ISSN 1652-2303

© Numismatiska forskningsgruppen ochförf. Foto förf. om inget annat anges.

www.numismatiskaforskningsgruppen.su.se

myntstudierMynttidskriften på Internet

RedaktionelltMyntstudier utges av NumismatiskaForskningsgruppen (Gunnar Ekströmsprofessur i numismatik och penning-historia) vid Stockholms Universitet.Ansvarig utgivare är Kenneth Jonsson.Artiklarna kommer enbart att behandlamynt och därmed relaterad informa-tion, d.v.s inte medaljer, sedlar ochpolletter.

Distribution sker endast i detta elek-troniska format (PDF), som alla in-tresserade själva kan skriva ut på pap-per. För att skriva ut den laddar man nerfilen till sin egen dator. För utskriftkrävs Adobe Reader som går att laddaner gratis från Adobes hemsida:www.adobe.com

Skriv lämpligen ut uppslag som bör-jar med udda sidor först och vänd där-efter sidorna och skriv ut jämna sidor.Efter vikning har man tidskriften i A5-format. Bilderna blir bäst om mananvänder en laserskrivare med 1200punkters upplösning per tum. Äldrenummer kan hämtas från hemsidan (seovan).

Antalet nr per år varierar. När in-sända manuskript fyller ut ett nytt nrläggs det ut på hemsidan.

Artiklar kan skickas med e-post till: kenneth.jonsson@ark.su.se eller på dis-kett till Kenneth Jonsson, Numis-matiska Forskningsgruppen, Stock-holms Universitet, 106 91 Stockholm.Bilder kan skickas i elektroniskt for-mat (TIFF eller JPEG) eller per postsom vi skannar in.

Nr 2005:3 - oktober

Rara runor – medeltidagotländska runmyntNanouschka Myrberg

Tidigmedeltida gotländska myntDen äldsta gotländska myntningen startades före mit-ten av 1100-talet, eventuellt redan ca 1140, och utgjor-des under 1100-talet och början av 1200-talet av en täm-ligen uniform grupp mynt (grupp XX i Lagerqvist 1970,grupp II i Thordeman 1936) med en lång rad likartadevarianter (fig. 1). Gruppen är en så kallad tipe immobilisé(”förstelnad” typ), som endast långsamt förändradesunder sin präglingstid på ca 80 år – en i sig oerhört långpräglingstid i nordeuropeiska medeltida sammanhang.Dessa gotländska tidigmedeltida mynt karaktäriserasvidare av sin ikonografi, som tydligt fått sina förebilderfrån en nordtysk och frisisk bildsfär, och av den speci-ella präglingsteknik som använts – så kallat Vierschlagsom på svenska kan översättas till ”fyrslag” (Schrötter1930, 540f).1 Den förändring som skedde under dessa80 år rörde främst bildernas detaljutformning (möjligenskedde också en viss vikt- och/eller haltsänkning mendetta är än så länge inte bekräftat), medan tekniken ochbildinnehållet i stort förblev desamma.

Vad föreställer bilderna då? Åtsidan består av ett”hjulkors”, med eller utan omskrift av bokstäver ellertecken men i övrigt ganska likartat utformad med fyrastrålarmar och fyra ”klöverblad”. Frånsidan uppvisaren bild av en kyrka i mer varierande utformning, iblandstiliserad till att bestå av enbart en snedrutad kvadrat.Bilderna har en generell anknytning till en kristen, kyrk-lig sfär och till en nordvästeuropeisk bildtradition, menär helt anonyma och det går inte att enbart utifrån dem

AktuelltFyndGlammunds, Akebäck sn, GotlandUnder senare år har skattfyndplatser vidGlammunds, Akebäck sn, Gotland utsatts försystematisk plundring. Vid en efterunder-sökning i september 2005 hittades två ara-biska mynt på en ny plats. Platsen har plund-

Fig. 3. Karl XI, Stockholm, 4 öre 1675. Foto:Kalmar läns museum.

kan också röra sig om en lönekontributionriktad direkt till riksamiralen personligen.Tanken att korgkistan skulle hysa såväl per-sonliga ägodelar som kronans lönemedel ärintresseväckande, och svarar väl mot bil-den av högadelns omvittnade samman-blandning av officiella uppdrag och person-lig prestigemanifestation under stormakts-tiden.

Sedan Kronanundersökningarnas början1981 har inte mindre än fyra myntskatter på-träffats i vraket av regalskeppet Kronan. Tvåbestående av huvudsakligen guldmynt(1982 och 2000), och två dominerade av sil-vermynt (1989 och 2005).3

Noter1 Wallroth, K-A. Sveriges mynt 1449-1917.

Numismatiska Meddelanden XXII, Stockholm1918, 100.

2 Jfr Lagerqvist, L.O. & Nathorst-Böös, E., Vadkostade det? Stockholm 2002; Bäckström, P-O.,Svenska flottans historia. Stockholm 1884.

3 Se Einarsson, L., Rapport om de marinarkeo-logiska undersökningarna av regalskeppet Kro-nan. Årliga undersökningsrapporter 1981-.Kalmar läns museum, samt Golabiewski-Lannby,M., (red.), Guldskatten från regalskeppet Kro-nan. Kungl. Myntkabinettets katalog No. 24.Stockholm 1986.

rats under senare år och spår av ett antalstörre plundringsgropar vintern 2005/5 vi-sar att man sannolikt då hittat en ny vikinga-tida skatt med arabiska mynt. Mynten harbestämts av Gert Rispling.

Kalifatet1. Samanid. Kalif Al-Muqtadir. Furste Nasrb. Ahmad. al-Shash 315 e.H. (927/8 e.Kr.).Dirham.2. Samanid. Kalif [al-Mustakfi]. Furste [Nuhb. Nasr]. Bukhara [33]9 e.H. (950/1 e.Kr.).Dirham. ¼ fragment.

Med hjälp av de två mynten kan skatten da-teras till efter 950/1 e.Kr. Fler mynt skulle be-hövas för att kunna säga mer bestämt närskatten gömts undan, men 950-talet är enmycket fyndrik period eftersom importen avarabiska mynt därefter sjönk drastiskt p.g.a.att man började blanda in koppar i silver-mynten. De tidigare kända skatterna har slut-mynt 1024 och 1047 och ligger därför fleragenerationer senare.

