Cop

yrig

ht ©

Ung

a Fa

kta

AB

2008

ww

w.u

ngaf

akta

.se

Frankensteins Monster och Greve Dracula sägs vara världens två mest kända skräckfigurer. Fler folk i fler länder känner igen dem oftare än figurer som Freddy Kruger eller ALIEN-monstret. Både Fran-kensteins monster och Dracula har sitt ursprung i böcker skrivna under 1800-talet. Av de två är Fran-kenstein äldst. Det kan kanske tyckas märkligt att denna berömda historia hittades på av en 19-årig tjej som aldrig skrivit en bok förr. Mary Wollstonecraft Godwin föddes 1797 i England. När hon var 17 år inledde hon ett stormigt förhållande med poeten Percy Shelley. Shelley hade redan en gravid hustru, men väntade snart barn med Mary också. Parets första barn dog och Mary drabbades av depression och hemska mardrömmar en tid efter. Men ett år senare föddes sonen William.

1

Nr 5 2008

Redaktör Richard Svensson richard@ungafakta.se

Monstret, innan det vaknat. Illustration av Nino Carbe från en utgåva av romanen från 1932.

Cop

yrig

ht ©

Ung

a Fa

kta

AB

2008

ww

w.u

ngaf

akta

.se

Resan till Schweiz1816 hade Percy Shelley ärvt pengar och tillsammans med Mary, Marys styvsyster Claire Clairmont och sonen William reste han till Genève. De ville söka upp poeten Lord Byron, som blivit tvungen att lämna England efter flera skandaler. Shelley kände sedan tidigare Byron och Claire hade haft en kärleksaffär med honom. Sommaren 1816 var regnig, mörk och dyster. Ett vulkanutbrott i Indonesien hade fyllt atmosfären med aska och hela Europa var slutet i en höstlik kyla. Byron hyrde det stora stenhuset Villa Diodati vid Genèvesjöns strand och Shelley hyrde ett mindre hus en bit därifrån. De roade sig med att diskutera de mystiska experiment som 1700-tals filosofen Erasmus Darwin hade utfört, vilka enligt ryktet hade slutat med att han lyckats skapa liv. De läste också tyska spökhistorier för varandra ur Byrons stora samling av skräck, romantik och poesi. De tyckte alla att hur rysliga de där spökhistorierna än var så kunde de nog skriva bättre själva. Alltså utmanade de varandra på skräckhistorie-tävling. Byron påbörjade en vampyrhistoria, men tappade snart intresset. Senare skulle John Polidori, Byrons läkare, använda sig av utkastet till den där vampyrhistorien och själv skriva berättelsen ”The Vampyre”, vilken blev den första i sitt slag på det engelska språket. Inte heller Shelley kunde få fram något bra. Den enda som fick ihop något var Mary. Natten efter att de läst spökhistorier hade hon en märklig mardröm, ”i vaket tillstånd”, som hon själv sade. I sin dröm såg hon hur en ung man satte ihop en människolik varelse och lyckades ge honom liv genom mystiska appara-ter. Men den uppvaknade varelsen var fasansfull att skåda och den unge mannen flydde skräckslagen från sin skapelse. När Mary läste upp den korta berättelse hon skrivit ihop från minnet av sin dröm uppmuntrade Shelley henne att göra en hel roman av den.

Boken kommer utDet tog Mary två år att sätta ihop den färdiga romanen, som gavs ut 1818 under titeln ”Frankenstein; Eller den moderne Prometheus”. I den grekiska mytologin var Prometheus en titan, som skapade människorna och mot gudarnas vilja gav människorna elden. För att han trotsat gudarna straffades Prometheus svårt. Mary använde hans namn för att visa att historiens unge man också satte sig upp mot Gud och fick lida för det. Vid det här laget hade Mary gift sig med Percy Shelley och hette nu

också Shelley i efternamn. Men när hennes bok först gavs ut ville hon inte skriva sitt namn på den. Hon visste inte alls hur den skulle tas emot och hur kyrkan skulle reagera på en berättelse om en människa som skapar en annan människa. Men ”Frankenstein” blev en stor framgång och när boken trycktes om 1831 stod Mary Shelleys namn på den.

Bokens handling”Frankenstein” är namnet på bokens ena huvudperson. Den andra viktiga karaktären är det monster han skapar. Romanen börjar med några brev, skrivna av en kapten Robert Walton till sin syster i England. Han berättar om hur hans fartyg fastnat i nordpolsisen och att det verkar omöjligt att ta sig loss. Plötsligt en dag kommer en främling farande över isarna, dragen av ett hundspann.

