Slottsgränd 6SE-753 09 UPPSALA

sverigeporto betalt

port payé

december

2011katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

Är det bara ytan som räknas?

Kompetens i stället för underhållning

Kvinnorna och Nordens kristnande

Stig Olsson

Om konsumismen

Tord Fornberg

Arons grönskande stav – en tolkningshistoria

Eva Lindqvist Sandgren

Visualiserad bön

Austen Ivereigh

I upploppens svallvågor

Katrin Åmell

Assisi-mötenas olika karaktär

Birgit Weiler

När själva livet hotas – miljö och ursprungsbefolkning engagerar kyrkan i Peru

8/2011w

ww

.signum.se

Vuxenutbildning - Våren 2012

Kunskap på väg Trosfördjupning för vuxna

”Dialogen mellan tro och vetande”p. Ulf JonssonOmberg – Heliga Hjärtas kloster 16–18 mars

”Kyrkan – Guds bästa gåva till människan?”f. Tomas OrylskiLund – Rögle kloster 9–11 mars

”Andra Vatikankonciliet, en avslutad händelse eller historisk rörelse?” sr Madeleine FredellStockholm – Marielund 30 mars–1 april

”Ber vi till samma Gud som judar och muslimer?” Hedvig LarssonGöteborg – Johannesgården 20–22 april

Nya kurser!

Religionsdialog, tro och vetande, Andra Vatikankonciliet och Kyrkan. I samarbete med S:ta Birgittas katolska folkhög-skola erbjuder Katolska Peda-gogiska Nämnden nya aktuella teman i vår serie ”Kunskap på väg” som du kan fördjupa dig i under en helg. Vårt mångsi-diga program vandrar mellan fyra olika platser i stiftet. Varje kurshelg kommer alltså till varje region en gång.

Kostnad: Kurserna erbjuder vi till kraftigt subventionerat pris, 1 000 kr/helg. Kateketer betalar 600 kr och ungdomar (max 28 år) 300 kr. Bidrag till kursavgiften kan sökas hos Folkhögskolans stödfond, kontakta KPN.

Välkommen med din anmälan redan idag!

Upplysning och anmälan till KPNkpn@katolskakyrkan.setfn 08-50 55 76 60

KATOLSKA PEDAGOGISKA NÄMNDEN

Redaktion

Kjell Blückert, Philip Geister, Fredrik Heiding

Ulf Jonsson (chefredaktör), Elisabeth Stenborg,

Astrid Söderbergh Widding.

Redaktionskommitté

Per Beskow, Olle Brandt, Tord Fornberg,

Gösta Hallonsten, Jan-Olof Hellsten,

Sten Hidal, Anna Maria Hodacs,

Britt Inger Johansson, Klaus Misgeld,

Stig Olsson, Anders Piltz, Katrin Åmell.

Fasta medarbetare

Kerstin Hedberg Nyqvist, Charlotta Levay,

Minna Salminen Karlsson, Georg Stenborg,

Bengt Säfsten, Florence Vilén, Erik Åkerlund.

Ansvarig utgivare: Frans-J. Holin.

Redaktionssekreterare: Per Lindqvist.

Adress

Slottsgränd 6, 753 09 Uppsala

Telefon, redaktion 018-580 07 15

Telefon, expedition 018-580 07 10

Fax 018-580 07 20

E-post: adm@signum.se

Hemsida: www.signum.se

Prenumeration 2012

Helår (8 nummer)

inom Sverige 370:– studerande 225:–

övriga Europa 400:–

utom Europa 460:–

Lösnummer 55:–

Pg 13 73 00-0 • Bg 5282-2046

Ljudtidning 370:– v.g. kontakta:

Iris InterMedia AB,

122 80 Enskede, tel 08-39 90 00

Tidskriften Signum startades 1975 som

uppföljare till Credo, katolsk tidskrift grundad

1920 och KIT, Katolsk informationstjänst,

grundad 1963.

Signum utges sedan 2001 av

Newmaninstitutet, en katolskt högskola

för teologi, filosofi och kultur med säte i

Uppsala, upprättad av jesuiterna i Sverige och

medarbetarna kring tidskriften Signum.

Newmaninstitutets hemsida: www.newman.se

Tryckt hos Litografia alfaprint

issn 0347-0423

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

© SignumSlottsgränd 6, 753 09 Uppsalaissn 0347-0423

Innehåll Signum nr 8/2011 årgång 37

Nästa nummer av signum utkommer

den 3 februari 2012.

Ledare

1 bengt säfstenÄr det bara ytan som räknas?– Om det mänskliga livets värde och den växande konsumismen inom sjukvården.

Aktuellt

3 olle brandtKompetens i stället för underhållning– Många välkända katolska profiler i Italiens nya regering.

4 fredrik heidingPåvens besök i Benin – mission i interreligiös miljö– Afrikasynodens slutdokument offentliggjort.

6 per beskowKvinnorna och Nordens kristnande– Apropå Dick Harrisons argumentation för att Sveriges kristnande inte försämrade kvinnans ställning.

Tidsbild

8 stig olssonOm konsumismen– Är köpcentrens och galleriornas världsvida utbredning ett gigantisk försök att skyla över en plågsam och skamlig brist?

Mariologi

13 tord fornbergArons grönskande stav – en tolkningshistoria– Från Arons grönskande stav till enhörningen i jungfruns sköte.

21 eva lindqvist sandgrenVisualiserad bön– Om Mia Åkestams ikonografiska inventering av bebådelsemotivet.

Religion och samhälle

26 austen ivereighI upploppens svallvågor– Om religionens stabiliserande inverkan i det liberala samhällets kris.

Religionsdialog

30 katrin åmellAssisi-mötenas olika karaktär– Om religionsdialogens förändring.

Filosofi

35 johannes j. frühbauerAtt växa som människa– Den kanadensiske filosofen Charles Taylor 80 år.

Idéhistoria

38 patrick goujonJesuitorden och den humanistiska traditionen– Om den ignatianska pedagogikens kunskapssyn.

Analyser och rapporter

45 birgit weilerNär själva livet hotas – miljö och ursprungsbefolkning engagerar kyrkan i Peru

Bokrevy

50 anders piltzDen oöverträffade skriftens metamorfoser– Thomas Götselius: Själens medium.

52 kjell sundbergMänniskohandel som industri– Lydia Cacho: Maktens slavar. Om trafficking och maffian.

