s k olaHe m &Temanummer 2011 • Årgång 38 • Utgiven av Förbundet Hem och Skola i Finland rf

t e ma: Börja skolan

Visa att du tycker ■

skolan är viktig

”Mamma är ■

mest nervös”

Barn behöver ■

förebilder i trafiken

Skolstarten ■

– en rolig tid

”Prata mycket ■

med ditt barn”

Skolstarten kan ge ■

fysiska symptom

2 Hem & skola

Människor med gott självförtroen- ■de tenderar att tolka andra människors närmanden som välmenta och positiva. Är man säker på sig själv väntar man sig heller inte angrepp från andra.

Människor med dåligt självförtroende tenderar tyvärr att tolka andra männis-kors utsagor och handlingar som kritik mot det egna jaget, även om just dessa människor skulle vara i behov av positi-va signaler. I en värld där god kommuni-kation är lösningen på de flesta problem är det bra att vara medveten om hur man själv intuitivt reagerar på andra och hur olika andra människor kan rea-gerar på ens eget budskap.

Alla föräldrar önskar sina barn glada uppbyggande erfarenheter och ett gott självförtroende. Dessa två hänger fak-tiskt ihop. Ett bra exempel som vi som föräldrar kan ge våra barn är att kom-municera med läraren och andra för-äldrar öppet och fördomsfritt. Barnets omgivning känns tryggare och mindre fientlig om den omges av vuxna som förhåller sig positiva till varandra. Dess-utom tar barnen modell av sina föräld-rar. Livet är betydligt trevligare för barn, föräldrar och lärare om man inte ser elakheter där de inte finns.

Det här numret av tidningen Hem & ■skola är riktat till föräldrar med barn som börjat i ettan. På många sätt är det en ny början.

Även om förskolan jämnat vägen in-för skolstarten så ändras en hel del. I da-gis och förskola träffar man morgon och eftermiddag de vuxna som tagit hand om barnet under dagen, men när barnet börjar skolan träffar man läraren betyd-ligt mer sällan. Nu kommer också nya plikter som läxläsning. Tidigare fanns det kanske möjlighet till hemmadagar eller sovmornar då barnet är trött och il-sket, men det är slut på denna lyx i och med att läroplikten tar vid.

Att börja ettan är en ny start både för barnen och deras föräldrar. Skapa nya vanor tillsammans med barnet under läxläsningen. Ifall en gemensam mid-dag inte hört till rutinerna kan ni för-söka smyga in en sådan några kvällar i veckan.

Att gå och lägga sig i tid är ibland en underskattad vana som är livsviktig för både inlärning och fysisk hälsa.

Om ni nu kommit igång med att änd-ra rutiner så är det ännu en sak som går att ändra. Den stavas inställning.

När läraren tar kontakt så är det med

stor sannolikt välment. Om ett an-nat barn på skolvägen betett sig kon-stigt och visat miner så kan det bero

av att det inte förmår att ta kontakt på ett lämpligare sätt, men ändå helst av allt vill vara med och leka. Att först och främst tolka andras gester som positiva är inte samma som att vara blåögd, det är en överlevnadsmekanism i en kom-plicerad värld där god kommunikation är en framgångsfaktor.

Det bästa med en positiv inställning är att man kan skaffa den själv och man kan ge den vidare till sina barn med lite medvetet arbete.

Corinna Tammenmaaförbundsordförande

tidning utgiven av: Förbundet Hem och Skola i Finland rf.

ansvarig utgivare: Corinna Tammenmaa, förbundsordförande.

Redaktör: Tua Ranninen, tfn 040-7260 264.

Layout: Pia Ahlberg.

Pärmbild: Mikael Nybacka.

målgrupp: Föräldrar med barn i svenskspråkig skola.

Distribution: Delas ut i klassen och bärs hem av eleverna.

Välment och positivt ”Ett nej är en vägg – inte en dörr”

Tvinga dina barn att plugga så att de blir ■bäst i skolan – och låt dem aldrig spela data-spel eller se på TV. Låt dem inte heller över-natta hos kompisar, riv sönder deras mors-dagskort om det är slarvigt gjort …

Den kinesisk-amerikanska författaren Amy Chua har verkligen fått fart på käns-lorna i västvärlden, den värld hon betraktar som mjäkig, full av losers. Nej, skall det bli något så får man ta till kinesisk barnupp-fostran, som inte tål svaghet.

– Varför tror ni Asien går framåt i dag, jämfört med västländerna, undrar tiger-mamman Chua.

Också jag blev ordentligt provocerad – och ledsen och förbannad å hennes två döttrars vägnar, som till exempel tvingats sitta timtal vid pianot och inte ens fått gå på toaletten förrän de kunde sin läxa.

Visst finns det exempel på att föräldrar drillar sina barn också hos oss. Många lära-re vittnar om att så kallade framgångsrika föräldrar vill att man redan i lågstadiet skall kräva ordentligt av barnen och ge dem läx-or som känns.

I dagens skola försöker man allt mera se ■de individuella skillnaderna och hjälpa de enskilda barnen med vad just de behöver. Åtminstone i teorin. I praktiken finns det ofta alltför många ungar som behöver lära-rens uppmärksamhet samtidigt.

Som föräldrar kan vi lyssna på våra barn, se vad de behöver. Vi känner dem bäst. Två syskon kan vara väldigt olika och att veta var man skall släppa efter på linan, var dra åt, är just precis det svåraste som finns.

Jag tror det är viktigt att våga ta föräldra-rollen på allvar och att vara tydlig. Det hind-rar en inte att vara lyhörd och mänsklig och respektera sitt barn. Men som Wittgenstein lär ha sagt: Ett nej skall vara som en vägg, inte som en dörr!

Det är klara besked och klarar man av det har man vunnit mycket. Då behöver barnet inte varje gång pröva om det där nejet.

Jag tror att man skall våga lita på sin intui tion och inte snegla på trender. Det är bra att kunna diskutera fostran med andra föräldrar, ibland får man aha-upplevelser, saker kan göras på många olika sätt. Men man får lov att återvända till sin egen ut-gångspunk och göra det bästa man kan.

Men att som Amy Chua förolämpa sina barn – kalla dem lata, feta och odugliga – i syfte att få dem att bättra sig, är vidrigt.

Barn som möter kärlek lär sig älska, barn som möter respekt lär sig respektera. Och just det är något som världen behöver, obe-roende av världsdel.

TUa ranninen

Mik

Ael

NyB

ACkA

koluMNeN ■

CoRiNNA TAMMeNMAAordförande

MiCAelA RoMANTSCHuk-PieTiläverksamhetsledare

MAARiT weSTeRéNinformatör

TuA RANNiNeNredaktör

tryckeri: kSF Media, Vanda 2011.

Upplaga: 37 000.

annonsförsäljning: ky lisbeth lönn qvist kb, Sandbacka-vägen 8 D, 02200 esbo. Tfn 09 803 9553. e-post: lisbet.lonnqvist@kolumbus.fi

annonspris: 1,50 e/spmm.

Kansliet: Förbundet Hem och Skola i Finland rf, Nylandsgatan 17 D, 00120 Hel singfors. Tfn: 09 565 7770, fax: 09 565 777 74. e-post: hemochskola@hemochskola.fi.

leDAReN ■

”Livet är betydligt trev-ligare för barn, föräld-rar och lärare om man inte ser elakheter där de inte finns.”

3Hem & skola

Vad du som förälder signa-lerar om skolan har en stor betydelse för hur barnet förhåller sig till den. För att ditt barn skall få en så bra skolstart som möjligt är det viktigt att du har en positiv och öppen attityd.

Micaela Romantschuk, verk-samhetsledare på Förbundet Hem och Skola, är själv klasslära-re i grunden och mamma till tre barn. Hon uppmanar föräldrarna att uppmuntra sina barn och sig-nalera att det skall bli kul att bör-ja skolan.

– Stöd barnets iver i det nya liv

som skolan innebär. Om man får barnet att tycka om att gå i sko-lan så länge som möjligt är myck-et vunnet. Förutsättningarna blir mycket bättre om man talar om skolan på ett positivt sätt, säger hon.

Det är också viktigt att du stöder och följer med skolgången och hjälper barnet med läxorna.

– Det betyder att du finns till hands och ger barnet mycket tid. Då uppstår diskussioner spon-tant och du får veta en hel del om vad som är på gång. Om du börjar tenta barnet får du bara enstaviga svar, säger Romantschuk.

