lulebygdens forskarföreninglulebygden.se/tidning/tidning-lf-77.pdflulebygdens forskarförening –...

16
Lulebygdens Forskarförening l Ordföranden har ordet Nya medlemmar Sid 3 l En hemvändande Edeforsbo Sid 4 l Kronotorp i Edefors socken Sid 5 l Karlshälls samhälle Sid 9 l Kulturhus blev eldens rov Sid 12 l SS i Luleå Sid 13 l Nya medlemmar Medlemsmöte Sid 15 l Upprop: manusbrist! Sid 16 MEDLEMSTIDNING – Nr 77, februari 2012 Olle Malmsten – en forskarprofil är borta. Jag vet inte längre om jag först lärde känna Olle via jobbet, han var flygare åt Swedair och jag jobbade inom försvarets vädertjänst, eller om det var i bibliotekets forskarrum un- der tidigt sjuttiotal. När jag tog mina första stapplande forskarsteg sistnämnda ställe, så var det i stort sett bara Julius Sundström och Olle Malmsten som mer frekvent vistades där. Båda två var väldigt hjälpsam- ma och delade generöst med sig av sina forskarrön och erfarenheter. Bl a minns jag att Olle tog upp mejsel och skiftnyckel ur sin portfölj och visade hur man på egen hand kunde reparera de ibland dåligt fungerande mikrofilmsapparaterna. Vare sig vi träffades i tjänsten, på biblioteket eller i något arkiv, så hade Olle alltid något intressant att berätta. En gång fick jag veta att den barack jag då jobbade i på Vidselfäl- tet, hade han för länge sedan utkvit- terat från ett nedlagt krigsflygfält för flygklubbens räkning. En annan gång berättade han om spåren av en medeltida by i skogarna nordost om Alvik. Det visade sig vara resterna av Alviks nedre fäbodvall, den s k ”Paal-våln”, vid Brännkölbäcken, där man ännu idag kan se lämningar efter stugor och källare som kanske är medeltida. Jag minns också en kafferast på museets arkiv i Bergnäset, när han frågade om jag hade hört historien om hur dåvarande flygvapenchefen Nordenskiöld sparkade ut honom ur flygvapnet. Olle som då var värnplik- tig fältflygare hade fått straffkom- mendering som flygledare på ett till- fälligt upprättat krigsfält och under den tjänstgöringen anmält flygvapen- chefen för att han inte följt gällande inflygningsregler. Efter en vecka blev han inkallad till flygstabschefen Axel Ljungdahl och anmodad ta till- baka sin anmälan med orden: ”Man Olle Malmsten Foto: NORRBOTTENS KURIREN OLLE MALMSTEN – en forskaprofil är borta Fortsättning på sidan 3

Upload: others

Post on 30-Jan-2021

2 views

Category:

Documents


0 download

TRANSCRIPT

  • LulebygdensForskarförening

    l Ordföranden har ordet Nya medlemmar Sid 3

    l En hemvändande Edeforsbo Sid 4

    l Kronotorp i Edefors socken Sid 5

    l Karlshälls samhälle Sid 9

    l Kulturhus blev eldens rov Sid 12

    l SS i Luleå Sid 13

    l Nya medlemmar Medlemsmöte Sid 15

    l Upprop: manusbrist! Sid 16

    MEDLEMSTIDNING – Nr 77, februari 2012

    Olle Malmsten – en forskarprofil är borta. Jag vet inte längre om jag först lärde känna Olle via jobbet, han var flygare åt Swedair och jag jobbade inom försvarets vädertjänst, eller om det var i bibliotekets forskarrum un-der tidigt sjuttiotal. När jag tog mina första stapplande forskarsteg på sistnämnda ställe, så var det i stort sett bara Julius Sundström och Olle Malmsten som mer frekvent vistades där. Båda två var väldigt hjälpsam-ma och delade generöst med sig av sina forskarrön och erfarenheter. Bl a minns jag att Olle tog upp mejsel och skiftnyckel ur sin portfölj och visade hur man på egen hand kunde reparera de ibland dåligt fungerande mikrofilmsapparaterna.

    Vare sig vi träffades i tjänsten, på biblioteket eller i något arkiv, så hade Olle alltid något intressant att berätta. En gång fick jag veta att den barack jag då jobbade i på Vidselfäl-tet, hade han för länge sedan utkvit-terat från ett nedlagt krigsflygfält för flygklubbens räkning. En annan gång berättade han om spåren av en medeltida by i skogarna nordost om Alvik. Det visade sig vara resterna av Alviks nedre fäbodvall, den s k ”Paal-våln”, vid Brännkölbäcken, där man ännu idag kan se lämningar efter stugor och källare som kanske är medeltida.

    Jag minns också en kafferast på museets arkiv i Bergnäset, när han frågade om jag hade hört historien

    om hur dåvarande flygvapenchefen Nordenskiöld sparkade ut honom ur flygvapnet. Olle som då var värnplik-tig fältflygare hade fått straffkom-mendering som flygledare på ett till-fälligt upprättat krigsfält och under den tjänstgöringen anmält flygvapen-chefen för att han inte följt gällande inflygningsregler. Efter en vecka blev han inkallad till flygstabschefen Axel Ljungdahl och anmodad ta till-baka sin anmälan med orden: ”Man

    Olle MalmstenFoto: NORRBOTTENS KURIREN

    OLLE MALMSTEN– en forskaprofil är borta

    Fortsättning på sidan 3

  • Lulebygdens Forskarförening – Nr 77, februari 2012

    Styrelsen 2011Ordförande:Per WänkköTel 0920-22 62 76, 070/669 94 76E-post: [email protected]

    Vice ordförande:Gunnar JohanssonTel 0920-22 75 93

    Kassör:Gunnel Jägare SandinTel 0920-26 78 19E-post: [email protected]

    Sekreterare:Carin VallgrenTel 0920-22 86 13E-post: [email protected]

    Övriga ledmöter:Eivor NordqvistTel 0920-25 61 20E-post: [email protected]

    Sture KarlssonTel 0920-22 30 39E-post: [email protected]

    Kent-Åke LundebringTel 0920-26 86 31E-post: [email protected]

    Suppleanter:Ingrid VikströmTel 0920-340 72E-post: [email protected]

    Kjell MäkiTel 073-040 31 64E-post: [email protected]

    LulebygdensForskarföreningBesöksadress:Residensgatan 6 E, Luleå

    Telefon: 070/299 54 24Telefontid: Måndag: kl 9-11” Torsdag: kl 9-11Övrig tid går bra att malia tillnedanstående e-mailadress

    e-postadress:[email protected]

    Hemsida:www.lulebygden seWebbansvarig: Marita Lindelle-post: [email protected]

    Post skickas till adress:Lulebygdens ForskarföreningResidensgatan 6 E972 36 Luleå

    Öppettider:Ytterdörren öppen kl 07.00-20.00 alla dagar. Innerdörren låses som tidigare med egen nyckel .

    AnnonspriserÅttondels sida 100 krKvartssida 200 krHalvsida 300 krHelsida 500 krSista sidan, enstaka nr 1.500 krSista sidan helår (4 nr) 5.000 kr

    Medlemmar får kostnadsfritt mark-nadsföra sina alster i tidningen. Detta är begränsat till 40 mm/1 sprespektive 20 mm/2 sp. Detta un-der förutsättning att ett exemplar av als-tret lämnas till föreningen.