54 per höjebergFörhållningssätt till det outhärdliga– Klas Åmark: Att bo granne med ondskan. Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och Förintelsen.

57 tord fornbergEn dubbel dos av Nya testamentet– Anders Ekenberg (red.): Nya testamentet på grekiska och svenska.

58 sten hidalUnik bibelintroduktion– Tryggve N. D. Mettinger: I begynnelsen. Hur skall vi förstå Bibelns tre första kapitel?

60 jan-olof hellstenAtt ställa sig förundrad till allt– Kerstin Ekman & Gunnar Eriksson: Se blomman.

61 sten hidalAkademiska minnen– Johannes Lindblom: Från Askeby till Uppsala. Minnen ur mitt liv.

62 informationer

64 medverkande i detta nummer

Signum 8/2011 1

Ledare

Man kan fråga sig om det är ett tidens tecken att de ”gör om mig”-teman som tidigare handlat om mode och

skönhet har förskjutits till skenbart defini-tiva projekt, där plastikkirurgin blivit jakt-mark och lekplats för självförverkligandet. Där tidigare smink och smycken användes för att dölja skavanker och åldersrelaterade krämpor är det numera den egna kroppen som görs om. Förutom med skalpellen skjuts åldrandet upp med hjälp av fillers och botox, preparat som injiceras mot de ofrånkomliga rynkorna, eller av hormontillskott. Genom sådana ingrepp kan man för en tid åtmins-tone på ytan slippa undan en del påminnel-ser om det oundvikliga i att vi ändå alla blir äldre, plastikkirurgin till trots.

Till detta kommer att sjukvården i vår kom-mersialiserade tid alltmer anammat köp- och säljmodeller. Det är länge sedan storsjukhu-sen i Sverige började dela in sina kliniker i ”affärsområden” inspirerade av företagseko-nomiska modeller. Man har samtidigt i vissa landstingsregioner infört upphandlingar av sjukvård, där just konkurrens mellan olika vårdgivare används som metod för att avgö-ra vem som ska få uppdraget att sköta verk-samheten. Det är inte enbart i den sektorn som den grupp av personer som tidigare kal-lades patienter nu på allvar kallas kunder. Företagsekonomiska modeller har därmed smugit sig in i verksamheter med helt andra förutsättningar än i merkantila samman-hang. Mätningar av så kallad ”kundnöjd-

het” har blivit ett sätt att konkurrera mellan olika kliniker. Vi har också sett hur läkeme-delsindustrin spekulerat ekonomiskt ge-nom att med olika hormontillskott fördröja kvinnliga och manliga åldersförändringar. Marknaden skulle kunna vara enorm. Det är ingen liten utmaning för politiker och andra att värna om kvaliteten i vård och omsorg i en situation där ekonomiska intressen spe-lar en så påtaglig roll, oavsett om verksam-heten bedrivs i privat eller offentlig regi.

Den gradvisa nedsättning av energi och kraft som de flesta hitintills betraktat som en helt normal följd av människors åldrande, exploateras av läkemedelsindustrins kam-panjer som givetvis grundar sig i ett hopp om ekonomisk vinst, inte i någon allmän männi skokärlek. Dessutom ger man den vä-gen tydliga signaler som förstärker bilden av ålderdomen som någonting mindre värt ge-nom att hylla de ungdomliga idealen, sam-tidigt som man utelämnar de goda sidorna av åldrandet. Åldrandet tycks stegvis ha för-vandlats till en diagnos bland andra. Något som man både kan och bör behandla bort.

Den här skildrade utvecklingen ska för-stås inte förväxlas med enskilda patienters berättigade krav på delaktighet i det som rör just deras problematik. Den ska heller inte tas som intäkt för en bakåtsträvande nega-tivism, riktad mot medicinska landvinning-ar i allmänhet. Vad det gäller är i stället frå-gan huruvida hälsa, naturligt åldrande och sjukdom bör betraktas som handelsvaror.

Är det bara ytan som räknas? – Om det mänskliga livets värde och den växande konsumismen inom sjukvården.

2 Signum 8/2011

Ledare

Den nu så aktuella och politiskt kontrover-siella frågan om följdverkningarna av eko-nomiska vinstintressen inom äldreomsor-gen är ett exempel på hur problematiken tar sig ut i praktiken.

I vårt tekniskt så avancerade välfärds-samhälle tycks allt fler människor ha svårt att acceptera att vissa saker inte låter sig kö-pas för pengar eller kontrolleras med hjälp av teknikens landvinningar. Detta slår ige-nom även i sättet att se på livets början och slut. Det är tänkvärt att SVT genom serien Barn till varje pris diskuterar fertilitetsfrå-gorna, samtidigt som två riksdagsmän lagt fram en motion i riksdagen i ett försök att aktualisera debatten om dödshjälp. På den ena fronten vill man kontrollera livets upp-komst, på den andra framtvinga dess avslu-tande. Men är det verkligen önskvärt och etiskt försvarbart att med medicinska och tekniska metoder på så sätt försöka få både livet och döden under kontroll? Och vem el-ler vad ska fälla avgörandet i sådana frågor? Ska det helt enkelt bara bli en fråga om vem som har råd att betala kostnaderna för in-greppen? I så fall riskerar det mänskliga li-vet att reduceras till blott och bart en han-delsvara på vilken man kan sätta en mark-nadsmässig prislapp.

De etiska och existentiella följdverkning-arna av denna utveckling visar sig framför allt hos den unga generationen. Den rotlös-het och existentiella vilsenhet som unga personer visar i de numera allt vanligare fe-nomenen självskadebeteende och anorexia nervosa hänger säkert delvis samman med de här diskuterade problemen. I en snabbt föränderlig och fragmenterad värld är det inte längre självklart att man kan luta sig mot äldre släktingars livserfarenhet. Och rollmodellerna för de unga blir otydligare i en tid präglad av familjens upplösning och en fortsatt växande individualism, alltme-dan kraven på vad en rimlig ekonomisk lev-nadsstandard innebär ökar.

Kopplas detta sedan ihop med den väx-ande själsliga problematiken hos många, förstår man att framtiden kommer att ställa

oss inför omfattande utmaningar. Situatio-nen blir heller inte bättre av att trosfrågor-na och de existentiella frågorna om etikens grunder och livets mening i vårt land sedan årtionden har förvisats från det offentliga samtalet.

