lulebygdens lulebygdens forskarförening forskarföreninglulebygden.se/tidning/tidning-lf-86.pdf ·...

1Lulebygdens Forskarförening

Innehåll:◙ Ordförandes spalt, sid 2; ◙ Tisdagsträff, sid 3; ◙ Ångbåt på Lulsundskanalen, sid 4-5; ◙ Utgrävning Lulsundskanalen, sid 5; ◙ Monica-flickorna i Råneå, sid 6-7; ◙ Annonser, sid 7; ◙ Klubbhusets 160-åriga historia, sid 8-10; ◙ Brändön och Sundom i tvist, sid 10; ◙ Älvsborgs lösen, sid 11; ◙ Sv. Släktforskarförbundet, sid 11; ◙ Titankatastrofen, sid 12; ◙ Luleås grundare, sid 12; ◙ - då grät Jungfru Maria, sid13; ◙ Hjalmar Palmgren, Brändön, sid 14; ◙ Nygårdsbondens stadsresa, sid 14-15; ◙ Urklipp NK, sid 15; ◙ Styrelse och adressuppgifter, sid 16.

Lulsundskanalen i Luleå som den såg ut omkring 1908. Lulsundskanalen var en tid en liv-ligt trafikerad sjöled för byarna norr om Luleå. I slutet av 1800-talet fanns det till och med ångbåtsförbindelse för gods och passagerare på kanalen. Ångslupen Altersund, som senare ersattes av Svanen, trafikerade då en tid farleden Luleå (via Skurholmsfjärden) - Lulsundskanalen - Björkskatafjärden - Sinksundet - Bensbyn och vidare mot norrbyarna ända upp mot Smedsbyfjärden.Bilden visar endast en del av Lulsundskanalen. Över träddungarna i bakgrunden skymtar taket av Folkskoleseminariet. Skolbyggnaden togs i bruk 1907. Till vänster om kanalen fanns på senare tid Folkets Park. I förgrunden ligger en eka förtöjd vid den steniga strandkanten. Den vitklädda flickans spegelbild avtecknar sig i kanalens stillastående vat-ten. Läs mer om kanalen på sidan 4.

Okänd fotograf/Norrbottens museums bildarkiv

orskarföreningFLulebygdens

Medlemstidningen - Nr 86 - November 2014

2 Lulebygdens Forskarförening

Lulebygdens Forskarförening är en ideell förening som drivs enbart av ideella krafter. Vi verkar för att höja intresset för - och att underlätta släkt – och bygdeforskning i fram-förallt Lulebygden men också hela Norrbottens län. I samarbete med bib-lioteket i Luleå ser vi till att ständigt komplettera med nytt ”utsläppt” material - och i vår lokal tillgänglig-göra allt som kan önskas för Din forskning. I lokalen finns även mikrokort från finska Tornedalen samt de-lar från Västerbotten.

Ordförandes spalt

Ansvarig utgivare: Sture Karlsson, [email protected] Redaktör: Jerry Grahn, [email protected]

...till föreningen med förslag eller erbjudande om tjänst som kan utföras av Dig nu eller senare, vid enstaka eller flera tillfällen. Ring, maila, posta eller lämna med-delande i den gröna brevlådan inne i lokalen. Detta noterar vi och hör vi av oss till Dig när din insats behövs. Kontaktuppgifter finns i tidningen, hemsidan och anslagstavlan.

Vi hjälps åt ...Vi är tacksamma för all hjälp och stöd vi kan få av Er medlemmar.Exempelvis med städning i lo-kalen, när och där det behövs. Serveringshjälp vid träffar, etiket-tering av tidningen inför utskick. Förslag till aktiviteter etc. - och förstås, öppethållande av loka-len när Ni är där under varda-gar! Vi tar också tacksamt emot bidrag till vår bokhylla, gärna böcker med anknytning till Norr-botten.

... i forskarsalen utökas ständigt! Utöver mikrokort och film finns renskrifter, böcker, ett 15-tal läs-apparater, datorer fyllda med sökbara databaser (CD äv. för hela och andra delar av landet) etc. Det är förstås möjligt att hos oss forska i andra landsdelar ge-nom de datorer med ArkivDigi-tal, som finns i lokalen.

Vi är inne i årets mörkaste tid, det borde vara en tid som lämpar sig för att gräva ner sig i databaser av olika slag för att hitta sina anfäder. Som jag skrev förra gången vill jag uppmana Er att tillvara de möjligheter som finns i vår lokal och att Ni som medlemmar använder det som Ni har varit med att betala för.Den 28 oktober genomförde vi ett medlemsmöte där kom-munarkivarien Tomas E:son Åkerlund höll ett mycket in-tressant föredrag om Luleå på 1930-talet, samtidigt som han också visade bilder från den tiden. Samtidigt var det mycket glädjande att temat väckte ett stort intresse från våra medlemmar.För en ideell förening är medlemskontakten central, det senaste medlemsmötet visar på att ett bra sätt att hålla kontakt med våra medlemmar är att försöka ha intressanta teman på medlemsmöten och likande träffar. För att det skall vara möjligt krävs det att styrelsen får hjälp av Er, genom att Ni hör av Er med förslag på teman och intres-santa personer.Nästa medlemsmöte blir det s.k ”Julle mötet” som äger rum den 7 december i Örnäsets församlingsgård.Inför det nya året så kommer verksamheten att fortsätta ungefär på samma sätt som hittills. En ny kurs i släktforsk-ning kommer att startas i slutet på januari, öppethållandet i lokalen på torsdagar fortsätter också. Vi kommer också att försöka ordna någon ytterligare tisdagsträff.Till sist vill jag önska alla våra medlemmar en riktigt God Jul och Ett Gott Nytt År.Eilert

Hör av Er ... Materialet ...


Thomas E:son Åkerlund, (bilden) kommunarkivarie på Luleå kom-muns stadsarkiv, visade och gav personliga kommentarer till bil-derna från 1930-talet. Thomas kunde också berätta om grundaren till Stadsarkivet Helmer Vidlund. Helmer Vidlund har den längsta anställningen inom Luleås kommunala förvaltning genom tiderna. Helmer med sina 90 år i livet både fotograferade och samlade in bilder om staden.Stadsarkivet ger i december ut boken ”Luleå stad 1930-talet”. Bo-ken kan köpas i Stadsarkivet och Kulturens Hus.Här några av Thomas kommentarer till bilderna från 30-talet:• Färjan till Bergnäset hade en rejäl kö av bussar, bilar och cyklister. Det sägs att cyklisterna ”smet” förbi kön. • Busstationen med bensinstation som låg i nuvarande stadsparken byggdes och förvaltades av Texaco.• Det fanns vid denna tid bensinmack med ”dygnet-runt-öppet”.• Bodenbussen hade plats för 8 passagerare.• Bussbagage fick väga 20 kg och övervikt betalades med 3 öre/kg. • Rekord 42 fartyg på redden i Södra hamn.• Kommunpolitikerna och tingsrätt styrde Luleå i lokaler på Stadshotellet.• Fängelsedirektören bodde i villan bredvid ”Vita duvan”.• I gathörnet vid Sundbaums järn/sportaffär såldes korv och glass.• Breddande av Storgatan var en långvarig plan. I vissa fall kunde en fastighetsägare/affär bygga ny fastighet (bilden) innan rivningen av den gamla. Det bildades en del ”torg” under tiden breddningen pågick.

Tisdagsträff i StadshusetTisdagsträffen den 28 oktober blev en publik full-träff. Ett hundratal intresserade medlemmar hade mött upp vilket orsakade programändring eftersom ”Visning av stadsarkivet” för 100 personer inte var möjligt att genomföra på grund av lokalernas ut-formning. Den andra programpunkten ”Luleå stad på 1930-talet” blev en intressant resa genom Luleå stad med hjälp av bilder från stadsarkivet.