LitteraturTommy Rehnberg, Ur numismatiskt per-spektiv. Vikingatida skandinaviska hamnaroch gotländska silverskatter. D-uppsats iarkeologi. Högskolan på Gotland. Hand-ledare Olle Hoffman. Med utgångspunkt frånmyntfynden i Ribe, Kaupang, Birka samt got-ländska fynd från bl.a. Fröjelhamnen disku-terar Rehnberg handel och användning avmynt under vikingatiden.

Kenneth Jonsson

2 15

avgöra präglingsort eller myntutgivande in-stitution. Att de anses komma från Gotlandberor i hög grad på en skriftlig källuppgift,medan man tidigare utifrån myntfyndensspridningsbild (med en kraftig tyngdpunkt iÖstergötland-Småland-Öland-Gotland, dvsdet medeltida Linköpings stift) ansett demlika gärna kunna komma från t.ex. staden Kal-mar som ju också var aktiv som myntort se-nare under medeltiden, eller Östergötland(Hildebrand 1879; Thordeman 1936). Menden skriftliga uppgiften om att Gotland präg-

Fig. 1. Varianter av gotländska mynt, äldre gruppen med hjulkors och kyrka (3-4 ensidiga). Mynt iKMKs systematiska samling. Skala 2:1.

lade mynt under perioden är otvetydig, ochde enda mynt det kan gälla är de här aktuellaLL XX-mynten (jfr Jonsson 1998, 182;Leimus 1998, 59; Hyötyniemi 1999, 5).

Någon gång under 1220-talet finner manså anledning att förändra bildinnehållet, ochdå sker det på ett radikalt sätt, både genomatt bilderna förändras, och genom att enmängd olika bilder uppträder vilket gör grup-pen (LL XXII) betydligt mer heterogen änden tidigare (fig. 2). Om variationerna hargeografisk (korologisk) eller kronologisk re-

Fig. 2. Varianter av gotländska mynt, yngre gruppen med rutat kors och varierad åtsida. Mynt iKMKs systematiska samling. Skala 2:1.

dare påträffades närmare 700 mässing-knappar och ett tiotal silverknappar. Hälftenav mässingknapparna är uppträdda på grovmässingstråd. Det kan tyda på att knapparnakommer direkt från tillverkaren och/ellerförsäljaren.

Myntskatten var koncentrerade till korg-kistans ena gavel. Det faktum att myntenpåträffades i långa rader, i ”liggande stap-lar”, indikerar att deras läge i kistan sanno-likt är det ursprungliga och att de ursprung-ligen kan ha förvarats i någon typ av sekun-därbehållare, kanske en påse alternativt engrövre börs. Totalt uppgår skatten till ca6.400 mynt, varav huvuddelen – 6.200 st – är4-ören präglade 1675. På myntens frånsidaåterfinns myntmästaren Daniel Faxells mo-nogram. Det är den största silvermyntskattensom påträffats i marin miljö i landet. Den to-tala utmyntningen av 4-ören var 560.152 ex.år 1675.1 Mynten från Kronanskatten utgörsåledes mer än 1% av den totala produktio-

nen av detta myntslag nämnda år. Ytterli-gare ca 200 centraleuropeiska taler- ochmarkmynt från bl.a. 1620-talet ingår i skat-ten, samt några enstaka kopparmynt. Totaltuppgår myntskattens vikt till 27 kg.

I fyndkontexten i anslutning till kistan på-träffades bl.a. två schatull innehållandespritflaskor samt två tennfat av hög kvali-tet. På undersidan av det ena fatets brätteåterfinns den t.f. riksamiralen Lorentz Creutzoch hans maka Elsa Duvals monogram.Creutz fanns ombord på Kronan när skep-pet gick under i bataljen med den förenadedansk-holländska flottan den 1 juni 1676.Han omkom tillsammans med 800 andra be-sättningsman. Indicier pekar således mot attkistan och dess innehåll kan ha tillhört che-fen för den svenska flottan Lorentz Creutz.

Vid Kronans tid motsvarar värdet av 4-örena 400 räfflade bössor eller nästan treårslöner för en kapten i flottan.2 Mynten ärsannolikt lön till befälet ombord, men det

1 2

3 4

Fig. 2. Hela skatten. Foto: Kalmar läns museum.

3 4

1 2

14 3

levans lämnas för ögonblicket därhän, mendet förtjänar att framhållas att förändringenär genomgripande genom att såväl bild-innehåll som stilistisk utformning och före-bilder förändras. Vikt och teknisk framställ-ning förblir dock de samma. Att man övergertanken med en ”förstelnad” typ visar attnågon form av förändring ägt rum i det got-ländska samhällets organisation eller inten-tioner. Genom de många varianterna öppnarman för andra möjligheter. Kanske var detäldre myntets trovärdighet nu så etableradatt man kunde börja manipulera med mynt-indragningar på annat sätt än tidigare? Elleranspelar de olika bokstavskombinationerna,vilket det främst handlar om, på olika mynt-utgivande institutioner (jfr Hyötyniemi1987)?

Mellan dessa två tydliga grupper (XX ochXXII) finns så ett antal övergångsformer,tydligast den variant (LL XXII:1) som upp-visar åtsidans hjulkors från grupp XX till-sammans med det rutade ”S:t Georgs-kors”som sedan kommer att utgöra frånsida pågruppen XXII under hela dess präglingstid(fig.2.1). Men det finns även en grupp myntsom i sin bildutformning skiljer sig mer frånde övriga genom att de bär runinskrifter, ochav Lagerqvist har de därför fått ett eget num-mer, XXI (fig. 3) (Thordeman anser dem varaen variant av mynten med hjulkors och kyrka– se Thordeman 1936 grupp IIb). Det är dennagrupp, de tidigmedeltida runmynten, som skaägnas särskild uppmärksamhet här.

Dubbellinjiga kors och runorMynten i Lagerqvist-grupp XXI har runorpå åtsidan och ett dubbellinjigt kors, oftamed punkter i korsvinklarna, på frånsidan.En mängd ensidiga avslag finns, av såvälåt- som frånsidor. Mynten smälter tydligt ini den gotländska myntningen i fråga om viktoch teknik, men åtsidans utformning medrunor (eller runlika tecken) faller tydligt ut-anför vad som framställs på övriga mynt. Trehypotetiska huvudförklaringar till detta kan

uppställas: att de är en lokal variant, att deutgör en kronologiskt betingad variation,eller att de härrör från en annan myntutgivareän de övriga. Jag ska här utvärdera de olikaförklaringarna med bas i mynten och fynd-sammanhangen.