Mycket av detta brukar sedan länge sam-manfattas med det kanske inte helt populä-ra ordet ”konsumism”. Men fenomenet exis-terar oavsett om vi vill medge det eller ej och ordet sammanfattar rätt väl situationen.

Fenomenet konsumism finns naturligt-vis inte bara här i Sverige. Men just hos oss har det lett till att vårt traditionella samför-ståndstänkande har fått sina törnar på se-nare år, inte minst efter diskussionerna i Eu-roparådet om samvetsfrihet och om selekti-va aborter.

Motkrafterna får förstås inte fastna i ba-nala sentimentaliteter – som att det var bätt-re förr – eller i gångna decenniers kortsikti-ga självhjälpskultur med dyrt inköpta kris-tallkulor och tarotkort. Däremot kan det fin-nas anledning att titta närmare på de rika mänskliga och andliga erfarenheter som den tvåtusenåriga kristna traditionen här-bärgerar. Inte utan orsak har påvarna un-der de senaste decennierna ofta påmint om att kristendomen inte går att förena med en ohämmad kapitalism utan sinne för gemen-samt ansvarstagande och grundläggande etiska värden, i synnerhet respekten för den mänskliga personens okränkbara värde.

Det tycks som om självförståelsen hos människan som art sviktar i vår tid. Troligen ligger människans längtan efter det gräns-överskridande (det transcendenta) närmare ytan än vad många av oss hittills har trott. Men däri ligger också hoppet, i människans förmåga att sträcka sig ut över sig själv och att möta den Andre som en levande person, ett unikt Du som aldrig låter sig helt beskri-vas i enbart vetenskapliga och materiella kategorier. Men varje generation måste up-penbarligen återerövra den erfarenheten på nytt.

bengt säfsten

Signum 8/2011 3

Aktuellt

Den här regeringen visar att katoli-kerna har vaknat upp igen i politi-ken. Innebörden i vår medverkan är

tydlig. Vi är inte längre beredda att delegera till någon annan.” Det sade Italiens nye kul-turminister Lorenzo Ornaghi när han blev minister i Mario Montis nya regering i mit-ten av november. Ornaghi var tidigare rektor för det katolska universitetet i Milano, som är en av den katolska kyrkans främsta kul-turella institutioner i Italien. Han är också vice ordförande för biskopskonferensens dagstidning Avvenire.

Många uppfattade den nya regeringen som ett viktigt steg i katolikernas återkomst till italiensk politik. Den nya regeringen do-mineras av akademiker: 11 av 18 ministrar är professorer vid olika universitet. Men i den nya regeringen finns också flera välkända katolska profiler. Ornaghi är en av dem. Den internationellt mest kände är Andrea Riccar-di, grundaren av Sant’Egidiorörelsen och professor i kyrkohistoria vid Roms univer-sitet. Han är nu minister för internationellt samarbete. Ytterligare en är Corrado Passe-ra, tidigare vd för banken Banca Intesa och nu minister för ekonomiskt utveckling och infrastrukturer. En fjärde är den nye hälso-ministern Renato Balduzzi, professor i för-fattningsrätt på det katolska universitet i Mi-lano och knuten till flera katolska rörelser, bland annat den socialt engagerade Azione Cattolica. Balduzzi ligger politiskt och etiskt längst till vänster av dessa fyra. Och vad Ma-

rio Monti själv beträffar uppmärksammade pressen att han gick i mässan i en kyrka i Roms centrum söndagen den 13 november i väntan på att få presidenten Giorgio Napoli-tanos uppdrag att bilda ny regering. Italiens jesuiter påpekade för övrigt genast att Mon-ti gått på jesuiternas gymnasieskola Leone XIII i Milano, där han tog studenten 1961 (ja, medelåldern är hög i den nya regeringen).

En månad före den nya regeringsbild-ningen gavs startsignalen till ett nytt direkt politiskt engagemang från katolskt håll av ett seminarium i staden Todi i det mellanita-lienska landskapet Umbrien den 17 oktober. Bildandet av ett ”forum för katolska före-ningar” tolkades på många håll som en ka-tolsk dödsstöt riktad mot Berlusconis vack-lande regering. Ornaghi och Riccardi var bland de mest framstående talarna på se-minariet, tillsammans med ordföranden för de italienska biskoparna, kardinal Angelo Bagnasco, som en vecka tidigare hade rik-tat hård kritik mot Berlusconis regering.

Politiskt engagerade katoliker spelade framträdande roller under efterkrigstiden och bidrog både till att skapa ett nytt Ita-lien och till att lägga grunden för dagens europeiska gemenskap. Men förhållandet mellan Italiens katoliker och partipolitiken har varit oklart sedan det kristdemokratis-ka partiet försvann 1994 och dess roll som sammanhållande faktor för mitten-högerre-geringar övertogs av den tidigare företaga-

Kompetens i stället för underhållning– Många välkända katolska profiler i Italiens nya regering.

”

4 Signum 8/2011

Aktuellt

ren Silvio Berlusconi. En stor del av Italiens katoliker stöttade den tidigare högerrege-ringen i brist på alternativ. Frågor om bio-etik och äktenskap hindrade många från att rösta till vänster. Men den omfattande ska-ran av socialt och politiskt engagerade kato-liker var så gott som utesluten från den tidi-gare regeringen, som dominerades av perso-ner som valts direkt av Silvio Berlusconi el-ler som kom från den norditalienska separa-tiströrelsen Lega Nord. Den nya regeringens främsta uppdrag är att hantera den ekono-miska och finansiella krisen. Men på en del håll ses den som ett tillfälle för katolskt en-gagerade politiker att lägga grunden för en ny generation av politiskt engagemang från katolskt håll i väntan på nästa val, som hålls 2013 om det inte blir nyval dessförinnan.

innebär Mario Montis regering att katoli-kerna återkommit till politiken? Den nya re-geringen har gett dem ett oväntat tillfälle att återkomma. Regeringen är som bekant inte resultatet av allmänna val. När Berlusconi-regeringen förlorade sin majoritet, pressade president Napolitano författningen till det yttersta för att ge liv åt en ny regering. En livlig debatt handlade om hur detta skulle tolkas, och om Napolitano gjorde rätt eller fel. Först beskrevs den nya regeringen som en så kallad ”teknisk” regering eller ”ex-pertregering”, men det blev snart tydligt att det snarare var fråga om en presidentens re-gering. Några timmar innan Berlusconi för-lorade sin majoritet utsåg Napolitano Mario Monti till ”ständig senator”, vilket på sätt

och vis markerar att Montis regering visst är politisk, som alla regeringar, även om den inte kommer från partipolitiken. Monti ut-sågs av presidenten och utsåg sedan i sin tur alla ministrar helt självständigt. Presskom-mentarerna var genomgående översvallan-de positiva till Napolitanos agerande, men många bedömare framförde ändå förhopp-ningen att Italien snart skall kunna ”återgå till demokratin”. Frågan är naturligtvis om politiskt engagerade katoliker förmår ge liv åt fungerande politiska formationer inför nästa val.

