Sanktansgar

MedDelanden Från sankt ansgars stiftelse

Den som har sett mig har sett fadern

Verksamheten

herrens år 2010

LÄNGTAN EFTER Att FÅ SE GUD

Utanför Universitet står vi från Sankt Ansgar och fryser. Det är reccemottagningoch vi hör till de oräkneliga som delar ut inbjudningar. Vi har en enkel vackerfolder, vikt som en port in till själva budskapet. ”Ingen har någonsin sett Gud”, stårdet på pappersdörrarna. Öppnar man möter Sankt Ansgars kyrkas underbaraKristusikon – och orden: ”men du möter honom i gudstjänsten”.Längtan efter att se Gud finns hos alla människor. Men ofta är den så överlagradoch förvriden att vi inte vet att vi bär den som vår starkaste längtan. Vi längtar efterlycka, karriär, kärlek, pengar, upplevelser och många andra saker. Men det är ytanunder vilken den djupa och oftast bortglömda längtan lever. Att få se Gud.I Bibeln finns det strängt taget bara två tillfällen där människor känner att nu är detverkligen läge att ställa tillvarons djupaste fråga: Låt mig få se dig Gud!Det första är när Mose är ensam med Gud på berget. 2 Mos. 33:18 Gud svarar medatt ställa Mose i en klyfta i berget och lägger sin beskyddande hand över Mose ochgår förbi. Mose ser en glimt av den outsägliga härligheten. Sankt Ansgars kyrka är mitt i Studentstaden en sådan klyfta. Betongväggarna ärklyftans sidor och det sneda brädtaket handen. Här får vi dag för dag något avGuds härlighet. Här gör Gud samma proklamation som han gjorde över Mose:Herren, Herren är barmhärtig och nådig, sen till vrede och rik på kärlek ochtrofasthet. Handen som skyddade Mose såg de tidiga kristna fäderna inte bara somen gudshand utan som Jesus. Gud håller sin hand Jesus över oss, så att intehärligheten skall förinta oss bristfulla varelser.Det andra tillfället, när människor kände att nu var situationen så laddad ochheligheten så stark att det var läge att ställa frågan om att få se Gud, är när Jesusinledde firandet av den heliga mässan på jorden. Det blev aposteln Filippos somfick formulera lärjungaskarans och alla mässfirares längtan. Visa oss Fadern! Jesussvarar: Den som har sett mig har sett fadern. Joh. 14:8-9Ingenstans blir Gud så synlig som i mässan. Där kommer han till oss i JesusKristus. Hans kropp ryms i det brutna brödet och hans blod räcks i den skimrandekalkens vin. Den som verkligen vill se Gud bör gå in under Jesu hand i kyrkansklyfta och öppna ögon och hjärta och mun och ta emot Kristus i sakramentet. Måtte Sankt Ansgars kyrka få förbli en sådan plats där Gud blir synlig, närvarandeoch livgivande. Och där människor blir förvandlade upprättade och allt merlevande på djupet.

Bo Brander, studentpräst och föreståndare

Psaltarsång i församlingens gudstjänst

Idag är det runt om i landet vanligt att man sjunger en psaltarpsalm i högmässan.Ordningen finns numera i kyrkohandboken och evangelieboken har en psalm förvarje söndag. Som mycket av det senare 1900-talets liturgiska förnyelse i Svenskakyrkan började den här traditionen i S:t Ansgars kyrka. På 1960-talet var AndersEkenberg kantor här. Han berättar i den här artikeln hur psaltarsjungandetbörjade. Anders Ekenberg är idag docent i kyrkovetenskap och studierektor vidNewmaninstitutet i Uppsala.Psaltaren hade tidigare under 1900-talet kommit att sjungas och läsas i Svenskakyrkans gudstjänstliv först och främst i tideböner; dessutom ingick kortapsaltarutdrag i högmässans introitus. Det första regelbundna sjungandet av längreavsnitt ur psaltarpsalmer, ibland hela psalmer, i högmässan började hösten 1964 iS:t Ansgar. Det hela startade på mitt initiativ, med stöd av dåvarande föreståndarenCarl Henrik Lyttkens.

Jag kom som student till Uppsala i augusti 1964 och övertog ansvaret somkantor (dåförtiden utan orgel) från Ragnar Holte. Min inflyttning som ung studentpå Studentvägen 34 och starten på praxis att sjunga ur Psaltaren i högmässan skildesig på sin höjd några veckor åt i tiden.