Dubbellinjiga korsDe flesta av fynden som uppges innehållamynt ur grupp LL XXI innehåller i självaverket endast ensidiga avslag av sidan meddubbellinjiga kors (se tabell 1). Detta gällertvå av de största fynden, nämligen en depåfrån Halltorps kyrka och en från Helgeands-klostret i Riga (tabell 1). Ensidiga avslag äröverhuvudtaget relativt vanligt inom heladen gotländska myntgruppen. Det förefal-ler dock vara överrepresenterat inom grup-pen XXI. Detta försvårar i hög utsträckningbestämningarna av mynten, då det vid när-mare studie blir uppenbart hur lika kors-sidorna är mellan grupperna XXI och XX.

Ännu en silvermyntskattpåträffad i vraket avregalskeppet KronanLars Einarsson

Under den gångna sommarens marin-arkeologiska undersökningar av vraket avregalskeppet Kronan påträffades en flätadkorgkista (600x400x400 mm) som vid efter-följande utgrävning visade sig innehålla ca6.400 silvermynt. Korgkistan påträffades i

Fig. 3. Mynt med runor och dubbellinjiga kors.Ur fynd från Östergötland, Vreta kloster (SHM18011). Skala 2:1.

motsatta gäller för överstampen.I vissa fall kan dessa faktorer påverka tolk-

ningen av myntens motiv. Fig. 4 visar enpenning med stående lejon på åtsidan ochbokstaven B mellan tre kronor på frånsidan.På myntet ser bokstaven snarast ut som ettP tack vare att den nedre högra delen inteblivit utpräglad p.g.a. att motsvarande partipå åtsidan har hög relief (lejonets kropp).Om det hade varit bokstaven P hade denhaft en annan utformning.

Om plantsen är tillräckligt tjock (gäller bl.a.alla större mynt) blir båda sidor lika väl ut-präglade. I detta fall finns därför ingen möj-lighet att med hjälp av tekniska faktorer av-göra vilken sida som understampen använtstill. Däremot kan myntens motiv (enkla ellermer komplicerade motiv) användas för attgöra en bedömning av vilken sida under-stampen använts till.

Som en avslutning kan man konstateraatt överstampen har lutat om samma parti

av plantsen på åt- resp. frånsidan är svagtutpräglade (alt. tunnare plants)

att myntet generellt sett inte är tillräckligtutpräglat om den högsta delen av relief-en är helt plan

att plantsen var för tunn om enstaka partierpå ena sidan är svagt utpräglade

att understampen var den sida som har en-staka svagt utpräglade partier.

Fig 1. Korgkistan in situ, stående på sin enagavel i leran på 26 meters djup i vraket avregalskeppet Kronan. Foto: Kalmar länsmuseum.

samband med att ett långskeppsgåendebrott i skrovet undersöktes. Brottet i skro-vet har medfört att en spricka bildats ned tillden geologiskt deponerade leran på vrak-platsen. I den skyddande och relativt syre-fattiga leran har ett flertal behållare som kis-tor, flaskschatull och den flätade korgkistanfunnit en fristad. Fyndplatsen är belägen ihöjd med skeppets trossdäck, näst längstned i fartyget. Korgkistan som har ett välvtlock med en 1 dm hög sarg, stod vid fynd-tillfället på högkant, vilande på sin ena ga-vel (fig. 1).

Tjugo marinarkeologiska dykare var sys-selsatta en vecka med det komplicerade fri-läggnings- och bärgningsarbetet. Till slutkunde korgkistan med hjälp av en lyftsäcklyftas ur sitt läge i den kompakta leran ochföras över till ett särskilt bärgningskar sompositionerats på botten intill fyndplatsen.Väl i bärgningskaret lyftes ekipaget till ytan,för att därefter transporteras till Kalmar länsmuseums konserveringslaboratorium för fort-satt utgrävning.

Vid den efterföljande utgrävningen kundeman inledningsvis konstatera att korgkistaninnehöll klädespersedlar. För närvarande ärdessa ännu inte helt frampreparerade, menav allt att döma ingår en eller två rockar,handskar och en mössa i fyndmaterialet. Vi-

1

2

3

4 13

Gruppen XX, med hjulkors och kyrka, harnämligen ett flertal varianter av ”hjulkors”som snarare kan betraktas som dubbellinjigakors eller kors med punkter i korsvinklarna(se fig. 4.1-3). I Kungl. Myntkabinettets(KMK) systematiska samling finns ett ex-emplar med dubbellinjigt kors och ”kyrka”(Fig 4.4). Beträffande fyndet från Halltorpframhåller Rasmusson särskilt att myntensnarast liknar grupp XX (Rasmusson 1961,168).

De dubbellinjiga korsen ger alltså snarastintryck av att vara en korsvariant bland andrainom den stora gotländska myntgruppen.Det vore dock fel att se dem som en ”sistavariant” av hjulkorsen, för när grupp XXövergår till XXII så är det med en variantsom sammanför ett tydligt hjulkors med strå-lar, klöverblad och pärlrand på åtsidan medett rutat kors på frånsidan (se fig. 2.1). Sna-rare uppträder de som föregångare till”Georgskorsen”, det vill säga som frånsidor,men med formmässiga likheter i t.ex. fyndetfrån Öggestorp. De dubbellinjiga korsensutformning pekar också tydligare tillbaka påförebilder i den engelska myntningen, näm-ligen ”Short Cross” (fig. 5) som präglades1180-1247. Den engelska myntningen stodju som förebild för den allra första svenskamyntningen under Olof Skötkonung ochAnund Jakob (ca 995 - ca 1035), och hadefortsatt stort inflytande på den övriga skan-dinaviska myntningen i Danmark och Norge.De mer tydliga ”Short Cross”-efterbildning-arna representerar därmed ytterligare en tyd-

lig influens i den gotländska myntningen,tillsammans med de tyska och frisiska förebil-derna som nämnts ovan.