    MedlemsavgifterVuxen 150 kr/årUngdom tom 25 år 40 kr/årFamilj (samma hushåll) 190 kr/årVid inbetalning uppge alltid namn, adress, födelsedag, telefon, gärna mobil och e-post (inkl namn mm på famil-jemedlemmar som omfattas av familjeavgiften).

    Avgiften betalas till PG 36 64 01-8Vid internetbetalning: Komplettera dina uppgifter genom att skicka dem med e-post till medlemsansvarige-post: [email protected] ihåg att meddela adressändring!

    Föreningens syfteLulebygdens Forskarförening grundades 1989 för att främja och höja intresset för bygde-person- och släktforskning inom gamla Storlule socken samt att arbeta för bättre be-tingelser för sådan forskning.

    Ge ett bidrag till

    Julius Sundströms Minnesfond

    Förvaltas av Lulebygdens Forskarförening.

    BG 5862-5955Stipendiegruppen/lulebygdens

    ForskarföreningGerd Olovsson, tel 0920-25 44 64, e-post [email protected]

    Anders Sandström, tel 0929-304 26

    FONUS kan förmedla telegrammen

    2

    Nästa nummerutkommer

    vecka 20/2012varför manuskript

    måste vara inskickade SENAST

    DEN 9 MAJ

  • Lulebygdens Forskarförening – Nr 77, februari 2012

    Layout och produktion:ÅKE ÖSTLING

    Tel 0911-21 17 [email protected]

    3

    Ordförandenhar ordet

    anmäler inte ostraffat flygvapenche-fen!” Olle vidhöll dock sin anmälan att Nordenskiöld gjort en inflygning mot givna instruktioner och efter yt-terligare en vecka åkte han ut ur flyg-vapnet. Kriget skördade dock många offer bland flygvapnets piloter p g a bristfällig utbildning och undermå-liga flygplan, varför Olle åter togs till nåder. Jag fick till och med flyga

    rotetvåa åt Nordenskiöld när han vid något tillfälle behövde flygeskort under kriget, avslutade Olle belåtet historien.

    Jag vet inte när han började med släkt- och lokalhistorisk forskning, men troligen redan på 1960-talet, långt innan det blev den folkrörelse det är idag. Hans forskarområde sträckte sig från adel till präster, bor-gare och bönder, ja inte ens Europas furstehus var honom främmande. Hans egen antavla lär ha fört ho-nom långt in i medeltidens mytiska förflutna. Långt före DaVinci-ko-den kunde han berätta om tradition runt Maria Magdalena och hennes eventuella efterkommande i Frank-rike. Dessutom kunde han anlägga nya perspektiv på gamla frågor och ta upp nya frågor som ingen tidi-gare beaktat. Ett exempel på detta är dokumenteringen av klottret på korbänkarna i Gammelstads kyrka. Han var heller inte rädd för att ta upp egna forskarresultat till omprövning, något som vi amatörforskare brukar ha svårt med och kanske skulle göra lite mer ofta.

    Under senare år träffades vi kan-ske inte alltför ofta, det nästan bara på forskarföreningen årsmöten, men vi höll kontakt per telefon. Jag bru-kade dessutom varje år skicka ett jul-kort till honom och hans fru och fick alltid ett telefonsamtal från Olle nå-gon av dagarna mellan jul och nyår. Den här julen bröts dock traditionen eftersom Olles röst tystnade för all-tid den 14 december 2011. Jag och många andra saknar honom, men vi kommer aldrig att glömma hans generositet gentemot andra forskare och hans positiva livsinställning.

    Text: ANDERS SANDSTRÖM Vidsel

    HejDu har nu fått ännu ett nummer av vår tidning i din hand. Vår redaktör Åke har dock inför det här numret, liksom inför en del tidigare nummer av tidningen, varit mycket bekymrad på grund av brist på inslag. Det här numret liksom förra numret består därför av endast 16 sidor mot tidi-gare 20 eller 24 sidor. Jag vill därför uppmana alla medlemmar att tänka igenom om man möjligen har något material som kan passa i tidningen. Det behöver absolut inte vara något långt inslag. En blandning av något längre inslag och kortare notiser gör bara tidningen intressantare.

    Vi har hittills kunnat anlita Luleå kommuns tryckeri för allt tryck, in-klusive tryckning av föreningens tid-ning. Som ni kanske har sett i dags-tidningarna har kommunen emel-lertid beslutat att tryckeriet fr.o.m. 1 mars inte får ta på sig några uppdrag från utomstående. Det här innebär att vi måste hitta ett annat företag som kan ta på sig tryckningen av tidning-en och annat material. Det kommer förmodligen också att medföra högre

    kostnader. Förhoppningsvis ska dock nästa nummer av tidningen komma ut enligt planerna.

    Så till någonting hel annat. I god tid före jul skickade vi över en be-ställning till kommunen på nya fri-släppta mikrofichekort. Totalt rör det sig om drygt 400 kort som i allmänhet täcker hela 1930-talet och i många församlingar stora delar av 1920-ta-let. Så snart vi får korten kommer de att sorteras in i pärmarna.

    I föregående nummer undrade jag om det bland medlemmarna finns ett önskemål om informationsträffar rörande databaserna Arkiv Digital, Genline och SVAR eller de olika släktforskarprogram för datorer som finns. Jag har inte fått någon reaktion på min fråga vilket jag måste tolka som att det inte finns något behov av sådana träffar.

    När jag skriver de här sista ra-derna har jag precis kommit hem efter att ha varit på 2012 års första tisdagsträff och lyssnat på ett mycket intressant föredrag av Jan Wikström. Tyvärr var vi bara sex åhörare men den stränga kylan kanske avskräckte många. Hoppas vi blir fler nästa må-nad. Program för den träffen och för det kommande årsmötet hittar du på vår hemsida och i föreliggande tid-ning på sidan 8.

    PER

    Olle Malmsten... forts från sid 1

    Tisdagsträffar6 mars och 3 april

    Program ej klartHåll utkik efter utförlig annons på hemsidan där aktuella pro-gram kommer att anges.

  • Lulebygdens Forskarförening – Nr 77, februari 20124

    a

    En hemvändande EdeforsboText: ROLF BOSTRÖM

    Erika, Frida och Gustav Adolf Bo-ström. Fotograf: Lea Wikström

    Mina föräldrar Elsa och Ernst Bo-ström år 1935.

    Jag vill berätta om min far-far så som jag själv minns honom och som det berät-tats av mina farbröder och min far och även av min granne Torsten från Ojs.

    Gustav Adolf Bo-ström i Svartlå (kallad G A Boström) föddes 1876 25/2 i Spikberg. Föräldrar var torpare Nils Fredrik Boström och Jo-hanna Maria född Roslin. Gustav Adolf var äldst i en stor syskonskara men fyra bröder dog i den fruk-tade lungsoten. Kvar i li-vet blev därför bara Gus-tav Adolf , två systrar och Axel Willhelm, han som sedermera startade såg-verk i Svartlå.

    Gustav Adolf fick som äldst av syskonen tidigt bidra med familjens uppehälle genom skogsarbete och flottning i bl. a. Spikselån.

    Han träffade sin blivande fru i Vuollerim. Hennes namn var Erika Selberg och bodde i Station, 3 km nedströms Porsi kraftverk på norra sidan. De gifte sig 1899 14/1. Se-dan började ett omväxlande liv. De

    nygifta flyttade till Holmträsk (nu-varande Snesudden) och bodde i AB Bodträskfors hus och sysslade syss-lade följaktligen med skogsarbete åt det bolaget. I Holmträsk föddes de-ras första barn 1902,Henning.

