ÅrgÅng 90 utges av riksförbundet hem och samhälle¤lle... · nr 3 hösten 2016 hem &...

Nr 3 • hösteN 2016 ÅrGÅNG 90 • UtGes av riksförbUNdet hem och samhälle❦

� Nr 3 hösten 2016 hem & Samhälle

Tidskrift för Riksförbundet

Hem ocH SamHälle

www.hemochsamhalle.se

Riksförbundet Hem och SamhälleVerkar aktivt för en positiv utveckling av samhälle och lagstiftning. Skapar trygghet socialt och mänsk-ligt. Verkar för kvinnors och mäns lika rättigheter och skyldigheter i hem, yrkesliv och samhälle. Verkar för barns rättigheter. Arbetar för att stärka kvinnors ställning i samhället. Värnar om konsu-mentens rättigheter. Slår vakt om vår miljö. Främjar vår egen och invandrares kultur genom information och studieverksamhet. Är remissinstans.

Är medlem i Sveriges Konsumenter, National- föreningen för Trafiksäkerhetens främjande, NTF, Svenska FN-förbundet, Nordens Kvinnoförbund, NKF, Associated Country Women of the World, ACWW samt Kvinnoorganisationernas Samarbets-råd i Alkohol- och Narkotikafrågor, KSAN.

Representeras i Stiftelsen Fistulasjukhuset i Addis Abeba samt Allmänna reklamationsnämndens avdelningar för tvätt, el, textil och allmänna frågor, Stiftelsen Kungafonden. Förbundsordföranden är ledamot av Jämställdhetsrådet.

Är politiskt och religiöst obundet.

Riksförbundsordförande och ansvarig utgivare

Siw Warholm, tel 0140-169 71, 070-397 15 19 e-post: [email protected]

Förbundsstudieledare Yvonne Brunander, tel 0411-726 93 [email protected]

Konsumentkommittén Harriet Gillberg, tel 0708-631 7 60 e-post: [email protected]

Sociala kommittén Gunilla Johansson, tel 0512-521 63 e-post: [email protected]

Kansli och expedition Alsnögatan 7, 4 tr. 116 41 Stockholm

Telefon: 08-612 28 20 Telefax: 08-5000 49 82

e-post kanslifrågor: info@hemochsamhalle. se

e-post ekonomifrågor (t ex inbetalningar): [email protected]

Bankgiro: 666-0609

Redaktör Birgitta Collenius BiCo PR, Strandvägen 50, 193 30 Sigtuna

Tel: 08-592 565 90 Mobil: 070-268 80 20 e-post: [email protected]

Redaktionen ansvarar ej för insänt material som inte beställts.

Tryck V-TAB Vimmerby

Omslag: Foto: BiCo

Nummer 4 ute vecka 52. Manusstopp: 15 nov.

ledare

Vart tar barndomen vägen?Världen över sker dagligen illegal invandring av barn, som flyr från fattigdom, våld och misär i sina hemländer. Uppgifterna om antalet barn saknas. Det är ett stort mörkertal. Somliga söker asyl, andra faller offer för trafficking.

Än mer oroande är det att ta del av rapporteringen från Turkiet, där man uppges vilja göra det lagligt att ha sex med barn så unga som 12 år, om barnet ger sitt samtycke, vilket kommer att leda till en sexuell exploatering av barn.

Om en flicka gifts bort redan vid 12 års ålder innebär det förlorad skolgång, viket i sin tur resulterar i att hon inte har några som helst möjligheter att skapa sig ett eget liv. Giftermål leder vanligen till graviditet. Kroppen hos en så ung flicka är inte anpassad för att föda barn. Vart tar den egna barndomen vägen?

Går den föreslagna lagen igenom, strider det helt emot barnsynen i övriga världen och man får en tillbakagång till en ordning där kvinnan inte har några rättigheter.

Elisabeth Dahlin, generalsekreterare för Rädda Barnen, säger att detta besked ”kommer som en blixt från en klar himmel” och hon ser med oro och förvåning på ett sådant beslut. Barn behöver utökat skydd mot våld och sexuella övergrepp inte tvärtom.

Enligt internationella konventionen är alla under 18 år barn.

Utvecklingen i Sverige har gått i helt motsatt riktning visavi förslaget i Turkiet. Med utökad kunskap om barns utsatthet för sexuella övergrepp har lagstiftningen ändrats för att ge bättre och starkare skydd.

Det finns ingen internationellt erkänd lägsta gräns men FN:s barnrättskommitté an-ser att 13 år är en ”väldigt låg ålder”. I Sverige är gränsen för tillåtet sexuellt umgänge satt till 15 år.

Jag hoppas att andra länder, och naturligtvis Sverige tillsammans med EU, gör ett kraftfullt uttalande och agerar för att stoppa detta horribla lagförslag.

För alla mödrar, mormödrar och farmödrar är detta ett slag i ansiktet och jag hoppas att ni visar vad ni anser genom artiklar i lokaltidningarna. Det är alla flickor värda.

Siw Warholm Riksförbundsordförande

hem & Samhälle Nr 3 hösten 2016 �

– Mycket har hänt i världen sedan vi sågs i Gränna i juni förra året, fram-höll Elisabeth. Flyktingströmmen hösten 2015 med tusentals människor, som läm-nat sina hemländers krig och terror. Många dramatiska bilder har förmedlats genom massmedia. Det är dock omöjligt för oss, i vår trygga värld, att helt förstå och sätta oss in i de flyendes situation. Många har dock engagerat sig och bistått kvinnor och familjer, vilket är viktigt och helt i linje med Marie Michelets anda (grundare av NKF). Det handlar om medkänsla och att bry sig om sina med-

I samklang med naturen

människor. – Detta leder fram till temat för årets konferens, menade Elisabeth – ”I samklang med naturen” – ett angelä-get ämnesområde för oss alla. Här har vi mycket att lära av islänningarna och fol-ket här på Västmannaöarna när det gäller klimat och miljöförstöring. Alla länder har inte vulkaner, men de flesta av oss har upplevt extremt väder sommar såväl som vinter. Elisabeth Rusdal avslutade sitt inledningsanförande med att förklara konferensen öppnad.

Islands ordförande Gudrun Pordardottir tog därefter vid och hälsade oss välkom-na. Hon betonade vikten av att leva i har-moni med naturen, bland annat genom en positiv livssyn, samt att lära känna varandra och försöka bli bättre som män-niskor.

Vice ordföranden Vilborg Eiriksdottir läste upp en hälsning från president Olafur Ragnar Grimsson, som tyvärr inte hade möjlighet att närvara.

NKF:s KoNFereNs på VästmaNNaöarNa

NKF:s avgående ordförande elisa-beth rusdal inledde med att gratulera Island på nationaldagen den 19 juni. Hon passade också på att erinra om högtidlighållandet – två dagar senare – avseende införandet av kvinnlig rösträtt på Island den 21 juni för 101 år sedan.

Likaså framförde hon en hälsning från ACWW:s europapresident Valerie Ste-vens, som blivit förhindrad att delta på grund av makens sjukdom.

Edda Olofsdottir, ordförande på Väst-mannaöarna hälsade, även hon, oss väl-komna till kongressen. Därefter sjöngs medlemsländernas nationalsånger.

Dagens första föreläsare Gudbjorg Osk Jonsdottir talade på temat: ”Plötsligt på flykt från eget hem”. Hon delade med sig av sina erfarenheter från naturkatastro-fen på Västmannaöarna, om hur det var att plötsligt och utan förvarning befinna sig utan hem och på resande fot med fa-miljen, då vulkanutbrottet blev ett fak-tum en natt i januari 1973.

På hemsidan, www.hemochsamhalle.se, återger vi hennes berättelse. Där finns även Barbro Uléns, Uppsala, referat från konferensen.


Fokusera på det som är positivt

Kristin Linda Jonsdottir, psykolog och redaktör för Islandförbundets tidskrift - Husfreyan - talade om strävan efter att må bättre och utveckla sig själv livet ut. Att ta ansvar för sin egen välfärd och livs-stil samt att försöka förbättra samhället och miljön i sin omvärld. Hennes bud-skap var bland annat att man ska fokuse-ra på det som är vackert, trevligt, gott och givande genom att visa tacksamhet, vän-lighet och glädje i vardagen och utnyttja varje stund för att göra en god gärning för dem du älskar mest, för människorna på jorden och för naturen. Hon föresprå-kade ett hälsosamt leverne för ett längre liv genom fysisk, psykisk och social hälsa, vilket också spelar stor roll för vår miljö och naturen. Vårt välbefinnande är av största vikt och det är klokt att utvärdera det.

Forskningen visar att lycka är viktig för hälsa, kommunikation, intelligens och vår förmåga att tillgodogöra oss det goda i livet. Kärlek är en känsla som påverkar vårt välbefinnande till både kropp och själ. God relation till andra människor ger en positiv upplevelse av omgivning-en .

Att leva i samklang med naturen på Västmannaöarna Helga Hallbergsdottir, kulturkommuni-katör och museidirektör anknöt även hon

till årets tema i sitt anförande.

– När man blickar tillbaka i historien kan man tro att det bara bott manfolk på Västmannaöarna, men grunden till den välfärd som råder har vi kvinnorna som levt här att tacka för, menade Helga. Dessa har genom arbetslust, offervilja och uthållighet skapat förutsättningarna för dagens samhälle.

På 1700- och 1800-talen hade kvinnorna väldigt få val. Arbetsvillkoren för dem som jobbade inom fiskeriindustrin var lika dåliga som för männen i sina ”öppna båtar”. Kvinnorna stod nere i hamnen i kyla och rusk och arbetade. Om våren och sommaren fångade de fåglar, som saltades. Fjädrarna användes i madras-ser. Särskilt svårt hade änkor och små barn. Några hade tur och kunde få ta del inkomsterna från fångsten och slapp där-med lämna sina hem och se sina familjer splittras. Många änkor valde att hellre gifta sig med någon man, som de anställt, än att betala en liten lön till honom. Så blev han då husbonde och familjefar.

