Operation: Vandra längs med Höga Kustenleden

Jag och min vän Linn kommer från den relativt minimala staden Kramfors med sina 34

pizzerior och 32 frisörsalonger. Ärligt talat vet jag det exakta antalet, men en sak är säkert och

det är att Kramfors inte är känt för att ha många pizzerior eller frisörsalonger. Utan Kramfors

Kommun innefattar ett världsarv vid namn Höga Kusten, World Heritage The High Coast.

Detta är Kramfors kommuns största turistattraktion. Jag började fundera på sannolikheten att

jag faktiskt levt mitt liv i Kramfors som fullständigt hemmablind. Linn och jag kom fram till

att vi faktiskt inte visste vad som gör Höga Kusten så speciellt. Varför är detta en

turistattraktion? Denna fråga var startskottet för vår planering av ”Vandra längs med Höga

Kustenleden”, en ca 13 mil lång led som sträcker sig längs världsarvet med 13 etapper. Ingen

av oss har någonsin gjort en liknande vandring, dessutom hade träden redan börjat fälla sina

löv och vi hade ingen lust att plumsa i högsnö. Vi bestämde oss därför för att gå en lång

promenad från Högakustenbron till Skuleberget, lite mer än hälften av hela leden. En

promenad på cirka sju-åtta mil. Detta var ett beslut vi aldrig ångrar.

Utsikt Valkallen (etapp 2)

Jag talar i både mina och Linns vägnar då vi verkligen rekommenderar ett par dagars vandring

på Höga Kustenleden mellan Högakustenbron och Skuleberget i Ångermanland. Ta chansen

att uppleva världsarvet Höga Kusten, du kommer inte att ångra dig!

Vi började vår vandring vid Hotell Höga Kusten. Under den första kilometern, med utsikt

över Ångermanälven, vandrade vi under en av Europas längsta hängbroar: Högakustenbron.

Redan under första dagen upplevde vi fantastiska vyer och natursköna urskogar. Trots att det

var sen höst så rann svetten under ”ifall det skulle regna”- jackorna. Ingen av oss har en

speciellt väluppfostrad kondition, men bortsett från lite stön och svordomar så gick det galant.

Dessutom fanns det ingen som förbjöd oss från att ta en kort paus för att vila ryggarna och

njuta av naturen. All vardagsbrådska var som bortblåst. Det kändes som att vi hade all tid i

världen då vi njöt av vår första måltid på Kulberget, en norsk fisksoppa.

Vår första övernattningsanhalt var en solcellsförsörjd timmerstuga på toppen av Valkallen i

byn Lövvik. Låt mig också nämna att stugan ligger 250 meter över havet och att man då kan

blicka ut över ett 360-gradigt perspektiv över Höga Kustens landskap. Fantastiskt. Efter vi

enkelt gjort upp en brasa i kaminen och serverat oss själva en god middag kunde vi glädja oss

åt en välbehövd sömn efter en lång dags vandring men oerhört många intryck.

Stuga, Valkallen (etapp 2)

När vi vaknade och skulle påbörja vår vandring såg vi:

1. Den underbara utsikten i morgonsolen

2. Att det regnat

3. Att vattenpölarna frusit

Med hopp om att varken kyla eller väta skulle besvära vår vandring så gick vi vidare. Vi kom

fram till ett litet kalhygge där våra vägvisare (röda prickar på träd samt blåa skyltar) var som

bortblåsta. Detta var en smula problematiskt då vår karta just på den biten var aningen oläslig.

Som tur var kunde vi med hjälp av bäckar och kullar koordinera oss till rätt spår, visserligen

stal detta sökande lite av vår beräknade vandringstid men som jag nämnde innan: ”All

vardagsbrådska var som bortblåst”.

Grönviksfjärden (etapp 2)

Temperaturen höjdes fram emot lunchtid då vi nådde Grönviksfjärden och vinden var knappt

märkbar. Vattnet låg nästan spegelblankt bärandes på berg, skog och en mindre svanfamilj.

Min uppmärksamhet låg till hundra procent på vyerna, jag var inte uppmärksam på var jag

satte mina fötter. Detta ledde till att jag klev i en väldig hög av exkrementer som, om jag

minns mina lågstadiestudier rätt, måste ha kommit ifrån en älg.

Asfaltsväg

Terrängerna kunde variera enormt. Ena sekunden var vi bergsklättrare andra sekunden

galopperade vi längs asfaltsvägar.