En man som länge varit med på listorna över möjliga ledare för framtida katolska partier är Andrea Riccardi, som formellt spelar en mindre roll i den nuvarande reger-ingen, men som skulle kunna växa politiskt under de kommande månaderna. Men ock-så Ornaghi skulle kunna spela en viktig roll, med tanke på hans nära band till Toniolo-institutet i Milano, en katolsk tankesmedja och stiftelse som ligger bakom det katolska universitetet och som har stor betydelse för den italienska kyrkans samhällsreflexion. Andra namn som nämns är Robert Formi-goni, knuten till Comunione e Liberazione, vars styre av regionen Lombardiet har väckt stor uppskattning, och vice talmannen för italienska underhuset Maurizo Lupi. Men andra personer och rörelser kan dyka upp på vägen. Sedan en tid pågår olika initiativ som syftar till att skapa en ny generation av italienska katolska politiker för framtiden, oavsett hur det går i nästa val.

olle brandt

År 1861 kom katolska missionärer till det västafrikanska landet Benin, som ligger mellan Nigeria och Togo. För

att även fortsättningsvis vara en vital kyrka

och kunna ta sig an förestående utmaning-ar höll den afrikanska katolska biskopskon-ferensen en synod i oktober 2009. Ett syfte med det besök som påven Benedictus XVI

Påvens besök i Benin – mission i interreligiös miljö

Signum 8/2011 5

Aktuellt

gjorde i Benin den 18–20 november i år var att fira 150-årsminnet av missionens början och att underteckna slutdokumentet Africae munus (Afrikas uppdrag) från nämnda sy-nod. Dokumentet består av två delar. Den första handlar om uppdraget att stifta fred, försona och skapa rättvisa strukturer samt gestaltningen av gudstjänst- och böneliv. Den andra delen tar upp kyrkans bidrag till samhället i form av utbildning, hälsovård och sociala nätverk. Dokumentets innehåll och inriktning kan bildligt sägas återspeg-las i de kardinaler som reste till Benin i på-vens sällskap: kardinal Peter Turkson (Påv-liga rådet för rättvisa och fred), kardinal Ro-bert Sarah (Påvliga rådet för mänsklig och kristen utveckling, Cor Unum) och kardinal Francis Arinze, före detta prefekt för guds-tjänstkongregationen.

Benin är pluralistiskt både med avseende på religion och samhällsskick. Av landets 9,3 miljoner invånare är 3,7 miljoner kristna (va-rav tre miljoner katoliker), omkring tre miljo-ner är muslimer och knappt tre miljoner hör till olika inhemska religioner, i synnerhet voodoo-religionen. Den tidigare franska ko-lonin blev självständig 1960 och styrs sedan 1991 demokratiskt med ett flerpartisystem. När landet övergick från en marxistisk re-gim till demokrati, spelade den katolske är-kebiskopen Isidore de Souza en avgörande roll. Det nuvarande religiösa och politiska läget i landet är stabilt, men den ekonomis-ka situationen är prekär. Den genomsnittli-ga årsinkomsten är mycket låg. Utbildnings-nivån är likaså låg, endast 40 procent av de vuxna över 15 år är läskunniga.

det fanns folkliga inslag redan i början av påvens besök. En popkonsert med mot-tot ”Åstadkom fred Afrika!” anordnades på fredagskvällen i ett idrottsstadion i huvud-staden Cotonou. De i Afrika populära musi-kerna Papa Wemba från Kongo och Bongo Kuenda från Angola framförde tonsättning-ar av texter ur slutdokumentet från Afrika-synoden 2009. Sångerna har spelats in på cd tillsammans med predikningar av påvarna

Johannes Paulus II och Paulus VI. Cd:n har producerats i 5 000 exemplar och distribue-ras bland annat till katolska radiostationer i många afrikanska länder.

På lördagsMorgonen Mötte påven politi-ker och religiösa ledare i presidentpalatset i Cotonou. Talet till dem berörde både väst-världens syn på Afrika och de afrikanska ländernas självförståelse. Benedictus XVI uttalade sig kritiskt om tendenser i västvärl-den att på olika sätt visa brist på respekt för afrikanska länder. En sådan brist på respekt kan komma till uttryck i en förmyndaraktig attityd, där väst uppträder som en moralpre-dikande lärare, som hänsynslös exploatör av råvaror och mineraler, eller som ”en nyfi-ken etnolog”. Samtidigt poängterade påven att de afrikanska länderna behöver komma ut ur beroendeförhållandet till rika länder i väst. Vikten av att Afrika tar eget ansvar och står på egna ben var huvudbudskapet, nå-got som påven återkom till även under den avslutande gudstjänsten på söndagen. Vid denna deltog omkring 80 000 troende, hälf-ten fick plats inne i nämnda idrottsstadion och hälften samlades utanför, varifrån de kunde följa mässan via bildskärmar.

i Mötet Med politiker och religiösa leda-re markerade Benedictus XVI också att de fredliga relationer som råder i Benin mellan katoliker, protestanter, muslimer och an-hängare av voodoo-religionen bör upprätt-hållas och främjas genom interreligiös dia-log. I detta sammanhang tog påven återigen tillfället i akt att fördöma varje försök att rättfärdiga våld i Guds namn eller med hän-visning till den heliga Skrift.

Påven var tydlig med att lovorda de goda kontakterna mellan olika religioner. I ett möte med katolska prästseminarister, mis-sionärer, ordensfolk och kateketer samma dag vände han sig dock mot en blandning av olika religioner. Benedictus XVI klargjorde att ”en fast förankrad kristen tro är ett effek-tivt medel mot synkretism”. Även om påven uttryckte skepsis mot synkretism (religions-

6 Signum 8/2011

Aktuellt

blandning), så var han inte alls främman-de för att kärleken till Gud, till sakramenten och kyrkan kan leda till en uppskattande at-tityd av värderingar i traditionella (inhems-ka) kulturer.