Mellan åren 1840 och 1904 var 400–550 människor bosatta på Västmannaöarna.

Kvinnorna levde i ständig oro för sina män till havs. Det fanns inget rinnande vatten, så det var vanligt att man använde havsvatten och urin till disk. De flesta barn, som föddes, dog i stelkramp och i en rapport från pastor Jon Austmann kan

man se att av de 330 barn, som föddes 1827–1850 dog 244 i sviterna av denna förfärliga sjukdom.

Tillvaron ljusnade för kvinnorna när sy-maskinen kom och de började sy åt an-dra än den egna familjen. Men några av-ancerade uppgifter fick de inte ta del av. Man menade att kvinnan av naturen var svagare än mannen och dessutom min-dre begåvad. Men var det verkligen så? Nedan följer berättelser om sex starka kvinnor och deras liv.

Sex kvinnoödenBorgerdur Gisladottir var 15 år när fadern dog. Vid 29 års ålder hade hon mist två äkta män i havet och bodde tillsammans med sina två söner - sju och två år gamla - samt en 50- årig hemlös kvinna. Ett år senare (1871) anställde hon en man. Samma år dog yngste sonen i difteri. Hon gifte sig och var då 35 år och han 24 år. De fick två barn, en son och en dot-ter. Dottern dog vid fyra års ålder. Borgedur tog alla slags vanliga arbeten och rodde till andra öar för att fånga lu-


Gudrun Pordardottir har övertagit ordförandeska-pet i NKF efter Elisabeth Rusdal.


nefågel och klippa får. Vid en sådan tur förliste hennes båt och hon spolades upp på klipporna. En stor del av hår och hud lossnade på huvudet. Det ”nålades” ihop med klädnypor och växte så småningom fast. Någon läkarhjälp var det inte fråga om. År 1901, vid dryga 60 års ålder, skil-des hon från sin man.

Juliana Sveinsdottir och Una Jonsdottir föddes på Västmannaöarna under senare hälften av 1800-talet. Una var oäkta dot-ter till en änka och Juliana uppfostrades av en frånskild mor från det att hon var åtta år. De levde två helt skilda liv. Den ena fick utbildning och blev konstnär och den andra utbildade sig själv och blev författare till tre böcker. Båda fick dock slita hårt för sitt uppehälle.

Una Jonsdottir blev tillsammans med sin mor förflyttad från Västmannaöarna till Fastlandet (Island) varifrån hennes mors äkta man härstammade. Skälet till för-flyttningen var att man på Västmanna-öarna inte skulle behöva betala för deras uppehälle. Una kom dock tillbaka för hon hade blivit så förtjust i Västmanna-öarna. Hon levde sin vuxna tid på Hemön (den största av Västmannaöarna). Hon födde tre döttrar, vilka alla dog i tu-berkulos. Hon gifte sig aldrig med bar-nens far. Senare blev hon däremot be-kant med en man, som hon delade resten av livet med. Una var mycket självstän-dig och byggde ensam sitt hus och sålde mat till fiskarna. Hon blev dock mest känd som diktare. Hon fick vid något till-fälle en bok, som handlade om medici-nalväxter. Därefter började hon att samla örter, koka drycker samt bereda salvor. Man tror att uppemot 900 personer kom till henne för att få hjälp mot olika åkom-mor.

Konstnären Juliana använde också örter men till annat ändamål. Hon färgade den isländska ullen, som hon använde i sin vävning. Juliana började väva i Köpen-hamn år 1920 för att livnära sig, då måle-riet inte gav någon större intäkt. Renlav, stenlav och björklöv användes i proces-sen och hon vävde allt ifrån bonader till möbeltyger. Bland annat klädde hon om soffa och stolar till sin bror. Dessa möb-ler används ännu inom familjen. Hennes

mest kända målning är från Västman-naöarna. Efter att ha varit borta i nio år återvände hon sedan till Västmannaöarna varje år mellan 1946 och1964. I höst vi-sas hennes alster på konst- och design-museet i Tönder på Sönderjylland.

Gudbjörg Matthiasdottir född 1952 är född och uppvuxen i Reykjavik. Hon är utbildad lärare.1976 flyttade hon med sin man till Vestmannaöarna där hon bör-jade med att bygga upp sin fars fiskeri och rederi, som hamnade under lavan och brann ned vid vulkanutbrottet 1973. Gudbjörg undervisade i folkskolan och makarna fick tillsammans fyra söner. 1992 utökades verksamhetsinnehavet med ytterligare några företag inom fiske-rinäringen. Maken blev direktör för det nya företaget, som behöll namnet Isfelag Västmannaöarna, instiftat 1901, och är en av de största arbetsplatserna på ön. År 2000 i oktober dog maken och två månader senare brann företagets nya fryseri. Det var aldrig någon tvekan om att Gudbjörg skulle driva företaget vida-re, vilket hon gjort med den äran och fick 2015 utmärkelsen från FKA (sällskapet för kvinnor i arbetslivet)

Sigridur Hognadottir född 1956. När vul-kanutbrottet började 1973 bodde hon med sina föräldrar på östra sidan av Hemön. Som alla andra måste hon fly till fastlandet (Island). Hon var bara 17 år när hon sökte tillstånd för att få vara med i räddningsarbetet. Detta beviljades trots

Hemön (Heimaey) med utsikt från Eldberget (Eldfell).

Foto

Ba

rB

ro

Ulé

n

hennes låga ålder. I början arbetade hon i köket för de 400-1000 i räddningsman-skapet, men senare blev hon anställd för brandbekämpning. Man hade då börjat med att pumpa havsvatten på lavan för att stoppa lavaströmmen. Tillsammans med sin far fick hon se hur förfädernas hem brann ner och försvann under lavan liksom familjens eget hus. Hennes familj var de första som flyttade tillbaka och köpte ett hus på sluttningen av vulkanen Helgafjell. Hon är gift och har tre barn och är en enastående fotograf.

Fakta om Nordens Kvinnoförbund NKFnordens Kvinno- förbund grundades 1919. Då kallades förbundet nordens Husmorsförbund

nordens Kvinno- förbund består av: norges Kvinne- og

Familieforbund, riksförbundet Hem och Samhälle, Kvenfélagasamband Islands, Finlands Svenska Martha-förbund och finska Marttaliitto.

Årligen kallas medlemmarna samman till ett gemensamt sommarmöte i ett av medlemsländerna.

ordförande i nKF sedan juni 2016 är Guðrún Þórðardóttir, president i Kvenfélagasamband Islands.

tillsammans har organisationerna över 68 700 medlemmar.


Under de senaste åren har flera restau-ranger startat vilka enbart använder rå-varor från ön. En av ägarna, Indiana Auðundóttir är en ung kvinna med konst-närsutbildning, som lever av det som na-turen ger. Tillsammans med sina föräld-rar och en bror driver hon en restaurang. De gjorde en inventering av vilka medici-nalväxter som finns och dessa har man prövat i olika sammanhang. Indiana sä-ger att ”samtliga örter som vi använder är mycket sunda och gör oss gott”.

Lokalföreningens inflytandeOm lokalföreningen Likns stora insats och inflytande berättade Eva Karudottir och Margret Magnusdottir.

Genom årtionden har folk valt att bo på Västmannaöarna på grund av det goda fisket men också därför att där finns den enda hamnen på sydsidan. I dag finns här många olika arbetsmöjligheter inom till exempel idrott och kultur. På Väst-mannaöarna bor i dag 4 300 personer. Här finns sjukhus, men man skulle vilja se ett större utbud inom hälsovården. Huvudindustrin är fiske och turism. Transportmöjligheterna är det största bekymret. Man vet till exempel inte om färjan kan lägga till på avsedd plats bero-ende på väderförhållandena. Ett bistert klimat med stormar kan vara vanskligt. Även om livet idag inte alltid är enkelt, så är det ändå inget att klaga på jämfört med betingelserna i början av 1900-talet

då man rodde i ”öppna båtar” och inte hade några väderleksrapporter. Sjömän-nen gav sig ut i ovisshet och innan de vis-ste ordet av kunde det bli oväder. Många båtar förliste och många hustrur blev än-kor med många barn att dra försorg om. Tiderna var hårda med stor fattigdom, barnadödlighet och tuberkulos. Bostä-derna var usla och det enda vatten, som stod till buds var regnvatten, som efter kokning kunde användas till dricksvat-ten. Så såg verkligheten ut när förening-en bildades av den driftige läkaren Halldor Gunnlaugsson. Vid denna tid gjorde läkaren hembesök och kände såle-des till vars och ens familjeförhållanden.

Han gav föreningen namnet Likn och avsikten var att i första hand se till dem med störst behov. Vid starten var de 23 medlemmar och nu är man uppe i 115. Sjukhuset öppnades 1927 och förening-en skänkte då 20 000 kronor att använ-das till möbler. Allt sedan dess har fören-ingen varit en av de viktigaste bidragsgi-varna.

Asta Ragnheider Johannesdottir, verk-samhetsledare för Jubileumsfirandet av kvinnornas 100-åriga rösträtt 2015 och före detta talman i Altinget, minister med mera, berättade om alla evenemang som anordnats på ön. Om dessa finns att läsa på hemsidan www.kvenfelag.is

Efter denna sista föreläsning fick vi upp-leva en underbar båttur runt öarna.

Turen började och slutade i hamnen, som var nära att stängas i samband med lavaflödet vid utbrottet 1973. Öarna är 15 till antalet. Böljorna har under årens lopp skapat färgglada grottor, gröna öar med god växtlighet där får betar och ett rikt fågelliv. En härlig båtresa i solsken. Tyvärr fick jag inte syn på någon val.

