Bok 3

Starten på Sanna fars allmänna förkunnelseoch grundandet av HSA-UWC

I och med befrielsen av Korea den 15 augusti 1945, började Sanne far sin allmänna förkunnelse för återupp-rättelsens försyn. Det var början på en lång och segdragen marsch mot befrielsen av Gud, frälsning av mänskligheten, och förverkligandet av Guds Vilja, och en fredlig värld. Även omhan öppnade den nya tidsåldern, länge efterlängtad och förväntad av mänsklig-heten, så låg ett enormt lidande fortfarande framför honom.

Inledningsvis kunde Sanne far inte publicera hans nya förkunnelse, och när han träffade andra pastorer och kyrkoledare var det nästan omöjligt för dem att erkänna honom som den nya försynens Herre. Därför hade han inget annat val än att finna och arbeta med andliga grupper som kommunicerade direkt med Gud. I synnerhet en var den Kristna Israelklostret ledd av pastor Kim Baek-moon, vars ande var på högsta nivån. Han besökte denna grupp i oktober 1945 och sex månader ägnar han all sin energi som volontär att tjäna och arbeta för dem. I början av mars följande år, vittnade pastor Kim om att

Sanne far var "mannen som kommer med konung Salomos härlighet". Men efter det vittnesbördet tjänade eller följdepastor Kim inte Sanne far. Sanne far kände att han kunde inte uppfylla Guds vilja så länge han bodde där, så han lämnade klostret.

När det blev omöjligt för Sanne far att lägga grunden för Viljan i Sydkorea fick han en uppenbarelse att gå till Pyeong-yang och han gick omedelbart. Han anlände den 6 juni 1946, och byggde med ivrig bön och hängivenhet, ett altare. I Pyeongyang vägleddes troende kristna av himlen och flockades kring honom, och på grund av deras vittnesbörd om vad de upplevt, växte snabbt antalet personer som deltog i hans gudstjänster. Men andra pastorer och kyrkans äldste tänkte att Sanne far stal deras anhängare och, på grund av deras opposition och anklagelser, fängslades han i Daedong häktet den 11augusti samma år.

Sanne far var faktiskt hoppfull när han fängslades. Han visste att i Daedong-häktet skulle han möta ledaren för en

andlig grupp. Pastor Heo Ho-bin grundare av Inuti livmodern kyrkan, som tagit emot uppenbarelser att Herren skulle komma igen i köttet, var också fängslad i häktet. Sanne far gav i hem-lighet ett meddelande till henne som sa, "Bed för att få reda på vem jag är. Förneka allt och bli frisläppt: Men hon trodde inte Sanne far, och meddelandet upptäcktes av fångvaktarna. Som en följd torterades Sanne far svårt, och när han släpptes var han vid dödens brant.

Till sist förföljdes Sanne far av kristna ledare och andliga grupper i både Syd- och Nordkorea. Därför, precis som Jesus var tvungen att gå igenom en 40-dagars fasta och 3 stora frestelser p.g.a.motstånd från Israels utvalda folk, fick även Far utstå svår tortyr i Daedong-fängelset och gå vägen av tre frestelser.

Den första av dessa frestelser kom genom Pak Eul-yong, den själv-utnämnda "Jehovas hustru". Sanne far triumferade slutligen i samband med vägen av återupprättelse genom gott-görelse, avancerande upp genom åtta nivåer av återupprättelse av en tjänares tjänare till Guds påtagliga objekt partner.

Den andra frestelsen var hans 43-dagars kamp för sanningen där han fick möta alla heliga i andliga världen. Det var en hetsig debatt om tre frågor: för det första, förändring av släktlinje; för detandra, rätten till herravälde, och för dettredje, förändring av hjärtats sfär. Till sist, tog Sanne far emot Guds kungliga sigill och Hans officiella erkännande. "Vad Sun Myung Moon säger är sant". På det sättet vann han dem.

Den tredje frestelsen var vägen att genom gottgörelse återupprätta det lidande Jesus hade uthärdat när han förlorade sin 12 lärjungar och blev korsfäst. Far var tvungen att gå igenom denna väg i syfte att påbörja sitt arbete som hade namngetts som arvtagare till Jesu mission. Sanne far segrade genomatt återupprätta mer än 12 lärjungar i Heungnam särskilda arbetsläger som förhonom var detsamma som korsfästelse. Sanne far genomgick tvångsarbete i Heungnams arbetsläger i två år, 4 må-nader och 25 dagar, med början 20 maj, 1948.

Livet i Heungnam arbetsläger i sig var ett levande helvete, med dåliga ransoner, fruktansvärda levnads-förhållanden och extremt hårt straff-arbete. Varje år dog 40 procent av fångarna. Sanne far var tvungen att finna 12 hängivna lärjungar på en sådanplats och kämpa för att överleva, och han kunde varken prata eller agera fritt som han ville. Det enda sättet för honomatt vittna för andra var genom att utöva ett liv av hängivenhet som påverkade himlen och andliga världen. Förfäderna iandliga världen sände uppenbarelser genom drömmar och visioner till deras ättlingar i fängelset; på detta sätt kom många människor att tjäna och följa Sanne far.

När Koreakriget bröt ut, anlände FN-trupper och angrep de nordkoreanska trupperna. Sanne far befriades från Heungnam fängelset, dagen före hans schemalagda avrättning. Han vandrade itio dagar för att komma till Pyeongyang,

där han sökte efter dem som hade följt med honom innan han sändes till fångläger. Han sökte först upp Kim Won-pil, som Sanne far hade vittnat till före hans arrestering. Far bad honom att besöka de andra medlemmarna, men ingen av dem återvände till Sanna far. Efter att ha bott 40 dagar i Pyeongyang, lämnade Sanne far staden den 4 de-cember 1950, tillsammans med Kim Won-pil och Pak Jeong-hwa, som hade suttit i fängelse tillsammans med Sanne far. Herr Pak kunde inte gå på grund av ett brutet ben, så Sanne far la honom påen cykel han hade hittat och de gick tillsammans söderut.

Den 27 januari 1951, 55 dagar efter avresan söderut, anlände Sanne far till

Choryang-stationen i Pusan. Med börjanden 11 maj och under loppet av det året,skrev Sanne far Wolli Wonbon, den Ursprungliga texten av Principerna. Den 20 juli 1953 sändes Kang Hyun-shil till Daegu som första missionär. Detta var första gången som Principerna förkun-nades offentligt.

Den 1 maj 1954, grundade Sanne far Holy Spirit Association for the Unificationof World Christianity i Bukhakdong, Seoul. Den grundades för att etablera Abel-kyrkan som representerar Kristen-domen, baserat på Fars segerrika fundament av gottgörelse i Nordkorea. Detta innebar att centrerat på denna nyaorganisation, hade Guds återupprättelsebörjat på nytt.

Kapitel 1

Sanne far startar sittoffentliga liv

Avsnitt 1. Fars offentliga liv

Guds seger i andra världskriget

Grunden för Guds vilja centrerat på Återkomstens Herre var oerhört betydelsefullt för seger på Guds sida i andra världskriget centrerat på Kristendomen. Befrielsen av Korea den 15 augusti 1945 och avslutade 40 år av japanskt kolonialvälde. Detta var en enskild anmärkningsvärd händelse i historien av Guds försyn. När Korea slutligen var befriat från japanska kolonialismen, blev det möjligt för försynen att avancera till en ny nivå.

1 Världskriget var ett krig där USA och Frankrike förenades och kämpade mot Japan, Tyskland och Italien. Det som såddes vid syndafallet måste skördas. Fröet som började med individer bar frukt i nationer på global nivå. Fallna frönsåddes av Adam och Eva och delas därefter i Kain och Abel; därför delades världen uppdelad i två: Adam och Eva

och Kain och Abel på Guds sida, och Adam och Eva och Kain och Abel på satans sida. England var Eva på Guds sida, Amerika var Abel på Guds sida, och Frankrike var Kain på Guds sida, medan på satans sida var Japan Eva, Tyskland var Abel och Italien var Kain. Under andra världskriget, kämpade Guds och satans sida mot varandra, ochsatans sida besegrades.

2 Under första och andra världskrigen, var Korea under japanskt herravälde ochkoreanska patrioter kämpade mot den japanska imperialismen. Korea led under japanskt herravälde i 40 år. Underdessa 40 år, försökte Japan radera ut den koreanska traditionella kulturen och även det koreanska språket.

På grund av de första mänskliga förfädernas syndafall, blev Guds syfte för återupprättelsens försyn att återupprätta de Fyra positionernas grundval. Det är därför talet 4 så ofta uppstår i Guds försyn som den skildras i

Bibeln. Det finns många perioder av gottgörelse på 40 och 400 år i Bibeln. Återupprättelse genom gottgörelse uppnås alltid genom Principerna.

För att Korea skall kunna bli Adam-nationen i Guds försyn, måste den först härskas genom en Eva-nation. Och därefter måste Korea övervinna den nationen och uppnå självständighet. Under denna tid, förenade sig Japan med Tyskland och Italien. Dessa länder stod på satans sida. Japan var Eva-nationen på satans sida. USA, England och Frankrike stod på Guds sida. Under första världskriget, förstördes Tyskland nästan fullständigt. Tjugo år senare hade Tyskland återuppstått, och speladeen viktig roll under andra världskriget.

Det land som först slår mot ett annat land besegras alltid. Det är därför USA, England och Frankrike gått samman ochtillsammans besegrade nationerna på satans sida.

Korea var tvunget att leva under den japanska kolonialtiden under en period av 40 år. Japan var Eva-nationen på satans sida. Under denna tid, försökte Japan bli av med Koreas traditionella kultur och till och med det koreanska språket.

3 Under satans herravälde, kämpade först nationen Israel och därefter Kristendomen mot satan fysiskt och andligt. På liknande sätt medan landet Korea dominerades av sin fiende Japan under 40 år, var koreanska patrioter i sittinre beslutsamma, att dö för folket ledde en självständighetsrörelse centrerad på

en sådan ande, fortsatte Gud att expandera sin investering i försynen. Dessa patrioter samarbetade i enighet och etablerade en nation centrerad på de som trodde på Kristendomen. Det varväldigt betydelsefullt för försynen att kristna som älskade Korea med risk för sina liv etablerade en patriotisk standardmedan nationen var under 40 års ockupation.

4 Efter Koreas befrielse, kunde en ny lyckad rörelse ha startat centrerat på Amerika. På grund av en världsvid segercentrerat på Kristendomen och Amerika.kunde Guds försyn ha inlett en ny tids-ålder. Eftersom Far förstod nivån av sanning, Principerna, hade han varit aktiv i den koreanska underjordiska självständighetsrörelsen. Med befrielsenav Korea, hade tiden kommit när Far kunde arbeta offentligt.

På den tiden, satte Förenta staternas militär, stationerad i Korea, upp den offentliga administrationen. Många koreaner som arbetade för den amerikanska militära administration var de som hade kommit hem från sina studier utomlands. Dessa människor kunde enkelt ha förenat sig med den militära förvaltningen. De koreanska kristna som hade varit uppgiftslämnare till den japanska regeringen, bett vid deras helgedomar, och hade också kontakter med den amerikanska militära administration.

Å andra sidan, kristna som hade varit aktiva i den underjordiska organisa-tionen var medlemmar av lokalt förankrade grupper och var inte vana att

relatera med människor från främmandeländer. Därför kunde de inte skapa relationer till den amerikanska admini-strationen. Därför, delades de koreanskakristna till slut upp i två grupper: de som hade samarbetat med japanerna och de som hade motsatt sig dem.

5 Syftet med religion är fullkomnandet av Adam. Under Skapelsen, i Edens lustgård hjälpte ärkeängeln Gud, Adam att uppnå fullkomlighet. Gud skapade änglarna som Hens hjälpare och supportrar. Gud, och änglarnas mål, var detsamma: att förmå Adam att bli fullkomlig.

Därför måste standarden för fullkom-lighet vara gottgjord på global nivå, i denandliga världen och i den fysiska världen. Kristendomen är religionen för ärkeängelns sfär på Guds sida. Miljön som skapades omedelbart efter andra världskriget var en där Kristendomen kunde påverka världen. Hela världen flyttades till himlens sida. Adam skulle helt säkert uppstått vid en sådan tid.

Satans värld och ärkeängel-sfären på Guds sida hade kämpat både andligt och fysiskt. I biblisk bemärkelse, var detta kriget Armageddon. Segern för Guds sida i andra världskriget innebar att himlen, ärkeängelns sfär i den andliga och i den fysiska världen besegrade satans värld. Därmed hade tiden kommit när Adam kunde uppstå påjorden. Det är därför jag säger att precis efter andra världskriget var den tid då Kristus återkomst kunde inträffa.

6 När andra världskriget gick mot sitt slut, gjorde det japanska förtrycket det svårt för hängivna kristna att behålla sin tro. Koreaner bad till Gud för avgörande insatser i Korea, och många människor var direkt vägledda av Gud eller genom den andliga världen. De kunde fly eller undgå gripande av den japanska poli-sen. De flesta av dem visste att Japan skulle bli besegrat. Många människor i Korea tog emot uppenbarelser att efter andra världskrigets slut skulle världs-historien utveckla sig centrerat på Korea.

Jag var ansluten till flera grupper av sådana personer. Men jag kunde inte avslöja något av Principerna som ni nu studerar. Jag kunde inte berätta för dem,eftersom jag fått instruktioner från Gud och lovade Gud att jag skulle börja mitt arbete endast efter befrielsen av Korea, när förutsättningarna hade uppfyllts. Guds vilja kan inte uppfyllas av bara en enda människa. Det måste finnas människor som är villiga att arbeta tillsammans med den mannen. Gud visade också klart att efter andra världskriget skulle kristna kyrkor delas.

7 Direkt efter befrielsen av Korea 1945, om koreanska Kristendomen hade förenat sig med Enighetsrörelsen och mig, kunde baserat på den kristna kultur-sfären, arbetet för att förena hela världen omedelbart ha börjat. Från en sådan position, kunde Guds arbete lätt ha expanderat bortom den nationella nivån. Vid den tiden, kontrollerade Koreainte sin egen suveränitet, men hade ärvt grunden som adopterad son baserat på

grunden av Amerikas segerrika sfär, ärkeängelns nation, centrerat på den kristna kultursfären.

På detta fundament, om Enighets-rörelsen etablerat ett världs-omspännande fundament, så skulle änglavärlden och den adopterade sonens värld kunna ha uppnått full-komlighet och ha trätt in i eran av en världskulturell sfär som skulle ha tagit emot en son och en dotter av Guds direkta släktlinje. Om sfären av Abel-kultur centrerat på den återvändande Kristus hade förverkligats, så skulle sfären av ärkeängeln och adopterad sonha blivit ansluten till den sanna sonens sfär. Därmed kan historien, som en vertikal linje, bli en med den horisontella verkligheten. Om jag inte lyckas skapa denna enhet, kan inte satans bas tas bort.

8 Om jag hade kunnat etablera ett fundament centrerat på Kristendomen före befrielsen av Korea den 15 augusti, så hade Jaegeon kristna gruppen — de som fängslades för att ha vägrat att tillbevid Shinto helgedomar — ha intagit en central position baserat på mitt funda-ment av tro.

Om detta hade hänt, så skulle Kristendomen ha följt min vägledning och stått i positionen att välkomna FN-trupperna. FN-trupperna skulle då ha välkomnats av de som hade fängslats, och hela världen kunde ha blivit ansluten. Om FN hade välkomnats i Nordkorea vid den tiden, så skulle Koreainte skulle ha delats i norr och söder. Om de andliga grupperna hade varit

förenade i välkomnande av FN-trupperna, hade inget utrymme funnits för satan att invadera. Men denna idealasituation förverkligades inte. Därför är jag tvungen att återupprätta detta genomatt skapa andra betingelser.

I synnerhet pastor Heo Ho-bins andliga grupp tog inte emot mig. I en ensam plats, var jag tvungen att skicka meddelanden mer än tre gånger. Efter att jag rapporterade till himlen, gjorde jag det klart för dem, "såvida ni inte accepterar min vägledning, kommer er nation och världen att förstöras och alla meriter ni har byggt upp kommer att tas bort genom himlen." Genom att ge dem denna varning, lade jag en grund som jag kunde skörda senare. Därefter inväntade jag befrielsen av Korea. Efter att Korea var befriat, var jag tvungen att resa runt världen.

9 Jag växte upp under den japanska ockupationen. Under sådana omstän-digheter, även om jag hade en fantastiskvision och hopp i mitt hjärta, kunde jag inte uttrycka vad jag hade i mitt sinne. Även när jag hade fantastiska tankar, såkunde jag kan inte uttrycka dem utan att vara försiktig och kontrollera om att uttala dem var lämpligt. Oavsett hur bra tanke eller idé jag hade, var inte tiden inne då jag kunde uttrycka mig om jag inte tydligt kände det var bra att göra det. Med andra ord, det var en tid av restriktioner. Under dessa omständig-heter förberedde jag mig och kämpade för att känna mig för min väg framåt under återupprättelsen. Jag var tvungen

att ta vägen som beskrevs i Principerna, som ingen kände till.

Därefter år 1945 blev Korea befriat. Jag var 25 år gammal. Alla i Korea var lyckliga att fira befrielsen. I glädje ropade de Mansei! De fylldes med glädje som om hela himlen och jorden var deras och de kunde vända världen upp och ned.

Även jag var lycklig. Med undantag för den dagen har jag inte skrikit mansei, förbefrielsen av nationen. Trots att jag var lycklig, kunde jag inte vara riktigt glad. Det var därför jag visste att det korean-ska folket bar ansvarat att göra en ny start, och jag själv var tvungen att göra en ny historisk början. Jag var tvungen att ta det första steget mot världens återupprättelse. Eftersom jag var i Sydkorea vid denna tiden, startade jag med hela mitt hjärta att utforska återupprättelsens väg centrerat på Seoul.

Kristen misstro

Befrielsen av Korea kom vid en vänd-punkt i världshistorien. År 1945 kom en läglig tidpunkt i återupprättelsens försyn att upprätta Guds suveränitet och återupprätta världen centrerad på Kristendomen. Men kristna, accepteradeinte Far, just den personen som ledde denna försyn. Far ställdes sedan inför problemet att vara tvungen att förberedaett nytt fundament.

Efter hans första försök att starta försynen fokuserat på Seoul, misslyckades, startade han sitt andra försök, fokuserat på Pyongyang, med start i juni 1946. Men alla försynens fundament som Gud hade förberett kollapsade i misslyckande och Far var tvungen att gå lidandets väg genom fängelse. Bland de många kristna kyrkosamfund i Korea, fanns det vissa som hade gett efter för Japans tvång och bett i Shinto helgedomar. Det fanns andra patriotiska troende som hade förblivit underjordiska och hade kämpat mot japanerna, trogna sin tro i väntan pådagen för befrielsen.