    G A som Gustav Adolf numera kallades, hade fått tips om ett hem-man i Jutsajaure c:a 20 km norr om Porjus och nära berget Sörstubba i Muddus. Dit ville hanflytta.

    Den 28/3 anlände familjen till sitt nya hem i Jutsajaure. Till Jutsa Nr 1 hörde stora skogar med mängder av villebråd . I närheten fanns stora myrmarker och fiskevatten . Men platsen låg ganska avskilt från andra byar.

    Efter ett antal år när många pojkar fötts i familjen började även de att jaga med far.

    På 1910-talet och långt fram i ti-den fanns det oftast mycket arbete nära Jutsa. G A hade alltid två hästar. Han och sönerna körde fram stora mängder timmer och ved till järnvä-gen. Jutsa ligger ju vid inlandsbanan. När Suorvas första damm byggdes blev det ännu mer arbete. GA och sönerna var naturligtvis där med sina två hästar .Alla transporter gick med häst de 10 milen från Porjus.

    Henning, den äldste av bröder-na, berättade om dessa körningar att det var ett mycket hårt jobb. Där var ibland svår storm längs Stora Lulevattnet, oftast djup snö och nå-gon egentlig väg fanns inte. Vid hård skare på vårvintern fick man hugga ett spår för så att inte kälkarna skulle spåra ur i storm, berättade Henning.

    GA började ändå se sig om efter något annat när livet var så hårt här uppe nära fjällvärlden. Vid en glad afton på en krog i Gällivare mötte han en man som hette Olofsson. De berättade om sina hemman .De dis-kuterade och GA bytte sitt hemman mot hans hemman i Kroksjö 3 mil norr om Umeå.

    Familjen flyttade till Kroksjö, alla utom Henning. Han hade träffat sin blivande fru, Ester. Och Olofs-son med familj kom till Jutsa. Men Olofssons fru grät mycket när hon upptäckte att hon hamnat mitt i sko-gen.

    Vilken förändring för familjen Boström! I Kroksjö fanns mycket folk omkring dem. De bodde nära en skola. Barnen fick många kompi-sar. De äldre sönerna kunde pröva på nya yrken. En tog körkort och blev busschaufför, en annan började som lärling hos en målare.

    Men GA själv trivdes inte så bra på det nya stället .Han började längta tillbaka till sina rötter. Släkten var långt borta. En bror bodde som ti-digare nämnts i Svartlå, en syster bodde i Haradstrakten och en bodde i Jokkmokk.

    Snart hade Boström gjort det igen! På något vis hade han fått tips om ett

    Rolf Boström

  • Lulebygdens Forskarförening – Nr 77, februari 2012 5

    a

    hemman till salu, den här gången i Svartlå vid Lule älv. Torsten, deras blivande granne, mindes när hela familjen kom förbi Ojs till sitt nya hem på den plats där Kristina Larsson bor. Det var i Augusti 1927.

    Erika och GA arbetade c:a 10 år i jordbruket men se-dan drog de sig tillbaka och min far Ernst tog över. Erika och GA byggde sig en egen liten stuga vid väg 97 och där bodde de tillsammans. Äntligen ett lugnare liv!

    Men Erika var dock inte så stark längre. Hon var sjuk en lång tid och dog 1944 26/2. GA bodde kvar ensam kvar några år men sedan flyttade han till det nya pensio-närshemmet i Harads. Nu var han tillbaka nära sin födel-seort. Han dog 1950 17/6.

    Jag minns själv GA som en gladlynt äldre man som tyckte om att ha folk omkring sig, ibland ville han träffa bara barn. Jag minns tydligt när han besökte oss i min barndom och samlade oss barn omkring sig. Han tog fram sin hemlighetsfulla plåtask fylld med Tiger Brand, stoppade omsorgsfullt sin pipa och rökte. Han berättade minnen från alla sina platser och sjöng den fina medel-tidsballaden ”Det blåser kallt, kallt väder ifrån sjön”. Det han berättade mest om när han tänkte tillbaka på sitt liv var ändå Jutsa, det han saknade mest av all sina platser.

    Så minns jag honom, mannen med den kraftiga mus-taschen, GA Bostrom,min farfar. l

    a

    Kronotorp i Edefors sockenText: ARNOLD LAGERFJÄRD

    Under 1800-talet och fram till 1930-talet bodde majoriteten av Sveriges befolkning på landsbygde. Arbetsplatserna hos bönder m fl räckte inte till, så fattigdomen var utbredd. Barnkullarna var stora.

    Många unga familjer fick löfte att bryta mark och nyodla på kronomark och på bolagshemman. Så bildades många kronotorp och bolagstorp. Det var ett hårt liv, särskilt de första åren innan man fick tillräcklig åker. Man började ofta vid någon sjö. Medan man började bygga och röja fick man livnära sig på fiske och jakt. O P Pettersson har gjort en underbar uppteckning på en nybyggarfamiljs kamp ovanför sjön Malgomaj i södra Lappland.

    I boken beskrivs den rikliga tillgången på fisk och de stora fångsterna vid snarning av fågel.

    I Edefors socken i Lule älvdal var nog tillgången på fisk och vilt inte lika riklig. Som biinkomst hade man tjärbränning. Så ökade också möjligheterna till timmerhuggning och flottning.

    I början av 1920-talet tog man upp ett femtiotal kolonat efter malmbanan. Under 20- och trettiotalen byggdes småbruk upp, mest på privat mark. De var ofta för små för att försörja en familj. I landskapet Norrbotten är befolkningen koncentrerad till kustlandet och älvdalarna. Efter andra världskriget har i stor utsträckning boställena mellan älvdalarna avfolkats. Mycket är borta, mycket har blivit fritidshus.

    KRONOTORPENInom Edefors socken fanns som mest omkring 40 kronotorp av två typer. En äldre typ fanns, där innehavaren betalade ett lågt arrende, 20 till 40 kronor per år. Men då

    fick man själv bygga och underhålla alla byggnader. En nyare typ var K54, där det årliga arrendet kostade 600 á 700 kronor. Men då betalade Kronan en del kostnader för nybyggen och underhåll av byggnader.

    Rodrik Larsson i Bovallen, född 1901, var under lång tid kommunalfullmäktig samt invald i olika institutioner. Han hade mycket stor kännedom om Edefors kommun och dess befolkning. Han var bl a i styrelsen för Edefors hembygdsförening och gjorde uppteckningar om olika förhållanden.

    En gäller kronotorpen i kommunen och deras bosättare. Han reserverar sig för eventuella fel eller ofullständigheter eftersom det varit svårt att få fram exakta uppgifter. Uppteckningen är troligen gjord några år in på 1970-talet.

    ALPASKarl Blomberg med hustru Lovisa 1892-1918Adolf Lindström f 1898 med hustru Hilda f 1894 1918-1949Mågen Bengt Nilsson f 1923 1949-1965Senare fritidshus för styckjunkare Allan Burström, Boden.

    RÖRTJÄRNHans Petter Broström med fru 1860-1900Isak Bergman f 1863 d 1940 med hustrun Emma, f 1865 och avliden 1920 i Brasilien 1900-1909Jan Petter Boström, ogift 1910-1943

  • Lulebygdens Forskarförening – Nr 77, februari 20126

    a

    a Senare rivet.

