religion & livsfrågor nr 1-2011

NR

1 • 2

011

TRO

, VÄ

RD

E O

CH

PO

LITI

KU

TGES

AV

FÖ

REN

ING

EN L

ÄR

ARE

I RE

LIG

ION

SKU

NSK

AP

Relig

ion

& Liv

sfråg

or

TeMA Tro, värde och politik

» Tro, värde och politik

» SD och religion

» Att hantera populistisk debatt om islam

» Islamofobi: ett problematiskt begrepp

» Hur karaktärisera Sverigedemokraterna

» Demokratins paradox och dialogens (svåra) möjligheter

» Om alla på den här planeten såg lika ut

» Riksdagspartiernas syn på religionsundervisningen

VÅR NYA SO-SERIE FÖR HÖGSTADIET– Religion, Samhälle, Historia, Geografi

Order/information: Tel 08-696 86 00, fax 08-696 86 10, www.bonnierutbildning.se

Åk 7 – 9

Kursplanerna som träder i kraft hösten 2011 förtydligar läroplanens innehåll och kunskapskrav. Nya aspekter av geografi, historia, religion och samhälle har lyfts fram.

Också våra SO-läromedel förnyas och förändras genom en helt ny serie med de fyra ämnena för årskurs 7, 8 och 9. Tydlig struktur i kapitel och texter – stöder, förtydligar och fördjupar: • Speciella uppslag som visualiserar kapitlets

centrala innehåll med hjälp av grafik och bilder.

• Reportage som väcker intresse och ger möjlighet till inlevelse.

• Avslutningar som sammanfattar innehållet i form av korta texter med central grafik från kapitlet.

Gå in på vår hemsida för att läsa mer om vår nya SO-serie och beställ ditt personliga exemplar! www.bonnierutbildning.se/so

SKOLA 2011

2 | r e l i g i o n & l i v s f r åg o r T r o, vä r d e o c h p o l i T i k 1 :11 | 3

m e dv e r k an d e i d e t ta n u m m e r

Olof Franck FLR:s styrelse [email protected]

Elisabeth Gerle Raoul Wallenbergsinstitutet [email protected]

Jan Hjärpe Centrum för Teologi och Religionsvetenskap Lunds universitet [email protected]

Fredrik Gregorius Internationell Migration och Etniska Relationer Malmö högskola [email protected]

Marie Demker Statsvetenskapliga institutionen Göteborgs universitet [email protected]

Lovisa Bergdahl Religionsvetenskapliga institutionen Södertörns högskola, [email protected]

Nils-Åke Tidman FLR:s styrelse [email protected]

Susanne Asp [email protected]

Evin Malla-Mohammed [email protected]

RED

AK

TÖR

EN H

ÄLS

AR

En skola för alla – som vidgar vår livsförståelse

Det finns en övertygelse att vi är moraliskt förpliktigade att välja våra erfarenheter, eftersom resultatet av dessa erfarenheter i sista hand kommer att avgöra vår livsför-ståelse. Vi vet instinktivt att om vi utvecklar förakt mot våra medmänniskor, och medvetet begränsar vårt umgänge till en särskild sorts människor som vi på förhand beslutat oss för att respektera, så kringgärdar vi inte bara våra livsperspektiv avsevärt, utan begränsar också vår etik.

Citatet är formulerat av Jane Addams, amerikansk freds- och socialarbetare, som 1931 delade Nobels fredspris. Det är ett citat jag ofta återkommer till och som för det här temanumret om Tro, värde och politik är intressant ur flera perspektiv. Addams ord tydliggör hur lärande går till – hur lärande tar form i de sam-manhang vi är verksamma i, att det knappast är någon process vi har möjlig-het att avgränsa, varken i tid eller rum. Det lärande om religion som sker i klassrummet är en så liten del av elevers möten med religion. Vad elever på reli-gionskunskapslektioner fångar av kunskap om exempelvis islam är marginellt i relation till den ström av islamrelaterad information som dagligdags möter i massmedia. Att möjligheten till påverkan är begränsad gör lärarens arbete så mycket viktigare. Det finns helt enkelt inte utrymme för att initiera samtal som ligger vid sidan av de diskussioner som är pågående i samhället. De måste haka i, ha förmåga att svara an, problematisera, visa på komplexitet och alternativa tolkningsmöjligheter. Citatet visar också på segregeringens självgenererande kraft. Det pekar på utanförskapets och innanförskapets förbannelse, en betydelsefull del av den möjligen tilltagande främlingsfientlighet som finns i vårt land. Hur ska män-niskor kunna utveckla nyfikenhet, intresse och kunskap kring det som man inte har någon erfarenhet av eller relation till? Hur ska man kunna få sina egna livsperspektiv utmanade, vidgade och förändrande om man inte är beredd att möta andra än de vänner som i mångt och mycket bär på tankar som överens-stämmer med ens egna? Addams ord visar på grundskolans styrka, åtminstone såsom den en gång var tänkt. I vilka andra sammanhang i våra liv är vi verk-samma tillsammans med en så pass blandad skara människor som i grundsko-lan? Skolan som smältdegel har med Addams perspektiv en viktig funktion. Samtidigt finns det ur mitt perspektiv problem med Addams tanke att vi skulle vara moraliskt förpliktigade att välja våra erfarenheter. Att de erfarenhe-ter vi fått möjlighet att göra är grunden för våra perspektiv, för vår livsförståelse och vår etik är ett starkt argument för att verkligen eftersträva en mångfald av sammanhang att vara aktiv i. Samtidigt väljer vi i tämligen liten utsträckning själva de praktiker vi är verksamma i. Möjligheten att välja sina erfarenheter är dessutom klart ojämnt fördelad. Det som för vissa är en möjlighet är för andra en omöjlighet. Insikten om att det förhåller sig på så sätt är för somliga en del av deras blinda fläckar. För detta temanummer av Religion & Livsfrågor är Olof Franck redaktör. Olof Franck var i många år ordförande för Föreningen Lärare i Religionskun-skap och sitter fortfarande i dess styrelse. Olof är också docent i religionsfilosofi och gymnasielärare. Det här numret har, som Olof själv skriver, tagit form ur de diskussioner och de frågor som väcktes då 2010 års valresultat stod klart och Sverigedemokraterna fått plats i riksdagen. Vad betyder detta för arbetet som religionskunskapslärare, för frågor om etik, människosyn och religion? Vad betyder det för våra elever? Det är vår förhoppning att de artiklar som här presenteras ska inspirera till vidare samtal om dessa frågor och berika undervisning och verksamhet i skolan – mångfaldens mötesplats där livsförståelse utmanas och vidgas.

chrisTinA osBeck

INNEHÅLL

4 Ordförandetankar Nils-Åke Tidman

6-8 Tro, värde och politik Olof Franck

10 SD och religion Elisabeth Gerle

12-14 Att hantera populistisk debatt om islam

Jan Hjärpe & Olof Franck

15 Hur karaktärisera Sverigedemokraterna?

Marie Demker & Olof Franck

16-17 Islamofobi: ett problematiskt begrepp

Fredrik Gregorius

18-20 Demokratins paradox och dialogens (svåra) möjligheter

Lovisa Bergdahl 21 Om alla på den här planeten

såg lika ut… Nils-Åke Tidman

22-23 Riksdagspartiernas syn på religionsundervisningen – en intervjustudie

Susanne Asp & Evin Malla-Mohammed


OR

DFÖ

RA

ND

ETA

NK

AR

Religion & LivsfrågorUtges av Föreningen Lärare i ReligionskunskapÅrgång 41. ISSN: 0347-2159

Redaktör Christina Osbeck

Ansvarig utgivare Annika Lindskog

Redaktionens adressc/o Christina OsbeckÄngskogsvägen 35656 71 Skattkärrtel 054-86 41 76, 070-388 11 [email protected]

AnnonserGunnar Iselau, Karlskronavägen 6D,121 52 Johanneshov, tel 08-6441721annonsred@fl r.se

Prenumeration & distributionNils-Åke TidmanTimotejgången 3, 417 76 Göteborgtel 031-26 56 96

Föreningen lärare i religionskunskap (FLR)

Ordförande Annika LindskogNyebrostigen 58, 443 30 Lerumtel 0701-474 4460302-122 24

Vice ordförande Nils-Åke TidmanTimotejgången 3, 416 76 Göteborgtel 031-26 56 96

Sekreterare Ingemar LundströmLeires väg 84, 443 51 Lerumtel 0302-157 52

Skattmästare Nils-Åke TidmanTimotejgången 3, 416 76 Göteborgtel 031-26 56 96

LedamöterOla BjörlinNarvavägen 9, 724 68 Västeråstel 021-13 15 38

Torsten BlomkvistManhemsvägen 4 H, 791 32 FALUNtel 023-77 82 94 (arb)

Olof FranckKarl Johansgatan 47 G 414 55 Göteborgtel 0500-49 37 68 (arb)

Emma HallErikslustvägen 30 C, 217 73 Malmötel 040-12 79 61

Ulf Jämterud, Bragevägen 26194 63 Upplands Väsbytel 08-760 77 65

Bodil Liljefors-PerssonÖ. Bernadottesgatan 82216 17 Limhamntel 040-16 28 86

Sven-Göran OhlssonDjupadalsvägen 18, 241 36 Eslövtel 0413-55 55 44

Christina OsbeckÄngskogsvägen 35, 656 71 Skattkärrtel 054-86 41 76

ÅrsbokRedaktörer: Bodil Liljefors-Persson, Emma Hall. ISSN: 0348-8918

MedlemsskapMedlem blir man enklast genom att anmäla till skattmästaren. Adress ovan.

För medlemsavgiften (250 kr) erhåller man årsbok och tidsskriften (4 nr/år).

För pensionärer är avgiften 200 kr.För studerande är avgiften 100 kr.

FLR PlusGiro 15 69 53-2

Hemsida www.fl r.se

Tryck & formPrinfo Grafi skt Center, Malmö 2011

Omslag: Helgeandsholmen med RiksdagshusetOmslagsfoto: Holger Staff ansson

Makt och förändringVilka är de viktigaste begreppen i de samhällorienterande ämnena i skolan? Vad är det egentligen som undervisningen ska handla om?

Den frågan ställdes en gång till en framstående svensk pedagog på området. Svaret blev kort och koncist: ”Makt och förändring är de centrala begreppen.” Kanske är det här en bra kompass eller mätsticka för att bedöma de nya styrdokument för den svenska skolan som nu tar form och som ska börja gälla från höstterminen detta år. Skolan ska både leva i nuet och förbereda för framtiden, så som vi har anledning att tro att den blir. Eleverna ska kunna uppleva att den orientering om samhället som skolan ger både förkla-rar det närvarande och ger viktiga förberedelser för det kommande. Makt står för det bestående, förändring för det som ska komma.

krisTendoMsdeBATTenFlera förslag till kursplan för ämnet religionskunskap i grundskolan har presenterats. I slutet av processen har frågan om kristendomens ställning debatterats. Debat-ten har lett till tydligare skrivningar i kursplanen om att kristendomen ska ha en särställning, inte ur san-ningssynpunkt men med tanke på kristendomens stora infl ytande under lång tid över livet i Sverige. Mot detta fi nns egentligen inget att invända. I alla de förslag till kursplan som presenterats har detta varit självklart, att kristendomen skulle ha största utrymmet. Det är ju ändå så att en majoritet av befolkningen tillhör Svenska kyrkan eller något annat kristet samfund. Det vore väl märkligt om det inte fi ck nämnas. Låt oss kalla detta för maktaspekten, att beskriva den domi-nerande religionen i Sverige i nuläget, att hjälpa unga människor förstå sin omgivning, samhället de lever i. Men så har vi förändringsaspekten. När utbild-ningsminister Björklund skulle motivera förändring-

arna i kursplanen för religionskunskap sa han i en tidningsintervju att det är ju självklart att kristendo-men har påverkat det svenska samhället mer än hindu-ismen. Det låter bestickande, men den som studerar den svenska verkligheten ur religiös synpunkt vet att påverkan från de ostasiatiska religionerna är mycket stor och har varit det under fl era decennier. Yoga och meditation är numera självklara inslag i svensk frisk-vård. Det religiösa landskapet i Sverige förvandlas mycket snabbt. Globalisering är den stora processen som förändrar livet nu och kommer att göra det än mer i framtiden, så vitt vi kan se. Nationalistiska och lokalpatriotiska strömningar är snarast en bekräftelse då den stora kulturella entropin då allt blandas och delvis förlorar sin särprägel. Hur förbereder skolan för framtiden? I det avseendet är tyvärr slutprodukten i kursplanearbetet i religionskunskap sämre än försla-gen som har förkastats. Förändrings- och mångfalds-aspekten har tonats ner för att ge plats för en backlash. Ett exempel på det är även det stora utrymme som ges åt området religion – vetenskap i kursplanen för gymnasiet. Det känns som nattståndet 50-tal. Vad ungdomar behöver för framtiden är förmågan att leva i dialog med människor med annat ursprung, annan religion. Det fi nner man inte mycket om i kurspla-nerna.