På föreningens hemsida kan du läsa tidningen med färgbilder.Där hittar du dessutom kontinuerligt nya uppgifter! Adressen är: www.lulebygden.se

HEMSIDAN

Bidrag till Julius Sundströms Minnesfond

Förvaltas av: Lulebygdens ForskarföreningPlusgirokonto: 36 64 01-8Stipendiegruppen/Lulebygdens Forskarförening

FONUS kan förmedla telegram

Gerd Olovsson, Tel 0920-25 44 64e-post:[email protected]

Anders Sandström, Tel 0929-304 26

Medlemmarna ”invaderade” sessisonssalen.

Såsom belöningFör wisad rådighet och ihärdigt släckningsarbete wid senaste stora branden har handlanden C. Brandfors tilldelat yngligar-ne Carl Andersson (en son till skräddaren J.P. Andersson) och-August Johansson (biträde hos Brandfors) hwar sin silfwerbä-gare med inskrift: ”Till C. Anders-son (A. Jansson) för utmärkelse wid branden i Luleå 18 11/6 87”. Båda ynglingarne stodo ensam-ma på taket till hr Brandfors hus och öfwergöto detsamma med watten under hela den tid elden från hr Öhmans hus låg på som värst.

Urklipp N-K

https://www.youtube. com/watch?v=VBMfgLvRZJs

Amira Willighagen

.. var namnet på den 9-åriga hol-ländskan som charmade världen för några år sedan. Det är omöjligt att inte bli berörd av denna flickas sång. På nedanstående adress kan du återuppleva magin.


Med ångbåt påLulsundskanalenLULSUNDSKANALEN,

en liten blindtarm som för-binder Skurholmsfjärden med Björkskatafjärden och vidare ut mot byarna Björsbyn, Bens-byn och Brändön. Förr i tiden en viktig vattenväg för byarna norr om Luleå. I dessa välkända farvatten färdades byborna som-martid i sina små öppna båtar, roende eller seglande. Båtarna var ofta tungt lastade med de produkter som lantbruket fram-tvingat: Kött, potatis, grönsaker och mjölk.

BÅTARNA angjorde an-tingen kajen nedanför då-

varande kommunalhemmet, (Sundsgården) den så kallade ”Fattiggårdsbryggan”. Eller också fortsatte båtarna till nå-gon av kajerna vid Södra ham-nen, företrädesvis då ”Fiske-hamnen” nedanför Saluhallen. på Salutorget avyttrades sedan de medförda produkterna direkt från lådorna, som fick tjänstgöra som disk. Märkvärdigare än så var det inte.

FJÄRDARNAS sjösystem var då en ypperlig transport

– och kommunikationsled för bygdens invånare, som relativt snabbt kunde ta sig in till sta-den. Vägarna var ofta smala och knaggliga och gick inte precis den kortaste vägen i till staden. Fjärdarnas sjösystem föredrogs därför att de förde dem ända in till stadens bryggor.

OMKRING 1876 trafikera-des denna led av ångslu-

pen ”Altersund”, som då gick i regelbunden trafik mellan Luleå och byarna norröver ända upp till Vibbyn. Ångslupen var all-deles flat i botten för att kunna ta sig igenom de även då syn-nerligen grunda farvatten. Båten gick igenom Svartholmssundet, kanalen under nedre bangården på Svartön. Svartön saknade på den här tiden landförbindelse med centrala staden. ViaFriluftsmöte vid Lulsundskanalen, sedd från gamla Lulsundsbron.

Kaffekokning pågår vid kanalbrädden. I bakgrunden den orörda tallskogen, där nu bebyggelsen på Östermalm finns.

Söndagsklädda fritidsfiskare vid den äldsta bron över Lulsundskanalen. Observera kvinnornas eleganta hattar. Kvinnan till höger håller ett met-spö.

Berättelse av Birger Svensson

Bilderna från Luleå kommuns bildarkiv.

Badplats vid Lulsundskanalen. Till höger Israelssons tvättstuga. Israelsson var smed och senare järnvägstjänsteman.

Foto: J.G Lindgren

Foto: Okänd


Skurholmsfjärden, genom Lulsundskanalen och vidare

till Björkskatafjärden, Sinks-undet och Revelsudden, kunde ”Altersund” sedan med god fart ta sig fram till nämnda byar. Den här farleden är nu på grund av landhöjningen så uppgrun-dat att det är förenat med stora svårigheter att ens med en liten roddbåt ta sig genom de trånga sunden.

FRÅN BARNDOMEN minns jag Lulsundskanalen som ett

intressant och omväxlande fri-tidsområde. Vid kanalens låga stränder kunde man i timtal sitta med metspöet och fiska i det grumliga vattnet. Fångsten be-stod mest av mört och snorgärs. Men även någon enstaka liten abborrpinne fastnade då och då på kroken. På kanalens västra sida fanns några enkla skjul, som användes till tvättstugor av de närmast boende. På brons ena sida fanns en kiosk för biljett-försäljning. Då och då hände det att någon över förfriskad park-besökare ramlade ner i kanalens grunda vatten, där han förhopp-ningsvis nyktrade till.

Lulsundskanalen i dag, fotografe-rad från söder. Omslagsbilden är fotograferad i motsatt riktning.

På den här gamla festplatsen fanns senare en fotbollsplan och bandybana på vintern.

SOM FRAMGÅR av gamla bilder var Lulsundskanalen

och den närmaste omgivningen en orörd idyll. Stränderna var ett omtyckt fritidsområde eller utflyktsmål bl a för stadens sön-dagsskolor med medhavd mat-säck. Friluftsmöten av kyrklig karaktär förekom ofta. Liv och rörelse präglade Lulsundskana-len. Segelbåtar låg ofta förtöjda vid strandkanterna med fylllda segel. En rofylld och skönhets-mättad stämning vilade över hela området. Den lantliga idyl-len är inte att ta miste på. I dag är Lulsundskanalen ombyggd med stenskodda sidor och bred-dad. Vattendjupet är också nå-got högre vid medelvattenstånd. Kanalen och den närmaste om-givningen företer numera knap-past någon likhet med de gamla bilderna från sekelskiftet. Den gamla träbron är för länge sedan riven och ersatt av en ny bro un-gefär på samma ställe.Ytterliga-re en bro finns nu söder om den gamla bron.

KANALEN och den omgi-vande åldriga tallskogen

anpassar sig numera mjukt till kanalens slingrande vattenväg mellan de två fjärdarna. Stilla och oföränderligt flyter kana-lens vatten, då liksom nu, på sin färd till, eller från, havet.

Arbetet skulle påbörjas den 1 juli 1872 och deltagarna från Brändö by uppmanades att in-ställa sig med 10 man om dagen, Varje man skulle vara försedd med spade och en del även med järnstör. Om arbetsskyldig icke infann sig skulle lejt arbetsfolk antas på den försumliges be-kostnad. Alla utlovade arbeten tycks inte ha blivit utförda och i Luleå stadsfullmäktiges proto-koll från år 1872 finns uppgifter om försummade dagsverken vid Lulsundet från bl.a. Brändön. År 1875 breddades Lulsundskana-len till 20 fots bredd som gjorde det möjligt att trafikera farleden med propellerjärnångfartyget Altersund som sedan en gång i veckan gick mellan Luleå och Brändöörarna

1872 - Utgrävning av LulsundskanalenDen inre vattenvägen till

Luleå stad gick genom Lul-sundskanalen. Landhöjning och uppgrundning hade gjort det allt svårare att komma fram den vägen. År 1872 beslutade stads-fullmäktige i Luleå att kanalen skulle rensas upp på en sträcka av 800 alnar. Bredden skulle bli sex alnar och djupet 3 ½ fot.By-arna Björsbyn, Bensbyn, Brän-dön, Smedsbyn, Brobyn och Vibbyn m fl lovade ställa upp med häst- och mansdagsverken och med penningbidrag.