Hon påminner om att föräldrar

till barn i förs ta klass har lagstad-gad rätt att gå ned i arbetstid.

– Om du har råd är det värde-fullt att ta den tillvara den här möjligheten.

Hon säger att det också är guld värt att lära känna de andra för-äldrarna och barnen i klassen.

– Skolan ordnar ju föräldramö-ten, men man kan utöver dem ordna egna föräldraraträffar. När man känner fler familjer inser man att ens egen verklighet in-te motsvarar den i andra famil-jer. Folk har olika värderingar, er-farenheter och bekymmer, men man utgår alltid från att man själv är norm. Det är intressant och vik-

tigt att diskutera fostran och höra vad andra tänker: När är det lägg-dags? Hur är det med lördagsgo-dis? Veckopengens storlek? Vad betyder ”alla andra”? Det finns mycket fundera på tillsammans.

Flera kan dela ansvaretMicaela Romantschuk säger att man inte skall vänta sig att allt serveras färdigt – man kan gärna ta initiativ själv också.

– Klassföräldrarna kan gärna vara flera än två. Då blir det flera som delar på ansvaret.

Även om det i första hand är skolan som skall ta initiativ till samarbete med hemmet är det

ingenting som hindrar att man själv försöker få till stånd en öp-pen och bra kommunikation med läraren och uppmuntrar läraren att ta kontakt också när allt är bra och positivt.

– Det är viktigt att berömma varandra och ta vara på allt som är bra. Man skall inte ringa upp bara när något tråkigt har hänt.

Hon säger att ju mer möten det finns mellan lärare och föräldrar, desto större blir tilliten.

– Och ju mer tillit det finns, des-to mindre mobbning och större skolframgång bli det – det finns forskning som påvisar det. Det är relationerna som avgör hur bra eleverna mår och hur de lär sig. De yttre omständigheterna, stor eller liten skola, ny eller nedsliten, spe-lar ingen större roll.

Micaela Romantschuk hoppas att många nya ettors föräldrar går med i den egna Hem och Sko-la-föreningens styrelse.

– Det finns mycket man kan gö-ra för att skapa ett gott förtroende-kapital mellan hemmen och sko-lan. Roligt kan det också vara!

TUa ranninen

iNTeRVju ■

”Visa att du tycker skolan är viktig”Det bästa du kan ge ditt barn är tid, säger Micaela romantschuk , verksamhetsledare på Förbundet Hem och Skola. ■ MikAel NyBACkA

FöRälDRARNAS RöST ■

Förbundet Hem och Skola har drygt 40 år på nacken och har om-kring 230 medlemsföreningar.Förbundet ger ut en hel del ma-terial som är gratis för medlems-föreningar och kan beställas från kansliet. Det finns lättlästa fold-rar som tar upp aktuella ämnen för föräldrar och barn, till exempel Skoldags, som handlar om hur du som förälder kan stödja ditt barns skolgång, en annan heter läxor och inlärning. en folder handlar om tvåspråkiga familjer och en heter lust att läsa. Det senaste tillskottet heter Matematik i familjen.tidningen Hem & skola, som för-bunder ger ut, utkommer fyra gånger per år. läraren delar ut tid-ningen i klassen. Nästa nummer kommer i början av oktober.Den tidning du just nu läser är ett specialnummer som riktar sig till ettornas föräldrar.På kansliet i Helsingfors arbetar förutom Micaela också informatö-ren Maarit westerén, ekonomen katarina Michelsson och kansli-sekreteraren Tove lindqvist. På www.hemochskola.fi finns en hel del material. På skolbarn.fi kan föräldrar diskutera anonymt.

GNURF

”Det är intressant och viktigt att diskutera fostran och höra vad andra tänker.”

4 Hem & skola

– Visst känns det som ett stort hopp, säger Maria Olin och tittar på sin blivande skolelev som hejdlöst cyklar omkring på en skateramp.

– Jag tycker egentligen inte att han blir så extra stor men han tar ett steg in i en stor värld där han ut-sätts för en större mängd intryck.

Det praktiska med skolan är att förskolan, som Zacharias har gått i, finns på samma gård.

– Kvarteret är bekant för honom och det känns tryggt. Dessutom blir det i år tre små ettor med 16–17 elever i varje klass.

Det som däremot gör henne

nervös är att vuxennärvaron radi-kalt kommer att minska i och med att Zacharias börjar i ettan.

Sonens förskolevardag har va-rit fylld av fem vuxna, nu kommer de vuxna i klassen att bestå av en lärare och en assistent.

För snälla flickor?– Jag är en person som funderar jättemycket på allt, erkänner Ma-ria Olin.

Hon oroar sig över att det fin-ländska skolsystemet bäst lämpar sig för snälla skolflickor. Hon är rädd att alla barn mer eller mindre stöps i samma form och att barnet som individ inte beaktas.

– Jag vet att jag har förutfattade meningar och skäms lite över det, men jag har ingen snäll flicka ut-an en mycket livlig pojke med fan-tastisk fantasi.

– Och det är något jag tycker om hos mitt barn, tillägger hon.

Samtidigt är hon tacksam för att hennes barn får ta del av ett skolsystem som många i världen beundrar.

– Hans farmor och farfar i Ma-rocko kan inte läsa eller skriva. Så visst håller jag på att spricka av lycka då jag tänker på att mina barn är födda i ett land där alla för-utsättningar för en lysande fram-tid finns.

Då Zacharias gick i förskola bör-jade han halv nio på morgonen. Nu börjar han skoldagar 9.20 vil-ket betyder förändrade tider för familjen.

Efter skoldagen ska han vara i eftis, en möjlighet som också finns på morgonen.

– Men just nu känns det in-te som ett alternativ, jag hoppas kunna flexa med min arbetstid.

Stort ansvarI familjen Olin är det Maria som ensam bär ansvaret. Hon och bar-nens pappa separerade för fem år sedan.

– Med tanke på skolgången be-

kymrar jag mig inte. Deras pappa har inte funnits i deras vardag ti-digare heller så det är inte något nytt. Jag är ensam med det här också.

Däremot försvinner inte käns-lan att hon ofta saknar en till vux-en i sitt och barnens liv, speciellt i besvärliga stunder.

En vacker och solig kväll som denna känns de besvärliga stun-derna väldigt avlägsna.

Zacharias och hans lillebror cyklar fram och tillbaka, upp och ner för rampen och gör med jäm-na mellanrum en avstickare till mamma för att visa henne något eller krama henne en stund.

”Mamma är mest nervös”

5Hem & skola

Redan första veckan i maj bekan-tade han sig med skolan han ska börja i.

Medan mammorna och pap-porna måste sitta stilla i en timme och lyssna på rektorn, fick barnen provsitta pulpeterna i klassrum-met som de stora skolbarnen.

– Vi fick en lapp som vi skulle vika. Och så skulle alla skriva sitt namn på den.

Zacharias kan skriva sitt namn fast det är långt och lite krångligt och man säger ”k” fast man skri-ver ”ch”, förklarar han.

– Z-A-C-H-A-R-I-A-S. Jag skriver mitt namn som Topelius. Det har mamma sagt att jag ska säga till vuxna.

Gillar siffran sjuBrandman. Det ska Zacharias bli då han blir stor. Han vill hjälpa andra och göra andra glada. Men först måste han gå i skola och lära sig läsa och skriva ännu bättre.

– I skolan lär man sig också ma-tematik. Min favoritsiffra är sju.

Mycket annat nytt får skolele-ver lära sig, men exakt vad vet han ännu inte.

Zacharias bekymras inte av skolstarten. Men en sak grämer honom. Det kan nog bli svårt att sitta tyst.

Varför det?– Jag kan inte hålla tyst. Jag hål-

ler bara på och pratar och pratar.Däremot vet han redan vad rast

betyder och att det är något att se fram emot. Då ska han leka med Linus. Zacharias hoppas att de ska få sitta bredvid varandra. Månn-tro det ordnar sig?

– Han är en jättekiva kompis som har gått i samma dagis som jag och i samma förskola.

– Och hans lillasyster är min kompis, hojtar lillebror Elias.

5-åriga Elias är mer begeistrad av skolstarten än skoleleven själv. Han ser med beundran upp till storebror, det är så tufft att ha en brorsa som går i skolan.

Maria THölix

”Det blir svårt att vara tyst”

iNTeRVju ■

– Det känns tröstande att pra-ta med bekanta som har lite äldre barn, då de berättar att det finns många duktiga lärare.

