Det

här

hän

der!

E

n tid

ning

om

män

nisk

an i

sam

hälle

t

 

Redaktören har ordet Tanken  med  den  här  tidningen  är  att  ge  en  bild  av  hur  det  är  att  leva  med  funktionsnedsättning  i  dagens  Växjö.  Här  finns  allt  från  exempel  på  hur  vardagslivet  kan  se  ut  till  redogörelser  för  hur  funktionsnedsättningsfrågorna  hanteras  på  det  kommunalpolitiska  planet.  

 Jag  har  blandat  personporträtt  av  människor  med  funktionsnedsättning  med  artiklar  om  anställda  på  Nätverket  SIP  som  inte  själva  har  en  funktionsnedsättning.  

Jag  som  skriver  detta  är  själv  blind  sedan  födseln,  så  jag  har  förstahandserfarenheter  av  vad  funktionsnedsättning  kan  innebära.  

Allteftersom  det  här  verket  har  vuxit  fram  har  jag  fått  en  större  helhetsbild  av  de  möjligheter  och  den  drivkraft  som  finns  inneboende  i  oss  människor,  

oberoende  av  vår  fysiska  eller  psykiska  status.    

Givetvis  kan  en  funktions-­‐nedsättning  begränsa  vad  en  person  kan  eller  har  glädje  av  att  göra.  En  blind  person  tittar  inte  på  stjärnor,  och  musik  intresserar  inte  någon  som  är  döv.    

Men  det  omvända  är  ju  fullt  möjligt!  Om  jag  skulle  läsa  personbeskrivningarna  var  för  sig  skulle  jag  inte  kunna  avgöra  om  de  här  individerna  har  funktionsnedsättningar  eller  inte.

Och förresten - Nätverket SIP? Vad är det?

Högkvarteret  för  Nätverket  SIP  (samhällsförändring  i  praktiken)  ligger  i  Växjö.  Det  

mesta  av  det  som  görs  på  SIP  sker  i  projektform.  I  regel  genomförs  de  här  projekten  av  en  eller  några  få  projektledare.  Det  här  innebär  alltså  stora  möjligheter  för  varje  enskild  person  inom  SIP  att  själv  vara  den  som  förvandlar  en  projektidé  till  verklighet.

Inom  SIP  finns  det  egentligen  inga  riktlinjer  för  vilken  inriktning  projekten  ska  ha  –  det  är  individerna  inom  organisationen  som  avgör  vad  som  ska  finnas  på  agendan.  Den  gemensamma  idén  för  alla  projekt  är  att  det  som  sker  på  SIP  ska  göra  världen  till  en  bättre  plats  att  leva  på.  Förutom  att  slå  vakt  om  de  grundläggande  värderingarna  om  alla  människors  lika  värde  och  ett  demokratiskt  tankesätt  jobbar  man  aktivt  för  att  värna  om  hållbar  ekologisk  utveckling.  En  del  av  projekten  utvecklas  till  varaktig  verksamhet  i  form  av  föreningar  och  företag.  Det  ska  vi  återkomma  till  längre  fram  i  tidningen.  

Jag  önskar  er  en  trevlig  och  givande  läsning!  

Växjö  hösten  2012  

Per Rosqvist

Foto:  Cecilia  Forss  

 

 

 

Vem står bakom tidningen? Initiativ  och  skribent  av  tidningen  är  Per  Rosqvist.    

Tidningen  är  en  produktion  av  Funkibator  som  är  en  del  av  Nätverket  SIP.  Tillsammans  med  Galaxhopsprojektet  har  vi  tagit  fram  reportage,  text  och  bilder.

 

   

Pia Hammargren - Så här utvecklas Funkibator Pia  Hammargren  arbetar  som  projektledare  i  såväl  Funkibator  som  Galaxhopen.  Dessutom  är  hon  ordförande  i  den  ekonomiska  föreningen  PIX  som  Nätverket  SIP  driver.  Hon  håller  sig  framme  lite  varstans,  och  ser  till  att  vara  påläst  om  det  mesta  som  sker  på  SIP.  

-­‐  Jag  vill  mer  ha  reda  på  lite  om  mycket  än  tvärtom,  säger  hon.  För  Pia  var  det  inget  snack  om  att  SIP  var  rätt  plats  för  henne  när  hon  stiftade  bekantskap  med  organisationen.  

-­‐  Jag  attraherades  utav  det  här  att  man  jobbar  genom  sitt  engagemang,  säger  hon  glatt.  Jag  tror  att  det  som  är  grund-­‐förutsättningen  för  att  jobba  på  SIP  är  att  man  har  ett  engagemang  för  det  man  gör  -­‐  ett  engagemang  för  att  våga  testa  saker  och  våga  göra  nya  saker,  och  dom  egenskaperna  faller  ganska  bra  på  plats  här.  

Tycker  du  att  SIP  har  utvecklat  dig  som  person,  och  i  så  fall  då  på  vilket  sätt?  

-­‐  Jag  har  lärt  mig  att  ta  för  mig  mera  -­‐  att  våga  ta  plats  även  när  det  kan  kännas  lite  oprövat  och  lite  obekvämt,  och  att  man  då  och  då  vågar  testa  dom  här  nya,  läskiga  sakerna.  

 

Pia  sitter  i  rullstol  och  det  är  naturligt  för  henne  att  på  olika  sätt  jobba  med  funktionshinderfrågor.  Hon  sysslar  inte  bara  med  renodlade  funktionshinderprojekt,  utan  ser  också  till  att  funktions-­‐hinderperspektivet  integreras  i  den  andra  verksamheten  som  görs  på  SIP.  -­‐  Exempelvis:  idag  jobbar  jag  med  Funkibator.  Det  är  ju  ett  renodlat  projekt  inom  funktions-­‐nedsättningsområdet.  Sen  har  vi  ett  projekt  som  heter  Globala  Kronoberg  som  jobbar  med  internationella  frågor.  Dom  har  i  sin  tur  börjat  jobba  med  funktionsnedsättning  som  en  integrerad  del  i  sin  verksamhet,  det    

vill  säga  att  de  riktar  in  sig  på  internationellt  arbete  inom  funktionsnedsättningsområdet  i  Europa.    

Sen  har  vi  ett  projekt  som  vänder  sig  till  gymnasieungdomar  och  högstadieungdomar  som  fokuserar  sig  på  sex-­‐  och  samlevnadsfrågor,  och  där  har  de  också  tagit  in  funktionsnedsättning  som  en  integrerad  del.  Och  detta  är  bara  några  exempel  utav  allting  som  händer  i  huset  eller  på  Nätverket  SIP  som  jag  känner  att  jag  har  varit  med  och  påverkat.    

Vad  tror  du  att  SIP  kommer  att  utvecklas  till  i  framtiden?  