2

Mary Shelley när hon var 19 år.

Mary senare i livet.

Cop

yrig

ht ©

Ung

a Fa

kta

AB

2008

ww

w.u

ngaf

akta

.se

Efter honom kommer ännu en person med hundsläde, en riktig jätte som det ser ut. Den förste mannen når fram till skeppet och tar sig ombord, medan den som förföljer honom viker av och försvinner i polarmörkret. Främ-lingen presenterar sig som Victor Frankenstein och börjar berätta sin sällsamma historia. I romanen tar nu Victor över berättarens roll från kaptenen. Victor beskriver sin barndom i Genève och hur han tidigt blev intresserad av alkemi, medicin och naturve-tenskap. När han senare blir student i Ingolstadt, Tysk-land, upptäcker han en metod att ge liv åt dött kött. Han bygger ihop en konstgjord man av delar från nyligen begravda lik och lyckas ge sin skapelse liv. Exakt hur denna varelse byggs ihop och hur han får liv står inte beskrivet i boken. Victor hade hoppats att kunna forma en perfekt människa genom sitt experiment, en varelse som var snab-bare, starkare och vackrare än vi vanliga människor. Men istället är han skräckslagen över resultatet. Den ”människa” som vaknar på bordet framför honom är över 2,5 m lång, med gult, nästan genomskinligt skinn. Ögonen är vattniga och lysande och läpparna svarta. Hans enda attraktiva drag är hans vita tänder och det långa svarta håret. Victor flyr från sitt laboratorium och blir sedan sjuk och febrig av upplevelsen. När han frisknat till besöker han platsen igen, men då är varelsen borta. Victor får ett brev som berättar att hans lillebror blivit mördad. Det är tydligen familjens piga, Justine Moritz, som anklagas för dådet. När han vandrar över bergen mot Genève får han i ett åskväder syn på sitt monster på en bergstopp. Victor förstår att det måste vara varelsen som är skyldig till mordet, men han vågar inte erkänna att han själv skapat denne mördare. Justine avrättas och Victor är tyngd av skuld. För att pigga upp sig går han på vandring i bergen. På en glaciär stöter han på varelsen han gav liv igen. Monstret stoppar honom och berättar vad som hände efter att Victor flydde från laboratoriet. Det är nu monstret som tar över berättarens roll i boken för ett tag. Monstret talar lika väl som vilken människa som helst och förklarar att han från början bara ville få kontakt med folk. Men alla ryggade tillbaka i fasa när de såg honom och han flydde till slut ut på landet. Där började han spionera på en bondefamilj och lärde sig tala, läsa och skriva genom att lyssna på hur familjen lärde sin arabiska svärdotter samma saker. Som tack högg monstret ved och hjälpte familjen med olika sysslor utan att någonsin visa sig för dem. I gengäld lade de ut kläder, filtar, mat och böcker till honom. En dag när familjens blinde farfar var ensam hemma vågade sig monstret fram. Han berättade att det var han som var gårdens hemliga ”skyddsande”. Allt gick väl tills resten av familjen kom hem. De blev lika rädda för hans utseende som alla andra och jagade bort honom från gården. Senare räddade monstret en bondflicka från att drunkna, men blev skjuten i axeln av en man som trodde att flickan var i fara. Med krossat hjärta gav sig monstret rasande ut i ödemarken, bort från alla människor. Under sin flykt från laboratoriet tog monstret på sig en av Frankensteins rockar. I dess ena ficka fann han nu anteckningar som förklarade hur han blivit skapad och vem han var. Monstret förstod också att han blivit övergiven av sin ”pappa” och började nu skylla all sin olycka på Victor Frankenstein.

3

Monstret på glaciären.