Under sådana omständigheter, lade andliga grupper som aktivt arbetat underde 14 åren före Korea var befriat, grunden för Återkomstens Herre. I synnerhet män från Wonsan utförde andliga arbeten i den östra delen av Korea. Samtidigt dök det upp kvinnor som utförde andliga verk i Cheolsan, i den västra delen. Bland dessa kvinnor, var den mest anmärkningsvärda pastor Kim Seong-då från Heliga Herrens kyrka, pastor Heo Ho-bin från Inuti livmodern kyrkan och den äldre fru Pak Eul-yong, som kallades "Herrens hustru." Den mest ryktbare mannen var pastor Kim Baek-moon från Nya Jesus-kyrkan. Speciellt pastor Kim Baek-moon anförtroddes uppdraget att vara Johan-nes döparen. Han vittnade om att Far skulle uppnå världsomfattande beröm-melse liknande konung Salomo. Men han tjänade eller följde aldrig Far, så försynen kunde inte börja vid den tidpunkten.

10 Den demokratiska världen centrerad på global Kristendom är det andra Israel.Kristendomen står i position att erbjuda en världsbild för att vägleda den nya demokratiska världen. Det är liknande Judendomens i det första Israel. Israel och Kristendomen är på detta sätt andligt förenade. Därför måste missionen vid Herrens Återkomst utföraspå det segerrika fundamentet genom vilken han kan ärva riket av det andliga Israel.

Han måste visa sig på jorden på det segrande fundamentet av andlig individuell nivå, andlig familjenivå, och den andliga stam, andliga folk, och andliga världsnivån. Återkomstens Herre, kan inte skapa ordning i världen utan dessa fundament.

Efter att ha underkuvat hela andliga världen och tagit kontrollen över den, regerar han enligt Guds vilja. Efter detta måste han gå igenom en påtaglig väg avgottgörelse, denna gång på jorden. Andligt, var det andra Israel segerrikt över hela världen. Denna världsom-fattande sfär av Israel, som vann andlig seger, motsvarar på världsnivå ängla-världen. Eftersom den återvändande Herren är den tredje Adam, måste han ärva fotfästet av det andliga Israel som den andre Adam, Jesus, hade vunnit.

11 Efter sin frigörelse från Japan, skulle Korea ha etablerats som en republik inom ramen för en enad värld, skyddadeav den demokratiska världen och den kristna sfären. Vid den tidpunkten förväntades jag starta på den högsta nivån, genom att uppfylla en ny historisk

mission genom att förena mig med ledarna för det nyfödda landet. Men saker avbröts när vissa kristna pastorer motsatte sig mig. En nation byggd kring Kristendomen kunde ha bildats, men de högsta ledarna för Kristendomen motsatte sig mig, och det ledde till att hela Kristendomen i Korea motsatte sig mig.

12 I försöken att förinta Kristendomen i Korea, tvingade japanska imperialisternakristna att dyrka i Shintotempel. Det fanns två typer av kristna grupper på den tiden: de som accepterade tillbedjani Shintotempel och de som förkastade det. De som förkastade det fängslades eller gick under jorden. De som accepterade tillbedjan i templen blev framträdande i samhället. Vid den tiden fick andliga grupper, som gick under jorden uppenbarelser att Messias skulle komma i köttet och leda deras grupper, även om de inte visste vem han var. Därför stod de i subjektsposition och kunde ha förenat sig och tagit rollen somledande personer när Korea blev självständigt.

Efter befrielsen av Korea, skulle de underjordiska andliga grupperna ha tagitsubjektsposition. Men motsatsen uppstod. De som tillbad i Shintotempel och de som hade studerat utomlands och hade kontakter i USA tog subjektsposition. En kristen väckelserörelse kunde ha inletts under den Återvändande Herrens nya förståelse av Gud, men den chansen gick förlorad.

Vid tiden för befrielsen av Korea,fanns de flesta koreanska kyrkorna i Nord-korea. Eftersom de flesta kyrkor var i Pyeongyang, var Nordkorea centrum för koreanska Kristendomen.

Därför skulle den kristna rörelsen i Nordkorea ha etablerat ramen för nationen och blivit den andliga grunden för providentiella aktiviteter att återuppliva världs-Kristendomen men misslyckades att göra detta. I stället när nationen skapades, kämpade kristna sinsemellan som Kain och Abel. Innan kyrkorna kunde etablera den korrekta grunden, invaderade Satan och Kain-nationen etablerades först. I denna situation, måste en ny nation skapas åtminstone för att skydda den södra delen av Korea. Detta är varför Sydkorea inte kunde förenas. Det delades i två nationer. Korea kunde ha blivit en enad nation med Kristendomen icentrum och bli bas för Guds vilja. I stället började den falla i satans händer.

13 Efter befrielsen av Korea, uppstod tregrupper av kristna kyrkor; de som tillbad vid Shinto helgedomar, Jaegeon grupp som tog som sin uppgift att återupp-bygga kyrkan och vars medlemmar väljer att gå till fängelse i stället för att lyda order att tillbedja på Shinto helgedomar, och kyrkor ledda av andligavärlden. I termer av Principerna, den första gruppen var utformningssteget, den andra var tillväxtsteget och den tredje var fullkomlighetssteget.

Gruppen kyrkor ladda av andliga världentog på sig missionen att återupprätta Edens lustgård. Denna grupp bestod av

tre kyrkor. Deras respektive ledare var: Pastor Pak Dong-gi, som representerar det Gamla Testamentets tidsålder; pastor Kim Baek-moon, som representerar Nya Testamentet tidsålder; och pastor Heo Ho-bin, som representerar det Fullbordade Testamentets tidsålder. Pastor Heos kyrka leddes av kvinnor.

Dessa grupper skulle återupprätta utformnings-, tillväxt- och fullkomlighets-stadiet vertikalt och återskapa den Gamla, Nya och Fullbordade Testamentets tidsåldrar horisontellt. Dengrupp av kyrkor som arbetat för att återupprätta kyrkan och gruppen av ande-ledda kyrkor skulle ha förenats ochjag skulle ha kunnat stå på deras funda-ment. Men precis som Johannes döpa-ren inte stödde Jesus, kunde ledarna fördessa ande-ledda kyrkor inte förstå vem jag var, trots att de visste att Herren skulle komma igen i köttet.

14 Pastor Kim Seong-do hade missio-nen som Eva och pastor Heo Ho-bin skulle vara i position av moder Maria. Jesus kom till jorden och levde i 33 år. Hans liv slutade genom avrättning på korset utan att kunna slutföra sin mission. Därför förberedde pastor Heos grupp förberett allt för att gottgöra det. Hon profeterade att Messias vid hans andra ankomst skulle komma till Korea. Hon fick till och med uppenbarelser om hans längd och kroppsbyggnad som Messias och förberedde kläder, sängkläder och allt annat för honom.

Hon fick uppenbarelsen att alla dessa saker ursprungligen skulle ha förberetts

för Jesus vid hans ankomst, och om det inte fanns någon att förbereda dem för den återvändande Herren skulle Gud inte kunna sända honom. I det förflutna, fanns inte ens ett rum förberett för Jesusatt ligga i. Därför, lades han i en krubba.

Eftersom Gud kände bitter sorg över detta, valde Gud en person och förmådde henne att förbereda allt som behövdes för Messias dagliga liv, inklusive hans kläder, hans rum och så vidare. Gud lät henne förbereda allt av bästa kvalitet, saker som skulle anses vara det bästa, både i öst och i väst.

15 På den östra kusten av Korea, var pastor Yi Yong-dovar en av ledarna för de ande-ledda kyrkor. Han upptände den helige Andes eld hos många människor. Genom sådant andligt arbeteförsökte himlen förena alla de andliga personerna i en enda grupp. Det andligaarbetet delades in i två kategorier; det ena var inre och det andra yttre. Pastor Yi etablerade en kyrka som heter Nya Jesus-kyrkan. På den tiden var det Inuti-livmodern kyrkan i västra Korea tog emot en uppenbarelse att instruera sina medlemmar att förena sig med Nya Jesus-kyrkan. Så de besökte den Nya Jesus-kyrkan i öst, men den östra gruppen kunde inte acceptera den västra gruppen. Eftersom de inte förenades, behövde Gud en pionjär för en ny rörelse.

Gud ville hitta en annan person som skulle kunna acceptera Hans väg-ledning. Den personen var pastor Kim Baek-moon. Pastor Baek Nam-ju var utformnings-steget, pastor Yi var tillväxt-

steget och pastor Kim var fullkomlighets-steget. Pastor Yi stod i position av Jesus. Han dog 1933 vid 33 års ålder. Från detta kan vi förstå att Gud gjorde omfattande förberedelser på detta sätt inför Herrens andra ankomst. Gud började dessa tidiga förberedelser så attKorea skulle kunna övervinna japanskt förtryck. Under dessa omständigheter, började jag förbereda min egen livsväg.

16 När jag var omkring 25 år gammal, träffade jag alla kända religiösa människor i Korea, inklusive kristna pastorer, buddhistiska munkar, astrologer och spiritualister. Jag brukadediskutera med om tro, och jämförde vad de visste och vad jag visste. När jag frågade kristna pastorer. "Vad var syndafallet?" så visste ingen av dem. Devisste inte hur mänskligheten föll. Även om Kristendomen hade gjort fantastiska framsteg och hade nått resultat på världsnivå, om dess ledare var okunnigaom vad som hände i mänsklighetens början, skulle de inte kunna uppnå fullkomlighet. Men dessa pastorer var helt omedvetna om orsaken till synda-fallet. Trots att jag visste hur syndafallet skett och alla dess detaljer, så visste alla, de så kallade kunniga människorna som jag mötte, inte om detta. Men tiden var inte mogen, så jag kunde inte göra det allmänt känt.

17 Allteftersom jag växte upp från barndom till tonåring och blev mer vuxen, utforskade jag i djup detalj innehållet i Bibeln. Jag kom att förstå alltom Guds försyn. Vid 26 års ålder, i och med befrielsen av Korea, gjorde jag

därefter en ny start. Jag hade börjat besöka underjordiska kyrkor vid en ålderav 24, före Korea var befriat. Jag tänkte,"Vad för slags väg väljer dessa andliga människor? Guds försyn borde gå denna väg, och vissa grupper måste vara förberedda för detta syfte." Med detta i åtanke, träffade jag många framstående andliga människor. Men deförstod inte Guds vilja och inriktning.

Därför började jag predika med hela mitthjärta. Och jag skapade relationer med dem. Jag besökte underjordiska kyrkor och även om ledarna inte erkände mig, vittnade människorna i dessa kyrkor som kommunicerade med andevärlden om mig. När jag bodde där en vecka, följde andliga människor mig. Sådana fenomen inträffade. Det delade den underjordiska kyrkan i två grupper. Jag var tvungen att samla folk som förstod mig i syfte att bilda en andlig kyrka. Jag var tvungen att undervisa dem att Messias icke skulle komma på molnen. Jag visste att många kristna skulle förena sig med mig om jag höll san-ningen förseglad i ca tio år. Men himlen tillät mig inte att göra så. Guds försyn krävde en frontalattack. Gud är osynlig, så jag måste vara hans synliga instru-ment för att möta och övervinna världen som domineras av den osynlige satan.

18 Jag träffade pastor Kim Baek-moon i oktober 1945, tre månader efter befriel-sen av Korea. Jag visste att han hade en stor mission. I dessa dagar, var han ledare för det protestantiska Israel-klostret. Som han hade grundat enligt himlens inspiration. Han visste att han

behövde för att förbereda ett fundament för att ta emot Återkomstens Herre. Det var den vägledning himlen hade givit honom. Jag besökte hans grupp och stannade där i sex månader. Under denna period arbetade Gud genom olikamedel.

19 Jag gick till pastor Kim Baek-moons grupp deltog han som en tjänare. Ni kan inte ens föreställa er hur många tårar jagutgjuter vid den tidpunkten. Jag bad meden uppriktighet som folk inte kunde förstå. Trägolvet som jag bad på var alltid vått av mina tårar. Jag kunde ha kritiserat innehållet i pastor Kims under-visning. Jag kunde ha helt underkuvat honom och hans anhängare genom att tala ut om den uppenbarelse jag tagit emot. Men jag fortsatte istället betjäna dem utan att säga något. Som en följd av detta var Gud med mig, och eftersomde också var andligt rena. Gud gav dem vägledningen att följa mig.

20 Jesus var döpt av Johannes döparen.Likaså var det förordnat att jag skulle ärva allting från pastor Kim Baek-moon. Efter sex månader, tog pastor Kim emot en uppenbarelse från himlen, och han lasin hand på mitt huvud och välsignade mig och sa: "Må all ära för konung Salomo från hela världen komma över dig". Mitt möte med pastor Kim var betydelsefull för försynen. Vid denna tidpunkt, eftersom himlen uppmanade honom att välsigna mig, borde han ha frågat mig och upptäckt varför jag fick ensådan välsignelse. Detta var hans 5 procent av ansvaret. Men eftersom hanshängivna anhängare börjat följa mig, var

han missnöjd. Men jag tog emot välsig-nelsen från honom, genom vilken jag ärvde vad han hade.

21 Efter befrielsen av Korea, ville jag göra min providentiella start med pastor Kim Baek-moon. Pastor Kim och jag var i positionerna av Kain och Abel, eller Johannes döparen och Jesus. Han var en kristen, och han sade Jesus var av samma rang som Gud. Han visste inte den grundläggande sanningen, men andligt hade han säkerligen den högsta nivån av kristen tro. Eftersom pastor Kims chefslärjungar och andra an-hängare kommunicerade med andliga världen, uppmanade den dem att följa mig. Men jag sa inte ett ord, eftersom jag inte kunde förstöra en annan persons fundament efter att ha beträtt det. Jag måste förmå dem att följa mig frivilligt. Så jag grät många tårar och leve där i tystnad som en föredömlig medlem av deras kyrka. När kyrkans medlemmar beslutade att följa mig, uppstod problem.

Avsnitt 2. Pyongyang

Guds uppmaning

Den 27 maj 1996, tog Sanne far emot Himlens kommando att passera 38:e breddgraden och omedelbart gå mot Pyeongyang i Nordkorea. Vid den tiden, ockuperades Pyeongyang av sovjetiska armén som hade satt upp den kommu-nistiska regimen där. Sanne far anlände den 6 juni. Pyeongyang kalla-des österns Jerusalem och navet för den kristna tron i Korea. Trots det hade

kyrkan lidit stort och människor strävat efter att bygga upp den igen. Efter ankomsten. Sanne far bodde i Gyeong-chang-ri, och arbetade där för att sprida sitt budskap. Far bodde hemma hos en troende person med vilken han hade utvecklat ett starkt band med när han bodde på Israel klostret.

1 Det skall komma en tid när represen-tanten för inre mission och företrädare för yttre mission kommer att stöta på varandra. Med andra ord, vid toppen av 6000 år av biblisk historia, kommer Kain och Abel att möta varandra igen på toppen. Återupprättelse genom gott-görelse måste fullbordas. När Kain accepterar den himmelska under-visningen och etablerar standarden att följa Abel, så kan de förenas och gå över gottgörelsens berg tillsammans. När Abel och Kain går över denna kulle, går var och en till den andres position. Detta är vad som var tänkt att ske, men bara Abel kunde gå över kullen.

Ursprungligen när jag började min all-männa väg, var det Guds vilja att jag gick hand i hand med president Syng-man Rhee. Från det providentiella per-spektivet skulle det kunna ha hänt. Men på grund av motstånd från kristna kret-sar vid den tiden det gick fel. Eftersom denna väg av hög väg för att åstad-komma den providentiella viljan förlora-des, blev jag tvungen att gå ner och börja en väg på en lägre nivå. När jag var tvungen att gå ner, måste det ske till den lägsta nivån. Det var därför jag var tvungen att omedelbart gå till Nordkorea och börja om igen där.

2 När jag började min allmänna (förkunnelses) väg, frågade jag mig om jag var beredd att offra mitt liv. Jag undrade hur jag skulle dö. Jag tänkte att jag skulle skjutas, eller att alla mina lemmar skulle vara bunden till en ox-kärra och min kropp slitas i bitar.

Jag tänkte också på vilka ord som jag skulle lämna efter mig vid min död. Jag tänkte inte på hur överleva. Eftersom jagaxlade något så påtagligt som Guds vilja, centrerat på Republiken Korea, var jag redo att möta döden. Jag var tvung-en att gå i frontlinjen, fiendens fästning. Grunden för Kristendomen i Korea hade fallit till satan. Därför gick jag till Nord-korea, satans näste, i syfte att återupp-rätta det fundamentet.

3 Eftersom jag så småningom också skulle behöva kämpa mot global kommunism. Jag gick till Nordkorea. Jaggick beredd att bli fastkedjad och fängslad. Jag dukade aldrig under av de grymma prövningar jag fick gå igenom. Jag har aldrig förlorat min värdighet somGuds representant, ens när jag led av extrem hunger. Jag har aldrig brutit himmelsk lag även under de mest brutala fattiga omständigheter, även när jag genomgick strikt fängelseliv. Även under sådana begränsningar, kunde jag återupprätta vad som måste återupp-rättas. Dessutom fick jag möjlighet att skapa basen för att göra en ny start i Guds närvaro och att hitta ny motivation för mitt liv. Jag började min mission utan att tänka på min egen överlevnad, utan var snarare beredd att dö.

4 Efter att Jesus var motarbetad och avvisad av sitt eget folk och religion, blev han upphöjd och hedrad av hedniska folk som trodde på hedniska religioner. Samma väg var jag tvungen att gå. Jag var tvungen att återupprätta ett fiendeland. Alla i Nordkorea var en fiende. Hela landet var en fiende. Överallt där jag kom var det fullt av fiender. Inte bara regeringen och kyrkor försökte slå ner mig, även folket. Hur kunde jag överleva där? Om jag hade kämpat tillbaka, skulle jag ha dött, så jagvar tvungen att offra mig och tjäna. Min strategi var att be för deras lycka trots attde slog mig tio gånger och hånade mig tusentals gånger. Jag använde en sådanstrategi. Trots att jag blev orättvist behandlad tusentals gånger, älskade Gud dessa människor och hade varit tålmodig med dem, så jag skulle göra detsamma.