Dagen avslutades i föreningen Likns lo-kal där föreningsmedlemmarna bjöd på en härlig måltid med torsk.

Nästa års konferens kommer att äga rum i Sandefjord, Norge den 17-19 juni på temat ”Matglädje”.

Under eftermiddagen gjordes en guidad rundtur med buss - en helt unik upple-velse då vi fick ta del av öns fascinerande historia och natur. Västmannaöarna är ett naturfenomen med sina vulkaner, lava och vindpinade klippor - landskapet är helt unikt. Hemön är den största av de 15 öarna och den enda som är bebodd. Den har varit utsatt för flera vulkanut-brott och är den äldsta i ögruppen - cirka 40 000 år gammal - medan den yngsta – Surtsey - bildades vid ett vulkanutbrott 1973. Rundturen slutade med besök på Eldheimer museum (Nordens Pompei) med mottagning av bystyrelsen. Lava och aska förstörde en tredjedel av öns nästan 400 byggnader. Under utbrottet januari - juli 1973 var det en stor osäker-het om man någonsin skulle kunna åter-vända och bo på ön. Nu, drygt 40 år se-nare, har man grävt ut en del av byn. I utställningen finns huset Gerdisbraut 10, som begravdes under aska och som har grävts fram på ett fascinerande sätt, som visar exempel på hur naturkatastro-fen tog en familjs hem. Utställningen omfattar också utvecklingen av Surtsey - ön som steg upp ur havet söder om Hemön 1973 i ett utbrott som varade i nästan fyra år. Efter utbrottet blev ön ett naturskyddsområde, som möjliggör att på ett vetenskapligt sätt övervaka hur nytt liv och ekosystem kommer till. Sedan 2008 har Surtsey varit på Unescos världsarvslista.

Vid festmiddagen övergick ordförande-skapet till Island. Elisabeth Rusdal sade i


Några av arrangörerna av sommarkonferensen.

Foto

HIl

DU

r G

ISla

Dó

ttIr


sitt tal att det var på Island som hon själv mottog ordförandekedjan från Siw War-holm 2012, att de fyra åren gått fort och att det är med blandade känslor som hon tackar för sin tid. Vår nya president Gud-run Pordardottir mottog ordförandeked-jan och tillönskades allt gott för de kom-mande fyra åren.

Under middagen följde underhållning av både sångkör och dansgrupp. Gitarrspel

med sång inbjöd till en och annan sväng-om. Tack och presenter överlämnades från de nordiska ordförandena.

Kongressen bjöd på intressanta föreläs-ningar i en mycket annorlunda och spän-nande miljö. Ena dagen sol och plus 17 grader och nästa dag blåst 20 sekundme-ter och regn.

Siw Warholm

ACWWEftersom Valerie Stevens var förhindrad att närvara berättade Elisabeth rusdal om aCWW, som grundades 1933. En av förespråkarna var Marie Michelet. Elisabeth påtalade att Country i detta sammanhang inte betyder lantbruk utan land och att det är viktigt att ha klart för sig att aCWW är en organisation för kvinnor i alla länder i världen. aCWW består av 360 medlemsorganisationer i 70 länder samt flera tusen individuella medlemmar. Därmed är vi flera miljoner kvinnor och utgör således en av världens största internationella kvinnoorganisa-tioner.

aCWW är en viktig röst för familjen, kvinnor och barn. Sedan 1947 har man konsultativ status i Fn, vilket innebär möjlighet till direktkommunikation med organisationen. Det är det inte många som kan skryta med! aCWW har en Fn-kommitté, som för fram våra uttalanden och resolutioner och som också följer angelägna debatter. Vi har Fn-represen-tanter i rom, Wien, Bangkok, Kuala lampur och new York.

aCWW har delat in världen i nio områ-den med var sin president, som ansvar-ar för arbetet i sitt område. Vart tredje år arrangeras konferenser i Europa, nästa år i rumänien. Vart tredje år äger likaså världskonferensen rum. I år är platsen Warwick, England.

aCWW:s styrelse består av fyra personer, som möts flera gånger om året och som även kommunicerar via skype. organisationen har fem kommittéer; Fn-projekt, press/kommunikation och marknadsföring, konferens, finans och lantbruk. ledare för Fn och projekt väljs på världskonferensen. De övriga poster-na är fördelade inom styrelsen.

Varför skall vi vara med i aCWW? organisationen är ett unikt kvinno-nätverk och ett medlemskap bidrar till att förbättra kvinnors situation och villkor i hela världen. Inte bara att ekonomiskt stötta biståndsprojekt, utan även att för-bättra kvinnors liv. Man kan ha individu-ellt medlemskap, som kostar 50 pund för tre år. Då får man medlemsbladet Countrywomen fyra gånger per år och kan delta i världs- och områdeskonfer-enser, dock utan rösträtt.

styrelsens förslag till uttalande godkändes av konferensen och skall sändas till regeringarna i Norden samt till Nordiska rådet.

UttalandeUttalande från nordens Kvinnoforbund (nKF), samlat till sommarkonferens i Västmannaöarna, Island 17–19 juni 2016.

Födelsetalen har minskat i de nordiska länderna, vilket leder till att antalet äldre ökar och obalansen i åldersfördelningen blir större. Många skäl spelar in i denna trend, såsom att föräldrarnas inkomst blir otryggare och att det finns för få förlossningsavdelningar, sär-skilt på landsbygden.

För att motverka denna utveckling anser nKF att behovet av att förbättra och upprätthål-la en god service för födande kvinnor är stort. att leva i samklang med naturen handlar också om att bibehålla befolkad landsbygd.

Det är oacceptabelt för kvinnor och deras familjer att de skall behöva flytta i långa period-er borta från sina hem medan de väntar på att föda sina barn och/eller att de skall skick-as långa vägar mellan hälso- och sjukvårdsinstitutioner under förlossningstiden så att deras barn kanske föds i varierande väder ute på vägarna.

Detta är både riskabelt och osäkert för kvinnor och deras ofödda barn.


studIedagsYvonne Brunander, fö[email protected] fax och tfn 0411-726 93

Nu är den stolta vår utsprungen,

Den vår de svaga kalla höst.

Nu blommar heden röd av ljungen

Och vitt av liljor älvens bröst.

Nu är den sista visan sjungen

Av sommarns kvinnligt veka röst;

Nu stiger uppför bergens trappa

Trumpetarn Storm i dunkel kappa.

De första raderna har vi hört många gånger utan att kanske veta att det är Erik Axel Karlfeldt som formulerat dem. Ja, hösten är kommen. Eftersom vi inte kan gå i ide, även om många av oss skulle önska att vi kunde just det, gäller det att på bästa sätt uthärda den mörka årstiden. Tända ljus till varma, närande måltider och mata själ och tanke med nya idéer och kunskaper. Hem och Samhälles medlemmar har privilegiet att själva få välja ämne och utformning av sina stu-diecirklar. Du är välkommen att ta initia-tivet och föreningens studieledare hjäl-per till med det praktiska!

Folkuniversitetet har signalerat att större vikt kommer att läggas på omfattningen, man höjer troligen ribban för att lämna statsbidrag, så det gäller för alla att hålla ångan uppe!

Bränsle för att få upp den ångan är nyfi-kenhet, så låt oss vara nyfikna, vetgiriga och frågvisa!

Hembygdsrörelsen 100 årI den senaste tidskriften nämnde jag i förbigående att Hembygdsrörelsen fyller 100 år i år och intresset för hembygden, historien och kulturen har vi gemensamt med den. Jubiléet har gett anledning till flera publikationer. Riksarkivets årsbok behandlar Den svenska socknen, som handlar om socknarnas starka ställning

från medeltiden och framåt. Socknen var den starkaste och mest seglivade admi-nistrativa enheten och spelar fortfarande en roll bland annat som identitetsmar-kör.

Sveriges Hembygdsförbunds jubileums-skrift Eldsjälar – 100 år med hembygdsrö-relsen berättar om mångas, ofta ideella, arbete. Boken innehåller 150 artiklar om människor och kulturmiljöer.

Europeiska landskapskonventionen har publicerat en skrift med titeln Landskap åt alla som nu kommit i nytryck. Den kan också laddas ner från raa.se och om-fattar då 52 sidor. Det är en konvention som arbetats fram inom Europarådet och den syftar till att erkänna och slå vakt om landskapets betydelse socialt, historiskt och ekonomiskt. Det är Riksantikvarie-ämbetet som ansvarar för återkoppling till Regeringen och Europarådet men ar-betet att tillämpa konventionen berör många myndigheter. Det är ett fint och angeläget studiematerial, som vill upp-muntra lokalsamhället att engagera sig i bygdens liv, planering, miljö och så vida-re. En handledning finns också att ladda ner.

Konkreta tips och förslag till arbetspla-ner för studiecirklar - material som vi kanske kan ha nytta av – lämnas i Berätta mer.

Det är säkert många som förra hösten såg Christopher O’Reagans TV-serie ”Det sitter i väggarna”. I den andan ger Husen berättar en praktisk introduktion

och förslag hur man kan gå vidare om man vill dokumentera sitt hus eller andra gamla byggnader. Det är en mindre skrift och den, liksom övriga ovan nämnda, kan beställas från hembygd.se.

På spaning efter ShakespeareEtt annat ”jubileum”, som uppmärksam-mas internationellt, är Shakespeares, det vill säga det är 400 år sedan hans bort-gång. Han hade en enorm produktion och det har spekulerats om att någon an-nan skulle ha varit behjälplig, för det är svårt att förstå hur han hunnit med allt. Det lär ha skrivits cirka 5 000 böcker om honom. En av de senare heter På spaning efter Shakespeare och är skriven av Bill Bryson. Han är en amerikansk journalist och berättar vad man vet om författaren och hans samtid på ett humoristiskt sätt. Låna på biblioteket för just nu är den slutsåld på förlaget Forum.