    LERBÄCKEN, gamla typenAugust Lidén, soldat, f 1/7 1864 d 17/5 1937med hustru Hilma f 1864 d 1932 1899-1930Harald Lidén f aug 1901 med fru Sonja, f 1905 1930-1971 Hon flyttade till Boden i oktober 1971.

    LERBÄCKEN 2, nya typenRodrik har skrivit Lermyr bredvid torpets namn. Ekonomihus byggda 1920. Bostad byggd 1936. Mangårdsbyggnaden brann 1972 i september.

    Nils Nilsson f 1890 m fru Svea f Lidén 1892 d 1930 1920-1930Viktor Andersson f 1888 d 1967 m fru Tilda f 1891 1930-1952Sigge Andersson f 1923 m fru Edit f 1921 1952-1961 Flyttat till Bodträskfors.Bengt Erik Boström f 14/3 1932 m fru Hjördis f 1932 1961-

    TELBERG 1, nya typenK P Karlsson m fru Maria -1914 Johan Axel Karlsén f 1888 d 1960 m fru Beda f 1895 d 1948 1914-1952Thure Nilsson m fru Ivor 1952-1965 Uno Tankred Öström f 1917 m fru Berta f 1918 1965-

    TELBERG 2 Nils Karlsson m fru -1915 Gustav Broström f 1880 m fru Elida 1915-1940 Halvard Broström m fru Elsa 1940- Fastigheten nedbrunnen.

    BODTRÄSKÅN 1, nya typenKronojägare Arvid Elming f 4/10 1864 d 6/9 1916 m fru Amanda f 4/3 1870 d 13/2 1956 1895-1904Axel Wahlberg f 1880 d 1958 m fru Ida f Strömberg 1887 d 1964 1912-1948Börje Ersson f 1917 m fru Ellen f 1917 1948-1950 Ruben Storbjörk f 1913 m fru Birgit f 1915 1950-1961 Senare fritidshus för en Forsén.-BODTRÄSKÅN Skogstorp nr 2, gamla typenP O Högling f 1862 m fru Erika f 1864 -1904 Isak Larsson f 3/6 1873 d 1945 m fru Emma Sofia f 5/5 1880 d 17/2 1958 1904-1940Helmer Johansson m fru Maja 1940-1947

    BODTRÄSKÅN BJÖRNUDDEN, nya typenNils Strömberg f 1845 d 1915 m fru Anna f 1849 d 1926 1875-1917Axel Strömberg f 1877 d 1951

    m fru Edla f 1866 d 1925 1917-1930Bror Strömberg f 1901 m fru Selma f 1897 d 1967 1930-1956Bertil Eriksson f 1928 m fru Saida f 1932 1956-1962Senare fritidshus.

    KLUSÅBERGET, nya typenJoakim Strömberg f 1873 d 1945 m fru Maria f 1874 d 1959 1915-1937Karl Strömberg f 1912 m fru Ellen 1937-1945 Halvard Strömberg f 1915 m fru Britta 1945-1966 Senare fritidshus.

    TALLBERG, gamla typenJohan Hansén f 1885 m fru Lisa 1915-1928 Albert Karlsson f 1901 m fru Augusta 1928-1935 Sigurd Bergman m fru Anny 1935-1940 Senare öde.

    NYA SPIKBERG, gamla typenNils Sundström m fru Maria Sofia -1894 Johan Petter Ström f 10/11 1851 d 8/11 1930 m fru Elisabeth Helena f 20/5 1859 d 28/10 1922 1894-1915Edvard Ström f 4/10 1884 m hustru Maria 1915-1920 Abel Ström f 1897, ogift 1920-1930 Senare rivet.

    KARLSRO, gamla typenZakarias Karlsson f 1858 d 1929 m fr Edla f 1863 d 1945 1904-1929Sigvard Eriksson m fru Agnes f 1904 1932-1960

    HAPTRÄSKKarl Norberg f 16/4 1891 d 6/6 1961 m fru Ester f 3/10 1895 d 12/2 1970 1925-1948Senare nedlagt.

    HAPTRÄSK GRUNDTJÄRNVille Vestman f 1882 d 1956 m fru Hanna f 1884 d 1958 1909-1949Hilding Lundberg m fru Cecilia 1949-

    LÖVUDDEN 1, gamla typenErik Eriksson f 1853 d 1930 med hustru Maria 1883-1910Karl Johan Eriksson f 1882 d 5/11 1956 m fru Anna Justina f 1875 d 15/1 1957 1910-1950Allan Lindmark f 1914 med hustru Edit 1950-1954 Senare fritidshus.

    LÖVUDDEN 2, gamla typenPetter Olov Isaksson f 1857 d 18/2 1939 m fru Eva Elisabeth f 22/8 1863 d 5/3 1941 1885-1929Manfred Isaksson f 1907 m fru Sally f 1910 1929-1935

  • Lulebygdens Forskarförening – Nr 77, februari 2012 7

    a

    Petter Adolf Engfors f 1893 m fru Hildur Ottilia f 4/2 1894 d 16/4 1970 1935-1945Adrian Eriksson med hustru Linnea 1945-1955Uno Tankred Öström f 1917 m fru Berta f 1918 1955-1965Senare fritidshus för fanjunkare Lejonklo.

    KVARNHULTNils Lindholm med hustru Lea f 1908 d 1935 1930-1935 Senare rivet.

    KVARNÅDAMMENErik Långström f 1860 d 1930 m fru Anna f 1863 d 1948 1890-1930Johan Långström f 1893 m fru Frida f 1908 d 1959 1930-1958

    MYRBERG, gamla typenPetter Olov Pettersson f 1870 d 1930 m fru Hilda f 1876 d 1951 1897-1930Sonen Gunnar Pettersson f 1915 1930-1951

    ÅBACKA ELVSTORP, nya typenNils Johan Vikström f 1852 d 1917 m fru Johanna f 1856 d 1899 1880-1916Robert Vikström f 29/9 1884 d 1965 m fru Justina f 15/6 1892 1916-1961Ture Vikström f 1924 m fru Kerstin f 1928 1961-Senare fritidshus.

    GÖRJEÅTORPET, gamla typenOskar Nilsson Sandling f 1844 d 1921 m fru Maria f 1845 d 1939 -1921Axel Nilsson f 1878 d 1948 m fru Mia f 1880 d 1928 1921-1948Senare rivet.

    FLARKÅN BJÖRKLIDENArtur Vahlberg f 1881 d 1935 m fru Erika f 27/4 1881 d 1960 1906-1935Dottern Viola f 1910 1935-1960 Senare rivet.

    FLARKÅTORPETKarl Gabrielsson f 1875 m fru Maria f 1876 1910-1932Hugo Vahlberg f 1892 d 1950 m fru Paulina f 1899 1932-1936Didrik Bergdahl f 1906 m fru Anna f 1910 1936-1944 Senare rivet.

    KÖLTRÄSKPer Nilsson, same -1876 Nils Johan Sundholm f 1851 m fru Brita f 1852 1876-1926

    Enligt Martin Boström, Bredträsk. Lakaträsk, levde de under mycket enkla förhållanden. Inga tapeter på väggarna men i kammaren vitkalkade väggar. På dessa hade man med hartass gjort röda fläckar som förhöjde helhetsintrycket. Ingen klocka men på fönsterposten hade de streck. Genom dessa kunde de av solens ställning avgöra hur mycket klockan var. Torpet är rivet.