5 Jag var helt ensam. Jag var helt själv. Även om jag försökte att etablera ett fundament med de protestantiska kyrkorna, avvisades jag. Faktiskt. Jag fick opposition på en skala större än jag någonsin kunde ha trott. Fallna mänsklighetens historia började med en äldre bror som slår en yngre bror. Att acceptera råd från en yngre bror är mycket svårt att göra om ni inte riktigt förstår och tror på Gud. Det är svårt eftersom de traditionella läror och seder i er egen miljö redan är en del av er. Detär därför jag stod i position att motarbe-tas av de kristna kyrkorna, mina äldre bröder.

Precis som Jesus, avvisades. Jag hade ärvt Jesus mission på ett mycket konkretsätt. Därför hade jag inget annat val än att gå igenom vägen av gottgörelse. Jag har kämpat för att gottgöra 2000 år av historia på bara 20 år. För att åstad-komma detta gick jag in i satans läger i Nordkorea, i den kommunistiska gropen som är satans värld.

Bygga upp en lärjungaskara

Efter ankomsten till Pyeongyang den 6 juni 1946, tog Sanne far ett rum i Gyeongchang-ri och påbörjade sin kyrkamed bön och hängivenhet. På den tiden fanns det i Pyeongyang fortfarande många kristna kyrkor och hängivna kristna. Även om många av dem tittade på Sanne far med ovänlig blick sökte han ändå efter nya anhängare med övertygelsen att han skulle förmedla Ordet för att kunna frälsa ännu ett liv. Många var de gånger som han såg ut genom dörren med förväntan medan han väntade på dessa nya anhängare skulle dyka upp.

Vissa människor fann sin egen väg till Sanne far, och förde senare andra kristna troende till honom. Sanne far höllgudstjänster för dessa människor. I synnerhet efter Sanne fars ankomst, började vissa människor ta emot uppenbarelser om honom. Dessa hängivna troende fann honom genom vägledning från andliga världen. Många av dem som kom hade länge varit för-beredda för den kommande sanne fadern, och bland dem fanns personer

som hade varit beredda att ta emot Sanne far till och med från tiden innan han var född.

Andevärlden bryr sig inte om tid och plats och hjärtats världs anslutningar är länkade på ett mystiskt och djupgående sätt. De personer som på så sätt blivit förenade med Sanne far var så över-väldigade av sann kärlek när de så mycket som rörde vid hörntofsen på hans kläder, kändes det som om de svävade i luften och kunde dansa av renglädje. Sanne far stannade uppe hela nätterna och talade med alla, som kom för att besöka honom, gamla eller unga.

6 De tre åren efter Koreas befrielse var en period av kaos. Det var kaos inom Kristendomen, den politiska världen och i varje annat område av det koreanska samhället. Allt flöt. Inom Kristendomen fanns inga tankar om att Messias skulle återvända och ingen förståelse av Guds vilja. På den tiden uppstod många nya kyrkor, inklusive kristna gruppen Jae-geon och kyrkan Koryupa. Alla tävlade med varandra om vem som hade sanningen. Jag var tvungen att stiga fram och bygga relationer med dessa kyrkor, men deras tro att Herren skulle återvända på himlens skyar var ett hinder.

Ingen trodde att Herren skulle kunna återvända som en människa utom någrafå grupper, som de som leddes av pastor Heo Ho-bin. Pastor Kim Song ochpastor Baek Nam-ju, som redan visste att han skulle komma i köttet. Dessa var de grupper som var förberedda för det Fullbordade Testamentet. De visste att

Herren skulle komma som en människa, men de hade ännu inte mött honom personligen. Även om de skulle ha mött Herren, skulle han inte ha framstått som Messias för dem. Det var en utmaning för dem, och jag kunde inte direkt be-rätta vem jag var. De var tvungna att tryckas in i ett hörn och ta reda på det själva.

I själva verket måste både andliga och icke-andliga människor göra detta. Andliga människor flyttar inte en tum utan instruktioner från andevärlden. Folksom å andra sidan inte är andliga kan gåframåt genom att förstå Ordet. Det var en förvirrande situation. Vanliga kristna hävdade att Herren skulle komma på skyarna. De som sade att han skulle komma i köttet blev nedtryckta som medlemmar i sekter. Även människor utan andlig vägledning kunde inte så lätttro heller. Detta blev ett problem.

Jag samlade de smartaste människorna från 40 kristna kyrkor i Pyeongyang. På den tiden var jag tvungen att undervisa dem med Bibelns ord; inget annat skulle ha fungerat. Andliga världen arbetade för att förena människor med mig. Gud förberedde dessa andliga människor i förväg och sände dem till mig.

7 Satans ansträngningar tryckte ned mighela tiden när jag var i Pyeongyang. Men även mitt i allt detta, bad jag alltid för medlemmarna. Jag bad en bön till någon på morgon, och väntade sedan för att se om de skulle komma eller inte. Som väntat, kom de alltid. När ni ber under sådana upplevelser med helig ande, kommer ni att lära er hur värdefull

och effektiv bön är. Då blir ert arbete roligt och ni får en övertygelse att Gud alltid är med er.

8 Ingen kan konkurrera med mig när det gäller Bibeln. Jag var 26 år gammal när jag gick till Nordkorea. Jag var en entusi-astisk ung man. På den tiden fanns det stora kyrkor i Pyongyang, som kallades österns Jerusalem. Alla de intelligenta medlemmarna i dessa kyrkor blev fascine-rade av mig. När jag under-visade i Bibeln, som Paulus brev till romarna eller Uppenbarelseboken, häpnade de över mina förklaringar. Om de fortfarande var vid liv idag, skulle de säga till mig. "Du förstår de tusentals åren av historia i Bibeln. Hur kunde du veta detta så i detalj!"

9 När jag var i Pyeongyang, Nordkorea träffade jag en kvinna som var mer än 30 år äldre än jag. Hon sade till mig. "Jag är här i dag på grund av vägledningfrån andliga världen" och sedan sa hon "det är konstigt", så jag frågade henne. "Vad är det som är så konstigt," Hon sa, "Men det är omöjligt. Det här är så konstigt", och hon skakade på huvudet. Jag frågade henne igen. "Vad är det som är så konstigt?" Hon svarade, "dettaär så förbryllande för mig. Du gav mig vägledning när jag var 24 år gammal". Med andra ord, hon sa att hon hade fått vägledning från mig redan innan jag föddes.

Ni kan inte förstå ett sådant fenomen bara genom att se det från ett fysiskt perspektiv. Men om man ser på det från den andliga dimensionen, eftersom Gud är den vertikala föräldern, vem som än

söker efter hjärtat hos Sanne far är alltid med Gud. Även om jag existerar med enform och kropp nu, i hjärtats värld, är detdetsamma i det förflutna eller i nuet.

Eftersom Gud regerar över hjärtats värld, så hade den kvinnan träffat mig, även om det skulle dröja många år innanjag skulle födas i framtiden. Därför sägervi att andliga världen är bortom tiden. Det är möjligt på grund av de kopplingar som görs inom hjärtats område.

Antag att inom Guds hjärta, han har en idé om att sådan och en sådan människa föds vid en viss tidpunkt i framtiden. Då kan Gud genom det hjärtat lära något om att människan och skapa ett samband mellan dem. Detta ärmöjligt eftersom vi relaterar genom en hjärtats värld.

10 Hur mycket tror ni inte att Gud hade att förbereda innan jag gick för att förkunna i Pyeongyang? Där var en annan kvinna jag mötte som Gud hade sagt till 20 år tidigare att hon skulle mötamig i någons hus och höra Guds Ord genom mig. Jag var 26 år gammal när jag gick till Nordkorea. Gud sade detta till henne när jag var bara 7 år gammal. Jag kände verkligen inte kvinnan, eller att hon hade tagit emot ett sådant meddelande. Hur kunde det vara möjligt att människor kunde tro på något sådant?

Medan jag var i Pyeongyang var det ganska många som delade dessa slags vittnesbörd. De hade uppdraget att vittnaom mig från ärkeängelns position. Utifrån Principernas perspektiv, måste

det innan jag kunde komma till jorden finnas personer som var ännu mer förberedda än jag. Även flera år-hundraden före min ankomst, måste de andar som skulle närvara med mig i framtiden, samarbeta med människor påjorden, för att upprätta fundamentet för mig att ta itu med satans värld.

11 Mor- och farföräldrar är förtjusta i mig. Det fanns 80-åriga farmödrar som vägledda av Guds andevärld, kom till mig när jag var i Pyeongyang. Varför skulle de komma till mig, promenerande med sina käppar? De far-, mormödrar som kom till mig under vägledning av andevärlden var så nöjda med att få rörabara vid hörntofsen på mina kläder. När de gick tillbaka hem dansade de spontant av glädje. Efter att ha berört min beklädnad, kändes det som om flög genom luften. Det var överlyckliga, dansande hela dagen, att de även glömde att äta. Hur kunde det komma sig? Jag använde inte någon magi.

När vi smakar på atmosfären av sann kärlek, blir vi på detta sätt. Vi blir glada utan synbar anledning. Vi är glada att geoch ta emot. Vi är glada även när folk förbannar oss. Vi är glada även när folk förbannar oss. Vi är nöjda oavsett hur hårt vi måste arbeta.

12 Ingen vittnade till mormor Ok Sae-hyeon. När hon frågade i bön hur Messias skulle komma, berättade Gud för henne att han skulle komma i köttet, inte på skyarna.

Detta är vad Gud sa till henne. Hon trodde absolut oavsett vem som

motsatte sig henne. I hennes böner, badhon. "När kommer Messias?" och "Var kommer han?" Då svarade Gud. "Han äri Pyeongyang nu. Han gömmer sig i ett rum i Gyeongchang-ri" eftersom jag var gömd där och inga rykten hade ännu cirkulerat om var jag var, kunde hon inte finna mig.

Det var under tiden som jag var startadeförkunnelsen i Gyeonghung-ri.

13 När jag var i Pyeongyang kom en äldre dam för att besöka mig. Jag var 26och hon var över 70. Hon hade tagit emot Guds nåd under bön i pastor Gil Seon-ju och pastor Yi Yong-do:s kyrkor och hon utförde stora andliga verk som ingen annan kunde göra. Hon offrade böner vid Moranbong i Pyeongyang. Hon fick en uppenbarelse att i framtiden skulle Japan försöka eliminera Kristendomen i Korea och att hon borde förbereda sig för den tiden. Hon brukadebe vid klockan två eller tre på morgonen.Trots att hennes man motsatte sig det,vann hon över all opposition och fortsatte sina böner under många år. Hon visste att Korea skulle bli den utvalda nationen. Hon lärde kvinnorna i Pyeongyang om den nya värld som väntade dem i framtiden och att en lustfyllt och blomstrande era snart skulle inledas i Korea. Det är tack vare männi-skor som hon existerade och bad på det sättet som Guds vilja kunde upprätt-hållas. Herren skall inte vara ensam när han kommer bara för att vara jagad och trängt och dö med någon vid sin sida. Eftersom det fanns sådana kvinnor på jorden som erbjöd sina liv i bön till Gud

och Hans vilja, kunde fundamentet för Guds återupprättelse upprätthållas på jorden.

14 Jag gick till Pyongyang vid 26 års ålder och orsakade stor uppståndelse. När jag var i Seoul, hände samma sak. När jag gick till en by, var människorna i byn villiga att stanna uppe hela natten i mitt hem, och prata. Så jag blev föremål för mycket debatt.

Även byns barn brukade komma och kissa i toaletten som tillhörde huset där jag bodde. Varför? Jag berättade intres-santa berättelser och folksagor för dem. Mina historier var så underhållande att barn glömde att äta. Vi hade roligt med att spela spel tillsammans, och jag uppfann dussintals spel varje dag. Medan jag lekte med dem, frågade jag dem, "Var är din mamma och pappa?" Efter att funnit ut om deras föräldrar, brukade jag fortsätta att leka med dem. Efter att ha spelat i mitt hus till sent, brukade barnen bli trötta och somna. Sedan brukade jag besöka deras hem och vittna till deras föräldrar.

Det är ett underbart sätt att vittna på! Eftersom barnen hade somnat efter att ha spelat till sent, brukade jag bära dem på min rygg tillbaka till deras mamma och pappa. Vilken förälder är inte tack-sam om någon som just har fört deras barn hem på sin rygg? De brukade bjuda in mig på en kopp te. Det var så jag vittnade.

15 Jag bodde i ett inackorderings-hus i Pyeongyang. Jag bugade inför en tre år gammal pojke och tjänade honom som

jag tjänade himlen. Det står i Bibeln att om ni inte blir som barn, kommer ni aldrig in i himmelriket. Jag hedrade honom till en sådan grad att han bad mig i tårar att sluta. Jag läste dikter, sjöng sånger och prisade honom som Guds son, även med hedrande språk. Efter att ha gjorde det, erkändes jag av Gud och barnet prisade mig.

Eftersom syndafallet omvände den ursprungliga ordningen av ovan och nedan i himlen och på jorden, var jag tvungen att ställa i ordning genom sådana åtgärder som är vägen till åter-upprättelse. Efter att jag etablerat en sådan ömsesidig bas där andra kunde taemot mig med ett glatt hjärta, bara då kunde jag stå i positionen som deras lärare.

Deedong-häktet

När Fars kyrka i Pyeongyang blev fylld med andliga fenomen, slutade många troende kristna att delta i deras egna kyrkor och gick istället bara till där Sanne far var. Därefter kom deras pastorer och äldste till Sanne far och blev fientliga, ibland till och med kidnappande deras kyrkomedlemmar. När det inte blev som de hade hoppats, rapporterade de till sist Sanne far till de kommunistiska myndigheterna, och sa att han var en misstänkt kollega från Sydkorea som höll olagliga möten. Det är därför han blev fängslad i Daedong- häktet den 11 augusti 1946.

Men även under sådana svåra omständigheter, välkomnade han

fängelset därför att han visste att i häktetskulle han träffa grundaren av en andlig kyrka. Pastor Heo Ho-bin, grundare av Inuti livmodern kyrkan och hennes främsta anhängare var fängslade där vidden tiden. Eftersom pastor Heo var en kvinna, placerades hon i en separat fängelsecell från Sanne far.

Men Far var i samma cell som en av hennes manliga anhängare, och Far kunde växla många ord med den mannen.

Vid denna tidpunkt trodde medlemmar i Inuti livmodern kyrkan att Herren var i pastor Heos livmoder och hon ledde sina anhängare med andefyllda ord somkom till henne när hennes buk drog ihop sig. Sanne far uppmanade pastor Heos anhängare att hon skulle förneka hennes uppenbarelser och bli frisläppt urfängelset. Men denna ceIlkamrat trodde inte på Sanne fars ord. Därför, som en sista utväg, sände Sanne far i hemlighet ett meddelande till pastor Heo. Hon stoddå i position att välja antingen tro Sanne fars ord eller inte tro på dom. Eftersom hon hade aldrig träffat honom, ansåg hon det hennes plikt till Herren hon tjänade att hålla sig till hennes uppen-barelser snarare än lita till orden från Sanne far, så hon kastade Fars meddelande.

Om hon hade vetat att Sanne far var Messias, skulle hon ha älskat hans ord. Eftersom hon trodde hans var värdelös, kastade hon bort lappen utan en tanke. Lappen upptäcktes sedan av vakterna, och Sanne far blev svårt torterad. Till slut kastades han ut ur häktet, och

lämnades på gatan på gränsen mellan liv och död. Medlemmarna i Gyeong-chang-ri kyrkan förde Sanne far till kyrkan och skötte om honom med fullkomlig hängivenhet. Tack vare dem återfick Sanne far sin hälsa, medan pastor Heo Ho-bin och hennes främsta anhängare senare dog i fängelset eller drabbades av andra olyckliga omstän-digheter.

16 Kommunistpartiet började att förtrycka alla nya religiösa grupper i helaNordkorea med början i juni 1946. Varje grupp som var liknande behandlades på samma sätt. På den tiden hade jag börjat förkunna i Gyeongchang-ri, Pyeongyang. Varför gick jag från Sydkorea till Nordkorea? Det var vid dentidpunkten Pyeongyang var centrum för koreansk Kristendom. Det var där koreanska kristna hade kämpat hela historien för att behålla sin tro. Jag gick till Nordkorea för att fullgöra mitt uppdrag att göra en ny start på den grundval som himlen hade förberett. Den 11 augusti 1946 medan jag var pionjär, greps jag av kommunister och fängslades i Daedong-häktet.

17 1946, jag fångades av kommunist-partiet och fängslades i Daedong-häktet.Detta var efter Koreas befrielse från Japan och kristna höll på att återupp-bygga sina kyrkor och göra en ny start i Pyeongyang för att utföra Kristen-domens historiska mission. Jag gick in i den här miljön och arbetade med att bygga en ny rörelse. Arbetet att återupp-bygga kyrkorna och reformera männi-skors tro var i full gång. Kristna fylldes

med glädje och nytt hopp efter befrielsenfrån den japanska ockupationen, som under många år hade orsakat extrem smärta, lidande och sorg för kristna troende. Det var det där ivern att bygga nya kyrkor spred sig som en löpeld, somjag grundade Gyeongchang-ri-kyrkan. När jag väl grundat den, kom ledarna från de kristna församlingarna, liksom desom fått andlig vägledning, till mina andakter istället för att delta i deras egnakyrkor. Det blev ett problem i Pyong-yang. Vid den tiden, lade jag grunden föratt börja min kyrka genom att vittna i Gyeongchang-ri, nära västra porten.

18 När jag fängslades, var en av de saker kommunisterna anklagade mig för att jag inte var ansluten till pastor Heo Ho-bins kyrka. I fängelset lyckades jag överlämna en papperslapp till henne med texten, den person som skrev dettahar en himmelsk mission. Du bör ta redapå vem han är genom din egen bön. Omdu inför kommunisterna, förnekar uppen-barelserna du tagit emot, kommer du att bli frisläppt från fängelset. Men hon trodde inte på det, och meddelandet upptäcktes av en fängelsevakt. Det var kl. 02:00 den 18 september, 1946, och på grund av detta utsattes jag för svår tortyr.

En utredare från Sovjetunionen förhördemig om jag var en spion för de ameri-kanska trupperna i Korea. Ett brott som jag anklagats för. Han bestämde att jag var oskyldig och jag släpptes en efter-middag 21 november 1946. Pastor Heo och hennes anhängare lyssnade inte på mig. Hon avrättades, och under Korea-

kriget dödades alla hennes anhängare. På grund av misslyckandet med den gruppen var jag tvungen att hitta andra anhängare. Jag arbetade tills jag kunde vinna ett visst antal anhängare som ett villkor.

