kunde än en gång inte förmå mig

att uttala min innersta längtan mitt innersta behov

av att få ligga nära tyst

andas in och ut tills vi försvinner

in i evigheten

tillsammans den evigheten där smärtor

brinner upp förångas

där rädslan för den yttersta

katastrofen

bleknar tappar greppet strypgreppet

den evigheten där kärleken och tilliten bor

34

vatten

ljudet av vågor spegelblank yta

min kropp som lyfts

mot oanade höjder

som sänks mot oanade djup

min blick drunknar

i rasande vågor

i en stilla krusning helas jag speglas

i den tysta ytan jag syns

jag finns jag är

jag

35

stormar blåser upp och bedarrar

som en

gigantisk reningsprocess

river ner river upp sliter loss

stycken i oss runt oss

kring oss som måste försvinna

för att vi ska hitta oss

känna oss

som oss själva den dekor

vi skapat måste rämna

slås bort

slås ner efter stormen

finns en chans

att vi står där nakna med oss själva

med livet inom räckhåll det enda som hindrar oss

är vår brist på mod

inför att ta ett steg

ut i det okända

36