Under informationsmötet po-ängterades svenskan och föräld-rarna uppmanades se till att bar-nen får en tillräckligt stor dos svenska.

– Tongångarna var hårda – vil-ket är bra, säger Maria Olin.

Trots att Zacharias talar arabis-ka med pappa, finska med mor-mor och förstår både franska och engelska är hon inte ett dugg oro-lig för sonens svenskkunskaper.

– Jag vet att han har en stark svenska och ett stort ordförråd. Vi läser mycket och ser ganska li-te på tv.

Cool gosse– Jag tror att jag är mera nervös än Zacharias, han verkar vara ganska cool, säger Maria Olin inför skol-starten.

Det är inte svårt tro där han sorglöst cyklar omkring med lill-brorsan i släptåg.

Både mor och son är förberedda på att mamma kommer att gråta under den första skoldagen.

– När det sker beror på i vilket skede föräldrarna måste lämna barnen, om det blir på gården eller i klassen eller om man får hänga där hela dagen, säger Maria.

Zacharias tror det känns bra för mamma då han börjar skolan:

– För att jag har blivit en stor pojke.

Maria THölix

Det blir svårast att sitta still, tror ■Zacharias. MARiA THölix

”Han tar ett steg in i en stor värld där han utsätts för en större mängd intryck.”

”I skolan lär man sig också matematik. Min favoritsiffra är sju.”

Ida, Lilja, Benjamin, Linus, My och Casimir. Med lite hjälp av mamma räknar Zacharias Olin upp namnen på några barn som ska börja i samma klass som han. Barn som han har lekt med i förskolan och som han känner bra.

Maria olin ■är glad över Zacharias livliga fantasi och hop-pas att den inte blir kuvad.

MARiA THölix

6 Hem & skola

– Var en bra och trovärdig förebild, uppdatera dina kunskaper om trafikregler och lägg inte alltför stort ansvar på barnen. Barn är barn, och även om de kan verka kapabla att ta ansvar i trafiken kan de helt plötsligt förvandlas till Stålmannen eller glömma allt omkring sig för en rolig vattenpöl.

Det är Janne Smeds råd till för-äldrarna till nyblivna skolelever. Han jobbar som trafikinstruktör vid Nykterhetsförbundet Hälsa & Trafik, och ägnar sig mycket åt trafikupplysning i skolor.

– Att gå igenom skolvägen tillsammans med barnet före skolstart borde alla göra, säger Smeds.

Då ska man se på vägen med barnets ögon, och uppmärksam-ma eventuella faromoment.

Men han betonar att man alltid måste tänka på att barn uppfattar trafiken annorlunda än en vuxen. Även om man går skolvägen till-sammans kan den upplevas på ett

annat sätt när barnet går ensam.– Till exempel är barns synfält

betydligt smalare än hos en vux-en, de har svårt att höra varifrån ljud kommer, de kan inte bedöma hastighet och avstånd och fram-för allt är de spontana och impul-

siva. Deras fokus kan snabbt skif-ta.

Hur mycket man än förbereder barnet kan ett djur, en lek eller vad som helst annat göra att bar-net glömmer tid och rum. Och så ska det vara, barn ska få vara barn.

Det stora ansvaret i trafiken ligger på oss vuxna, alla vuxna.

Har man inte tid och möjlig-het att följa barnet till skolan var-je morgon föreslår Janne Smeds att man gör upp ett schema med andra föräldrar och turas om. En förstaklassist är helt enkelt för li-ten att röra sig ensam i trafiken.

Farligt också på landsbygden– Och det är absolut inte tryggare på landsbygden där det är mind-re trafik. Tvärtom hör glest befol-kade orter till de farligaste ur tra-fiksäkerhetssynpunkt. Det beror förmodligen på ovana att röra sig i trafik.

De gula västarna som de fles-ta förstaklassister numera får är bra tycker Smeds, men ibland kan de inge både barn och föräld-rar en falsk övertro på att barnet är skyddat. Visserligen syns det bättre i trafiken, men barnet inu-ti västen är fortfarande spontant och impulsivt.

Samma sak är det med över-gångsställena. I en del länder har de tagits bort helt och hållet för

att det händer så mycket olyckor på dem.

–Att cykla ensam i trafiken är ett barn egentligen inte kapabelt till förrän de är tolv år. Först då kan de bedöma avstånd och avlä-sa trafiken på ett tillräckligt sätt, säger Janne Smeds.

Men finns det cykelväg till sko-lan är situationen en annan. Ett absolut måste är ändå cykelhjälm, och det är bra att de flesta skolor numera har hjälmtvång.

Folkhälsan har ända sedan 1970-talet bedrivit trafikupplys-ning för barn. De ordnar trafik-skolor och kartlägger sedan 2005 årligen skolvägen vid fyra–fem skolor i Svenskfinland i samarbe-te med polisyrkeshögskolan.

För föräldrar kan kartläggning-arna vara mycket upplysande läs-ning. Barnen kanske inte alls föl-jer de rutter man som förälder tror. Folkhälsans trafikinstruktör Patrik Lindholm säger att man därför borde följa barnet på skol-vägen då och då under de första åren.

anne SjökViST

Barn behöver förebilder i trafikenlägg inte alltför stort ansvar på barnen i trafiken. ■ MikAel NyBACkA

Gå igenom skolvägen tillsammans före skolstarten, råder trafik­ ■instruktören janne Smeds. ANNe SjökViST

iNTeRVju ■

7Hem & skola

Skolstarten blir tryggare när man har en fadder i femman. Skolgården med alla stora elever blir mindre ruskig och man kan till och med få hjälp med läxläsningen.

Emilia Sandvik lyser upp när hon får se Jasmin Rosenqvist i femman.

– Min fadder, ropar hon glatt och vinkar.

Vid Strandnäs skola i Marie-hamn är femmorna faddrar för et-torna. Eftersom antalet ettor inte alltid är exakt det samma som an-talet femmor läggs pusslet på oli-ka sätt varje år – till exempel kan tre faddrar ha två gemensamma fadderbarn.

– Vi börjar höstterminen med en gemensam timme där fadd-rarna och fadderbarnen får träffas och lära känna varandra. Då för-söker de också göra något tillsam-mans, faddrarna kan till exempel läsa sagor för sina fadderbarn el-ler pussla med dem, säger klasslä-raren Desirée Eriksson.

De gemensamma träffarna fort-sätter sedan under skolåret, unge-fär en gång i månaden. Faddrarna kan också hålla ett extra öga på si-na ettor under rasterna och hjälpa dem att göra läxor.

– Mitt fadderbarn har fått åka på min rygg, berättar en av pojkarna i femman.

Inte så skrämmandeDesirée Eriksson ser flera fördelar med systemet.

– Ettorna blir tryggare när de känner äldre elever, de äldre ter sig inte längre lika ”farliga”, sä-ger hon.

De äldre lär sig också att ta an-svar för de yngre. Det märks bland annat under skolans aktivitetsdag som kallas skollympics. Då inde-las skolans elever i grupper och i varje grupp ingår elever från samtliga klasser från 1 till 9. Det är särskilt tillsagt att faddrarna ska hålla koll på sina fadderbarn i gruppen och ta extra väl hand om dem. Under dagen har man olika övningar där samarbete tränas. Det kan till exempel handla om att stå i en ring och hålla varandra i händerna och samtidigt försöka få en hula-hularing att ”vandra” från elev till elev.

– När eleverna går i fyran ser de fram emot att få bli faddrar. Då får de känna sig stora, säger Desirée Eriksson.

På olika sättDet ingår i systemet att alla elev-er är olika. En del ettor tyr sig gär-na till sin fadder även utanför de regelbundna träffarna och en del faddrar är mer omhändertagande och kan leka med sina fadderbarn på rasterna medan andra inte är li-ka engagerade.

– Jag har hört ettor säga att de slog sig på rasten och att de gick till sin fadder som tröstade, säger Desirée Eriksson som ett tecken på att systemet fungerar som man vill att det ska göra.

När femmorna blir sexor börjar

de i en annan skolbyggnad. Kon-takterna mellan faddrar och fad-derbarn blir därmed glesare. Men då har ettorna redan blivit tvåor och är vana skolelever.

Helena ForSGÅrD

En fadderelev ger trygghet

”Ettorna blir tryggare när de känner äldre elever.”