Avsnitt 3. Återupprättelse i åtta stegoch 43 dagars kamp för seger

Vertikal återupprättelse

Sanne far var förberedd att möta en kvinna i position av fullkomnad Eva på grundvalen av att han tagit emot väl-signelsen från pastor Kim Baek-moon. Kvinnan var den äldre fru Pak Eul-yong, den självutnämnda "Jehovas hustru" Vidden tiden var hon i en position där Gud vägledde henne och andliga världen följde henne. Därför gick Sanne far för att leta efter fru Pak för att återupprätta och ta tillbaka rätten till herravälde från Eva.

Han tjänade henne från det lägsta möjliga position, till och med genom att ta hand om hennes barn, och gå vägen av uppoffring och tjänande. Denna kvinna vittnade om Sanne far när han gick igenom de olika stadierna av tjänares tjänare, tjänare, son, styvson, son, premiärminister i det himmelska riket, Jesus, och Guds påtagliga objekt partner. På detta sätt genom att ha sökt efter och etablerat alla åtta vertikala steg, avslutade han återupprättelse-arbetet att återfå rätten till herravälde från Eva.

1 Efter att ha fått arvets välsignelsen från en manlig representant, behövde jag också få det från en kvinnlig representant.

Utan att göra så, kunde återupprättelse inte åstadkommas. Jag hade fått den manliga välsignelsen genom pastor Kim Baek-moons grupp. Återupprättelsen av välsignelsen från en kvinnlig represen-tant återstod. Utan den, kunde jag inte ärva hela hela det providentiella fundamen-tet som Gud hade förberett i Korea.

Jag lämnade pastor Kim efter att ha etablerat standarden att ta emot hans välsignelse och nu var jag tvungen att återupprätta samma sak genom gott-görelse för att få välsignelse genom en kvinna. Eftersom det var en kvinna som orsakade syndafallet, måste grund-läggande återupprättelse ske genom en kvinna. Det är därför kvinnor har behövt gå igenom lidande liv fram tills nu. De var tvungna att gå igenom vedermödor genom hela historien för att öppna porten till tjänare, adopterat barn, son och dotter.

2 Jag hade hört ett rykte om att det fanns en excentrisk äldre kvinna i Pyongyang. Den andliga människorna i området kommunicerade väl sinse-mellan, och alla kände till henne. Denna kvinna som hävdade att hon var hustru till Jehova. Sekulära människor sade att hon var galen. Även kristna kyrkor sade att hon var galen. Men jag hade väntat på en sådan kvinna, och jag var mycket glad över att höra vad de sa om henne. När jag hörde talas om henne, bad jag,

"Å himlen! För uppfyllandet av återupp-rättelsens mission, måste ni ha förberett fundamentet för himmelsk lag för den koreanska halvön." Genom dessa kvinnor, Heo Ho-bin och Pak Eul-yong, har ni förberett för att lösa frågan om syndafallet, som fortfarande återstår. Därför måste jag gå till Pyeongyang." I min bön rapporterade jag detta till himlen.

Eftersom Kristendomen misslyckats medatt lösa denna fråga om Viljan, måste historien återupprättas genom gott-görelse. Gud vägledde och förberedde allt för mig. Även när jag passerade 38:ebreddgraden, visade en regnbåge mig vägen framåt. Den vägledde mig exakt i 50 kilometer. Genom att följa denna typ av fantastisk vägledning, besökte jag slutligen fru Pak i Pyeongyang och avslutade genom gottgörelse den delen av historien.

3 Även den återvändande Herren måste gå igenom en process för att kunna ta emot välsignelser. Han måste ta emot välsignelsen som världs-nivå Abel. Han skulle träffa människor som kan välsignahonom på detta sätt, och därefter er-bjuda dem hjärtlig hängivelse, dag och natt, så att de inte känner någon ånger i att överlämna alla sina välsignelser till honom. Han måste ta emot deras välsignelser på världs-nivå, som sam-tidigt är himlens välsignelse. Han borde bli välsignad inte bara som Abel utan även som Messias. För att kunna bli denåtervändande Herren, måste han ta emot välsignelsen stående i position av världs-nivå Abel och arvtagare till

Messias. Men en son kan inte välsigna Messias. Bara en moder kan göra så. De enda som kan föda Messias är en moder och Gud. Messias är född genomen kvinna och därför kan bara en moder och Gud välsigna honom. Därför måste även en kvinna som är hustru till Gud visa sig. Hon måste visa sig och vittna om att hon kan tjäna honom som Messias. För att modern att ge ett sådant vittnesmål "du är min älskade son" så måste dock kandidaten för Messias ge henne absolut lydnad. Han måste avancera i en sådan miljö. För att erhålla denna välsignelse, måste han tjäna henne i rollen som en tjänares tjänare.

4 När jag tog emot värdefulla saker från människor som ville följa och delta med mig, gav jag dem alla till denna äldre kvinna, Ruth Pak, som kallades Jehovashustru. I syfte att återupprätta det koreanska folket, tar nu våra kyrko-medlemmar hand om äldre kvinnor och män på landsbygden och torkar de rinnande näsorna på små barn. Men det är ingenting jämfört med vad jag gjorde vid den tiden. Jag gjorde allt för fru Pak, även att tvätta hennes underkläder, somtill och med andra kvinnor var ovilliga att göra. Jag måste utföra allt vad hon bad mig att göra, eftersom det var formeln för återupprättelsens providens. Guds återupprättelses historia genom gott-görelse startar i position av en tjänare, och därför måste även jag behandlas som en tjänare i början. När jag erbjöd min innerliga hängivenhet i positionen aven tjänare, kunde jag återupprätta den positionen.

Ni vet inte hur spännande det var att uppleva detta. Det var som en testperiodfram till den punkt där jag kunde förkunna. " Åh! Det är så Principerna fungerar.

Det var en tid för att testa huruvida Principerna var sanna eller inte. Eftersom jag hade en sådan attityd och praktiserade det, var himlen övertygad att ge mig välsignelsen.

Jag började återupprätta välsignelsen, med start från tjänares tjänare. Efter att jag erkändes som den bästa av tjänarens tjänare, avancerade jag till en tjänare. Likaså med ytterligare hän-givelse, fick jag välsignelsen som en adopterad son.

5 Jag hörde ett rykte att det var en äldre kvinna som sa att hon var hustru till Jehova, så jag gick för att leta efter henne. Jag besökte henne och upptäckte att hon levde ett andligt liv därhon dansade med helgonen och heliga som levde i den andliga världen. Jesus skulle komma till henne och gav före-läsningar. Konfucius och Mose brukade komma till henne och tala med henne. Jag gick med dem och i början hade jag positionen av en ärkeängelns tjänare. Alla människor där sa att en tjänares tjänare som är älskad av himlen hade kommit till dem. Sedan förstod de att jagvar överlägsen de andra tjänarnas tjänare. Så sa de: "Åh! Nu är du tjäna-ren." Det var så de vittnade om mig. Därefter sa de: "Du är yngre broder till Jesus", och sedan "Du är Jesus tvillingbror." Detta är återupprättelse. Med varje nytt uttalande från dem,

fortsatte jag att stiga högre, "Du är äldre bror till Jesus", därefter,"Du är premiär-minister i det himmelska kungadömet." Positionen ovanför premiärminister är Gud. Jag var då premiärminister i det himmelska riket, nej sa de. "Du är kung av det himmelska kungadömet!" Men att vara kung var inte tillräckligt. "Du är lärares lärare som undervisar oss om andliga världen, och du är fädernas fader. På samma gång, är du konung-en." På detta sätt stod fru Pak i Guds ställe och erkände min utveckling. Slutligen, efter att jag hade börjat tjäna fru Pak från positionen av en tjänares tjänare, byttes våra positioner fullständigt.

43-dagars kamp i andliga världen

Efter att ha funnit och etablerat positionen för vertikala åtta steg. Var Sanne far tvungen att utstå 43 dagar av prövningar från andliga världen. Situationen var sådan att Jesus och alla de heliga i andliga världen motsatte sig Sanne fars ord i Principerna. Beväpnademed himlens lagar, bemötte far ensam alla deras invändningar och kämpade med dom till slutet. Gud avgjorde slut-ligen att Sanne fars ord i Principerna varverkligen de Principer, hemliga san-ningar och lagar genom vilka arbetet med återupprättelsen kan avslutas. Därefter skänkte Gud sitt gudomliga sigill över Sanne far.

6 Efter att jag fått välsignelse genom fru Pak, berättade jag för henne vem jag var. Jag berättade för henne den

mission hon hade, och att hon måste ge sig själv till Guds Vilja som försöker lösa de bittra kvalen av återupprättelse. Hon var tvungen att höra allt detta från en ung man som hon tidigare kunnat styra som hon ville. Hon måste ha blivit mycket chockad att höra att hon nu var tvungen att lämna mig, speciellt efter-som hon vid den tiden, ansågs vara Jehovas hustru.

Om hon hade följt mig på den tiden hadejag inte behövt gå igenom sådant lidan-de. Hon var tänkt att följa mig, men det var alltför svårt för henne att göra så. Med det misslyckandet, försvann cirka 1000 personer från providensen. Ögon-blicket hon gick mot mig, snarare än följa mig, blev hon psykiskt sjuk.

Tills dess jag kom att ärva inre och yttre välsignelser, var det andliga test jag var tvungen att gå igenom, bortom all beskrivning. Det var en test under 43-dagar. Under denna period, rasade alla andar i den andliga världen mot mig. Men jag kämpade mot dem med Him-lens principer. Under 43 dagar kämpadejag mot hela andliga världen inklusive alla religiösa ledare, Jesus och Gud. Gud kunde inte tillåta att andliga världenförvandlades till ett slagfält. Hen var tvungen att avgöra, men gjorde det först efter att 43 dagar hade passerat. Utan Himlens Principer, skulle himmel och jord förgås. Den väg som jag funnit kunde inte vara fel. Till sist fick jag him-lens domslut att jag hade vunnit den sista striden i andliga världen.

7 Som Återkomstens Herre, vad borde jag göra? På grund av motståndet från

dom kristna, hade alla fundament helt kollapsat som hade fastställts för min seger i den andliga och den fysiska världen. Därför var jag tvungen att bygga upp dem igen. Den 4000-åriga historien av Guds försyn av återupp-rättelse på nivåerna av individ, familj, stam, folk och nation måste omorgani-seras i andliga världen. Det är därför jag gick in i andliga världen och kämpade mot många människor där. Andliga världen var emot mig. De var på satans sida mot mig och anklagade mig för att vara en villolärare.

Återupprättelse genom gottgörelse är oundviklig. Jag var tvungen att ta itu med det först som en individ. Vi hade ideologiska tvister över sanningen. Jag kunde inte bygga himmelriket på jorden med bara mina händer. Jag var tvungen att vinna kampen med sanning och sannkärlek. Följaktligen var det under 43 dagar, stort kaos i andliga världen. Folk visste inte att de religiösa ledarna hade underlåtit att uppfylla sina delar av ansvaret, eller att processen av återupprättelse åstadkoms genom att byta blodslinje centrerat på hjärtat. Genom min proklamation av sådan sanning är nu andliga världen medveten om dessa saker. De ifrågasatte mig och de förlorade.

8 För att kunna bli Återkomstens Herre, var jag tvungen att gå till andliga världenoch ta emot Guds sigill. Jag gick till andliga världen och kämpade under 43 dagar. Från botten av helvetet till toppenav himlen, sa hela andliga världen "Moon är en villolärare". Jag var tvungen

att skapa ordning i en sådan situation, med början nedifrån. Till sist var jag tvungen att kämpa mot helgon och visa män och till och med Gud vem som var den rättmätige ägaren av försynen. Vid den tiden sa jag, "Alla människor i andliga världen kommer från fel blods-linje. Visste ni att ni måste ändra er släktlinje?" Den andra frågan var åter-upprättelse av ägande.

Jag sa. "alla som haft egendom på jorden är förrädare mot det himmelska kungadömet! De religiösa grundarna ansåg sig mycket framstående men detta blev deras stötesten. Det var därför jag i den andliga världen tog en bestämd position och kämpade med fulltförtroende, genom att säga: "Hur kan detta vara kätteri?"

Mot slutet, när det verkade som stort kaos skulle bryta ut i den andliga världen. Även Gud, Vakten med befogenhet att utfärda domen gick emot mig. Dessutom var detta i enlighet med principen om återupprättelse genom gottgörelse eftersom Adam förrått Gud, måste Gud också förråda den fullkom-nade Adam. Bara då kunde de bedröv-ade väggarna i Guds hjärta rivas ned. Därför gick hela andliga världen och även Gud emot mig, lämnade mig att ståensam. Men Gud kunde inte lämna den andliga världen i ett sådant tillstånd, utan var tvungen att förklara den slutliga domen. Han sade att vad jag hade sagt om att återupprätta den himmelska blodslinjen, äganderätten för innehav, och sfären av det himmelska hjärtat var sant. Jag tog emot Guds sigill som segrare och återvände till jorden.

9 Omedelbart efter befrielsen. Korea ochalla dess kristna kyrkor, som är delar av den fria världen, förenade sig och mot-satte sig mig. Precis som förr när ledar-na och de religiösa myndigheterna före-nade sig att döda Jesus och Johannes döparen, hände liknande saker i Korea. Satan dödade Adam och förstörde Adams familj, och han dödade Jesus, och sköt därmed upp utvecklingen av den kristna kultursfären.

På liknande sätt, när vi nu har uppnått världsnivå mobiliserade han alla sina krafter för att angripa mig på fysiska planet. Den fysiska attacken var skräm-mande. Men satan angrep mig till och med andligt. Satan startade attacker frånbåde de andliga och fysiska världarna.

Gud sa till satan "Gör vad du vill! Gör alltvad du vill!" Det satan ville göra var att utmana mig för att ta reda på om jag var kvalificerad att vara fader över både helaandliga världen och den fysiska världen tillsammans. Satan sa. "Jag har etable-rat mitt fundament genom min barn i denfysiska världen och i den andliga värl-den. Du hävdar att vara Sanne föräldernsom har kommit till jorden för att befria mänskligheten från detta. Men jag kommer inte att erkänna dig som den Sanne föräldern såvida du inte först övervinner alla utmaningar från andliga världen liksom från den fysiska världen.

Från Principernas perspektiv, måste Gud acceptera vad satan sagt. Genom vetskapen om detta innan jag mötte attacken från hela världen, gick jag först till andliga världen i syfte att förena dess många nivåer.

10 Adam förrådde Gud och detta måste återupprättas genom gottgörelse. Principen om återupprättelse genom gottgörelse är skoningslös. Det finns ingen förlåtelse. Eftersom Adam förråd-de Gud, i de yttersta dagarna, för att Återkomstens Herre skall kunna komma,måste Adams svek återupprättas genomgottgörelse. Det är därför Gud inte kunde uttrycka sin kärlek till mig, utan istället tvingades slå mig.

Under sådana omständigheter motsatte sig Gud mig, men jag kämpade emot. Insisterande på att det jag sa var sant, kunde Gud inte lämna den andliga världen i evigt kaos, så han var tvungen att proklamera seger inom 43 dagar. Jagvar tvungen att komma tillbaka från den

andliga världen med Guds sigill som styrker min seger genom en sådan för-klaring. Gud är upphovet till allt och efteratt ha tagit emot Guds sigill för att ha fullbordat hela grunden för segern, kom jag ner från den andliga världen till jorden. På detta sätt beslutade jag att lösa alla tvister i andliga världen som hade pågått i 4000 år.

11 Jag klagade aldrig ens under svårig-heter. Även mitt i förföljelse, har jag inte klagat. Nationerna, samhällen och individer i den andliga världen angrep mig ständigt tills slutet av min 43-dagars prövning, men de kunde inte besegra mig. De blev alla besegrade. Senare, slog även Gud mig. Men oavsett hur Gud behandlade mig, höll jag fast vid Gud. Eftersom Gud gick emot mig, var även Jesus Konfucius, Buddha, Moham-med, och hela andliga världen emot mig.Men under dessa 43 dagar gav jag aldrig efter. Slutligen efter 43 dagar var Gud tvungen att komma fram till ett beslut. Därför proklamerade Gud mig som den största segraren i himmel och på jord.

Avsnitt 4. Heungnam fängelse

Ärver Jesu mission

Sanne fars lidande i Heungnam fängelset var den väg av gottgörelse som gjorde det möjligt för honom, att som Återkomstens Herre, fortsätta Jesu mission. För att Återkomstens Herre skall kunna fortsätta Jesu mission, måste han överleva trots allt motstånd

från kristna troende. Han kunde inte dö på korset som Jesus gjorde. Dessutom var Återkomstens Herre tvungen att hittafler lärjungar än de 12 som övergav Jesus vid tiden för hans korsfästelse. Heungnam fängelset i Nordkorea var som korset. Även om det dödade sina fångar långsamt och steg för steg, var Sanne far tvungen inte bara att överleva han var även tvungen att finna och återupprätta minst 12 lärjungar. Han fick inte vittna till de omkring honom, men trots det visade sig fångarnas förfäder dem i drömmar och lärde dem att tjäna Sanne far och arbeta tillsammans med honom. När Sanne far slutligen lämnadefängelset, hade han vunnit fler än 24 lärjungar.

Under de första två veckorna av hans fängelsevistelse i Heungnam, delade han hälften av sin matranson med sina medfångar. Hans mor i Jeongju an-strängde sig att förbereda pulvriserade blandade gryn och kläder för honom. Men han gav allt till de andra fångarna. Under hans fängelsevistelse, fick han dessutom tre gånger utmärkelsen exemplarisk fånge. Far sparade alltid liteav sin dagsranson av vatten för att tvättasin kropp innan han gick för att sova. Han gjorde detta med insikten att han var Guds son. På detta sätt levde han ett så föredömligt liv att Gud jag själv inte kunde annat än bli rörd.

1 I den andliga världen, var Jesus tvungen att gå längst ned i helvetet under tre dygn efter hans korsfästelse och övervinna en väg av lidande, för att uppnå startpunkten för seger både i

ande och kött. Om han inte kunde öppnavägen för att befria dem i helvetet, skullesatan kunna anklaga honom; därför måste han bana väg för dem. Detta är skälet Jesus gick till andarna i helvetet och utformade en ny väg för dem. Eftersom jag kände till den här princi-pen, var jag beredd, när jag gick till Nordkorea, att gå i fängelse där.