    LAKATRÄSK SARKASTORPKarl NilssonKarl Ludvig Hansson m fru Kristina d 1950Felix Johansson med hustru Elma köpte gården. Öde sedan 1963.

    PULLISTORPKarl Sigfrid Lundgren f 1875 m fru Maria f 1877 byggde gården 1912 (Rodrik brukade använda ordet gård för bostadshus, t ex om en villa i staden).Sigurd Lundgren f 1902 m fru Anna f 1911 1935-1966 Torpet nedlagt.

    KROKTRÄSKVille Hansson med hustru Maria -1910Leo Hansson med hustru AgdaSvanberg Nedlagt 1930.

    NORR OM LAKATRÄSK, gamla typenAbel och Elida Isaksson 1910-1935 Nils Isaksson, ogift 1935-

    GULLTRÄSK MILDJohan Hansson Mild f 1873 d 1959 m fru Maria f 1875 d 1961 1919-1948Nedlagt.

    SANDTRÄSK FRIDHOLMS TORPFörst kronojägarboställe till 1906.Johan Helmer Fridholm f 6/10 1881 d 1931 m fru Emma Matilda f 1884 d 1954 1906-1931Vilfrid Fridholm f 1912 m fru Gunhild f 1917 1931-1946Signar Öhman f 11/11 1898 m fru Olga f 31/7 1898 1946-Jorden brukades senare av Sandträskgården.

    BJÖRKBERG, LakaträskFörst kolonat: Anton Andersson f 1869 d 1936 m fr Karolina f 1867 d 1949 1919-1936 Kronotorpare Emil Andersson f 1902 m fru Agnes f 1908 1936-1955Yngve Fors 1955-1962 Senare öde.

    a

  • Lulebygdens Forskarförening – Nr 77, februari 2012

    a

    8

    SVANABÄCKENFrans Ferdinand Nyström f 1875 d 1943 m fru Hilma f 1887 d 1969 1919-1943Sonen Karl Nyström f 1906 med hustrun Göta 1943-1950 Torpet nedlagt.

    GRUNDTRÄSK 1Hellgren Gustav Vestman f 1888 m fru Anna f 1891Sonen Leo Vestman f 1920 Torpet rivet 1960.

    GRUNDTRÄSK 2Edvard Andersson f 1886 d 1926 m hustrun Amanda 1915-1926Oskar Karlsson med hustrun Edla 1926-1960 Karl Hugo Karlsson, ogift 1960-1965 LAPPTRÄSK 1Lars Olov Sandberg med hustru 1878-1897 Albert Lindström d 1940 med hustrun Johanna 1897-1940 Dottern Signe och dottersonen Ingvar Lindström 1940-1945 Torpet rivet senare.

    LAPPTRÄSK 2Lindvall -1899 Johan Isaksson f 1873, dotterson till Lindvall, m fru Hilma f 1888 1899-1945Enligt uppgift var gården över 300 år, senare riven.

    LILLA LAPPTRÄSKJ P Brännström f 1846 d 1927 m fru Sara d 1915 1868-1918 Det fanns en halvfärdig stuga före 1868. När paret Brännström våren 1868 kom till Lilla Lappträsk ledde de en ko, som Sara fått i hemgift från sitt hem i Lillpite. Allt bohag bar man. Kon blev året därpå ihjälriven av en björn på Tvärberget, där kolonat 4 var beläget. Björnen blev senare skjuten. Detta enligt uppgift av Arvid Nyström, Svartlå.Olov Johansson m hustru Hilma 1918-1929 Konstantin Hansén f 1878 d 9/5 1950 m hustrun Anna f 1884 1929-1934Senare revs torpet..

    SUNDUDDEN, HolsvattnetAlbin Pedersson med hustrun AnnaAlbin Hansén med hustrun Selma 1917-1935

    STADSKÖLEN 1Banvakt Johansson, kallad ”Smålands-Johansson” 1902-1935 STADSKÖLEN 2Kalle Strand med fru Frida 1915-1949

    RÅGRAVENNils Anton Öhman f 1870 d 1938 m fru Hilda Johanna f 1874 d 1952 1899-1938 Gustav Robert Öhman f 1909 med hustrun Elina f 1917 1938-1961 Sven Ingvar Öhman f 27/3 1935 1961- Jorden arrenderad av Bertil Öhman. Rodrik Larsson avslutar uppteckningen på följande sätt: Som synes har uppgifterna om vilka som bebott torpen i en del fall blivit ofullständiga. Men vi har försökt få med alla för att få en helhetsbild på placeringen av ,kronotorpen inom Edefors socken.Det är bara några få som numera är bebodda och brukade. Det är med vemod man ser ruinerna av dessa gårdar som bara för 50 år sedan var bebodda av ibland stora familjer. Det fanns då inte några skogsbilvägar. De familjer som hade sina torp långt in i skogarna fick bära sina förnödenheter efter smala stigar och ibland över spångade myrar. Men det var ett gästvänligt folk som bodde i dessa gårdar, och de var som en oas i öknen för den skogs- och flottningsarbetare, som kom förbi. Oftast bjöds han på kaffe och mat, och behövde han natthärbärge så blev det alltid någon utväg.

    Och ändå levde många av torparna under knappa förhållanden. Detta är en svunnen epok som väl aldrig kommer igen. Men vi ska aldrig glömma dessa idoga människor, som förde en heroisk kamp för sitt levebröd utan att få en rättvis uppskattning, avslutar Rodrik. l

    ÅRSMÖTEsöndag 11 mars 2012 kl 15.00

    i Kyrkans hus, Martasalen Program:

    X ÅRSMÖTEX FÖREDRAG av Frank Arne Bergman om och kring hans arbete med boken ”I vårat Notviken”X FIKA. Föreningen bjuder

    Välkomna! STYRELSEN

    Nu finns vi på Facebook, gilla oss!

    Gilla oss påFacebook

    OBS! Du måste logga in på Facebook och leta fram vår sida ”Lulebygdens forskarförening. Glöm inte; ”Gilla” oss. Gilla-knappen finns efter sidrubriken. Alla händelser på hemsidan länkas till Facebook-sidan.

  • Lulebygdens Forskarförening – Nr 77, februari 2012 9

    a

    KARLSHÄLLS SAMHÄLLEText: E BERTIL PERSSON

    Arbetarbostäder för Luleå Träsliperi i Karlshäll. Bilden från 1920-talet.Från Luleå kommuns stadsarkiv.

    Karlsviksområdet, nära älven och vid utloppet till Bot-tenviken, har länge varit föremål för en internationell verk-samhet.

    Det började på Karlsviksudden med framtagning av sparrar och mastvirke för export till England. Den verksamheten skedde i hant-verksform.

    Större fart blev det 1875 sedan en ångsåg uppförts på platsen. Kring denna uppstod ett litet samhälle med disponentbostad, arbetarbostäder och servicelokaler. Kommunika-tionerna med staden upprättshölls sommartid med med ångslupar. Vintertid låg isen redo för den när-maste vägen.

    Sågen lades ned 1902 i samband med en strukturrationalisering när bolaget hade övertagit den engelska sågen på Altappen. Ramarna flyt-tades till den bättre belägna såg-platsen på Altappen närmare havet.

    Verksamheten där upphörde i och med den stora branden 1908.

    Nytt liv skapades i Karlsvik 1904 då järnväg hade byggts mel-lan Gammelstad och Karlsvik. Ett tackjärnsverk med modernaste tek-nik började uppföras samma år och togs i drift 1906. Samhället utveck-lades med nya bostäder för arbetare och tjänstemän. Affär och skola, in-byggd yrkesskola och en aftonskola för teknikerutbildning till de som ville framåt.