Faddrar gör livet lättare. jasmin ■rosenqvist håller ett vakande öga över sitt fadderbarn emilia Sand­vik. HeleNA FoRSgåRD

RePoRTAge ■

8 Hem & skola8 Hem & skola

9Hem & skola

Skolstarten är en viktig dag och alla minns den på lite olika sätt. För en del är skolan en rätt främmande plats man besökt tillsammans med sin förskolegrupp ett par gånger, för andra är den hemvan.

För elever som början på den sam-manslagna ettan och tvåan i Per-

nå kyrkoby skola sker skolstarten i en välkänd byggnad. Förskole-gruppen besöker nämligen den sammanslagna ettan och tvåan varannan vecka. De som förra läs-året gick på ettan är nu tvåor och får nu nya klasskamrater.

– Litet spännande var det nog att börja skolan berättar Chris-tel Still.

– Det ringde in direkt när vi kom och vi gick in och fick våra namn-lappar som läraren hade gjort. Dem skulle vi ha på pulpeten, sä-ger Christel.

Vid skolstarten kände hon alla ettor, medan de som gick på tvåan verkade litet främmande trots att förskolan besökt skolan så många gånger.

– Det var nog ganska svårt att skriva, minns Christel.

Om man är riktigt nervös inför skolstarten kan det vara klokt att ta sin mamma med in i klassen.

– Det var nog flera som var gans-ka nervösa senaste höst och vi ha-de några mammor med men de var bara en stund här inne. Elever-na är redan vana skolelever när

de börjar och de kan huset, plat-sen och vännerna. Dessutom har många äldre syskon här, berättar Rina Tuominen, klasslärare för klasserna 1–2.

MariT BjörkBacka, TexTMikael nyBacka,FoTo

Första skoldagen ett minne för livet

lite nervöst först, tyckte chris­ ■tel Still om att börja i ettan.

När man börjar på ettan står man inför flera stora utma-ningar. Allra bäst är det om man övat inför skolstarten.

Rina Tuominen är klasslärare för den blandade etta och tvåan i Pernå kyrkoby skola. För henne är det uppenbart att det krävs öv-ning för att klara av de krav som skollivet ställer på barnet.

– Hur man fungerar i skolan och att sitta still är den största utma-ningen för ettorna. Vi brukar ib-land ta springpauser för att ettor-na skall kunna röra sig litet och släppa ut myrorna ur kroppen, säger hon.

Det första skolåret börjar med ämnen som läsning, skrivning och matematik. Dessutom får eleverna pyssla, ägna sig åt bild-konst, lära sig miljö och natur, samt musicera. Ämnen som ut-manar eleverna är främst moders-mål och matematik.

Lär sig mycket i förskolanDe flesta förskolebarnen känner igen bokstäver och klarar av att skriva sitt eget namn. Det är fär-digheter som är bra att kunna när skolan börjar, men inget krav.

Att vara lärare för en etta inne-bär mycket ansvar.

Det första läsåret är ett viktigt år och har sina utmaningar. En av dem är att få en balans mellan regler och nöje. Det får inte bli för tungt för eleverna, samtidigt som skolan inte får bli en lekskola.

– Eleverna måste lära sig att de måste göra sina uppgifter och läx-or fastän de inte är så intressera-de. Väskorna skall packas varje dag och de skall skriva upp vad de skall göra hemma. Ansvarstagan-de är viktigt och börjar redan på ettan.

Skolstarten innebär ett stort steg från förskolan och är en ansvarsfull, men också rolig tid för barnet.

– Om en elev inte gått i dagis el-ler i förskolan märks det främst i elevens sociala förmåga.

Han eller hon är kanske litet blygare och inte så van att hävda sin plats i en större grupp. Men elever na lär sig ganska snabbt spelreglerna och anpassar sig till livet i klassen.

De nya skoleleverna bör in-för skolstarten klara av att själva knyta sina skosnören, skala pota-tis och äta med gaffel och kniv. Det handlar om rätt så självklara sa-ker, men om en nybliven elev in-te klarar av det blir han eller hon alltid efter. Samtidigt betyder det mera jobb för läraren.

– Jag förväntar mig också ett gott uppförande, säger Tuominen.

MariT BjörkBacka

Skolstarten – en rolig tid

Första skoldagen var en spän­ ■nande dag, tycker axel Henriks­son, Sara ekman, axel ahoranta och lina ahlberg.

rina Tuominen förväntar sig ett gott uppförande av nya ettor. Hon är klasslärare för den sammanslagna ■ettan och tvåan i Pernå kyrkoby skola.

”Vi brukar ibland ta springpauser för att ettorna skall kunna röra sig litet och släppa ut myrorna ur kroppen.”

iNTeRVju ■

10Hem & skola

Att tala med sitt barn är guld värt. Då vet föräldrarna hur barnet mår.

– Språket har flera olika funktio-ner i skolan, säger professor Gu-nilla Holm, vid Helsingfors uni-versitet.

Då läraren för första gången kommer i kontakt med sina et-tor är den sociala funktionen vik-tig. Ett diskuterande barn, som uttrycker sina tankar lätt, anses mer kunnigt än ett barn som kan-ske sitter inne med kunskap men som inte kan uttrycka den i tal.

– Med klasskompisarna hand-lar språket om att umgås, lösa tvister och lära sig av varandra. Ju bättre ett barn kan uttrycka sig, desto lättare har det att kom-ma överens med andra och till ex-empel lösa tvister verbalt, i stället för att fly undan situationen eller börja slåss, säger Holm.

många betydelser– Språket har också en emotionell funktion. Föräldrar som pratar mycket med sina barn vet bätt-re hur det mår, och kan agera om barnet har problem med kompi-sarna eller lärarna i skolan.

Föräldrar kan förbereda sitt barn på skolan också med tanke på den verbala förmågan.

– Det är bra om föräldern an-vänder sig av lite svårare ord och helt enkelt diskuterar mycket med barnen. Efterlys detaljer i samtalet och be barnet att moti-vera åsikter om skeenden i sam-hället.

tala med vuxnaFöräldern kan ställa följdfrågor så att barnet lär sej nyansera, sammanfatta och argumentera: ’Kan du förklara varför du tyck-er så? Kan man tycka eller kan det vara annorlunda? Vad leder det till?’

Ifall du läser en bok med bar-net kan du till exempel gå utöver själva berättelsen i boken och dis-kutera själva boken och författa-ren.

Föräldrarna kan också vänja banret vid att tala med vuxna, så det blir lättare att våga svara lära-ren på timmarna.

– Låt barnet följa med då du själv har att göra med utomstå-ende vuxna. Låt barnet själv ha att göra med andra vuxna genom till exempel hobbyer som musik, språk och sport, tipsar Gunilla Holm.

Självständigt tänkandeVad gäller läxorna kan föräld-rar främja självständigt tänkan-de hos barnet.

– Om föräldern är stressad går det lätt så att man själv säger sva-ret eller hur uppgiften skall lö-sas. Men på sikt är det bättre att ge frågor som hjälper barnet att

själv komma till ett svar. Vad tror du själv? Kan man göra det på ett annorlunda sätt? Kan du försöka gå via x i stället för via y? Då främ-jar man barnets kritiska tänkan-de, säger Holm.

Bind samman världar– Som förälder kan du i många oli-ka situationer på fritiden koppla till skolan. Om du läser något i en bok eller tidning, om ni prome-nerar och ser flyttfåglar kan du koppla det till skolan. Bind sam-man den yttre världen med sko-lan, säger Holm.

Föräldrar måste vara klara av

att prata om barnets interssen, även om man själv inte är så in-tressedrad av samma saker.

– Den stora utmaningen för al-la föräldrar är ju att vara lyhörda för barnet i de fall det inte beter sig som man själv skulle göra och inse att det är en egen, helt annan person än föräldern. Om barnet är intresserat av till exempel häs-tar och du inte är det, kan du för-söka göra det mer intressant för dej och samtidigt utveckla bar-nets tankeförmåga. Tänk bara, hästraser handlar ju om genetik och arvsanlag.

nina WinqUiST

”Prata mycket med ditt barn”

Prata mycket i vardagen så växer ordförrådet. ■ MikAel NyBACkA

”Det är bra om för-äldern använder sig av lite svårare ord och helt enkelt diskuterar mycket med barnen. Efter-lys detaljer i samta-let och be barnet att motivera.”

iNTeRVju ■

Varje höst brukar man välja ett par klassföräldrar i varje klass som har en viktig funk-tion. De blir den sammanbin-dande länken mellan skolan och de övriga föräldrarna.