Även medan jag var i bojor och leddes bort för att vara fängslad i Pyongyang fängelset, blev jag lovad av den andliga världen att jag skulle möta vissa personer i fängelset. Med andra ord blevjag lovad, "Om du går där du kommer attträffa människor som är som Jesu tre lärjungar." Om det inte vore så skulle detinte stå i samklang med himmelska lagarsom styr sfären av lycka och återupp-rättelse. Det är därför även vägen av bojor och fängelse kan vara vägen till det största hopp. Med andra ord, jag gick faktiskt till fängelset med hopp och förväntan. Jag visste. "Jag kommer att möta den och den" jag gick inte till fängelset under förtvivlan. Eftersom jag gick till fängelset med ett sådant hopp, skapade jag i fängelset min egen väg, och genom hårt arbete fick jag dörren attöppnas helt naturligt. För att göra detta, var jag tvungen att göra en total gott-görelse. Jag visste att medan jag var i fängelse hade jag blivit ett offer. Därför tog jag på mig de svåraste uppgifterna medan jag var där.

2 Efter befrielsen av Korea, började jag att sprida ordet i Nordkorea. Trots att detsvämmade över med mina fiender. Jag började på den vägen i fängelse. När jag

gick till Pyongyang fängelset visste jag att jag inte skulle dö. Jag visste till och med vem jag skulle möta där. När jag behövde något, uppmanade den andligavärlden ibland andra fångar - exempelvisokunniga tjuvar, rövare och mördare - atti ett viss fängelsecell fanns en fånge med nummer 596. Och att de skulle ge en viss sak till den personen. När det blev vinter och vädret blev allt kallare, och jag hade inga kläder att sätta på. Defick instruktioner att ge mig kläder. Och när jag var väldigt hungrig eftersom jag inte hade något att äta, sökte andliga världen upp människor som aldrig mött mig och berätta mitt namn och mitt nummer, uppmanade dem att ge mig mat. Sådana saker hände, inte en eller två gånger, utan många gånger.

Eftersom jag visste att det fanns folk förberedda för mig att möta i Pyeong-yang fängelset, behöll jag hoppet när jagstannade till maj 20, 1948. Det känns som igår när jag såg löven skrapa mot fängelsefönstret. Jag kan fortfarande återkalla det levande. Jag träffade människor där som hade lovat att följa Guds vilja. Med dessa möten, började himlens hemliga möten från den djupas-te dalen hos fienden. Därifrån började jag rekrytera himlens soldater. Eftersom jag var trängd och bortdriven av familjer och samhället, var jag tvungen att börja mitt arbete på detta sätt från fängelset..

3 Min transport i bojor från Pyongyang fängelset till Heungnam fängelset tog 17timmar. Vad tror ni jag tänkte på när jag åkte på det fordonet? Jag kände mig så eländig, när jag tänkte på Gud som

måste se mig i denna situationen. Hen hade ingen annan än mig att genom gottgörelse återupprätta de 4000 åren av Hens försyn, ändå hamnade jag i denna situation. Jag var den enda som visste vad som måste utföras för Gud. Kan ni föreställa er hur allvarlig jag måste ha varit när tittade jag på fälten och bergen genom fönstret? Vid den tiden jag var fjättrad i cellen tillsammans med en våldsam tjuv. När jag satt där undrade jag på djupaste allvar, "Hur kan jag överleva under dessa omständig-heter?"

4 Jag tillbringade 2 år och 8 månader i fängelse i Pyongyang och Heungnam fängelse i Nordkorea. Detta motsvarade de tre åren av Jesu offentliga liv. Medan jag var där, kunde jag återupprätta fler än 12 personer. Genom att göra så, återupprättade jag alla de villkor som Jesus hade förlorat. Även om de flesta av dem inte följde mig till slutet, när jag befriades ur fängelset, placerade jag andra människor i deras positioner. Eftersom jag hade slutfört allt som jag hade planerat att göra, riktade himlen in USA, ärkeängel-nationen, och FN-trupper till att attackera Nordkorea för attbefria mig. Det var så jag kom ut ur fängelset. Fyra personer fortsatte att följa mig på den tiden. FN-trupperna skyddade Sydkorea. Detta lade ett globalt villkor för himmelsk lycka att komma tillbaka till den demokratiska världen och Kristendomens återupp-rättelse kunde inledas.

5 När Jesus tvingades att gå dödens väg, förrådde Israels folk och även hans

3 älskade lärjungarna honom. Det är därför när jag var i fängelse, enligt principen om återupprättelse genom gottgörelse, jag var tvungen att återupprätta talet 12 genom gottgörelse, samma tal som de 12 lärjungarna som Jesus hade förlorat. Eftersom jag var i en sådan position, trots att jag inte öppnade min mun medan jag var i Heungnam fängelset, vittnade männi-skor i den andliga världen, som tillhörde det andra Israel, till 12 intagna att följa mig och uppfylla det antalet. Sådan var den historiska förbindelsen jag upp-levde. Medan jag var under strängaste bevakning av kommunisterna i fängel-set, tog Gud ansvaret att i hemlighet organisera människor att i hjärtat förenas med mig. Allt detta var okänt för någon annan. Medan jag var där kunde jag inte vittna öppet. Men även när jag var tyst, vittnade andliga världens människor för mig.

Sanne far uthärdar

I Heungnam fängelset, gick Sanne far att sova senare än någon annan och vaknade före alla andra. På arbets-platsen, för hans medfångars skull valdehan alltid frivilligt för de svåraste uppgifterna. Eftersom hans livsstil var såanmärkningsvärd, kallades Sanne far fängelsets helgon. Himlen kunde inte låta bli att bli rörd av hans absolut uppoffrande hjärta. På detta sättet lade han alla nödvändiga villkor för återupp-rättelse av försynen genom gottgörelse. Efter att FN-trupperna landade i Heung-nam den 12 oktober 1950 började den

nordkoreanska armén avrätta fångar. Sanne fars avrättning var planerad att äga rum den 14 oktober, men samma dag inledde FN-trupperna en fullskalig attack och den nordkoreanska armén retirerade. Detta gjorde att Sanne far och alla kvarvarande fångar kunde befrias. Strax efter att han kom ut ur fängelset, gav sig Sanne far iväg mot Pyongyang till fots, och anlände tio dagar senare.

6 14 oktober var den dag jag kom ut ur Heungnam fängelset. Kan ni föreställa er hur eländig jag måste ha känt när jag kom till fängelset? Jag var tvungen att med alla medel överleva det. För att överleva, var jag tvungen att gå igenom ett liv där jag var beredd att dö. Vi tving-ades, till hårt straffarbete, men även under detta blev jag fängelsets bästa arbetare. Det var hemligheten bakom min överlevnad. Där var inte bara ett tiotal arbetare, snarare var det nära 1000 arbetare. Även bland dessa mångaarbetare valde vakterna mig som arbeta-ren med bästa resultaten. Tror ni att det var lätt att utföra? Det är så jag över-levde. Genom denna väg, kunde jag fortsätta mot uppfyllandet av Guds vilja.

Var finns den ledare som kommer att övervinna de hinder som finns för åter-upprättelsen, fylld med bitter sorg? Jag tog ansvar för att smälta allt - folkets kval, Guds bittra sorg till följd av miss-lyckanden i världen kristna och alla svårigheter som är relaterade till dessa. Som Guds medarbetare stod jag vid Hens sida och återskapade min väg. Jagorganiserade den perfekta kristna

kulturella sfär som kan utvecklas med mig och min mission från Gud.

7 Jag blev mästaren att arbeta på gödselmedelsfabriken i Heungnam. På grund av detta följde alla fångar mig helatiden. Varje morgon. organiserade vakterna oss i arbetslag. Vi tilläts inte att arbeta med samma människor varje dag. Så när det var dags att organisera grupper, till exempel när jag hade gått på toaletten, väntade andra på mig att komma tillbaka och radade sedan upp sig bakom mig. I denna situation, ham-nade alla de bästa arbetarna tillsam-mans i mitt arbetslag och jag blev deras ledare.

Jag gjorde en vetenskap av hur man knyter en påse, bär den och lägger upp den på tåget. Jag utformade de mest effektiva metoderna för att utföra dessa uppgifter. När jag därför arbetade tänkte jag inte på vad jag gjorde, utan var fri atttänka på andra saker. Jag gjorde planer för framtiden, tänkte på nationen och världen. Medan jag utformade sådana planer glömde jag tiden och arbetstiden flög förbi. Även om jag svettades lika mycket som de andra, kände jag mig därför inte uttröttad. Att arbeta på detta sätt var psykiskt stärkande. Varje gång de gav ut utmärkelser fick jag priset sombästa arbetaren. Det var så jag överlevde där.

8 Den 1 augusti 1950, under Korea-kriget, utförde amerikanska B29-bombplan en direkt attack mot Heung-nam. Jag visste att detta skulle hända. Jag förutsåg det. Dessutom visste jag attGud skulle skydda mig, inom en säker

cirkel av 12 meter runt mig. Under attacken berättade jag för dem som var nära mig att stå nära mig. Medan bom-berna föll mediterade jag tyst. Jag tänkteinte bombningarna, utan snarare på den ideala världen i framtiden.

Ytterst är de mest värdefulla människor de som har en tydlig vision om idealet. Om en person som utför ett uppdrag av providentiell återupprättelse, skulle sända den personen till andliga världen skulle det vara en förlust för Gud och en förlust för kosmos. Så, Gud vill skydda mig till varje pris, och han hade inget annat val än att göra det.

9 Några dagar innan FN-bombplanen attackerade, började kommunisterna leda bort en del av fångarna. En dag började de att samla in hampa-snören, som används för lik. Jag förstod intuitivt att en slags sista etapp var nära före-stående. Jag bad en mycket allvarlig bön. Vakterna ropade upp fångarna en och en och förklarade att de skulle över-föras till en annan plats. Fångarna insåg det inte, men jag visste att det var deras sista resa. De kastade ner var och en avfångarna upp och ned i en brunn, död-ande dem. Nästa dag skulle ha varit mintur. Men just samma kväll, vid två-tiden på morgonen, inledde FN-trupperna en attack, och det var tack vare dem som jag levande kunde lämna Heungnam fängelset.

10 FN-trupperna bombade Nordkorea, under 1950, det första de bombade var Heungnam området. Den plats de bom-bade var mycket nära fängelset där jag var vid den tiden. Tack vare dessa FN-

trupper, kunde jag vandra ut ur fängel-set. Det finns många berättelser bakom kulisserna, om hur det gick till. Från Heungnam, som ligger på den östra kusten, återvände jag till Pyongyang till fots. Jag promenerade från stränderna vid östkusten hela vägen till Pyeong-yang, som ligger i väster. När jag kom tillPyongyang informerade jag varje personsom hade följt mig tidigare om att jag hade återvänt. Jag sökte efter alla mina lärjungar. Även om de flesta av dem intekom tillbaka, lyckades jag samla ihop några personer.

11 Jag befriades den 14 oktober 1950 och efter att ha följt östra havskusten en

kort sträcka, gick jag mot Pyongyang åtföljd av fyra anhängare som hade variti arbetslägret med mig. När vi nådde gränsen mellan norra och södra Pyeongyang provinserna, upptäckte vi att de nordkoreanska soldater som var på flykt över bergspasset avrättade alla som de trodde hyste trotsiga tankar mot kommunismen. Vår väg förde oss just mot ett sådant bergspass. Dussintals människor radades upp och sköts. Men vi var inte längre i våra fängelseuniformer och de nordkoreanska soldaterna såg oss inte som fienden. Fyra gånger under den resan stod vi inför sådana liv-och-död situationer.

Kapitel 2

Sanne fars resa tillSydkorea och livet i Pusan

Avsnitt 1. Vandringen söderut

Fars lärjungar

Från 22 februari 1948, fram till oktober 1950, framhärdade Sanne far och uthärdade, först långvarig svår tortyr i Pyeongyangs inrikesbyrå och Pyong-yang-fängelset, och därefter övervann han grymt tvångsarbete i Heungnam speciella arbetsläger. Allteftersom han härdade ut i sin gottgörelse, var han ibland nära döden. Efter att ha lämnat Heungnam fängelse, gick Sanne far till Pyeongyang för att möta och ta hand om

sina lärjungar. Många av de boende där hade redan flytt söderut.

Fyrtio dagar efter sin ankomst natten den 4 december, gav sig Sanne far av mot Sydkorea, tillsammans med Kim Won-Pil som en representant för Kristendomen i position av brud och PakJeong-hwa, representant för hans lärjungar i fängelset i position av ärkeängel. De korsade med båt floden Daedong vid Hanggae, nedströms från Manggyongdae. Eftersom Pak Jeong-hwa var skadad Sanne transporterade far honom på en cykel.

När de nådde Ryokseong-gun i Hwanghae provinsen, passerade de genom Yongnme ön i södra delen av Cheongryong-halvön för att nå Imjin-floden. Genom att passera den frusna älven nådde de till slut sydkoreanskt territorium. Sanne fars svåra väg att ledadessa två lärjungar från Pyeongyang söderut symboliserar en aspekt av frälsningens försyn. Att himlen vägleder mänskligheten från den fallna världen tillden ideala världen av skapelsens ideal.

1 När jag släpptes ur fängelset i Heungnam, återvände jag till Pyong-yang. Jag skulle kunna ha besökt min hemby, där mina föräldrar var, men jag gjorde det inte. Jag tänkte att innan jag gick till min hemby, måste jag först ta reda på mina tidigare lärjungar. De som hade följt mig innan jag gick i fängelse. Jag var tvungen att ta hand om dem. Det är himlens väg. Under tiden förändrades situationen och jag kunde inte gå till min hemby. Hur som helst jag hade förutsett att detta skulle kunna ske.Det var därför som jag stressade på att besöka mina medlemmar snarare än först besöka min hemby. Med detta i tankarna, bad jag när vi passerade 38e:breddgraden, "Det är för himlens skull som jag flyr mot södra Korea utan att gå till min hemby. När jag kommer tillbaka kommer jag att befria Nordkorea och besöka min hemby för att fira himlens seger." Hela mitt liv har jag kämpat för att jag en dag skulle kunna uppfylla denna bön.

2 Vad gjorde jag när jag återvände till Pyeongyang efter att ha lämnat fängel-

set i Heungnam? Jag ville finna de lärjungar som hade följt mig innan min fängelsevistelse. Jag mötte dem en och en. Bland de sista tre jag försökte besöka, hade två redan dött av ålderdom. Det var i synnerhet en personsom jag ville träffa. Jag visste var han bodde, så jag skickade någon att söka honom. Men min ansträngning bar inte frukt och innan vi kunde träffas var jag tvungen att lämna staden.

Därefter kom den nordkoreanska armén in i Pyongyang och började tömma staden. Den 4 december 1950, flydde vi söderut med Pak Jeong-hwa och hans brutna ben på en cykel. Vi lämnade Pyeongyang med ljudet av nord-koreanska arméns skottlossning inom hörhåll. Armén ockuperade statens vägar, så flyktingar reste söderut längs smala stigar, över berg och genom fält mot 38:e breddgraden. Så vi reste när den nordkoreanska armén var bara tio mil bakom oss. Pak Jeong-hwa sa, "i denna situation,kommer vi alla tre att dö.Lämna mig därför här". Han trodde att han skulle vara en börda på vägen och planerade självmord. Men jag insåg detta och skällde på honom. Då lugnadehan sig och enades med oss om att stanna med oss hela vägen till Syd-korea.

För att kunna gå till ön Yongmae, var jagtvungen att bära honom över en leråker platt på min rygg. Om tidvatten hade kommit, kunde vi ha drunknat, jag kan aldrig glömma denna svåra, leriga del avvår vandring.

3 De sydkoreanska vakterna var på södra sidan av 38:e breddgraden och den nordkoreanska armén var på norra sidan. Eftersom vakterna skyddade gränsen var alla vägar söderut blocke-rade. Den 38:e breddgraden var hårt bevakad och inga civila tilläts passera. Därför var vi tvungna att ta en båttur på Cheongdan. Jag kände i förväg innan deandra att något ovanligt ägde rum vid 38:e breddgraden. De sydkoreanska vakterna var stationerade på vägen vid gränsövergången, så att vakterna snabbt skulle kunna mobiliseras om det fanns någon störning vid den 38:e breddgraden. Jag hade känt på mig dagen innan att de sydkoreanska vakterna skulle komma att mobilisera, såvi lämnade direkt gränsområdet. Vi gick mot bryggan men det fanns ingen färja, så vi var tvungna att gå till ön Yongmae.

Det var sex kilometer från kajen till ön Yongmae över en sträcka med tidvatten.Utmaningen var att hinna göra det på två timmar under lågvatten. Vi var tvungna att skynda oss, för att komma över innan tidvattenströmmen kom tillbaka in, annars skulle det blivit en katastrof. Jag kan aldrig glömma dessa sex kilometer, springande genom leran medan vi bar, Pak Jeong-hwa och med Kim Won-grop vid min sida. Vi sprang med all vår styrka, litande på himlen. När vi kom fram till andra sidan, var vi täckta av lera från topp till tå. Vi hann knappt över innan tidvattnet kom.

4 När jag på väg mot Sydkorea. Förutsåg jag att Nordkorea inom kort skulle stänga gränsen. Därför var jag

mycket oroad över hur man passerade den 38:e breddgraden. Om de som flydde med mig inte hade lyssnat på migdå, skulle vi inte ha klarat oss över. Situationen var mycket farlig. De syd-koreanska vakterna drog sig tillbaka från38:e breddgraden, och vi var tvungna attröra oss snabbt, så jag tjatade på mina vänner att skynda utan vila. För att finna en båt söderut gick vi till ön Yongmae. Men eftersom alla de sydkoreanska vakterna retirerade från gränsen och togalla båtar de kunde hitta, tilläts civil-befolkningen inte gå på några båtar. Detfanns ingen båt vi kunde gå på så vi måste återvända till fastlandet och fortsätta till fots för att leta efter ett sätt att passera 38:e breddgraden.

5 När vi var nära Imjin-floden kände jag intuitivt att vi var tvungna att nå flodstranden innan mörkrets inbrott. I den situationen måste jag vidta nöd-åtgärder. Jag drog upp min andliga antenn till den högsta nivån. Detta var inte något som jag normalt gjorde.

Den natten sökte flyktingar som andra en plats för vila i någon stad. Men jag anade att faran närmade sig, så vi fortsatte på vår väg även efter midnatt. Omkring klockan ett på morgonen anlän-de vi till ett hus nära floden. Huset var tomt. Husets ägare hade lämnat det för att fly söderut, så vi gick in. Vi fortsatte och kom till stranden innan gryningen, men vattnet i Imjin var ännu inte fruset. Jag var orolig och tänkte "vattnet måste frysa före gryningen. Vad händer om detinte gör det?" Tack gode gud, så frös floden och vi kunde vandra över mycket

tidigt på morgonen. Vi trodde att vi var de första att anlända i söder, men det fanns många andra som hade anlänt före oss. Allteftersom FN-trupperna retirerade, blockerade de vägen bakom oss. De som kom efter oss var tvungna att återvända norrut. Om vi hade tvekat under ens en minut, vad skulle ha hänt? En minut kan betyda liv eller död. Dennatyp av incident som kan ofta inträffa i våra liv, framför allt när vi följer himlens väg. Himlens väg är så allvarlig.