DateringBeträffande dateringen av gruppen med ru-nor och dubbellinjiga kors, förtjänar det attframhållas att det i några fall är just dessamynt som får datera fynden, vilket då blir ettslags självbekräftande cirkelresonemang.Den ursprungliga dateringen av dennagrupp är gjord av Bengt Thordeman, ochbaseras på att ett sådant mynt förekom i ettfynd från Tommarp i Skåne, nedlagt på 1220-talet. Förutan detta fynd skulle en dateringtill 1220-30 talen verka alltför sen, enligtThordeman (Thordeman 1936, 18; jfr Thor-deman 1937). Detta är intressant, eftersomTommarpsmyntet av allt att döma var en en-sidig prägling av runsidan (Galster 1935, fig.8), och dateringen av de dubbellinjiga kor-sen hänger därmed helt på det faktum att deuppträder som frånsidor till runmynt i ettfynd från Vreta kloster (SHM 18 011). Vreta-fyndet, i sin tur, skulle dessa mynt förutan

med ensidiga mynt, brakteater, övergavsockså). För att båda myntsidorna skulle bliväl utpräglade krävdes dels att hammarslagetvar tillräckligt hårt (vilket det ofta inte var)dels att överstampen inte lutade och slutli-gen att plantsen var tillräckligt tjock. Medutgångspunkt från bevarade mynt kan manman också under vissa förutsättningarsnabbt konstatera om understampen an-vänts till åt- eller frånsidan.

Fig. 3 kan tjäna som ett praktiskt exempel.Här kan man studera hur olika faktorer vidpräglingen har påverkat myntets utprägling.Jämför först placeringen av den lilla oregel-bundenheten på myntets kant (kl. 3 på åt-sidan och kl. 4 på frånsidan). Härigenom kanman se hur motiven på åt- och frånsidanpassar mot varandra. Man kan då konstateraatt överstampen har lutat något (alt. tunnareplants) vilket gör att ”EX” i ordet REX pååtsidan och motsvarande parti med ”WE” iordet SWECIE på frånsidan blivit svagt ut-präglade. Åtsidans ansikte har den högsta

reliefen på myntet, men det har inte blivithelt utpräglat vilket gör att ansiktet ser”platt” ut. Det betyder alltså inte i detta fal-let att myntet är slitet. På motsvarande ytapå frånsidan har centralpartiet (korsmitten,vänstra delen av den högra kronan, samtövre delen av den nedre kronan) blivit då-ligt utpräglade eftersom de ligger mitt föråtsidans ansikte som har en hög relief. Manser också att den inre delen av frånsidanspärlring är svagt utpräglad (ligger mitt föransiktets nacke på åtsidan). På medeltidenssmå tvåsidiga mynt är dessa fenomen detnormala, men på småmynten efter GustavVasa blir de betydligt mer ovanliga.

De senare präglingstekniska detaljernagör det därför möjligt att fastställa att under-stampen använts till frånsidan. Eftersomkraften kommer uppifrån trycks först över-stampen ner i den närmast liggande metal-len som därigenom först fyller upp hålighe-terna som utgör motivet på den sidan. Si-dan med understampen blir utpräglad i ettsenare skede (bråkdelar av en sekund) avtillverkningsprocessen. För att de högsta re-lieferna på understampen ska kunna bli ut-präglade krävs dels att slaget är tillräckligthårt, dels att motsvarande parti på överstam-pen inte är alltför högt.

Om plantsen inte är för tjock kan man följ-aktligen alltid fastställa till vilken sida överresp. understampen har använts. Den sidasom har partier som inte blivit utpräglademotsvarar därför understampen medan det

1

Fig. 4. Korsvarianter ur fynd från Småland, Öggestorp, (SHM inv 7135)(1-3), samt mynt i KMKssystematiska samling (4). Samtliga med ”kyrkan” på frånsidan. Skala 2:1.

3

Fig. 5. ”Short Cross”. England, Henry II,Oxford, myntmästare Rodbert, 1180 - ca 1182.Mynt ur fynd från Småland, Öggestorp (SHM7135).

Fig. 3. Albrekt av Mecklenburg 1364-1389.Stockholm. Örtug. Den kgl. Mønt- og Medaille-samling, Köpenhamn. Skala 2:1.

Fig. 4. Magnus Eriksson 1319-1363. Penning1340-1354. Örebro? Den kgl. Mønt- ogMedaillesamling, Köpenhamn. Skala 2:1.

2 4

512

inte dateras så sent!Vad Thordeman inte nämner i artikeln om

Vretafyndet och inte heller tagit upp i bila-gan, är att det finns ett märkligt exemplar aven lejonbrakteat med i depån. Det rör sig omen tillplattad brakteat, troligen från SverkerKarlsson (1196-1208) (jfr Jonsson 1983) somkommer att behandlas i annat sammanhang.Att myntet är tillplattat gör det mycket liktett gotländskt mynt och det har ungefär sam-ma vikt, så kanske har avsikten varit att an-vända det som ”falskmynt” utanför sitt väst-götska ursprungsområde (Lödöse) eller sommyntämne. Om attribueringen till SverkerKarlsson stämmer, ger denna brakteat (omdock än i en ”sekundär” användning) en an-tydan om att dateringen av Vretafyndet kan-ske, såsom Thordeman anade, är något senttilltagen. Intressant i sammanhanget är då,att Tommarpsmyntet är stampidentiskt medett mynt från Vretadepån (stamp B3, se fig.6) och dessa två depåer får därmed ett tyd-ligt kronologiskt samband.

Det är alltså ett enstaka runmynt funnet iSkåne, utanför gruppens normala cirkula-tionsområde, som utgör grund för och sena-relägger Thordemans datering av Vretafyn-det och i förlängningen av hela gruppen LLXXI, d.v.s. även de dubbellinjiga korsen. Vadfinns då i övrigt att gå på? Det är tydligt attkopplingen mellan grupp XXI och XX ärstark, vilket inte bara syns i utformningenutan även i fyndsammanhangen(se tabell 1).I de fynd (Halltorp, Vreta och Riga) där detfinns flest dubbellinjiga kors, finns också ettflertal mynt ur grupp XX. Omvänt kan sä-

gas, att i det enda fynd som innehåller gruppXXI men domineras av den efterföljandegrupp XXII (Räppe), finns endast ett en-staka exemplar av grupp XXI representerat(se tabell 1). Utöver denna generella iaktta-gelse, är det främst depåerna från Riga ochHalltorp, vilka inte innehåller runsidor allsutan enbart ensidiga avslag av korssidor,som kan lämna ledtrådar.

Fyndet från Helgeandsklostret i Riga inne-håller ett annat mynt daterat till 1220-30-ta-len (Corvey, Herman I; se Berga 2000, 170), iövrigt består det främst av mynt ur LL-gruppXX (med hjulkors och kyrka) och XXI (en-sidiga avslag av korssidan).2 Fyndet böralltså vara deponerat under 1220/30-talet,men utgör i sig inget bevis för dateringenav LL XXI utan bygger på dateringen avdet tyska myntet.