Med inspiration från Shakespeares En vintersaga har Jeanette Winterson skrivit en så kallad cover, en personlig nytolk-ning med titeln Tidsklyftan, och Howard Jacobson Jag heter Shylock efter Köp-mannen i Venedig. Det är förlaget Ho-garth som står bakom detta projekt och fler är på gång: Margaret Atwood ska utgå från Stormen och Anne Tyler från Så tuktas en argbigga. Varför inte roll-läsa Shakespeare och sedan jämföra hur mänskliga svagheter beskrevs på 1500-talet och hur det mesta går igen. De ny-skrivna historierna tilldrar sig i dagens England.

Tusenkonstnären Stig LindbergI år är det 100 år sedan formgivaren Stig Lindberg föddes i Umeå. 21 år gammal stegade han in på Gustavsbergs porslins-fabrik och erbjöd sina tjänster. Han arbe-tade med serviser, konstföremål, tapeter,

Hösten är kommen


textil, böcker, plast med mera och det finns väl fog för uttrycket, att om Per Albin Hansson byggde folkhemmet, så var det Stig Lindberg som inredde det. Ingen svensk har kunnat undgå att se, dricka ur eller äta på föremål som han formgivit eller utsmyckat.

Gustavsbergs porslinsmuseum upp-märksammar 100-årsminnet med en re-trospektiv utställning.

Gisela Eronn presenterade Tusenkonst-nären Stig Lindberg 2003. Hon har också skrivit om Wilhelm Kåge, som var Stig Lindbergs företrädare och den som an-ställde honom. Båda böckerna är rikt il-lustrerade men tyvärr slutsålda hos Norstedts förlag.

2006 – 2007 hade Nationalmuseum en stor utställning och intendent Karin Linder svarade för dokumentationen: Stig Lindberg, Nationalmuseums förlag. Hos Adlibris kostar den häftad 200 kro-nor.

Den senaste jag kunnat hitta är journalis-ten Anna Larsdotters Stig Lindberg – formgivaren och människan från 2014 ut-given på Historiska Media. Som titeln anger får vi här veta mer om människan bakom verken. Den har omfattande bild-material och kostar cirka 240 kronor.

Med detta utbud av underlag för studie-cirklar kan ingen förbli okunnig om Stig Lindberg och en cirkel kan dessutom krönas med en dokumentär om honom på SVT Play.

Lättsam läsningDen efterlängtade sommaren, när allt, som man inte har tid med i vanliga fall, ska ske, har flytt. Hann du med dina deckare, de lättsamma romanerna, krav-lösheten, P1:s sommarpratare? Alf Henriksson gav kanske svaret: ”Det var som det var tills det blev som det blev. Det blir som det blir, när det är som det är. Det är som det är tills det blir som det blir. Faran är att det blir som det var”.

För trogna läsare av deckare kan det kan-ske vara intressant att veta lite mer om författaren. Dagmar Lange fick en bio-grafi 2014, då hon skulle fyllt 100 år. Lena Lundgren och Lisbeth Wikner kal-lar den Maria Lang – Vår första deckar-drottning.

Själv skrev hon sina memoarer 1985 Vem är du Dagmar Lange eller Maria Lang?

Hon var fil.dr i litteraturhistoria och stu-dierektor vid Nya Elementarskolan i Stockholm.

Hon lär ha varit en riktig diva så ”deck-ardrottning” låter passande. Hon åter-vände till hemstaden Nora (Skoga i böckerna) som pensionär och gick bort 1991.

En genre som tycks växa är så kallad fan-tasy. Historikern och författaren Bo Eriksson har skrivit 1 000 år av fantasy. Resan till Mordor. Medeltidens myter och sagoväsen är inspirationskälla för det mesta inom fantasy. Tolkiens epos Sagan om ringen, som väl alla läst eller sett är nog det mest kända. I den här boken föl-jer Bo Eriksson Frodo på vägen och gör samtidigt nedslag i den medeltida kultu-ren i allmänhet och litteraturen i synner-het. Här möts alltså historia, religionshis-toria och litteraturhistoria. Låna på bibli-oteket för den lär vara slut hos förlaget.

En påminnelse om att vi i de sydliga landskapen inte alltid tillhört Sverige får man i det faktum att det var kong Kristian II som gav Engelholm stadsprivilegier den 16 oktober 1516. Med andra ord fi-rar Ängelholm 500-årsjubiléum. Det är många aktiviteter och på kommunens hemsida finns kalendarium för eventuel-la studiebesök.

ResandefolketDet har varit mycket fokus på romer och särskilt de rumänska tiggarna. Att vi har en folkgrupp i Sverige som kallades tat-tare och var väldigt illa sedda har vi näs-tan glömt.

Det var inte så länge sedan! Bo Hazell har skrivit Resandefolket, där han inter-vjuar medlemmar i denna grupp, cirka 20 000 personer, som blivit ganska skyg-

ga genom att de alltid förföljts. I en riks-dagsproposition 2005 står det att de räk-nas till romerna.

Det finns flera teorier om dessa befolk-ningsgruppers ursprung. Vi, vanligt folk i största allmänhet, vet väldigt lite och det här kan vara ett studiecirkelförslag att börja med. Viktor Rydbergs Singoalla, som tilldrar sig i medeltid, ger en roman-tisk och tragisk bild av riddaren Erland och Singoalla. Rydberg hade studier om resande som underlag för de romska ka-raktärerna. Den kan väl få ingå i studie-materialet!

Svenska och finska släkter har varit nära sammanlänkade men kontakterna bröts, när Sverige förlorade de finska landska-pen.

Kanske finns också minnen och möten att berätta om i en cirkel om tattare/re-sande och zigenare. Om deras bakgrund finns flera teorier och Wikipedia har någ-ra trådar att fundera mera över.

En välkänd resande är till exempel drag-spelsvirtuosen Calle Jularbo.

Slutligen kan noteras att ”En bok för alla” fyller 40 år. Tanken var folkbildning för alla till ett lågt pris. Här finns alla ut-gåvorna av ”röster” från olika landskap och många av våra bästa författare i stora upplagor som gjort böckerna billiga. 2007 togs det statliga stödet bort och idag arbetar man för att främja läsning för bättre integration och bättre läsför-ståelse. Det har visat sig att barn, som nå-gon läser för har 50 - 70 000 ord att röra sig med medan barn som blir utan bara har 15 - 17 000 ord.

Så läs för Era barn och barnbarn, berätta och samtala!

Lycka till med höstens cirklar! Yvonne

10 Nr 3 hösten 2016 hem & Samhälle

Harriet Gillberg [email protected] tfn 0708-631 760

KoNsumeNtFrågor

Vad får vi för pengarna?När den här artikeln skrivs så har vi just sett avslutningen på sommar OS 2016.

Eller sett och sett…. Många runt om i Sverige har inte kunnat se vare sig invig-ning, Sara Sjöströms alla fantastiska pre-stationer, guldet i mountainbike eller da-mernas silver i fotboll. Måste väl vara några som bor i total obyggd, eller? Men nej, så är det inte. Det är alla de som inte har betalat till Viasat eller andra betalka-naler för att kunna se OS på sin TV. Ett märkligt beslut i Sverige är att den statli-ga televisionen, som delvis skattefinan-sieras och därtill bekostas genom tittar-nas licensavgifter, valt att inte ge oss det vi som kunder de facto redan betalat för. I till exempel Norge, Finland och flera andra länder i Europa har man beslutat att ha en evenemangslista med stora idrottshändelser, som alla ska kunna se, bland annat OS och Paralympics, fot-bolls VM med mera. Dessutom, om man nu ska tala om vem som betalar vad, är också en del av förberedelsearbetet inför och under till exempel OS skattefinan-sierat genom statliga medel till Sveriges Olympiska Kommitté. Alltså betalar vi flera gånger men kan inte få vara med och glädja oss åt resultaten. Tyvärr visar det sig att upplägget kommer att vara detsamma för licensbetalarna under till exempel Vinter OS.

Vi kunder/konsumenter måste bli myck-et mer ifrågasättande. Är det OK att man nu diskuterar nya satsningar i infrastruk-tur på exempelvis supersnabba tåg när de vi har inte avgår och/eller ankommer i tid? Vi har nätt upp sämsta punktlighe-ten i Europa och får därmed inte vad vi betalar för. Alla förseningar ger följdverk-ningar på såväl arbetsliv som familjeliv. Företag vågar idag inte lita på järnvägs-transporter, vilket betyder att man söker alternativ, vilket i sin tur resulterar i fler transporter på vägarna och därmed säm-re miljö.

Sommarens följetong har varit Postnord, som tar betalt för att överlämna försän-delser, men inte ens försöker nå kunden, utan lämnar ett meddelande om var pa-ket finns att hämta, trots att man tagit be-talt för leverans till kund.

Nu i augusti ser de som bor i Stockholm konsekvenserna av det jättestora Slussen-projektet. Ett alldeles nödvändigt bygge, med tanke på hur länge beslutsfattarna låtit Slussen förfalla, men nu, när alla av-spärrningar och omläggningar av trafi-ken har trätt i kraft, så har Storstockholms Lokaltrafik inte ens bemödat sig om att förse bussar och biljettspärrar med infor-mation om tidtabeller och nya hållplat-ser, färdvägar med mera. SL menar att

tidtabeller finns att hämta på SL-center, och självklart på nätet. Men har alla verk-ligen den tillgången eller…. ? Vi betalar för våra biljetter. Lokaltrafiken är dessut-om skattefinansierad. Då kan man fråga sig om vi verkligen får vad vi betalar för.