På lördagen besökte Benedictus XVI också ett hem för föräldralösa barn, som tog emot honom med dans och sånger. Moder Teresas systrar har plats för 50 barn i det barnhem som de driver i Cotonou. I ett barnanpassat och personligt hållet tal, uppmuntrade han barnen att vända sig till Jesus med sina gläd-jeämnen och bekymmer, och han pekade på rosenkransens betydelse. Påven berättade om första gången han själv fick ta emot natt-varden (första kommunionen). Det var en av de finaste dagarna i hans liv, inte så mycket

på grund av högtidskläderna, presenterna eller den goda maten, utan därför att han då fick möta Jesus på ett speciellt sätt.

I samband med att Benedictus XVI under-tecknade den afrikanska biskopssynodens slutdokument Africae munus kommentera-de han särskilt några av dess aspekter. För-utom frågan om interreligiös dialog lyfte han också fram problematiken kring aids och diskriminering av kvinnor på många håll i Afrika. Påven hävdade att kvinnor drabbas negativt av traditionella mönster av föröd-mjukande och nedvärderande slag, och han beklagade att kvinnors värdighet och rät-tigheter ”fortfarande varken uppskattas el-ler erkänns fullt ut”.

fredrik heiding

Det är ett vanligt påstående nuförti-den att Sveriges kristnande skulle ha inneburit en försämring av kvin-

nornas ställning i samhället. Mot detta har historieprofessorn Dick Harrison på Svens-ka Dagbladets Historiebloggen (http://blog.svd.se/historia) den 26 november lagt fram argument som är mycket övertygande. Den vanliga föreställningen att medeltidens kyr-ka skulle ha varit kvinnofientlig bygger på en lång rad av missförstånd som han med sakkunskap reder ut. Men här finns också mer att säga. När allt kommer omkring har kvinnorna spelat en väsentlig roll för Nor-dens kristnande.

det var fraMför allt genom vikingatågen som de nordiska samhällena fick nära berö-ring med europeisk kultur, och i de kontak-

terna kom kvinnorna att få en vital betydel-se. Låt oss se på två exempel; Danelagen och Normandie. En stor del av England var un-der 800-talet ockuperat av danska viking-ar, och de tog inte bara med sig rövade skat-ter. Många av dem slog sig ner i det nya lan-det som jordbrukare och gifte sig med krist-na kvinnor. Inom bara några generationer var alla deras avkomlingar kristna, men de hade inte förlorat alla förbindelser med sitt danska ursprung. De fungerade alltså som en brygga för kristna inflytanden i Norden.

På liknande vis förhöll det sig i Norman-die (”nordmännens land”) på 900-talet. De vikingar som fick sig ett eget område tilldelat av den franske kungen gifte sig med frans-ka kvinnor som snabbt uppfostrade barnen i fransk kultur och gjorde dem till kristna. När Vilhelm Erövraren invaderade England

Kvinnorna och Nordens kristnande– Apropå Dick Harrisons argumentation för att Sveriges kristnande inte försämrade kvinnans ställning.

Signum 8/2011 7

Aktuellt

1066 var det inte något nordiskt vikingaföl-je han ledde utan en här med franskt språk och fransk kultur. I båda fallen var det kvin-norna som stod för kulturbytet och måste ha gjort det med kraft. Man behöver inte läsa serien Hagbard för att inse vilken roll som kvinnorna spelade för att ge vikingarna hyfs och europeisk civilisation.

och varför blev Island kristet så snart ef-ter den norska koloniseringen? DNA-under-sökningar har klargjort att de tidiga islän-ningarnas genbank visar ett mycket starkt skotskt inflytande. Norska vikingar har allt-så invaderat Skottland, gift sig med kristna skotska kvinnor och sedan deltagit med sina familjer i koloniseringen av Island där ifrån. Kristendomen var närvarande där nästan från början.

från sveriges kristnande berättas flera historier om starka och självständiga kvin-nor som har gynnat den kristna kyrkan och följt det kristna budet att ta hand om de fatti-ga. Den första kristna kvinnan i Sverige vars namn vi känner till var Frideborg, som finns omtalad i Rimberts berättelse om Ansgars liv. Hon levde i Birka under 800-talet och var tydligen änka – hennes man nämns aldrig – och hon förfogade över en hel del pengar. Hon skickade sin dotter Katla att tillsam-mans med några kamrater resa till det frisis-ka Dorestad – en avsevärd sjöresa – för att använda pengarna till understöd åt de fatti-ga i staden, vilket de också gjorde. Här finns en liten anekdot som jag inte gärna vill un-danhålla läsaren. Medan de var i Dorestad fick de som andra svenska utlandsresenärer lust att pröva på vinet. När de hade fullgjort sitt uppdrag skedde ett under, säger Rim-bert. Deras penningpung fylldes mirakulöst nog med samma summa som de fått med sig – men med avdrag för vad de hade lagt ut för vinet! Det är i varje fall inga svaga och värn-lösa kvinnor som det här berättas om.

Några århundraden senare möter vi S:ta Elin av Skövde, som levde på 1100-talet. Hon var änka och använde sina tillgångar till att

hjälpa fattiga och resande. Men så hände det att hennes svärson blev mördad, och Elin beskylldes för att ligga bakom mordet. Hon lämnade Skövde och begav sig som pilgrim till Jerusalem. Men när hon kom tillbaka och kanske trodde att problemen var över blev hon själv mördad av sina släktingar. De fles-ta ansåg att hon var oskyldig till svärsonens död, och hon kom senare att räknas som hel-gon. Här kan man läsa mellan raderna att det var hennes pengar det hela handlade om. Släkten tyckte sannolikt att hon slösa-de bort sin avlidne mans förmögenhet, och särskilt svärsonen kan ha kommit i konflikt med henne av den anledningen.

Den tolkningen förstärks om man jäm-för henne med ett annat lokalhelgon, S:ta Magnhild av Fulltofta i Skåne, som på den tiden hörde till Danmark. Också hon var en generös änka som använde sin mans förmö-genhet för att hjälpa fattiga, sjuka och för-äldralösa. Hon blev mördad av sin svärdot-ter 1215 och fick också anseende som helgon. Rimligen var orsaken till mordet att man inte ville se pengarna gå ur släktens ägo.

