1

Handel och utveckling

Samordnad svensk politik för fattigdomsbekämpning

Maj 2002

2

Text: Robert Keller, Kajsa B Olofsgård och Niklas Ström

Ansvarig utgivare: UD-HMK och UD-BMKForm & layout: Hélène SaubertTryck: XBS Grafisk Service, Stockholm, 2002

ISBN 91-7496-287-6

3

Sammanfattning

Världen blir allt mer globaliserad. Detta har pågått sedan slutet av1800-talet. Världens länder integreras genom handel med varor ochtjänster, genom migration, finansiella flöden och genom utbyte av idéeroch kunskap. Flera tidigare extremt fattiga länder har nu blivit en delav denna process som exportörer och importörer av tjänster och till-verkade varor.

Det råder stor enighet om att ekonomisk tillväxt är en förutsättningför en uthållig fattigdomsbekämpning. Det råder också stor enighetom att handel kan vara en kraftfull motor i en politik för tillväxt.

För att leda till utveckling och minskad fattigdom behöver handels-satsningar ingå i en bredare utvecklingsstrategi som främjar en utbildadoch frisk befolkning, fysisk infrastruktur och kompetenta institutionerinom ett stabilt makroekonomisk ramverk. Handelspolitik ellerhandelsliberaliseringar kan inte ensamma leda till utveckling. Ut-vecklingsländerna har ansvar för sin egen utveckling. Vårt ansvar äratt stödja u-länderna i kampen mot fattigdomen. Det samlade svenskabiståndet arbetar utifrån detta bredare perspektiv. För att utvecklings-biståndet skall bli kraftfullt måste utvecklingshänsyn tas inom samtligaberörda politikområden. Här diskuterar vi hur utvecklings- ochhandelspolitiken kan samverka i handelsrelaterade frågor för att minskafattigdomen.

Kostnaden för nuvarande handelshinder är avsevärd. Enligt beräk-ningar gjorda av Världsbanken skulle världens samlade inkomster underen tioårsperiod öka med 2.8 biljoner US dollar om alla handelshinderavskaffades. Mer än hälften skulle tillfalla u-länderna och därmed räckaför att lyfta 320 miljoner människor ur fattigdom till år 2015. De

4

fattigaste drabbas också av högre tullar. Världsbanken har räknat utatt varor producerade av människor som lever på mindre än två USdollar om dagen möter en genomsnittlig tull på 13 procent. För osssom tjänar mer än så är motsvarande siffra fem procent.

OECD-länderna betalar varje dag ut 1 miljard US dollar i jord-brukssubventioner samtidigt som den genomsnittliga tullnivån förjordbruksvaror på dessa länders marknader är fyra gånger så hög somför industrivaror. Dumpningen av priserna på OECD-ländernas jord-bruksprodukter och de höga tullarna försvårar inte bara u-ländernasexportmöjligheter utan också deras förmåga att konkurrera på denlokala marknaden.

U-länderna möter sålunda avsevärda handelshinder på de i-landsmarknader där deras komparativa fördelar annars väl bordekomma till sin rätt. Dessutom drabbas de fattiga länderna av omfat-tande handelshinder på grannländernas marknader. Världsbanken harräknat ut att 70 procent av kostnaden för handelshinder på u-ländernasindustriprodukter drabbar dem på andra u-landsmarknader.

Sverige fortsätter att vara ett land som verkar för en öppen ochregelbaserad handel och att den ökade handeln också skall komma defattiga länderna till del. Vi driver därför kraftfullt på inom EU för attvi ska leva upp till de åtaganden vi gjort vid WTO:s ministerkonferensi Doha. Det betyder dels att EU ska vara berett att öppna upp sinamarknader på områden av särskilt intresse för u-länderna dels att viförser de fattiga länderna med det stöd de behöver för att bedrivaförhandlingarna på ett sådant sätt att deras intressen får genomslag. Viverkar också för att mer långsiktigt bygga upp handelskapacitet i u-länderna.

• Sida ökar sin budget för handelsrelaterat tekniskt bistånd (från 84

miljoner 2000 till 124 miljoner 2001).

• Sverige har ökat bidragen till WTO:s fond för tekniskt bistånd och

kapacitetsuppbyggnad med 100 procent, från åtta till 16 miljonerkronor. Detta gör Sverige till den största bidragsgivaren till WTO.FN:s handels- och utvecklingsorganisation UNCTAD får åttamiljoner kronor i bistånd varav minst tre miljoner går till upp-följning av WTO-mötet i Doha.