Förbundet Hem och Skola har sat-sat mycket på att utbilda nya för-äldrar i klassföräldraskapets ädla konst. Det finns en hel del skrift-ligt material som hjälper klass-föräldrarna att hitta sin position i det nya sammanhanget. Dess-utom ordnas med jämna mellan-rum lokala träffar för klassföräld-rarna.

Det är de lokala föreningarna som skall se till att det finns klass-föräldrar i skolan. Hur de sköter sin uppgift varierar väldigt myck-et från skola till skola. Helst skall någon styrelsemedlem i skolans föräldraförening gå in i de oli-ka klasserna i samband med det förs ta gemensamma klassmötet och berätta om Hem- och Skola-verksamheten och varför det är så viktigt med aktiva föräldrar.

Under mötet väljer föräldrarna sedan vem som skall represente-ra dem – det är inte lärarens sak att göra det.

Dela på ansvaretVanligen väljs en ”mamma ” och en ”pappa”, men det är fritt fram att välja flera stycken som kan de-la på ansvaret. De som väljs skall inte behöva dra hela lasset, utan kan delegera uppgifter åt andra. Alla kan hjälpa till med något.

– Fundera ut i förväg om du kan tänka dig att bli klassförälder. Det lönar sig att satsa ett eller några år på den här verksamheten. Man får bättre insikt i vad skolan som helhet handlar om, får naturli-ga kontakter till skolans perso-nal och klassens övriga föräldrar. Den som vill vara aktiv kan göra mycket för eleverna, föräldrarna och trivseln i skolan, säger för-bundets verksamhetsledare Mi-caela Romantschuk.

Hon har inte hört om någon som skulle ha ångrat att den gått med.

Inte bara pengarFörutom diskussioner kan föräld-rarna också ordna gemensamma aktiviteter i klassen. Man kan ha en sportdag, fest med ett tema, el-ler en biokväll.

– Allt behöver inte handla om att samla in pengar åt skolan. Li-ka viktigt är att skapa en god ge-menskap i klassen, säger Micaela Romantschuk.

Läs mera om klassföräldraskap på www.hemochskola.fi

TUa ranninen

Klass­föräldrarna är viktiga

11Hem & skola

Goda idéer förtjänar att spridas. Därför arrangerade Förbundet Hem och Skola en tävling bland sina medlems-föreningar förra hösten med målet att inspirera till krea-tiva lösningar som stärker samarbetet mellan hem och skola.

Förbundet fick in 60 bidrag från 53 skolor. Av de olika bidragen be-lönades åtta Hem och Skola-för-eningar med ett stipendium på 1 000 euro var. Dessutom fick fy-ra föreningar ett hedersomnäm-nande och 500 euro.

En av de åtta pristagarna är Pernå kyrkoby skola där Hem och Skola-föreningen Hosper i samar-bete med skolan har skapat feno-menet EinStein.

– Vi behövde vind i seglen och funderade vad vi skulle sälja sam-tidigt som vi ville uppmuntra till egen företagaranda. En pappa fö-reslog att vi skulle sälja ”steinar” och där startade det, säger Deni-se Lindh föreståndare för skolan och klasslärare.

Det är också på äkta östnyländs-ka som namnet EinStein skall ut-talas och man kan nog konstatera att den fyndiga namnidén gav pro-jektet fart. Ganska snart fick de lo-kala tidningarna nys om historien och när projektet vann utmaning-en översteg det nyhetströsklarna också i större tidningar.

I fjol föll snön så tidigt över Per-nå att man bara hann plocka om-kring 200 stenar. Skolan förvand-lades till en verkstad och stenar-na tvättades, sorterades och fick en egen liten låda att bo i.

Pernåskolan säljer stenar av fem olika sorter. Synni vill ha kär-lek och beröring, Gromi är kraftigt byggd och rund. Gabi är randig, är vanlgig i trakten och tycker om att bada. I den medföljande EinStein-manualen påpekas att det kan lö-na sig att klä på den en flytväst så den inte försvinner under simtu-ren. Ketsa är sällsynt, den är mörk, nästan svart och livlig. Granit är tuffare än de andra.

– Barnens fantasi har gett ste-narna liv och personligheter, be-rättar Denise Lindh.

– EinStein är det perfekta hus-djuret som inte kräver så mycket

för att må bra, säger Sophie Sjö-dal som har en liten Synni-sten hemma.

MariT BjörkBacka

Så föddes EinStein

Nationell Hem och skola-dag firasFredagen den 16 september firar vi den första nationella Hem och Sko-la-dagen. På finska lanseras dagen som Kodin ja Koulun päivä. Tanken är att under den här dagen uppmärksamma samarbetet mellan skolan och hemmen både med tanke på elevernas skolframgång och trivsel.

Hem och Skola-dagen kan firas på många olika sätt. Redan bepröva-de metoder eller helt nya giv är möjliga för att ge fredagen den 16 sep-tember en särskild prägel. Ett gott alternativ är att konkret välkomna föräldrarna till skolan i samband med skoldagen och ge dem möjlig-het att bekanta sig med skolans verksamhet.

Det är Utbildningsstyrelsen, Suomen Vanhempainliitto och Förbun-det Hem och Skola tillsammans som står bakom initiativet att fira en speciell dag för samarbetet med hemmen.

Motion på receptAllt fler ungdomar är övervik-tiga. I Uppsala län i Sverige har man kommit på ett sätt att mot-verka det. Skolsköterskan kan skriva ut ett recept på motion för skolelever, skriver Uppsala Nya Tidning.

Receptet kan variera från promenader till att utöva nå-gon särskild sport. Särskil-da friskvårdslotsar skall hjäl-pa eleverna att komma i gång med träningen och få de stilla-sittande eleverna att börja rö-ra på sig.

Experimentet pågår i tre år.

Rika barn gympa bästBarn som har många vänner och välsituerade föräldrar gil-lar enligt en färsk doktorsav-handling av Päivi Berg skol-gymnastiken bäst. Enligt Begr lyckas de barn som på fritiden utövar idrott i föreningar bäst i skolgymnastiken. Ofta kostar det en hel del att vara med i för-eningar.

Vännernas betydelse lyfts fram då grupperna delas i lag. Fördelningen går ofta till så att läraren utser kaptener som se-dan turvis väljer spelare till si-na lag. För den som blir sist kan skammen vara stor.

Kaptenerna som väljer spe-lare undviker att välja mobba-de elever. Enligt Berg syns lik-nande situationer i tv, när rea-lity-tv-domare avgör vem som faller bort. I dem hör det till att göra sig rolig över dem som misslyckas. Om samma möns-ter går igen i skolgymnastiken kan skammen enligt Berg kän-nas ännu värre.

”Ta en aktivare roll i skolgången”Den finlandssvenska analysen av de nationella resultaten i Pi-sa-undersökningen 2009 har publicerats. Analysen visar att det finns skillnader i resultaten mellan de finsk- och svensk-språkiga skolorna. Finlands-svenska föräldrar måste ta en aktivare roll i skolgången.

– Vi kan som finlandssvensk föräldraorganisation inte ac-ceptera att skillnaden är så stor, säger förbundsordföran-den Corinna Tammenmaa. Det är viktigt vi föräldrar är medvetna om vår roll som ett stöd för barnets inlärning.

En orsak till att finlands-svenska barn släpar efter i Pi-sa är sämre inlärningsteknik, som sammanhänger med läs-kunskap. Läslusten väcks of-ta hemma och därför upp-manar Tammenmaa alla fin-landssvenska föräldrar att lä-sa för och med sitt barn. Hem och Skola har ett material rik-tat till föräldrar som heter Lust att läsa.

SPERES är ett finlandssvenskt specialpedagogiskt resurscentrum och en viktig kontakt för dig som har ett barn i behov av stöd.

För närmare information se www.speres.fi/Händelsekalender.

RePoRTAge ■i koRTHeT ■

linnea Henriksson och Sophie Sjödahl har båda varit med om att ■tvätta och packa de olika stenarna i Pernå kyrkoby skolas stenverk­stad. MikAel NyBACkA

12 Hem & skola

Skolstarten är ett stort steg och de nyblivna ettorna rea-gerar på olika sätt. Huvud-värk, ont i magen och orolig sömn kan förekomma.