änglAgård iiiDe största förändringarna i det svenska religiösa landskapet sker nu bland de kristna samfunden. De många frikyrkorna håller på att gå samman till några få samfund. Evangeliska frikyrkan har redan funnit

4 | r e l i g i o n & l i v s f r åg o r

sin form och snart har metodister, baptister och missions-förbundare en gemensam organisation. Samgåendet drivs av två omständigheter. Alla samfund tappar medlemmar och de gamla samfundsskiljande frågorna är inte längre aktuella som stridsämnen. Om det blåser en tydlig bris i frikyrkoleden så är det styv kuling i Svenska kyrkan. Församlingar slås samman i rask takt, prästgårdar, församlingshem och även kyrkor säljs av. Kyrkoledningen lamslås av interna strider. Det stora proble-met är ändå ekonomin där framtidsutsikterna ser mycket mörka ut, beroende på ett årligt medlemstapp på omkring en procent. Kommer Svenska kyrkan att kunna upprätthålla en rikstäckande verksamhet, så som avtalet med staten från millennieskiftet stipulerar? Den kyrkliga statistiken talar sitt tydliga språk. Svenska kyrkan har ett bra statistiskt material från 1970-talets början. Då var 95 % av befolkningen kyrkomedlemmar. 2009 är siff ran 71 %. Om 20 år har vi anledning att tro att högst hälften av befolkningen är medlemmar i Svenska kyrkan. Andelen döpta av antal födda är nu 56 %. För skolans del

kan det vara intressant att 1970 konfi rmerades 81 % av en årskull. Nu är det 32 % och fl ickorna är i stark majoritet. Men det fi nns annat som pekar uppåt. Körverksamhet exem-pelvis med över 100 000 deltagare och förskoleverksamhet. Det som står sig bäst över tid är begravningsverksamheten. De regionala skillnaderna i Svenska kyrkan förstärks. I nya fi lmen Änglagård III skickar regissören Colin Nutley med osviklig fi ngertoppskänsla iväg prästen från första fi lmen 1991, den rejäle statkyrkotjänstemannen spelad av Reine Brynolfsson. Hans plats övertas av prästkandidaten med ortodox fromhetsinriktning, som gör korstecken och intresserar sig för alternativrörelsen. Förändring, förändring. Och de här stora förändringarna i det religiösa landskapet hänger samman med andra stora förändringar inte minst migration. Skolan måste förbereda elever för den framtid vi anar. Framtidsperspektivet och förändringsperspektivet är för svagt i de nya kursplanerna.

nils-åke TidMAn

Nu är det dags för årsavgiften 2011!Sätt in 250 kr på FLR:s plusgirokonto 15 69 53-2 (Studerande 100 kr, pensionär 200 kr).

Du får fyra intressanta nummer av Religion & Livsfrågor samt FLR:s årsbok.

Vem är Gud? Vad är bön? Hur ser Katolska kyrkan på andra religioner? Varför är Katolska kyrkan mot abort? Litet häfte, rikt illustrerat, som vill ge svar på de vanligaste frågorna kring Katolska kyrkan. Häftet har tagits fram för elever och lärare som gör studiebesök i katolska församlingar, men kan berika all religionsundervisning. Det ger nyttig baskunskap till alla som på ett enkelt sätt vill få information om kyrkans hållning i en rad frågor.

Häftet är utgivet av Katolska Pedagogiska Nämnden (www.kpn.se) och kan beställas gratis (mot portoavgift) på: [email protected] fax 08 - 462 94 35 tel 08 - 462 66 30/32

2. Vem är Jesus?Jesus från Nasaret är en historisk person som levde i det av romarna ockuperade Palestina för 2000 år sedan. Genom sina handlingar, sina relationer och sin under-visning förde han människorna närmare Gud. Den Gud som Jesus visar oss är en Gud som förlåter, som botar och som älskar. Hans liv kom att innebära befri-else och upprättelse för många. Mötet med honom väckte också önskan om att ändra inriktning i livet. Jesus gjorde det möjligt för människor att erfara Guds närvaro. Katoliker, liksom andra kristna, tror att Jesus kom från Gud. Vi tror att han är både sann Gud och sann män-niska. Genom Jesus, som är Guds Son, har Gud blivit en broder och medmän-niska för oss, han har visat oss både Guds och människans sanna ansikte.

8

6. Varför behövs påven?

Påven är Kyrkans ledare och en synlig symbol för Kyrkans enhet. Det behövs en person som kan hålla ihop en världs-vid Kyrka. Det var Jesus själv som gav förtroendet till en av sina apostlar att vara ledare för den unga Kyrkan. I evangeliet står det att Jesus sa till Petrus ”Du är den klippa på vilken jag ska bygga min Kyrka” ( jfr Matt 16:18). Senare sa Jesus till Petrus: ”Var en herde för mina får” ( Joh 21:17) med vilket han menade att Petrus skulle leda och stödja den kristna gemenska-pen. Jesus vill alltså att det ska finnas någon som har ett särskilt uppdrag att leda och hålla ihop Kyrkan. Petrus reste senare till Rom där han led mar-tyrdöden, det vill säga han blev dödad för sin tros skull.

16

11

6. Varför behövs påven?

Påven är Kyrkans ledare och en synlig symbol för Kyrkans enhet. Det behövs

12. Vad är helgon?För katoliker och ortodoxa är helgon personer i himmelen som levt ett liv i stor kärlek och moralisk godhet. Ibland är de officiellt helgonförklarade, men de behö-ver inte vara det.

Alla människor är kallade att bli helgon, det vill säga att vara det som Gud har tänkt att vi ska vara när han skapade oss. Detta är ofta svårt för oss männis-kor, som gärna sätter oss själva i cen-trum i stället för Gud. Det är därför det är så beundransvärt att någon verkligen låter Guds kärlek och vilja råda i sitt liv, fullt ut. Vi har helgonen som förebilder, kanske kan man till och med kalla dem för våra kristna ”hjältar”. När man läser om helgonens liv är det slående vilken inre glädje som präglar dem, trots många gånger svåra yttre omständigheter.

Vi katoliker tror att helgonen lever hos Gud efter döden och att de kan be för oss direkt till Gud, på samma sätt som vi ber

28

Helige Franciskus av Assisi

Heliga Teresa av Avila

Helige Ignatius av Loyola

25 FRÅGOR OCH SVAR

OM

KATOLSK TRO

117. Om Gud finns, varför finns det så mycket ont?

En hel del av det lidande vi människor drab-bas av orsakas utan att vi människor kan göra så mycket åt det. Det kan vara sjukdomar, vulkanutbrott och jordbävningar. Visserligen kan en del naturkatastrofer förklaras av att vi skövlat naturen i stället för att vårda den. Men att vi på olika sätt drabbas av fysiskt ont verkar ändå på något sätt höra till livet som det nu är. Gud tillåter att det sker, ibland kan vi se att det ändå kan leda till något posi-tivt, men förstås inte alltid.

Ett annat sorts problem är det lidande som drabbar oss till följd av människans eget fria val. Det hänger ihop med arvsynden, det vill säga människans benägenhet att synda och att ibland välja det onda i stället för det goda. Vi kan tänka på den ondska som Stalin och Hitler var skyldiga till, men också allt det lidande som vi dagligen utsätter vår nästa för genom att sätta oss själva först. Den medvetna synden drabbar ofta andra människor, men den drabbar alltid oss själva.

Kristna tror att Jesus, som vi också kallar Kristus (= ”den smorde”, den av Israels folk efterlängtade Messias, räddaren) kom till världen för att återge oss den fulla gemenskapen med Gud, vår Fader. Den ursprungliga harmoni som funnits i världen hade gått förlorat genom synden. Människor hade svårt att lita på och förstå Guds godhet. Vår förmåga att välja det goda hade skadats och lidande och död kom in i människans liv. Det är Kyrkans tro att Gud blivit människa för att befria oss från det onda. Jesus blev dömd till döden genom korsfästelse. De första kristna vittnade om att han uppstått igen. Hans död och uppståndelse fullbordar människans slutliga räddning. Jesu upp-ståndelse är den viktigaste sanningen i vår tro på Kristus. Genom att Jesus Kristus uppstod från graven vet vi att han besegrat döden. Genom sin Ande fortsätter han att leva med oss och ger oss evigt liv.

9

5. Är allt som står i Bibeln bokstavligt sant?Bibeln är grundläggande för katoliker, här möter vi Guds ord. I Bibeln ger Gud oss kunskap om sig själv och sin vilja för oss. Bibeln är inspirerad av den helige Ande. Men Bibeln är också skriven av människor utifrån sina speciella förut-sättningar. Vi ser inte på Bibeln som om den vore en bok i naturvetenskap. Inte allt som står i Bibeln är bokstav-ligen sant. Ta till exempel skapelsebe-rättelsen i början av Bibelns första del, Gamla testamentet (GT), där det sägs att allt skapades på sex dagar. Vi menar att det är en vacker poetisk skildring av att Gud har skapat hela universum. Men vi behöver inte tro att det har gått till precis så som det står.

Bibeln är inte en bok utan ett helt bib-liotek. Där finns olika slags texter. En del är historiska, andra är symboliska. En del är vacker poesi. Många är fan-

tastiska skildringar av vad det innebär att vara människa. Höga Visan i GT anses vara en av de vackraste kärleks-skildringar som någonsin skrivits. I Psaltaren, Ordspråksboken, Jobs bok och Predikaren finns underbara texter om människans villkor på gott och ont. Nya testamentet (NT), Bibelns andra del, handlar om Jesus och de första kristna. Vi katoliker menar att evang-elierna tillförlitligt berättar vad Jesus sa och gjorde.

De äldsta bibeltexterna i GT har till-kommit för flera tusen år sedan och de yngsta texterna i NT är skrivna före år 100 efter Kristus. Det betyder att vi måste försöka förstå i vilket sam-manhang de skrevs. Vi katoliker menar också att Bibeln måste läsas i ljuset av hur Kyrkan genom två årtusenden har tolkat den. Var och en av oss bör läsa

14

Munkar och nunnor (eller bröder och systrar) har vigt sitt liv åt Gud. Deras kal-lelse innebär att de lovar att leva i avhåll-samhet (=kyskhet), att bara ha gemensam egendom och att lyda sina överordnade. Att leva i kloster är ett engagemang för hela livet. Det liv som systrar, bröder och vissa präster lever kallar vi för ”ordensliv”. Det finns kontemplativa ordnar där man lever, ber och arbetar i tystnad i klostret. Där ber man tillsammans flera gånger om dagen för hela världen, också för dig och mig. Många av dessa kloster har gäst-hem som munkarna eller nunnorna har hand om. Sedan finns det aktiva ordnar, där man ägnar sig åt goda gärningar, till exempel att hjälpa fattiga, undervisa eller vårda sjuka.

De första sjukhem och skolor som uppkom i Sverige på medeltiden drevs av munkar och nunnor. I fattiga länder drivs fortfarande många skolor och sjukhus av

11. Vad gör munkar och nunnor?

26

officiellt helgonförklarade, men de behö

Alla människor är kallade att bli helgon, det vill säga att vara det som Gud har tänkt att vi ska vara när han skapade oss. Detta är ofta svårt för oss männis-kor, som gärna sätter oss själva i cen-trum i stället för Gud. Det är därför det är så beundransvärt att någon verkligen låter Guds kärlek och vilja råda i sitt liv, fullt ut. Vi har helgonen som förebilder, kanske kan man till och med kalla dem för våra kristna ”hjältar”. När man läser om helgonens liv är det slående vilken inre glädje som präglar dem, trots många gånger svåra yttre omständigheter.

Vi katoliker tror att helgonen lever hos Gud efter döden och att de kan be för oss direkt till Gud, på samma sätt som vi ber

5. Är allt som står i Bibeln bokstavligt sant?Bibeln är grundläggande för katoliker, här möter vi Guds ord. I Bibeln ger Gud oss kunskap om sig själv och sin vilja för oss. Bibeln är inspirerad av den helige

tastiska skildringar av vad det innebär att vara människa. Höga Visan i GT anses vara en av de vackraste kärleks-skildringar som någonsin skrivits. I

för varandra här på jorden. Ofta har vi en särskilt nära relation till ett visst helgon, kanske ett helgon vi är uppkallade efter. Han eller hon är som en extra vän i him-melen.

Det främsta helgonet är Jungfru Maria, Guds Moder. Andra kända helgon är Lucia, Nikolaus och Franciskus av Assisi. Mest känd i Sverige är nog Heliga Birgitta som levde på 1300-talet. Helgon från vår tid är till exempel Maximilian Kolbe som gav sitt liv i nazisternas koncentrations-läger och Moder Teresa från Calcutta, som fick Nobels fredspris 1979.

29

Saliga Moder Teresa från Calcutta

Helige Maximilian Kolbe

Heliga Birgitta

Helige Padre Pio av Pietrelcina

någon som har ett särskilt uppdrag att leda och hålla ihop Kyrkan. Petrus reste senare till Rom där han led mar-tyrdöden, det vill säga han blev dödad

sättningar. Vi ser inte på Bibeln som om den vore en bok i naturvetenskap. Inte allt som står i Bibeln är bokstav-ligen sant. Ta till exempel skapelsebe-rättelsen i början av Bibelns första del, Gamla testamentet (GT), där det sägs att allt skapades på sex dagar. Vi menar att det är en vacker poetisk skildring av att Gud har skapat hela universum. Men vi behöver inte tro att det har gått till precis så som det står.

Bibeln är inte en bok utan ett helt bib-liotek. Där finns olika slags texter. En del är historiska, andra är symboliska. En del är vacker poesi. Många är fan-

om människans villkor på gott och ont. Nya testamentet (NT), Bibelns andra del, handlar om Jesus och de första kristna. Vi katoliker menar att evangelierna tillförlitligt berättar vad Jesus sa och gjorde.