• Sverige är också ett av de länder som tagit initiativ till den mellan-

statliga organisation AITIC (Agency for International TradeInformation and Cooperation) vars uppgift blir att ge länder med

5

svag representation i WTO skräddarsytt stöd i WTO-för-handlingarna

• Sverige ökar sitt stöd till ITC (International Trade Center, sorterar

under WTO och UNCTAD och ger handelsrelaterat stöd). Detuttryckliga syftet är att stärka de minst utvecklade ländernasförmåga att utnyttja det förmånliga marknadstillträdet som EUerbjuder genom ”Everything but Arms”-beslutet, det vill säga attvärldens 49 fattigaste länder får exportera till EU utan fördyrandetullar eller kvoter.

• Sverige stödjer den givarsamordning som man söker få till stånd

inom det handelsrelaterade biståndet och kommer att följa upp debehov som identifierats i de fattigaste länderna som genomgåttpilotfasen av Integrated Framework, det vill säga den samordningsom sker av olika multilaterala givares handelsinsatser

• Sida har genom regleringsbrevet fått i uppdrag att integrera handels-

frågorna i sina landstrategier samt att följa upp åtagandena iUtvecklingsagendan från Doha om handelsrelaterat teknisktbistånd.

• Kommerskollegium har i årets regleringsbrev fått i uppdrag att vara

Sida behjälpligt i att leverera handelsrelaterat tekniskt bistånd.

• Sverige utreder möjligheten att starta handelspolitisk utbildning i

ett eller flera afrikanska länder.

• Start Syd-programmet, ger finansieringsmöjligheter till svenskasmåföretag som vill etablera affärssamarbete och överföra kunskaptill företag i u-länder, utvidgas till de minst utvecklade länderna.

• Sverige föreslår en ”pool” av europeiska experter. I EU stöder viarbetet med att bättre utnyttja de egna akademiska institutionernaoch handelsexperterna för handelsrelaterat bistånd.

• Sverige föreslår att det inrättas en EU-ombudsman dit u-länder kanvända sig då man drabbas av administrativa svårigheter eller andraoavsiktliga handelshinder vid export till EU.

6

Globalisering ger möjligheter

Världen blir allt mer globaliserad. Detta är inget nytt fenomen utanglobaliseringsprocessen har pågått i större och ibland mindre omfatt-ning sedan slutet av 1800-talet. Världens länder integreras genomhandel med varor och tjänster, genom migration, finansiella flöden ochgenom utbyte av idéer och kunskap. De senaste tjugo åren harintegrationen skett i en aldrig tidigare sedd skala. Särskilt påfallandeär att flera tidigare extremt fattiga länder nu blivit en del av dennaprocess, inte som under kolonialismen som råvaruleverantörer, utansom exportörer och importörer av tjänster och tillverkade varor. Förutvecklingsländerna handlar det inte om att ta ställning till om manvill delta i globaliseringen eller inte, utan det handlar om hur man påbästa sätt skall ta del av denna process och utnyttja den för att bekämpafattigdomen i det egna landet.

Vi ska här fokusera på en betydelsefull aspekt av globaliseringen,nämligen handeln med varor och tjänster. Inledningsvis behandlar visambandet mellan handel och fattigdom. I en andra del beskriver vihur Sverige kan bidra till att globaliseringen och särskilt handeln kanbli ett verktyg för fattigdomsbekämpning i utvecklingsländerna.

Tillväxt leder till minskad fattigdom

I utvecklingsländer med hög tillväxt har antalet fattiga minskat underde senaste decennierna. Det råder stor enighet om att ekonomisk tillväxtär en förutsättning för uthållig fattigdomsbekämpning. Bland faktorer

7

som anses viktiga för tillväxt återfinns oftast makroekonomisk ochpolitisk stabilitet, en utbildad och frisk befolkning, fysisk infrastrukturoch väl fungerande institutioner. Ekonomisk tillväxt behöver dock isig inte betyda att fattigdomsbekämpningen varit framgångsrik, blandannat på grund av fördelningsfrågorna. Fördelning av tillgångar somjord och utbildning har stor betydelse för hur marknaden fördelarinkomsterna via priser på produkter och arbetskraft. En och sammatillväxttakt kan ha olika konsekvenser för de fattiga. Dessutom kaninkomster fördelas genom skatter och statlig utgiftspolitik. Hurtillgångar och statsinkomster fördelas är en politisk fråga vilket belyservikten av gott styrelseskick för framgångsrik fattigdomsbekämpning.Tillväxt är alltså nödvändigt för fattigdomsbekämpning men måstekompletteras med fördelningspolitik för att uppnå en tillväxt somgynnar folkflertalet.