Tyvärr kan listan göras längre med ex-empel där vi inte får vad vi betalar för. Vi som kunder/konsumenter måste börja reagera för att få beslutsfattare, myndig-heter och företag att förstå att vi inte är nöjda. Bättre förståelse för berättigade krav och dialog behövs.

Ett förslag är att vi som jobbar med kon-sumentfrågor samarbetar med dem som jobbar med studiecirklar och gör en över-syn av hur det ser ut på respektive hem-ort. Vad behövs och vad kan förbättras? Hem och Samhälles medlemmar är bra på att ställa beslutsfattare till svars och diskutera hur lokalsamhället fungerar och hur det skulle kunna fungera bättre. En stående fråga för dagen är: VAD FÅR VI FÖR PENGARNA?!

Har du synpunkter och förslag diskute-rar vi vidare på Rikskursen i Södertälje den 15-16 oktober!

För konsumentkommittén Harriet Gillberg

aU har utsett Elise lindqvist till årets aktiva Kvinna. Elise är känd och uppskattad för sitt engage-mang för hemlösa och prostitue-rade.

Hon är volontär i Klara kyrkas dia-konala arbete samt föreläsare. Efter ett liv i missbruk och våld har hon genom en omvändelse blivit bekännande kristen. Elise

lindqvists liv finns beskrivet i den självbiografiska boken Ängeln på Malmskillnadsgatan, som hon har skrivit tillsammans med antima linjer.

I samband med sin 80-årsdag instiftade Elise lindqvist ett pris som varje år ska gå till någon som hjälper utsatta människor. Hem och Samhälles utmärkelse

till Elise utdelas i samband med rikskursen i Södertälje. Då får vi även träffa 2015 års aktiva Kvinna lisbeth Pipping, som kommer och berättar om sitt liv och sin verksamhet. lisbeth mot-tog sin utmärkelse vid en cere-moni i samband med rS i våras.

Elise lindqvist har nominerats av HS i Skärholmen.

HS Aktiva Kvinna 2016”Ängeln på Malmskillnadsgatan” Elise Lindqvist

hem & Samhälle Nr 3 hösten 2016 11

KoNsumeNtKortIsar

Viktigt med D-vitamin för alla

Bra D-vitaminkällor är fisk, skaldjur och berika-de mjölkprodukter. Ägg, kyckling och kött inne-håller också D-vitamin men i mindre mängder. livsmedelsverket tänker höja halterna för D-vitaminberikningen i många livsmedel framför allt i mjölkprodukter.

om man vistas i solen under sommaren bildar vi D-vitamin i tillräcklig mängd för nästan hela vintern. Det gäller dock inte mörkhyade, eller om man bär mer eller min-dre heltäckande kläder. Barn upp till två år behö-ver också tillskott.

Men se upp med tillskot-ten! livsmedelsverket varnar för Pharma vita-min D3 drops, som inne-håller 75 gånger högre halt än vad som anges. För höga halter är giftigt och kan ge njursvikt

Vuxna bör inte få i sig mer än 100 mikrogram och barn upp till ett års ålder högst 25 mikro-gram per dag. att få i sig så höga halter via maten anses vara obefintlig. Köp för övrigt aldrig mediciner på nätet!

I december i år blir det bättre närings- deklarationer

Praktiskt taget alla livs-medel i butik skall, fr.o.m. 16 december i år, ha näringsdeklarationer, som anger mängden salt, fett, protein, kolhy-drater och socker. Den angivna sockerhalten kommer att innefatta både naturligt och tillsatt socker. Undantagna från den nya bestäm-

melsen är färdigpackad mat, som säljs över disk och i restauranger. Salt skall anges som salt (naCl) och inte som nu i mängden natrium (na). redan nu finns närings-deklarationer frivilligt på många produkter men livsmedelsverket tror att vi skall kunna välja mer nyttigt om vi konsumen-ter får bättre information.

Avsaltat havsvatten helt ofarligt

livsmedelsverket har undersökt om kvaliteten på avsaltat havsvatten är godtagbar som dricksvat-ten. Man har analyserat halterna av kalcium, magnesium och kalium och alla tre ligger långt under vårt dagliga behov även om man dricker 2,5 liter per dag. I länder med betydligt varmare klimat än vårt, som till exempel Frankrike, Spa-nien och Malta, avsaltas vatten i stor utsträckning. Så småningom kommer det säkert att bli vanligt hos oss också. Men det är inte på något sätt negativt.

Rötmånad

Det är luftfuktigheten och temperaturen som avgör när det är rötmånad då bakterier och mögel trivs som bäst. Bryt inte kyl-kedjan, ta med kylväska till butiken och tvätta händerna innan du han-terar maten. Kylskåpet skall hålla en temperatur på 4- 5 grader. Hygien och kyla är grunden för att undvika magsjuka i rötmånaden. Men titta, lukta och smaka så att mat inte kastas i onödan!

InGrID loDén

För mycket eller för litet skämmer alltcancerläkarna förordar kläder som skydd mot solen hellre än solskyddsmedel. Burkinin borde vara ett utmärkt plagg i det syftet. Har man känslig hud är heltäckande bek-lädnad allra bäst för att inte skadas av solens strålar. Men solstrålarna är också nyttiga och har man väldigt lite bar hud tillgodogör man sig inte D-vitamin, som vi så väl behöver för en stabil benstomme. Men för mycket och för litet skämmer allt. Inte bränna sig men heller inte stänga ute för mycket av den välgörande solen.

Nu rör sig inte dagens stora diskussion så mycket om cancer och D-vitamin, utan det lämpliga i att demonstrera sin re-ligiösa tillhörighet genom klädseln. I Sverige får vi fort-farande klä oss som vi vill, om det inte är till hinder i utövan-det av våra yrken eller på något sätt skadar. Vissa plagg kan kanske fastna i maskiner eller vara olämpliga på annat vis.

Men det är ändå inte helt oproblematiskt. Min uppfattning är till exempel att en uniform ska bäras som den är avsedd och inte blandas upp med andra accessoarer än de som in-går i munderingen. Uniformen fungerar ju som en symbol och garanti för att den som bär den upprätthåller en viss profession. Dessutom måste ansiktet vara fullt synligt. Du måste se den person du har med att göra. Det gäller lärare, poliser, läkare, hantverkare, ja alla yrken. Vad man bär på sin fritid är däremot en helt privat fråga och borde inte störa någon, så länge valet är ens eget. Hur man gör när man be-höver legitimera sig på banken eller vid passkontrollen finns det säkert regler för.

Backar man ett hundratal år i tiden, så var man även i väst mycket mer påklädd vid friluftsbad. Var drar man förresten gränsen mellan en burkini och en våtdräkt, som väl måste vara helt laglig att bära även i Frankrike. Heltäckande plagg känns kanske inte heller så tokigt när man börjar bli lite till åren och kroppsliga skavanker dyker upp lite här och där. Jag läste någonstans att modeskaparen Gunilla Pontén vid dryga 80 års ålder menade att på stranden sveper man in sig i ljuvlig chiffong. Kanske något att ta efter.

Birgitta Collenius redaktör

Hade precis avslutat ovanstående epistel när jag läste i dagstid-ningen att man i Frankrike dragit tillbaka förbudet om heltäck-ande plagg. Det var ju för väl.

hem & Samhälle Nr 3 hösten 2016 11

1� Nr 3 hösten 2016 hem & Samhälle

Ensilagebalar vid foten av Eyjafjallajökull. Foto B Ulén

catherine haMlin har ägnat hela sitt liv åt verksamheten på sjukhuset, som hon startade med sin man Reginald Hamlin 1974. Men redan 1959 kom de tillsammans med sonen Richard från Australien till Etiopien. Paret Hamlin mötte i sitt arbete som läkare på Princess Tsehai Hospital alla dessa kvinnor, som stötts bort av sina familjer på grund av svåra förlossningsskador. De båda ut-vecklade den operationsmetod, som se-dan hjälpt så många. Efter makens bort-gång har Dr. Cathrine fortsatt verksam-heten och idag arbetar tre kirurger på Fistulasjukhuset, som numera har fyra fi-

lialer ute på landsbygden. Verksamheten bygger helt på donationer.

Svenska Fistulastiftelsen bildades 1988 och drivande var dåvarande ordföranden i Husmodersförbundet Ethel Florén Winther. I stiftelsen finns även represen-tanter för de olika politiska partierna. I Stiftelsen Fistulasjukhuset Hamlin ingår förutom Sverige även USA, Australien, Nya Zeeland, Tyskland, England och Holland.

Siw reste tillsammans med ytterligare en styrelseledamot och besökte ett område om 60 hektar, omfattande en stor park med hus, där kvinnorna får bo före och efter sina vistelser på sjukhuset. Eftersom många av kvinnorna är analfabeter er-bjuds här även undervisning. Inom om-rådet, som skänkts av etiopiska staten, finns även en skola med fyraårig utbild-

ning för blivande barnmorskor. De ut-examinerade barnmorskorna reser till-baka till sina hembyar för att praktisera yrket genom bland annat kontroll av gravida kvinnor. Om komplikationer uppstår kan kvinnorna sändas till ett fistulasjukhus för vård.

Att få en fistelskada är bland det värsta som kan hända en kvinna. Skadan or-sakas av en svår och många gånger långdragen förlossning. Komplika-tionerna gör henne inkontinent och il-laluktande. Hon förnedras av männis-korna i sin omgivning och förskjuts även av sina närmaste. Kvinnorna le-ver ofta under redan svåra förhållan-den och i fattigdom. Eftersom de är kvinnor förvägras de utbildning och rätten att inneha egendom.

De svåra förlossningsskadorna och mödraödligheten kan förhindras ge-nom investeringar i utökad mödravård och reproduktiv hälsa, bland annat preventivmedelsrådgivning och kejsar-snitt. Etiopien har under de senaste 20 åren halverat mödradödligheten. Nu siktar man på en ytterligare halvering de kommande fem åren.