Inspiration från FrankrikeBakgrunden var att jag i slutet av min gymnasietid genom en grupp studenter frånLund och Uppsala som rest på studieresor till Paris med pastor Sven Kroon 1962och 1963 hade kommit i kontakt med det sjungande av psaltarpsalmer medomkväden på franska i katolsk liturgi som under 1950-talet hade lanserats ochutvecklats framför allt av pater Joseph Gelineau SJ. Jag hörde medförda EP-skivorfrån Frankrike och skaffade fram utgåvor (lösblad och häften). Jag slogs av vilkenbra idé det var: att sjunga direkt ur Psaltaren, Bibelns egen psalmbok, med enklaomkväden som lät församlingen delta aktivt och därmed ta till sig Psaltarens egnaord. Under 1960-talet hade diskussionen om hur man kunde ersätta de oftanattståndna psalmer som fanns i 1937 års psalmbok börjat. Den hade fått skjutsgenom publiceringen av Kyrkovisor för barn 1957 (kyrkovisor som visade sig intebara lämpa sig för barn). Här erbjöd sig ett alternativ: att utan stora praktiska ochmusikaliska svårigheter sjunga direkt ur bibeln.

Mitt eget första försök i genren var ett omkväde med texten ”Ett tecken ihimmelen: en kvinna med solen till sin klädnad och med en krona av stjärnor” (jfrUpp 12) plus verser ur Ps 45 med psalmton av Gelineau, som sjöngs somingångssång vid en mässa vid Kristliga Gymnasistförbundets sommarmöte påJulita skans i Sörmland den 15 augusti 1964.

Det började som kommunionsångUnder sensommaren och hösten 1964 och under de följande åren fortsatte jag attkomponera nya omkväden, först med Gelineau-psalmodi till psalmverserna, såsmåningom med andra psalmtonsvarianter. (Jag trodde dåförtiden inte nämnvärt pågregoriansk sång på svenska.) De kom till användning som kommunionsånger i S:tAnsgar, dvs. medan församlingen gick fram till kommunionen. Till en början vardet i regel jag själv som sjöng före; församlingen sjöng omkvädet, som övades enkort stund före högmässans början. Efterhand lärde sig ytterligare några att fungerasom försångare. Troligen finns inga av dessa tidiga melodier kvar på papper. Demångfaldigades på spritduplikatorn på Ansgarsgårdens expedition påsöndagsmorgnarna (normalt med duplikatorvätska, i någon nödsituation medrakvatten till duplikatorn). Jag kommer särskilt ihåg vissa omkväden: ”Smaka ochse att Herren är god” (med melodi av Gelineau), ”Jorden är full av Herrens nåd…”, ”Allt vad I bedjen om och begären …” (dåförtiden gällde 1917 årsbibelöversättning). Med tiden blev det ett ganska stort antal som införlivades iförsamlingens repertoar.

När jag hade upptäckt att idén togs väl emot, gjorde jag en förstasammanställning av textförslag till psalmer och omkväden för olika delar avkyrkoåret. De trycktes 1965 i den av Hugo Blennow utgivna Kyrklig Förnyelse –Tidskrift för kyrkliga förnyelsesträvanden. Som respons på den artikeln, som jagskickade till några musiker, eller på något annat utskick i ämnet fick jag blandannat några enkla, välskrivna och välfungerande omkväden, komponerade avkantor Erhard Wikfeldt i Gimo, som införlivades i repertoaren. Bland annat fannsdär en fin, visartad melodi med texten ”Hjärtligen kär har jag dig, Herre, minstarkhet” (Ps 18); den håller fortfarande, även om den i dag nog bör få språkformen”Innerligt kär …”

Psaltarsjungandet sprider sig1966 eller 1967 tog jag också kontakt med domkyrkoorganisten Henry Weman,som inte minst genom sina resor till Afrika och insatser för inhemsk kyrkosång därhade visat intresse för nya gudstjänstmusikaliska perspektiv. Jag besökte honom ihans bostad hemma i Kåbo, bjöds på te med skorpor och kanske kanelbullar ochresonerade en stund om mina idéer. Han var positiv, och han kom senare att självkomponera ett par psalmer och omkväden; de sjöngs i domkyrkan och publiceradesi Glädjens mässa (1968). En av hans mest lättsjungna psaltarpsalmer med omkvädeär fortfarande användbar: ”Kom, låt oss höja glädjerop till Herren” (Ps 100). Såsent som för något år sedan var jag med och sjöng hans vackra fritonala version avPs 42, ”Som hjorten trängtar till vattenbäckar …” (En av 1950- och 1960-taletsviktiga kyrkomusikaliska idéer, med många anhängare, var att kyrkans sång ochmusik måste anknyta till samtidens konstmusikspråk. I många sammanhang i dag

finns inte någon annan rest av den insikten än att man sjunger Sven-Erik Bäcksoöverträffade psalm ”Du som gick före oss”.)