Cop

yrig

ht ©

Ung

a Fa

kta

AB

2008

ww

w.u

ngaf

akta

.se

I närheten av Frankensteins hem i Schweiz mötte monstret så småningom en liten pojke och försökte bli hans vän, men då pojken avslöjade att han var Frankensteins brordödade monstret honom genast.Frankenstein är chockad över vad monstret berättat och undrar vad han vill honom, nu när de mötts. Monstret avslöjar att han vill ha en kvinna, en livskamrat och lovar att försvinna till Sydamerikas djupaste djungler om Frankenstein bygger en maka åt honom. För att bli av med sin fiende lovar Frankenstein att göra detta. Efter flera månader är den konstgjorda kvinnan nästan klar, men Fran-kenstein tänker bara på hur han kanske hjälper till att nu skapa en hel ras av monster. Han avbryter sitt arbete och förstör kvinnans kropp. Genast dyker monstret upp och svär att hämnas. ”Jag ska vara med dig på din bröllopsnatt!” hotar han och försvinner. Monstret håller sitt ord om hämnden. Först dödar han Victors bäste vän Henry Clerval och senare, på Victors bröllopsnatt, också hans fru Elizabeth. En kort tid därefter dör Victors far av sorg och monstrets hämnd är fullständig. Victor har ingen kvar som han älskar. Nu blir rollerna ombytta och det är Victor som jagar monstret för att hämnas. De förföljer varandra över hela jordklotet innan de hamnar på nordpolsisen, där Victor nu mött kapten Walton. När Victor berättat sin historia blir han snabbt sjuk och dör kort därefter. När Walton förbere-der skeppet för att vända om mot England kommer monstret ombord. Kapten Walton anklagar honom för att vara den mest ondskefulla varelsen som skapats. Monstret behåller sitt lugn och förkla-rar att han är den han är efter hur människorna behandlat honom. Han beklagar att hans och Victors historia slutade på det här sättet och svär att han ska sätta eld på sig själv. Sedan hoppar han från skeppet ner på ett isflak och försvinner bort i mörkret.

Frankensteins monsterDet är sällan monstret faktiskt kallas för ”monster” i boken. Istället kallar Victor sin skapelse ”demonen”, ”avgrundsanden” och annat som visar att han jämställer varelsen med djävulen själv. De flesta människors bild av Frankensteins monster kommer från den amerikanska filmversionen av boken från 1931. Där spelade Boris Karloff monst-ret och hans utseende, sminkning, kläder och rörelser blev så berömda att de flesta människor känner igen hans version av monstret än idag, även om de aldrig sett filmen. Karloffs monster dyker upp i reklam, tecknade filmer och skämtteckningar hela tiden. Karloff spelade Frankenstein-monstret i tre filmer, sedan tog andra skådespelare över, men monstrets utseende förblev i stort sett detsamma. Det är bara i två av dessa filmer från 1930 och 40-talen som monstret talar. Annars grymtar och morrar han bara. Det är alltså stor skillnad på Mary Shelleys monster och filmernas monster. Det är också många som tror att det är monstret som kallas ”Fran-kenstein”. Det har också med filmerna att göra. ”Frankenstein” från 1931 blev en stor succé och fick uppföljare med namn som ”Franken-steins brud”, ”Frankensteins son” och ”Frankensteins vålnad”. Men den ende som återvänder från film till film är själva monstret och ibland finns ingen med namnet Frankenstein ens med i filmerna. Därför har folk alltid utgått ifrån att namnet tillhör monstret.

4

Boris Karloff som monstret i filmen ”Frankenstein” från 1931.

Cop

yrig

ht ©

Ung

a Fa

kta

AB

2008

ww

w.u

ngaf

akta

.se

Det där ändrades på 1950 och 60-talen, då det engelska filmbolaget Hammer gjorde en ny serie Frankensteinfilmer. Här utgick man istället från Victor Frankenstein, spelad av Peter Cushing, och gjorde honom till huvudpersonen i sin filmserie. I varje film skapar Victor Frankenstein istället ett nytt monster och det är Victor själv som jagas av rädda människor. Mary Shelley hade sina egna favoriter som hon inspire-rades av. En av dessa var poeten John Milton, som skrev boken ”Det förlorade paradiset”. Där berättas historien om ängeln Satan som gör uppror mot Gud och störtas till jorden. Han landar i en avgrund och bygger där sitt eget rike, Helvetet. Romanen ”Frankenstein” börjar med ett citat ur ”Det förlorade paradiset”. Monstret läser också boken, och känner stor sympati för den utstötte Satan.