-­‐  Det  som  jag  vet  med  största  säkerhet  är  att  det  inte  kommer  se  ut  som  det  gör  idag,  för  SIP  har  

konstant  utvecklat  sig.  Och  jag  kan  säga  att  när  jag  började  på  SIP  för  några  år  sen  var  vi  den  här  lilla  verksamheten.  Vårt  största  projekt  var  en  folkhögskolekurs  som  vi  hade  tillsammans  med  Grimslövs  folkhögskola,  som  hette  Samhällsentreprenörerna,  och  då  hade  vi  aldrig  kunnat  drömma  om  att  vi  skulle  göra  ett  stort  ESF-­‐projekt  eller  att  vi  skulle  ha  flertalet  arvsfondsprojekt  på  gång  i  huset.  Eller  att  vi  skulle  ha  återkommande  kommunverksamhet  i  huset  och  så  vidare.  

 

 

Foto  i  reportaget:  Kristine  Horn-­‐Sällström

Sofie Sjöstrand

- Så sköter hon SIP

Sofie  Sjöstrand  jobbar  som  verksamhetsledare  och  ordförande  i  föreningen  Projektor.  Hon  har  två  övergripande  arbetsuppgifter:  att  ansvara  för  att  de  pågående  projekten  flyter  på  som  de  ska  samt  att  ge  förslag  på  hur  projekten  kan  utvecklas  till  det  bättre.  Förutom  det  övergripande  jobbet  som  verksamhetsledare  i  Projektor  är  hon  ledare  i  det  enskilda  projektet  Galaxhopen.

Som  person  är  jag  väl  ”control  freak”,  skrattar  hon.  Jag  tror  det  är  därför  jag  passar  bra  för  det  här  jobbet.  Jag  tycker  om  att  ha  ordning  och  reda  -­‐  att  ha  koll  på  grejer.  Jag  gillar  att  utveckla  olika  system,  förbättra  saker,  ta  fram  rutiner  och  informera  andra.  Och  det  är  mycket  det  som  är  mitt  jobb  här  -­‐  att  hjälpa  till  att  skapa  bra  rutiner  så  att  vi  kan  jobba  effektivt,  och  så  att  alla  vet  vad  de  ska  göra  och  var  allting  finns  och  hur  processerna  ser  ut.  Det  är  mycket  sånt.  

Uppdraget  som  verksamhets-­‐utvecklare  består  huvudsakligen  av  två  saker:  att  ansvara  för  att  saker  blir  gjorda,  och  att  fundera  kring  nya  tankesätt  och  arbetsområden  som  kan  föras  in  i  verksamheten.  Här  är  det  inte  bara  fråga  om  att  komma  med  egna  förslag,  utan  det  handlar  också  om  att  stötta  andra  som  har  nyskapande  idéer.  

-­‐  En  ledares  uppgift  är  ju  att  finnas  där  och  se  till  att  andra  vet  vad  dom  ska  göra.  Ofta  är  det  ju  så  att  folk  kommer  till  mig  och  har  en  idé,  och  då  är  det  ju  min  roll  mer  att  hjälpa  dom  att  förverkliga  de  idéerna  än  att  det  är  jag  som  ska  komma  på  idéerna  själv.  Jag  har  ju  jobbat  här  med  olika  projekt  ett  tag,  så  jag  har  ju  mycket  erfarenhet  av  det  och  kan  komma  med  feedback  och  tips  när  man  jobbar  i  projekt  eller  skickar  in  projektansökningar  och  liknande.  

Din  tid  på  SIP  -­‐  hur  har  den  utvecklat  dig  som  person?  

-­‐  Ja  du...  jättemycket.  När  jag  började  här,  för  sex  år  sen  någonting,  då  jobbade  jag  med  utbildningar  här  på  SIP,  och  var  projektassistent.  Då  var  det  så  att  folk  sa:  gör  det  här.  Så  gjorde  jag  så.  Och  sen  allteftersom  så  har  man  ju  både  fått  mer  ansvar  och  sen  själv  också  insett  att  man  kan  

ta  ansvar  själv  över  sin  egen  situation  och  saker  man  tycker.    

I  vilket  uppdrag  på  SIP  har  du  som  person  haft  mest  påverkan?  

-­‐  Det  var  när  vi  startade  samhällsentreprenörsutbildningen  som  vi  drev  för  några  år  sen  -­‐  att  jag  var  med  där  och  utvecklade  den  och  dom  metoderna  som  vi  jobbade  med  där.  Det  är  nog  en  av  dom  sakerna.  Mycket  av  det  vi  jobbade  med  i  det  projektet  lever  fortfarande  kvar  idag.  Det  här  med  internutbildningar  till  exempel,  eller  hur  vi  jobbar  med  grupper  och  hur  vi  jobbar  med  film,  video  och  media  och  alla  de  här  bitarna.  Det  var  mycket  sånt  som  vi  startade  med,  eller  i  alla  fall  utvecklade  och  förfinade  under  den  kursen  -­‐  sånt  som  har  blivit  SIP-­‐metoder  som  vi  fortfarande  jobbar  med.  Kursen  påverkade  SIP  väldigt  mycket  och  gjorde  också  att  SIP  växte.  Det  var  mycket  mer  personal,  mycket  mer  aktiviteter  och  mycket  mer  medie-­‐  uppmärksamhet.    Det  var  ett  väldigt  viktigt  utvecklingssteg  för  SIP.  I  det  hade  jag  en  viktig  roll.  

Vad  tror  du  SIP  kommer  jobba  med  framöver,  och  vilken  roll  tror  du  man  kommer  spela  i  samhället?  

-­‐  Jag  tror  nog  att  SIP  kommer  fortsätta  utvecklas  och  vara  en  aktör  i  samhället  som  är  trovärdig  och  inspirerande  och  nytänkande.  Det  har  varit  en  ganska  lång  resa  

att  gå  från  att  vara  en  liten  förening  som  är  "dom  är  unga,  och  de  gör  lite  små  projekt  och  så  där"  till  att  vara  nånting  som  ses  som  en  stor  och  stark  organisation  från  andra  myndigheters  håll  till.  Andra  organisationer  ser  oss  som  stora  och  dom  ser  oss  som  starka  och  dom  ser  oss  som  stabila,  och  inte  bara  nåt  gäng  med  ungdomar  som  gör  lite  roliga  aktiviteter  ibland,  utan  att  vi  gör  verkligt  stora  insatser  och  projekt  som  påverkar  många  människor.    

Det  är  den  riktningen  jag  hoppas  att  vi  ska  fortsätta  gå  och  bli  större.    Det  behöver  inte  betyda  att  man  har  jättemycket  större  lokaler  eller  finns  på  så  många  fler  orter  eller  har  mycket  mer  personal,  utan  det  handlar  nog  bara  om  ett  långsiktigt  arbete,  och  om  att  man  fortsätter  ha  bra  resultat  och  gör  nya  saker  som  är  spännande  för  andra.    