År 1967, när Örjan Lundqvist kom som föreståndare till S:t Ansgar,infördes en gammaltestamentlig läsning åtföljd av en psaltarpsalm med omkvädeföre episteltexten i högmässan. Dessa gammaltestamentliga läsningar – som på dentiden inte fanns med bland högmässotexterna – hämtades från helgsmålsbönen förinnevarande söndag. Därmed fick psaltarpsalmen en ännu mera framskjutenställning. Seden att sjunga psaltarpsalmer med enkla omkväden blev också bekantför lite vidare kretsar genom mässorna vid Kyrklig Förnyelses kyrkodagar, där jagunder en följd av år fungerade som kantor. Christer Pahlmblad tog upp sammapraxis, och komponerade för den, vid Laurentiistiftelsen i Lund, och åtminstonefrån tidigt 1970-tal bör det ha varit fast sed även där. Ett annat ställe där den härsångformen tidigt togs upp var i församlingen i Barkarö utanför Västerås. Jag vardär några gånger och övade tillsammans med kantorn, den kommunitet som fannsdär – senare grunden till Östanbäcks kloster – och ytterligare några. Broder IngmarSvanteson, församlingens präst, propagerade ivrigt för det responsorialapsaltarsjungandet och var själv en bra försångare när det behövdes.

År 1971 gav jag ut lösbladssamlingen Ge mig svar: Psaltarsånger förhögmässan och andra sånger på förlaget Pro Veritate. Den bestod av ett fylligturval psaltarpsalmer med omkväden av det slag som jag hade prövat mig fram tillunder 1960-talet och en hel del som komponerades direkt för samlingen. Ge migsvar kom att användas på sina håll och bidrog därmed ytterligare till attpsaltarsjungande av den här sorten slog rot i Svenska kyrkan – och dessutom inomkatolska kyrkan i Sverige. (Den som flitigast använt Ge mig svar – långt flitigareän jag själv någonsin gjorde – är säkert Anders Piltz, som under 1970-talet varlektor och kantor i S:t Lars katolska kapell i Uppsala och satte i system att användasångerna i samlingen.) En viss betydelse fick det att Harald Göransson fick Ge migsvar och recenserade den positivt i Kyrkomusikernas Tidning. Någon gång under1970-talets första hälft fick Harald och jag kontakt; jag minns bland annat vagtnågon sammankomst i Visby en sommar då vi satte och resonerade om saken.

Psaltaren i psalmbokenHarald Göransson övertalade ungefär år 1975 psalmkommittén – den som till sistkom att lämna det förslag som blev 1986 års psalmbok – att ett urvalpsaltarpsalmer med omkväden skulle ingå i den kommande psalmboken. Arbetetmed att få fram urvalet anförtroddes åt honom och mig. Det ledde i sin tur tillkontakter med Bibelkommissionen. Arbetet med den nya översättningen av Gamlatestamentet hade just påbörjats, och kommissionen ombads att i sitt arbete medPsaltaren börja med ett urval som kunde lämpa sig för sång iförsamlingsgudstjänsten. Resultatet blev 21 psalmer som ingick i utgåvan Fem

bibelböcker, 1979. Översättarna var inställda på att i översättningsarbetet försöka tahänsyn till psalmernas sångbarhet. Ett gemensamt arbetssammanträde medBibelkommissionens översättningsenhet för Gamla testamentet och en gruppmusiker hölls 1977 (tror jag) i Tällberg. Medverkande musiker var HaraldGöransson, jag, Roland Forsberg, Trond Kverno, Curt Lindström och Karl-OlofRobertson, kanske också Egil Hovland. (Hovland hade tidigare blivit ombedd avHarald Göransson att komponera ett antal introitus med församlingsomkväde förden svenska kyrkohandbokens musikdel.) Jag kom sedan att kontinuerligt med vidden gammaltestamentliga översättningsenhetens sammanträden om Psaltaren, framtill år 2000. Harald Göranssons och mitt gemensamma arbete utmynnade i densamling psaltarpsalmer som ingick i Psalmer och visor 82. Jag minns attveckotidningen Vår kyrka skrev en bildförsedd artikel om vad vi höll på medungefär är 1980.