Vad som blir avgörande för dateringen avde dubbellinjiga korsen är depån i Halltorpskyrka, som innehåller en stor mängd ensi-diga avslag av sådana kors, tillsammans medensidiga avslag av ”strålkors” (varianter avhjulkors, grupp XX) med likartad utform-ning.3 Där ingår dock även mynt från JohanSverkersson, vilket gör att den tidigaste möj-liga dateringen för depån blir 1216.Vad manbör notera i sammanhanget är dock, att dedubbellinjiga korsen i depåerna från Hall-torp och Helgeandsklostret i Riga är av enhelt egen utformning med en inre central-ring och mycket lika hjulkorsen. De kan där-för inte helt självklart betecknas som ”gruppXXI” eftersom de dels är stilistiskt någotavvikande, dels är ensidiga och därmed intebevisligen tillhör gruppen med runor. Det ärdärför med vissa förbehåll de får utgöragrund för datering av gruppen med dubbel-linjiga kors.

Fynden från Riga och Halltorp ger tillsam-mans indikationer på att 1220-talet är en rim-lig datering för de dubbellinjiga korsen. Än-då kan man, med så få användbara fynd ochflera förbehåll gjorda, sammantaget säga attdet är en ganska tunn numismatisk grund

såg ut. Om myntningen är mycket bra repre-senterad bland bevarade mynt kan man pådet sättet få information om hur de flesta(eller alla) stampar såg ut. Det visar sig då iprincip alltid att det finns fler stampar frånden ena sidan än från den andra. I normal-fallet fanns det två eller tre gånger så mångaöver- som understampar. Det finns ingenkoppling till om den ena kan definieras somåt- eller frånsida. Däremot finns det en kopp-ling till utformningen av myntens motiv.Normalt har den ena sidan ett mer komplice-rat motiv medan den andra sidans motiv ärenklare. Vid tillverkningen av stampen an-vände man punsar till inskrifterna medanmotivet kunde graveras eller punsas in i stam-pen med hjälp av delpunsar. Användningenav delpunsar ökade radikalt fr.o.m. 1500-ta-let vilket till stor berodde på att mynten dågenerellt blev större. Ett exempel visas i fig.2. På frånsidan ser man att skölden är grave-rad medan man för kronorna (och sannoliktvasaskölden) använt delpunsar. På åtsidanhar man (växelvis) använt två olika punsarför de kraftiga strålarna, vidare punsar förbokstäverna i Jahve medan de tunna strå-larna är graverade. I detta fall är det därförsannolikt att den mer komplicerade åtsidanfungerat som understamp eftersom den varlättare att tillverka än frånsidans stamp.

Under medeltiden var mynten små ochtunna, men under Gustav Vasa började manäven prägla större mynt i högre valörer. Ävende lägre valörerna präglades efterhand pånågot tjockare plantsar genom att dessamynt genomgående fick en lägre halt ochdärför kunde innehålla mer metall (tekniken

Fig. 6. VLF IARL, WLF DUX. Mynt ur fynd frånSödermanland, Eskilstuna kyrkogård (SHM6467), och Uppland, Flasta kyrkoruin (SHM28883). Foto: Kungl. Myntkabinettet.

– 1937. Ett skånskt skattfynd med svensktrunmynt. I: Från stenålder till rokoko. Stu-dier tillägnade Otto Rydbeck den 25 au-gusti 1937, 137-146. Lund.Thordeman, Bengt & Kjellmark, Knut 1939.Hällkistan och myntskatten från Räppe iÖjaby socken, Småland. Fornvännen, 65-89.

Fig. 2. Karl (IX). Stockholm. 1 öre 1600. LundsUniversitets Historiska Museum.

Fig. 1. Karl (IX). Stockholm. ½ öre 1603. LundsUniversitets Historiska Museum.

Präglingsteknik - över-eller understamp?Kenneth Jonsson

Vid prägling av tvåsidiga mynt placerademan myntämnet (plantsen) mellan två stam-par varav den ena (understampen) var fix-erad i ett underlag, medan den andra (över-stampen) var rörlig. Det var överstampensom fick ta emot slaget av hammaren vidpräglingen och därför blev överstampenockså utsatt för mer kraft och slitaget blevstörre än för understampen. Slitaget med-förde att överstampen hade kortare livs-längd och därmed fick bytas oftare. På fig. 1ser man att det på frånsidan finns tunna ore-gelbundna linjer som inte har med motivetatt göra. De visar att små sprickor har upp-stått i stampen vilket betyder att den san-nolikt snart fick tas ur produktion för att denbörjade spricka. Att överstampen slets for-tare bekräftas också av de stampundersök-ningar som genomförts. Vid stampunder-sökningar studerar man myntbilden på be-varade mynt. Den ger ett exakt avtryck (po-sitiv) av hur bilden på stampen (negativ)

6 11

för datering av de övriga mynten med dub-bellinjiga kors till 1220-30 talen, och förkla-ringen till att så ändå sker har egentligenmed något annat att göra, nämligen inskrip-tionerna – ”runorna” – på åtsidan.

RunorRunorna på åtsidan har av Elias Wessénunder 1930-talet tolkats som ”Ulf ia(rl) vil-ket av Thordeman föreslås syfta på Ulf Fasi,jarl (1231? - 12484) under Knut Långe ochErik Eriksson (Wessén1937, 144; jfr Lager-qvist 1970, 78). Ett skäl till denna attribu-ering är att denne anses ha givit ut mynt iSvealand under samma period (Hildebrand1879, 183; Thordeman 1936, 25), se LL gruppVI. Mynten i grupp VI skiljer sig dock radi-kalt i sin utformning från de i grupp XXI, isåväl teknisk som stilistisk utformning, bild-val och inskriptioner (fig. 6). Dessa svea-ländska ”Ulfmynt” är dels brakteater av an-nan viktstandard; de uppvisar ett djur (enulv) vilket kan ses som en ikon för utgiva-ren; och inskriptionen är med latinska bok-stäver, på både latin (WLF DUX) och in-hemskt språk (VLF IARL). I samtliga sinadimensioner skiljer sig grupp VI följaktligenfrån mynten i grupp XXI. De senare måstedärför ses såsom först och främst tillhörigaden gotländska myntutgivningen, grup-

perna XX och XXII, och endast i andra handsom ”Ulfmynt”. En attribuering till Ulf Jarl ärhelt beroende av en förklaring till varfördenne skulle ha mynträtt på Gotland under1200-talets första hälft, dessutom så tidigtsom 1220-talet snarare än senare under sintid som jarl.

