Åtgärdsprogram för hotade arter

Samhälle i förändring

Cirka fem procent av Sveriges djur- och växtarter är idag hotade och riskerar att försvinna om inget görs. Främsta orsaken till att så många arter är hotade är att deras livsmiljöer försvinner eller försämras. Vårt sätt att bruka jorden och skogen har blivit effektivare men samtidigt lett till att livsutrymmet krympt för både växter och djur. Många arter är beroende av orörd natur där endast naturliga stör-ningar råder. Det kan handla om exempelvis opåverkade vattendrag eller obrukade skogar. Andra arter lever istället i miljöer som männis-kan under lång tid har skött genom exempelvis bete och lieslåtter. Om hävden upphör växer markerna igen vilket leder till att många arter har svårt att överleva. Åtgärdsprogrammen innebär en satsning på skötsel och återska-pande av naturmiljöer som gått förlorade. Åtgärdsprogrammen berör flera av de miljömål som riksdagen har antagit. Ett mål är att andelen hotade arter i Sverige ska ha minskat betydligt till år 2015. Även om satsningen omfattar drygt 200 program och cirka 400 ut-pekade arter gynnas mångdubbelt fler arter i arbetet. Ett exempel på det är åtgärdsprogrammet för skalbaggen svartoxe. Denna art lever i grova lågor med murken ved. Att denna typ av substrat finns i skogs-landskapet är en förutsättning inte bara för svartoxen, utan ett stort antal arter av mossor, lavar, insekter, svampar och fåglar.

Hotade arter finns överallt i landskapet. En del lever i obrukade skogar (ovan) och i andra miljöer som knappt har påverkats av människan. Här har bara naturliga störningar, som exempel-vis bränder och stormar, fått råda. Andra arter kan istället vara knutna till miljöer som ängar (vänster) som människan under lång tid skött genom lieslåtter och bete.

Många hotade arter hittar vi också i grustäkter (ovan), vägkanter (höger) och andra miljöer som traditionellt sätt inte stått i fokus för naturvården. Arterna har tagit sin tillflykt hit då deras naturliga miljöer blivit sällsynta.Även vägkanten kan vara värdefull.

Obrukad skog

Thomas Vestm

anK

rister Larsson

Roger S

venssonJonas H

edin

Åtgärdsprogrammen fastställs av Naturvårdsverket. Programmen upprättas för en art, artgrupp eller en hel naturtyp (som exempelvis kalktallskogar) och sträcker sig över en period upp till fem år. Därefter följs resultaten upp och utvärderas.

Vad är ett åtgärdsprogram?

Åtgärdsprogrammen tas fram för att ge hotade arter i Sverige en bätt-re chans att överleva. Programmen kan upprättas för en art, artgrupp eller naturtyp. Det är ett vägledande dokument som innehåller kon-kreta förslag på vilka åtgärder som behövs för att bevara de hotade arterna. Åtgärderna bygger på kunskap om arten och dess livsmiljö, samt om de hot som finns mot artens fortsatta existens. Länsstyrel-serna tar fram programmen och Naturvårdsverket fastställer dem. I första hand är programmen ett underlag för myndigheters och organisationers arbete, men de kan även användas av privatpersoner som vill göra en insats. Länsstyrelserna samordnar åtgärderna med andra verksamheter i länet, till exempel jordbrukets miljöersättningar,

fiskevård och bildande av naturreservat. Det är ett stort åtagande som inte bara involve-rar länsstyrelserna och andra myndigheter. Markägare och arrendatorer har självklart en viktig roll för att programmen ska bli framgångsrika, likaså kommuner, natur-vänner och ideella föreningar.

Åtgärdsprogammen är ett viktigt komplement

Det riktade arbetet för hotade arter kom igång i början av 2000-talet då länsstyrelserna fick förstärkta resurser för att jobba med program-men. Fokus för arbetet har legat på att de ska komplettera andra naturvårdsinsatser som områdesskydd eller jordbrukets miljöersätt-ningar med mera. Åtgärderna kan utföras i hela landskapet och kan vara mer specialinriktade för att gynna enskilda arter. Att åtgärder kan göras i hela landskapet är viktigt, eftersom de skyddade områ-dena bara omfattar en liten del av alla marker, och områdena ofta är för små till ytan eller ligger för isolerade från varandra för att de ensamma ska kunna bevara alla arter på lång sikt. Många av arterna i programmen är inte heller såna som typiskt sett behöver just reservats-skydd för att klara sig. Kornsparv, utter och klådris är exempel på det.

Kornsparven lever i jordbrukslandskapet och har minskat i antal de senaste årtiondena. Flera framgångsrika åtgärder har dock gjort att antalet fåglar nu har ökat. Viktiga åtgärder är att skydda boplatser genom att lösa in skörden på åkrar som hyser kornsparvar samt anlägga vinterfält med till exempel vete, där fåglarna kan hitta föda vintertid.