Byastämma hölls i Brändön den 24 mars 1872 under led-ning av byaåldermannen Olof Isaksson och med deltagande av C. Asplund från Luleå stad. Frågan hade väckts om hur stort antal häst- och mansdagsverken som byamännen var hugade att

delta med i kanalens uppgräv-ning. Sedan kostnadsförsla-get blivit föredraget och efter någon diskussion beslöts att ”Brändö byamän skulle i anse-ende till den fördel som genom detta arbetes utförande dem till-skyndades och emot det att de undsluppo alla kontanta utgifter att så snart order om arbetets påbörjande till Byaåldermannen ingår, inställa sig å behörig ort och tid samt, utan någon ersätt-ning för dess del, deltaga i förut omförmälda arbetets utförande, till här nedan antecknat belopp vid äventyr, att den eller de som från arbetet utebliva skola vara förbundne att efter gällande dagsverkspriser kontant ersätta det bristande i nedannämnde åtagande, nemligen:” (Här pre-senterades en omfattande tabell över byamännen)

Lägg märke till den långa meningen !

Från Georg Palmgrens hemsida

Foto: JG


Vi får komma ihåg att på 1930 – talet hände det stora saker som kom att betyda mycket för alla. Radions intåg, stumfilmer blev till talfilmer och resegrammo-foner blev vanliga. Damerna i Sverige fick rösträtt 1921 och det skapade en större medveten-het hos dem. Kort sagt ett myck-et mera jämlikt samhälle började bildas. Råneåflickorna/damerna var inget undantag.

Ett tjugotal flickor mötte upp till träffen som ägde rum hos familjen Wikström boendes på Norrabyn. Det var så att i den familjen fanns det tre engagera-de flickor som hette Ester, Elsa och Louise. Föräldrarna drev en lanthandel och mamman i huset tant Elin bjöd alltid på gott fika. Detta gjorde att flickorna trivdes och då ökade deras kreativitet. Som alla vet är trivselaspekten viktig. Denna tjejafton utmyn-nade i att en tjejförening bilda-des. Föreningens namn kom att bli Monica- flickorna. Många förslag kom upp och flickorna enades om att föreningen skulle

Monica flickorna i Råneå 1939 till 1945 När Andra Världskriget tog sin början dröjde det inte så länge innan de flesta männen var in-kallade till militärtjänst. De var för det mesta placerade vid gränserna mot Finland och Norge. Det var inte ofta de fick permission för att komma hem till sina familjer. Det tyckte flickorna i Råneå var tråkigt, men istället för att misströsta för den sakens skull så ordnade de ett möte på Norrabyn i Råneå. De ville göra något som skulle pigga upp stämningen i Råneå.

i föreningen kunde konstatera att de tillställningar Monica-flickorna ordnat hade blivit mycket uppskattade av alla nöj-esintresserade, de var många i dessa krigstider. Förslaget som antogs med entusiasm var att en Barnens Dag skulle anordnas under juli månad 1941. Det var mycket förberedelser men gen-svaret från andra föreningar var berömvärt. Husmodersförening-en, IFK Råneå med flera ställde upp med sina resurser. Det var lite av en ”karneval” som ägde rum under denna helg.

Vädret var bedrövligt denna dag med regn och blåst. Mark-nadsstånden blåste omkull men vad gjorde det när humöret var på topp. Ada Louise Wikström utsågs till Barnens Dagsdrott-ning och det var väldigt stäm-ningsfullt när hon kröntes med sina vackra små tärnor omkring sig. Givetvis var det Inga Sund-kvist (Wikström) som sytt de vackra kläder som flickorna bar. På lördagskvällen kom solen fram när Råneå Folketspark fyll-des med danslystna människor. På söndagen gick Barnensdags-tåget genom byn. Marknadsge-neral var skräddaren Henning Fröberg.

Det var pampigt värre när han kom ridande på sin vackra häst i täten för många lokala förening-ar med sina fanor och Barnens Dagsdrottningen i sin lövade skrinda omgiven av sina söta tärnor. En orkester spelade från ett lastbilsflak. Råneåborna med flera tittade på och uppskattade denna karneval som avslutades med söndagsdans i Folkets Park. Monica- flickorna var nöjda och överskottet som blev skänktes till de människor som drabbats av den förskräckliga sjukdomen TBC. Bland dem fanns finska

Monica-flickorna på bild Bakre rad: Inga-Britt Gandahl, Hildur Åhman, Aina Blomberg, Anna-Lena Östman, Rad 3: Sigrid Sundén, Elsa Wikström, Gunilla Åhman, Valdy Wikström, Aina Åhman, Anna Lindbäck, Rad 2: Inga Sundkvist, Margit Eriksson, Ester Vikström, Kerstin Lindström, Ada Wikström (g Lundberg), Rad 4: Sonja Wikström, Ann-Sofi Larsson,

Av Kent Höglund

Foto: Hildur Sjöberg

vara opolitisk, politik var annars något som engagerade folk. Ett förslag var att tjejgruppen skulle ordna danskvällar på Rånegår-den. Den låg mitt i Råneå och var ett populärt dansställe. Gös-ta Sundkvists orkester med sitt ”Glenn Miller- sound” spelade bra dansmusik vid den första danskvällen som anordnades. Denna första danskväll följdes av flera lyckade danskvällar.

Det blev danstävlingar och dansuppvisningar eftersom det introducerades nya danser hela tiden ex. Lambert Walk. Dans-intresserade män fanns det gott om i Råneområdet. Tusentals militärer fanns i och runt Råneå. Klädintresserade var flickorna och detta ledde till att alla hade likadana kläder. En mörkblå blus och en grå kjol. Inga Sundkvist (senare gift med Per- Arne Wik-ström) var en duktig sömmerska och inom kort hade hon sytt de snygga blusarna och kjolarna till Monica-flickorna. Barnens Dag, krigssommaren 1941. Ester Wikström som var ordförande


/

hos någon av flickorna och repe-terade. Det blev till slut en ”ka-baré” som fyllde Rånegården till sista plats, fredagen 3 december, 1941.Även dagen efter blev det ytterligare ett uppträdande med samma positiva resultat. Inte nog med det på söndagen blev det en liten turné till Kalix.

Margareta Lindahl, Baj björk, Inga-Lill Jern, Ada Wikström, Kerstin Lundberg, Sonja Gustavsson, Greta Gustavsson

Irma Ström, Ester Hvitman, Inga-Britt Gandahl, Elsa Wikström, Ada Wikström

krigsbarn som hade kommit till Råneå med omnejd. Mo-nica–flickornas kabaré Nu var flickorna riktigt på hugget, så på hösten 1941 började det repete-ras för en sång- och musikkaba-ré. Orkesterföreningen i Råneå under ledning av råneprofilen Ernst Gandahl blev en samar-betspartner. Ernst var mycket

intresserad av körsång och det övades körsång många kväl-lar, oftast i kalla replokaler som ex. Rånegården. Det var dyrt att värma upp lokaler när de inte an-vändes. Man fick vara tacksam om vaktmästare Sundén tillät att man fick låna lokal för träning. Ibland var man hemma

Program: Medlemsmöte, Medlemsinformation,Utdelning av Julius Sundströms stipendiumE.Bertil Persson berättar om Notviken.