I  vilket  uppdrag  på  SIP  har  du  som  person  haft  mest  påverkan?  

-­‐  Det  var  när  vi  startade  samhällsentreprenörsutbildningen  som  vi  drev  för  några  år  sen  -­‐  att  jag  var  med  där  och  utvecklade  den  och  dom  metoderna  som  vi  jobbade  med  där.  Det  är  nog  en  av  dom  sakerna.  Mycket  av  det  vi  jobbade  med  i  det  projektet  lever  fortfarande  kvar  idag.  Det  här  med  internutbildningar  till  exempel,  

eller  hur  vi  jobbar  med  grupper  och  hur  vi  jobbar  med  film,  video  och  media  och  alla  de  här  bitarna.  Det  var  mycket  sånt  som  vi  startade  med,  eller  i  alla  fall  utvecklade  och  förfinade  under  den  kursen  -­‐  sånt  som  har  blivit  SIP-­‐metoder  som  vi  fortfarande  jobbar  med.  Kursen  påverkade  SIP  väldigt  mycket  och  gjorde  också  att  SIP  växte.  Det  var  mycket  mer  personal,  mycket  mer  aktiviteter  och  mycket  mer  medie-­‐uppmärksamhet.    Det  var  ett  väldigt  viktigt  utvecklingssteg  för  SIP.  I  det  hade  jag  en  viktig  roll.  

Vad  tror  du  SIP  kommer  jobba  med  framöver,  och  vilken  roll  tror  du  man  kommer  spela  i  samhället?  

-­‐  Jag  tror  nog  att  SIP  kommer  fortsätta  utvecklas  och  vara  en  aktör  i  samhället  som  är  trovärdig  och  inspirerande  och  nytänkande.  Det  har  varit  en  ganska  lång  resa  att  gå  från  att  vara  en  liten  förening  som  är  "dom  är  unga,  och  de  gör  lite  små  projekt  och  så  där"  

till  att  vara  nånting  som  ses  som  en  stor  och  stark  organisation  från  andra  myndigheters  håll  till.  Andra  organisationer  ser  oss  som  stora  och  dom  ser  oss  som  starka  och  dom  ser  oss  som  stabila,  och  inte  bara  nåt  gäng  med  ungdomar  som  gör  lite  roliga  aktiviteter  ibland,  utan  att  vi  gör  verkligt  stora  insatser  och  projekt  som  påverkar  många  människor.    

-­‐  Jag  tror  nog  att  SIP  kommer  fortsätta  utvecklas  och  vara  en  aktör  i  samhället  som  är  trovärdig  och  inspirerande  och  nytänkande.  Det  har  varit  en  ganska  lång  resa  att  gå  från  att  vara  en  liten  förening  som  är  "dom  är  unga,  och  de  gör  lite  små  projekt  och  så  där"  till  att  vara  nånting  som  ses  som  en  stor  och  stark  organisation  från  andra  myndigheters  håll  till.  Andra  organisationer  ser  oss  som  stora  och  dom  ser  oss  som  starka  och  dom  ser  oss  som  stabila,  och  inte  bara  nåt  gäng  med  ungdomar  som  gör  lite  roliga  aktiviteter  ibland,  

utan  att  vi  gör  verkligt  stora  insatser  och  projekt  som  påverkar  många  människor.  Det  är  den  riktningen  jag  hoppas  att  vi  ska  fortsätta  gå  och  bli  större.  Det  behöver  inte  betyda  att  man  har  jättemycket  större  lokaler  eller  finns  på  så  många  fler  orter  eller  har  mycket  mer  personal,  utan  det  handlar  nog  bara  om  ett  långsiktigt  arbete,  och  om  att  man  fortsätter  ha  bra  resultat  och  gör  nya  saker  som  är  spännande  för  andra.  

Finns  det  någonting  du  har  jobbat  med  som  du  har  märkt  att  det  kunde  gått  bättre,  som  du  har  lärt  dig  saker  av?  

-­‐  Jo,  det  har  funnits  många  såna  grejer.  Och  sen  tror  jag  också  lite  att  vi  är  många  här  som  ställer  väldigt  höga  krav  på  oss  själva.  Så  jag  tror  nästan  alltid  att  vi  alla  när  nåt  projekt  avslutas  tänker  att  saker  kunde  gått  bättre.  Och  jag  tror  det  är  hälsosamt,  tillägger  hon  ödmjukt.    

-­‐  Det  finns  inget  projekt  som  vi  har  haft  som  jag  tycker  att  vi  misslyckats  med  totalt,  att  något  gick  helt  åt  skogen.  Utan  jag  tror  bara  att  det  har  funnits  mer  eller  mindre  grad  av  att  känna  att  man  kunde  gjort  saker  annorlunda.  Det  finns  alltid  nånting.  I  vissa  projekt  finns  det  många  grejer  man  kunde  gjort,  och  i  vissa  finns  det  bara  någon  enstaka  sak  kanske.  Och  det  

är  ju  lite  det  som  är  tanken  med  projekt  också  -­‐  att  man  testar  nånting.  Sen  efteråt  vet  man  -­‐  nästa  gång  man  ska  göra  det  här  -­‐  då  ska  vi  göra  på  ett  annat  sätt.  

Men  ni  har  utvärdering  som  en  naturlig  del  av  projekt-­‐verksamheten?  

-­‐  Ja,  det  är  ju  en  jätteviktig  bit.  Både  att  man  utvärderar  för  sig  själv,  och  att  man  skickar  ut  rapporter  eller  skrivelser  eller  liknande.  Man  sammanfattar  sina  lärdomar.  Men  utvärderar  gör  vi  alltid,  även  om  våra  finansiärer  inte  har  bett  oss  att  göra  utvärderingar.  Vi  tycker  det  är  viktigt  att  berätta  för  andra  vad  vi  gör,  speciellt  när  vi  får  pengar  -­‐  ibland  statliga  pengar  som  skattebetalarna  betalar.  

Avslutningsvis  -­‐  för  att  återknyta  till  dig  själv  -­‐  kan  du  ge  exempel  på  nånting  hos  dig  själv  som  du  tycker  du  är  bra  på?  

-­‐  Jag  är  envis.  Det  har  varit  väldigt  viktigt  för  mig.  Ibland  kan  det  vara  lite  jobbigt,  men  för  det  mesta  är  det  väldigt  nyttigt  att  vara  lite  envis,  för  det  betyder  att  man  inte  ger  upp  när  saker  blir  svårt.  På  samma  sätt  är  jag  väldigt  bra  på  organisering,  vilket  jag  tror  har  kommit  mycket  till  nytta.  Både  i  det  här  jobbet  och  privat.  