De äldsta bibeltexterna i GT har tillkommit för flera tusen år sedan och de yngsta texterna i NT är skrivna före år 100 efter Kristus. Det betyder att vi måste försöka förstå i vilket sammanhang de skrevs. Vi katoliker menar också att Bibeln måste läsas i ljuset av hur Kyrkan genom två årtusenden har tolkat den. Var och en av oss bör läsa

14

Bibeln, men samtidigt är det viktigt att komma ihåg att det är Kristus som är kristendomens centrum, inte Bibeln. Troligen började man skriva ner det Jesus sagt och gjort ganska tidigt men det dröjde några decennier innan olika personer i den tidiga Kyrkan sammanställde allt i evangelierna. Kyrkan och den muntliga traditionen fanns alltså före Nya testamentet. Det var också Kyrkan som avgjorde vilka texter som skulle finnas i Bibeln. De texter som blev NT var spridda i hela den då existerande Kyrkan och skulle kunna dateras tillbaka till apostlarna och lärjungar i apostlarnas närhet. Den siste av Jesu tolv lärjungar, Johan-nes, avled, ca år 90. Därför faller alla de texter som kallas gnostiska, exem-pelvis Evangelium enligt Judas/Maria Magdalena/Thomas bort eftersom de, tvärtemot vad många tror, skrevs långt efter texterna i Nya testamentet.

15


UngAs vAkenheT och UndrAnInte så sällan har det efter höstens val sagts att Sveriges politiska landskap har förändrats. Med Sverigedemokrater-nas inträde i riksdagen och framgångar i en rad kommun-fullmäktigeförsamlingar har någonting blivit annorlunda. Ett parti som tycks förankrat i ett motstånd mot och ett avståndstagande från vad som anses vara främmande och annorlunda kan betraktas som främlingsfi entligt. Och det är nog så många vill beteckna och beskriva Sverigedemokra-terna. Är det en korrekt karakteristik? Frågan belyses något i en intervju med Marie Demker i det här temanumret. Jag tror inte bara att det är det politiska landskapet som har förändrats – eller synliggjorts. Valresultatet har också kommit att sätta sin prägel på hur det etiska och det existen-tiella samtalet förs i exempelvis klassrum och föreläsnings-salar. Redan några dagar efter den 19 september bad några av mina elever att vi inom ramen för religionskunskapens etikmoment skulle diskutera hur Sverigedemokraternas invandringspolitiska grundsatser kan och bör relateras till den demokratiska värdegrunden med fokus på solidaritet, rättvisa och likaberättigande. Några studenter önskade reso-nera kring samma grundsatser när vi genomförde analytiska studier kring värdegrund, demokrati och integration. Jag blir glad när de ungdomar jag möter i skolan ser vad som händer i samhället och i världen och när de ber att vi ska ta upp det som angår dem i våra diskussioner kring människosyn, etik och livsåskådning. Vi lärare möter många kloka unga människor med utpräglad känslighet för när någon eller några riskerar att fara illa, uteslutas ur en samhörighet och en respektfull gemenskap, exkluderas till följd av orättfärdiga över- och underordningar – ja, när värde och värdighet får stå tillbaka för orättvisa, intolerans och bristande respekt. En fråga som jag tycker på ett remarkabelt sätt har aktua-liserats genom höstens val rör lärares professionella uppdrag i relation till specifi ka ställningstaganden. Givet att jag tycker mig fi nna att ett visst politiskt parti eller en bestämd orga-nisation för fram ståndpunkter som tycks strida mot – eller åtminstone inte på något enkelt sätt låter sig förenas med – skolans styrdokument rörande bland annat människosyn och etik: hur ska jag agera i sådana diskussioner som de ovan-nämnda? Var går gränsen mellan en saklig analys av relatio-nen mellan ett partiprogram och nämnda styrdokument och en subjektiv tolkning som är mer personligt motiverad än

intersubjektivt förankrad och analyserad? Hur ska egentligen krav på allsidighet och objektivitet i undervisningen tolkas och tillämpas?

sds sAMTidsAnAlYs och islAMTolkningHär fi nns anledning att peka på ett påstående från Sverige-demokraternas valmanifest 99 förslag för ett bättre Sverige, nämligen att en ansvarsfull invandringspolitik innebär ”Ett stopp för islamiseringen av det svenska samhället”. Det här påståendet saknar, vad jag kunnat fi nna, exemplifi e-ring i manifestet. Jag hade gärna önskat en sådan. Jag har nämligen inte sett några uttryck för en ”islamise-ring” av det svenska samhället, och förstår därför inte vad som menas med påståendet. Nog fi nns där olika strömningar. Jag kan tycka att det fi nns mycket av amerikanisering av det mediala samhället, mycket av nyandlighetsfokusering i samhälleliga kon-texter både utanför och innanför de mer traditionellt religiösa, en rätt så påfal-lande individualisering av värde- och meningssrelaterade diskussioner och förhållningssätt. Men en ”islamise-ring” – nej, den har jag faktiskt inte stött på – och då träff ar jag ändå väldigt många svenska muslimer, inte minst unga sådana. Det återstår att se hur de som fört fram ordet i en svensk kontext önskar defi niera innebörden. I sin uppmärk-sammade artikel om Islam som ett stort och reellt hot publicerad i Aftonbladet den 19 oktober 2009 gav visserligen Jim-mie Åkesson exempel på hur allt mer av förhållningssätt som han ser som uttryck för en muslimsk tro och livshållning enligt hans mening accepteras i det svenska sam-hället. Frågan är om de exempel han nämner – bland annat försäljning av halalkött, infö-randet av olika bad- och simtider för kvinnor och män på vissa badhus och skolor och lov för att fi ra Ramadan tillsammans med höga invandringssiff ror, samtidigt med påstådda restriktioner kring manifestationer av det som anses vara svenskt och stå för en ”svensk

olof frAnck

Tro, värde och politikHöstens valresultat förändrade det svenska politiska landskapet. Många klassrums-diskussioner tog fart och lärare utmanades både i sin profession och som människor. Docent Olof Franck, temanumrets redaktör, beskriver hur han tolkar det politiska läget, religionskunskapslärarens uppdrag och sin egen personliga uppgift.


kultur”– ger stöd för att tala om en ”islamisering”? Det talas i valmanifestet om vikten av att ”invandrarna anpassar sig till det svenska samhället” och inte tvärtom och att ett förbud mot heltäckande slöja på off entliga platser bör införas – samt att en återgång till ”1970-talets assimileringspolitik” vore önskvärd. Här fi nns skäl att klargöra vad det är

som tänks utgöra en ”islamisering” – och vad det är som tänks utgöra motive-rade motåtgärder.

Jag vet inte om den korrekta slutsatsen att dra är att muslimer i Sve-rige enligt partiets mening bör avstå från allt sådant som inte direkt

eller indirekt kan relateras till eller motiveras utifrån vad som enligt en eller annan föreställning kan betraktas som uttryck för

”svensk kultur”. I nämnda artikel talar Åkesson om att Islam saknar ett Nya Testamente med ett ”allmängiltigt kärleksbud-skap”. Jag tror att han har anledning att läsa på en del för att inte begränsa synfältet vad gäller uttryck för kärlek och res-pekt i religiösa kontexter. Jag brukar låta mina elever få fun-dera över Koranens sura 49 vers 13 vilkens inledande avsnitt i Zettersténs översättning låter: ”Människor, vi har förvisso

skapat er av man och kvinna och indelat er i folk och stammar, för att ni skall lära känna varandra (inte för att ni skulle förakta

varandra)”. Det är lätt att fi nna bryggor till vår tids värdegrundstänkande och dess framhållande av det goda och det fantastiska i att med respekten

och ömsesidigheten i bröstet se och röra sig bland mångfaldens människor. Men detta talar Åkesson och Sverigedemokraterna tyst om. Jag vet inte i vilken

utsträckning de har läst och studerat Koranen och dess olika tolkningar, tagit del av haditherna och de diskussioner som förs kring deras innebörd och aktuella relevans eller satt sig in i den mångfald av uttryck Islam kan ta sig i människors konkreta vardagsliv.

en religionskUnskApslärAres UppdrAgEn uppgift i skolans undervisning i religionskunskap är att kritiskt granska och

analysera religioner och livsåskådningar med hänsyn till exempelvis värdegrund, jämställdhet och likaberättigande. Det gäller också Islam: det fi nns en rad frågor där det är intressant att se hur exempelvis en patriarkal syn på kärlek och sexualitet inom ramen för traditionella riktningar inom Islam förfäktats. Men så är det också med andra religioner och icke religiösa livsåskådningar. Patriarkala, sexistiska och homofoba uttryck förekommer någonstans i de

fl esta livsåskådningar. Men det betyder varken att var och en som företräder dessa livsåskådningar skriver under på de här uttrycken eller att det skulle fi nnas

skäl att enbart fokusera på att kritiskt granska en av livsåskådningarna. Man kan fundera över att just Islam är så uppmärksammad i Sveri-

gedemokraternas argumentation. Ska man tolka det som uttryck för islamo-fobi? Begreppet, menar Jan Hjärpe i en av det här temanumrets intervjuer, är tillämpligt på partiets ståndpunkter och Fredrik Gregorius diskuterar i sitt bidrag hur islamofobibegreppet mer allmänt ska tolkas och tilläm-pas. I sammanhanget kan också Elisabeth Gerles artikel nämnas, i vilken hon karakteriserar Sverigedemokraternas syn på religion och kristendom.

Dessutom ger lärarstudenterna Susanne Asp och Evin Malla-Mohammed i sin sammanfattning av en studie baserad på intervjuer med lokalpolitiker före-

trädande riksdagspartierna exempel på hur bland annat Sverigedemokraterna kan tänkas resonera kring undervisning i religionskunskap.

I den nyligen av regeringen beslutade ämnesplanen för religionskunskap på gym-nasiet heter det bland annat under rubriken ”Syfte” att ”Undervisningen i ämnet religionskunskap ska syfta till att eleverna breddar, fördjupar och utvecklar kunskaper om religioner, livsåskådningar och etiska förhållningssätt och olika tolkningar när det gäller dessa… Undervisningen ska ta sin utgångspunkt i en samhällssyn som präglas av öppenhet i fråga om livsstilar, livshållningar och människors olikheter samt ge eleverna möjlighet att utveckla en beredskap att förstå och leva i ett samhälle präglat av mång-fald… Undervisningen ska leda till att eleverna utvecklar kunskaper om hur människors


moraliska förhållningssätt kan motiveras utifrån religioner och livsåskådningar. De ska ges möjlighet att refl ektera över och analysera människors värderingar och trosföreställningar och därigenom utveckla respekt och förståelse för olika sätt att tänka och leva”. I den nyligen beslutade kursplanen för religionskunskap på grundskolan betonas bland annat att ”ett internationali-serat samhälle baserat på etnisk och kulturell mångfald ökar betydelsen av att förstå hur människor tänker, handlar och formar sina liv. Ämnet bidrar till förståelse av traditioner och kulturer och ger därmed en grund för att bemöta främlings-fi entlighet samt utvecklar elevernas känsla för tolerans”. För att kunna leva upp till dessa syften och mål med undervisningen måste religionernas komplicerade struktu-rella såväl som enskilda former och uttryck problematiseras. Generaliseringar och förutfattade meningar ska förebyggas och motverkas. Det betyder att kunskaper som både bred-dar och fördjupar ska stå i centrum för undervisningen i religionskunskap. På så vis kan man lära sig mer också och inte minst om religionernas och livsåskådningarnas männis-kor, och spegla sig i deras existentiella och etiska övertygelser, drömmar och visioner. Ett vi-dom-tänkande hör helt enkelt inte hemma här lika lite som det gör det i något samman-hang där människosyn och värde uppmärksammas.

en religionskUnskApslärAres credoJust speglandet i den Andre oavsett vem han eller hon är, vilka egenskaper eller bakgrunder eller drömmar eller visioner han eller hon har, ser jag som den främsta vägen till samhörighet och ömsesidig respekt. Vi människor hör ihop. Jag bär inom mig den judiske tänkaren Martin Bubers råd att möta medmänniskan som ett Du och inte som ett Det, att inte objektivera medmänniskorna som ju är en del av samma verklighet och samma liv som jag själv. Jag bär också inom mig den danske teologen Knud Ejler Løgstrups uppmaning att inte störa eller kränka den naturliga tillit som är så grundläggande, för att människor ska kunna utvecklas, ta in livet och dess rikedom för sig själv i samhörighet med andra. Långtifrån alltid lyckas vi förverkliga dessa visioner – men vi, och inte minst vi lärare, måste alltid se till att odla och försöka gestalta dem så gott vi bara kan. Jag nämnde tidigare frågan hur man som lärare ska hantera en situation där ett politiskt partis uppfattningar i en eller annan fråga aktualiseras i klassrummet eller föreläsningssalen. För min del är saken klar. Jag har genom mina år som lärare burit med mig ett pedagogiskt, moraliskt och existentiellt credo: att ha målet att aldrig kompromissa om mitt uppdrag att så gott jag kan i relationen till elever och studenter, där jag rör mig, lämna mitt bidrag till att försöka förebygga och motverka orättvisa och orättfärdiga över-och underordningar mellan människor, baserade på vad det än må vara – kön, etnicitet, religion, hälsa, ålder, sexualitet, funktionshin-der eller annat. Att sträva mot detta

mål är inte detsamma som att alltid nå det, och det måste fi nnas rum för misslyckanden där man av ett eller annat skäl inte når ända fram. Men alla i skolan verksamma äger detta uppdrag och har ett ansvar för att gestalta det i mötet med barn och unga. Om någon på exempelvis politisk eller religiös grund menar sig ha anledning och skäl att förfäkta en hierarkisk män-niskosyn har jag att lyfta en diskussion och relatera till de värden på vilka det demokratiska samhället vilar. Det är att märka att jag inte får lägga locket på. När en sådan männis-kosyn kommer på tal måste den upp till ytan, tolkas, gran-skas och ventileras. Kampen för en demokratisk och värdig människosyn är inte tyst – snarare tvärtom! Genom åren har jag i klassrumsdiskussioner mött exempel på främlingsfi ent-lighet, rasism, sexism, homofobi och andra inställningar som står i kontrast till en människosyn byggd på demokrati, lika värde och likaberättigande. Då har det varit viktigt att få samtala och diskutera, belysa och analysera – inte för att förrätta dom men för att visa på vägar att gå för den som vill avvika från tidigare, intrampade stigar. Just samtalets och dialogens betydelse diskuterar Lovisa Bergdahl i sitt bidrag i det här numret – och hon pekar på hur viktigt det är att tänka över vad vi egentligen menar med dessa begrepp: vad är ett gott samtal och vad är en god dialog?