6 Efter att ha lämnat Heungnam fängelset, levde jag som en fattig tiggare. Under två månaders vandring från Pyongyang till Sydkorea, tiggde jag efter mat. Ibland var jag obeskrivligt hungrig. Men jag kunde aldrig be till Gudså här. "Käre Gud, det finns inget att äta idag. Ge mig någonting att äta". Istället tröstade jag Gud. Ibland kände jag, "I morgon längs vägen, kommer säkert en god varmhjärtad kvinna att ge mig någonting"

Nästa dag, väntade en kvinna i vita kläder längs vägen och gav mig något att äta, samtidigt som hon sa, "Jag hade en dröm i går natt, och jag blev tillsagd att laga lite mat åt dig. Det är därför jag väntar på dig. Njut nu av maten." Detta hände ganska ofta. Jag har haft sådana händelser, ingen kan förneka detta. När den tiden kommer, vill jag betala tillbaka dessa människor och samhällen som hjälpte mig. Gud och jag har samma hjärta. Ingen på jorden kan känna tårar-na jag utgjutit tillsammans med Gud när vi omfamnade varandra. Ingen kan någonsin mäta min djupa känslor till

Gud. Alla cellerna i min kropp känner smärta, bara genom att tänka på dessa tider.

Löfte gjort vid 38:e breddgraden

När han passerade 38 :e breddgraden bad Sanne far en bön med tårfyllt högtidligt löfte. Jag kommer att förkunna i den fria världen med dessa två händer,övervinna det kommunistiska partiet ochbefria Nordkorea. Slutligen kommer jag förena Nord- och Sydkorea, kosta vad det kosta vill. "Han glömde aldrig den bön och det löfte han gav på den dagen.Sanne far kämpade hela sitt liv för att uppnå detta.

Den 21 december 1950, passerade Sanne far floden lmjin och påbörjade en 80 km vandring till Seoul. På vägen passerade han genom stationen Munsan. strax söder om DMZ. Den 27 december, 22 dagar efter att ha lämnat Pyeongyang, korsade han han floden Han och nådde Heukseok-dong i Seoul, där han hade bott under sin skoltid.

7 Jag kommer aldrig att glömma min bön när jag passerade den 38:e breddgraden. "Fader, jag är på väg till södra Korea. Jag kom till norr, men jag kunde inte uppfylla Viljan så som jag ursprungligen hade hoppats. Jag kunde inte undvika fängelse och de mest smärtsamma med det var känslan av nederlag när jag inte kunde uppfylla målet. Nu jagas jag söderut tillsammans med andra flyktingar. Jag vet att även i söder kommer jag att förföljas. Oavsett vad, kommer jag att fortsätta på denna

väg, även om min väg är blockerad under 10 år eller 20 år. Jag vet att jag endag kommer att återvända till norr. Om jag inte kan återvända dit, kommer jag att förmå mina ättlingar att gå dit. Och om de inte kan gå kommer mina lär-jungar att göra det.

Detta var den utfästelse som jag gjorde då jag passerade 38:e breddgraden. Alltsedan dess har jag kämpat. Med denna beslutsamhet. Jag ser på tio år som om det vore en dag. Efter att ha gjort detta löfte inför Gud. Jag ser på vägen annorlunda från hur ni gör.

8 Ingen kan förstå vad jag lovade i mitt hjärta när jag passerade den 38:e breddgraden. Inte heller kan någon förstå innehållet i de böner jag bad för framtiden av Guds vilja i Sydkorea, medan jag var fängslad udner nästan treår i Nordkoreas Heungnam arbetsläger. Ingen kan föreställa sig mina tårfyllda böner dagen då jag passerade 38:e breddgraden mitt under dessa bedröv-liga omständigheter. Jag kan aldrig glömma min bön för min mor och far; som uppfostrade mig med sin största kärlek och omsorg och som jag var tvungen att överge i min hemby.

Jag bad "Dö inte. Jag beklagar att jag inte kunde vara lojal mot Dig, men väntatills jag kommer tillbaka." Jag gjorde också ett löfte om att medan jag tortera-des av kommunisterna, med mina egna ögon skall jag få se dagen jag får folk attunderkasta sig Gud och prisa Hens Heliga namn. Ni kommer att vittna om honom med er egen mun. Jag kommer att introducera den dagen före jag dör."

Ni kan aldrig fatta dom löften jag gav. Deär gömda djupt i mitt hjärta.

9 När jag vandrade från norr till söder, kändes det som om jag var ensam. Det verkar som bara för några dagar sedan. Många mardrömslika saker hände underdenna period. Jag var bara 31 år gam-mal och fortfarande en ung man när jag lämnade Heungnam-fängelset i Nord-korea. När jag lämnade var jag fast besluten att göra en ny start. Jag hade mött många problem i Nordkorea, men jag glömde alla de svårigheter jag hade gått igenom. Jag använde mina erfarenheter som motivation för min nya start, att inte låta deras minne hindra mig på min väg. Jag kände mig ansvarigatt uppfylla Guds Vilja oavsett vilken vägsom skulle krävas av mig.

Som en ung man i trettioårs-åldern, precis frisläppts från fängelset, hade jag en stark vilja att göra en ny start. Det togmig nästan två månader att komma från Nordkorea till Pusan. Min resa tog mig över den 38:e breddgraden och genom staden Gyeongju. Pusan var fyllt med otaliga flyktingar, och det fanns ingenstans att bo. Jag hade inget annat val än att bygga en liten hydda på en sluttning som min bostad.

Avsnitt 2. En ny början i Pusan

Flyktingliv

Vid ankomsten till Hanseok-dong, Seoul,fann Far vägen till Kwak No-pils bostad, en troende vän med vilken han hade varit nära vän när de båda var med i

Nya Jesus kyrkan i Myeongsudae. Herr Kwak hade dock redan rest mot Pusan. Sanne far packade upp sina saker och bodde där i några dagar.

Den 30 december 1950, efter att ha söktlänge, fann han sin tidigare hyresvärd fru Lee Gi-bong och hennes familj och träffade dem. De samtalade långt in på natten. Efter att han återvänt till herr Kwaks hus tidigt på morgonen den 31 december, kom polisen och tog honom till polisstationen i Heukseok-dong för förhör. Tidigare hade Kim Won-pil kallatstill militära rekryteringsstationen för att eventuellt tas ut i försvarstrupperna; nu var även Sanne far tvungen att gå in för inkallelse. Han genomgick en fysisk kontroll i den militära basen i Chang-gyeong palatset.

Men när de såg fars korta hår och hördehans förklaring att han hade kommit frånNordkorea, gav undersökaren honom ettklass C undantag, eftersom han var räddatt om far var spion eller en desertör frånden nordkoreanska armén, skulle det kunna kosta honom hans jobb. Resultatet blev att Sanne far blev undantagen från militärtjänst. Kim Won-pil fick också samma undantags-bedömning. Båda återvände till herr Kwaks hus i Heukseok-dong, där de välkomnade nyåret 1951. Två dagar senare, med hans befrielse papper, gick Sanne far till polisstationen och fick utfärdat ett flykting-ID. Den 3 januari 2001 beordrades hela befolkningen i Seoul att evakuera staden eftersom den sydkoreanska armén skulle börja sin retirering följande dag. Sanne far och

hans följeslagare följde igen flykting-vågen och reste mot Pusan.

1 När jag reste till Sydkorea från Nordkorea, hade jag ett rakat huvud. Viddenna tiden när du gick med i armén rakade de huvudet på dig. Eftersom jag var ung när jag kom till Sydkorea förvän-tades jag att gå med i armén. Nya rekryter skulle genomgå deras fysiska undersökning i Changgyeong palatset. Jag hade släppts från fängelset för inte så länge sedan, men jag var inte alltför mager. När de skrev ned min medicin-ska historia, frågade en av officerarna mig, "Var kommer du ifrån?" Vid den tiden, kunde folk inte avgöra vem som var en soldat och vem som var en spion.På grund av mitt korta hår, tänkte han att jag kunde vara en spion. Han visste att om han sände en spion till armén, kunde han bli straffad. Så, efter att ha talat med mig, stämplade han mitt dokument "tredje klass", vilket innebar att jag var befriad från militärtjänst. Jag bar detta papper med mig, och det accepterades överallt. Det var den enda identifikation som jag hade.

2 Jag genomgick vedermödor, men de var inte bara de vanliga. Allteftersom vi flydde söderut, var den den nord-koreanska armén så nära bakom oss som vi kunde höra deras rop. Längs vägen gick vi igenom många farliga situationer på grund av närvaron av sovjetiska, kinesiska och nordkoreanskaarméer. Slutligen kom vi till flykting-området i Busan. Bland flyktingarna, trorjag vi var de sista att nå området just efter slaget vid floden Nakdong. De

sydkoreanska styrkorna hade utkämpat sin sista strid. Min väg som flykting var extremt svår. Det fanns många oför-glömliga upplevelser.

Dessa var inte bara steg i mitt person-liga liv, utan stegen att läka såren efter Guds bittra sorg genom att betala gottgörelse för historien. Ni måste förstå att från början hade jag redan bestämt mig för att jag inte skulle vandra en bekväm väg. Jag är inte den sortens person som ser tillbaka för att se om det kunde ha funnits ett annat, enklare sätt. När jag levde som flykting, saknade jag bostad, jag sov utomhus på gräs eller i sandgropar med himlen som min filt, tittande på stjärnorna och utgjutande tårar av bitter sorg för den koreanska halvön.

3 Det tog 55 dagar för oss att gå från Pyeongyang till Pusan. Vi tiggde mat längs vägen, och intressant nog visste Gud mycket väl när vi var hungriga och trötta. Han visste det. En gång tänkte jag"i övermorgon, kommer vi att få kyck-ling." Då hände det att en dam kom och hälsade på mig och sade: "Välkommen."Jag frågade. ''Vem är du? jag känner inte dig". Då sa hon: "I natt hade jag en dröm om min farfars-farfar som sa att enädel gäst skulle komma och bad förbereda kyckling och riskakor för honom. Så jag gjorde det". Jag frågade henne "Hur fick du veta hur han skulle se ut?". Hon sa, "Jag fick veta att han skulle komma som en tiggare, och ditt ansikte ser ut som hans." Kan ni tro att sådana saker hänt? På det sättet

erbjöds jag riskakor och kyckling. Liknande saker hände ganska ofta.

4 De som följt mig i Nordkorea var mycket entusiastiska människor. De följde mig dag och natt var jag än gick, mötte alla jag träffade. Men efter att jag fängslats, försvann de flesta av dem. Även de mest hängivna bland dem försvann. Det var en person som skrev jag ett uppriktigt brev till och fick någon att lämna det till honom. Men sedan när jag gick för att besöka honom, hade han redan ändrat sig. Han sa, "Om du är Guds Son, varför hamnade du i fängel-se? Din undervisning är falsk." Han brydde sig inte ens om att läsa brevet. Istället sa han. "Åh, en villolärare har släpps ut från fängelset! Kom du hit för att sprida dina vanföreställningar igen?" Så jag tog tillbaka brevet.

Jag bar fortfarande det brevet med mig när jag passerade genom Yeongcheon norra Gyeongsang provinsen i Syd-korea. Där, när jag gick över en bro intill järnvägsbanken till Pusan, tog jag upp brevet och läste det en gång till. Jag rev itu det och kastade bort det. Detta var den 18 januari 1951. Det fanns så många liknande oförglömliga händelser.

Jag visste redan att även den mest nitiska bland mina lärjungar skulle kunnaförlora förtroende, förråda mig och lämna. När jag var i fängelse, kom den mannens ande till mig, hälsade mig, ochi tårar berättade om hans situation, sägande: "jag lämnar dig nu." Jag hade tänkt "Hur kan detta ske?" Men som jag senare upptäckte var det just vid tiden som han lämnade mig.

Fars lidande liv som flykting

Han anländer till Choryang stationen i den 27 januari, 1951, Sanne far kokade ris i en smörlåda av tenn i väntrummet. Han åt den med Kim Won-pil, och de tillbringade sin första natt där. Vid den tiden var Pusan fyllt med flyktingar. Nästa morgon lyckades de hitta Kwak No-pil, som hade lämnat sin Pusan adress till dem i sitt hem i Heukseok-dong, Seoul innan flykten till Puson före dem. De tillbringade tre dagar med honom.

Därefter den 31 januari, mötte Sanne faroväntat sin vän Aum Duk-mun som han hade studerat tillsammans med i Japan. Faster Dok-mun skulle bli en fram-stående arkitekt och designer för Sejongcenter i Seoul. Herr Aum insisterade på att Sanne far skulle komma och bo hos honom i hans hyrda enkelrum i Bumin-dong. Motvilligt gick Sanne far dit och stannade ett tag tillsammans med herr Aums familj fyra personer - själv, hans hustru och deras två barn. Efter att ha lyssnat till Sanne fars ord under en vecka, knäböjde herr Aum inför honom och bekände, jag kan inte längre betrakta dig som helt enkelt min vän, du är min lärare, ett stort helgon och filosof."I början av april, gick Sanne far och Kim Won-pil för att leva i en arbetares läger. Vilket bara var en trång barack bakom Choryang stationen. De bodde där i mer än tio dagar. Därefter mötte de Kim Won-deok som hade varit en av Sanne fars anhängare i Heungnam fängelset.

De bodde i sitt hem i Goejeong-dung under ca två veckor. Under ungefär fyra månader från maj till augusti, bodde de på ett pensionat som ligger vid infarten till Beomnaetgol som innan befrielsen hade varit bostad för anställda i ett japanskt elektriskt företag. De bodde också ungefär en halv månad, på pir tre i Pusans hamn , och arbetade som bärare. Ibland hade Sanne far inget annat val än att sova i en solig plats i skogen eller ett bombskydd. Ibland tiggde han efter mat och la sig att vila under takfoten av främlingars hem. Sådant var det tårfyllda liv han levde som flykting.

5 När jag anlände till Pusan, var det översvämmat med människor; de var som packade sardiner. Det fanns inga lediga rum någonstans. I varje skräpkorgeller tom låda kunde 2 eller 3 personer klämmas in. Alla flyktingar som flytt från hela Korea samlades i Pusan. Det var som en smältdegel. Det fanns inte ens utrymme att sätta ned foten på. Varje by runt Pusan var proppfull med folk. Även när jag försökte att bara stå stilla, blev jag knuffad hit och dit. Det var mitt dag-liga liv.

Eftersom jag kommit till Pusan, hade jag inga kläder och inget att äta. Jag var tvungen att tjäna pengar, även några få won, så jag arbetade på olika udda jobb.Även under dessa omständigheter kunde jag starta en ny religiös rörelse.

Jag hade inget hem och det var februari,så det var mycket kallt. Jag arbetade kvällsskift och kom tillbaka mellan 22.00 och 24.00.

Det var väldigt kallt på natten, så jag brukade sova böjd som en räka och täcka över mig med en rock ner till mina knän. Jag kommer fortfarande ihåg den känslan. Jag bad en medlem att spara just den rocken som ett minne, men någon kastade bort den eftersom var gammal och trasig. Om rocken hade bevarats så att ni kunnat se den idag, skulle ni gråta. Det var en sådan minnes-fylld rock. Levande, jag gick stegför steg för att lägga den grund som vi har idag.

6 Vid den tiden sov jag ofta mellan två stenar på en kulle under de varmaste timmarna på dagen, runt 1 eller 2, och täckte över mig med en jacka. En regnigdag runt middagstid, framför Chohung banken, mötte jag en vän från min skoltid, som hette Aum Duk-mun. När jag såg honom kunde jag inte hjälpa utan högljutt skrika ut till honom, så alla vände sig om och stirrade på mig. Han sa att han aldrig trott att han skulle få se mig igen. Han trodde jag hade dött i Nordkorea. Så snart som vi har träffats, bjöd han in mig till sitt hem. Jag är fortfarande tacksam för hans vänlighet. Där fanns alltför många flyktingar som på natten satt och vilade under takfoten av folkets hem. Jag kan aldrig glömma hur han tog mig till sitt hus och behand-lade mig väl.

7 När jag kom ut ur fängelset Heungnam, tog det mig fyra långa månader att komma till Pusan. Ni kan inte föreställa er hur smutsiga mina kläder blev. Mina kläder var så smutsigaatt jag hade vänt dem ut och in. I Pusan

fanns ingenstans att sova. Det var december och riktigt kallt, och jag hade bara ett lager av kläder. När jag kom till Pusan, försökte jag undvika kylan ge-nom att arbeta på en militärbas nära hamnen på kvällen. Att arbeta på natten var lättare än att försöka sova. Under dagen gick jag upp i bergen runt staden för att hitta en plats att sova i skogen och spendera lite tid ensam.

När jag var en flykting i Pusan, sov jag nära piren eller på en bergssluttning. Detvar intressant. Det var tidigt i februari närdet var kallt, och jag brukade lägga mig ner på min militärjacka och vira in mig själv i den. Eftersom det var mycket kallt,arbetade jag under natten och sov underdagen, från cirka 10.00 till 14.00 var det bra att sova på den soliga sidan av kullen, sitta still och sova som en fasan. Efter att ha vaknat ur sömnen och slätat ut mina kläder, tänkte jag på Kim Sat-gats dikt "Vandraren". När jag hade pengar och ville äta gröt brukade jag gå till hamnen nära varven. Det fanns kvinnor som sålde röd böngröt som de kokade, deras krukor övertäckta med enkokt trasa, för att hålla det varmt som omde var kärleksfulla och vårdade sina små barn. Jag brukade köpa en skål med gröt och äta. På den tiden var gröt-säljarna mina vänner.

Beomil-dong hyddan med lerväggar

Augusti 1951. Sanne far byggde en litenler-väggs hydda på sidan av berget Sujeong i utkanten av byn Beomnaetgol.

Dess nuvarande adress är 1513, Beomil4-dong, Dong-gu, Pusan. Allt han hade var jord och stenar att klumpa ihop över varandra, strukturen rasade två gånger innan han lyckades vid tredje försöket. Den bestod av ett enda rum, mindre än sex kvadratmeter. Det hade inte separat kök, bara en ugn utanför mot en vägg, som han kunde placera en kastrull på. Nära spisen fanns en dörr, ungefär en meter hög mitt i väggen, som ingen kunde passera genom utan att kliva övertröskeln och böja ner nästan dubbel.