I dessa tre fall var huvudpersonerna än-kor. Inom ett äktenskap var det mannen som disponerade tillgångarna, medan änkorna hade frihet att bruka dem som de ville, fast-än det uppenbarligen kunde vara riskfyllt. Det tycks som om rika kvinnor har betytt en hel del för den kyrkliga verksamhetens finansiering under den här perioden. Mar-ken där Varnhems kloster byggdes skall ha skänkts till munkarna omkring 1150 av en kvinna vid namn Sigrid. Det är alltid kvin-nor ur stormannaklassen som det här hand-lar om, men de dominerar också i källupp-gifterna om samtida män.

vad kan det då ha funnits i kristendomen som attraherade kvinnorna? Jag vill peka på en sådan sak. Dick Harrison nämner de många korsprydda runstenar som är resta över kvinnor, och som bär inskrifter av ty-pen ”Gud hjälpe hennes själ”. Tron på ett liv efter detta har sannolikt spelat en viktig roll för kvinnornas anslutning till kristen-

8 Signum 8/2011

Aktuellt

domen. Något sådant liv fanns inte för dem i den nordiska mytologin. Det var de man-liga kämparna som fördes från valplatsen till gästabudet i Valhall. Kristendomen in-förde däremot en likvärdighet mellan kvin-nor och män, inte i samhällslivet men där-emot på andra sidan dödens gräns. De som avled i tron på Kristus kunde vänta sig ett liv i himlen, vare sig de var män eller kvin-nor, och de hade samma möjlighet att av kyrkan firas som helgon. Också den kristna

Om konsumismenav stig olsson

– Är köpcentrumens och galleriornas världsvida utbredning ett gigantisk försök att skyla över en plågsam och skamlig brist?

Tidsbild

omsorgen om fattiga och behövande har up-penbarligen appellerat till många kvinnor, som vi ser av exemplen ovan. När klostren för kvinnor grundades, först Vreta kloster i början av 1100-talet, gavs också en möjlig-het för dem till personlig utveckling utan att tvingas in i rollen som maka och mor.

En rikedom på information om dessa frå-gor finner man i Birgit Sawyers Kvinnor och familj i det forn- och medeltida Skandina-vien, NTNU, Trondheim 1998.

Per beskow

Jag går omkring i det stora köpcentret. Den senaste utbyggnaden är nästan av-slutad. Bara byggstädning återstår. Det

har nu blivit ett landskap med flera hus-kroppar i två, tre våningar, välförsedda med stormarknader och gallerior, nischade affä-rer och boutiquer. Loggorna för alla de sto-ra märkeskedjorna fångar blicken. Här finns varor för varje behov och ett erbjudande till Dig just i dag som det vore synd att missa.

Ingen här skall behöva sakna något. Kläder och skor för alla tillfällen, i alla va-

rianter och prisklasser, från de sobra mär-kesvarorna med diskret framtoning till det mer folkliga: Tag 3 betala för 2! Och här är ett oöverskådligt hav av hyllor, montrar och kyldiskar med mat och dryck av alla sorter, smaker, konsistenser och kulörer. Och en komplett utrustning till köket. Och här är boutiquer där produkternas namn är svå-

ra att uttala och dess effekter oklara: salvor, krämer, sprayer, puder, deodoranter, oljor och annat vi kan gnida in i hår och hud. Spe-cialaffärer för dem som vill hålla sig i form (träningsmaskiner med kringutrustning, ganska dyr) och affärer för den som föredrar mer bekväma förströelser (hemelektronik ger oss nu möjlighet att varje kväll välja mel-lan 600 olika tv-kanaler). Andra butiker till-godoser andra behov. Och här finns det se-naste inom branschen electronic hand held devices, smartphones med de nya apparna och här kan vi köpa det vi ännu saknar till sovrummet, till bilen, till trädgården, till semestern, till hunden, till barnen, till gol-frundan, till hobbyrummet, till krukväxter-na.

Här finns varor från varje vrå av världen och jag försöker göra mig bilder av det ar-bete som är nedlagt i det som nu bjuds ut

Signum 8/2011 63

Informationer

kyrkans katekes) som ett slags universalkyrklig läromässig orienteringspunkt. Och nästa år är det alltså dags igen för en ny synod om Andra Vati-kankonciliet.

Förberedelserna inför bis-kopssyndoden 2012 är nu i full gång i Vatikanen och ar-betet sköts av ett särskilt till-satt synodråd, som består av biskopar från olika län-der, som till sin hjälp har ett eget synodsekretariat. I mars i år skickade man ut ett an-tal frågor (s.k. lineamenta) till de katolska biskoparna runt om i världen, liksom till en rad olika katolska insti-tutioner och ordnar. Svaren på dessa frågor har nu kom-mit in och i mitten av novem-ber gjorde synodrådet en för-sta genomgång av de inkom-na svaren, och man presen-terade i ett pressmeddelan-de vilka teman som var sär-skilt framträdande i svaren. En krets av frågeställningar verkar vara särskilt vanligt förekommande i de inkomna svaren, nämligen frågor som rör nyevangelisering, sekula-risering och ateism.

Bland kyrkans viktigaste uppgifter framöver, signale-rar de inkomna svaren, är att komma underfund med hur man bör bemöta en alltmer sekulär kultur och vad det innebär att leva som kristen i samhällen där den religiösa tron blir alltmer marginali-serad. Traditionella religiösa socialisationsformer som fa-milj och skola fyller på många håll i världen i allt mindre grad uppgiften att hjälpa de

unga att växa in i tron. Vilka förändringar av kyrkans pas-torala verksamhet kräver en sådan utveckling? Och vad innebär det att vara en levan-de och missionerande kyr-ka i en tid, då man vänder sig inte enbart till redan troende, utan i hög grad även till ag-nostiker och ateister?

Synodrådet samlas nästa gång till gemensamma över-läggningar i Rom den 16–17 februari, för att börja sam-manställa det arbetspapper som ska fungera som hand-ledning för själva biskopssy-noden i oktober.

ulf Jonsson 2011-12-03

Ny nuntie till IrlandVatikanen har utsett monsig-nore Charles J. Brown, som länge tjänstgjort vid Troskon-gregationen, till ny apostolisk nuntie till Irland. I samband med utnämningen kommer han att vigas till titulärbiskop för stiftet Aquileia.

Utnämningen kommer i ett komplicerat läge i de va-tikansk-irländska relationer-na. I juli kallade Vatikanen hem sin nuntie, ärkebiskop Giuseppe Leanza, efter det att Irlands premiärminister Enda Kenny och andra skarpt kriti-serat Vatikanens hantering av prästers sex-övergrepp .