Vägvisare

Under vandringens gång passerade mycket varierande samtalsämnen, detta för att skingra

våra tankar ifrån våra mer och mer påtagliga pinor. Samtalsämnena varierade mellan allt från

varför himlen inte är grön till varför fransmän pratar franska. Det som framför allt skingrade

våra tankar var världsarvet som vi nu var en del av. Vi hade med oss några broschyrer som vi

hittat på Höga Kusten hotellet och vi blev häpnade av den information som vi faktiskt inte

hade någon aning om. Jag läste högt medan vi promenerade:

”Den 29 november 2000 tog Världsarvskommittén beslutet att föra in Höga Kusten på

världsarvslistan. Världsarvskommittén är organiserad under UNESCO och är en del av

Förenta Nationerna. Syftet med listan är att visa på och skydda världsunika natur- och

kulturvärden, för att kommande generationer ska ha tillgång till dem. Idag finns, över hela

världen, över 700 platser på listan.

Den, geologiskt sett, snabba landhöjningen efter den senaste inlandsisen är orsaken till att

Höga Kusten blivit utsett till ett världsarv. När den senaste inlandsisen var som tjockast, ca 3

kilometer, låg dess centrum vid Höga Kusten. Isen var ofantligt tung och tryckte ner

jordskorpan. När isen började smälta för ungefär 20 000 år sedan, började landet höja sig

igen. Där jordskorpan var som mest nertryckt, där är den totala landhöjningen störst. Ingen

annanstans i världen är den totala landhöjningen så stor som här i Höga Kusten-området.

Som mest var jordskorpan 800 meter lägre än i dag. Sedan isen smält och havet började

bearbeta landskapet, har landhöjningen varit 286 meter och höjningen fortsätter. Just nu

stiger marken med 8 millimeter per år.”

Lappudden (etapp 5)

Lappudden är ett uppskattat etappmål som ligger i underbara Nordingrå. Området kring

Nordingrå består av extraordinär naturmiljö med dess höga berg, fina vattendrag och

urskogar. Vid Lappudden finns stugor och rum att hyra, kafé sommartid med lättare mat,

konferenslokal, festlokal, badplats, grillplats, tältplatser mot avgift, båtar, kajaker, kanoter,

cyklar, vildmarksbad, bastu och en grillkåta. Lappudden är stängt under vintertid men naturen

där omkring är minst lika vacker när den är snötäckt!

(etapp 5)

Våra trötta fötter och sinnen började bli ett problem då alla samtalsämnen tagit slut, därför

började vi sjunga för full hals. Sångerna bestod mest av gamla Disneysånger och schlagers.

Var det något rovdjur i närheten innan vi började sjunga så var det med all säkerhet flera mil

ifrån oss då vi påbörjade vår ”sång”.

- Karaoke är förfärligt underskattat, sa Linn och jag höll med henne.

Skogen vi vandrade genom mellan Lappudden och Ullånger (etapp 5) var spektakulär. Träden

var flera tusen meter höga (ögonmått) och skogen med dess färger såg ut som en sekvens från

en dinosauriefilm i HD, helt orörd och jättegrön.

Erikskojan (etapp 5)

Erikskojan, några kilometer söder om Ullånger, var ett ställe som inte bidrog till att lugna våra

sinnen och kroppar. Minusgraderna trängde sig på och den lilla ved som fanns förberedd i

stugan var nästan rinnande blöt. Efter mycket arbete lyckades vi tillsammans starta en brasa,

den lyckan går inte att beskriva med mänskliga ord.

Trots en kall natt kände vi båda för att gå raskt till Ullånger, det var trots allt inte särskilt

långt. I Ullånger träffade vi en trevlig och pratglad gammal man som visste allt om

Högakustenleden och hur man lackar gräsklippare. Tänk att det finns människor för alla

möjliga sysslor. Han tipsade oss om bra stugor för övernattning några kilometer norrut längs

leden, Mäjabodarna. Det råkade vara vår lunchanhalt och visst var det bra övernattningsstugor

alltid, om de hade varit öppna. Vi fortsatte norrut då snön började falla, innan vi visste ordet

av så var marken helt vit. Men konstigt nog tycktes det vara varmare än innan snövädret,

vilket helt klart var en fördel.

- Vi kommer kunna berätta för folk att vi gick Högakustenleden på vintern! sa jag

exalterat.

- Vänta bara, snön smälter bort om några timmar, svarade Linn bittert.