Taket tillverkat av ransoneringslådor i kartong, var för lågt för att kunna stå upprätt i. Soliga dagar kunde du se himlen genom taket och stormiga dagar ösregnade det genom taket ner i rum-met. När det regnade, uppstod en liten fontän i ett hörn av rummet och ljudet avrinnande vatten kunde höras under huset. Vattnet som kom in genom skorstenen, byggt på den sidan mot berget, flödade genom rökgångar under golvet och ut genom ett hål.

På dörren fanns flera lager halmmattor, över vilka det var 3 till 4 lager av halm-säckar, och en lång och bred sovskiva var utspridd på toppen.

Under senare hälften av 1951, arbetade Kim Won-pil på ett jobb och Sanne far hjälpte honom medan han främst kon-centrerade sig på att göra inre för-beredelser. Kim Won-pil gick tidigt på morgonen och återvände sent på natten.Han arbetade som skylt-målare på militärbasen och som extrajobb ritade han porträtt för amerikanska soldater från fotografier av deras hustrur. Varje

porträtt gav honom $1. Han ritade cirka 10 porträtt om dagen, och ibland även 20 till 30 porträtt på en bra dag. Vid den tiden skrev Sanne far Wolli Wonbon, den ursprungliga slutliga texten till Principerna. På natten såg han ut över staden Pusans centrum och i hans sinneföreställde han sig framtiden för Guds Vilja. Varje dag i tidiga gryningen klättrade han uppför berget och offrade tårfyllda böner.

9 När jag först kom till Choryang, Busan,under min tid som flykting, var jag bara 32 år gammal. Jag var ganska ung och vackrare än vad jag är nu. Jag brukade arbeta på Busanjin pir 4. Jag minns de kvinnor som sålde röd böngröt och riskakor i hamnen. Jag minns också de dagar när jag skrev den ursprungliga texten av Principerna i ett litet rum på enarbetarbarrack i Choryang. Det var ett så litet rum, att du kunde inte ligga ner raklång, utom när du låg diagonalt. Och även när jag låg ner diagonalt vidrörde mina fötter väggen.

10 Under min tid som flykting i Busan, samlades många människor runt mig. Om jag berättade några intressanta historier för dem, brukade de ge mat att dela med mig. Men jag kunde inte bara leva på detta sätt så jag byggde en liten hydda. Den var lite bättre än en hund-koja. Väggarna och taket var gjorda av lera och stenar, och det var en mycket ödmjuk plats att leva i. Jag ägde inte ensen bit mark att bygga ett hus på. Så jag byggde en hydda på en sluttning. Efter att ha avslutat det, insåg jag att det var en liten fontän i mitten av golvet. Taket

var gjort av gamla kartonger och ett rum var verkligen litet. Jag hade samma slitna kläder i fyra månader. Jag var i en sådan misär; men ändå vägleddes människor som var andliga att söka eftermig.

11 När jag började min mission i Pusan, byggde jag en liten hydda i Beomil-dong som liknade en svalas näste . Jag be-hövde en spade för att bygga den hyd-dan. Jag försökte låna en, men ingen villge mig. Flyktingar försöker sälja vad som helst för att tjäna pengar, så folk vägrade att låna mig en spade. Jag var tvungen att bygga ett hus, men jag hadeingen spade och inga pengar. Vad kunde jag göra? Jag försökte klara mig med en eldspade. Jag behövde också en yxa, men eftersom jag inte hade någon, beredde jag grunden med endasten eldspade. Jag försökte låna en form att göra tegel i, men jag kunde inte få tag i någon. Så jag gick till det ameri-kanska militärlägret, och hämtade några tomma ransoneringslådor, slätade ut dem, lade lera ovanpå, och byggde ett hus. Det krävde så mycket lera. På det sättet, byggde jag ett hus som en svalasnäste.

12 Några av de som var mina lärjungar i Nordkorea hade flyttat söderut. De kunde inte glömma mig, så när de hördeatt jag var i Pusan, sökte efter mig. Vi höll söndagsgudstjänst i den lilla hyddan. Hyddan kanske var liten, men blev ändå välkänd.

Jag ägde ingen mark, så jag byggde hyddan genom att jämna ut lite utrymmepå sidan av en kulle. Ingen brydde sig

om att jag grävde på en sluttning för att bygga ett hus. När det regnade, uppstoden fontän av vatten i rummet. Hur under-bart det var! Det var som det finaste, 2000-talets modernt hem. Vad kunde jaggöra? Jag grävde omkring 3 dm djupt i marken och lade stenar att göra en dräneringsränna för vatten. Jag gjorde en väg för vattnet att rinna ut och satte ondol värmare över den. Så källvatten rann under ondolen . Det var en sådan minnesfyllt hus.

13 Den 25 juni 1953, trädde en vapen-vila i kraft. Båtar fulla av militärgods från USA fyllde hamnen i Pusan. Jag bruka-de räkna fartygen varje morgon. Innan vapenvilan fanns normalt runt 50, men ibland fanns det mer än 100. Genom att titta på dem, kunde jag säga hur kriget gick. Om det fanns ett stort antal fraktfartyg, tänkte jag, "Det kommer att bli en stor strid". Och om det var färre fartyg, tänkte jag, "kriget kommer att fortsätta på samma nivå." På den tiden hade jag bara några få anhängare. Medan jag bodde ensam i Beomil-dong var de som blev medlemmar de som uppmanades av andliga världen att sökaefter mig. Jag minns det som om det hände igår.

14 Förut när jag levde som flykting i Pusan, fanns det stunder när jag utgjöt många tårar. Det fanns inget hus i världen som mitt. Huset var byggt på klippan. Det var en litet bord inuti och enmålarstativ. Stativet var för att kunna måla porträtt av amerikanska soldater som skulle återvända till sina hem efter striderna i Koreakriget. Dessa var de

enda två sakerna inuti. Det var ett fattig existens. Jag hade en brun amerikansk militärjacka, med fyra fickor. Jag hade också blåfärgade traditionella koreanskabyxor, men jag knöt inte kring mina vrister. Jag hade ojämna par gummi-skor; en stor och den andra liten. I det bedrövliga tillståndet brukade jag sitta ensam på en klippa, där jag kunde gråtamedan jag bad. Den stenen är tårarnas klippa.

15 När vi var flyktingar. Målade Won-pil porträtt och sålde dem. Jag gjorde ramar-na och drog linjer och han skissade porträtten. Efter att han av-slutat sin skiss genom att utforma näsanbörjade jag måla. Vi brukade måla hela natten, med start vid midnatt. Vi kunde måla upp till 30 porträtt på en natt. För att kunna måla så många måste vi först rita linjer. För 30 porträtt, när Won-pil skaffat papper, var det jag som drog de vertikala och horisontella linjerna. Därefter, genom att följa dessa linjer, gjorde han teckningarna.

Vi fick $4 betalt per målning. Vad kunde de amerikanska soldater som återvände hem, ta med som gåvor till sina fruar? Eftersom de visste att den bästa gåva man kan ge sina hustrur skulle vara deras porträtt, gjorde vi detta för dem. Idag kan vi sälja dessa målningar för långt över $30 eller $40, eller till och med $300, i genomsnitt. Won-pil målademer än 20 porträtt varje natt. Han kunde inte göra det själv, så jag hjälpte honom.Vi brukade arbeta tillsammans hela natten lång.

16 Jag tänker varmt på den tid jag bodde i Beomnaetgol tillsammans med Kim Won-pil. För mig, var det den bästa av tider. Vi tänker vanligtvis på vår tid i förskola och grundskola som de bästa tiderna. Det är därför vår mamma och pappa kom för att vänta på oss och föra oss hem, och spendera mycket tid med oss. Det är därför vi tycker att den tiden är den bästa.

På liknande sätt hade vi då ett sådant omtänksamt hjärta för varandra, efter-som vi kände varandras hjärtan så djupt,var det en bra tid. Jag hävdar också det var en bra tid, eftersom vi placerade Guds vilja i centrum, var våra relationer ihjärtat bättre än vid någon annan tid-punkt. Det är därför jag säger att det var så bra tid då.

17 Kring den heliga platsen i Beomil-dong i Pusan, fanns inget annat än en dal av klippor i närheten av en kyrko-gård. Där byggde jag min hydda, en tillfällig och ödmjuk struktur. Men när jagsov där visste jag att jag var den bästa vägen att praktisera ett barns vördnad som Guds Son, större vördnad än någonsom lever i något av denna världens palats. Min största ambition var att nå den djupaste inre standard som ingen annan kunnat nå. Vid den tiden verkade jag till det yttre vara som ingenting. Jag liknande någon helt utan värde. Jag hade skägg på min solbrända ansikte och jag var klädd i en blandning av koreanska och västerländska kläder.

18 Ni måste förstå mitt desperata, bedrövade hjärta som jag höll fast vid den heliga klippan vid Beomnaetgol.

Kan ni förstå vad jag bad om när jag sågut över hamnen i Pusan, som var full-packad med lastfartyg som transpor-terade vapen under Koreakriget? Alla mina böner från den tiden har uppfyllts. Enighetskyrkan, som ingen i världen välkomnade, där alla kastades ut ur och som gick igenom alla slags lidanden, med start i position av spädbarn både i namn och i verklighet, står nu stolt. Det finns faktiskt ingenting som jag inte har upplevt. Ändå har jag igenom hela mitt liv, gjort allt för att praktisera ett barns vördnad till Gud. Sådan är människan, pastor Moon som ni följer, tror på och tjänar.

19 Världsberömda pastorer besöker nu Korea. Men varför måste de komma till Korea? De kommer att besöka den heliga marken i Pusan, där jag brukade sitta i ett ynkligt skick under min tid som flykting. På den tiden satt jag och tänkte att jag måste resa över havet för att plantera hjärtats anslutning från mitt landpå andra sidan havet. Det är vad mitt hjärta längtade att göra. Jag måste plantera dessa frön.

Vi var fortfarande mitt i Koreakriget. I denna situation, var världen som ett isberg, kallt och hårt. Familjer separe-rades; kärlek till föräldrar, makar eller ens barn kunde knappast hittas. Jag badoch blickade ut över havet bortom Pusan. Gud svarade mig. "I framtiden kommer det att vara så här" och Hen visade mig en vision. Jag var på ett storthimmelsk fartyg som drogs in i hamn och folk stod på piren, jublade och tog

emot mig. På detta sätt tröstade Gud mig.

Avsnitt 3. Wolli Wonbon

Guds godkännande

Den 11 maj 1951 började Sanne far skriva Wolli Wonbon, originaltexten till Principerna. Han avslutade det den 10 maj följande år. Han skrev så snabbt att den lärjunge som levde med honom var tvungen ständigt vässa blyertspennor föratt hålla jämna steg med honom. Medanhan skrev Principernas första manu-skript sjöng han tårfyllt heliga sånger och bad. Ibland klättrade han upp på en liten utsiktsplats på berget bakom hans hydda för att sjunga och meditera. Sedan återvände han och ägnade hela sitt hjärta och sin själ att skriva.

Wolli Wonbon består av fem böcker. Varje volym borrades med fyra hål och bands ihop. Hela manuskriptet har över 690 sidor. Texten är skriven med en penna från vänster till höger i kursiv text,med både koreanska och kinesiska tecken. Rättningar utfördes med hjälp avpennor med svart, blå och brun färg. Röd-färgade blyertspennor användes föratt lätt understryka text. Intressant är 10 sidor i mitten (sidorna 291 och 300) skrivna med blått bläck.

Wolli Wonbon har stor betydelse genom att den skrevs ned av Sanne fars egen hand. Det är det tidigaste manuskriptet av Principerna som existerar. I början avkyrkan skrev några av hans lärjungar av

texten Wolli Wonbon och delade sina kopior med andra, som spred dem.

1 När jag undervisar Principerna. hänvisar jag inte endast till Bibeln. Mycket av dess innehåll är inte direkt från Bibeln. Jag tog emot det mesta direkt från Gud. Jesus skrev inte personligen Bibeln. Nya Testamentet sammanställdes av hans apostlar.

Sanningen måste bevaras som sanning-en. Er egen teologiska uppfattning eller teori får inte läggas till. Tillåter Gud er attgöra det? Jag frågar er: Är ni godkända att lägga till era egna teorier till sanning-en? Jag har aldrig sagt något som inte var godkänd av Gud. Jag tillämpade det först, och presenterade det sedan inför världen. Det är inget tvivel om detta. Därför kommer det inte att förgås.

2 När jag bodde i Beomil-dong, Pusan, hade jag inte ens anständiga kläder att bära. Jag hade buskigt hår och levt med en ung man, Kim Won-pil, i en grottlik-nande hydda. När andra såg oss måste de ha känt medlidande för oss.

En dag, sa Kim Won-pil att han skulle arbeta för att tjäna pengar och jag sa att det var okej. Då, när jag skrev Wolli Wonbon, det första manuskriptet av Principerna, var det så värdefullt även att bara ha en kamrat som följde med mig, på samma väg. Även ni borde uppleva smaken av en sådan mänsklig relation.

Varje dag när Kim Won-pil gick till sitt arbete, följde jag med honom minst en kilometer utan att missa en enda gång. Annars kände jag mig inte bra. När det

var dags för honom att återvända hem från arbetet. Gick jag ut igen för att mötaoch följa honom på vägen hem. Ni har ingen aning om hur glad jag var att se honom igen i slutet av varje dag. När vi sov på natten hade vi inte täcken, bara en tunn filt över oss. Det var så vi levde då.

3 Jag skrev en bok Principerna, WoIli Wonbon i Beomil-dong i Busan, med utsikt över hamnen. Jag noterade först huvuddragen och började därefter skriva. Jag skrev idéer i komprimerad form, som poesi. Eftersom jag bara skrev de väsentliga punkterna, kunde folk inte lätt förstå det om jag inte förklarade de viktigaste punkterna för dem. Detta är hur jag skrev texten, som avslutade i maj 1952.

Efter Wolli Wonbon kom Explanation of the Divine Principle (Wolli Haeseol) och sedan Exposition of the Divine Principle (Wolli Gangnon).

4 Jag fann inte Principerna bara genom att läsa Bibeln. Jag tänkte, "Om 1:a Mosebok är kapitlet om mänskliga syndafallet, så är Uppenbarelseboken kapitlet om återupprättelse. Eftersom något gick fel med livets träd, måste det återupprättas genom livets träd. Om det inte fungerar så är Bibeln vilseledande". Allt som kommer från ett frö återgår till ett frö. Det är så det borde ske. På lik-nande sätt spirar det från frö och växer uppåt och inte i sidled. Så måste det vara.

Principerna som jag undervisar om idagär i samklang med historien från

försynens synvinkel. Det är baserat på en deduktiv metod. Utan tvivel. Gud lever. Så länge Gud finns och leder försynen för Viljan centrerat på kärlek, kommer världen att behöva träda in i en era av enighet baserad på det kulturella området av Guds kärlek. Från detta perspektiv, avslöjade jag varför Gud skapade himmel och jord, hur skapelsenav himmel och jord har utförts, och varför Gud är kärlek.

5 Gud tröstar alla bedrövade människor.Han är också Herren som regerar över liv, död, olycka och välsignelse. Det är därför människor vill lita på Hen i alla situationer, särskilt i svåra tider. Så när ni har ett hjärta att ta hand om andra, kommer Gud även om du ber Hen att inte göra det. Det är på grund av att vid en sådan plats bildar ni en bas på vilken Hen kan relatera till dig som Sin motpart.Det är därför varje gång du gör något bra, kommer Gud till dig även om du berHen inte göra det. Varhelst det finns godhet, är Gud närvarande.

Av denna anledning, presenteras i Wolli Wonbon , "objekt partner" eller "värdet av objekt partner" som ett helt nytt koncept. När ni ger och tar emot kommer ni att ha ömsesidiga relationer. Ju mer ni ger och tar emot med er motpart, desto bättre relation kommer ni att skapa. Därmed kommer ni så småningom att bli en objekt partner till honom eller henne. Av denna anledning,om er aktivitet centras på Gud, kärlek eller sanning, kommer det säkert att bestå.

6 När ni bär Princip-boken med er, måste ni behandla den med stor vördnad. Tänk om ni bara hade den enda existerande. Tänk er hur allvarlig jag var att ta hand om Wolli Wonbon när jag skrev det första manuskriptet. Vad skulle ha hänt om det hade försvunnit, eller jag hade dött? Jag säger er att sådant allvarlig kan avgöra världens liv eller död.

Har ni någonsin tänkt på hur er stam, nation, värld och även himmel och jord kommer att blomstra eller förgås bero-ende på denna bok och er attityd till den? Har ni någonsin tänkt på att varje individs eviga liv beror på den? Om ni aldrig har haft sådana tankar borde ni inse hur långt ni är från hjärtats värld, och hur lång tid det tar för er att förena er med de som lever i den världen.

7 Centrerade på Principerna, och med Principerna har jag kommit så här långt. Jag la dess grund, under stora svårigheter. Jag investerade mitt blod, svett och mina tårar alltmedan jag skrev boken Principerna. Försök förstå att mina blodiga tårar är inbäddade i var och en av dess sidor, och att dessa tårarnu ropar ut till er.

Jag investerade hela mitt liv och offrade min ungdom för Principerna. Det är därför som jag säger att mitt blod och mina tårar vädjar till er från inuti dess sidor. Ni får aldrig gå emot Principerna. Tänk inte någonsin att Principerna som jag lär er inte har något värde. Till och med Gud bugar sig högtidligt och ärar dem. Detta är Principernas värde.

Kärnan av sanning

Sanne far betonade att när han skrev Wolli Wonban, originaltexten till Princi-perna , att han hade inget annat val än att skriva i en sammanfattande stil snarare än med utökade beskrivningar och förklaringar, eftersom han presen-terade kärnan av sanningen. Denna text har ett historiskt värde, som gör det möjligt att påverka det ursprungliga hjärtat och få det att explodera av kärlek.

Eu-Hyo-Won den första presidenten för Enighetskyrkan, hade grundligt under-sökt skrifterna hos olika religioner. Men han erkände att han vid första läsningen av Wolli Wonbon , blev så djupt ned-sjunken i den fantastiska världen av dess sanning, att han grät så våldsamt, att det tog honom dagar att översätta bara en enda sida.