STYRELSEN Lulebygdens forskarförening

MEDLEMSMÖTESöndagen den 7 december 2014 kl 15:00Församlingsgården, Örnäskyrkan.

(Regementet - SJ Verkstaden - Bebyggelsens utveckling.)

Välkomna! Föreningen står för fika

Vem tror du att du är ! Då kanske Du vill veta !Varför inte börja släktforska med Lulebygdens Forskarförening.

Är det länge sedan Du har släktforskat så är detta ett lämpligt tillfälle att förkovra dig. Har Du släktingar/bekanta, som funderar på att släktforska ?

Tipsa dem eller överraska dem med en kurs som present/julklapp.

Onsdagar 18:00-21:00. 30 timmar. Start onsdag den 28 jan 2015. Avgift: 850 kr

Kurs i Släktforskning.

Intresseanmälan: [email protected] Besöksadress: Residensgatan 6E, Luleå. Torsdagar kl 15-18.


Klubbhusets 160-åriga historia (1850 – 2014)

I Rutvik på Nr 7 föds Hans Petter Hansson (1851-06-03), hans far var Hans Petter Olofsson (1812-11-15), och hans mor var Maja Cajsa Johansdotter (1819-04-27). Hans Petters far dör 1871 och Hans Petter är således endast 20 år vid faderns dödsfall. Hans Petter väljer i tidig ålder efternamnet Hedström. Han gifter gifter sig

Jordbruket Rutvik Nr 14

1/Mangårdsbyggnad, 2/Ladugård, 3/ Trösklada, 4/Vagnslider, 5/Härbre, 6/ Vagnslider, 7/Redskapsbod, 8/Lada, 9/Bagarstuga, 10/Sten-gärdsgård. Att bagarstugan ligger långt från övriga byggnader tyder på att den delas med andra bönder.

Mangårdsbyggnaden (byggnad 1)

Ur Husförhörslängd 1885 - 1894 13b, sid 138

Skissen visar jordbruksfastighetens olika byggnader varav 2, 6, 7, 9 och 10 fortfarande finns kvar .

1877 med Elisabet Charlotta Olofsdotter (1853-04-03) och samma år föds deras första barn Beda Augusta. Vid denna tid bor familjen på samma adress som Elisabets föräldrar Rutvik Nr 10. Men så händer något. Familjen Söderström ägare av Rutvik 14 flyttar till Nordamerika och Hans Petter övertar deras hemman.

Här levde familjen Hedström förmodligen under lyckliga omständigheter - familjen ökade som vanligt, allt i den tidens anda. 1894 omfattade familjen 7 barn och 1895 tillkom ytterligare ett barn Oskar Artur.

Lyckan vänder .... och Nederluleå kommun köper Rutvik 14

Men lyckan vänder 1897 då familjefadern Hans Petter Hedström avlider. Änkan

lämnas ensam med 8 barn mellan 2 och 20 år. Normalt tog äldsta sonen över efter sin far. Men den äldsta sonen var bara 17 år och änkan tvingas att sälja jordbruket. Köpare blev Nederluleå kommun som planerade en Fattiggård (namnet från kyrkoarkivet) på området. I Gammelstad fanns en officersbostad som uppfördes någon gång på 1800-talet och denna byggnad flyttades 1901 till Rutvik (bilden t.h) för att bli ålderdomshem för understödstagare och invalider inom Nederluleå kommun. Officersbostaden i Gammelstad flyttas till Rutvik

Av Jerry GrahnJordbruksfastighetens sorgliga historia, som gav golfklubben ett klubbhus via fattiggården.

9


Luleå Golfklubb övertar Rutvik 14

Den 25 oktober 1955 instiftades Luleå Golfklubb. Man kallade intresserade till en träff i Sjögrens kaffestuga. Gunnar Nordlund och Tage Forsberg (Tage blev för

övrigt klubbens förste ordförande) hade “nosat“ sig fram till det nedlagda ålderdoms-hemmet i Rutvik där man planerade en golfbana. När Luleå Golfklubb 1956 fick ar-rendera marken, som omfattade området med nuvarande hålen 1,2,3,8 och 9, var alltså inte den stora byggnaden tillgänglig. Bland de många byggnaderna som fanns på området inrättades därför en klubblokal i en av byggnaderna (nr 6 på områdes-skissen).

Första klubblokalen ( byggnad 6)

Föreståndare för fattiggården blir Johannes Ström, född i Graninge och hans familj flyttar nu in på ”Rutvik 14”

Det berättas att “jonen“ smädade

överheten genom att ge korna namn efter kom-munalpamparna.

övergavs ålderdoms-hemmet och den stora byggnaden uthyrdes till militären som mobiliseringsförråd.

1951

Fram till 1947, när den nya socialhjälpslagen tillkom

var ålderdomshem en del av fattigvården. Kommunerna byggde ålderdomshem på be-fintliga jordbruk. Tanken var att “jonen“, som de kallades, skulle få vara kvar i sin invanda bond-emiljö. Det visade sig snart vara en misslyckad idé. Det berättas att “jonen“ smädade överheten genom att ge korna namn efter kommunalpamparna.

Annexets (mangårdsbygg-naden) fönster är galler-

försedda. Lokalen användes också som mentalvårdsanstalt. Annexet fick senare en tillbygg-nad i form av en vinkelbyggnad mot norr. I annexet fanns under två år, ~1958-1959, Nederluleås första yrkesutbildning. Utbild-ningen bestod av skogsvårds- och VVS utbildning.1951 övergavs ålderdomshem-met i Rutvik och den stora bygg-naden uthyrdes till militären som mobiliseringsförråd.

En misslyckad idé - dock kvar i 50 år

Fattiggården - Kommunalhemmet - en imponerande anläggning.

skick. Militären hade ta-git bort alla dörrar och fönster samt spikat igen alla fönster.

Byggnaden var i ett miserabelt

Bild Rutviks byaarkiv


19801967

Nytt klubbhus ! 1967 inköptes den stora byggnaden och den som gjorde detta möjligt var Birger Her-seus, som betalade 5000 kronor för byggnad och tomt. Klubben har troligtvis inte ersatt familjen

Herseus för detta. I all tysthet får nog den vackra byggnaden anses vara en gåva. Tyvärr var byggnaden i ett miserabelt skick. Militären hade tagit bort alla dörrar och fönster samt spikat igen alla fönster. Dör-rarna och fönstren fanns dock kvar på vinden. Det blev ett enormt jobb att hitta rätt plats för dessa 40 tal jättestora fönster. Det tog ytterligare 20 år innan ekonomin tillät att överhuvud taget börja renovera byggnaden. Under 90 talet och fram till 2014 har klubbhuset genomgått en förvandling till en ståtlig herrgårdsbyggnad.

Sundoms byamän påstod vid denna förrättning att grän-

sen mellan byarna skulle sträck-as i en rät linje från denna hälla till en sten på Halsskärshalsen (Hallskjärshalsen, Hallstjäls-halsen) och vidare till Klinger-grundet. Brändö byamän yrkade däremot att gränslinjen från Klingergrundet skulle gå till i rät linje över en större sten vid Halsskärshalsen och vidare till en upprest och i havsstranden liggande större sten vid norra ändan av Ökholmen.