Agneta Backman är hälsovårda-re vid Övernäs skola i Mariehamn och van vid att ta hand om nybliv-na förstaklassare. Hon gör en häl-sogranskning där hon väger och mäter elevrna och kontrollerar syn, hörsel och blodtryck.

Helst ska en förälder vara med. Hälsovårdaren vill gärna veta mer om det allmänna hälsotillståndet och det är inte alltid säkert att en sjuåring kan berätta allt.

– Finns det allergier eller sjuk-domar i familjen? Det är bra att ha kontroll på det för att eleven ska få en så trygg skoltid som möjligt, säger Agneta Backman.

Synfel?Förstaklassarna reagerar olika på sin skolstart – för en del går det väldigt smidigt medan andra kan

få olika fysiska symptom.– Det är bra om föräldrarna är

alerta och noterar hur deras barn mår. Ställ gärna konkreta frågor. Hur trivs du med din lärare? Har du några kompisar? Det är bättre än att fråga rent allmänt hur det är i skolan, säger Agneta Backman.

Huvudvärk eller ont i magen någon gång behöver inte ge upp-hov till vidare åtgärder, men om symtomen pågår under en längre tid bör man kontakta hälsovårda-

ren. Det gäller också om barnet of-ta sover dåligt.

– Ständig huvudvärk kan ex-empelvis bero på synfel. I skolan måste man anstränga ögonen på ett annat sätt än man gjort tidi-gare och då kan det hända att ett eventuellt brytningsfel ger sig till känna.

mat och sömnTillräckligt med sömn, mat på re-gelbundna tider och tid för fri lek är A och O för nyblivna skolelever. En förstaklassare ska sova 10–12 timmar per dygn. Ett morgonmål i lugn och ro rekommenderas, en sjuåring har svårt att skynda sig.

– Jag förstår att föräldrar kan ha det stressigt på morgnarna men det är bra om man kan tänka ur barnets perspektiv och försöka ge dem den tid de behöver, säger Agneta Backman.

Ett växande barn behöver mat på bestämda tider – men det är inte alltid säkert att eleven vill ha den mat som serveras i skolan.

– Våra lärare äter med elever-na och följer med deras matva-nor. Om någon verkar äta dåligt brukar de kontakta mig och för-äldrarna.

Det är också viktigt att barnen dricker tillräckligt. En aktiv sju-åring som rasar runt varje rast be-höver ett glas vatten då och då.

Någon schemalagd aktivitet per vecka är okej men inte för många. Förstaklassarna behöver också tid för fria lekar med både fantasi och rörelse och det i sin tur medför en sak:

Begränsa tv- och dator-använ-dandet till högst någon timme per dag och låt inte barnet ha tv eller dator på sitt rum, säger Ag-neta Backman.

Även om hälsogranskningen i skolan är lagstadgad finns det många kommuner som i brist på pengar och personal slarvar med den och inte låter barnen träffa en skolhälsovårdare varje år. En del hinner inte alls med ettorna.

Helena ForSGÅrD

Skolstarten kan ge fysiska symptom

Ett av de stora problemen bland skoleleverna i dag är att de sover för lite. Det är också viktigt att familjen med ett skolbarn i huset ser över sina matvanor.

Förr kanske man inte behövde bekymra sig om morgonmå-let, det tog dagis hand om. Men nu är det viktigt att barnen äter hemma på morgonen.

– Föräldrarna måste se till att barnet går och lägger sig i tid. En sjuåring borde sova minst tio timmar per natt. Man mås-te också väcka dem i så god tid att de hinner få lite aptit, säger Carola Ray på Folkhälsan.

Ray, magister i livsmedelsve-tenskaper, anser att morgon-målet är en bra start på skolda-gen. Timmarna fram till skol-lunchen är många och långa.

– Här är föräldrarnas exem-pel viktigt. Barn gör ju inte som man säger utan som man själv gör.

Hellre mjölk än juice– Den perfekta morgonmålet består av gröt, mysli, mjölk-produkter och frukt, men al-la orkar inte äta så mycket på morgonen. En smörgås vore bra och att ersätta juicen med mjölk. Fruktjuicerna lyfter blodsockret raskt, men får det sedan att snabbt dala. Dessut-om fräter mycket juicedrickan-de på emaljen. Man borde hell-re äta en frukt, säger Ray.

Också mellanmålet är vik-tigt. Se till att det finns vettiga alternativ i kylskåpet så att inte hela ansvaret vilar på sjuåring-en. Frukt, grönsaker och smör-gås med mjölk eller kakao till, är bättre än glass eller godis.

– Det är bra att diskutera hur mellanmålet skall se ut och varför man skall äta vettigt. Är barnen ensamma eller hos nå-gon kompis börjar de lätt koka knäck eller laga chokladbol-lar. Man kan i stället uppmunt-ra barnen att laga hälsosamma lättlagade mellanmål.

TUa ranninen

Ät gott och sov mycket

agneta Backman, hälsovårdare vid övernäs skola, hälsogranskar varje höst alla nyblivna ettor. ronja anderssons blodtryck visar sig vara ■alldeles utmärkt. HeleNA FoRSgåRD

”Här är föräld-rarnas exempel viktigt. Barn gör ju inte som man säger utan som man själv gör.”

”Det är bra om föräld-rarna är alerta och noterar hur deras barn mår. Ställ gär-na konkreta frågor. ”

iNTeRVju ■

13Hem & skola

Det är vanskligt för föräldrar att resonera att de unga lever i en annan värld. Föräldrarna måste ha kunskap och be-redskap att använda internet för att förstå barnens värld och för att kunna ge dem den kompetens de behöver i livet.

Vi genomgår en snabb samhälls-förändring när det gäller de digi-tala medierna och i mitten av den finns barnen. Det här ställer stora krav på föräldrarna.

– Ju mer du vet, desto kloka-re beslut kan du göra, uppmanar Micke Gunnarsson.

Gunnarsson är en känd svensk samhällsentreprenör, bloggare och föreläsare om digitala medi-er. Han föreläste nyligen vid De ungas akademi i Helsingfors.

– Det är nya värderingar ute i samhället. I många sammanhang används internet som en svarsö-kare. Det leder till frågan om det i framtiden är viktigt om man kan eller inte kan en sak. Kanske det är viktigare att klara av att snabbt sö-ka fram ett rätt svar när allt finns tillgängligt via internet. Det här är en självklarhet för barnen, men när jag själv gick i skolan kallades det för fusk.

”Alla måste kunna digitala medier”

öka din it­kompetens så att du kan hjälpa ditt ■barn, råder Micke Gunnarsson, svensk föreläsare om digitala medier. MARiT BjöRkBACkA

För att du skall förstå ditt barns värld måste du behärska internet. ■ MikAel NyBACkA

”För tillfället används e-posten mest bland män-niskor i åldern 45–64.”

Micke Gunnarsson oroar sig över de allt större generations-klyftorna i användningen av de di-gitala medierna. För många i da-gens föräldrageneration är dato-rerna bara ett arbetsredskap som kan vara bra att ha till exempel för att kolla e-posten.

”Det var bättre förr”– Många tycker kanske att det var bättre förr och vägrar lära sig an-vända de digitala medierna, men jag säger att det är bättre att ha en teknik som man kan hantera. Vi föräldrar måste helt enkelt gilla läget!

Vi bör öka vår kompetens och samtidigt förstå funktionen ef-tersom samhällsutvecklingen in-te kommer att ta ett steg tillbaka utan tvärtom snabbt kommer att fortsätta framåt.

– Vi skall föra in våra barn i mor-gondagens samhälle. Själv tänker jag på mina barn som små frön. Jag ger dem kärlek, men bestäm-mer inte vad de skall bli, säger Gunnarsson och tillägger att vi kan skapa förutsättningar för vå-ra barn att klara sig men får inte bestämma utan måste våga släp-pa taget!

Enligt undersökningen Unga svenskar på nätet har hälften av

iNTeRVju ■

barnen i fyraårsåldern redan va-rit ute på internet. Användningen av internet ökar med åldern och bland ungdomar i åldern 12–16 är 95 procent där varje dag.

e-post för medelålders– Barn mejlar inte varandra ut-an umgås direkt via sociala me-dier. För tillfället används e-pos-ten mest bland människor i ål-dern 45–64.

Dagens unga måste kunna sa-ker som kommunikation, nät-verk och koncept för att hänga med den snabba utvecklingen.