Men vad som allra först måste utvärderas,är inskriptionerna på grupp LL XXI. Vad stårdär egentligen? Uttydningen som Ulf ia(rl)är som nämnts ovan gjord av Elias Wessén,som studerat mynten på Thordemans öns-kan. Wessén ska då ha kunnat urskilja nam-net ”ulf” på några exemplar, i några fall följtav ”ia” (Thordeman 1937, 144). Under mittarbete med mynten har uttolkningen av teck-nen framstått som alltmer osäker. Endast ettfåtal mynt uppvisar tecken som överhuvud-taget kan sägas vara runor, och det är svårtatt avgöra vad Wessén egentligen utgått frånför material. Det bör dock ha handlat primärtom mynt från Vreta kloster, eftersom detta ärdet enskilt största fyndet av denna typ avmynt och det fynd som Bengt Thordemanarbetade med vid tiden (i inventariebilagantill Vretafyndet/inventarienummer SHM18011 står också att Wessén gjort uttyd-ningarna av runmynten).

Jag bad därför Thorgunn Snaedal, runo-log på Riksantikvarieämbetet i Stockholm,

Fig. 7. Rekonstruktionsteckningar av stampar som använts till de gotländska runmynten. Teckningar:författaren. Skala 2:1.

FörkortningarAcc = AccessionshandlingarGo= GotlandInv = inventariumJLM = Jönköpings Läns MuseumJä = JämtlandKMK = Kungl. Myntkabinettet, StockholmLe = LettlandLL = Lagerqvist 1970Ls= landskapNNÅ = Nordisk Numismatisk ÅrsskriftSHM = Statens Historiska MuseumSk = SkåneSm = SmålandTop ark = topografiskt arkivTpq = termine post quem (tidigast möjliganedläggningstid).VRVM = Rigas Vestures un kugniecibasmuzejs (Rigas Historie- och Sjöfartsmuseum)Ög = ÖstergötlandÖl = Öland

LitteraturBerga, Tatjana 2002. Sveta Gara konventa13. gadsimta monetu depozits. I: Sena Riga.Petijumi pilsetas arheologija un vesture 2.Riga.Ducmane, Kristine & Graudonis, Janis 1996.Gotlandes 13. gadsimta monetu depositsIkskiles pili [Der fund Gotländischer Münzenaus dem 13. jahrhundert auf der Burg Ûxküll/Ikskile]. Latvijas vestures instituta zurnals.Riga.Galster, Georg 1935. Møntfundet fra Tom-merup. Moneta. Meddelanden från Skånesnumismatiska förening 1935.Hildebrand, B.E. 1879. Nya bidrag till Sveri-ges mynthistoria under medeltiden. Må-nadsbladet, 180-185.Hildebrand, Hans 1879. Myntväsendet. Sve-riges medeltid, I. Stockholm.Hyötyniemi, Yrjö 1987. Gotländska mynt på1200-talet - ett förslag till tolkning och date-ring. Nordisk Numismatisk Unions Med-lemsblad 1987:4, 78-87.– 1999. Fyra små gotar på en lybsk skilling.

U1 U2 U3

B1 B2 B3 B4

Nordisk Numismatisk Unions Medlemsblad1999:1.Jonsson, Kenneth 1983. Översikt över fast-landsmyntningen ca 1180-1250. Numisma-tiska Meddelanden XXXIV.– 1998. Myntfynden från Eketorps fornborg.Eketorp III. Den medeltida befästningen påÖland. Artefakterna (red. K. Borg). Stock-holm.Kyhlberg, Ola. (i tryck). Asboland, Norra-bygd och Stranda härad mellan arkeologioch historia.Lagerqvist, Lars O. 1970. Svenska mynt un-der vikingatid och medeltid (ca 995-1521)samt gotländska mynt (ca 1140-1565).Stockholm.Leimus, Ivar 1998. Gotlands og Livlandsældste mønthistorie belyst af middelalder-lige love. Nordisk Numismatisk UnionsMedlemsblad 1998:4.– 2004. Wann und woher ist der deutcheKaufmann nach Livland gekommen? Einenumismatische Studie. Delectat et docet.Festschrift zum 100jährigen bestehen desVereins der Münzenfreunde in Hamburg.(red. M. Mehl). Numismatische Studien 16.Lerbom, Jens 2003. Mellan två riken. Inte-gration, politisk kultur och förnationellaidentiteter på Gotland 1500-1700. Studiahistorica Lundensia 11 (diss). Lund.Rasmusson, Nils Ludvig 1962. Årsberättelseför Kungliga Myntkabinettet. Nordisk Nu-mismatisk Årsskrift 1961.Schrötter, Friedrich. 1930. Wörterbuch derMünzkunde. Berlin-Leipzig.SML = Sveriges Mynthistoria – Landskaps-inventeringen. Stockholm.Snaedal, Thorgunn 2002. Medan världenvaknar. Studier i de gotländska runin-skrifternas språk och kronologi. Runrön16. Uppsala.– 2005. Ingen gute hette Sven. Gotlandvikingaön. Gotländskt arkiv 2004. Visby.Thordeman, Bengt 1936. Sveriges Medel-tidsmynt. Mønt, Nordisk Kultur XXIX.Stockholm - Oslo - Köpenhamn.

Eskelhem

10 7

och Lisbeth Imer, arkeolog specialiserad pårunor vid Nationalmuseum i Köpenhamn, attpå nytt bedöma ”runmynten” och se omnågot nytt kunde tillföras tolkningen från1930-talet med hjälp av de senare fynden frånStenåsa och Eskelhem. Av samtliga fotogra-ferade ”LL XXI”-mynt, uppvisade 52 exem-plar ur tre fynd vad som med en generösbedömning skulle kunna tänkas vara runoreller andra tecken, och dessa fick utgöra basför undersökningen. Resultatet var tämligennedslående: endast ett fåtal av mynten (ca20 ex.) ansågs vara i tillräckligt gott skick föratt överhuvudtaget yttra sig om, varav en-dast fem (möjligen sju) kunde sägas upp-visa säker runskrift, och ytterligare 14 ex.runor eller latinska bokstäver. Endast tvåmynt sades kunna möjligen uppvisa inskrip-tionen ”Ul(f)”! På detta klena underlag haralltså den tidigare attribueringen baserat sig.