Ett fast inslag i liturginUnder 1960–1980-talen komponerade jag psalmodier och omkväden främst i lättvisartad stil. Jag försökte också följa den internationella utvecklingen på området. Ioch med Missale Romanum 1970 blev responsorial psaltarsång efter förstaläsningen ett reguljärt inslag i den romersk-katolska mässan. Det som tidigare varitförsöksverksamhet – i Frankrike men också på många andra håll – blev nu ett fastinslag i liturgin. Det utlöste en stor kreativitet världen runt som Harald Göranssondelvis har dokumenterat i sin utredning om musiken i handbokskommitténsbetänkande Gudstjänst i dag: Liturgiska utvecklingslinjer (SOU 1974). Delar avdetta arbete försökte jag följa, bland annat genom att medarbeta i deninternationella arbetsgruppen Universa Laus och delta i dess sammankomster påolika håll i Europa.

Efter 1980-talet har jag dock för egen del främst inriktat mig på att få framlättsjungna och med det svenska språket kongeniala melodier till psaltarsångensom står i gregoriansk tradition. (Om man bör kalla dem gregorianska eller inte kandiskuteras.) Ett litet urval exempel på sådana finns i den katolska psalmbokenCecilia 1987. I viss utsträckning har jag även efter 1980-talet fortsatt attkomponera psalmer i ungefär samma stil som under 1960–1970-talen, men baravid sidan om det huvudsakligen gregorianskt inriktade komponerandet. Anders Ekenberg

Ansgarstinget 2010

Den apostoliske nuntien Emil PaulTscherrig höll vid Ansgarstinget föredragöver ämnet ”Reevangelisation in Swedenand Europe”. Det börjar i våra egnahjärtan, sa nuntien, och slutade med attsäga att en reevangelisation av Europamycket väl kan börja i Sverige, justdärför att vårt sekulariserade land är såsnustorrt att en brand som sprider sigöver Europa mycket väl kan börja här.Per Mases predikade i högmässan.

Tv-gudstjänsterna

Sista helgen i oktober 2010 spelade SVTin fyra gudstjänster i S:t Ansgars kyrka.De sändes i januari och februari 2011.Den fjärde gudstjänsten som fullständigmässa på Kyndelsmässodagen.

S:t Ansgars kyrka 50 år

Mariebebådelsedag 1961 invigdes S:t Ansgars kyrka. Mariebebådelsehelgen 2011firas i stor tacksamhet mot Gud 50 års jubileum. Lördag 26 mars kl. 18 firas vespermed predikan av Bo Brander. Sen fest i församlingssalen med underhållning avstudenter. Söndag 27 mars kl. 10 högmässa med Oloph Bexell, celebrant ochpredikan av Hans Sjöström, som var den förste att predika i en högmässa i kyrkan.Därefter kyrkfrukost med föredrag av docent Bengt Stolt om kyrkans tillblivelse.

Sankt Ansgars stiftelse

Studentvägen 34, 752 34 UPPSALA Bankgiro 5377-5334 Plusgiro 34 04 88-6Expeditionen: tel. 018 - 52 15 70 expeditionen@ansgar.nu Studentpräst: Bo Brander tel. 018-52 15 80 studentprast@ansgar.nu Telefon: 018-521580, 070-6483733 (Mobil)Intendent: Anders Simonsson tel. 018 - 52 15 75 intendent@ansgar.nu Kantor: Fredrik Tobin tel. 0707-458768 kantor@ansgar.nu

Gåvovädjan

Sankt Ansgars stiftelse i Uppsala erbjuder en kristen gemenskap och miljö. Denvill vara Svenska Kyrkans utsträckta hand till mer än unga människor från helalandet som studerar vid Uppsala Universitet. Varje vecka deltar cirka 300människor i gudstjänstlivet. Arbetet bygger helt på frivilligt insamlade medel ochfrivilliga insatser. Vi som arbetar på Sankt Ansgars stiftelse vädjar om kollekteroch gåvor till en verksamhet som vi vet betyder mycket i studentstaden Uppsala.Bli gärna autogirogivare. Information på vår webbsida. Bistå oss med gåvor och tagärna upp kollekt till Sankt Ansgar. Att många stöder oss med 100 kr eller mervarje månad betyder mycket för vår kyrka och våra gudstjänster.Vi är inte minst tacksamma om ni vill komma ihåg oss i era förböner.

SANKT ANSGAR

• Kyrkan i studentstaden Uppsala.

• Högmässa varje söndag

• Veckomässor

• Dagliga tideböner

• Studentboende i korridorrum

WWW.ANSGAR.NU

Kom ihåg, att var du än bor i landet kan du varje vecka vara med om gudstjänsten iSankt Ansgars kyrka via podradion på Sankt Ansgars webbplats.