– Föräldrarna har mycket lätta-re att engagera sig för saker som fotboll, medan de anser att dator-användningen är negativ. Barnen ser det på ett annat sätt. De kom-municerar med andra, spelar spel och är interaktiva på många olika sätt.

Att hota med att ta bort tekni-ken eller med en ständig övervak-ning för att minska datoranvänd-ningen hjälper inte.

– Det fiffigaste är att fixa förtro-endet mellan barnet och föräld-ern innan barnet beger sig ut på nätet.

MariT BjörkBacka

14 Hem & skola

En del barn upplever att de inte har någon fritid, efter-som deras hobbyer är alltför tävlings- och träningsinrikta-de. Andra igen har inte några fritidsaktiviteter alls.

Det visar enkäter som barnom-budsmannens byrå har gjort.

– Finland har alltid klarat sig bra i Pisa-proven och vill inte hal-ka ner på listan. Därför är inlär-ningsmålen i skolan ganska am-bitiösa, säger Finlands barnom-budsman Maria Kaisa Aula.

Samtidigt kan också barnens fritidsaktiviteter vara ganska pre-stationsinriktade.

– Vi har gjort undersökningar och frågat skoleleverna vilka po-sitiva och negativa saker de upp-lever i sina liv. En liten del av bar-nen upplever att de helt enkelt har alldeles för lite fritid. När man se-dan tittar på saken mer ingående, framgår det att de inte upplever si-na fritidsaktiviteter som fritid, ef-tersom de är så prestationsinrik-tade, eller också ordnas det trä-ningar så många gånger i veckan att barnen inte har tid att vara för annat, säger Aula.

– Ibland kan det kännas som om

föräldrar ville börja bygga upp ett CV för barnen redan i lågstadiet. Man försöker ordna så att barnen får alla möjliga nyttiga kunskaper och färdigheter som de sedan kan använda sig av i arbetslivet.

Utifrån barnombudsmannens enkäter kan man ändå inte sam-manställa någon statistik för att uppskatta vilken andel av alla barn och unga i Finland proble-met gäller, eller hur utbrett det är. Det handlar i varje fall om ett

rätt litet antal barn, säger Maria Kaisa Aula.

Å andra sidan är detta ett tema som återkommer i svaren i de en-käter som hennes byrå gör, och därför anser hon att det är bra om frågan uppmärksammas.

– Min fingertoppskänsla är att det är en fråga som åtminstone borde diskuteras i större omfatt-ning i huvudstadsregionen, där det finns ett stort utbud av alla möjliga fina, träningsinriktade aktiviteter, i vilka det är relativt lätt att till och med ta sig upp till nationell nivå. Här kan man i viss mening lätt gå till överdrifter, sä-ger hon.

Och så finns naturligtvis en li-ten grupp barn med motsatta pro-blem.

– En del barn önskar att de alls hade några hobbyer eller att hob-byerna inte skulle vara för dyra.

De här barnen kommer ofta från familjer där föräldrarna inte har möjlighet att bekosta aktivite-terna eller betraktar hobbyer som någon viktig sak.

mer aktiviteter i skolornaEn lösning till att skapa ett både regionalt och ekonomiskt mer

tillgängligt utbud av fritidsakti-viteter kunde vara att ordna dem i anslutning till skolorna.

– Skolorna borde ha mer efter-middags- och klubbverksamhet. Små och mellanstora kommuner skulle kunna ordna fritidsverk-samhet av olika slag efter skolda-gen i samarbete med medborgar- eller arbetarinstitutet, folkhög-skolan, musikinstitutet eller oli-ka organisationer.

Det kunde också vara en bra lös-ning med tanke på skoltranspor-terna. Om fritidsaktiviteterna ordnades direkt efter skoldagen, skulle dessutom fler barn som bor i glesbygden kunna delta.

– För dem är det ofta svårt att ta sig till kyrkbyn eller kommuncen-tret på nytt på kvällen, säger Au-la.

mera pysselHär skulle också föräldrarnas va-rierande kunskaper och färdighe-ter komma väl till pass.

– Föräldrar kan leda klubbar av olika slag. Ur barnens perspektiv kan sådana klubbar vara alldeles lika bra som aktiviteter som leds av yrkesutbildat folk. Verksam-heten behöver inte alltid vara så

hemskt märklig för att barnen ska uppleva den som meningsfull.

Aula ger föräldrar vars barn har många olika fritidsaktiviteter rå-det att diskutera saken med sina barn vad som är rimligt och vad barnen själva vill.

– Det vore också bra om de som finansierar fritidsaktiviteter, allt-så kommunerna och undervis-nings- och kulturministeriet, i större omfattning finansiera-de aktiviteter som inte är så täv-lingsinriktade, som är mer syss-lande och pysslande.

Det gäller särskilt idrotten. Unga i högstadiet som inte vill vara med i tävlings- och tränings-inriktade idrottsaktiviteter fal-ler lätt helt utanför motions- och idrottsverksamheten.

– Det finns inte tillräckligt med avspända gympakvällar, där man kan spela eller motionera tillsam-mans i en bra gemenskap, utan desto större ambitioner.

Tänker man på barnens trivsel i skolan i allmänhet, så kräver den främst att de vuxna är lyhörda för barnens önskemål. Det behöver nödvändigtvis inte heller bli sär-skilt dyrt, säger Aula.

leiF PieTilä

Stressvarning för hobbyerFöräldrar skall inte planera en cV för sina barn, utan låta dem ha en avspänd fritid. ■ MikAel NyBACkA

Diskutera fritidsaktiviteterna ■med barnen, uppmanar Finlands barnombudsman Maria kaisa au­la. leiF PieTilä

iNTeRVju ■

15Hem & skola

Till lärarenTänkte att jag skulle sända dig ett brev såhär ■

inför skolstarten. Det känns viktigt att etable-ra en kontakt med dig nu då vi i vår familj skall sända vårt barn till skolan. För oss blir det tred-je gången. Nu är det dags för familjens mins-ting att inleda sin skolgång.

Jag tror att jag känner som de flesta föräld-rar när barnet börjar skolan. Det viktigaste för mig är att han ska få vara en i gänget, trivas och ha det bra. Eller som någon förälder uttryckte det: Hela livets mening är att mitt barn har det bra. Först på andra plats kommer det där med att lära sig saker och ting, men jag tror att det första hänger ihop med det andra. Trivs man så lär man sig i regel också bättre, eller hur?

Enligt en amerikansk undersökning sker en- ■dast 18,5 procent av inlärning i skolan, resten på andra ställen i samhället. Och att våra fin-ländska barn lär sig, det behöver vi inte tviv-la på.

Skolan i dag är så mycket mer än att inhämta kunskap och det känns gott att veta att vår sko-la också handlar om att stärka den sociala ge-menskapen och jämlikheten, och att främja to-lerans och förståelse för andra människor och kulturer. Det behöver vi mera än någonsin.

Det ska det bli skoj att träffa de andra föräld-rarna. Jag antar att jag kommer att höra till de lite äldre mammorna i klassen. Undrar om det kommer att ha någon betydelse för hur jag för-håller mig till mitt barns skolgång? Jag tror att vi föräldrar i olika åldrar har olika förvänt-ningar och olika erfarenheter som gör att vi al-

la har lite olika perspektiv på skolan. Men en sak har vi alla gemensamt. Vi vill att det ska gå bra för våra barn.

Så ge inte upp när det gäller oss föräldrar. Ut-gå från att vi är intresserade av våra barns skol-gång och att vi är både villiga och fullt kapabla att ta ansvar för våra barn. Ibland kommer vi kanske att göra dig besviken, men du kommer inte vidare med föreställningen om den ”hopp-lösa” föräldern.

Blir det problem någon gång, vilket jag räk- ■nar med att det blir, vet jag att vi kommer långt om vi slår våra kloka huvuden samman och diskuterar ihop oss. Det viktiga är att vi ser att det är problemet som är problem, inte mitt barn, inte heller du eller jag.

Se också föräldragruppen som ditt stöd och din närmaste samarbetspart. Tro inte på pratet om att föräldrar i dag inte vill eller orkar sam-arbeta. Tro att alla människor har en innebo-ende kunskap till samverkan och säg det. Be om hjälp och var inte rädd för att kontakta oss. Ta hellre kontakt för ofta en för sällan. Och säg gärna att du tycker att våra barn är fina, det mår vi föräldrar bra av.

Det ska bli roligt att lära känns dig, eleverna och mina medföräldrar. Jag ställer gärna upp som klassförälder.