Jag  gillar  att  samla  in  och  sortera  saker,  och  sen  strukturera  om  dom  

och  så  där.  Det  kan  vara  både  typ  en  äggkoppssamling  hemma  eller  min  dotters  leksaker,  eller  här.  Det  kanske  kan  vara  tidrapporter  eller  bokföringspapper  eller  vad  som  helst.  Sen  mer  som  person  så  upplever  jag  mig  i  alla  fall  som  glad,  positiv  och  även  humoristisk.    

Det  blir  roligt  att  gå  till  jobbet  helt  enkelt?    

-­‐  Man  har  kul.  Det  bästa  ordet  för  att  beskriva  mig  tror  jag  är  att  jag  

är  lite  nördig  så  där,  skrattar  Sofie.  Jag  kan  bli  nördig  på  mitt  jobb  och  kan  verkligen  gräva  ner  mig  i  grejer.  Det  kan  jag  tycka  är  lite  kul  att  vara  som  person.    

Det  blir  i  och  för  sig  så  att  man  kan  mycket  om  vissa  utvalda  ämnen,  men  man  kan  ju  bli  expert  på  det.  sättet  på  saker  om  man  verkligen  sätter  den  sidan  till.  

Mer  info:  www.sip.se  

Foto  i  reportaget:  Pierre  Bignolas

Funkibatorbutiken - hjälpmedelsbutiken

I  Växjö  centrum  finns  en  butik  som  erbjuder  hjälpmedel  till  funktionsnedsatta  och  andra  som  helt  enkelt  vill  ha  prylar  för  att  göra  livet  lättare.  Butiken  drivs  av  Nätverket  SIP  som  ett  socialt  företag.  Butiken  har  också  till  syfte  att  erbjuda  praktik  och  arbetsträning  till  personer  som  kommer  till  Nätverket  SIP  från  exempelvis  Arbetsförmedlingen  eller  Försäkringskassan.  

En  fördel  med  att  välja  Funkibatorbutiken  framför  de  ordinarie  hjälpmedels-­‐leverantörerna  är  att  kunderna  får  möjlighet  att  titta,  känna  och  prova  innan  de  kommer  fram  till  vilken  produkt  man  vill  ha.  Dessutom  kan  man  vända  sig  till  butiken  om  en  

vara  går  sönder,  istället  för  att  behöva  skicka  in  den  direkt  till  leverantören.  

Ibland  är  det  svårt  för  de  enskilda  brukarna  att  hålla  sig  uppdaterade  om  vilka  hjälpmedel  som  finns  på  marknaden.  

-­‐  Det  är  inte  alla  som  vill  leta  runt  på  internet  efter  rätt  produkt.  Många  vill  att  en  organisation  som  SIP  ger  en  förslag,  säger  Camilla  Gjörloff  som  själv  har  handlat  i  butiken.  Dessutom  är  det  ju  en  säkerhetsrisk  att  lämna  ut  sina  kreditkortsuppgifter  online  till  leverantörers  webbutiker.  

Något  som  är  unikt  för  den  här  butiken  är  att  man  kostnadsfritt  erbjuder  hemkörning  och  montering  av  hjälpmedel  inom  Växjö  kommun.  Om  en  person  vill  köpa  en  produkt  som  inte  finns  i  det  ordinarie  sortimentet  gör  butiken  en  särskild  beställning  av  just  en  sådan  vara.    

Funkibatorbutiken  erbjuder  även  kostnadsfri  hemkörning  av  varor  för  kunder  som  bor  inom  Växjö  kommun.    

 

Mer  info:  www.funkibatorbutiken.se  

 

Volontärverksamhet - Vill du resa ut i världen?

Om Nätverket SIPs

volontärverksamhet

Nätverket  SIP  driver  ett  internationellt  projekt  vid  namn  Globala  Kronoberg.  Man  koordinerar  internationella  projekt,  både  utomlands  och  här  hemma.  Globala  Kronoberg  sammanför  organisationer  som  vill  ta  emot  utländska  volontärer  med  personer  som  i  sin  tur  vill  åka  iväg  och  frivilligarbeta  utomlands.  Som  volontär  i  en  förening  i  ett  annat  land  får  man  massor  av  nya  erfarenheter  och  möjlighet  att  ta  del  av  en  ny  kultur.  Dessutom  är  volontärtjänstgöring  en  bra  

merit  inför  framtida  jobbsökeri.  Och  sist  men  inte  minst  får  man  nya  vänner  och  ett  fantastiskt  år  att  minnas  tillbaka  på.  

Även  SIP  tar  emot  volontärer.  En  av  dem  är  Zsuzsanna  Kácsor-­‐Macska  från  Ungern.  Hon  har  jobbat  som  volontär  i  drygt  ett  halvår.  Zsuzsanna  gillar  att  syssla  med  funktionshinderfrågor,  och  det  var  det  området  hon  ville  engagera  sig  i  när  hon  sökte  volontärtjänst  utomlands.  Zsuzsanna  är  själv  blind  och  vill  lära  sig  mer  om  hur  personer  med  funktionsnedsättning  har  det  i  andra  länder.  Dessutom  vill  hon  helt  enkelt  uppleva  den  svenska  kulturen  och  sättet  att  leva.  Zsuzsanna  har  en  ledarhund,  Woggy.  Woggy  hjälper  henne  att  smidigt  och  obehindrat  ta  sig  fram  i  omgivningarna.  Som  blind  upplever  Zsuzsanna  både  fördelar  och  nackdelar  med  svenskars  attityd  till  personer  med  funktionsnedsättning.    

Här  i  Sverige  blir  hon  på  ett  annat  sätt  än  i  Ungern  behandlad  som  en  vuxen,  självständig  individ.  Här  har  vi  å  andra  sidan  en  hårdare  attityd  till  ledarhundar  än  i  hennes  hemland.  I  Sverige  finns  inga  tydliga  regler  för  när  man  får  och  när  man  inte  får  ha  med  sig  sin  hund.  I  Ungern  är  det  däremot  reglerat  att  ledarhundar  i  stort  sett  ska  välkomnas  överallt.    

 

Det  är  viktigt  att  uppmuntra  andra  personer  med  funktions-­‐nedsättning  att  ge  sig  iväg  utomlands  på  volontäruppdrag.  

På  samma  sätt  är  det  bra  att  funktionshinder-­‐organisationerna  får  upp  ögonen  för  vilka  möjligheter  det  innebär  att  själva  ta  emot  utländska  volontärer.  -­‐  Det  här  är  ett  av  mina  viktigaste  uppdrag,  berättar  Zsuzsanna.  En  förening  har  mycket  att  vinna  på  att  ta  emot  en  eller  flera  volontärer.  