Anledningen till tvisten var troligen att några ängar

och upplandningar norr om rålinjen på Ökholmen och på Brändöskäret innehades av per-soner från Brändön. Sundoms byamän ansåg däremot att detta var deras mark som de erhållit vid avvittringen åren 1787-88.I kartbeskrivningen till avvitt-ringen finns antecknat att några

Tvisten från 1770 återupptäckt 1997av Pärsö byamän ägde rätt till

en mulbetestrakt inom Brändö bys rågång på Ökholmen, Utslag om detta hade meddelats av Hä-radsrätten den 9 november 1754 och Häradsrättens synedom över rågången och ägotvisten medde-lades den 12 juli 1820 och rätt-ten synes ha bifallit Sundoms byamäns yrkande att gränsen skulle dras från Klingergrundet till hällan på Ökholmen med det inhuggna årtalet.

Olle Malmsten har vid sina forskningar funnit att bo-

märkena tillhör två bönder i Persön. Det är Per Olofsson i Persön nr 23 (ring med kors) och Nils Larsson Lejon i Per-sön nr 1. I vilket sammanhang som märken har tillkommit är ännu oklart. Klart är däremot att inskrifterna i berget räknas som fast fornlämning enligt 1988 års lag om kulturminnen. Källor: Akterna Nederluleå 103, 215, 250 och 575 i lantmäteri-kontorets arkiv.

En dag i mitten av mars 1997 hade Hertsöskolan en fri-

luftsdag med pimpelfiske på Furufjärden. I samband med en rast på hällarna vid Ökholms-stranden upptäckte Hanna Kum-mo i klass 4 C en mystisk in-skrift i berget. När hon skrapade bort den fuktiga mossan kunde man läsa årtalet 1770 och ett par andra konstiga tecken. Det var en gammal markering i gränsen mellan Brändön och Sundom. Läraren Arne Öhman satte un-der sommaren 1997 upp ett litet röse på platsen och markerade vägen dit med snitslar.

Markeringen i berghällan finns beskriven på en

karta från år 1820 (akt Nederlu-leå 215) över ”Tvistiga Råskill-naden” mellan Sundoms och Brändö byar. Punkt A beskrivs som en jordfast häll vid norra sidan av Ökholmen uti vilken flera bomärken och årtalet 1770 finns inhugget.

Brändön och Sundom i tvist

bomärkena tillhör två bönder i Persön. Det är

Per Olofsson i Persön nr 23 (ring med kors) och Nils Larsson Lejon i Persön nr 1


2014


7 mark tenn, 2 skålpund 5 marker koppar, 12 kor, 3 kvigor, 11 får, 2 getter, 2 svin, 2 hästar, värde 24 mark. Förmögen-het 188 mark 1 öre 18 penningar. Skattar 6 mark, 12 öre

Oloff Iönson

12 ½ lod silver, 7 marker tenn, 1 skålpund 8 marker koppar, 8 kor, 2 kvigor, 8 får, 2 svin, 1 häst, värde 8 mark. Förmö-genhet 168 mark 8 öre. Skattar 16 mark 6 öre 18 penningar

Nils Iönson

Jon Biurson

1

2

3 18 marker koppar, 8 kor, 3 kvigor, 8 får, 2 getter, 1 häst, värde 12 mark. Förmögenhet 118 mark 6 öre. Skattar 11 mark 7 öre9 marker koppar, 3 kor, 1 kviga, 3 får, värde 7 mark. För-mögenhet 45 mark 4 öre. Skattar 4 ½ mark 15 penningar

5 lod silver, 16 marker mässing, 4 marker tenn, 1 skålpund 18 marker koppar. 9 kor, 4 kvigor, 8 får, 4 getter, 2 svin, 2 hästar, värde 20 mark. Förmögenhet 188 mark 4 öre. Skattar 18 mark 6 öre 21 penningar5 lod silver, 6 marker tenn, 2 skålpund 15 marker koppar, 6 kor, 7 kvigor, 8 får, 2 getter, 1 svin, 1 häst, värde 11 mark. Förmögenhet 150 mark 7 öre. Skattar 15 mark 1 öre

1 skålpund koppar, 4 kor, 1 kviga, 6 får, 2 getter, Förmögen-het 58 mark 6 öre. Skattar 5 mark 7 öre

3 marker tenn, 1 skålpund 18 marker koppar, 6 kor, 3 kvi-gor, 5 får, 4 getter, 1 häst, värde 12 mark. Förmögenhet 110 mark 2 öre. Skattar 11 mark 12 penningar1 skålpund 5 marker koppar, 7 kor, 5 kvigor, 5 får, 2 getter, 1 svin, 1 häst, värde 10 mark. Förmögenhet 109 mark 3 penningar. Skattar 10 mark 7 ½ öre3 marker tenn, 1 skålpund 18 marker koppar, 18 kor, 9 kvigor, 7 får, 3 getter, 1 häst, värde 20 mark. Förmögenhet 107 mark. Skattar 10 mark 5 öre 18 penningar

12 marker koppar, 5 kor, 3 kvigor, 5 får, 2 getter, 1 häst, värde 12 mark. Förmögenhet 79 mark. Skattar 7 mark 7 öre 12 penningar (”thesse stå till rest”)2 skålpund koppar, 6 kor, 4 kvigor, 6 får. 3 getter, 1 svin, värde 8 mark? Förmögenhet 98 mark. Skattar 9 ½ mark 2 öre (”thesse stå till rest”)

Håkan Oloffson

Oloff Pedhrson

Oloff Vneson

Anders Spielleson

Pedhr Suenson

Lasse Anderson

Erich Vuneson

Erich Benchtson

Anundh

5

4

10

11

12

7

8

9

6

För att återfå Älvsborgs fästning som förlorats till danskarna år 1563 tvingades Sverige betala 150.000 riksdaler inom tre år. Vid 1571 års riksdag beslutades att utta den ”tiondepen-ning” som har kallats Älvsborgs lösen. Bönderna i Brändö by i Nederluleå socken blev tvungna att betala följande belopp. Siffrorna hemmansnummer.

Älvsborgs lösen 1571

1daler =3 mark, 1mark = 8 öre, 1öre = 3 örtugar = 24 penningar, 1örtug = 8 penningar1lispund = ca 8,5 kg, 1skålpund = ca 425 gram, 1mark = ca 210 gram, 1lod = ca 13 gramKälla: Bl.a. Skiva med ”Älvsborgs lösen 1571 för Luleå socken”, utgiven av Boden-Överluleå Forskarförening

Sveriges Släktforskarförbund ..

...är det sammanhållande or-ganet för den svenska släktfors-karrörelsen. Förbundets huvud-sakliga uppgift är att ge stöd och service åt lokala släktforskarför-eningar och regionala förbund. Sveriges läktforskarförbund verkar för att sprida känne-dom om släktforskningen som kulturfaktor, ideell rörelse och vetenskap och är de anslutna släktforskarföreningarnas röst i kontakten med myndigheter och beslutsfattare.

Sveriges Släktforskarförbund driver släktforskarportalen Röt-ter och ger ut tidningen Släkt-historiskt Forum och Släkt-forskarnas årsbok.I Sveriges Släktforskarförbund kan inte en-skilda personer bli medlemmar. Förbundets medlemmar är de anslutna släktforskarförening-arna, lokala och regionala, som finns runt om i landet. De är helt självständiga och drivs ideellt. Att som förening vara medlem i Sveriges Släktforskarförbund innebär en möjlighet att påverka vilken riktning släktforskarrö-relsen ska ta ut och vilka frågor som ska lyftas fram i den all-männa debatten.Ny ordförande Sveriges Släktforskarförbund får ny styrelseordförande Sveri-ges släktforskarförbund har vid sin årliga riksstämma, som hölls i Karlstad den 28 augusti, valt en ny ordförande. Erland Ringborg tog över efter Barbro Stålheim som har varit förbundets bas un-der de senaste sex åren. Fotnot: Vår förening är inte med-lem i släktforskarförbundet.