Mikael A

rinder / Skånska B

ilder

När ängar och betesmarker har försvunnit har jordbrukslandskapets arter tagit sin tillflykt till miljöer som vägrenar och kraftledningsgator. Det är marker som i likhet med det gamla jord-brukslandskapet hålls öppna och utsätts för störningar. Väddnätfjärilen trivs i fuktiga ängsmar-ker, men kraftledningsgator har på senare år blivit en viktig miljö för arten. I flera län har Läns-styrelsen samarbetat med kraftbolag för att skapa gynnsamma förhållanden i ledningsgatorna. Bolagens röjningar har gynnat blomman ängsvädd som är väddnätfjärilens viktigaste föda.

Inom ramen för ”Åtgärdsprogram för särskilt skyddsvärda träd i kulturlandskapet” har flera läns-styrelser erbjudit markägare och arrendatorer ersättning för att frihugga gamla ekar i igenväx-ande marker. Blir förhållandena för skuggiga konkurreras träden ut. Ekarna är viktiga livsmiljöer för ett stort antal hotade arter av lavar, mossor, svampar, insekter och fladdermöss. Förutom de direkta åtgärder som har gjorts för tusentals träd har kunskapen om gamla och grova träds värde ökat bland markägare och brukare.

Framgångsrika exempel

Åtgärdsprogram för hotade arter har visat sig vara en framgångsrik metod när det gäller att bevara den biologiska mångfalden. Under senare år har flera lyckade projekt sjösatts. Åtgärdsarbetet har invol-verat såväl kommuner och myndigheter som sportfiskeförbund, natur-skyddsföreningar, villasamfälligheter, lantbrukare och skogsbolag. I en del fall, till exempel i arbetet för att bevara vitryggig hackspett, har det krävts omfattande insatser för att restaurera artens livsmiljö. Tiotusentals lövträd har ringbarkats eller högkapats för att skapa boplatser och föda åt vedlevande insekter – småkryp som i sin tur kan bli föda åt hackspetten. Många gånger kan man med små medel förbättra livsmiljöerna för hotade arter genom att sköta marken på rätt sätt. Det kan handla om enkla saker som att ändra vissa rutiner och prioriteringar. Följande exempel är ett axplock av de åtgärder som har genomförts inom ramen för åtgärdsprogram för hotade arter.

Åtgärderna för att skydda hotade arter är många och måste anpassas till varje arts specifika krav på livsmiljö och spridningsmöjligheter.

Väddnätfjärilen söker sig till nya lokaler

Värdefulla träd frihuggs

Oskar K

ullingsjöK

enneth Claesson

Finnögontröst växer på välhävdade betesmarker. Den försvinner snabbt om hävden upphör eller marken gödslas. Antalet lokaler med finnögontröst har under senare år minskat stadigt men i flera län pågår projekt för att vända trenden. På en lokal nära Arlanda har Länsstyrelsen i samar-bete med markägaren Luftfartsverket gjort stora röjningsinsatser. Med hjälp av flyttade fröer häri-från har man försökt återintroducera arten på några utgångna och individfattiga lokaler i länet.

Röjningar för finnögontröstJanne Franzén

Vitryggig hackspett har gått tillbaka kraftigt under 1900-talet på grund av att artens livsmiljö, skogar där det finns gott om lövträd och död ved, blivit allt ovanligare. I flera län har länsstyrel-serna, skogsbolag och Naturskyddsföreningen satsat på att förbättra hackspettens livsmiljö ge-nom att bland annat ringbarka och högkapa lövträd. Det är för tidigt att säga om åtgärderna har gjort att artens nedåtgående trend är bruten, men det omfattande restaureringsarbetet har lett till att utsikterna för ”vitryggen” och många andra hotade lövskogsarter är bättre än på länge.

Många gynnas av vitryggsåtgärderna

Fredrik Wilde

Skog som kontinuerligt påverkas av bränder är gles och utgörs i huvudsak av tall. I dessa skogar finns strukturer som är livsviktiga för många arter. Inom ramen för exempelvis ”Åtgärdsprogram för brandinsekter i boreal skog” genomför flera länsstyrelser kontrollerade bränningar för att öka naturvärdena i skogen. Bränningar kan även vara viktiga åtgärder i andra typer av miljöer.

Naturvårdsbränning skapar viktiga strukturer

Kristina P

ersson

Vi har många utmaningar framför oss

Trots omfattande insatser fortsätter läget för många djur och växter att försämras. Fjällräven är Sveriges mest hotade däggdjursart. Som-maren 2009 föddes bara 2 kullar i hela den svenska fjällkedjan. De i stort sett uteblivna cyklerna hos fjällämmel är troligen en av huvudor-sakerna till att fjällräven inte ökar. Ett annat hot är att rödräven blivit allt vanligare på kalfjället på grund av ett varmare klimat. Detta har medfört att fjällräven trängts undan till de högre och kargare delarna av sitt utbredningsområde. Grönfläckig padda hade tidigare ett 50-tal kända förekomster i landet men idag finns den bara kvar på en handfull platser i landets södra del. Ett nytt och mycket allvarligt hot är en svampsjukdom som drabbat groddjur över hela världen. Infekterade djur har nyligen hit-tats på andra sidan Öresund och risken är överhängande att sjukdo-men kommer hit. När detta inträffar står vi inför en svår utmaning eftersom grönfläckig padda och många andra av våra groddjur redan idag är starkt tillbakaträngda.