Det gjorde den inte. Utan vi plumsade vidare i snön mot Skoved, där det skulle finnas en

fantastisk avstickare. Vi bestämde oss för att gömma ryggsäckarna ett tag för att kunna gå

fortare och därmed hinna med denna fantastiska avstickare. När vi kom till utsiktsplatsen

märkte vi att ordet ”fantastiskt” inte var nog för att beskriva platsen där vi befann oss!

Föberget, Skoved (etapp 6)

Det fanns inte tid för särkilt långvarig njutning för vi visste att vandrarhemmet i Skoved inte

var öppet för övernattning. Vi lunkade därför nedför berget med den energi vi fått av diverse

chokladkakor och nötter. På kartan såg vi att det fanns en liten möjlighet att nå fram till

destination Skuleberget innan det blivit alltför mörkt. Vi la band på de sista mentala och

fysiska krafterna och började vandra de sista sex kilometrarna mot destinationen. Möjligtvis

var det tanken på en varm dusch och mjuka sängar som fick oss att kämpa den sista biten,

eller var det helt enkelt tanken på att kunna få uttrycka ”mission completed”.

ICA Docksta (etapp 6)

De resterande hjärncellerna kände igen Dockstas ICA-skylt. Vi kunde alltså köpa någon enkel

energikälla som skulle hjälpa oss fram den sista biten.

Vi såg säkerligen ut som två zombies när vi spatserade igenom den mysiga byn Docksta, men

det enda jag kunde tänka på var ”tre kilometer kvar, två kilometer kvar”. Vyn över

Dockstafjärden var vacker, jag brukar ofta se den som hastigast då jag färdas i något form av

fordon på E4an och inte hinner uppskatta vyn över huvudtaget.

För övrig, för er som undrar, så blev Skuleberget naturreservat 1969 och syns på flera av de

första kartorna över Skandinavien. Dessa kartor är flera hundra år gamla, det finns uppgifter

om att Carl von Linné skrev om sina upplevelser vid Skuleberget under en av hans resor år

1732.

Bergets höjd är drygt 290 meter över havet. Både Linna och jag har besökt Skulebergets

grotta som finns på bergets östra brant, en grotta som sägs har varit ett tillhåll för

Skulerövarna. Man tror att grottan urholkades av is och vatten under och efter istiden, vilket

låter rimligt, men tanken att rövarna själva tillverkat grottan är tämligen spännande och

dramatisk, därför väljer jag att tro på det sistnämnda.

Det började bli mörkt när vi närmade oss Skuleberget, som tur var hade vi våra välanvända

pannlampor som kunde lysa upp vår översnöade stig. Vi startade telefonerna och ringde efter

en trevlig själ som kunde hämta upp oss.

Till vår förtvivlan hade naturum Höga Kusten stängt för dagen. Därför lade vi oss på de

snöiga väskorna, drack den sista äppeljuicen, åt den sista ölkorven och inväntade vår hemfärd.

Vi kände trötthet, smärta men framförallt stolthet över att operationen var slutförd!

Föberget, Skoved (etapp 6)

Ingen av oss har gjort en liknande vandring tidigare. Vi kände att vi efter motionsträning och

andra förberedelser var förberedda på vad vi skulle ge oss ut på. Det var en utmaning, jag

skulle rekommendera att du är lite mer tränad, alternativt envis och att du går leden en aning

tidigare på året, kanske under högsommaren. Kyla och trötthet var trots allt en bidragande

faktor till att göra denna vandring till en av de mäktigaste upplevelser jag upplevt och jag är

säker på att min vän instämmer med mig. Det var verkligen skönt för omväxlingens skull, att

göra något annat än att sitta vid skolbänken. Naturen kring oss är fantastiskt vacker och

ingenting är det andra likt. Under dessa dagar lärde jag mig att uppskatta naturen och hur

vacker den verkligen är, även naturen jag ser varje dag kring lilla Kramfors. Höga Kusten

kommer vara det första jag rekommenderar när människor söker efter äventyr och vackra

resemål. Jag har varit på Kinesiska muren, jag har vandrat i Sydostasiatiska regnskogar, jag

har backpackat i norra Europa men med risk att låta hemmakär så väljer jag nu Höga Kusten

framför allt.

Vare sig man kommer söderifrån eller norrifrån så är det möjligt att ta sig till Hornöberget

med buss. Det är också möjligt att åka till Skuleberget med buss. Regionala busslinjer finns på

www.dintur.se.

Tåg kan tas till Kramfors, Härnösand och Örnsköldsvik. Tåglinjerna hittas som vanligt på

www.sj.se.