Det  menar  Camilla  Gjörloff  som  är  projektledare  i  Globala  Kronoberg  samt  i  Galaxhopen  -­‐  ännu  ett  projekt  inom  SIP-­‐paraplyet.  Förutom  att  få  extra  arbetskraft  och  nya  idéer  till  sin  verksamhet  ger  det  också  föreningen  ett  internationellt  perspektiv  som  många  organisationer  saknar.  

Mer  info:  www.sip.se/projekt/globala-­‐kronoberg  

 

Fotografier  i  reportaget:  Lora  Stefanova.  

 

ÖKV - Sprid info genom Öppna Kanalen Växjö  Öppna  Kanalen  Växjö  (ÖKV)  är  en  ideell  förening  som  via  TV-­‐sändningar  sprider  samhällsinformation  samt  info  om  de  organisationer  som  är  medlemmar  i  föreningen.  Man  sänder  lokalt  i  Växjö  kommun.  ÖKV  har  ungefär  3  500  tittare  per  dag  och  når  ut  till  22  000  bostäder.  2014  får  man  rättigheter  att  sända  via  Comhem  och  Kanal  Digital  -­‐  alltså  kommer  ÖKV  att  kunna  få  betydligt  fler  tittare  i  framtiden.

Nätverket  SIP  är  medlem  i  ÖKV  och  har  ett  eget  rum  där  för  att  producera  och  sända  eget  material.  Man  får  sända  en  gång  i  veckan.  SIPs  kontor  innebär  att  man  får  ett  naturligt  kontaktnät  med  de  som  jobbar  där,  och  snabb  hjälp  med  hur  produktionen  kan  gå  till.  

ÖKV  utgör  en  värdefull  länk  mellan  SIP  och  den  stora  allmänheten.  TV-­‐sändningar  är  också  en  viktig  metod  för  att  påverka  samhället  och  upplysa  beslutsfattare  om  hur  saker  och  ting  kan  förbättras.  All  produktion  som  SIP  gör  på  ÖKV  läggs  ut  på  hemsidan  samt  på  organisationens  Youtube  -­‐  respektive  Bambuserkonto.  Det  är  inte  all  produktion  som  sänds  ut  i  TV.    

Ett  annan  tanke  med  ÖKV  är  att  ge  folk  på  SIP  utbildning  i  mediaproduktion.  Därmed  får  SIPs  personal  den  viktiga  erfarenheten  av  att  på  ett  professionellt  sätt  skaffa  fram  info  och  sprida  ett  budskap  till  externa  målgrupper.  

Mer  info:  www.okv.se

Malin Kind    

- Var med och påverka den

kommunala tillgängligheten

Malin  Kind  har  det  politiska  uppdraget  som  tillgänglighetsansvarig  på  Växjö  kommun.  Hon  sitter  i  kommunstyrelsen  och  är  ordförande  i  kommunstyrelsens  samverkansråd  för  funktionsnedsatta.  Dessutom  är  hon  gruppledare  för  Centerpartiet  i  Växjö.  I  bagaget  har  hon  en  KY-­‐utbildning  som  vårdare  på  Kunskapsutveckling  Syd.  Förutom  tillgänglighet  jobbar  hon  med  landsbygdsfrågor.  Malin  har  alltid  tyckt  om  att  jobba  med  personer  som  har  funktionsnedsättning  i  någon  form.

 

-­‐  Jag  började  läsa  för  att  jag  skulle  bli  undersköterska.  Men  sen  när  det  blev  dags  att  välja  kände  jag  nej,  jag  vill  nog  gå  inom  handikappomsorgen.  Jag  ville  mer  kunna  få  jobba  just  inom  skola  och  inom  den  biten  och  se  utveckling  och  framsteg  av  dom  här  barnen.  

-­‐  Innan  jag  började  med  politiken  jobbade  jag  närmast  på  Kungsmadskolans  gymnasiesärskola  som  elevassistent.  Det  var  ett  mycket  intressant  och  mycket  givande  jobb,  fortsätter  hon.  Man  såg  hur  dom  här  eleverna  utvecklades.  Dom  är  så  himla  goa.  

 

Du  kände  att  du  hade  en  betydelse  där,  att  du  betydde  något  för  dom?  

-­‐  Ja,  jag  gjorde  nåt  meningsfullt.  Det  fanns  ett  syfte  med  att  jag  var  där.    

Nu  jobbar  Malin  halvtid,  men  vill  vidga  sina  vyer  och  återuppta  arbetet  som  personlig  assistent.  Men  hon  gillar  också  sitt  jobb  som  tillgänglighetsansvarig  och  ser  det  som  en  stor  utmaning.  

-­‐  Det  finns  så  mycket  att  göra.  Det  är  ju  en  apparat  runt  allting.  Hur  allting  ska  funka,  man  ska  få  

kontakt  med  alla  förvaltningar  och  allt  ska  löpa  på.  Det  är  en  jätteutmaning  det  här  området,  absolut.  Jag  hade  hoppats  att  saker  och  ting  gick  fortare  än  vad  det  gör  inom  vissa  områden.  I  vissa  fall  kan  det  vara  väldigt  långa  processer.  

Vad,  lite  mer  exakt,  är  det  som  du  gör  i  egenskap  av  tillgänglighetsansvarig?  

-­‐  Med  våra  ansvarsområden  är  det  som  så  att  vi  ska  bevaka  dom  här  frågorna.  I  och  med  tillgänglighetsjobbet  håller  jag  ju  i  samverkansrådet.  Där  träffas  vi  så  att  vi  har  möten  minst  fyra  gånger  per  år  plus  ett  årsmöte  där  vi  träffar  de  olika  handikapp-­‐organisationerna  som  är  med.  De  framför  sina  synpunkter.  Då  får  man  försöka  se  vad  man  kan  göra  för  att  det  ska  bli  bra,  hur  man  ska  komma  fram  med  dom  här  frågorna  inom  det  här  området.  

Kommunstyrelsens  samverkansråd  jobbar  till  stor  del  med  frågor  som  överlappar  flera  politiska  nämnder.  -­‐  Vi  fixar  med  såna  möten  -­‐  träffas  och  diskuterar.  Vi  försöker  förstå  varandras  problem  för  att  sen  kunna  gå  vidare  och  kunna  hitta  en  lösning  på  problemet.  

Jobbar  ni  också  med  att  försöka  överbrygga  eventuella  motstridiga  intressen  mellan  olika  funktionshindergrupper?  

-­‐  Ja,  det  är  ju  lite  syftet  med  samverkansrådet  -­‐  att  det  sitter  representanter  från  olika  organisationer  som  har  olika  funktioner.  

Får  du  mycket  synpunkter  själv  som  person,  eller  får  du  saker  från  handikapporganisationerna?  