    Tillverkning av tackjärn, en bulkvara, klarade inte krisen efter första världskriget. En neddragning gjordes 1921. Men det hjälpte inte och 1925 var allt över och driften lades ned.

    En fjärde industriell etablering skedde 1911-1912 då Luleå Träsli-peri med magasin och egen hamn uppfördes i Karlshäll.

    För driften av träsliperiet uppför-des samtidigt Sikfors vattenkraft-

    verk i Piteälven. Kraftledning drogs fram till Bergnäsudden där transfor-matorstation med ställverk uppför-des. Från denna fördelades kraften till träsliperiet, järnverket, LKAB och Luleå stad. Träsliperiverksam-heten låg nere från 1940 till 1946 på grund av kriget och avspärrning-arna. Driften fortsatte till 1962 då sliperiet stängdes för gott.

    Detta blev även dödsstöten för Karlshälls samhälle som sakta fasa-des ut tills branden den 1 november 2003 satte de definitiva punkten.

    För arbetarstammen projektera-des ett stort bostadsområde i Karls-häll. Detta kom endast att förverk-ligas till en mindre del troligen av finansiella skäl. Även dåtidens pro-jekt hade en benägenhet att bli be-tydligt dyrare än som förutsetts vid beslutens tagande. Området projek-terades av en ung arkitekt på modet, Sigurd Lewerentz, som insupit nya idéer från England under sina prak-tikår i Tyskland.

    Foto: HENNY TEGSTRÖM

  • Lulebygdens Forskarförening – Nr 77, februari 201210

    a

    a LewerentzSigurd Lewerentz föddes på Sandö glasbruk utanför Kramfors där fa-dern var delägare och disponent. Gymnasiestudierna genomfördes vid Södra Latin i Stockholm där han dock aldrig avlade studentexamen av ekonomiska skäl har det uppgi-vits. Glasbruket hade drabbats av ett flertal eldsvådor som undergräv-de faderns ekonomi. I stället skulle Sigurd så fort som möjligt tillägna sig en yrkesutbildning. 1903 börja-de han på dåvarande Chalmers Tek-niska Läroanstalt. Redan på hösten 1904 inträffade den fjärde branden vid glasbruket.

    Impuls från TysklandEfter 10 terminer på Chalmers er-höll han i juni 1908 avgångsbetyg.

    35 elever examinerades men en-dast fyra från Husbyggnadslinjen. Efter examen och förlovning for Lewerentz till Tyskland för praktik-anställningar. Det blev i Berlin och München och via Deutsche Werk-

    bund han fick sina impulser för den framtida verksamheten. I München fick Lewerentz möjlighet att deltaga i arbetena med trädgårdsstäderna i Nürnberg och Hellerau utanför Dresden. Bostäderna var avsedda för arbetarfamiljer. Som nyhet lan-serades bostadsköket som familjens vardagsrum. Idéerna hade hämtats från Englands industristäder av tys-ka studiegrupper. Även efter andra världskriget kom engelska städer att sprida sig. De s k New Towns som bl a blev förebilden för Vällingby. Storköket som arbets- och vardags-rum var dock inte okänt i den svens-ka bondearkitekturen. Storstugan gick där tvärs hela huset med föns-ter i båda långfasaderna.

    Arkitektyrket stod inför en för-vandling vid den här tiden. Man började intressera sig för vardagsar-kitektur och bruksföremål.

    I detta hägn växte egnahemsrö-relsen fram. Lewerentz hade med den något äldre kollegan Torsten Stubelius bildat egen firma 1911.

    Köket viktigastEtt samarbete som pågick till 1916. I den samtida bostadsdiskussionen utgjorde köksutformningen en vä-sentlig del.

    Lawerentz & Stubelius kom att rita projekt i Nuyvång, Helsingborg för Eneborg och Pålsjö, Forsbacka och Karlshäll. För samtliga ställen arbetade man efter samma upplägg. I Nyvång kom endast få hus att upp-föras efter originalritningarna, men den nye arkitekten behöll idéerna i stort. I Helsingborg utfärdes endast Eneborg och Forsbacka kom ej till stånd.

    Under olympiasommaren 1912 ordnade Nationalföreningen mot emigration en utställning som skul-le visa en samlad bild av egnahems-byggandets aktuella läge. I denna utställning deltog Lewerentz & Stu-belius med sina projekt Nyvång ut-anför Åstorp i Skåne och Karlshäll för Träsliperi AB i Luleå.

    Inget av de båda projekten kom att fullbordas helt efter planerna.

    Situationsplan över arbetarebostäder vid Luleå Träsliperi AB i Karlshäll

  • Lulebygdens Forskarförening – Nr 77, februari 2012 11

    a Området i Nyvång blev föremål för en bevarandeplan som syftade till att bevara samhällets ursprung-liga karaktär.

    I Hem i Sverige 1913 sid 9-25, ”Arbetarebostäder vid svenska indu-striella verk” presenterades ett stort antal bostadsområden för arbetarfa-miljer. De orter som presenteras är Jonsered, Huskvarna, Åtvidaberg, Nyvång, Sandviken, Bergslagets (STORA) i Falun, Borlänge och Kvarnsveden, Grängesberg, Malm-berget, Kiruna och Karlshäll. Tex-terna tycks till stor del vara en avskrift från utställningskatalogen från 1912.

    Intressant läsning är även Janne Ahlins biografi ”Sigurd Lewerentz” där hans olika verk beskrivs.

    Karlshälls samhälleFör Karlshäll upprättades en bygg-nadsplan på den glest tallbeväxta sandheden mellan järnvägen till Karlsvik och industriområdet på sluttningen ned mot Notviken.

    Planen omfattade 30 byggnader orienterade kring ett torg och längs en huvudgata. Den första etappen skulle bestå av 11 hus (se planen på föregående sida) med två och tre sammanbyggda bostäder. Huvud-gatan låg i syd-nordlig riktning och bytte anslutningssida till det i mit-ten liggande torget.

    På så sätt kunde torgets nord-sida avgränsas med ett tvärställt trefamiljehus, vilket skulle dämpa inblåsningen av den kalla nordan-vinden.

    Fasad av den tredelade byggnaden.

    Plan av mellandel och tillhörande vindsrum.

    Dåtidens moderna kök.

    Vid torget arrangerades en träd-grupp, sittbänkar och lekplats samt brunn och en tvätt- och bagarstuga.

    Till varje bostad hörde ett träd-gårdsland med uthus.

    Varje lägenhet hade ett storkök och kammare, förvaringsutrymmen samt ett enkelrum på vinden. Kö-ket hade fasta hörnbänkar och ett bord, spis, diskbänk och garderob. I trapphuset förstuga och skafferi.

    På entrébron ett par bänkar att vi-la på. I uthuset förvaringsutrymme och avträde.

    Endast åtta husVindsrummet under yttertaket var avsett för en skiftgående husfader som behövde dagssömn eller för en inneboende arbetskarl. Parhusen hade en murstock i centrum till vil-ken de båda spisarna och kamrarnas kakelugnar var anslutna.

    Endast åtta hus, varav två tre-familjs, kom att uppföras längs gatan fram mot torget. Husen upp-fördes av torrtimmer på plintar med torpargrund med ut- och invändig brädfodring.