Cathrine Hamlin är hedersmedborga-re i Etiopien. 2009 tilldelades hon det Alternativa Nobelpriset - Right Liveli-hood Award.

Birgitta Collenius

Jag blev alldeles rörd av att träffa henne– Siw Warholm om mötet med Catherine Hamlinunder fem dagar besökte Hs förbundsordförande siw Warholm Fistulasjukhuset i addis abeba. – det var en helt fantastisk resa, berättar siw. särskilt berörd blev jag av mötet med 92-åriga Catherine Hamlin, som fram till förra året stått vid operationsbordet för att hjälpa förlossningsskadade kvinnor få tillbaka sina liv. Jag beundrar henne verkligen. Hon är en helt fantastisk person och jag blev alldeles rörd av att träffa henne.

hem & Samhälle Nr 3 hösten 2016 1�

Vi anlände tidigt om morgonen och efter diverse visumstrul kunde vi

lämna flygplatsen. Nästan alla i gruppen bodde på samma hotell, som också hade konferensrum och en restaurang. Det var roligt att fördjupa bekantskapen med dem man tidigare träffat samt att lära känna nya deltagare. Tillsammans var vi fem resenärer, som bilade via sjukhuset till Desta Mender – hemmet för bland annat rehabilitering och förberedelse för operation. Vägen visade sig vara under all kritik. Runt om byggs för fullt, men ing-en verkar vara intresserad av att hålla far-bara tillfarter.

På Desta Mender fick vi det allra bästa mottagande. Mrs Belachachew, som le-der och ansvarar för rehabprogrammet, beskrev hur hon arbetar för att patienter-na inte ska bli institutionaliserade, vilket de själva inte heller vill. Kvinnorna kän-ner sig lätt isolerade och utanför sitt sam-manhang under vistelsen. Därför siktar man in sig på en tremånaders period med utbildning, rådgivning och planering för framtiden. En patient kan få upp till 10 000 etiopiska birr (knappt 4 000 SEK) med sig som startkapital för om-start av sitt liv.

En ung kvinna, som skulle återintegreras i sitt lokalsamhälle någonstans i västra Etiopien, arbetade på kontoret när vi var där. Hon hade ingen familj, men en kyrka ställer upp och sponsrar henne. En ung man, som också tjänstgjorde på kontoret, ska följa med henne tillbaka för att bistå med att skapa, alternativt komma in i, ett socialt nätverk. Mycket ambitiöst, tyckte vi.

På College of Midwives togs vi emot av the senior lecturer och under en timmes tid kunde vi fråga om allt som gällde barnmorskornas utbildning och verk-samhet, vilket gav mycket mer än att bara gå på en rundvandring. För att utöka de

Hem & samhälles läsare kan här ta del av den reserapport, i redigerad form, som förts av siw Warholm och en av hennes medresenärer Ianthe Holmberg.

Dagar i Addispedagogiska kunskaperna hos barnmor-skorna talar man om att utveckla en mas-tersnivå samt eventuellt en vidareutbild-ning för de statligt utbildade barnmor-skorna. Avsikten är att dessa i sin tur ska utbilda barnmorskor. En tanke är att även utbilda för att ge kompetens i att ut-föra kejsarsnitt, men där är man inte ännu.

Briefing med hela IFA-gruppen*Förre VD:n Martin Andrews deltog i mötet. Det visade sig vara till stor fördel. Han kan allt om verksamhet, personal och de utmaningar man ställs inför. Julie Rosenberg, som är ordförande i Alliansen (Sverige, USA, Australien, Nya Zeeland, Tyskland, England och Holland) berät-tade om personal- och strukturfrågor på sjukhuset. Många arbetar mycket hårt och vardagen är fylld av snubbeltrådar. Det går åt mycken energi för att överhu-vudtaget få något uträttat. Lönebilden är skev och missnöjet växer. Tungrodda system och inblandning från överordna-de organisationer, som ska samordna välgörenhetsarbete samt synpunkter från hälsoministeriet är frustrerande för dem som vill utveckla Fistulasjukhuset. Man hoppas mycket på den nyanställde VD:n Dr. Tesfaye, som uppfattas som en sym-patisk person med gedigna kunskaper.

Styrelsens ordförande – Dr. Ephrem - är en 30-årig mycket duktig och vältalig po-litiker med anställning på Hälsomini-steriet. Han talar om att anpassa verk-samheten till statens krav. Att det nu finns en Allians, som har pengarna, kan möjli-gen ses som ett slags hot från styrelsens sida. Fistulasjukhuset har dock interna-tionellt renommé vilket är en fjäder i hat-ten för Etiopien och viktigt för landets genuina engagemang för att utrota fistu-laskador. Viktigast måste vara att alla samarbetar i en positiv anda.

’’

*IFa-gruppen (International Fistula alliance Group) består av medlemsländerna Sverige, USa, tyskland, England, australien och nya Zeeland.


Resultaten av sjukhusvården redovisades vid en presentation i sjukhusets sam-lingssal. Majoriteten av alla operationer – 75 procent – lyckas. Flera kan hjälpas med olika åtgärder – till exempel sjuk-gymnastik eller plugg. Omkring fem pro-cent betraktas som ”svåra fall” där till ex-empel stomi kan vara en av flera tänkba-ra lösningar.

Patienter lider av sina fistulaskador un-der i genomsnitt två till tre år innan de får hjälp. Inom fem år beräknas dessa skador inte längre vara ett allmänt hälsopro-blem, men kommer att finnas kvar i av-lägsna byar. Alla tycks vara överens om att man är på god väg att lyckas eftersom antalet patienter minskar. Somliga kvin-nor är feldiagnostiserade och lider av framfall eller urologiska skador. Alltså satsar man på att ge fistulakirurgerna vi-dareutbildning i urologi. Sjukhuset i Addis koncentrerar sig på mer komplice-rade fall.

Vad händer i framtiden?En tänkbar utveckling kan leda till att sjukhuset inkorporeras helt i den etiopis-ka hälsoorganisationen, vilket skulle innebära att staten styr. Ett sådant scena-rio medför slutet på Alliansens inflytan-

de, men också att insamlade medel inte kommer sjukhuset till del. Arvet från Hamlin, det holistiska arbetssättet och omsorgen om individen försvagas, efter-som det upplevs orättvist att Hamlin-pa-tienter behandlas med större välvilja än andra. Det innebär i förlängningen att in-samling av pengar till sjukhuset upphör. Julie Rosenberg skriver att – Landet upp-når sitt mål att utrota fistulaskador och sjukhuset absorberas av systemet. Det kan ses som en framgångssaga, om man vill.

Alliansen vill definitivt inte se en utveck-ling enligt ovan. Man menar att sjukhu-sets unika profil varit framgångsrik och måste värnas. Sjukhuset bör satsa på forskning och undervisning samt export av Hamlin-modellen. Det finns fistulas-kador på flera håll i världen. Främst är det en uppgift att bevaka utvecklingen i Etiopien och att orientera Fistulasjuk-huset mot en utvidgning av utbudet av behandlingar för att möta behoven på plats. Målet är en fungerande mödravård för alla. Styrelsen fick i uppdrag att fun-dera vidare och formulera en möjlig och realistisk inriktning att diskutera och enas kring.

FIstulasJuKHuset

Hem och Samhälle för alla

’’Har ni svårt att få till en styrelse? Då kan ni driva föreningen vidare under förenklade former. tala med regionsamordnaren eller någon i rS, så berättar de hur ni ska göra.

HS är till för alla, var du än bor. Finns ingen förening i närheten kan du vara riksmedlem. Då får du Förbundets tidskrift (f n fyra nummer per år) samt nyhetsbrev sex gånger per år. På HS kansli kan man också hjälpa dig att komma i kontakt med någon närliggande förening som du kan besöka. Dessutom kan du som riksmedlem engagera dig på olika vis inom HS centralt.

Gå in på vår hemsida www.hemochsamhalle.se så får du veta mer om Hem och Samhälle och om våra samarbetsorganisa-tioner såväl i Sverige som ute i världen.

adress och telefonnummer till HS kansli och kontaktpersoner finns på sidan 2.


T R A N E M o I t ä t e NVarför går det så bra för trane-mo Hs? det ville jag gärna veta och for dit till höstens upptakts-möte. tanken var att stude-ra deras sätt att driva förening-en för att sprida informationen vidare och på så vis inspirera andra. det visade sig att lokal-föreningen i tranemo har många medlemmar, en engagerad sty-relse, fulltecknade cirklar och spännande program.

i slutet av augusti samlades medlem-marna till en presentation av höstens ut-bud. En stor skara damer ställde, det vackra sensommarvädret till trots, upp för att anmäla sig till en eller flera studie-grupper. På plats fanns också kommun-polisen Sven Gardell, som berättade om hur man som äldre är extra utsatt för viss typ av brottslighet och hur man bäst skyddar sig. Informationen följs upp med en cirkel under hösten.

Det är ett gediget utbud cirklar, som er-bjuds medlemmarna och intresset är mycket stort. Vissa ämnen är särskilt po-pulära och ges i dubbla omgångar eller tas om kommande termin. Dit hör till ex-empel filmcirkeln där man träffas hem-ma hos varandra för att titta på någon film och få en trevlig stund tillsammans.

Efteråt kan man diskutera och komma med kommentarer. Cirkeln är dubblerad eftersom antalet som kan titta samtidigt i någons hem är begränsat. Föreningen planerar att sätta upp en filmduk i mö-teslokalen för att kunna visa filmer för flera samtidigt.

Föreningen i Tranemo hyr en rymlig lo-kal med tillgång till kök. Här kan man träffas för olika verksamheter och har böcker, filmer och annat material samlat. I en särskild del finns ett flertal vävstolar uppställda. Vägg i vägg ligger ett gym, som används flitigt av vissa medlemmar.