8 När jag skrev Wolli Wonbon ,skrev jag den i ett komprimerat format. Innehållet ien enda sida kräver dussin av sidor förklaring. En vanlig person kan helt enkelt inte förstå det djupt, även efter attha läst och begrundat. En dag frågade jag Eu-Hyo-won, som hade studerat medicin, att förklara Principerna, men han sade att han inte kunde. Så jag förklarade bara en sida för honom. Sedan, på platsen, bugade han inför migoch sa:"Jag är ledsen. Jag förstod inte att Principerna hade en sådan djup betydelse. Jag skulle aldrig ha kunnat listat ut det på egen hand"

9 Efter att komma ner från Heungnam tillPusan, började jag skriva Wolli Wonbon

den 11 maj 1951. Jag skrev den i kompakt format. Ingen kunde förstå den riktigt bra, oavsett hur mycket de för-sökte. Så jag förklarade för Eu Hyo-Wonoch därefter öppnade hans sinne upp. Efter detta fällde han tårar för varje läst sida, så mycket att det blev ett "tårarnas manuskript." Han brukade säga, "hur är det möjligt med så otroligt innehåll! Med denna förståelse, kommer den grund-läggande undervisningar av Kristen-domen och kommunismen att helt komma i skymundan.

10 Efter att President Eu Hyo-Won läste Wolli Wonbon , lovade han skriftligen att han skulle vara för evigt tacksam till Gudäven om hans kropp skulle bli ett offer att erbjuda inför Himlen. På den tiden jag träffade Eu-Hyo-Won vandrade jag en ensam väg. Hans ankomst var verkli-gen Guds verk. På den tiden var mitt hjärta absolut seriöst om Principerna. Eftersom jag var så allvarlig, arbetade Gud för att leda honom till mig. Gud gjorde detta helt för mig. Detta är hur jagkunnat komma så här långt.

11 Jag vägledde och undervisade Eu-Hyo-Won på ett sådant sätt att han kunde systematisera hela innehållet av boken i form av Exposition of the Divine Principle.

När jag skrev Wolli Wonbon , gjorde jag ibland drastiska hopp i logiken och skrevinnehållet i sammandragen form. Eu-Hyo-Won fick en kopia av manuskriptet innan han anslöt sig till kyrkan. När han läste det, grät och grät han. Jag tror att han är den första personen i vår kyrkas historia som var så rörd efter att ha läst

Principerna att han omedelbart ville bli min lärjunge. Detta hände när han läste Wolli Wonbon , vilket ännu var före han någonsin träffat mig personligen.

Han skrev ett brev till mig med löftet, "Baserat på de ord jag läste i Wolli Wonbon, blir jag din lärjunge och tjänar dig i evighet." Rörd av hans brev reste jag från Seoul till Yeongdo-kyrkan i Pusan och höll ett 21-dagars workshop, där han deltog. Jag fick veta före work-shopen att han var orolig, över att träffa mig personligen för första gången. Men när vi träffades, delade han öppet med mig allt i hans tidigare liv, som var fylld med många allvarliga berättelser, av vilka några jag inte glömt någon ända tilldenna dag.

Under workshopen i Yeongdo hade alla deltagarna andliga upplevelser. Så efter workshopen kändes de sig så omvan-dlade när de återvänt till verkligheten i deras vardagliga liv att de förundrade sig."Jag just upplevt en helt annan värld,som jag aldrig trodde ens kunde existera!"

Avsnitt 4. Pionjär-missionerande

Missionerande i Pusan

Efter ankomsten i Pusan i januari 1951, flyttade Sanne far runt ett halvt år, bodde här och där som flykting. I augustibyggde han en lerhydda med egna händer i Beomnaetgol, flyttat in i den, och var beredd att ta emot nya medlem-mar. Han klättrat upp på berget varje dag och bad tårfyllt, med en längtan så

stark som Guds som kontinuerligt arbetat för att återupprätta sina förloradebarn. Som en följd kom medlemmar till honom i små grupper, som svar på uppenbarelser som de fått från Gud.

Den 10 maj 1952, dagen då Sanne far avslutade Wolli Wonbon, Originaltexten till Principerna förenades Kang Hyeon-sil, en andra-års student vid Goryo teologiska seminarium, med honom. Hon följdes av andra, inklusive pastor Lee Yo-han, en ung man redan en kristen pastor, som följde Far den 1 december. På detta sätt sände Himlen förberedda troende till Sanne far. I ja-nuari 1953, hade antalet medlemmar ökat, men samtidigt blev oppositionen från en del medlemmars familjer svår. Följaktligen lämnade Sanne far ler-hyddan i Beomnatgol och flyttade till Sujeong-dong, och flyttade senare tre gånger.

1 Jag levde tre år i Pusan i som flykting under Koreakriget. Medan jag var där kunde jag höra röster från många män-niskor som hade lovat att träffa mig, ropande till mig. Eftersom jag inte kundemöta dem, var mitt längtande hjärta för dessa människor obeskrivlig. Det var en bra möjlighet för Gud att träna mig så attsom hans Son på jorden, kunde jag upp-leva Guds längtan efter mänskligheten.

Jag grät inte därför att jag saknade minaföräldrar, inte heller satt jag uppe hela natten och längtade efter dem. Frågan var hur jag skulle kunna slutföra åter-upprättelsen av Kain och Abel i enlighet med Principerna, vilket var ett trappsteg för Gud providens att gå framåt. Det var

inte möjligt för mig att göra det här med min egen familj eller släktingar. Jag var tvungen att upprätta ett segrande funda-ment med människor som inte var mina egna blodsrelationer. Jag etablerade fundamentet på stam-nivå grundat på människor från andra släkter. Sedan var jag tvungen att gå till nivån av Koreas folk.

2 När jag bodde i Beomil-dong, Busan, offrade jag uppriktiga bönevillkor av helamitt hjärta för dem som skulle anslutas till Gud. Andligt jag kunde se dem komma, men i själva verket hade de ännu inte kommit. Jag hade inget annat val än att vänta på rätt tillfälle. När jag bodde i Beomil-dong, fanns det som mest tre medlemmar, inklusive mig själv.Så jag kommunicerade andligt med demsom jag längtade efter, samtidigt som jag levde med berg och dalar, som mina vänner.

3 När jag bodde i Beomil-dong saknade jag människor så mycket att jag ibland talade till mig själv. Andligt kunde jag höra folk prata som om de var bakom entunn pappersvägg. Jag kunde höra dem,men jag kunde inte se deras ansikten. Om bara pappersväggen avlägsnades, skulle folkmassorna kunna komma till mig.

Jag kunde höra röster av de människor som jag längtat efter att träffa, det är därför jag saknade dem så mycket. Frånmorgon till kväll längtade jag efter att folk skulle komma. Det är en mycket ädel sak att längta efter att möta andra. När mitt hjärta längtar efter att träffa

människor nått en viss nivå, så började de att leta efter mig.

När människor behandlas med detta slags hjärta, eftersom de är andliga varelser, även om de vill lämna, är det som om de är fastlimmade i golvet och de inte kan gå. Det är en ovanlig företeelse. De blir helt absorberade av vad som händer runt omkring dem.

Ni måste veta att det fanns sådana andliga händelser i början av Enighetskyrkans historia. Ni bör också ha en sådan längtan att träffa männi-skor. Ni borde inte oroa er för er make/maka och barn. Ni borde längta efter att träffa människor för Guds Viljas skull.

4 Jag undervisar er inte tanklöst när jag säger. "Med en förälders hjärta, offra svett för jorden, tårar för mänskligheten och blod för himlen." Det är så jag har levt. Försök att vittna till människor enligtdetta motto. Testa om det jag säger är sanning eller lögn. Om ni inte har medlem-mar, öppna dörren och längta efter dem. När ni gör det kommer ni att kunna höra folk som kommer. Längta efter människor på det sättet jag gör. Så kommer vägar att öppna sig att nå dem. När Kang Hyeon-shil kom till Beomnaet-gol för första gången hade jag hjärtat av en förälder som längtar efter mitt förlora-de barn.

5 När jag bodde i ler-hyddan i Beom-naetgol, fanns det ett rykte om mig som cirkulerade "Satans ledare bor på toppen av Beomil-dong. Ni som är kristna gå inte det!" Även när vi höll våra

egna gudstjänster visste alla i bykyrkan redan och spred rykten, som varnade människor att komma. Men jag tappade aldrig modet. När jag gick för att be på berget, brukade jag ofta fånga satan andligt i kragen och bekämpa honom genom att säga: "Du kan inte besegra mig i denna kamp. En dag kommer du att ge upp inför mig." Det var så jag startade.

6 När jag var i Beomnaetgol i Pusan, fanns det bara en annan kyrka i Beomil-dong. Den kyrkan hade hört att vi var bra människor, som kunde Bibeln och att vi deltagit i kyrkan i det förflutna. Så de försökte vittna till oss. Jag lyssnade på vad de hade att säga. När jag talade, lyssnade jag mycket noga till dem. De trodde säkert jag skulle bli en ny medlem i deras kyrka och den första dagen var de glada och gick helt enkelt.

Förutsägbart, nästa dag återvände de. Jag sa, "Låt mig ställa en fråga." Men dekunde inte svara på den. Så jag kommenterade, "Skulle Jesus inte veta sådana saker? Det verkar som om Bibeln inte undervisar er tillräckligt bra." Jag talade inte på detta sätt eftersom jagtrodde att jag var bättre än dem, utan eftersom de inte förstod Bibeln till-räckligt; det får er att verka "obildade:" sa jag till dem. "Ingen kan påstå att det finns ett problem med Bibeln själv, problemet är att ni inte förstår den tillräckligt. Om ni inte förstår Bibeln, hur skall ni då kunna vittna.?" Jag fortsatte: "Jag går inte till någon kyrka. Men skulleni lyssna på hur jag förstår Bibeln!" Och jag började tala.

Först sa jag inte något som de inte skulle kunna smälta. Vanligtvis brukade jag bedöma situationen och om de var argumenterande människor, skulle jag taen helt annan strategi snarare än att konfrontera dem. Efter att ha talat så häri flera timmar, började de att lyssna på vad jag hade att säga.

7 Under den tid jag tillbringade i Pusan som flykting, byggde jag ett hus i Beomildong, och tre av oss samlades där för att be och vittna. När jag talade med de andra två, tänkte jag att jag inte talade bara för dessa två personer. Jag tänkte på oss som inte bara tre perso-ner, utan 30 miljoner människor. På den tiden talade jag endast till ett fåtal personer, men jag tänkte att jag gav ett tal till miljontals kristna och hela mänskligheten. Jag talade helhjärtat, offrade svett, som om hela staden lyssnade på mig. På söndagarna brukade grannarna säga, "Åh, nu gör den unge mannen det igen." Även när de satt knä till knä och viskade att kundede kunna höra mig. Men jag talade med så hög röst att kvinnor vid brunnen 150 meter bort kunde höra mig.

En kvinna som deltog i bykyrkan råkade höra mig när hon gick förbi. Hon börjadekomma till mitt hus varje söndag, där hon stod utanför och lyssnade på mig. Hon ville inte komma in i ett rum fyllt med unga män. Slutligen, kom hon in endag och märkte hur fattigt rummet var. Orden jag talar var tillräckligt stora för attskaka om världen, men vår verklighet var fattig. Men jag talade om att förena världen och sade. "Gud är vår Fader och

vi är Guds söner och döttrar. Himmel-riket kommer att förverkligas och helvetet kommer att förstöras."

8 Det fanns en brunn i Beomil-dong, ochfolk kom för att hämta vatten från den. När de hörde vår söndagsandakt, blev de förvirrade och tänkte, "Det finns rykten om att människor i huset aldrig bråkar med varandra, men dessa dagar verkar det som de slåss"

Vid ett tillfälle, kom en student från ett teologiskt seminarium för att besöka migoch sa, "Igenom historien, har folk ännu större än dig också drömt om att förena världen, men de kunde inte utföra det. Hur kan du, på denna plats, tro att du kommer att kunna skapa enighet?" Medan jag pratade med honom, tänkte jag på hur jag såg ut och insåg att jag säkert måste sett ynklig ut. Vem skulle tro de stora saker som jag talade om i ett hus byggt så dåligt att människor kunde höra vatten rinna under golvet genom sitt avloppshål? Betydelsefulla människor som varit mer inflytelserika änjag, bodde under bättre villkor, och hadesäkerligen ett bättre utseende.

När mannen från seminariet hörde vad jag sa, utlöste mina ord en het debatt i området. Människor som talade med mannen från seminariet sade, "Den unge mannen upp på kullen verkar så naiv. Han ser inte ut som den typ av person som skulle säga sådana saker, men hans ord är otroliga. Han talar om att vända hela världen ut och in, och himmel och jord upp och ner." De sa, hans bostad är så eländig att det är en plats som passar endast för andar att

leva på. Men han talar om formidabla saker som att påverka hela världen med sin hand, förena Korea och förena världen. "Dessa var de rykten som spreds. Även människor i närliggande byar hörde talas om mig och sa, "vid bybrunnen har vi hört människor tala omen märklig person som bor på berget, även om han är en ung man med få ord." Allt eftersom rykten spreds, kom fler och fler människor.

9 Under min tid som flykting, när jag sågut från Beomil-dong kunde jag se mångafartyg i Pusans hamn. Jag tänkte för migsjälv, "Tiden kommer när jag kan bygga mitt eget fartyg och styra in i Pusan.” Närjag såg dessa stora fartyg gå in och ut urhamnen, kunde jag inte låta bli att tänka,”när kommer tiden då mina älskade söner och döttrar kan resa på dessa stora fartyg, och vägleda världen? När kommer deras omständigheter tillåta dem friheten och jämlikheten?" Jag tänkte på Gud, som har haft samma hopp under tiotusentals år, ett hopp somkommer att fortsätta växa för varje dag som går. Otroligt nog, står jag nu i fören på min egen båt som seglar mot havet.

10 Pusan var en samlingsplats för flyktingar. Därför var det också den platsdär de mest innerligt kristna kunde möta varandra. Inte bara det, det samlade människor jag kände från min skoltid i kyrkan i Heukseok-dong, tiden för min kyrka i Pyeongyang, och när jag var engagerad i en kyrka i Seoul. Det var under dessa omständigheter jag grunda-de vår kyrka.

När jag släpptes från fängelset i Nordkorea, hade jag återupprättat fyra personer. Dessa var 3 kvinnor och en man. Mannen var i samma situation somärkeängeln. Det fanns 3 äldre kvinnor; fru Ok Sae-hyeon, fru Ji Seung.do och fru Lee Ki-Wan. Lee Ki-Wan hade bott i Seoul. Jag samlade dessa människor i Pusan och gjorde en ny start. Jag hittade ett hus i Sujeong-dong och vi startade en kyrka.

Pionjär i Daegu

När nya medlemmar kom i strömmar, vände Sanne far blicken mot omvärlden.Han instruerade pastor Leo Yo-han att träffa välkända pastorer och andliga ledare. Den 20 juli 1953 gav han uppmuntrande ord till Kang Hyeong-shil,och sa "glöm inte att den levande Gud ärpå vår sida och samarbetar med oss." Han bad henne att ta bara ta med ett klädbyte och gå till Daegu och börja pionjär-vittna där. Daegu skulle bli den första plats där Principerna förkunnades till allmänheten.

I mitten av augusti sände han också pastor Lee Yo-han till Daegu. Hans plan var för pastor Lee att bygga en kyrka på grunden skapad genom missionär Kang.Vår Daegu kyrka tog rot gradvis, och började hålla gudstjänster som samlade 30 till 40 nya medlemmar, trots förföljel-se och motstånd från kristna kyrkor.

11 Under de första dagarna. Ledde jag en enda kyrka. Från denna början, samlade jag några medlemmar och förmådde dem att besöka andligt

förberedda människor över hela Korea. Bland dem var missionär Kang Hyun-sil, som jag sände till Daegu. Innan hon träffade mig, hade hon varit den unga damen som ansvarade för Beomildong tältkyrka.

Förutom kyrkan fanns det bara buddhis-tiska tempel i Beomil-Jong dalen. Hon hörde ett rykte om en ovanlig ung man bodde i ett hus i utkanten av staden, så hon kom för att vittna till mig. Det är hur jag träffade henne och Gud arbetade genom detta. Hon kom att söka upp mig varje dag. Efter en tid bestämde hon sig för att lämna sin tältkyrka och gå med i Enighetskyrkan.

Med detta villkor, skickade jag henne till Daegu för att vittna. Jag skickade hennetill Daegu, eftersom den regionen var som Jerusalem i Sydkorea. Jag skickadehenne att även ge henne pengar för en tågbiljett. Det var på grund under dessa omständigheter andevärlden var tvungen att hjälpa henne. När hon kom till Daegu, hade hon ingen plats att gå till. Så andevärlden vägledde henne att träffa någon som var förberedd. Det är så Daegu-kyrkan startade.

12 Jag sa till missionär Kang Hyeon-shil."Gå till Daegu som en pionjär att vittna!" När hon först gick ut för att vittna, grät hon när hon vittnade: Då sa Gud till henne: "Du har precis kommit hit, och dugråter, men jag har arbetat i tusentals år under bitter smärta." Efter att ha hört Guds röst bestämde hon sig för att stanna och uthärda. När jag tänker på det, så lyssnade Gud inte på något hon hade att säga om sin situation. Hen

berättade bara henne att vara pionjär och vittna till människor. Under dessa omständigheter, när jag skickade henne till en viss plats för min skull, väntade någon med biljetter för hennes transport,och vidare längs vägen, fanns en annan person som väntar med mat.

13 När ni går ut och vittnar kommer det inte att hjälpa er att bara sitta ner och oroa er. Det är inte ett uppdrag ni kan fullborda med pengar; ni måste skapa villkoren med uppriktig hängivenhet. På det fundamentet om ni ber uppriktigt, kommer Gud att vägleda er. Vidare, om ni arbetar tills fötterna gör ont och får blåsor, kan Gud arbeta igenom det.

Lyssna på Kang Hyeon-Shils vittnesmål.Hon gick till centrum av Daegu för pionjär-missionsarbete utan att känna någon där. Välkomnade någon henne?

Hur svårt måste det inte ha varit för henne när hon vandrade runt på gatorna. Hon beklagade sin otur och bad, "Herre, vart ska jag gå?" Och Gud sade: "Klagar du redan efter bara en dag? Du är långt ifrån att nå hjärtat av din Fader som har lidit under tusen och åter tusen år!" Hen menade att hon var tvungen att gå igenom ännu fler svårigheter. Det är inte lätt att möta Gud eller att hitta Guds vilja.

14 När jag besökte Daegu, fanns det en månad under vilken kyrkan var tvungen att flytta 13 gånger. När jag kom till staden, visste alla vem jag var. Kristna bar mitt foto, och när de såg mig skapa-de de ett stort väsen, genom att säga:

"Där är den där Moon så och så." Överallt jag gick, var kyrkorna i tumult, och sa "Sparka ut ledaren för villoläran!" Hela staden morrade och försökte sparka ut mig.