    En del förenklingar genomfördes. Fönsterluckorna togs bort, torvtaket ersattes med tjärpapp. Det senare innebar att vindskivorna blev något överdimensionerade och att takfo-ten blev något rudimentär i förhål-lande till byggnadskroppen i övrigt.

    Ytterväggarna kläddes med lig-gande fasspånt, vilket var vanligt i sågverkssamhällen. a

  • Lulebygdens Forskarförening – Nr 77, februari 201212

    a Tre flerfamiljshusI stället för resterande hus byggdes tre större flerfamiljshus i Karlsvik. Dessutom fanns ett par ungkarlsba-racker troligen uppförda under an-läggningstiden. När fabriken bygg-des ut 1927 hade järnverket lagts ned och erforderliga bostäder kunde övertas från bruket.

    Som slutomdöme måste man sä-ga att det bostadsområde som bygg-des i Karlshäll både i utförande och miljömässigt låg bland de främsta för den här tiden.

    1962 upphörde driften i träsli-periet. Markområdena inklusive byggnader i Karlsvik och Karlshäll avyttrades av SCA och övergick i Luleå kommuns ägo. Området skul-le bli industrimark och ansågs ej heller tjänligt som bostadsområde med hänsyn till bullermattan från Kallax flygfält.

    Intresset för att underhålla och utveckla bostadsdelarna var mini-malt och förslumning och rivning trädde till. Karlsvik kom att räddas i slutet av 1980-talet. Däremot var det illa ställt med Karlshäll. I början av 90-talet fanns två hus kvar varav det ena utrymdes och revs.

    När Malmbanans vänner 1994 fick sin nya utställningslokal ord-nades en utställning om Karlshäll och Karlsvik och den industriella och den bostadssociala utveckling-en presenterades. Här fanns affär, skola, ett aktivt föreningsliv, en in-byggd yrkesskola och en aftonskola för de som ville och kunde gå vidare med sin tekniska utbildning. Allt frodades inom ramen för en dåtida god bostadsmiljö.

    Vid tiden för vår utställning 1994 fanns ett hus kvar. Det var ett 3-fa-miljshus, tredelat och ombyggt för

    Den tredelade byggnaden under sin glans dagar.

    två familjer. Sedan länge var ytter-väggarna klädda med Sidiplattor, fönster bytta och andra ombyggna-der genomförda.

    Vi framförde frågan om ett beva-rande på plats eller eventuellt flyttat till en mer fullständig miljö. Ett en-samt hus i ett framtida industriom-

    Den återstående arbetarebostaden i Karlshäll den snöiga vintern 1993/94.

    Foto: E BERTIL PERSSON

    råde syntes inte vara representativt som bevarandeobjekt.

    De synpunkter som då framför-des mot ett bevarande var: De tre lägenheterna var ombyggda till två, inredning och fasader var ändrade i stor grad, olämplig placering. Där-med ansågs frågan utagerad. l

    Kulturhus blev eldens rov

    Kvällen den 1 november 2003 blev Luleå ett kulturhus fattigare. Igen, kanske man skall säga. Och fler tycks det bli! Luleå saknar en historisk miljö. De små öar som finns kvar spolas bort den ena efter den andra och försvinner i havets djup. Var finns Luleå kommuns be-varandeplan för intressanta byggna-

    der och miljöer?Det hus som gick i graven blev

    92 år. Det var det sista huset i bo-stadsområdet som uppfördes 1911-12.

    Idag återstår en avplanad grus-plan som växer igen undan för un-dan. l

    Branden den 1 november 2003.

    Text: E BERTIL PERSSON

    Foto: CHARLOTTE VON FRIEDRICHS

  • Lulebygdens Forskarförening – Nr 77, februari 2012 13

    a

    SS i LuleåText: LARS GYLLENHAAL

    SMB PRESENTERAR

    ÖVERRASKANDE KRIGSHISTORISKA FAKTA

    Någonstans mellan Stettin och Luleå togs denna bild av SS-soldaterna ombord på fartyget Isar. Soldaterna till vänster bär ännu dödskallar på kragarna, övriga SS-runor. Dödskallar på kragen förekom bara inom SS-Totenkopfverbände (SSTV) och divisionen “Totenkopf”. Bildkälla: ERICH KÖRNER via RUNE RAUTIO

    En av de större myterna om de så kallade ”tysktågen” genom Sverige 1940-43 är att det första och enda för-bandet som med vapen och allt fick genomkorsa Sverige var Engelbrecht-divisionen sommaren 1941. I själva verket var det en SS-batal-jon som året före blev först med att transitera, med start i Luleå. Senare anslöt sig två furirer från ett Luleå-rege-mente till SS.Det var nästan ett år före Engel-brecht-divisionen som SS-soldater-na anlände till Luleå. Men av någon anledning är händelsen än idag inte särskilt känd eller omskriven. Mer exakt var det på morgonen den 4 oktober 1940 då det tyska lastfar-tyget Isar anlände till Luleås hamn med en last av 1030 SS-soldater och deras beväpning och fordon. Det var inte heller helt ”vanliga” SS-soldater, utan man kom från en del av SS som kallades SS-To-tenkopfverbände (SS-TV), alltså SS-dödskalleförbanden. Soldaterna utgjorde den andra bataljonen av Totenkopfstandarte (dödskallerege- mentet) ”Kirkenes”, uppkallad efter

    Totenkopfdivisionens sköldemblem

    Nordnorges östligaste stad. Deras resa hade börjat i Stettin den 29 september och man var nära Visby den 1 oktober. Därefter eskortera-des fartyget en lång sträcka norrut av den svenska marinen genom mi-nerade vatten. Totenkopf, d.v.s. dödskallen, var samtliga SS-soldaters mössemblemmen det var bara ett fåtal förband inom SS som hade dödskalle i sitt namn och bar SS-dödskallen även på kragen. Ursprungligen hade död-skalleförband enbart vaktat kon-centrationsläger, men 1939 hade de flesta omorganiserats till stridande förband.

    Luleå tog alltså emot massmör-dare? Många kom inte från koncen-trationslägertjänst utan var nyrek-ryterade eller hade förflyttats från olika infanteriförband inom SS. Men högst sannolikt hade flera av männen som kom till Luleå tidigare vaktat koncentrationsläger. Dessa personer hade spärrat in och bevakat oskyldiga civila. Men hur många av dem som kom till Luleå och hade

    mördat lägerfångar är svårt att be-svara. Generellt var förhållandena i koncentrationslägren före 1940 och senare rätt olika, några regelrätta förintelseläger kan SS-männen som kom till Luleå inte ha arbetat inom, eftersom sådana ännu inte existe-rade 1940.

    När tyskarna klivit ombord på tåget som skulle föra dem till nord-norska Narvik rullade de först in på Luleås järnvägsstation och an-märkte senare i ett kompaniblad: ”Man ville ju se något av Sverige. Redan på Luleås järnvägsstation fick vi en syn som hette duga. En tät kedja av vakter hade dragits sam-man. Gevären redo, handgranaterna rätt krigiskt instoppade i bältet och stålhjälmarna på sned på samma sätt som de engelska Tommies bar sina. ”

    Samma dag, den 4 oktober, klockan 15.30 stannade tåget till vid den lilla gränsorten med namnet Riksgränsen och den svenske tåg-vakten klev av. Någon timme senare var man framme i Narvik. Slutdes-

  • Lulebygdens Forskarförening – Nr 77, februari 201214

    a tinationen, det otillgängliga Vardö i Norges nordöstligaste hörn, nådde man först nästan två veckor senare.