-­‐  Mycket  är  ju  via  handikapp-­‐organisationerna,  men  det  är  vanligare  att  man  får  höra  enskilda  synpunkter  när  man  möter  folk  än  att  dom  ringer  eller  mejlar.  Dom  som  är  i  samverkansrådet  är  väldigt  aktiva  och  kommer  med  bra  synpunkter  och  tankar  och  idéer,  tillägger  Malin.  -­‐  Det  är  ju  dom  som  är  proffsen  i  det  här  sammanhanget.  

Foto  i  reportaget:  Arkivbild  från  Centerpartiet  

Jörgen Tagesson

- Jobbar för fritid

Jörgen  Tagesson  är  fritidskonsulent  på  barn-­‐  och  ungdomshabiliteringen  på  Landstinget  Kronoberg.  Jörgen  är  utbildad  fritidspedagog  och  har  tidigare  jobbat  inom  såväl  skola  som  barnomsorg.  Som  fritidskonsulent  jobbar  Jörgen  med  att  få  ut  funktionsnedsatta  barn  och  ungdomar  i  fritidsaktiviteter.  

-­‐  Det  kan  vara  autism,  Aspergers  syndrom,  ADD,  utvecklings-­‐störningar  av  olika  grader,  olika  rörelsenedsättningar.  Det  är  både  ett  kontorsjobb  med  bland  annat  journalskrivning  och  telefonsamtal,  men  även  ett  praktiskt  arbete  för  att  träffa  de  aktuella  barnen  och  ungdomarna,  förklarar  Jörgen.  -­‐  Vi  ser  över  möjligheter  till  en  bestående  aktivitet.  Det  har  blivit  mer  och  mer  fokus  på  hälsa  och  vikten  av  att  röra  på  sig  och  vara  igång.  

Jörgen  jobbar  också  mot  föreningar  och  andra  arrangörer  av  

olika  typer  av  gruppverksamhet  för  att  barn  med  funktionsnedsättning  ska  bli  integrerade  i  det  "hobbyutbud"  som  finns  i  samhället  i  stort.  

Jag  rundar  av  med  att  fråga  Jörgen  om  vad  som  fick  honom  att  börja  jobba  som  fritidskonsulent.  

-­‐  Jag  var  trött  på  mitt  tidigare  jobb  och  tyckte  det  här  var  en  utmaning:  att  utveckla  fritiden  för  en  mindre  grupp  i  samhället  som  på  flera  sätt  kommer  i  skymundan  och  ibland  glöms  bort.  

Lars-Åke Johansson  - Yrkesvalet har blivit en livsstil

 Lars-­‐Åke  Johansson  har  under  30  års  tid  drivit  företaget  Bilinredarna  i  Växjö,  som  bland  annat  sysslar  med  inredning  och  anpassning  av  bilar  för  rörelsehindrade.  

-­‐  Jag  jobbar  enbart  med  bil-­‐anpassning,  men  har  en  viktig  rådgivande  funktion  när  det  gäller  val  av  rullstol,  parkeringsutrymme,  trafiksäkerhet,  körkortsvillkorning  med  mera.  Dessutom  tillhanda  har  jag  information  om  gällande  regelverk  för  bidrag  och  liknande.  

     Nyligen  har  Lars-­‐Åke  även  dragit  igång  företaget  Funka  för  livet,  som  skapar  mötesplatser  för  folk  med  funktionsnedsättning.  Man  arrangerar  föreläsningar,  mässor  och  seminarier  riktade  mot  den  här  målgruppen.  Som  om  inte  det  vore  nog  har  han  tillsammans  med  Växjö  Trafikutbildningar  startat  en  uppkörs  skola  för  folk  med  funktionsnedsättning.    

-­‐  Jag  är  en  vanlig  person  med  stort  intresse  för  teknik  och  nya  utmaningar,  säger  Lars-­‐Åke  när  jag  ber  honom  beskriva  sig  själv.  Han  vill  hela  tiden  ha  många  järn  i  elden  för  att  kunna  smida  nya  projekt  och  verksamheter.

-­‐  Många  ser  mig  främst  som  en  "byggare"  och  inte  som  en  "förvaltare".  Livskvalitet  är  ett  viktigt  ord  för  mig.  Man  lever  nu,  framhåller  Lars-­‐Åke  entusiastiskt.  Han  stödjer  även  funktions-­‐nesättningsverksamhet  som  han  inte  själv  håller  i.  Han  har  finansierat  de  rullstolar  som  Växjö  handbollsförening  använder.  Lars-­‐Åke  ser  också  till  att  lyfta  fram  

organisationer  som  på  något  sätt  har  varit  goda  förebilder  i  de  här  frågorna.  -­‐  Vi  sponsrar  Växjö  Vipers  nya  arena  för  att  de  på  ett  fint  sätt  har  sett  till  att  personer  som  är  rullstolsburna  har  full  tillgänglighet  i  hela  arenan  samt  fina  platser  i  arenan  för  att  kunna  se/följa  innebandyn  (10  platser  med  plats  för  assistent).  

Man  märker  fort  att  Lars-­‐Åke  går  in  för  sitt  arbete  med  själ  och  hjärta.  Han  ser  inte  det  han  gör  som  ett  jobb.  -­‐  Det  har  blivit  en  livsstil.  Mina  kunder  ger  mig  så  mycket  tillbaka  i  form  av  tacksamhet  och  glädje.  Man  blir  vänner  för  livet,  konstaterar  han.    Vi  ser  att  vårt  arbete  gör  att  våra  kunder  får  tillbaka  en  del  av  sin  livskvalitet.  Bara  det  är  glädje  nog.  

Mer  info:  www.bilinred.se    

Foto  i  reportaget  från  Bilinredarna.  

Mathias Jonsson - Mannen med sportsinne

Mathias  Jonsson  jobbar  som  receptionist  på  gymmet  Olympens  träningscenter  i  Växjö.  Ett  av  hans  stora  intressen  i  livet  är  idrott.  Själv  spelar  han  bordtennis  och  har  även  spelat  rullstolshandboll.  Han  följer  bollsporter  i  alla  dess  former,  mestadels  fotboll.  

 

-­‐  Jag  följer  Premier  League  väldigt  grundligt,  påpekar  han.  Laget  i  hans  hjärta  har  sedan  barnsben  varit  New  Castle  United.  Mathias  följer  även  inhemsk  idrott  –  då  i  första  hand  från  Skåne  eftersom  han  tillbringat  större  delen  av  sitt  vuxna  liv  i  Kristianstad.  Favoritlaget  är  Kristianstad  BFF  i  damallsvenskan.  -­‐  Jag  följde  dom  i  många  år  när  jag  bodde  där  nere.  Jag  följde  dom  från  division  tre  tills  de  gick  upp  i  allsvenskan,  och  känner  en  del  av  spelarna  där  nere  och  även  tränaren.  Och  det  är  en  väldigt  trevlig  klubb  att  komma  och  titta  på.  Det  är  en  bra  stämning  och  de  spelar  en  trevlig  fotboll  och  hela  den  biten.  Nu  har  Mathias  börjat  etablera  sig  i  Småland  och  Växjö.  Han  sitter  som  sagt  själv  i  rullstol,  och  engagerar  sig  på  olika  sätt  inom  funktionshinderidrotten.    