Frankenstein blir kändisGanska kort tid efter att Mary Shelleys bok kommit ut var den en så stor succé att de flesta hade hört talas om den och visste ungefär vad den handlade om. Därför kom det snart versioner av den på teaterscenen. 1823 fanns det inte mindre än fem olika teaterpjäser baserade på ”Frankenstein”. Den mest framgångsrika hette ”Presumtion; Or, The Fate of Frankenstein” (Högmod; Eller, Franken-steins öde). ”Presumtion” är ett exempel på att det inte bara är senare tiders filmmakare som gör om handlingen i en bok. Historien som pjäsen berättar liknar bokens, men är omgjord på olika sätt. Fran-kenstein har fått en laboratorieassistent som är handikappad, en person som är menad att vara lustig, eftersom det på den här tiden var helt OK att skratta åt människor som var annorlunda. I filmerna har Frankenstein ibland en puckelryggig medhjäl-pare, som alltså är en rest från de allra första pjäserna. Monstret används för det mesta som en skrämseleffekt. Han slår sönder dörrar, hoppar nedför trappor, morrar och för oväsen. Den storvuxne skådespelaren T. P. Cooke spelade monstret i ”Presumtion” och satte en sorts standard för hur monstret såg ut på teaterscenen, precis som Boris Karloffs filmmonster senare blev det mest kända. Cookes monster var klätt i en sorts toga och var sminkad i en gråblå färg. I de olika pjäserna dog han alltid på olika otroliga sätt. I ”Presumption” begravs han av ett jordskred, i andra pjäser träffades han av blixten, täcktes av laviner eller föll ned i vulkanen Etna.

5

Peter Cushing som Victor i ”Frankensteins förbannelse” från 1957.

T. P. Cooke som Frankenstein-monstret.

Cop

yrig

ht ©

Ung

a Fa

kta

AB

2008

ww

w.u

ngaf

akta

.se

Så småningom tussades monstret ihop med den andra stora populära skräckfiguren på 1800-talet – vampyren. De bägge möttes i pjäser som ”Frankenstein, or the Vampires Victim” (1887), som var en sorts komedi och ”The Devil Among the Players” (1826), där också Faust och djävulen dyker upp. Det fanns till och med parodier där man skojade vilt med romanen och dess popularitet. En av de mest kända var ”Frank in Steam; Or, the Modern Promise to Pay”, som innehöll en massa sång- och dansnummer. Vad tyckte då Mary Shelley själv om alla de här varianterna av hennes historia? Hon var faktiskt och tittade på ”Presumption” och skrev senare till en vän att pjäsen inte var särskilt välspelad, men att monstret var bra. Hon tyckte dock att den var spännande och att publiken i varje fall verkade gilla allt de fick se. Det dröjde tills 1910 innan ”Frankenstein” blev film. Då var det i en 16 minuter lång rysare gjord av uppfinnaren Thomas Edisons filmbolag i USA. Den riktigt stora filmsuccén kom 1931 med Boris Karloff som monstret och sedan har minst en ny Frankensteinfilm kommit varje årtionde.

Frankensteins namnNamnet ”Frankenstein” känner man igen lika lätt som ”Dracula”, men var kommer det ifrån egentli-gen? Mary Shelley påstod att hon hittat på det själv, att namnet hade dykt upp i den mardröm som gav henne idén till historien. Men ”Frankenstein” är ett namn som dyker upp på flera ställen i Tyskland, både som namn på släkter och på platser. Bland annat finns byn Frankenstein och slottet Franken-stein, som Mary Shelley ska ha sett på avstånd under en båttur. Några författare och forskare menar att hon faktiskt besökte slottet, där alkemisten Konrad Dippel sägs ha experimenterat med männis-kolik på 1700-talet. Om dessa teorier stämmer är det lätt att förstå var Mary Shelley fått sin inspira-tion från. Men det var i så fall något hon aldrig erkände själv.

6

Frankenstein, drakdödarenÄven om slottet Frankenstein inte har något att göra med Mary Shelleys skräckhistoria och monster, så har det faktiskt en egen spännande berättelse med ett eget monster. Fast denna saga är inte lika känd i resten av världen som Shelleys bok. I byn Niederbeerbach, bredvid slottet, finns baron George Frankensteins grav, riddare och slottsherre tills sin död 1531. Dalen nedanför slottet Frankenstein hade länge hemsökts av ett människoätande monster med järnhårda fjäll och giftig andedräkt, en sorts drake helt enkelt. För att hålla odjuret borta från byn började byborna att mata draken med ett mänskligt offer per månad och till slut föll lotten på den vackra Annemarie, ”dalens ros”. Det här offret hade särskild betydelse för baronen, ty det sades att han i hemlighet var förälskad i henne. Annemarie bands vid en träpåle där man visste att monstret drog fram och snart hade draken också fått vittring på henne. Men då allt hopp tycktes vara ute uppenbarade sig baron Frankenstein i full rustning och anföll monstret med all kraft. Efter en hård strid hade baronen lyckats få ned draken på rygg och kunde döda den genom dess buk, som hade mjukare fjäll. Men i dödsryckningarna stack draken sin vassa svans rätt genom rustningen och in i baronens knä. Såret blev snabbt förgiftat och bara några dagar senare dog Frankenstein av sin skada. På graven i Niederbeerbach finns en relief, en bild som visar baronen i rustning, stående på draken. Men man ser också hur draken sticker honom i benet med sin stjärt.