    När ”Kirkenes” följande som-mar sattes in mot Murmansk i Sovjet-unionen hade det bytt namn till SS-infanteriregemente 9, något senare fick det även ett nytt namn, ”Thule”, som enligt Himmlers tro var det nordliga urhemmet för den ariska rasen. I slutet av 1941 in-lemmades en del personal i divi-sion ”Nord” varefter återstoden av ”Thule” skickades till östfronten söder om Leningrad och tillfördes division ”Totenkopf ”, där det slu-tade sina dagar.

    Genom ett ödets ironi finns två män som varit furirer på luftvärns-regementet i Luleå (Lv7) med på den enda kända bilden av svenska frivilliga tillsammans med Heinrich Himmler. Luleå-furirerna är tredje respektive fjärde soldat från höger.Den som syns bäst är tredje manen, Karl Ågrahn, som en tid var vid Totenkopfdivisionen och därmed kan ha tjänstgjort tillsammans med någon av de tyskar som transitera-des genom Luleå 1940. Nästan helt skymd av Ågrahn står Walter Nils-son, som tillsammans med Ågrahn deserterat från Lv 7.

    Walter Nilsson, som var född i Boden, stupade 1944 som pluton-chef i SS-divisionen ”Nordland”.

    Karl Ågrahn, ursprungligen från Lycksele, lyckades däremot både desertera en andra gång – i Kroatien 1943 – och överleva detta, möjligen tack vare ett personligt ingripande från Heinrich Himmler. Var det månne en referens till att de träffats och avbildats tillsammans som av-gjorde saken?

    Man kan väl även spekulera i att Nilsson och Ågrahn varit med och vaktat Luleås hamn eller järn-vägstation under SS-transiteringen 1940. Eller att de åtminstone hade kamrater på Lv 7 som varit med och

    Denna bild från sommaren 2011 är tagen sannolikt precis där Toten-kopfbataljonen anlände och lasta-des om till ett SJ-tåg. Det är Luleås domkyrka man ser.

    Foto: LARS GYLLENHAAL

    berättat för dem om den i mediernahelt nedtystade händelsen.

    Mycket om andra världskriget och Tredje riket återstår att klar-lägga.

    Vill du veta mer om Tredje riket är boken Tredje riket från uppgång till fall ett viktigt referensverk.

    Gå in på www.krigsmyter.nu/tredjeriket för att läsa mer. l

    Anm.:SMB: Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek.

    Heinrich Himmler hälsar på svenska och estlandssvenska frivilliga. Lu-leå-furirerna är tredje respektive fjärde soldat från höger. Den som syns bäst är tredje mannen, Karl Ågrahn, som en tid tjänstgjorde vid Totenkopf-divisionen. Nästan helt skymd av Ågrahn står Walter Nilsson, som tillsam-mans med Ågrahn deserterat från Lv 7 i Luleå.

    Bildkälla: MARTIN MÅNSSON

    En tidigare aldrig publicerad bild som visar soldater ur 9. SS-infanterire-gementet vid ishavskusten 1941. Flera på bilden kan alltså ha varit med om transiteringen genom Norrbotten hösten 1940. Man kan notera tundrater-rängen och ”snuskburkarna”. Bildkälla: ERICH KÖRNER

  • Lulebygdens Forskarförening – Nr 77, februari 2012 15

    Eva SandbergLävägen 131976 34 Luleåtel 070/314 85 94

    Owe WikströmBränslanvägen 10954 42 S:a SunderbynTel 0920/26 12 42

    Laila WikströmBränslanvägen 10954 42 S:a SunderbynTel 070/624 78 34

    Jan-Erling VikströmAlviksvägen 321975 93 LuleåTel 0920/801 64

    Nancy SundströmAlviksvägen 208975 93 LuleåTel 0920/804 22

    Runo LundströmMogärdan 72975 93 LuleåTel 0920/801 31

    Maj-Britt LundströmMogärdan 72975 93 LuleåTel 0920/801 31

    Gustin WikströmLandshövdingevägen 18954 42 S:a SunderbynTel 0920/26 12 74

    Eivor SelbergMässvägen 2975 93 LuleåTel 0920/801 94

    Staffan CarlssonSkillingevägen 15974 51 LuleåTel 0920/667 28

    Medlemsmötet den 12 december 2011 inleddes med att undertecknad kortfattat informerade om några nyheter, bl.a. att föreningen köpt in ytterligare en dator för forskning. Därefter följde utdelning av 2011 års stipendium till minne av Julius Sundström.

    2011 års stipendiat heter Brage Lundström och stipendiegruppens motivering var ”den gedigna forskningsinsats som Brage utfört och som resulterat i tre välskrivna böcker. Dessa handlar förvisso om Sjulsmark, som ligger på södra sidan om den gamla sockengränsen, men de är allmängiltiga och torde med fördel kunna tjäna som förebild för andra byaböcker. Dessutom berör de angränsande områden på norra sidan om sockengränsen som exempelvis Bjursträsk.”

    Brage är numera bosatt i Västerås. Att han trots det stora avståndet personligen infann sig för att motta priset uppskattades mycket. Brage tackade sedan för priset genom att på ett mycket trevligt och intressant sätt berätta om den forskning som han

    Medlemsmöte med stipendieutdelning

    för närvarande ägnar sig åt och som handlar om hyttor och järnhantering i Bergslagen. Föreningen fick också motta en skrift i ämnet som Brage skrivit.

    Dagens föredragshållare var Nils Harnesk från Norrbottens minne. Nils höll en mycket intressant föreläsning om Gammelstad med rubriken ”Stad, marknadsplats eller kyrkstad”. Han inledde med att med hjälp av kartor illustrera hur landhöjningen påverkat geografin från tidigt 1000-tal och framåt. Bland annat visade han att det område där Gammelstads kyrka byggdes var en ö. Olika händelser i kyrkbyns historia redovisades. Nils berättade också om några utgrävningar i området och om bestämmelser som gäller för sådana utgrävningar.

    Mötet avslutades som vanligt med en trivsam kaffestund.

    Text och foto: PER WÄNKKÖ

    Stipendiaten Brage Lundström

  • Lulebygdens Forskarförening – Nr 77, februari 2012

    Avsändare: Lulebygdens ForskarföreningResidensgatan 6 E972 36 LULEÅ

    Vid obeställbarhetÅtersänd till ovanstående adress!

    SVERIGEPORTO BETALT

    16

    Berätta om din forskning i medlemstidningenDet behöver självfallet inte bli någon total redovisning och naturligtvis inte om-fatta allt intressant du hittat.

    Men vare sig du forskar om din släkt eller någon enskild person, en viss by, en fastighet eller en enskild gård, om jakt, fiske, idrott eller om järnväg, flyg, lands-vägar eller broar, yrken som försvunnit eller dramatiska händelser, skärgårdens öar och deras betydelse eller naturnamn som ändrats och försvunnit, så har du säkert hittat något spännande och intressant eller “underligt”.

    SKRIV GÄRNA kort om något avsnitt från din forskning eller en längre redo-visning. Har du fått tillgång till gamla bilder så bifoga gärna dessa. De returneras efter inscanning.

    Även om du inte “kan skriva” så finns det säkert möjligheter att få det publicerat till din egen och andras glädje.

    Kontakta Åke Ö[email protected] eller tel 0911-21 17 78, 070-560 32 65

    Du som är forskarei Luleå forskarförening