Han  är  medlem  i  Växjö  BKs  sektion  ”Kul  med  boll”  som  framförallt  

vänder  sig  till  personer  med  intellektuella  och  neuropsykiatriska  funktionsnedsättningar.  Han  sitter  också  i  föreningens  styrelse  och  är  ledamot  i  Växjö  handikappidrottsförenings  styrelse.  Vad  gäller  idrott  för  icke-­‐funktionsnedsatta  finns  det  än  så  länge  inget  smålandslag  som  har  fått  hans  hjärta  att  klappa.  

Mathias  följer  också  funktionshinderidrotten  på  elitnivå,  och  har  med  glädje  upplevt  hur  framförallt  Paralympics  under  årens  lopp  har  fått  alltmer  uppmärksamhet  och  mediebevakning.    -­‐  När  jag  var  barn  var  det  en  kvart  dom  visade  på  TV,  typ  tre  veckor  efter  att  det  var  slut.  Och  nu  visar  dom  ju  dagligen  repriser  och  reportage  och  sammanfattningar  av  dagen,  och  även  en  hel  del  direktsändningar.  Jag  tycker  det  är  stort.  Det  måste  

jag  framhålla  att  det  tycker  jag  är  roligt.    

Mathias  har,  liksom  hans  två  yngre  syskon,  fått  sitt  sportintresse  från  sina  föräldrar  som  båda  har  hållit  på  med  orientering.  

Så  hade  det  inte  varit  för  dina  föräldrar  är  det  inte  säkert  att  du  hade  varit  intresserad  av  sport?  

-­‐  Nej,  alltså,  det  ligger  ju  i  generna,  konstaterar  han  sakligt.  

Foto  i  reportaget  av  Niklas  Lundin  

 

Björn Möller

- En samlares historia

 Björn  Möller  är  en  social  och  pratsam  herre  som  bland  annat  jobbar  på  SIP  med  formgivning  och  reklamproduktion.  Björn  har  inte  alltid  varit  den  sociala  typen.  För  att  råda  bot  på  sin  inbundenhet  gick  han  en  lära-­‐känna-­‐dig-­‐själv-­‐kurs  när  han  var  i  35-­‐årsåldern,  vilket  vände  honom  totalt.  Idag  är  han  den  exakta  motsatsen  mot  vad  han  varit  innan.  Som  tystlåten  utan  kompisar  såg  han  till  att  skaffa  många  intressen.  

-­‐  Som  tystlåten  pojk  så  skaffar  man  ju  annat  när  man  inte  har  några  kompisar.  Och  efter  20-­‐25  år  kanske  man  tröttnar  och  byter,  men  just  nu,  just  nu  exakt,  så  är  jag  ju  nog  mest  jazzintresserad  och  rör  mig  i  föreningens  (alltså  Växjös  styrelses)  närhet,  genom  att  vara  webbdesigner  eller  webbtekniker  eller  nåt  sånt  där,  och  gör  deras  

reklamsaker.  Sen  samlar  jag  ju,  och  har  samlat  skivor,  men  det  har  jag  slutat  med  nu.  Och  sen  mycket  annat  som  rör  just  jazz.  Och  sen  är  det  gamla  bilar  naturligtvis.  Men  jag  gillar  inte  att  meka  med  dem,  utan  jag  får  lämna  bort  bilarna.  Så  det  blir  ett  lite  dyrt  kapitel.  Men  jag  har  ju  tre-­‐fyra  bilar  ibland.  Men  just  nu  är  det  väl  bara  två  och  en  halv  -­‐  två  bilar  och  en  moped  rättare  

sagt,  säger  han  lite  roat.  Det  är  väl  just  idag  vad  jag  samlar  på.  

För  Björn  har  hans  fritidsintressen,  särskilt  hans  engagemang  i  föreningslivet,  varit  ett  sätt  att  tvinga  sig  själv  att  träffa  människor.  Förutom  arbetet  i  jazzföreningen  har  han  varit  aktiv  i  bilklubbar  och  i  olika  typer  av  kulturell  verksamhet.  

Att  samla  på  saker  har  varit  ett  fortlöpande  intresse  i  Björns  liv,  även  om  föremålen  för  hans  samlarintresse  har  varierat  över  tid.  Förutom  skivor  och  gamla  bilar  har  han  bland  annat  samlat  frimärken,  vykort  och  kinesiska  prydnadsföremål.  

Foto  i  reportaget  av  Kristine  Horn-­‐Sällström  

 

Anna Thilén  

-­‐  Jag stöttar både personer och grejer

Anna  Thilén  jobbar  på  Nätverket  SIP.  Hon  gör  sådant  som  för  tillfället  behöver  tas  tag  i.  

-­‐  Jag  vet  inte  riktigt  vad  jag  har  för  uppgift,  men  jag  tycker  jag  är  och  petar  i  allting.  Och  jag  har  vansinnigt  roligt,  tillägger  Anna  med  eftertryck.  -­‐  Det  är  nånting  i  den  här  miljön  som  jag  trivs  med.  

Du  är  lite  allt  i  allo  kan  man  säga  då?                  

-­‐  Jag  jobbar  med  praktiska  grejer,  och  med  stöttning  -­‐  att  stötta  människor  och  stötta  grejer.  

Varför  valde  du  SIP?  

-­‐  Jag  är  ju  aktiv  i  föreningslivet  på  fritiden  och  då  inom  frivilligförsvaret.  Och  då  tänkte  jag  "SIP,  det  ligger  väldigt  långt  ifrån."  

Jag  gillar  att  undersöka  nya  saker,  så  då  valde  jag  SIP.  Och  sen  lite  krasst...  det  är  promenadavstånd  hemifrån.  Det  var  så  många  saker  som  sammanföll  i  just  Nätverket  SIP.  

 Det  verkar  som  att  du  verkligen  har  fått  dina  förväntningar  motsvarade?  

-­‐  Oh  ja,  det  har  jag.  Sen  ska  det  bara  bli  spännande  att  se  vad  jag  gör  efter  mitten  på  september,  för  det  vet  jag  inte  ännu.  På  fritiden  gillar  Anna  att  vandra  omkring  i  naturen.  -­‐  Då  är  det  inte  bara  runt  Växjösjön,  utan  då  är  det  slarva  bort  sig  i  Fyllerydsskogen  i  tre-­‐fyra  timmar  bara  för  att  det  är  så  himla  

skönt  att  gå  där.  Hon  tycker  också  om  att  läsa  böcker.  -­‐  Det  är  jag  alldeles  tokig  i.  