I början på november med-delade den irländska rege-ringen att man avser att stänga sin ambassad vid He-liga stolen av ekonomiska skäl, men att man ändå kom-mer att fortsätta att ha diplo-matiska relationer med Vati-kanen.

Ärkebiskop electus Brown är en 52 år gammal präst från New Yorks ärkestift och han har sedan 1994 tjänstgjort vid Troskongregationen, som led-des av kardinal Joseph Rat-zinger tills han 2005 valdes till påve. Som nuntie kommer Brown att vara Heliga stolens ambassadör i Irland och att tjänstgöra inom den irländs-ka katolska kyrkan.

Officiella representanter i Vatikanen säger att det är ovanligt att en icke-diplomat utnämns till en sådan här tjänst. Somliga observatörer pekar på det faktum att Tros-kongregationen har det över-gripande ansvaret för han-teringen av fall av sexuel-la övergrepp mot minderåri-ga begångna av präster, och de menar att Vatikanen tycks förvänta sig att den nye nun-tien ska spela en huvudroll i att läka de sår som skandalen orsakat.

Irländska medier reage-rade överlag positivt på ut-nämningen. The Irish Times skriver i en ledare att den nye nuntien har två fördelar som hans föregångare sak-nade. ”Som irländsk ameri-kan kommer han att ha en in-tuitiv förståelse för det katol-ska folket i detta land och på denna ö, och som en person som har tjänstgjort vid Tros-kongregationen under 17 år är han djupt medveten om den fråga som har plågat den irländska katolska kyrkan under nästan två decennier”, menar tidningen.

Charles J. Brown är född 1959 i New York. Han har ex-

Informationer

amen i historia från Notre Dame-universitetet. Han har också studerat teologi vid universitetet i Oxford, bedri-vit medeltidsstudier i Toron-to samt läst sakramental teo-logi vid det påvliga universi-tet Athenaeum Sant’Anselmo i Rom. Han prästvigdes 1981 i St Patrick’s Cathedral i New York och tjänstgjorde åren 1989–1991 i St Brendans för-samling i Bronx. Han kom till Troskongregationen 1994 för att arbeta vid lärosektio-nen och 2004 blev han även adjungerad sekreterare vid Internationella teologkom-missionen.

ncr 2011-11-30

Elvis Presleys medskådespelerska blev nunnaModer Dolores Hart, 73 år, f.d. medskådespelerska till El-vis Presley och ordenssyster, lämnar sin stränga klausur för att berätta om sina erfa-renheter av Hollywood. Som den amerikanska katolska nyhetsbyrån CNA meddelat kommer benediktinsystern från klostret Regina Laudis i Bethlehem, Conneticut, USA i mitten av januari att delta som föredragshållare i en stor kongress om nyevangelise-ring i den kaliforniska staden Paso Robles. Hennes ämne ly-der: ”Hur en Hollywood-kar-riär ledde mig till tron”.

Hart gjorde sin filmdebut som 19-åring tillsammans med Elvis Presley i filmen Lo-ving You. Därefter blev det ytterligare nio filmer, bland andra King Creole (1958), även den med Presley och tonårs-komedin Where the Boys Are (1960).

I den monumentala film-biografin Franciskus av As-sisi (1961) av Michael Curtiz spelade Hart rollen som den heliga Clara. Två år senare gick hon i kloster.

Trots sin stränga avskild-het har moder Dolores fortfa-rande kontakt med filmindu-strin. Som enda nunna tillhör hon Oscarpris-kommittén.

kathPress 2011-11-30

per beskowDocent i religionshistoria, Visby.

olle brandtProfessor i arkeologi och verksam vid Påvliga institutet för kristen arkeologi i Rom.

tord fornbergDocent i Nya testamentets exegetik vid Uppsala universitet.

johannes j. frühbauerProfessor i teologisk etik/socialetik vid Teologiska fakulteten, universitetet i Luzern.

patrick goujonJesuitpater och professor i teologi och spiritualitet vid Centre Sèvres i Paris.

fredrik heidingJesuitpater, dr i teologi vid University of Oxford och lektor i teologi vid Newmaninstitutet.

jan-olof hellstenFil. dr i pedagogik vid Uppsala universitet.

sten hidalProfessor emeritus i Gamla testamen-tets exegetik vid Lunds universitet.

per höjebergFil. lic. i historia vid Lunds universitet.

austen ivereighD. Phil., journalist, medverkar i tid-skrifter som The Tablet, America, The Way, Godspy och The Spectator.

ulf jonssonJesuitpater, docent i religionsfilosofi och chefredaktör för Signum.

stig olssonBiolog, tidigare verksam vid Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.

anders piltzKatolsk präst inom Dominikanorden, professor emeritus i latin vid Lunds universitet.

eva lindqvist sandgrenFil. dr och forskare i konstvetenskap vid Uppsala universitet.

kjell sundbergTeol. kand., tidigare länsarbetsnämnds-direktör i Örebro, Falun.

bengt säfstenMed. dr, överläkare, specialist i invär-tesmedicin och gastroenterologi, Ersta diakoni, Stockholm.

birgit weilOrdenssyster inom Medical Missions Sisters, doktor i katolsk teologi vid Universität Frankfurt am Main. F.n. verksam vid jesuiternas universitet i Lima, bl.a. som teologisk rådgivare åt den biskopliga kommissionen för social aktion (CEAS) i Peru.

katrin åmellDominikansyster, teol. dr i missions-vetenskap och direktor för Ekumenisk teologi vid Sveriges Kristna Råd.

Medverkande i detta nummer

Redaktion

Kjell Blückert, Philip Geister, Fredrik Heiding

Ulf Jonsson (chefredaktör), Elisabeth Stenborg,

Astrid Söderbergh Widding.

Redaktionskommitté

Per Beskow, Olle Brandt, Tord Fornberg,

Gösta Hallonsten, Jan-Olof Hellsten,

Sten Hidal, Anna Maria Hodacs,

Britt Inger Johansson, Klaus Misgeld,

Stig Olsson, Anders Piltz, Katrin Åmell.

Fasta medarbetare

Kerstin Hedberg Nyqvist, Charlotta Levay,

Minna Salminen Karlsson, Georg Stenborg,

Bengt Säfsten, Florence Vilén, Erik Åkerlund.