eTT TeMAnUMMers AMBiTionNär frågorna efter Sverigedemokraternas framgångar i mina klassrum har rests, har det känts betydelsefullt att ta tag i dem, utveckla dem och fundera i relation till de existentiella och etiska fundament som kan knytas till skolans styrdoku-ment. Men vi får inte glömma att frågor kring människosyn alltid har ett ansikte, ett vanligt och samtidigt unikt ansikte, precis som vårt eget. Intervjun med Mohamed mot slutet av det här temanumret presenterar just ett sådant ansikte. Det är där jag vill börja och sluta den här inledningen till detta temanummer. Frågor som rör människosyn, etik och värdegrund rymmer många principiella dimensioner där analyser på strukturella makronivåer är nödvändiga. Men i centrum måste först och sist den lilla, stora människan få stå i all sin konkretion och all sin enkelhet och all sin komplexi-

tet. Hon är jag och jag är hon. Vi hör samman och vi bildar tillsammans något stort och

mäktigt. Därför har temat Tro, värde och politik stor relevans för undervisning i bland annat religionskunskap. Inom ramen för det temat

aktualiseras frågor som rör mänsklighet, värdighet, människosyn och moral. De frågorna

kan se olika ut och ha varierande bakgrund. Efter höstens val har Sverigedemokraternas framgångar

och partiets invandringspolitiska ståndpunkter och diskussioner kring dessa aktualiserat sådana frågor. Det har varit ett skäl för att låta 2011 års första nummer av Religion & Livsfrågor handla om nämnda tema.

olof frAnck


SOL 4000 – Religion och LivEfter drygt fyra decennier och ett antal kursplaneförändringar, kommer SOL 4000 – självklart anpassad till Lgr 11! Under årens lopp har SOL-paketet vuxit, och det är med stolthet vi kan säga att du med SOL4000 kan hitta en lösning för alla dina elever. Ett solklart val!

Att leva i ett samhälle ställer höga krav på dess invånare. Förståelse och respekt för människors olika val men också att kunna göra egna medvetna val. Religion och liv behandlar frågor som övar eleven i att refl ektera över livsfrågor men även att ta ställning i dessa. Att veta vem man är och var man kommer ifrån är viktigt, att skapa en identitet. Självklart behandlas fortfarande kristendomen och övriga världsreligioner, livsåskådningar och deras historia på samma innehållsrika och levande sätt som i tidigare upplaga.

Författare: Leif Berg, Gunilla Rundblom

SOL 4000 RELIGION OCH LIV 7

SOL 4000/Religion och liv 7 Elevbok 27-41944-5

SOL 4000/Religion och liv 7 Lärarhandledning (pdf) 27-40957-6

SOL 4000/Religion och liv 7 Fokus Elevbok utk 2012

SOL 4000/Religion och liv 7 Fokus Arbetsbok utk 2012

SOL 4000/Religion och liv Fokus Arbetsbok m ordlista utk 2012

NoK_Annons_SOL_Religion&Livsfragor.indd 1 11-02-02 12.02.15


från fornnordisk AnknYTning Till svenskkYrkligT engAgeMAngLänge förknippades Sverigedemokraterna, SD, med asatro och sökande efter fornnordiska, förkristna anknytningar för det svenska. Först under senare år har vissa sverigedemokra-ter betonat samhörigheten med Svenska kyrkan. Ursprunget i rörelsen Bevara Sverige svenskt och den gamla anknytningen till nazismen har tonats ner. Istället vill SD framställa sig som rumsrena och som ett ”vanligt parti”. Att etablera sig som parti både i kommun och lansting och i Kyrkomötet kan ses som en del av denna strategi. Sverigedemokraterna ställde upp i kyrkovalet första gången 2001. I valet 2005 fick partiet fyra mandat i kyrkomötet, jämfört med två i det tidigare valet. 2010 hade de sju mandat. ”Kyrkan måste våga stå för de kristna värderingarna och värna de gamla familje- och samhällsidealen” säger Margareta Sandstedt från Gävle i en intervju till Arbetarbladet i septem-ber 2009. SD vill att kyrkan spelar en aktiv roll för att fira och upprätthålla nationella högtider med kristen anknytning. Arti-keln hänvisar till Sverigedemokraternas valmanifest 2009 i en faktaruta. Där hävdas att det ”mångkulturella samhällssystemet medför stort lidande och oro för många människor och på sikt är ett hot mot både kristendomens ställning och den samhälle-liga gemenskapen. De anställda inom kyrkan bör inte verka för detta under arbetstid.” Istället för att uppmuntra ”massinvand-ring av ekonomiska migranter, eller framföra krav på amnesti för skyddsbehövande bör man inrikta sig på att hjälpa de verkligt nödlidande på plats i deras respektive närområden och på så sätt hjälpa fler och mer behövande människor.”

Vidare menar man att kyrkan bör försvara och stärka moralens, äktenskapets och den traditionella kärnfamiljens ställning. Kvinnors och mäns olika roller och särart betonas. Följdriktigt värnar de också dem som motsätter sig kvinnor som präster. SD var också emot den förändring av äkten-skapsbalken som nu genomförts och menar att kyrkan bör vara mer offensiv i sin inhemska mission. Detta är ett sätt att bemöta ”främmande religioner” och ”allt färre svenskar betraktar sig som kristna”. ”Kyrkan bör också överväga att inrätta ett nationellt hjälpcenter för konvertiter från islam och andra totalitära trosläror”.

inspirATion från dAnsk nATionAlroMATik I boken Farlig förenkling har jag analyserat SD:s motioner till Kyrkomötet för att klargöra deras människosyn och kyrko-politiska inriktning. Om detta ingår i en genomtänkt teologi är svårt att avgöra. SD lever i ett internationellt utbyte med andra likartade partier och har tagit starka intryck av exempelvis Dansk folkeparti som knyter an till nationalro-mantiska idéer om ett folk, en historia, ett språk och en tro. N.F.S. Grundtvigs tal om varje folks egenart som var ett sätt att uppmuntra landsortens folk inom en radikal pedagogik används nu för att exkludera de andra. SD definierar folket etniskt. Favoritpsalm är J.A. Eklunds Fädernas kyrka som man vill återinföra i psalmboken. Döda och ännu inte födda av det egna folket hör till men inte de som kommer från andra kulturer. Begreppet ras som sorteringsinstrument har bytts mot kultur som ses som statiskt och oföränderligt.

elisABe Th gerle

elisABe Th gerle

SD och religionSverigedemokraterna vinner anhängare inte bara i kom-mun och landsting utan också i kyrkomöte. Elisabeth Gerle – adjungerad professor i etik, särskilt mänskliga rättigheter, vid Uppsala universitet och etikforskare vid Svenska kyrkans sekretariat för teologi och ekumenik – redovisar partiets position i några kyrkopolitiska frågor och diskuterar möjliga influenser för de positioner de intar.

liTTerATUrFaktaruta, Arbetarbladet med utdrag ur SD:s valmanifest 2009. http://arbe-tarbladet.se/nyheter/gavle/1.1350328-sd-anvander-kyrkovalet-som-genrep (2010-12-01).Gerle, E. (2010) Farlig förenkling – om religion och politik utifrån Sverigedemokra-terna och Humanisterna. Nora: Nya Doxa.

Hejdenberg, J. (2009, september, 13). Sd använder kyrkovalet som gen-rep Arbetarbladet. [WWW dokument] URL http://arbetarbladet.se/nyheter/gavle/1.1350328-sd-anvander-kyrko-valet-som-genrep (2010-12-01).Lodenius, A.-L. (2010). Sveri-gedemokraternas historia. I H.A. Bengtsson (Red.), Högerpopulismen.

En antologi om Sverigedemokraterna. Stockholm: Premiss förlag.Lodenius, A.-L. & Wingborg, M. (2009). Slaget om svenskheten. Ta debatten med Sverigedemokraterna. Stockholm: Premiss förlag.Mattson, P. (2009). Sverigedemokra-terna in på bara skinnet. Stockholm: Natur och Kultur.

Elisabeth Gerle är också docent vid Lunds universitet med kontor på Raul Wallenbergsinstitutet i Lund. Bland hennes senaste böcker finns på Nya Doxa förlag även:Mänskliga rättigheter för Guds skull – tolka text, tro och tradition (2006) Mångkulturalism för vem? (1999, 2003, 2005).


I år hålls mötet på Malmö Högskola, Hus Orkanen, Våning 4.

Lördagen den 26 mars 2011progrAM13:30-14:30 Religionskunskapsämnets nya kursplaner sal B423, Annika Lindskog & Olof Franck14:30-15:00 Kaff e med dopp15:00-17:00 Årsmötesförhandlingar sal C435

Alla intresserade hälsas välkomna – såväl befi ntliga som blivande medlemmar!Anmäl gärna ditt deltagande till Bodil Liljefors-Persson, [email protected].

NR

2 • 2

010

At

t f

ör

st

å e

tik

oc

h

fin

nA

fö

rh

åll

nin

gs

sä

tt

UTG

ES

AV

FÖ

RE

NIN

GE

N L

ÄR

AR

E I

RE

LIG

ION

SK

UN

SK

AP

Relig

ion

& Li

vsfrå

gor

teMA

Att förstå etik och finna förhållningssätt

» Att lära, och lära ut etik, samt att finna förhållningssätt

» Etiken och religionsämnet

» Etiska dilemman – en pedagogisk utmaning

» Ansiktsslöjor, fasta och emotioner – om lärares värdegrundsarbete

» Att gestalta alla på ett värdigt sätt

– det du lär ut, dina antaganden och attityder har etisk relevans

Relig

ion

& Li

vsfrå

gor

Relig

ion

& Li

vsfrå

gor » Etiken och religionsämnet

» Etiska dilemman – en pedagogisk utmaning

» Ansiktsslöjor, fasta och emotioner – om lärares värdegrundsarbete

» Att gestalta alla på ett värdigt sätt

– det du lär ut, dina antaganden och attityder har etisk relevans

NR

3 • 2

010

Exa

mEn

sar

bEt

En i

lär

ar

utb

ild

nin

gEn

UTG

ES A

V F

ÖR

ENIN

GEN

LÄ

RA

RE

I R

ELIG

ION

SKU

NSK

AP

Relig

ion

& Liv

sfråg

or

tEma

Examensarbeten i lärarutbildningen

» Examensarbetet inom lärarutbildningen

» En subjektiverad yoga?

» Existentiella frågor inom psykoterapi, själavård och skola

» Slöjans plats i den svenska skolan

» Med frälsar’n på bönpallen – Kristen motorcykelkultur i Sverige

Relig

ion

& Liv

sfråg

or

tEmaExamensarbeten i lärarutbildningen

NR

1 • 2

007

RO

LLSP

EL I

RE-

UN

DER

VIS

NIN

GEN

UTG

ES A

V F

ÖR

ENIN

GEN

LÄ

RA

RE

I REL

IGIO

NSK

UN

SKA

P

Relig

ion &

Livs

frågo

r

> Världen genom andra ögon

> Rollspel för förståelse och respekt

> Kunskapssyn – Mål – Bedömning

> Den värdefulla praktiken

TEMA

Rollspel i re-undervisningen

Relig

ion &

Livs

frågo

r

> Världen genom andra ögon

> Rollspel för förståelse och respekt

> Kunskapssyn – Mål – Bedömning

> Den värdefulla praktiken

TEMA

Rollspel i re-undervisningen

NR

2 • 2

007

LEVA

ND

E R

E-U

ND

ERV

ISN

ING

UTG

ES A

V F

ÖRE

NIN

GEN

LÄ

RARE

I RE

LIG

ION

SKU

NSK

AP

Relig

ion &

Livs

frågo

r

TEMA

Levande re-undervisning

> Welcome to Life!

> Att fånga ett tilltal

> Problematik kring etik > Rum för eftertanke

Nu är det dags för årsavgiften 2011!Sätt in 250 kr på FLR:s plusgirokonto 15 69 53-2 (Studerande 100 kr, pensionär 200 kr).

Du får fyra intressanta nummer av Religion & Livsfrågor och FLR:s årsbok.

Extra Erbjudande!

Vi behöver bli fl er i FLR!