Tranemo HS har i dagsläget 109 med-lemmar. – Vi har nyligen fått med ett par yngre damer, berättar Marie-Louise Antonsson, lokalmedlem och ledamot i riksstyrelsen för Hem och Samhälle. Intresset för att bli medlem hos oss ökar och vi får ut vårt budskap bland annat genom samarbete med olika föreningar på orten. Det är ingen konkurrens mel-lan olika intressegrupper utan tvärtom. Lite större satsningar som resor till tea-ter- och operaföreställningar blir ekono-miskt genomförbara eftersom vi hyr busstransporter tillsammans.

Promenader. Den näst äldsta cirkeln är gemensamma promenader. Man träffas tio tisdagar per termin och kostnaden är blygsamma 20 kronor. Det är trevligt att gå tillsammans och man ställer upp när man är väntad. - Vi tar en tur och stret-

char när halva sträckan är avverkad, be-rättar Anita Ridefjord, som ansvarar för cirkeln.

Vattengympa, En ny friskvårdsaktivitet är vattengympa, som ges 12 gånger un-der hösten och kostar 200 kronor. Ledare är Christine Lindgren.

Seniorpower. På torsdagarna kl. 10.00 är gymmet intill medlemslokalen öppet för HS-medlemmar. Man kör ett trä-ningsprogram efter en kort instruktion. Därefter fortsätter var och en i sin egen takt.

Vävning. Den äldsta cirkeln i fören-ingens historia är vävning. I 40 år har HS-damer träffats vid vävstolarna. Kur-sen ges på torsdagskvällar. Ledare för vävkursen är Lilian Andersson, som lett vävcirklarna på ideell basis under alla år!

Filmcirkeln. Den ordinarie filmcirkeln är redan fulltecknad. Därför startar en parallell cirkel. Många intressanta filmer finns för utlåning och nya titlar erbjuds efter hand. Biblioteket lånar ut filmer gratis till HS. Man går runt och tittar på film hemma hos varandra. Under hösten träffas man fem gånger. Eftersom film är så populärt föreslår HS-styrelsen med-lemmarna att starta egna cirklar.

Smycken i tenntråd. Lena Bengtsson fortsätter med sin kurs i tenntrådsbro-deri. Fem gånger träffas deltagarna i lokalen och skapar vackra smycken.


Drottning Margareta. För historieintres-serade startar Tora Widfeldt en ny kurs i höst om Kung byxlös - Drottning Mar-gareta. – Vi läser och diskuterar utifrån Margareta Skantzes bok, berättar Tora. Cirkeln startar i oktober och ges fyra eller fem gånger på biblioteket. Om intresse finns ordnas en resa i Margaretas spår under våren.

ResecirkelFörra året gick studieresan till Stockholm. I år står rikets andra stad – Göteborg – på tur. Cirkeln inleds med att man stude-rar kartor, broschyrer, byggnadsverk, sta-tyer, kulturutbud, parker, sjöfart med mera. Cirkeln utformas av deltagarna. Ett par av Tranemomedlemmarna är uppvuxna i Göteborg och kan dela med sig av sina kunskaper och minnen. Tanken är att man träffas några gånger under hösten med fortsättning på vår-vintern.

Povel Ramel. Den mycket underhållan-de boken Förflerade Lingoben innehåller flera av Povel Ramels alster. – Han var ju helt fenomenal på ord och texter, menar Kerstin Norelius, som leder cirkeln. Hon

gav ett smakprov ur boken genom att de-klamera en av Povels kända dikter ”Livet är ett helvete” . Cirkeln ges 4-5 gånger under hösten.

Försök inte lura mig – om bedrägeri mot äldre. Ordföranden i Tranemo HS Christina Peterson håller i cirkeln med stöd av polisen på orten. Det finns ett färdigt studiematerial, som lånas ut av HS kansli, Tre informationstillfällen är inplanerade.

SFI-samarbete. Under våren hade Tranemoföreningen en uppskattad träff med invandrarkvinnor från åtta länder. De var alla mycket intresserade och ivriga att lära sig bland annat hur man stickar och virkar, vilket flera av dem aldrig provat på tidigare. Mötet var ett samarrangemang med anordnaren av SFI-undervisning och en uppföljning planeras till våren. Lådor med textil; lakan och kläder har också skickats till behövande i bland annat Kongo.

Konstcirklar. Cirklar om flera kända svenska konstnärer hålls på tisdagar un-der ledning av Inga Holmberg.

Gammaldags syjunta. Sist men inte minst så finns gammaldags syjuntor på programmet. De är mycket populära och blir därför ofta fulltecknade, men de som vill kan starta parallellcirklar på eget initiativ. De blir vad man gör dem till och det är roligt när alla hjälps åt.

*Normalpris för att delta i en cirkel är 100 kronor per termin.

Flera utflykter och program finns också med bland höstens aktiviteter. Bland an-nat ett kåseri av Birgitta Rasmusson från ”Hela Sverige bakar”. Utflykter arrange-ras i samarbete med SPF i Tranemo. I höst besöker man bland annat Läckö slott, Aeroseum i Göteborg och Göteborgsoperan, som ger musikalen Hair. Terminen avslutas med Julmarknad på Vapnö i Halmstad.

Text och foto: Birgitta Collenius

Vill du berätta om din lokalförening? Skriv, ring eller mejla till redaktionen. Kontaktuppgifter finns på sidan 2.


hem & Samhälle Nr 2 sommaren 2016 1�

Varje år brukar föreningen ha en studiecirkel ”läs o res”, i år med ca 20 deltagare och Gunilla Johansson som ledare. orter i Västergötland stod på schemat: tibro med dess möbelhistoria, Karlsborg med fästningen, Göta kanal och trästaden Hjo. Som avslutning gjordes en bussresa till dessa platser.

I tibro dracks förmiddagskaffe på det mysiga caféet Villann inn-an vi togs emot på Inredia –tibros besöks- och inredningscentrum. Där berättade guiden om möbel-industrins uppkomst och utveck-ling fram till dagens mera nischa-de möbeltillverkning. Vi kunde se utställningen av de möbler som tillverkas idag. tibro är Sveriges möbelcentrum och grunden till stadens möbel- och inrednings-historia lades redan på 1800-talet. Bönderna hade god virkes-tillgång i de stora skogarna och var oftast mycket hantverkskun-niga. Genom möbelindustrin gavs möjligheter att sälja av virket

och öka på sina inkomster. Förr var det hemmatillverkning som gällde. De första möbeltyperna bestod av enklare förvarings-möbler, pinnstolar, gungstolar och pinnsoffor. Efterkrigstiden blev möbelindustrins storhetstid i tibro och på 50-, 60- och 70-talen expanderade industrin kraf-tigt.

nedgången kom på 80-talet, men det var inte början till slutet på tibros möbelhistoria. Flera företag försvann men många lever vidare än idag tack vare genuint hantverkskunnande och omställning av produktionen för att passa nya marknader och trender. nu är det framförallt till-verkning för offentliga miljöer, hotell med mera, som gäller. I tibro driver Folkuniversitetet yrkeshögskola och arbetsmark-nadsutbildningar inom trähant-verk, tapetserig, förgyllning, trä-bildhuggeri, dekormåleri och möbelrestaurering. traditionen lever således vidare och utveck-las.

resan gick vidare till Karlsborg där lunch intogs på Idas brygga vid Göta kanal. Färden fortsatte därefter till ”Sveriges reservhu-vudstad” Karlsborg. Stadens fäst-ning, som skulle ta 10 år att byg-ga, blev inte färdig förrän 1909. Hit skulle kungafamiljen flyttas i händelse av krig, landets guldre-serv skulle förvaras i fästningen i orostid och så skedde underkrigs åren1939-42. Vi fick vara med på en mycket intressant guidad busstur på det stora fästningsom-rådet, som faktiskt är en stad i sig. Vi fick veta vad byggnaderna skulle använts till och vilken verk-samhet som bedrivs idag. Flera byggnader är bostadslägenheter och det utövas även viss militär verksamhet. För de specialstyr-kor som verkar utomlands ges utbildning här. Fästningens mest

monumentala byggnad, det 678 meter långa slutvärnet med sina 287 skottgluggar var en impone-rande syn. Det är Europas längs-ta, uppvärmda byggnad.

Garnisonskyrkan är en stilren och vacker byggnad i nygotisk stil. Den var ämnad att vara militär-kyrka och samtidigt fungera som plenisal för rikets ledning i krigs-tid. Den rymmer cirka 700 perso-ner. I mittskeppet hänger den 500 kilo tunga bajonettkronan

Läs och res med Essunga HSgjord av bajonetter till utrangera-de flintlåsgevär. Kungakronan överst symboliserar kungamak-ten, bajonetterna krigsmakten och kedjorna fångarna.

Kyrkan användes av regementet vid bland annat högtider och minnesstunder men även som konsertlokal och traditionell för-samlingskyrka vid vissa tillfällen. En mycket trevlig och givande information om fästningens histo-ria och den verksamhet som finns idag fick vi av den duktiga lokalguiden.

Sista stoppet på resan var i Hjo, som är en pittoresk trästad vid Vätterns västra strand. Estrid Eriksson – grundaren av Svenskt tenn - är född i Hjo. Hon ärvde en liten summa pengar efter sin far, som drev restaurangveksam-het, och det blev startkapitalet till Svenskt tenn i Stockholm. Det finns en permanent utställning om henne i staden. Vi gick runt i hamnen och naturligtvis åt vi glass på Moster Elins Glassbar. Ägaren berättade om upphovs-kvinnan till detta glassparadis. Efter en verkligt givande resa med mycket historia, god mat och fint väder återkom alla nöjda deltagare till hemorten.

GUnIlla JoHanSSon

andet runtL


–


Granö Hem och Samhälle hade under våren 2016 två studiecirk-lar på temat ”100 år i hembyg-den”, som speglar perioden 1850-1950.