Med en vänlig hälsning Johans mamma Micaela

koluMN ■

– Om ni vill era barns bästa och jobba för att trygga både deras skolgång och närmiljö så rekommenderar jag verk-ligen att ni engagerar er i den lokala Hem och Skola-föreningen.

Det hälsar Roland Bäck, engage-rad ordförande i föräldrafören-ingen i Haga skola i Vasa, första-klassarnas föräldrar.

Bäck har en dotter i fjärde klass och en i förskolan. I föräldraför-eningens styrelse har han sut-tit tre år varav de två senaste som ordförande. Under samma tid har han också suttit i Förbundet Hem och Skolas styrelse.

– Hem och Skola handlar om så mycket mer än bara skolgången. De flesta lever nuförtiden i urba-niserade samhällen där man inte nödvändigtvis har den trygghet i närmiljön som på ett litet stäl-le där alla känner alla. En av Hem och Skola-föreningens viktigas-te uppgifter är att skapa trygghet och välmående.

Haga skolas föräldraförening ordnar en mångsidig verksam-het för att få så många föräldrar som möjligt att delta och lära kän-na varandra. Föreningen fick ock-så ett hedersomnämnande av För-bundet Hem och Skola i början av april för sin mångsidighet.

– Vi har till exempel ordnat ge-mensamt vårjippo med den finska grannskolan. Bara det att föräld-rarna efteråt känner igen varand-ra och hälsar på varandra i buti-ken och på gatan är en trygghets-faktor för barn.

De flesta aktiviteterna riktar sig både till föräldrar och barn, men

Skapar gemenskapRoland skulle gärna se att man ordnar kvällar där föräldrar och lärare träffas och diskuterar fritt. Att träffas som vuxna och inte i rollerna som lärare och föräldrar skulle sänka tröskeln att ta kon-takt från båda hållen tror han.

– Öppna diskussioner är väldigt viktiga, men de saknas ofta idag. Elevernas familjer är inte alls är så homogena som då vi föräldrar själva gick i skolan. Det finns i dag till exempel olika slag av familje-konstellationer, och många famil-jer har invandrarbakgrund. Att ha öppna diskussioner och försö-ka få med alla är den verkligt sto-

ra utmaningen för skolan och för-eningarna.

Roland Bäck tror att föräldra-föreningarnas betydelse kommer att öka i takt med att skolornas re-surser minskar.

– Läraryrket är mer utmanande än förut och föräldraföreningar-na kan vara ett stöd för lärarna.

Han tycker att man borde hitta nya modeller för ett fungerande öppet samarbete.

– Det finns hur mycket som helst att göra för barnen och de-ras miljö. Det är bara fantasin och tidsbristen som sätter gränser.

anne SjökViST

VESTA-LINNÉA!

PÅ LILLKLOBB-SCEN 22.9.-19.11.2011

Klobbskogsvägen 9, 02630 Esbo, tfn 09 8620 8200, gruppbiljetter till morgonföreställningar 8/9

Text och regi: Tove Appelgren

Det rör på sig hemma hos Vesta-Linnéa; Freja borde lära sig att gå, Viktor skall resa utomlands, mamma ser ut som en trött panda, Wendla bara pratar och pratar och Paul-Axel försöker läsa sina läxor. Och Vesta-Linnéa hon har huvudet fullt med tankar… vem är Alexandra, är hon en låtsaskompis eller något helt annat?

”Men en sak har vi alla ge-mensamt. Vi vill att det ska gå bra för våra barn. ”

iNTeRVju ■

i Haga skola i Vasa ordnar Hem och Skola­föreningen elevfest i maskeradstil en gång om året. ■ ANNe SjökViST

”Att ha öppna diskus-sioner och för-söka få med alla är den stora ut-maning-en för skolan och för-ening-arna.”

16 Hem & skola

Projektet Farfar i skolan har varit en succé ända sedan starten. Runt om i Svenskfin-land finns engagerade äldre som fungerar som hjälpande hand och lyssnande öra i sko-lornas vardag.

– I handarbete finns det alltid nå-got jag kan hjälpa till med, men jag gör allt möjligt. I dag ska jag berätta om min resa till Israel för några veckor sedan.

Eva Nordlund har varit ”klass-mommo” i Gerby skola i nio år, ända sedan projektet Farfar i sko-lan startade i Vasa 2002. En dag i veckan kommer hon till skolan och sin klass, som i år är en tvåa.

– Samma år jag blev pensionär blev jag också änka, och att kom-ma hit till skolan en dag i veckan är härligt. Då vet jag vad jag gör den dagen.

Hon blev värvad av sitt barn-barn Malin som då gick på andra klass, men hur länge hon ska fort-sätta vara ”klassmommo” vet hon inte.

– När de ringer då skolan börjar på hösten och vill ha mig tillbaka så kan jag inte låta bli. På det här sättet kan jag ännu bidra med nå-got som känns meningsfullt.

John Nordblad, Folkhälsans samordnare för Farfar i skolan i Österbotten, inflikar att det än-da till för några år sedan fanns en farbror född 1916 som varje vecka gick till skolan i Veikars från ål-

derdomshemmet tvärs över vä-gen.

– Både han, lärarna och barnen tyckte det var jätteroligt.

Över 100 skolor i Svenskfin-land har i dag en eller flera ”far-fäder” eller ”farmödrar” som re-gelbundet kommer dit som med-fostrare, ett annat begrepp som används. Totalt är det drygt 200 äldre som på det här sättet förgyl-ler skolbarnens, lärarnas och sin egen vardag. Men flera behövs.

– Jag önskar att pensionärsför-eningarna skulle ta upp det här. Där kunde man värva lämpliga personer. Många kanske tror att de inte ”duger”, att det är mening-en att de ska vara något slags fö-reläsare, men så är det inte. Man hjälper till med det man kan, helt enkelt.

Något speciellt kriterium finns det inte för att bli medfostra-re, förutom att man är intresse-rad förstås och tycker om att va-ra med barn.

– Och så måste personkemin

fungera. Man ska inte inkräkta på lärarens arbete. Här i Gerby bru-kar vi säga litet på skämt att en-da kriteriet att fortsätta som farfar eller farmor är att man själv hittar hem från skolan efter skoldagen.

Vuxna behövsTanken med farfar i skolan är att barnen får flera vuxna kring sig i skolan och kontakt med den äldre generationen. Det är inte en själv-klarhet för alla. De flesta medfost-rare finns i de lägsta klasserna, et-torna och tvåorna, men speciellt i slöjd behövs det ofta hjälpande händer även i högre klasser.

De flesta medfostrarna kommer till skolan en dag i veckan, och vil-ken dag det är kommer de överens om med skolan. Hela verksamhe-ten är skräddarsydd för att passa både medfostraren och klassen.

– Alla kan bidra med något och ofta med mer än man tror själv.

”Lönen” är skollunch och käns-lan av att känna sig behövd och uppskattad. Dessutom bjuder Folkhälsan på jullunch och vår-avslutningsutfärd, och några fö-reläsningar och övriga träffar.

Folkhälsan har koordinerare i Nyland, Åboland och Österbot-ten, och deras uppgift är att ord-na träffar, inspirationsdagar, fort-bildning och i övrigt samordna verksamheten.

John Nordblad tog initiativ till Farfar i skolan i Gerby skola sedan han sett ett tv-program om verk-

samheten i Cygneus skola i Åbo. – Som yrkesmilitär gick jag ti-

digt i pension och hade tid att äg-na mig åt något annat. Jag var väldigt aktiv i föräldraförening-en i skolan när mina pojkar gick här och är fortfarande aktiv i Va-sa IFK:s juniorsektion och en hel del annat, så det här passade bra för mig.

Verksamheten fungerar på oli-ka sätt i olika regioner. I Vasa finns

det medfostrare i alla svenska sko-lor numera, i andra kommuner finns de inte i en enda.

För Eva är det också en extra bonus att alla de som hon tidiga-re varit ”klassmommo” åt hälsar på henne ute på stan.

– Men det är inte alltid så lätt att känna igen dem när de små förs-taklassisterna växt upp till resliga ungdomar.

anne SjökViST

Farfar och mormor behövs i skolanjohn nordblad koordinerar Farfar i skolan­verksamheten i österbotten. eva nordlund har i nio år varit klassmormor i Gerby skola i Vasa. ■ ANNe SjökViST

iNTeRVju ■

”Alla kan bidra med något och ofta med mer än man tror själv.”