Vad  läser  du  för  böcker?  

-­‐  Allt...  skönlitteratur  i  första  hand.  Och  sen  försöker  jag  ju  läsa  en  del  på  typ  engelska  för  att  inte  tappa  språket  totalt.  Men  där  blir  det  mer  fackböcker,  då  inom  beteendevetenskap  i  första  hand.  

Är  det  något  mer  du  gör  på  fritiden?  

-­‐  Vad  är  det  jag  hinner  göra  på  fritiden?  Jag  tycker  inte  jag  hinner  så  mycket.  Rätt  vad  det  är  fastnar  jag  i  telefonsamtal  med  en  människa  som  behöver  prata  av  lite  jämmer  och  elände  och  då  tar  det  tre  timmar  och  så  blir  det  inte  mer  gjort  den  dagen.  

Och  nästa  dag  är  det  lugnt  och  då  är  jag  ute  och  går  till  exempel,  eller  plöjer  igenom  en  bok.  

Sen  har  jag  ju  då  min  lilla  kärna  av  mycket  nära  vänner  som  jag  umgås  med  givetvis.  

Du  verkar  vara  allmänt  intresserad  av  att  upptäcka  nya  aspekter  av  världen?  

-­‐  Livet  är  alldeles  för  kort,  och  min  stora  sorg  just  nu  är  att  jag  begriper  att  jag  inte  kommer  hinna  undersöka  och  lära  mig  allting  som  jag  vill.  Det  är  lite  jobbigt  att  tänka  på.  Men  jag  gillar  att  utsätta  mig  för  nya  grejer,  nya  upplevelser.  Inte  bergsklättring  och  såna  här  stora  saker,  utan  möta  nya  människor  -­‐  fundera  i  nya  banor  kring  nåt  vanligt  problem  i  vardagen.  

Louise Larsson - Hon virkar gåvor

Louise  Larsson  i  Växjö  har  ett  brinnande  intresse  för  virkning.

-­‐  Jag  har  hållit  på  flera  år  med  att  virka  en  massa  grejer.  Jag  började  med  att  göra  ponchos  för  ett  antal  år  sen  och  sen  gör  jag  broscher  och  väskor.  Det  brukar  jag  göra  under  min  fritid,  berättar  Louise.    

-­‐  För  några  år  sen  gav  jag  till  Erikshjälpen.  Sen  kom  jag  på  att  jag  kunde  virka  till  Funkibator,  så  dom  har  att  sälja  och  får  in  pengar.  Nu  under  sommaren  har  

jag  virkat  rätt  många  broscher  och  nån  poncho  till  dom.  Louise  har  också  virkat  grytlappar,  handdukar  och  iPhonefodral.  Ibland  syr  hon  ihop  flera  virkningar  så  att  de  blir  till  lapptäcken  eller  väskor.  

Vad  fick  dig  att  börja  virka  från  början?  

-­‐  Det  var  så  här  att  jag  skulle  hålla  på  med  det  på  syslöjden  i  skolan.  Jag  gick  på  grundskolan.  Så  det  var  därför.  Sen  tyckte  mina  släktingar  att  det  var  så  fina  ponchos.  Jag  fick  göra  dom  till  folk  jag  kände.    

Vad  är  det  du  tycker  är  roligt  med  virkning?  

-­‐  Det  kreativt  skapandet.  Genom  skapandet  får  Louise  utlopp  för  sin  fantasi.  Hon  är  den  givmilda  typen.  Hon  ger  bort  sina  virkningar,  inte  sällan  som  presenter.  

 

Sebastian Månsson

- Är hans dygn 48 timmar?

Sebastian  Månsson  arbetar  som  arbetar  som  assistent  till  en  medarbetare  på  SIP  som  har  ett  rörelsehinder.  Han  bistår  med  småsysslor  som  att  hämta  papper,  hjälpa  till  med  utskrifter  och  så  vidare.  

Han  har  lätt  för  att  lära  sig  nya  saker  –  en  egenskap  som  har  givit  honom  väldigt  många  olika  intressen.  

-­‐  Om  jag  lär  mig  nåt  väldigt  snabbt  så  hoppar  jag  väldigt  lätt  över  till  nästa  och  nästa  och  nästa  och  nästa  och  nästa  och  nästa.  

Du  tröttnar  lätt  på  dina  intressen?  

-­‐  Ja,  men  sen  kommer  jag  tillbaka  till  dom  igen.  

Vad  gör  du  just  nu,  och  vad  skulle  du  vilja  göra?  

-­‐  Just  nu  är  jag  inne  på  att  försöka  leta  upp  en  teatergrupp  att  kanske  hoppa  in  i  till  hösten.  Jag  har  ju  aldrig  pysslat  med  det  i  vuxen  ålder.  Och  jag  har  alltid  gillat  det  här  med  att  stå  och  prata  inför  folk,  prata  med  folk  och  spela  roller  överhuvudtaget.  Skådis  hade  varit  kul  att  ha  som  yrke.  Det  är  ju  kanske  lite  svårt,  men  inte  omöjligt,  säger  han  dröjande.  

Vad  har  du  sysslat  med  innan?  

-­‐  Ja,  var  ska  vi  börja?  Jag  har  varit  målvakt  i  fotboll,  jag  har  spelat  hockey,  jag  har  gått  på  simhopp,  gymnastik,  spelat  pingis,  aikido  har  jag  hållit  på  med…  jag  har  hållit  på  med  hur  mycket  som  helst.  Jag  har  hållit  på  med  cykling,  jag  har  hållit  på  med  friluftsliv,  jag  är  ute  och  paddlar  kajak,  jag  vandrar…  det  finns  inget  stop.  

Om  du  tittar  i  kristallkulan,  vad  gör  du  i  framtiden?  

-­‐  Jag  håller  ju  på  rätt  mycket  med  musik.  Jag  målar  och  en  hel  del  såna  här  kreativa  saker.  Jag  en  del  företagsidéer  också.  En  del  webbaserade  saker,  en  del  lite  mer  praktiska.  Jag  har  inte  startat  nåt  företag  än,  men  det  är  ju  mycket  möjligt  att  det  blir  nåt  av  det.  Och  sen  är  det  ju  teatergrejen  jag  vill  testa  också.  Så  kristallkulan  är  väldigt  stor.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tidningssatsningar! Just  nu  satsar  Funkibator  på  olika  slags  tidningar.  Vill  du  vara  med  och  skriva,  göra  reportage,  intervjua  eller  ta  kort?  Ta  kontakt  med  oss  redan  idag!  info@funkibator.se