Om Du ordnar en ny medlem/abonnent

får Du själv gratis medlemskap under 2011!

Välkommen till FLR:s Årsmöte 2011!


Inte minst Jimmie Åkessons uppmärksammade artikel i Afton-bladet den 19 oktober 2009 har gjort att Sverigedemokraternas uppfattning om islam har kommit i fokus. Vilken är din tolk-ning av denna uppfattning? Partiet har inte någon verklig uppfattning om islam som empirisk företeelse, utan repeterar teman som vi känner igen från debatten inför den Schweiziska minaretförbuds-omröstning, från Wilders propaganda i Holland, och även från Bal Th ackereys antiislamiska propaganda i Bombay och den indiska debatten. Det rör sig om stående teman utan inbördes samband. I opinionsbildningen spelar det som kallas ”ögonblickskommunikation” en stor roll. Nya media har inneburit en global spridning av propaganda, en snabb åtkomlighet för påståenden och utvalda faktoider som vi sedan möter i opinionsbildningen i land efter land, samma påståenden och teman i opinionsbildningen i Indiens hindutva-populism, i motsättningarna på Balkan, i debatten i Danmark, i USAs ”bibelbälte” och bland dess högerdebat-törer. Teman och karakteristiska drag i SDs och i de liknande partiernas propaganda är följande:a. Karakteristiskt för islamofob propaganda (i likhet med

den nazistiska antisemitiska) är att den gärna pekar på ”vad som står i texterna”, och anför citat från respektive religions skrifter. Men man frågar då inte efter hur de troende själva uppfattar de textställena, eller vilket vikt de eventuellt lägger vid dem (om alls!).

b. ”Shariarädslan”: Idén om att islamisk ”sharia” alltid är just de extrema formerna som vi sett hos talibanregi-men i Afghanistan eller hos ash-Shabâb i Somalia. Man bortser från den faktiska shariadebatt som fi nns i den muslimska världen och de starkt olika ståndpunkter som fi nns i den.

c. Temat ”den förtryckta muslimska kvinnan”. Någon ana-lys av förhållandet mellan patriarkala samhällen och hur

den religiösa traditionen används fi nns inte med. Före-komsten av islamisk feministteologi och den intensiva debatten om könsrollsfrågor i den muslimska världen bortser man från eller snarare: den är man okunnig om och inte intresserad av, eftersom den stör propagandabil-den.

d. Ett högst kuriöst tema som är något mindre i bruk i den svenska debatten men förekommande på annat håll är ”hämndtemat”: Eftersom kristna grupper är förföljda eller diskriminerade i vissa muslimska länder så ska ”vi” ge igen genom att diskriminera muslimer. (Ett egendom-ligt tema verkligen. Skulle kristna i Pakistan få det bättre då?)

e. Temat med den förtryckta kvinnan kombineras med temat att muslimer är farliga. I den schweiziska debatten spreds en affi sch som föreställde ett stort antal minareter utformade som missiler. Man kan notera att ingen av Schweiz’ fyra minareter ser ut så. Intill dessa minaret-missiler står en lång kvinna i heltäckande svart klädsel. Hon ser mycket hotfull ut – och inte alls förtryckt. Men konsekvens är knappast det som kännetecknar den här propagandan.

f. Ett mycket använt tema är idén om den ”demografi ska aggressionen”, uttytt: Muslimer får så många barn att det och det årtalet blir de i majoritet och ”tar över makten”. Ett tema som var vanligt i den serbiska propagandan 1990 inför den etniska rensningen i Balkankrigen som startade då. Mycket spritt också i Sverige. Tankefelet i det här temat är antagandet att alla barn som föds av muslimska föräldrar blir extremister och hårda islamis-ter. Verkligheten ser helt annorlunda ut: De fl esta barn till muslimska föräldrar blir lika sekulära som andra barn. ”Avislamiseringen” i samhället är lika tydlig som ”avkristningen”. Och den minoritet som blir troende och praktiserande blir det allra oftast i någon helt fredlig och

JAn hJärpe & olof frAnck

Att hantera populistisk debatt om islamSverigedemokraternas uttalanden om islam kan ses som en del av en vidare europeisk populistisk debatt om islam. Det menar Jan Hjärpe, professor emeritus i islamologi vid Lunds universitet, som i mailväxling med Olof Franck redovisar utmärkande drag i en sådan debatt och diskuterar hur dess huvudargument kan bemötas.


opolitisk form. Vi kan redan nu se att det fi nns muslimer i alla riksdagspartierna utom i SD, och att det inte fi nns något islamistiskt parti i Sverige. Det fi nns helt enkelt inget underlag för det.

g. Temat “den farliga muslimen” är rätt ofta formulerad i slagordet ”Alla muslimer är inte terrorister men alla terrorister är muslimer”. Hörs ofta också i den svenska debatten. Det är ett egendomligt påstående med tanke på den europeiska statistiken. Vi har sedan våren 2010 EU:s statistik över terrordåd i EU-länderna under året 2008. Inget enda av bombattentaten och liknande i EU-länder under det året, 515 stycken, utfördes av en muslim. Den gruppering som gjorde fl est attentat var baskiska separatister. Därnäst kom korsikanska separatis-ter. Ett annat faktum är att de utan jämförelse allra fl esta off ren för terrorattentat utförda av muslimska jihadister i den muslimska världen är just muslimer.

h. Dessa teman kombineras som regel med en allmänt negativ inställning till invandring och invandrare. Alla invandrare ses som ”muslimer” och så kopplas det till temat om kostnader och arbetslöshetssiff ror.

i. Ett tema som är starkt framträdande utan att det specifi ceras närmare av SD är det etniskt-nationalistiska. Svensk är bara den som har svenska som modersmål och svensk härstam-ning. Då framställs islam som något ”osvenskt”, medan kristendom och judendom rubriceras som ”svenska”. I den europeiska debatten ses då också islam som ”främmande för Europa”. Detta är ett mycket egendomligt påstående med tanke på att man då bortser från den östeuropeiska islam, de olika muslimska folkgrupper som fi nns i Bosnien, Make-donien, Albanien, Kosovo, Montenegro, Grekland och

Turkiet, förutom de som fi nns i Ryssland och i Kaukasus. I Östeuropa är islam inte en invandrarreligion utan en i högsta grad europeisk företeelse. Det har funnits muslimer i Europa längre än det har funnits kristna i

Muslimerna är vårt största utländska hotRubrik från debattartikeln i Aftonbladet den 19 oktober 2009


Danmark och i Sverige. Och inte att förglömma: Den sunnitiska islams kalif var under cirka fyrahundra år europé (1540-tal till 1924) och residerade i det som

idag är Europas största stad, Istanbul. Det är alltså viktigt att ta med i bilden de europeiska formerna av islam och

muslimsk fromhet.

I skolans religionskunskapsundervisning kan ett av målen sägas vara att motverka generaliseringar och förut-fattade meningar om religiösa och icke-religiösa livsåskådningar. På vilket sätt bör man arbeta mot detta mål när det gäller undervisning om islam? Man bör se i första hand på hur religion och religiös tradition faktiskt fungerar, alltså ha ett antropologiskt och inte ett teologiskt perspektiv. Det gäller att observera detta faktum att religionstillhörighet inte är determinerande, att det inte är den som i första hand bestämmer hur konkreta män-niskor tänker och handlar. Den första felaktiga premissen i debatten är ju att man tänker sig att den formella religions-tillhörigheten skulle vara en väsentlig markör, att den avgör hur människor tänker, tror, tycker och handlar. I verklighe-ten är det väldigt sällan fallet. För de allra fl esta män niskor är det annat som är viktigare, familjen, barnens trygghet, utbildning och framtid, arbetslivet, pengar, kärlekslivet, fotboll. Drivkrafterna bakom individens handlande är sällan religiösa ens när de uppfattas och kläs i religiösa termer. Den andra felaktiga premissen som undervisningen bör motverka är att en religion skulle vara en ens någotsånär enhetlig företeelse, och att den skulle vara oföränderlig. Både historia och nutid visar att religioner förändras, omtolkas, får andra funktioner, inte minst i samband med migration. Mångfalden och motsägelserna inom det som kallas en religion är oräkneliga. Det gäller att betona att religioner inte existerar i sig. Det som fi nns, det som existerar är människor

av kött och blod, och det fi nns inte två individer som är lika, och ingen människa fi nns som inte ändrar synsätt under livets gång. Kollektiva karakteristiker är missvisande. Det tredje misstaget som bör motverkas är föreställ-ningen att människor i gemen skulle göra som religiösa ledare eller aktivister säger. Det är lätt att konstatera att så inte är fallet. Olika ledare har sina fl ockar av anhängare, men de är inte representativa för fl ertalet. Människor plockar ur den religiösa traditionen det de trivs med, det de fi nner användbart eller tilltalande – resten lämnar man därhän. Föreställningen om att människor skulle vilja ha teokrati med diktatoriska religiösa ledare i spetsen är fel. Empiriska undersökningar visar att minst 80 procent av människor i den muslimska världen vill ha demokrati och mänskliga rättigheter. Vi kan här hänvisa till det stora forskningsprojek-tet World Values Survey, och till dess rapport Islam, Gender, Culture, and Democracy (red. Ronald Inglehart; de Sitter Publications, 2003), och till projektets senare publikationer, i tryck och på nätet. Och sök tillsammans med eleverna efter det relevanta svaret på frågan varför människor migrerar från ett land till ett annat. Är motivet att sprida en viss religion? Knap-past. Människor migrerar för att man har det svårt, för att undkomma våld, för att man hoppas få det bättre, för att få arbete, för att känna trygghet, för att slippa förföljelse, och inte att förglömma: för att fi nna arbete, för att försörja sig. Det händer till och med att man emigrerar för att kunna utöva sin religion fritt utan tvång. Men religiösa skäl för mig-ration är det ytterst få som har. Av och till möter man framställningar där islam intar en motsatsposition i förhållande till ett demokratiskt samhälle präglat av jämställdhet, likaberättigande och individuell frihet. På vilket sätt kan en sådan polariserad tolkning kritiseras? Genom att ta fram empiriskt material om vad människor faktiskt tycker och tänker i politiska frågor, och att relatera det till sociala, ekonomiska och politiska realiteter – såsom har argumenterats i övrigt i denna framställning.

JAn hJärpe & olof frAnck


Sverigedemokraterna beskrivs ofta som ett högerextremistiskt och främlingsfi entligt parti. Vilket stöd fi nner man i dess partiprogram för en sådan karakteristik?

Högerextremistiskt är en placering på en skala som läsaren/lyssnaren antas känna till. Vad man menar är att partiet ideologiskt i frågan om naturlig jämlikhet (vän-ster) och naturlig ojämlikhet (höger) befi nner sig längt ut till höger. Vänster och höger omformas konstant under årens gång och de fl esta europeiska väljare förmår att skilja på vänster och höger genom dikotoma svar: lägre/högre skatter, statlig styrning/företagens frihet eller t o m betyg/inte betyg i skolan. Ståndpunkter kommer i en viss politisk kontext att förknippas med vänster och höger. Jag menar att det är otydligt att kalla SD högerextremt om man tittar på partiideologin, det fi nns inget stöd för det. Det fi nns dock stöd för en i huvudsak nationalkonservativ linje i partiets ideologi. Främlingsfi entligt är partiet också då man ständigt målar upp ett hot i form av inträngande kulturer och sedvänjor “utifrån”. Det som är främmande vill partiet hålla borta. På det sättet är det rimligt att kalla partiet främlingsfi entligt.

Hur skulle du säga att Sverigedemokraternas program kan betraktas i ljuset av den demokratiska värdegrund som ska genomsyra verksamhet och relationer i skolans värld, med aktning och respekt för varje människas egenvärde, solidari-tet, jämställdhet och likaberättigande?

Jag kan inte uttala mig om varje detalj i programmet – det fi nns dessutom fl era olika program med lite olika sta-tus. SD:s partiideologi är dock vare sig odemokratisk eller anti-parlamentarisk, dock menar man att var personer är födda och vilken kultur man har avgör hur man behand-las. Personer med vissa sedvänjor skall inte få utöva dem. Å andra sidan, så har vi hanterat olikheter under lång tid. Könsstympning är inte tillåtet. Vad SD gör är att man defi nierar in många fl er sedvänjor och uttryck i den grupp som vi inte bör acceptera. Man snävar av det som kallas “svenskt”. För SD:s del är det upp till bevis om man vill medverka i kampen för jämställdhet, likabehandling och individuella rättigheter. Det är vad jag kallar en empirisk fråga.

Sverigedemokraternas framgångar i valet den 19 september har väckt starka reaktioner på många håll. Hur ska man tolka dessa reaktioner?

Många är rädda att det är ett uttryck för ökad främlings-fi entlighet (det är det inte) och andra är rädda att det kan mobilisera fl er som är negativa till invandrare och t.o.m. rasism (vilket kan vara fallet). Reaktionerna visar att det fi nns en skillnad mellan SD och andra partier i att man ifrågasätter den liberala människosyn och den liberala demokrati som vi har i Sverige, detta vill man ersätta med en nationalkonservativ ideologi och med en mer populis-tisk demokrati (där majoriteten bestämmer).

MArie deMker & olof frAnck

MArie deMker & olof frAnck

Hur karaktärisera Sverigedemokraterna?Ett antal termer och begrepp har använts för att på skilda sätt karaktärisera SD. Man kan fundera över vilka av dem som det egentligen fi nns saklig grund för. Marie Demker, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet svarar i korre-spondens med Olof Franck på frågor om bland annat främlingsfi entlighet, demo-kratisyn och högerextremism.