Groddjuren har minskat kraftigt i antal under de senaste decennierna vilket bland annat beror på att deras livsmiljöer har försvunnit. Inom ramen för ”Åtgärdsprogram för bevarande av större vattensalamander och dess livsmiljöer” har markägare i södra och mellersta Sverige fått bidrag från Länsstyrelsen för att anlägga dammar där groddjuren kan övervintra och söka skydd. Åt-gärderna har varit lyckade. Redan samma år som dammarna anlagts har groddjuren hittat hit!

Groddjuren trivs i anlagda dammarM

attias Sterner

Under 1900-talet har många sandmarker försvunnit i Sverige, bland annat på grund av att de har planterats med träd och dyngräs. Detta har lett till att sandlevande arter som fältpiplärka, havsmurarbi och bibagge har det svårt idag. På bland annat västkusten har länsstyrelserna samarbetat med kommuner och villaföreningar för att gräva bort sandbindande gräs och vresros längs med vissa kuststräckor. I takt med att sandblottorna ökar har områdena blivit mer tillgäng-liga för friluftslivet samtidigt som många arter också fått det bättre.

Sandblottor – en tillgång för både folk och fä

Margareta Lindgren

Känner du igen ÅGP-arterna?

a) havsörn b) skräntärna c) nipsippa d) finnögontröst e) nyckelpige spindel f) bombmurkla g) linsräka h) stinkpadda, även kallad strandpadda i) storröding j) utter k) asknätfjäril l) sydlig kärrsnäppa m) märgelsandbi n) fjällräv o) skirmossa p) spansk fluga q) sandödla r) flodpärlmussla

Vad kan du göra?

Under de inledande åren med åtgärdsprogrammen har mycket tid och kraft lagts på att samla in kunskap om aktuella arter och ta fram program. Arbetet har nu i allt högre grad gått in i ett praktiskt skede – det är dags att genomföra de åtgärder och insatser som behövs för att rädda arterna kvar i Sverige. Om du vill göra en insats så ta kontakt med din länsstyrelse! Där finns personer som jobbar med åtgärdsprogrammen. De kan ge dig råd och hjälp och ibland även bidra ekonomiskt till praktiska åtgärder.

Något annat du kan göra är att börja använda www.artportalen.se. Det är en databas över fynd av arter där tusentals observationer regist-reras varje dag. Uppgifterna i databasen är till stor hjälp för de som jobbar med naturvård i Sverige. En annan användbar databas är www.tradportalen.se. Här kan man lägga in uppgifter om biologiskt eller kulturhistoriskt värdefulla träd.

Vill du veta mer?

På varje länsstyrelse finns det handläggare som jobbar med åtgärds-program för hotade arter. På www.lansstyrelsen.se hittar du kontakt-uppgifter till din länsstyrelse. På Naturvårdsverkets webbplats hittar du mer information om åtgärdsprogrammen. Här kan du beställa eller ladda ner alla program som har färdigställts. Gå in på www.naturvardsverket.se och klicka dig fram till ”Naturvård” och sedan ”Skydd och åtgärder för djur och växter”. Du kan också hitta mer fakta om arterna och aktuell rödlis-testatus på ArtDatabankens webbplats www.artdata.slu.se.

© Naturvårdsverket 106 48 Stockholm, Tel: 08-698 10 00, e-post: registrator@naturvardsverket.se, Internet: www.naturvardsverket.se

Produktion Martin Lindqvist Övriga foton Ida Almqvist (nipsippa). Joel Berglund (flodpärlmussla). Claes Eliasson (asknätfjäril). Lars-Åke Flodin (sydlig kärrsnäppa). Krister Hall (stinkpadda, linsräka). Inger Holst (bombmurkla). Roine Karlsson (utter). Tommy Karlsson (finnögontröst, märgelsandbi). Helena Lager (spansk fluga). Therese Malm (skirmossa). Magnus Martinsson (skräntär-na). Jens Mattsson (storröding). Thomas Meijer (fjällräv). Pål Mernelius (sandödla). Lars Petterson (havsörn). Niels Sloth (nyckelpigespindel).

Tryck Lenanders Grafiska AB, 2010

cba d e

g h i j k l

m n o p q r

f

Fjällräv, asknätfjäril, flodpärlmussla och märgelsandbi. Det är några av de nära 2000 arter som riskerar att dö ut i Sverige om inget görs. För att rädda arterna och deras livsmiljöer inledde Natur vårdsverket och länsstyrelserna i början av 2000-talet en storsatsning på att ta fram och genomföra åtgärdsprogram för hotade arter (ÅGP). Detta är ett stort åtagande som involverar många i samhället, från mark ägare och allmänhet till kommuner, myndigheter och företag.

Några av de myndigheter som jobbar med Åtgärdsprogram för hotade arter