Cop

yrig

ht ©

Ung

a Fa

kta

AB

2008

ww

w.u

ngaf

akta

.se

Sarmatiska snigelnNågra av de mest fantastiska bestiarie-djuren någonsin är beskrivna av den franske prästen, upp-täcktsresanden och naturforskaren Andre Thevet (1502-1590). De märkliga varelser som dyker upp i hans reseberättelser är antingen beskrivna som han upplevt dem eller berättade efter andras historier. Enligt Thevet kan man hitta en av naturens underligaste skapelser kring Östersjöns stränder. Den sarmatiska snigeln (efter Östersjöns gamla namn ”sarmatiska havet”) är stor som en liten vintunna och har hjort-lika horn med små hårda pärlor på. Skalet är spiralformat och mycket tjockt. Halsen är lång och kraftig, ögonen är självlysande och dess nos likt en katts, med flera morrhår. Under halsen hänger flera skägglappar av skinn. Snigeln har fyra ben med breda, kloför-sedda tassar som används både till att gå och att simma med. Dess svans är mycket lång och randig som en tigers. Den lever på ganska stora djup i havet, men kommer iland om kvällarna för att beta havsgräs. Snigelns kött är mycket gott och sägs kunna bota folk sjuka i levern och lungorna. Thevet berättar att han fått den här informationen om snigeln från Danmark. Det kan ju hända att någon skojade med honom!

Ur Bestiariet! Konstiga djur som naturvetare på medeltiden trodde fanns på riktigt!

7

Även om just Thevets fantastiska sarmatiska snigel aldrig existerat finns det några riktiga monstersniglar i naturen. Den afrikanska jättesnigeln (Achatina achatina) kan bli upp till 39 cm lång och har ett avlångt skruvat skal på ryggen. Man kan faktiskt ha den som husdjur om man inte är rädd

för slemmiga kryp! Den havslevande tritonsnigeln kan bli ännu större och växa till en halvmeter. Den lever i västra Atlanten, mellan Kanada och Brasilien, och äter andra långsamma djur den hittar på bottnen.

Cop

yrig

ht ©

Ung

a Fa

kta

AB

2008

ww

w.u

ngaf

akta

.se

”Nursery Bogies”

I den här avdelningen berättar vi för alla er elaka barn vad som händer om man inte uppför sig! Förr i världen var det populärt att berätta om så kallade ”Nursery Bogies” (barnkammar-monster). De här otäcka figurerna dök upp och straffade barn som inte gjorde som de blev tillsagda. Den här gången ska ni få läsa om den rysliga svarta suggan. I olika delar av England berättas olika historier om den svarta suggan. Hon har olika uppgifter beroende på var historien berättas. Hon verkar vara en sorts budbärare åt djävulen, ty om man ville lära sig svart magi skulle man gå till en korsväg vid fullmåne och där möta svarta suggan. Då hade man leve-rerat ett meddelande till djävulen att man var villig att offra sin själ i utbyte mot magiska krafter. Det sades också att de som stannade kvar på festplatsen tills midsommarbålet eller Halloweenbålet brunnit ut skulle bli jagade och uppätna av svarta suggan. (Det var förstås för att folk skulle gå hem och nyktra till, istället för att stanna ute sent) På samma sätt berättade man för barnen att svarta suggan kom och tog dem om de inte gått och lagt sig när eldstaden brunnit ut. Svarta suggan kunde också sniffa sig till dem som låg på dödsbädden. Hon lade sig utanför och väntade på att själen skulle lämna den dödes kropp, så att hon kunde snappa åt sig den och sluka den. Det kan hända att svarta suggan är en utveckling av en annan otäck gris, en svart vildsvinsgalt från gamla irländska sagor. I historien om hjälten Diarmait förvandlas hans styvbror till den svarta grisen när bägge är små. De växer upp till att bli dödsfiender och en spådom berättar att de ska bli varan-dras död. Diarmats styvfar förbjuder honom att jaga vildsvin för att varken Diarmat eller den svarta galten ska råka illa ut. Men när bägge är vuxna har galten blivit ett riktigt monster och dödar en massa människor. Man ger sig ut på jakt efter honom och Diarmait följer med. Diarmait lyckas döda galten men blir själv sårad av monstrets giftiga betar och dör av skadan.

8