Idag är det inte längre möjligt att avfärda partier som Sveri-gedemokraterna som marginella. Partiet är inte ett ensamt fenomen som existerar i en isolerad bubbla utan ett symp-tom på en bredare politisk trend i Europa. Valframgångar i Sverige och övriga europeiska länder visar att det handlar om en växande rörelse, en som vi måste kunna studera och analysera på ett vetenskapligt sätt och därigenom refl ektera över hur vi skall förhålla oss till. När man närmar sig ämnet ser man dock snabbt att det fi nns brister och problem i ana-lysspråket vi använder oss av. Många gånger bemöter vi feno-menet med termer som kan te sig normativa och ospecifi ka. Ett exempel på detta är hur vi skall analysera inställningen till islam som vi fi nner hos partier som Sverigedemokraterna. Hur skall vi kunna närma oss och analysera den ökade fi ent-ligheten mot islam utan att vi skapar begrepp och termer som är allt för normativa och som stänger ner möjligheten att prata kritiskt om islam i andra sammanhang?

fienTligheTen MoT islAMAtt det fi nns en ökad fi entlighet mot islam i både Sverige och resten av Europa är omöjligt att förneka även om det är svårt att belägga huruvida det är så utbrett som författare som Mattias Gardell och Andreas Malm vill göra gällande. Mus-limer har speciellt efter 11 september blivit en utsatt grupp för diskriminering och politiska kampanjer i många delar av västvärlden. I den ökade rädslan för muslimsk terror har nationalistiska och högerpopulistiska rörelser i västvärlden sett en möjlighet för ökade sympatier. Hotet från islam har därmed fått en allt mer central roll i politiken och i många avseenden har rädslan för islam konkurrerat ut rädslan för etnisk blandning (Malm, 2009, s. 124 ff .). I en attitydundersökning från 2007 av Integrationsver-ket framkommer bland annat att samtidigt som svenskar generellt sett blivit mer toleranta och positiva till mångkultur har inställningen till islam blivit mer negativ. Av de 2418 personer som besvarade enkäten ansåg bland annat 4 av 10

att muslimsk invandring borde begränsas vilket tyder på en liten ökning gentemot tidigare undersökningar (Integrations-verket, 2007. s. 53). Bilden som presenteras är fortfarande att en klar majoritet av de tillfrågade inte ser islam som ett hot men att det fi nns en ökande minoritet som gör det, spe-ciellt bland män och lågutbildade (Integrationsverket 2007, s. 54). Statistiska undersökningar är självklart alltid proble-matiska men kan ge en indikation av situationen. I samband med Sverigedemokraternas valframgång går det även att konstatera att troligen minst 5,7 procent av Sveriges röstande befolkning har en betydligt negativ bild av islam.

sverigedeMokrATernA och islAMDet är i relationen till islam och muslimer som Sverigede-mokraterna är mest kompromisslösa. Partiet vars politik idag är baserad på en öppen nationalism. Med andra ord: svenskhet ses i teorin inte enbart som en genetisk egenskap utan även som något som är möjligt att erhålla genom stark assimilation, vilket innebär få möjligheter för muslimer att assimileras. Att islam som religion skulle kunna ändras och anpassas ses som helt omöjligt. Den 19e oktober 2009 publicerade Aftonbladet en debattartikel av Jimmie Åkesson under rubriken ”Muslimerna är vårt största utländska hot” (en rubrik Åkesson dock själv inte valt). Artikeln utsattes för stark kritik och Aftonbladets chefredaktör Jan Helin försva-rade samma dag publiceringen genom att hävda att nu hade Åkesson visat sitt sanna ansikte (Helin, 2009). Tanken var att en sådan grov artikel skulle avskräcka folk från att rösta på partiet och göra det mindre rumsrent. Som vi vet idag blev detta inte eff ekten och snarare ledde artikeln till ett ökat stöd för Åkesson. För sina potentiella väljare framstod han som en hjältemodig sanningssägare som vågade ta upp det som andra politiker var för fega att tala om. Att rikta in sig mot islam som en huvudfi ende gjorde det möjligt för partiet att nå ut till bredare grupper av väljare än tidigare vilket därmed kan ses som ett exempel på en ökande fi entlighet gentemot

fredrik gregoriUs

Islamofobi: ett problematiskt begreppDet fi nns idag en tilltagande fi entlighet mot islam som behöver uppmärksammas, analyseras och diskuteras. Ofta beskrivs utvecklingen som uttryck för islamofobi vilket Fredrik Gregorius, fi l.dr. och lektor vid Internationell Migration och Etniska Relationer (IMER) på Malmö högskola, fi nner problematiskt. Ingen beskriver sig som islamofob lika lite som man betecknar sig som antisemit. Begreppet har en generell negativ ladd-ning. Samtidigt är behovet av att benämna dessa förhållningssätt, beskriva och synlig-göra dem betydande.


islam. Existensen av en sådan fi entlighet är inget nytt och medvetenheten om detta har under åren blivit allt mer upp-märksammad. Samtidigt är det också ett komplicerat socialt fenomen och frågan om hur man skall defi niera fenome-net är återkommande. Det vanligaste begreppet för att analysera utvecklingen är idag islamofobi. Som kommer tas upp nedan är det dock ett långt ifrån oproblematiskt begrepp.

proBleM Med islAMofoBi BegreppeTDen mest kända defi nitionen av islamofobi kommer från den brittiska antirasistiska organisationen Runnymede Trust som 1997 defi nierade islamofobi som: ”dread or hatred of Islam and therefore, to the fear and dislike of all Muslims” (Runny-mede Trust, 1997). Runnymede Trust ställer utöver denna enkla defi nition upp åtta punkter som de ser som betydande för att defi niera islamofobi, bland annat en essentialistisk syn på islam som oföränderlig. Begreppet är långt ifrån okontro-versiellt och har kritiserats för att vara för brett och därmed riskera att inkludera alla former av kritik mot islam (se t.ex. Ouis 2009). Dock har det idag blivit det mest etablerade begreppet vilket gör att man måste förhålla sig till det. Ett ytterligare problem med begreppets användning har varit att det ofta blivit starkt politiserat. Två av de mest betydande böckerna om islamofobi Andreas Malms Hatet mot Muslimer (2009) och Mattias Gardells Islamofobi (2010) präglas båda av ett tydligt politiskt ställningstagande. Exempelvis fi nner vi hos både Malm och Gardell en åter-kommande referens till ”liberaler” som bärare av islamofoba föreställningar (t.ex. Malm 2009, s. 221 f.). En tämligen homogen bild formas hos Gardell och Malm av deras tolk-ning av den liberala hållningen. Liberaler, menar författarna, framhåller västvärlden som norm och anser att alla andre borde underkasta sig den (Gardell 2010, s. 16). Därigenom framstår nästan islamofobin som impregnerad i den liberala debatten och motstånd mot islamofobi bland liberaler osyn-liggörs vilket är tragiskt då båda böckerna i övrigt på goda empiriska grunder lyfter fram ett aktuellt och betydande problem. Dock bör vi vara medvetna om att en del liberala debattörer eller politiker sagt och propagerat för åsikter som

kan anses vara islamofoba men att måla ut liberalismen som speciellt mottaglig för detta är problematiskt. Man skulle kunna läsa in, beroende på ens defi ni-tion av islamofobi, en sådan hållning i vilken politisk kontext som helst, inklusive socialismen. Detta leder in på ett ytterligare problem. Islamofobi är ett begrepp som används av utomstående. Utpekade isla-mofober anser sig inte själva vara isla-mofober. Därmed blir det alltid en fråga om tolkning, om att begreppet måste läsas in i olika åsikter. Samma problem fi nns också med andra liknande begrepp som homofobi, antisemitism och rasism

även om de sista två från början inte var negativa begrepp för deras anhängare (Gardell, 2010, s. 14).

AvslUTningIslamofobibegreppet har onekligen brister och de som idag använder det behöver återkommande refl ektera och självkritiskt granska sitt bruk av det. Samtidigt kan kritiken mot begreppet lätt mörka det faktum att det beskriver ett allvarligt samtida problem. Även om gränsen mellan till exempel islamofobi och religionskritik kan vara fl ytande och även om det fi nns klara brister i hur begreppet används går det inte att undgå det faktum att det idag fi nns en ökande fi entlighet mot muslimer, att en betydande minoritet av Sve-riges befolkning ser dem som ett hot. Sverigedemokraternas valframgångar borde ha varit en väckarklocka för det. Något enkelt förhållningsätt fi nns dock inte och i likhet med andra begrepp som antisemitism kommer begreppet tolkas och värderas kontinuerligt. Som en generell regel för att närma sig islamofobi inom högerpopulistiska partier kan det vara värt att notera att islamofobi inte har med islam att göra. I kritiken mot islam bland dagens högerpopulistiska partier fi nner vi i grunden en kritik vars främsta syfte handlar om kampen att få defi niera den egna kulturen. För högerpo-pulistiska partier uppkommer en koppling mellan islams närvaro och en upplevd kris för västvärlden som går bortom islam. Därmed tolkas islam som ett symptom på krisen men orsaken och lösningen handlar om något annat.

fredrik fregoriUs

Gardell, M. (2010). Islamofobi. Stock-holm: Leopard Förlag.Integrationsverket. (2007). Integra-tionsbarometer 2007. Norrköping: Integrationsverket.

Helin, J. (2009, oktober, 19). Åkes-son visar sitt sanna jag. Aftonbladet. Malm, A. (2009). Hatet mot muslimer. Stockholm: Atlas. Ouis, P. (2009). Det heter Muslimo-fobi. Arena.

Runnymede Trust (1997). Islamop-hobia: A Challenge For Us All. Runny-mede Trust. Åkesson, J. (2009, oktober, 19). Mus-limerna är vårat största utländska hot. Aftonbladet.

liTTerATUr

Fredrik Gregorius håller vid Internationell Migration och Etniska Relationer, Malmö högskola bland annat en kurs om högerpopulism, främlingsfi entlighet och islamofobi. Han disputerade 2009 med avhandlingen Modern asatro; att konstruera etnisk och kulturell identitet vid Centrum för Teologi och religionsvetenskap vid Lunds Universitet. Han bedriver forskning och föreläser om bl.a. om kopplingen mellan religion, politik och nationalism i Europa och USA. Utöver detta har han publicerat artiklar om olika nyandliga rörelser.


Tolerens ingen nÖdvändig fÖlJd Av diAlogReligiös tillhörighet låter sig inte längre defi nieras i enlighet med en protestantisk syn på religion som text, tro, och som en inre, privat övertygelse. Religion tar sig konkreta, synliga uttryck i det off entliga rummet och i ett samhälle som ser sig självt som sekulärt tycks detta leda till ökande spänningar mellan ”det religiösa” och ”det demokratiska”. Samtidigt kan vi konstatera, vilket det här numret av Religion & Livsfrå-gor ägnar särskild uppmärksamhet, ett ökande intresse för invandrar- och främlingsfi entliga partier i fl era europeiska länder: partier som drivs av en aversion mot olikhet och plu-ralism och vars nostalgiska och uppdiktade vurm för ”svunna tider” ofta tar sig rasistiska och islamofobiska uttryck. I ljuset av dessa spänningar är förväntningarna på sam-hällets utbildningsinstitutioner höga. Det är i och genom utbildning som demokratiska och toleranta medborgare kan skapas och skolan sägas spela en nyckelroll, både för att förhindra framtida konfl ikter och för att ”bota” de kom-munikativa sammanbrott som tycks följa i islamofobins och främlingsfi entlighetens spår. Dialogen spelar en viktig roll för det demokratiska samhället eftersom det är med hjälp av samtal, menar man, som en ökad tolerans och en fördjupad förståelse för olikheter kan skapas. I den svenska skolan har dialogen fått en nyckelroll, något som kommer till uttryck inte minst genom betoningen på ”deliberativa samtal”, ”kommunikativ etik” och ”elevinfl ytande”. Att alla som arbetar i skolan ska sträva efter att ta fram konfl ikter och avvikande åsikter i ljuset, avväpna dessa genom sakliga, allsi-diga och rationella samtal och hitta en gemensam väg framåt är, i övergripande ordalag, det deliberativa samtalets mål. Syftet med den här artikeln är att gå en delvis annan väg och att problematisera det ibland förgivet tagna positiva sambandet mellan (mer) dialog och (mer) demokrati. Dia-log, som jag ser det, är inte med nödvändighet en nyckel till framgång för att komma tillrätta med konfl ikter, fundamen-talism och främlingsfi entlighet. Dialogen sägs ofta kunna öka vår förståelse för och vår kunskap om varandra, men

det är långt ifrån säkert, menar jag, att mer kunskap och förståelse med nödvändighet leder till harmonisk samvaro. Varför skulle det inte istället kunna bli så att ju mer jag vet om dig, om vad som får dig att anamma exempelvis rasistiska åsikter, ju svårare blir det att leva tillsammans. Min poäng är denna: dialog är inte något botemedel mot pluralismens och mångfaldens avigsidor utan en riskabel process där utgången inte är på förhand given. Samtidigt tycks dialog vara en förutsättning för ett liv tillsammans med andra så frågan är: vad kan vi förvänta oss av dialogens möjligheter, som lärare och skolpersonal, om den risk bejakas som varje verklig dialogsituation tycks innebära? Inte sällan har dialog setts som ett sätt att fostra våra elever till värderingar som frihet och tolerans (vilket i sig är en paradox). Men om dialogen inte ska bli instrumentell och om de som deltar i dialogen inte ska behandlas som brickor i ett förutbestämt spel, vilka möjligheter har då dialog inom utbildning och vilka svårig-heter kan den medföra? För att kunna svara på dessa frågor behöver vi problematisera begreppet demokrati, så låt oss börja med detta.