Notis ur DN Kjell? Ulf? Lars?Jag var informationschef hos Socialdemokraterna 1980-84. Gun-nar Sträng var fortfarande med i VU (partiets verkställande utskott) och en central person i ledningen. Vid ett tillfälle kallade han på ”Kjell, Kjell”. Jag förstod att han menade mig och gick fram till Sträng och sa att jag heter Lars.- ”Ja, det vet jag väl men kallar jag på Kjell, Ulf eller Lars så kom-mer det alltid nån jävel!”Lars Hjalmarsson

Fotbollsfilosofen Bengt Cidden Andersson har skrivit boken ”Hela bollen skall ligga still” Här ett utdrag ur boken:

Matchintäkten 16 betalande åskådare Domaren fick 250 kronor 90 kronor kortfristigt handlån ur egen plånbok.Småleende gick kassören hem med tre poäng till klubben och ett tomt plåtskrin under armen.



Den 8 december 1959 fick M/S Birgitta på 850 dwt maskinfel ute på Bottenviken. Bärgnings-fartyget Titan gick då ut från Holmsund till södra Bottenvi-ken för att undsätta M/S Birgitta som drev utanför hälsingekus-ten. Den mötte hård storm och grov sjö och blev så småningom helt överisad. Klockan 17.30 på torsdagen begärde Titan ome-delbar hjälp, då fartyget höll på att gå runt pga nedisningen. Därefter hördes ingenting från fartyget.

Från sjöräddningsfartyget K A Wallenberg som redan nått haveristen såg man Titans lan-ternor strax före olyckan och det område som man behövde spana på var mycket litet. Varje del av området har på förmiddagen undersökts minutiöst och sik-ten var den allra bästa. Redan i gryningen började fem flygplan spaningarna utanför hälsinge-kusten och genomsökte tillsam-mans med flera fartyg det

Tragisk olycka 1959 Titan katastrofen, fartyg med 8 man spårlöst borta

aktuella området utan att finna det minsta spår.Några plankor och oljefläckar siktades från flygplanen, men man kunde inte avgöra om de verkligen härrörde från Titan. Uddevallafartyget Birgitta var på fredagsförmiddagen helt utom fara Vinden hade då moj-nat betydligt och sjön hade lagt sig.

Titans besättning bestod Kap-ten Birger Öhlund, Bergnäset, f.1913, gift; Styrman Olof E. Holmberg, Luleå, f.1894; Över-lotsen Torsten Grundberg, Bred-skärs Lotsplats, f.1915, gift; Ma-skinchef Bengt Sigvard Öström, Storöhamn, Kalix, f.1935, ogift; Dykare Håkan Svärdell, Växjö, f.1938; Matrosen Marquez, La Linea, Spanien, f.1915; Mo-torman Kaino Armas Puttonen, Vasa, Finland, f.1935, ogift; Kockstewart Gamore Amaya, La Linea, Spanien, f.1933.

Kapten Birger Öhlund (th)

Under medeltiden hade Luleå en marknadsplats, hamn och en kyrksocken i nuvarande Gam-melstad, cirka en mil nordväst om Luleås nuvarande läge. Den första stadsplanen utfördes på uppdrag av kung Gustav II Adolf av Olof Bure, och 1621 fick Luleå stadsprivilegier. Den gamla hamnen var dock inte lämplig för en stad på grund av landhöjningen. Luleås borgare begärde därför att få staden flyt-tad, vilket de fick tillstånd till 1648. Erik Eriksson Niure

Luleås grundare

... men var står statyn ? Visste Du det ? I vart fall har den en undanskymd plats. Borde den inte få ett centralare läge ?!

anställdes till uppdraget att be-stämma den nya platsen, och 1649 fastslogs detta. Platsen låg vid en uthamn som redan hade byggts. Han gjorde en stadsplan med rutnätsmönster. Bortsett från en uppstramning av gatorna 1790 har Niures stadsplan be-varats. Man hade dock svårt att få den nya staden att växa fram. Den härjades av brand 1653 och 1657 och större delen av innevå-narna flyttade tillbaka till Gam-melstad och kunde endast ge-nom statligt ingripande tvingas att flytta tillbaka.

JG

JG


rade i nästan ursprunglig miljö.I boken ”Beskrifning öfver Lu-leå”, sammanställd av stadsin-genjör Georg Palmgren år 1993, finns även en beskrivning över Nederluleå socken upptecknad år 1852. Där står bland annat i en redogörelse om Nederluleå kyrka följande intressanta upp-gifter; om en Mariabild som inte saknar sina poänger.Tårar av svamp

”vidare märktes en Maria bild af träd om 2¼ alns högd, äkta förgyld. I huvudet finnes en ur-holkning, hvarifrån till ögonen, som på stålsträngar äro rörliga, finnes öppen communication. Ifrån bildens bakre sida har ge-nom draperiet gått trådar, fästade vid en plåt öfver urhålkningen, hvarmed en därstädes inlagd våt svamp kunde sammantryckas, och bilden sålunda efter behag fälla tårar och vända på ögonen. Afsigten med detta sällsamma minne ifrån catholska tiden, att härmed förmå folket till gåfvor, för att utverka sig munkarnas förböner om förskoning ifrån de hotande olyckorna och syn-dastraffen, synes vara påtagliga.Samma ändamål hade troligen en annan bild, som stått på en längre vriden stång bakom al-tartaflan, föreställande en engel, hvars högra arm är rörlig, och som i handen hållit ett ris. Ifrån mitten af stången går ett hål ända uppigenom bilden, hvilken

Nederluleå kyrka kan spåras långt bak i tiden. redan på 1300-talet byggdes en sockenkyrka i Luleå gamla stad.

På 1400-talet uppfördes den nuvarande stenkyrkan som kan beundras än i dag. De solida gråstensmurarna är skickligt sammanfogade och vittnar om, att den medeltida byggnadskon-sten var högt utvecklad.

År 1621 valdes platsen vid sockenkyrkan som en lämplig ort för den nya staden. Efter ett decennium visade det sig att sjö-farten till den nya staden hade vissa svårigheter att manövrera i de trånga farlederna till Luleå. Beslut fattades om att staden skulle flytta närmare havet där fartygen kunde lasta och lossa förnödenheter utan att riskera grundkänning. Till sin nuvaran-de plats flyttade Luleå enligt en resolution av drottning Kristina år 1649. Luleå blev Nystan och gamla Luleå, Gammelstad.

Nederluleå kyrka är en unik klenod på våra breddgrader. Mycket har skrivits och berät-tats om denna kyrka, inte minst i gamla urkunder kan läsas om kyrkans historia och betydelse för bygdens allmoge. Kyrkan ligger en mil från Luleå stad på en kulle intill Lule älv. Runt om kyrkan finns kyrkstaden med sina omkring 400 åldriga kyrkstugor som ännu är beva

äfvensom altartaflan varit synlig. Genom detta hål har en tråd varit ledd till handen, hvilken sålunda jemte riset kunnat sättas i rö-relse för att dermed hota folket. Oxhorn

En mängd öfriga bilder äro så stympade, att deras betydelse och ändamål ej kan utletas. Alt hvad man kan inse är, att de stått under munkarnes omedelbara styrelse. Ibland curiositeter tor-de böra nämnas ett mindre brä-de, hvaruti genom utskurna hål 3:ne stora utstående oxhorn äro fästade. Huruvida den förmodan äger grund, att förbrytare emot sjette budet undergått penitens i denna sällsamma hufvud pryd-nad, lämnas derhän”. Så långt denna utomordentliga och nog-granna beskrivning av Mariabil-den i Gammelstads kyrka under den katolska tiden.