Den första cirkeln behandlade människornas levnadsvillkor och den förändring som skedde under det aktuella seklet. Viktigast för överlevnaden var ElD, BoStaD, Mat och KlÄDEr.

Varje årstid krävde sina speciella göromål. rätt tid för jakt och fiske var viktigt. Djurhållningen krävde stall och foder till djuren. Mycket handlade om insamling av ätliga växter och bär liksom också hus-behovsbränslet, det vill säga veden.

Den andra cirkeln var mer inrik-tad på praktiska göromål. Vi för-

Studier lade grunden för utställningsökte uppleva dåtid i nutid. Ett studiebesök i Bjurholm inspirera-de oss att arrangera en textildag (ull, lin, sömnad, stickning). Vidare prövade vi självhushållets villkor såsom brödbakning, till-verkning av ost och smör samt tappning av björksav. Vi genom-förde en rad gamla hantverk i allt från trä till ull.

Cirklarna avslutades med en veckas utställning i Sjungare-gården kulturcentrum, Granö. Utställningen bestod av gamla bruksföremål och tidsenlig utveckling inom olika områden. Dit hörde Dukat bord vid såväl vardag som fest och elektrifie-ringens betydelse ”från mörker till ljus”. Utställningen innehöll också en rad leksaker från förr.Vid utställningen synliggjorde vi

Hem och Samhälles arbete för hembygden och bjöd på stenugnsbakat bröd och hem-gjort smör, färskost samt

andet runtL

björksav. Cirklarna gav oss kun-skap och ledde till ökad social samhörighet.

InGa lUnDBErG

Uppsala HS vårresa gick i år till trosa med omnejd i det vackra Södermanland. En strålande här-lig försommardag startade Bergbrunna buss, med den trev-

lige och hjälpsamme chauffören leif ombord, färden söderöver.

reseledare för dagen var Mea rehn. Hon har även varit studie-ledare för oss i föreningen inför

Uppsala ställde kosan till Trosa

Här njuter vi båtturen i skärgården.

utflykten, så vi var väl pålästa inför resan. Mea berättade histor-isk kuriosa under resans gång vartefter vi passerade gods och gårdar.

Första kaffestoppet var vid tore-källberget i Södertälje. Det är ett friluftsmuseum med flera gamla hus från 1800-talet, en oas mitt i staden.

nästa stopp var vid Ytterjärna Kulturcentrum där vi fick en kort guidad visning, Vi fick veta lite om antroposofi*, om byggnadens arkitektur, färger och glasfönster. Vi fick också se en skymt av Vidarkliniken, känd för sin alter-nativvård. Bakom en hög gran-häck finns huset som Bruno liljefors har bott i. Ytterligare ett besök behövs säkert för att kun-na ta till sig allt som finns att se här i Järna.

Vi for vidare i det vackra sörm-ländska landskapet och kom så

småningom fram till lilla, charmi-ga trosa där lunchen intogs. Efter den goda maten väntade en båt-tur i skärgården där vi kunde beundra alla vackra hus längs stränderna.

Sista punkten på programmet var ett besök vid nynäs slott med kaffe i orangeriet. Det är ett vack-ert, gult slott, som numera ägs av landstinget. Slottet och omgivn-ingarna utgör ett fantastiskt rekreationsområde.

Så småningom äntrades bussen och vi slog oss nöjda och belåtna ned för resan hemåt.

tack Mea för all specialkunskap och tack styrelsen för ett fantas-tiskt jobb.

text: MarGarEtHa alMGrEn Foto: aIna anDErSSon

* tron på människans förmåga att utveckla sig själv till att bli mera mänsklig. (red.)


–


Ett trevligt april-möte i Granö HSEtt mycket intressant levnadsö-de fick vi ta del av under ove Eliassons intervju med Kent larsen, för oss känd som sko-terprästen. Hans stundom hår-da och mödosamma uppväxt har gjort honom målmedveten och öppen för nya utmaningar. Minnena från hans arbete inom svenska kyrkan i kyliga norrlands inland, var en stark kontrast till minnena från Malaysia under robinssonäventyret. arbetet för svenska konsulatet har inneburit arbete i många olika länder och han delade med sig av sina samlade erfarenheter. allt detta gjorde att kvällen blev både omväxlande och trevlig.

Kvällen avslutades som vanligt med gott fika.

InGa lUnDBErG

Våravslutning Pingstdagen den 15 maj inbjöds Granö Hem och Samhälles medlemmar till vår-buffé på Beckasinrestau-rangen. 34 damer mötte upp i det strålande solskenet. Efter mingel med svalkande cider ute på altanen, samlades vi för att äta sallader, lax, potatis och gott saftigt bröd. Kaffe och chokladboll.

Underhålliningen sköttes av våra egna Granöflickor Emma alfredsson, Märta och Emelia Granström, som sjöng och Jakob lövdal, som spelade gitarr. Vi är stolta över att vi i Granö har så många musikalis-ka förmågor. Ungdomarna tackades med rosor och pre-sentkort.

En trevlig eftermiddag avsluta-des med tack till köket för den goda maten.

MaIKEn GranStröM

Möte i Jönköping Jönköpingsföreningen HS hade sista styrelsemötet före sommar-uppehållet måndagen den 13 juni.

Vi var inbjudna till ordförande Christina Bäckdahls sommarhus, som ligger vackert vid havet i Glommen. Under mötet avhand-lades höstens kommande aktivite-ter. Christina bjöd på lunch, fika samt trerätters middag.

Vi hade en solig och trevlig dag och några tappra tog sig ett dopp i havet (+ 20 grader).

MarIannE rEnBlaD

Den 19 maj träffades medlem-marna för att bara umgås. Ingen resa, inga föredrag, inga studier, bara trevligt tillsammans. Målet för utflykten var trädgårdsföre-ningen i centrala Göteborg. Det är en underbar trädgård med friskt gröna gräsmattor, ståtliga träd och stort palmhus. Vackra planteringar och en ljuvlig rosen-trädgård. Fåglarna sjunger underbart och längs ena träd-gårdssidan porlar vallgravens vat-ten. Den andra långsidan utgörs av den häftigt trafikerade nya allén, men inne i trädgårdsföre-ningen tycks ingen människa störas av något buller.

Vädret påverkar som alltid. Solen sken om än lite snålt, men vem

tänker på det när det äntligen är vår. Det blev en livlig, god och glad träff med lunch på rosenkaféet med efterföljande

kaffe ute i det fria. Då kunde man ana en något sval vind, som dock inte bet på husmödrarna.

SolVEIG lEIJon

Ett kort uppehåll för fotografering under måltiden i Rosengårdskaféet.

Kålltorp husmorsförening på vårlig träff

Studiecirkel i UddevallaVi är ett gäng damer ur Uddevalla Hem och Samhälle som har haft en studiecir-kel om lars lerins liv och leverne. Den avslutade vi med ett besök på hans utställning i Karlstad. En dag väl värd att minnas.

�0 Nr 3 hösten 2016 hem & Samhälle

Är adressen rätt?om inte – skriv den rätta här bredvid och sänd in både gamla och nya adressen till

Riksförbundet Hem och Samhälle Alsnögatan 7, 4 tr. 116 41

po

stt

IdN

INg

Rikskursen äger rum 15 –16 oktober. Quality Hotel Södertälje

andet runtLAlingsås HS på vårutflyktalingsåsföreningen har haft sin årliga vårutflykt. Den här gången gick färden till Kinekullebygden. Första stoppet var på legendaris-ka Conditori nordpolen i Vara där det serverades kaffe med smör-gås och kaka. resan fortsatte till Falkängens hantverksby i Hälle-kis med ett tiotal butiker och där uppemot 80 hantverkare från hela landet samsas varje som-mar. Falkängens Hantverksföre-ning representerar det mesta i hantverksväg; trä, glas, smide, textil, smycken med mera. Flera av resenärerna passade på att köpa med sig presenter hem.

lunchen intogs på anrika Fors-hems Gästgiveri, som är Sveriges äldsta gästgivaregård. I år firar man 452 år. Här serverades en mycket god ramslökssoppa till förrätt och till varmrätt trôtafärs-biffar med potatis och gräddsås. Biffarna har fått sitt namn efter ordet tryta och kom till när man

förr i tiden tillverkade korngryn-skorv och fjälstret tog slut. av den köttmassa som då blev kvar gjorde man biffar. Måltiden avs-lutades med kladdkaka och grädde.

Före hemresan besökte vi Forshemskyrka som, enligt Jan Guillou, lät byggas av den fiktive korsriddaren arn Magnusson.

Hemfärden gick via vackra vägar över Kinnekulle och det var ett

mycket belåtet sällskap som återvände till alingsås efter en trivsam dag i härligt försommar-väder.

BarBro JonSSon

Resenärerna samlades i Falkängen.

Vid säsongens sista månadsmöte gjorde tjugotvå medlemmar i lidköpings HS ett studiebesök i Skara domkyrka. Per larsson, domkyrkokaplan, berättade om kyrkans tusenåriga historia från att ha varit en liten stenkyrka till dagens gotiska helgedom. Helgo Zettervall ledde en genomgripande restaurering 1886 -1894. Åren 1979 – 1988 genom-gick domkyrkan en teknisk renovering.

Besök i Skara domkyrkaDe 37 glasmosaikfönstren utfördes av konstnären Bo Beskow. Motiven är bib-liska från Gamla och nya testamentet.

Efter lunchen i Jula restaurang kunde deltagarna bese restaurangens konstut-ställning med verk av anders Zorn, Bruno liljefors och Carl larsson.

VIVIan axElSSon

ÅrgÅng 90 utges av riksförbundet hem och samhälle¤lle... · nr 3 hösten 2016 hem &...

Documents