För att förbättra möjligheterna att tydainskriptionerna genomförde jag därför enstampstudie av de exemplar som bedömdestydliga nog, och kunde göra rekonstruk-tionsteckningar av stamparna (tyvärr ingenännu helt komplett) (fig. 7). 22 exemplar gickatt sammanföra till två huvudserier, en ”B”-serie om fyra tämligen lika stampar (innehål-lande runan/bokstaven B) och en ”U” eller”L”-serie om tre tämligen olika varianter(innehållande runan U och/eller L). De allraflesta av dessa mynt kom ur fyndet från Vretakloster (SHM 18 011). Därutöver ett exem-plar från Öland, Stenåsa kyrka (SHM 25 739),ett ur Tommerupsfyndet samt två prove-nienslösa i Kungl. Myntkabinettets sam-lingar. Ytterligare ett mynt (Gotland, Eskel-hem kyrka, SHM 29 373) kan användas förstudie och tillhör möjligen serien U/L.

Till B-serien hör alltså även det mynt urTommerupsfyndet som avtecknats avHilfeling (återgivet i Galster 1935, fig. 8; jfrThordeman 1937, 142, fig. 3). Georg Galsterpublicerade vad som var känt om Tom-merupsfyndet 1935, men var osäker på vaddet här aktuella myntet egentligen var för

något och ansåg det antingen dittills okänteller, tentativt, ett ”Mønt fra Østergøtland-Kalmar-Visby” (Galster 1935, 47). Inskriptio-nen utläste Galster som +RINOVD, någothan inte själv fick att stämma, och därföransåg han att Hilfeling ”forset sig grundigt”.Vid en granskning av det återgivna myntetär det dock tydligt att det exakt motsvararstamp B3 med ett motsvarande exemplar iVretafyndet, och att tecknen är runor ellerrunliknande.

Efter en förnyad bedömning av Imer ochSnaedal, står det troligt att inskriptionen börtolkas som BOTULF (för serierna B och U/L). Detta är tydligast på den stamp som jaghar kallat B1, och är i andra fall en tolkningav runologerna utifrån en kombination avinskriptionerna. Inte i något fall föreslås läs-ningen ”Ulf (ia)”. På Eskelhemsmyntet kanenligt Snaedal utläsas ”..rlnam..” och påStenåsamyntet möjligen ”..ka..” (Stenåsa-myntet är dock enligt min mening en utåt-vänd variant/förvanskning av inskriften med”Bot” och har därför fått nummer B4 i se-rien). Detta gör det åtminstone säkert att UlfFase Jarl inte har något med mynten att göra.

Datering: summa summarumThordeman daterade ”runmynten” till 1200-talets första fjärdedel (se ovan), med ut-gångspunkt i depåfyndssammanhang (Tom-merup-, och i förlängningen Bünstorf- ochBokelfynden) (Thordeman 1937, 143). Detär värt att omigen notera att i de depåer därmynt ur grupp XXI ingår i något större antalfinns inga mynt ur den efterföljande gruppXXII (med antagen präglingstid från ca 1220/5) representerade, däremot större mängderur den äldre grupp XX. Myntet KMK 104964med dubbellinjigt kors/XXI ) ( kyrka/XX (sefig. 4.4) knyter också tydligt grupperna XXoch XXI till varandra. Thordeman påpekarsärskilt att Vretafyndet totalt saknar inbland-ning av den påföljande gruppen (LL XXII)eller andra senare mynt, och daterar fyndetså sent som 1220/30 främst på grund av den

fråga som får behandlas i annat samman-hang. Vem ”Botulf” kan ha varit är ännu merlämnat åt spekulation; det finns ingen så-dan känd historisk person och det är intemöjligt att i nuläget ens säga om en inskrip-tion av det slaget skulle syfta på myntutgi-varen eller på t.ex. ett helgon. Däremot kanman förutsätta, att en enskild person somfått mynträtt antingen måste ha haft ett stortpersonligt inflytande under perioden ellerrepresenterat någon institution. Man kantänka sig exempelvis en jarl som tidigareföreslaget, en konkurrent om kungamakten,eller en tingsdomare såsom representant fördet gotländska all-tinget.

Det är tills vidare intressant att notera attmynten med runor och dubbellinjiga kors åena sidan tydligt ansluter sig till den äldregruppen med hjulkors och kyrka i stil ochkronologiska sammanhang, men å andra si-dan gör ett tydligt brott mot den ”förstel-nade” typen genom att uppvisa annan iko-nografi, andra tecken, och en inskriptionsom möjligen anger en myntutgivare. På såvis pekar den både bakåt och framåt; bådetillhör och särskiljer sig.

Mynten med dubbellinjiga kors och ru-nor/runliknande tecken kan sägas innehållainslag av alla de tre hypotetiska orsaker tillutformningen som ställdes upp ovan. De haren kronologisk relevans (med en i dagslä-get trolig datering till en kort period någongång under tiden 1210-30); de uppvisar enviss geografisk variation (om än det är nå-got osäkert hur de stora fynden av ensidigaavslag från Småland och Riga, och avsak-naden av runor där, ska tolkas); och detfinns möjligen en annan myntutgivare tilldessa mynt än för de övriga gotländska ti-digmedeltida mynten.

Även om läsningen BOTULF inte kan sä-gas vara säker i dagsläget, kan man dockgenom den betrakta runmynten som det för-sta egentliga arkeologiskt och numismatisktförankrade argumentet för att hela den storagruppen mynt LL XX-XXII skulle vara got-

ländsk snarare än från någon annan mynt-ort i Linköpings stift. Faktum kvarstår dock,att det enskilt största fyndet av runmynt/LLXXI inte gjorts på Gotland utan i Östergöt-land, och de tre nämnvärt större fynden här-rör från respektive Östergötland (Vreta),Småland (Halltorp) och Lettland (Riga). Sna-rast visar fynden totalt av dessa mynt enkoncentration till Kalmartrakten. Därmedkvarstår mönstret att gruppens spridnings-bild (liksom för hela den stora gruppen XX-XXII) i sig inte främst är koncentrerad tillGotland, utan anpassar sig till utbredningenav Linköpings stift, och att den okände ”Bot-ulf”, liksom tidigare herr ”Ulf”, finns tydli-gast förankrad i Östergötland. Detta återståratt förklara framöver.

Tack: Ett stort tack till Lisbeth Imer och ThorgunnSnaedal för deras hjälp med runstudierna, ochtill Ola Kyhlberg för en intressant diskussion ochtillgång till hans manus om Ulf Jarl.

Noter1 Myntämnena hamrades ut, troligen från fyr-

kantiga myntämnen i avsikt att göra plantsenrund. Trots detta har mynten en ofta nästanfyrkantig form. Tekniken att hamra ut kan-terna på plantsen gjorde också att stampen oftaträffade snett, eller främst träffade den tjock-are mittdelen, vilket gör att myntens bilder idagofta är mycket svårbedömda.