en liBerAl TrAdiTion och en deMokrATiskDen demokratimodell som våra västerländska samhällen vilar på är den modell som i den anglo-saxiska världen går under namnet ”liberal democracy” (Held, 2006). I Sverige talar vi ofta enbart om ”demokrati” och ”demokratiska vär-den” medan man i länder som Storbritannien och USA talar om ”liberal democracies” och ”liberal democratic values”. Vad uteslutandet av begreppet ”liberal” tenderar att göra oss blinda för i Sverige är att den demokratisyn som vårt sam-hällsliv vilar på är en kombination av två, delvis motstridiga, traditioner: den liberala och den demokratiska. Den demokratiska traditionen har sina rötter i antikens Grekland och är framför allt politisk till sin karaktär. Etymo-logiskt härstammar begreppet demokrati från latinets ’demos’ (folk) och ’cratos’ (kraft), och i centrum för denna tradition står folkets kraft (eller möjligheter) att öppet förhandla om

lovisA BergdAhl

Demokratins paradox och dialogens (svåra) möjligheter Samhällets förväntningar på och tilltro till skolans förmåga att hos eleverna förankra en specifi k värdegrund är stark. Inte sällan framhålls dialogen som vägen dit. Men utgången av ett demokratiskt samtal kan knappast vara givet på förhand menar Lovisa Bergdahl, lektor vid avdelningen för religionsvetenskap på Södertörns Högskola. Tendensen att överbetona den liberala traditionen, som slår vakt om vissa särskilda värden, och un-derbetona den demokratiska ger en oförmåga att hantera mångfald. Det leder till att konsensus snarare än politisk förhandling sätts i första rummet.


värden, politik och livsformer i det off entliga rummet. Den liberala traditionen har sina rötter i sjuttonhundratalets upp-lysning och är i grunden moralisk. Denna tradition har ett individualistiskt fokus och i centrum står klassiska liberala värden som alla har sin grund i individens rättigheter. Det vi talar om SOM liberal demokrati vilar således på en paradox där den liberala traditionen strävar efter att etablera vissa (liberala) värden och den demokratiska traditionen strävar efter att möjliggöra politisk förhandling och överläggning. På senare år har ett växande antal demokratiteoretiker kommit att anamma något som kallas för agonistisk eller radikal demokrati (Laclau, 2005; Laclau & Mouff e, 1985; Mouff e, 2000; 2005; Th omassen & Tønder, 2005). Genom att ta sitt avstamp i den liberala demokratins paradox och en distinktion mellan det moraliska och det politiska (något som man alltså menar att den liberala demokratin blandar ihop), beto-nar man inom radikal demokrati att det är det politiska förhandlandet som gör demokratin demo-kratisk, inte det hegemoniska etablerandet av vissa liberala värden. Vad radikal-demokratiska teoretiker kritiserar den libe-rala demokratin för ha misslyckats med, är möjligheten att hantera pluralism och mångfald. Detta beror i första hand på dess strävan efter konsensus, menar man, och att den ser konfl ikter som problem som ska lösas, så att säga, innan demokrati kan komma till stånd. Radikala demokratiteore-tiker ser istället pluralism och konfl ikt som nödvändiga ele-ment i en livaktig och demokratisk demokrati. Konfl ikter är alltså inte nödvändigtvis ett tecken på att något är ”fel” utan på politisk aktivitet och, således, ett tecken på ett levande samhälle. Något som Freud påtalat för längesedan men som politisk teori har tenderat att försumma, menar man, är att undertryckt aff ekt tenderar att blossa upp i oväntade situationer och anta okontrollerade former. En av utgångs-punkterna för radikal demokrati är att själva defi nierandet av människans identitet (man talar hellre om identifi kation än identitet) är en politisk process som växer fram i ett nät av relationer. Människan är alltid något mer än vad våra kate-gorier kan fånga och hon är inte bara rationell, hon är också passionerad och aff ekterad. Hon drivs inte bara av tankar utan också av känslor vilket betyder att man inom den teori ser känslor, passioner och aff ekt som en del av det politiska livet, inte som ett hot mot det. Detta betyder i mer vardag-liga termer att där vi fi nner konfl ikter där fi nner vi också det som människor älskar och brinner för. Att undanröja kon-fl ikter undanröjer samtidigt de saker som angår oss, något som varje samhälle som strävar efter en levande demokrati bör beakta, menar den radikala demokratin. Ett samhälle utan konfl ikter är ett totalitärt, icke-demokratiskt samhälle menar man. Att slå fast en viss uppsättning (liberala) värden ses inom

denna modell inte som ett demokratiskt förfaringssätt utan som ett sätt att, bildligt talat, amputera det ena (demokra-tiska) benet på den liberala demokratins kropp. Att slå fast vissa värden ses som ett sätt att stänga ner den demokratiska processen och minimera folkets kraft att agera politiskt. Utmaningen för en ”demokratisk demokrati” är istället att kanalisera fi endskap och konfl ikter (antagonism) så att de

inte urartar till våld utan antar demo-kratiska former. Målet är att förvandla fi enden till en erkänd motståndare (ago-nism) och skillnaden mellan dem är att fi enden är den jag vill omintetgöra eller utvisa från den politiska förhandlingen, medan motståndaren är den medspe-lare vars åsikter jag inte delar men vars rätt att hysa dessa åsikter jag tvingas försvara. Summa summarum: genom att sätta det politiska förhandlandet om värden, övertygelser, och livsstilar i centrum och genom att göra fi ender till medspelare lever vi demokratiskt, något som förespråkarna av radikal demokrati

talar om som en ”demokratisering av demokratin”.

den rAdikAlA deMokrATisYnens nYA perspekTivEn mycket mer detaljerad redogörelse för ovanstående demo-kratisyn låter sig inte göras på dessa sidor, men som avslut-ning skulle jag vilja lyfta fram fyra konkreta områden där den radikala demokratisynen erbjuder oss nya perspektiv:

1. Synen på begreppen religion och demokrati: Med betoningen lagd på den demokratiska traditionen skapas alla begrepp, liksom alla identiteter, i en ständig förhandlingsprocess. Vad demokrati eller religion betyder är således inte något fast och givet utan ett resultat av en viss förhandling i en viss historisk kontext. Detta betyder att vad vi i en viss tid kallar ’demokrati’ står i relation till vad vi i samma tid talar om som ’icke-demokrati’ och, vidare, i relation till vad vi kallar ’religion’. Det betyder också att varken religion eller demokrati är något som ”fi nns” i empirisk mening – det är inte något vi kan sägas ”ha” eller ”vara” – utan något som vi gör. Om vi betonar den demokratiska traditionen och den demokratiska demokratin är alltså demokrati något vi lever (eller inte lever). När vi talar om demokrati i skolan behöver vi dels fråga oss om skolan alls kan vara demokratisk eftersom lärare och elever inte möts under jämlika förhållan-den. Om vi ändå vill hävda att utbildning på något sätt har med demokrati att göra borde frågan bli, utifrån ovanstående diskussion, om det är förhandlandet eller värdena som är i fokus. Alltså, förespråkar vi den demokratiska eller den liberala traditionen? Vilket vi väljer har, menar jag, betydelse för hur vi ser på konfl ikter och mångfald: är detta något som ska undanröjas innan utbildning kan komma till stånd, eller, är det något som måste fi nnas i utbildning för att ”skola” inte endast ska bli en statisk process av (kunskaps)reproduk-tion och socialisation. Den liberala och den demokratiska traditionen är de två ben som vår demokratisyn vilar på. Vad

Lovisa Bergdahl är religionslärare och disputerade 2010 vid Pedagogiska institutio-nen, Stockholms universitet med avhandlingen Seeing Otherwise: Renegotiating Religion and Demo-cracy as Questions for Education. Hon är för närvarande lektor i Religionsvetenskap och undervisar på lärarprogrammet vid Södertörns Högskola.


en hårdför liberalism tycks förlora ur sikte i sin strävan efter att slå fast vissa (liberala) värden, är betydelsen av folkets vilja eller kraft att förhandla. Det mest demokratiska vore, menar jag, om vi lät båda dessa traditioner tala till varandra så att fl er nyanser och fl er betydelser av de värden vårt samhällsliv säger sig bygga på fi ck komma fram.

2. Synen på (liberala) värden: Frihet är ett värde som skulle kunna få fl er nyanser om vi lade mer vikt vid det demo-kratiska förhandlandet. I de samtida debatterna om den muslimska slöjan har frihet kommit att diskuteras som en fråga om valfrihet och autonomi och med liberala mått mätt blir slöjan ofta ett tecken på ofrihet eller förtryck. Har kvin-nan själv valt att bära slöja, frågar vi, eller är hon ålagd detta av den religiösa tradition hon står i? Tänk om det fi nns uppfattningar om frihet som riskerar att gå förlorade om den liberala synen på frihet blir den enda frihet som fi nns. Hur ”ofritt” eller snävt blir inte detta! Dessutom, om det bara fi nns en frihet (valfriheten), hur kommer det sig då att den muslimska kvinnan själv tycks mena att bärandet av slöjan är just frihet? Som jag ser det är svaret på den frågan långt ifrån så enkelt att den muslimska kvinnan missuppfattat vad ”verklig frihet” är. I mina ögon är istället debatten om slöjan ett tydligt exempel på att vi – om vi vill demokratisera den liberala demokratin – behöver börja tala om frihet på nya och många fl er sätt än vad vi hittills gjort. Filosoferna Emmanuel Levinas och Søren Kierkegaard är bara två exempel på tänkare som skulle kunna erbjuda alternativa sätt att se på frihet, något som skulle nyansera den nuvarande debatten (Bergdahl, 2010).

3. Synen på främlingsfi entlighet: Den liberala politikens strä-van efter konsensus har lett till ett undertryckt missnöje som nu briserar i form av att främlingsfi entliga partier tycks vinna anhängare i många europeiska länder (Mouff e, 2005). Enligt radikaldemokratisk teori är detta delvis en konsekvens av att politiska allianser osynliggör olikheter mellan traditionella partier. När detta sker, då blir främlingsfi entliga missnöjes-partier de enda som erbjuder ett ”alternativ”. Det senaste valet i Sverige skulle man kunna se som ett skolboksexempel på detta. Utmaningen det demokratiska samhället står inför är således att inte lägga lock på de debatter och konfl ikter som blossar upp utan försöka kanalisera dem att anta demokra-tiska former. Viktigt att komma ihåg är att många av dessa

missnöjespartier inte är demokratiska varken i liberal eller i demokratisk mening. De värnar inte om alla människors lika värde (vilket gör dem icke-demokratiska i liberal mening) och vad de önskar göra, även om de till namnet kallar sig ”demokrater”, är att utvisa sin fi ende. De är alltså inte öppna för att erkänna fi enden som medspelare, något som gör dem icke-demokratiska även i demokratisk mening. Det dilemma som vårt samhälle står inför om det vill bemöta dessa partier demokratiskt är att inte kontra med samma ”utvisningsme-toder” utan att istället välja öppenhetens och samtalets väg.

4. Synen på dialogens (svåra) möjligheter: Slutligen, vad kan vi då förvänta oss av dialogens möjligheter i skolan? Vilka svårigheter rymmer den och vilka konsekvenser kan den tänkas få? Vad vi inte kan förvänta oss är att dialogen ska rädda oss från det faktum är världen är en osäker plats. Det fi nns inga sätt att med hjälp av dialog säkerställa att den vi talar med inte blir självmordsbombare, fundamentalist eller sverigede-mokrat. Det fi nns, kort sagt, inget enkelt sätt att veta vem den andre är, inte ens genom dialog. Om människan inte bara är en rationell varelse utan även en emotionell så fi nns det drivkrafter i människan som en rationell dialog inte kan komma åt. Denna osäkerhet är något som våra skolpolitiker inte tycks kunna leva med: ”Man ska veta vem man talar med”, säger de. ”Kravet på säkerhet gör att vi måste veta vem som är vem”. Vad vi kan förvänta oss är att dialogen kan bli en kost-sam men intressant resa mot okända horisonter. En resa där jag kanske inte bara upptäcker att den andra människan inte låter sig fångas i mina mallar, utan också att jag inte helt förstår mig själv. Vad vi kan förvänta oss, om vi beaktar dialogens svårigheter – det vill säga dess oförmåga att ge oss trygghet, klarhet och fullständiga svar – är att dialog är en riskabel process som vi har all anledning att ta på största allvar och gå in i med största respekt. Om vi beaktar dessa villkor har vi all anledning att tro att dialogen kan få stor betydelse i det demokratiska arbetet i samhället och i skolan. Vem den andra människan är kommer jag dock aldrig helt att få veta oavsett hur mycket vi samtalar med varandra. Vad jag vet är att jag behöver lära mig relatera till henne utan säker kunskap, i alla fall om jag själv vill leva ett liv tillsam-mans med andra.

lovisA BergdAhl

Bergdahl, L. (2010). Seeing Otherwise: Renegotiating Religion and Democracy as Questions for Education. Stockholm: Stockholms universitet.Held, D. (2006). Models of Democracy. Stanford: Stanford University Press.Laclau, E. (1996). Emancipations. London: Verso.