Gravhus

Kyrkan är på alla sidor omgi-ven av en massiv stenmur. På kyrkogården innanför murarna finns ett gravhus av sten med en järnbeslagen dörr och överskrift inhuggen i en marmorsten med förgyllda bokstäver:Här hvilar Premier Majoren och Riddaren af Kongl. Maj:ts Svärds Orden Herr Fredrik Frisell, född den 16:de november 1710, död den 20:de Mars 1804.

Utanför kyrkan finns en min-nesten av bygdens store son, är-kebiskopen Eric Benzelius d. ä., född i Bensbyn 1632, ärkebis-kop 1700. Tre av hans söner ble-vo efter varandra ärkebiskopar. Hans efterkommande adlades under namnet Benzelstjerna.

Av Birger Svensson 1994- då grät jungfru Maria...

...och bilden så-lunda efter behag kunde fälla tårar


Jag var nog bara 5-6 år då. Pappa och Sigurd och även N A Öberg spelade ungefär en gång i månaden i Bodens Ångradio, ett lokalt sänt radioprogram. Han har sagt att de var de enda spel-männen från Nederluleå som anlitades för radiospelningar. Jag har kvar program från 3 av dessa spelningar där det framgår att pappa också berättade histo-rier. Från en spelning i januari 1934 har jag minnet av att mam-ma, Anna-Greta och jag var hos morfar i Boden och lyssnade på utsändningen. Jag var då 5 år.

År 1930 startade han Norrbot-tens Spelmansförbund som gett ut en bok om bygdespelmännen Hjalmar och Sigurd Palmgren från Brändön. Hemma i Brän-dön på 1930-talet spelade pappa ofta för oss barn. Han spelade bl a en polka som jag kallade ”tom-tom-ti” för det lät så. Ibland bad jag pappa spela den låten. Jag vet att jag tyckte pappa var så duktig att spela. När han 1939 flyttade till Arjeplog och jobbet på Domänverket fortsatte han där att träffa andra musiker och jag fick en gång vara med på en liten träff. Från Arjeplog flyttade ha till Lycksele och där bildade han Lycksele spelmanslag. Även i Lycksele träffade jag många av musikerna och spelade även med en del av dem.

Husbonden i Nygården var en idog man och ägde en för-måga som få att med en både framsynt och bakslug anpass-ning få sin vilja igenom och där-med nästan ständigt möjlighet att leva efter sina maximer. Och hans maximer var: att leva och låta leva. Vid det här tillfället var han gift och hade några glin, som levde rövare var kväll, gri-nade och grälade på mornarna och hade svårt att följa undervis-ningen i de första skolklasserna. Bondens hustru var en rivande kvinna med något av den bekan-ta Xantippas egenskaper, dock icke så att hon var redo räcka giftbägaren till sin make, som bara var en Sokrates av dåtidens medelsvenssontyp på landsbyg-den, vilket icke innebär något förringande för honom själv el-ler hans samtida.

Onsdag och lördag var den tidenvanliga ”stadsdagar”, då landsbygdens folk for till stan med mjölk, potatis, bär eller någon kalvkropp etc. Och det är just om en sådan dag denna lilla historia handlar. Redan kl. 5 på morgonen (alltså ungefär kl. 3 efter borgerlig tid) stod Nygårdshusbonden färdig vid sitt åkdon på gården. Allt var nedstuvat i kärran, som skulle vara med, så nu var det bara att åhöra hustruns förmaningar och straffpredikningar färdigt, vilket han fann deprimerande men än-dock bidade slutet på. Han hade givetvis på förhand bestämt, hur han skulle ha det i stan, så nu var det ju bara att låta hen-ne gå an, så gick det lättare för honom att – hemkommen från stan – få så älskvärt mottagande som möjligt. Gumman stod med stormlyktan i handen och lät de invanda replikerna blixtra kring öronen på maken, höjde på lyk-tan då och då för att ur skenet kunna iaktta, vilka sällsamma verkningar de åstadkommo.

Hjalmar Palmgren från Brändön Sonen Sven-Olov Palmgren berättar

Pappa tog vid ca 15 års ålder värvning som musikvolontär vid arméns musikkår vid I 19 i Bo-den. Han fick betyg som vice-korpral 1914. Han spelade bl a trumpet. Sedermera flyttade han till A5, där han redan hade sina bröder Bror, Gideon och Sigurd. Han blev konstapel 1916 och fu-rir 1920. Åren 1920-21 jobbade han hos Allmänna Ingenjörsby-rån i Stockholm och även ett tag vid Tullverket i Luleå.

Efter att ha lämnat det mili-tära vet jag inte så mycket om hans liv men han levde en tid i Tyskland och Frankrike och spelade troligen där en del. Han har själv berättat att han spelat Berceuce av Jocelyn i en kyrka i Frankrike. Hur pappa lärde sig spela har han själv beskrivit.

”Min fars fiol hade hängt på väggen i ett stadigt blått band så länge som jag minnes under upp-växten. Men röra den var farligt. Snart föll jag första gången för denna frestelse. Och efter ett syn-dafall går det ju nästan av sig själv att synda i fortsättningen. Jag spel-te, fick smörj, spelte och fick smörj. Smörj fick jag inte för att jag spel-te utan för att jag lånade fiolen.”

Efter ett tillfälligt jobb i Stockholm återvände han till sitt hem i Brändön. Han och brodern Sigurd och delvis även brodern Gideon anlitades ofta som spelmän vid danser både i Nederluleå och Överluleå sock-nar, Min farfar Axel var också i sin ungdom anlitad som spel-man och även min farmor Maria hade prövat på att spela. Även brodern Bror kunde spela en låt emellanåt. Gideon dog redan 1930 och Sigurd 1937. Pappa spelade sedan ibland med N A Öberg från Boden och Hjal-mar Andersson från Kalix. Jag har minnen av dem båda då de vid olika tillfällen var hemma i Brändön på 1930-talet. Ett annat minne jag har är från en luciafest på Sunderbyns folkhögskola då pappa spelade.

Hjalmar Palmgren hade flera strängar på sin lyra. Åren 1952 -1954 skrev han många kåserier i Norrbottens Kuriren under signaturen Mc Fischer.

Nygårdsbondens stadsresa.Kåseri av Hjalmar Palmgren

SpelmannenKåsören


”Och hör du nu det, ditt ärke-fä, du kommer inte hem med en 3-litershämtare brännvin igen. Och glöm inte symaskinsnålen och den tryckta domestiken. En och en halv meter, dubbel bredd, med blommor. Hör du det dalkus, blommor var det.Och så aktar du dej för Ährvallsligan och Källa-ren, och se till att du får de 36 örena, du fick att fordra av Anna Kajsa förra lördan. Jag ska nog räkna in pengarna, var säker på det, och glöm nu inte domest…”

Något måtte ha skrämt Ny-gårdsbondens märr. Gumman hade ännu många, långa ha-ranger osagda, när kärran med maken for i väg som ett mörkt spöke, fast med buller och bång. Under dagens lopp undrade hus-trun mycket över, om maken hade använt sig av något nytt trick, när det bar i väg så plöts-ligt. Men det fick hon nog aldrig utrett, emedan gubben var rädd om sina små hemligheter.

I stan gick allt sin gilla gång som alltid förr för Nygårds-bonden. Han fick sina 36 öre, sålde allt han hade, köpte sy-maskinsnål och tryckt domestik samt – förstås – dessutom en 3-litershämtare med brännvin. Och av brännvinet började han smaka, när han lämnade stan. Det var höst och kallt, och det blev väl lite för tätt mellan var-ven – som gumman sa, när hon satt på kvarnstenen – och följden blev att han cirka 3 km. från byn slumrade in. Hur det riktigt gick till fick vi aldrig reda på, men märren drullade på något sätt, så att kärran kom i diket, och båda skacklarna bröts av.