2 Möjligen ingår även något exemplar av gruppXXII men detta återstår att granska.

3 Intressant i sammanhanget är de gotländskamynten som hittats i borgen Ikskile (Yxkull) iLettland: tre exemplar ur gruppen LL XX samtett ”LL XXI” vilket beskrivs som ”ett korsmed punkt i mitten från vilken strålar går ut, påfrånsidan ett kors med parallella linjer och trepunkter i korsvinklarna” (Ducmane & Graudonis1996:47, 49; min översättning). Detta förefal-ler i så fall snarast vara en ny variant av gruppXX-XXI, eller snarast, som Halltorpsfyndetsbåda korsvarianter sammanpräglade.

4 Enligt Nationalencyklopedin blev Ulf Fase jarlsenast 1231; Kyhlberg räknar med att han blevdet redan 1220 då hans far, jarlen Karl Döve,dog (Kyhlberg, i tryck).

8 9

LL XXI (alla varianter)

SverigeDubbel-

Nr Ls Socken Fyndort Fyndår TypTpq Inv.nr LLXX LLXXI LLXXII Runor kors Total Referenser1 Go Eskelhem Eskelhems kyrka 1959-60 H SHM 29373 6 3 8 x x 511 KMK top ark, NNÅ 1972, 226f2 Go Öja Öja kyrka 1988 H KMK dnr 711-1417-1997 1 1 21 0 ? 507 KMK top ark3 Jä Mattmar Mattmars kyrka 1982 H JLM 25914 0 1 0 0 x 17 SML 7 Jä:404 Sk Östra TommarpTommerup kloster 1770 D 1220 Ej inlöst 0 x 0 x 0 >21 Galster 1935. Thordeman 1936, nr 33a. Thordeman 19375 Sm Halltorp Halltorps kyrka 1951-2 H SHM 26330 3 2 3 0 x 318 KMK top ark, NNÅ1961, 168,1746 Sm Halltorp Halltorps kyrka 1951-2 D 1220? SHM 26330 16 11 0 0 x 31 SHM/KMK inv7 Sm Mönsterås Torp 1905 D 1225 JLM 8706 8 1 1 0 x 10 JLM acc. Thordeman 1936, nr 9. Thordeman 1937, 143.

Forsgren 2004, 31f.8 Sm Öjaby Räppe 1909 D 1230? SHM 13932 9 (23?) 1 351 (365?) 0 x 385 Thordeman 1936 nr 35. Thordeman 1939, 79-879 Öl Källa Källa kyrka 1971-2 H KMK 100508 3 1 15 x? ? 199 NNÅ 1981, 261ff10 Öl Långlöt Långlöt kyrka 1969 H SHM 29370 14 1 10 ? ? 88 NNÅ 1972, 22711 Öl Stenåsa Stenåsa kyrka 1956 H SHM 25739 0 1 6 x 0 57 KMK top ark12 Ög Vreta kloster Vreta kloster 1916 D 1220? SHM 18011 263 67 0 x x 362 Thordeman 1936 nr 34. SML 1 Ög:151, II13 Ög Vreta kloster Vreta kloster 1916-23 H SHM 18011 5 2 1 0 x ca 700 Jonsson 1977 nr 45. SML 1 Ög:151, III

Baltikum14 Le Ikskile borg ? ? 1230 ? 3? 1? 0 0 x ? Ducmane & Graudonis 1996, 45-4915 Le Riga Helge Ands kloster 1881 D 1225 VRVM 6690 60 41 0 0 x 118 Berga 2002. Leimus 2004, 329

LL XXI med runor

Fynd- Antal Antal AntalLs Socken Fyndort Fyndår typ Tpq Inv.nr XX XXI XXII TotalGo Eskelhem Eskelhems 1959 H SHM 29373 6 3 8 511

kyrkaSk Östra Tommerups 1770 D 1220 Ej inlöst 0 x 0 >21

Tommarp kloster (?)Ög Vreta Vreta 1916 D 1225 SHM 18011 263 67 0 362

kloster klosterÖl Stenåsa Stenåsa 1957 H SHM 25739 0 1 6 35

kyrka

antagna kopplingen till Ulf Fase Jarl. Attknyta runmynten till Ulf Jarl innebär alltsåen i någon mån påtvingad senareläggningav hela gruppen. Som visat ovan är en date-ring till 1220-talet möjlig, men mycket senarekan man numismatiskt sett inte argumenteraför detta. I senare arbeten såsom Lagerqvist1970 har kopplingen till Ulf Fase tagits förgiven. Efter den förnyade bedömningen avinskrifterna kan dock ”Ulf” inte längre sä-gas vara aktuell som läsning.

Botulf – myntherre på Gotland?Men om det ska stå ”Botulf”, vem var dådenna Botulf, och hur kom det sig att hankunde prägla gotländska mynt? Ja, det åter-står att förklara. Namnet Botulf är inte sär-skilt vanligt, utom just på Gotland där detunder medeltiden var ett av de vanligastemansnamnen. Thorgunn Snaedal påpekar attförleden Bot- överhuvudtaget är typiskt got-

ländsk, samtidigt som ”Ulf”, ett av de vanli-gaste osammansatta namnen i övriga skan-dinaviska runinskrifter, inte överhuvudtagetförekommer på Gotland (Snaedal 2005:36).Användandet av runor har i andra samman-hang setts som ett tecken på inhemsk got-ländsk förankring, exempelvis genom attrunor använts för att skriva gutniska medanlatinska bokstäver användes för latin(Snaedal 2002, 232f) eller på gravstenar till-höriga gotländska bönder snarare än kyr-kans män (Lerbom 2003, 168ff). Kombina-tionen ”Bot” eller ”Botulf” tillsammans medanvändandet av runor kan därför ses somen tydlig koppling till Gotland. Däremotfinns inte underlag nog på mynten för attutifrån runformerna i sig kunna bedöma engeografisk hemmahörighet (personligt med-delande Snaedal 2005-05-25).

Vem som stod bakom hela den enormagotländska myntningen, är en ännu obesvarad

Tabell 1Samtliga fynd av mynt ur gruppen LL XXI. Fyndtyper: H = hopat fynd, D = depåfynd. Övrigaförkortningar, se referenser i slutet av artikeln.

Tabell 2Fynd av mynt av gotländsk typ med runor. Fyndtyper: H = hopat fynd, D = depåfynd.