Laclau, E. (2006). On the Names of God. In H. de Vries & L.E. Sullivan (Red.). Political Th eologies: Public Religions in a Post-Secular World. New York: Fordham University Press.Laclau, E., & Mouff e, C., (1985). Hegemony and Socialist Strategy: Toward a Radical Democratic Politics. London: Verso.

Mouff e, C. (2000). Th e Democratic Paradox. London: Verso.Mouff e, C. (2005). On the Political. London: Routledge.Th omassen, L., & Tønder, L., (2005). Radical Democracy. Politics Between Abundance and Lack. Manchester: Manchester University Press.

liTTerATUr:


– Sverige tar emot fler flyktingar än andra länder. Och man tillåter familjeåterförening. Barn får träffa sin mamma och pappa. Det är generöst av svenskarna.

I Somalia, eller Somaliland, den västra brittiskt påverkade delen av landet som Mohamed kommer från, där lever män-niskor på 1940-talsnivå, jämfört med Sverige, menar han. Valresultatet från september 2010 kom dock att skaka Mohameds Sverigebild i grunden. Valrörelsen följde han noga eftersom han just då läste samhällskunskapskursen inom Vux-enutbildningen. Genom tidningar som Metro och Aftonbladet följde han det politiska spelet före valet och själv gick han till Nordstan i Göteborg och röstade för första gången.

– Det var första gången jag brydde mig om politik. Det var en bra känsla att min röst betyder något. Jag hatar rasis-men. Tidningarna skrev väldigt mycket om SD, gav dem utrymme, utan att ta upp andra frågor. Jag var förberedd på det värsta, att SD skulle komma in i riksdagen. Som på 90-talet med Ny demokrati. Folk lär sig inte. Jag hoppas vi kan undvika den danska situationen.

Demokrati är ett viktigt ord för Mohamed.

– Den friheten vi har idag, många verkar inte bry sig alls, de tar den för givet. Skulle Du låta en kejsare styra ditt liv? Jag tror inte det.

Och så berättar han om ett tv-program om demokratirörel-sen i Kina som han sett sent en natt.

– Jag kollade en dokumentär igår natt. Den handlade om studentprotesterna 4 juni 1989. Jag fastnade i programmet när en kvinna skrek till soldaterna: ”Brother soldier, do you know anything about what we are doing? Brother soldier, you should be defenders of the people”. Kvinnan var en ung student som fått nog av regeringen och krävde frihet.

Dagen efter valvakan då valresultatet stod klart med SD i Riksdagen var Mohamed åter i skolan. Men han var sig inte lik. Han gick runt, var irriterad och svår att få kontakt med. Besvikelsen och oron han kände var djup. Att ett parti med invandrarfientlighet i programmet får inflytande över svensk politik upplever han som skrämmande. Det strider mot människovärdet.

– Oavsett vad Du tycker om det så är vi lika värda. Jag har tänder, du har tänder, jag har fötter, du har fötter – man kan fortsätta hur långt som helst med likheterna. Skillnaden är att vi ser lite olika ut och är födda på olika delar av den här plane-ten. Tänk er om alla på den här planeten såg lika ut!

nils-åke TidMAn

nils-åke TidMAn

Om alla på den här planeten

såg lika ut…Att Mohamed har invandrarbakgrund skvallrar hans hudfärg om. Han är mörkhyad och kom till Sverige från Somalia som 11-åring för tio år sedan. Hudfärgen ställer ofta till problem för honom. Han möter fientliga blickar och menande huvudnickningar gan-ska ofta. Annars har Mohamed höga tankar om Sverige. Det gäller välstånd, demokrati och generositet mot flyktingar.


I oktober 2010 fastställde regeringen en ny läroplan med kursplaner för grundskolan som ska börja tillämpas under hösten 2011. När det gällde kursplanen för religionskunskap föreslog Skolverket att alla fem världsreligionerna skulle få lika mycket fokus i undervisningen. Regeringen menade å sin sida att fokus skulle fortsätta ligga på kristendomen, precis som i den nuvarande kursplanen för religionskunskap. Detta är en viktig fråga att belysa då Sverige är och fortsätter att bli ett allt mer mångkulturellt samhälle.

sYfTe och frågesTällningArVår undersökning syftade till att jämföra vad representanter från de åtta riksdagspartierna i Sverige ansåg om den nya kursplanen för religionskunskap samt religionsundervis-ningen överlag. Frågeställningarna var följande:

» Vad anser Sveriges riksdagspartier offi ciellt att lärarna bör fokusera på i religionsundervisningen i svenska grundsko-lor?

» Vad anser riksdagspartierna offi ciellt om det faktum att kristendomens centrala roll bibehålles i den nya kurspla-nen för religionskunskap i Lgr11?

Vår metod gick ut på att intervjua lokala politiker i Uppsala som representerade de åtta partierna som ingår i Sveriges riksdag. Även om det var riksdagspartiernas offi ciella uppfatt-ningar som vi ville åt kan därför svaren ha präglats av de lokala partiföreträdarnas egna uppfattningar.

re-äMneTs Mål och posiTionUndersökningens resultat visade att de borgerliga partierna var eniga om att kristendomen bör ha en särställning i

religionsundervisningen. I motsats till detta ansåg samtliga rödgröna partier att kristendomen inte bör särbehandlas. I resultatet framgår också att Sverigedemokraternas åsikter genomgående liknar det borgerliga blockets, med undantag av enstaka frågor som kommer att belysas nedan. En intres-sant iakttagelse var att Miljöpartiet som tillhör det rödgröna blocket höll med de borgerliga partierna om kristendomens stora betydelse för Sverige. Det visade sig även att det endast var två partier (S och V) som inte ansåg att kristendomen var betydelsefull för det svenska samhället. I resultatet framgick att samtliga åtta partier ansåg att religionsundervisningen ska bidra till att ge elever en förståelse för den religiösa mångfalden i Sverige. Vidare var hälften av partierna positivt inställda till religiösa friskolor (FP, KD, M och S). De menade att det är godtagbart med konfessionell undervisning, så länge den sker utanför skoltid. De resterande fyra partierna (C, V, MP och SD) var emot religiösa friskolor. Det är intressant att notera att Sverigede-mokraterna inte står på det borgerliga blockets sida när det gäller inställningen till religiösa friskolor. Vänsterpartiet var det enda partiet som gav uttryck för att religionsämnet bör avskaff as helt. Socialdemokraterna och Miljöpartiet ansåg att de fem världsreligionerna bör jämstäl-las i religionsundervisningen. De borgerliga partierna ansåg att de fem världsreligionerna inte kan jämställas på grund av kristendomens inverkan på Sverige.

re-äMneT i poliTikens korsdrAgVi kunde se att tre (KD, SD och M) av de åtta riksdags-partierna ansåg att det var viktigt att kristendomen betonas i religionsundervisningen. Två av dessa partier, nämligen Kristdemokraterna och Moderaterna tillhör det borgerliga

sUsAnne Asp & evin MAllA-MohAMMed

Riksdagspartiernas syn på religionsundervisningen – en intervjustudieSkolans verksamhet är en politisk angelägenhet där förändringens vindar aldrig slutar att blåsa. Detta gäller även religionskunskapsämnet. Susanne Asp och Evin Malla- Mohammed, snart färdiga högstadie- och gymnasielärare i engelska och religions kunskap vid Uppsala universitet, belyser utifrån sitt examensarbete hur lokala politikers tankar kring ämnet skiftar.

EXA

MEN

SAR

BE

TE


blocket. Det tredje partiet var Sverigedemokraterna. Några partier (V, S, M, SD, FP och C) nämnde att det är viktigt att belysa historia, fi losofi , existentiella frågor samt kritiskt tänkande kring religionerna. Sammanfattningsvis visar undersökningen att de borger-liga partierna (M, FP, KD och C) samt Sverigedemokraterna menade att den nya kursplanen med dess fokus på kristen-domen var bra samt att de ansåg att lärare borde fokusera mer på kristendomen än övriga religioner i religionsundervis-ningen. Detta var inte oväntat med tanke på att den borger-liga regeringen själv beslutat om kursplanen. Vidare menade det rödgröna blocket (S, V och MP) att den nya kursplanen i religionskunskap inte var bra samt att lärare bör fokusera lika mycket på alla fem världsreligioner i religionsundervis-ningen. Det intressanta i vårt resultat var att partierna i de båda blocken vid vissa tillfällen var oense om vad som är relevant att fokusera på i religionsundervisningen. Vissa regerings-partier menade att det var viktigt att fokusera på kristendo-men medan andra menade att det var viktigt att fokusera på fi losofi , historia och existentiella frågor. Med andra ord var regeringspartierna oense kring vad som är relevant att fokusera på i religionsundervisningen. Riksdagspartierna och speciellt regeringspartierna har en avgörande roll när det gäller fastställandet av styrdokumenten. Resultatet antyder att beslutet om förändringarna i den nya kursplanen är resul-tatet av omfattande kompromisser. En didaktisk implikation av undersökningen är att lärare måste vara medvetna om hur politiskt styrd undervisningen är. En beredskap för föränd-ring i kursplaner och styrdokument är nödvändig inom lärarens profession.

sUsAnne Asp & evin MAllA-MohAMMed

Två nya böcker av

Karen Armstrong

För guds skull – om religionens betydelse

Här tar Karen Armstrong historien till hjälp för att besvara frågan vad det är som talar för gud och vad religion egentligen handlar om. Hon resonerar klokt kring alla världens religioner. Utkommer den 16:e mars

12 steg till ett liv i medkänsla

Trots att empati är en medfödd egenskap hos människan menar Karen Armstrong att vi kan bli bättre på det. Här presente-rar hon sin 12 stegskurs i konsten att bli mer empatisk. Utkommer den 16:e mars.

VILL DU BESTÄLLA BÖCKERNA? Skicka ett mail till [email protected] före 30 april 2011 och ange att du är prenumerant. För guds skull: 155 kr 12 steg till ett liv i medkänsla: 130 krMoms ingår. Porto tillkommer.

Karen Armstrong är religionshistorikern som skrivit en rad böcker. Hon är även en fl itig föredragshållare och har tillbringat sju år i kloster som katolsk nunna. Den 17:e mars framträder hon på Internationella författar scenen, Kulturhuset i Stockholm.

Specialpris!

är religionshistorikern som skrivit en rad böcker. Hon är även en fl itig föredragshållare och har tillbringat sju år i kloster som katolsk nunna. Den 17:e mars framträder hon på Internationella författar scenen, Kulturhuset i Stockholm.

12 steg till ett liv i medkänsla

Trots att empati är en medfödd egenskap hos människan menar Karen Armstrong att vi kan bli bättre på det. Här presente-rar hon sin 12 stegskurs i konsten att bli mer empatisk. Utkommer den 16:e mars.

För guds skull – om religionens betydelse

Här tar Karen Armstrong historien till hjälp för att besvara frågan vad det är som talar för gud och vad religion egentligen handlar om. Hon resonerar klokt kring alla världens religioner. Utkommer den 16:e mars


Kärlek

3

KA

PIT

EL

1

3

3

Människor har i alla tider och alla kulturer försökt förstå och tolka kärlek.

För många uppfattas kärlek som något man kan tro på eller se som

livets mening. Hur ser vi på kärlek i dag? Och hur ser man på kärleken

inom olika religioner och kulturer?

DEN ÄLSKANDE MÄNNISKAN

Att definiera begreppet kärlek är svårt. När man säger att man äls-

kar Gud, naturen eller livet beskriver man några sidor av kärleken.

Kärlek kan också vara olika slag av djupa känslor till föräldrar, barn,

syskon, morföräldrar, kompisar eller till en partner.

Det här kapitlet behandlar främst den ”romantiska” eller ”intima”

kärleken mellan människor. Denna kärlek kan upplevas i den häftiga

förälskelsen eller i den heta sexuella åtrån till en annan människa men

också i de känslomässiga band som finns i ett förhållande.

Förälskelse

Ofta börjar en kärleksrelation mellan två människor med en föräls-

kelse. De som har varit eller är förälskade kanske beskriver det som

ett mycket starkt känslomässigt undantagstillstånd, en tillvaro där

allt är ställt på ända. Livet känns fantastiskt, meningsfullt och roligt.

Den man är förälskad i blir ofta idealiserad, felfri och den mest fan-

tastiska människan på jorden.

KA

PIT

EL

1

3

EN MOSAIK – bilder av mångfalden

Order/information: Tel 08-696 86 00, fax 08-696 86 10, www.bonnierutbildning.se

Religionskunskap A

EN MOSAIK – för aktiva ställningstaganden!

En mosaik är en tydlig och elevnära bok för gymnasiets A-kurs i religionskunskap.

EN MOSAIK

• innehåller faktakunskaper, begrepp och modeller

• ger eleverna verktyg för att delta i det offentliga samtalet om mångkultur, religion och etik

• följer en bestämd struktur för att öka förståelsen av såväl religionernas innehåll, som deras roll i dagens samhälle.

Läromedlet består av tre större block: Kultur och religion, Religioner och livsfrågor samt Att vara människa.

Läs mer om En mosaik på vår hemsida! www.bonnierutbildning.se

NU MED

LÄRARHAND-

LEDNING!

EGEN HEMSIDA! www.bonnierutbildning.se/enmosaik med lärartips och bilder till samtliga block!

religion & livsfrågor nr 1-2011

Documents