Hur länge Nygårdsbonden hade legat i diket, visste han inte, när skenet från en stormlykta väckte honom. Han satte sej till rätta, blev en smula nervös, när lyktan kom mot hans ansikte och sa´: ”Fy dej, som ’skenar’ på mej”. ”O, du stora ärkefä, ligger du där med hjulen i vädret! Nu måste jag ha tag på en påk, för nu ska du få för dina synder!”

Publicerat i Norrbottens-Kuriren 30 november 1953.

Det var gumman hans, som hade gått ut för att möta honom, av erfarenhet väl vetande, att det kunde behövas. Nygårdsbonden fick inga påkrapp den gången. Gumman hade i en hast kom-mit på ett mera raffinerat straff. ”Upp på hästryggen”, kom-menderade hon, ”du ska rida hem!” ”Men gulle dej, kan du inte hitta på nåt annat. Inte kan jag rida…” ”Nu håller du tyst och sitter upp. Men fort ska det gå. Och sen ska du tillbaka hit efter grejerna. Och när det är gjort, ska du sannerligen få stå till svars på ett sätt, som du inte kan ana”, slutade gumman med tonvikt på varje ord och hela ti-den sjunkande satsmelodi.

För att om möjligt mildra de stundande utbrotten från sin vulkaniska hustru under den dag som just nu grydde, för-sökte Nygårdsbonden hasa sig upp på märrens rygg. Men det var inte lätt. Till slut satt han där i alla fall med en skackelände i var hand att hålla balansen med. Gumman tog tömmarna och fär-den hem begynte under de mest svavelosande predikningar från gumman.

När man nalkades byn, mås-te gumman bita fast tungan, ty det viktigaste för henne var just nu, att ingen fick se dem. Det lyste i gårdar där och här. Allt föreföll dock att vara tyst ute, så gumman kunde då och då låta stämbanden vibrera fram ett vä-sande för att inte gubben skulle börja tro att allt nu var över. Hon släckte lyktan av försiktighets-skäl och var inte så litet glad att osedd kunna svänga in på egen gård, utan att någon hade sett dem. Men glädjen är ju ofta bara ett stundens barn, inte minst skadeglädjen. Just när man svängde in på hemgården, stod närmaste grannen tyst och för-nöjsam och åsåg det hela. ”Ser man på, ser man på. Jaja, det går ju att färdas så där ock! Inte illa! Inte illa! Nej, inte alls!” Mc Fischer

Midsommarafton 1867 kunde man åka skridskor från

Kängsön i Råneå till Strömsund efter Bottenviken. I juli månad samma år blev det en vecka med exotiskt klimat. Men det var för sent - det blev hungersnöd och då var jakt en viktig möjlighet till överlevnad.

Antal fångade rovdjur i Norr-bottens län under år 1868

var: 22 björnar, 6 vargar, 103 filfrasar (järvar ), 750 räfwar, 10 mårdar, 22 uttrar, 128 lekatter, 67 örnar, 26 bergufwar, 91 ugg-lor, 414 hökar och 298 skälar. Som synes var språket lite an-norlunda än dagens. Tilläggas kan att det var hårda tider i Norr-land under dessa år så denna statistik är nog inte så realistisk, antalet var nog mycket fler !!!! Notis 1868

”Fruntimren vid tele-grafverket.”I vårt föregående nummer omnämnde vi Kungl. Maj:ts förordning rörande qvinnans anställande vid telegrafverket. Vårt meddelande var dock såtillvida origtit, som det var ofullständigt. Vid telegrafverket kunna nemligen endast sådana fruntimmer anställas, som hafva bror eller make tjenstgörande vid samma station, dit de söka. Denna inskränkning är emel-lertid så stor, att den stänger det största antalet af de damer ifrån ifrågavarande tjenst. Den flicka, som är nog olycklig att ej ega en telegrafist till bror och ej kan eller vill skaffa sig en sådan till make, är och förblir utesluten från sysslan. Regeringens obe-nägenheter för qvinliga telegra-fister måtte väl ej härröra från psychologiska iakttagelser med hänsyn till det täcka könets sätt att förvara hemligheter?” Notis 1963. Ja, det var då det. Nu skriver vi är 2014 och då är förhållan-dena helt annorlunda.

Urklipp N-K


Nästa nummer av medlemstidningen utkommer vecka 7, den 11 februari 2015. Sänd dina manuskript om-gående eller senast den 3 februari.

Annonspriser1:- kr / spaltmillimeterMedlemmar får kostnadsfritt marknadsföra sina alster i tidningen. Detta är begränsat till 50 mm/1 spalt respektive 25 mm/2 spalter. Detta under förutsättning att ett exemplar av alstret lämnas till föreningen.

Vid obeställbarhet återsänd till vidstående adress!

Vice ordförandeGunnar JohanssonTel 0920-22 75 93

KassörGunnel Jägare SandinTel 0920-26 78 [email protected]

SekreterareCarin VallgrenTel 0920-22 86 [email protected]

SuppleantNils-Gustav Ökvist, Tel 0920-22 78 11, 076-818 28 78 [email protected]

Sture KarlssonTel 0920-22 30 39, 076-766 30 [email protected]

OrdförandeEilert Apelqvist, Tel: 070-533 26 [email protected]

Kent-Åke Lundebring Tel 0920-26 86 31 lundebring @ bredband.net

LedamöterStaffan Sandberg Tel 0920-194 40, 070-543 77 73 [email protected]

SuppleantKjell MäkiTel 073-040 31 64 [email protected]

Medlemsavgifter Vuxen 150 kr/årUngdom tom 25 år 40 kr/årFamilj (samma hushåll) 190 kr/år

Medlemsavgiften betalas till PG 36 64 01-8Anmäl alltid

adressändring!

Telefon: 070-299 54 24Telefontid: Måndag: kl 9-11 Torsdag: kl 9-11E-post adress/hemsida [email protected] www.lulebygden.se

Vi emotser tacksamt och ständigt materialbidrag till

tidningen. Varför inte nu/idag! Redaktionen tar emot alla bidrag. Bilder och

texter även handskrivna/ maskinskrivna.

----- Manuskript till tidningen

sänder Du till : [email protected]

STYRELSEN

Besökare föreningslokalen Ytterdörren till föreningslokalen är/skall alltid vara låst. För tillgång till föreningslokalen fordras det numera, för utom nyckeln till innerdörren, en ”Tagg” till ytterdörren.

Detta innebär som tidigare - att lokalen är tillgänglig om någon som har nyckel och ”Tagg” finns i lokalen. Besökande hänvisas då att använda ringknappen som finns vid fönstret till höger. Detta gäller BARA BESÖKANDE till föreningslokalen. Besökande till fastigheten hänvisas att använda egen nyckel eller respektive trappingång.

Önskar Du tillgång till nyckel och/eller tagg. Kontakta vår kassör Gunnel Jägare Sandin.

Avsändare: Lulebygdens Forskarförening Residensgatan 6 E972 36 LULEÅ

SVERIGE

PORTO

BETALT

Forskarlokalens öppettider Lokalen bemannad torsdagar mellan kl.15 - 18. 2014 - den 30 oktober t.o.m 11 december. 2015 - den 15 januari t.o.m 28 maj. På plats finns en representant för styrelsen för att svara på frågor om nycklar, USB minnen m.m samt att i möjli-gaste mån hjälpa till i forskningen.

lulebygdens lulebygdens forskarförening forskarföreninglulebygden.se/tidning/tidning-lf-86.pdf ·...

Documents