Ansvarig utgivare: Frans-J. Holin.

Redaktionssekreterare: Per Lindqvist.

Adress

Slottsgränd 6, 753 09 Uppsala

Telefon, redaktion 018-580 07 15

Telefon, expedition 018-580 07 10

Fax 018-580 07 20

E-post: adm@signum.se

Hemsida: www.signum.se

Prenumeration 2012

Helår (8 nummer)

inom Sverige 370:– studerande 225:–

övriga Europa 400:–

utom Europa 460:–

Lösnummer 55:–

Pg 13 73 00-0 • Bg 5282-2046

Ljudtidning 370:– v.g. kontakta:

Iris InterMedia AB,

122 80 Enskede, tel 08-39 90 00

Tidskriften Signum startades 1975 som

uppföljare till Credo, katolsk tidskrift grundad

1920 och KIT, Katolsk informationstjänst,

grundad 1963.

Signum utges sedan 2001 av

Newmaninstitutet, en katolskt högskola

för teologi, filosofi och kultur med säte i

Uppsala, upprättad av jesuiterna i Sverige och

medarbetarna kring tidskriften Signum.

Newmaninstitutets hemsida: www.newman.se

Tryckt hos Litografia alfaprint

issn 0347-0423

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

© SignumSlottsgränd 6, 753 09 Uppsalaissn 0347-0423

Innehåll Signum nr 8/2011 årgång 37

Nästa nummer av signum utkommer

den 3 februari 2012.

Ledare

1 bengt säfstenÄr det bara ytan som räknas?– Om det mänskliga livets värde och den växande konsumismen inom sjukvården.

Aktuellt

3 olle brandtKompetens i stället för underhållning– Många välkända katolska profiler i Italiens nya regering.

4 fredrik heidingPåvens besök i Benin – mission i interreligiös miljö– Afrikasynodens slutdokument offentliggjort.

6 per beskowKvinnorna och Nordens kristnande– Apropå Dick Harrisons argumentation för att Sveriges kristnande inte försämrade kvinnans ställning.

Tidsbild

8 stig olssonOm konsumismen– Är köpcentrens och galleriornas världsvida utbredning ett gigantisk försök att skyla över en plågsam och skamlig brist?

Mariologi

13 tord fornbergArons grönskande stav – en tolkningshistoria– Från Arons grönskande stav till enhörningen i jungfruns sköte.

21 eva lindqvist sandgrenVisualiserad bön– Om Mia Åkestams ikonografiska inventering av bebådelsemotivet.

Religion och samhälle

26 austen ivereighI upploppens svallvågor– Om religionens stabiliserande inverkan i det liberala samhällets kris.

Religionsdialog

30 katrin åmellAssisi-mötenas olika karaktär– Om religionsdialogens förändring.

Filosofi

35 johannes j. frühbauerAtt växa som människa– Den kanadensiske filosofen Charles Taylor 80 år.

Idéhistoria

38 patrick goujonJesuitorden och den humanistiska traditionen– Om den ignatianska pedagogikens kunskapssyn.

Analyser och rapporter

45 birgit weilerNär själva livet hotas – miljö och ursprungsbefolkning engagerar kyrkan i Peru

Bokrevy

50 anders piltzDen oöverträffade skriftens metamorfoser– Thomas Götselius: Själens medium.

52 kjell sundbergMänniskohandel som industri– Lydia Cacho: Maktens slavar. Om trafficking och maffian.

54 per höjebergFörhållningssätt till det outhärdliga– Klas Åmark: Att bo granne med ondskan. Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och Förintelsen.

57 tord fornbergEn dubbel dos av Nya testamentet– Anders Ekenberg (red.): Nya testamentet på grekiska och svenska.

58 sten hidalUnik bibelintroduktion– Tryggve N. D. Mettinger: I begynnelsen. Hur skall vi förstå Bibelns tre första kapitel?

60 jan-olof hellstenAtt ställa sig förundrad till allt– Kerstin Ekman & Gunnar Eriksson: Se blomman.

61 sten hidalAkademiska minnen– Johannes Lindblom: Från Askeby till Uppsala. Minnen ur mitt liv.

62 informationer

64 medverkande i detta nummer

Slottsgränd 6SE-753 09 UPPSALA

sverigeporto betalt

port payé

december

2011katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

Är det bara ytan som räknas?

Kompetens i stället för underhållning

Kvinnorna och Nordens kristnande

Stig Olsson

Om konsumismen

Tord Fornberg

Arons grönskande stav – en tolkningshistoria

Eva Lindqvist Sandgren

Visualiserad bön

Austen Ivereigh

I upploppens svallvågor

Katrin Åmell

Assisi-mötenas olika karaktär

Birgit Weiler

När själva livet hotas – miljö och ursprungsbefolkning engagerar kyrkan i Peru

8/2011w

ww

.signum.se

Vuxenutbildning - Våren 2012

Kunskap på väg Trosfördjupning för vuxna

”Dialogen mellan tro och vetande”p. Ulf JonssonOmberg – Heliga Hjärtas kloster 16–18 mars

”Kyrkan – Guds bästa gåva till människan?”f. Tomas OrylskiLund – Rögle kloster 9–11 mars

”Andra Vatikankonciliet, en avslutad händelse eller historisk rörelse?” sr Madeleine FredellStockholm – Marielund 30 mars–1 april

”Ber vi till samma Gud som judar och muslimer?” Hedvig LarssonGöteborg – Johannesgården 20–22 april

Nya kurser!

Religionsdialog, tro och vetande, Andra Vatikankonciliet och Kyrkan. I samarbete med S:ta Birgittas katolska folkhög-skola erbjuder Katolska Peda-gogiska Nämnden nya aktuella teman i vår serie ”Kunskap på väg” som du kan fördjupa dig i under en helg. Vårt mångsi-diga program vandrar mellan fyra olika platser i stiftet. Varje kurshelg kommer alltså till varje region en gång.

Kostnad: Kurserna erbjuder vi till kraftigt subventionerat pris, 1 000 kr/helg. Kateketer betalar 600 kr och ungdomar (max 28 år) 300 kr. Bidrag till kursavgiften kan sökas hos Folkhögskolans stödfond, kontakta KPN.

Välkommen med din anmälan redan idag!

Upplysning och anmälan till KPNkpn@katolskakyrkan.setfn 08-50 55 76 60

KATOLSKA PEDAGOGISKA NÄMNDEN