När det gäller kopplingen mellan handel och tillväxt uppvisarstatistiken en klar bild: Nyligen integrerade länder har upplevt entillväxt och fattigdomsminskning som är större än den grupp av ländersom i allt väsentligt står utanför globaliseringen. Det råder inget tvivelom att globaliseringen – där handeln är en viktig aspekt – har gåtthand i hand med en höjning av de fattiga individernas levnadsnivå i deintegrerande länderna. Men man kan inte med säkerhet säga att ökadhandel är orsaken till tillväxt och fattigdomsminskning. Det är för-modligen riktigt att säga att en politik som befrämjar tillväxt ochfattigdomsminskning leder till ökad handel, vilket i sin tur påverkartillväxt och fattigdomsminskning positivt. Även om handel på längresikt är positivt för tillväxt och fattigdomsbekämpning, kan det finnasgrupper av fattiga som på kort sikt förlorar på en ökad och friare handel.Detta beror på vilka deras inkomstkällor är och vilka effekter en friarehandel får för priserna på varor och tjänster som konsumeras av de fattiga.

Ökad handel ger positiva effekter

Vi har sett att det finns statistiska samband mellan handel och tillväxt.Vilka är förklaringarna och effekterna av handel? Såväl klassisk sommodern handelsteori pekar på handelns positiva effekter. Den engelskenationalekonomen David Ricardo visade redan på 1700-talet attfrihandel och specialisering enligt teorin om komparativa fördelargynnar de handlande länderna. Svenskarna Heckscher och Ohlin gjordebanbrytande bidrag till handelsteorin genom att utveckla en modell

8

att förklara handelsmönster. Senare har teorin utvecklats för att sökaförklara varför relativt likartade länder handlar med varandra.

Det finns flera skäl till att öppenhet stimulerar tillväxt: Handelnger tillgång till produkter och insatsvaror som bättre och billigareproduceras utomlands. Detta bidrar till produktion av nya produkteroch till att gamla produkter kan produceras billigare. Större marknadermöjliggör stordriftsfördelar. Konkurrenstrycket ökar. Handel ochutländska direktinvesteringar (FDI) är viktiga kanaler för teknologi-överföring i form av kunskap om marknader och produktkrav, produk-tionssätt och organisation. Allt detta bidrar till ökad produktivitetvilket är en viktig faktor för tillväxt och därmed fattigdomsminskning.

Integrering av handelsfrågorna i nationellautvecklingsstrategier

Det är viktigt att se handelsfrågorna som en del i en sammanhållennationell utvecklingsstrategi för tillväxt och fattigdomsminskning.Sverige och övriga samarbetsländer måste även bedriva en samladpolitik (bistånd, jordbruk, handel mm) som stödjer u-ländernas natio-nella strategier. I många fattiga länder utarbetas i dag så kallade. PRSP,fattigdomsstrategier enligt ett koncept som ursprungligen lanseradesav Världsbanken och Internationella Valutafonden.

Nationella strategier innehåller även element som inte har specifiktmed handel att göra, men som gynnar såväl handel som ekonomiskutveckling. Här ingår till exempel ett demokratiskt styrelseskick, ensund makroekonomisk politik och stabila spelregler understött av ettlegalt ramverk som upprätthålls av en effektiv offentlig administration.Systemen skall vara öppna för insyn och makthavare skall kunna ställastill svars. Detta är viktiga utgångspunkter även för det svenska stödet.

Ökad regional handel

En öppnare internationell handel bidrar till ökad produktivitet och tillväxt.Men det innebär också omställningar. Ett sätt att göra dennaomställningsprocess mindre abrupt är att öppna handeln med en mindreländergrupp (oftast grannländerna) snabbare än man öppnar gentemotvärldsmarknaden i stort. Denna regionala integration kan vara ett stegmot integration på den globala marknaden. En sådan begränsad mark-

9

nadsöppning ger samma principiella fördelar som en öppnare marknadgentemot världsmarknaden i stort. Större marknader, skalfördelar ochspecialisering liksom ökad konkurrens lokalt gynnar inhemska såväl somutländska investeringar och därmed utveckling och överföring av teknologi.

Under ett uppbyggnadsskede kan man på så sätt bygga uppkunskaper hos den lokala arbetskraften och få igång utvecklings-processer utan övermäktig konkurrens utifrån. Man kan då få ett bättreutgångsläge inför en mer långtgående frihandel som bör följa för attytterligare dra fördel av globaliseringen. Genom en sådan gradvisöppning fördelas också omställningskostnaderna över tiden. Fattigaländer har mindre marginaler att klara de negativa effekterna avstrukturomvandling.

I debatten varnas ofta för riskerna för handelsomfördelande effekterdå u-länder integrerar med andra u-länder. Detta innebär att handelnstyrs om så att varor man tidigare importerat billigt från ett land utanförden nybildade tullunionen ersätts med dyrare import från ett land somingår i samarbetet. Risken bör inte underskattas men måste vägas motde positiva effekterna. Kritikerna bortser inte sällan från de merlångsiktiga effekterna av regionalt samarbete. Risken minskar ocksåav det faktum att regionala marknadsöppningar i dag mestadelsgenomförs som en del av en vidare process med minskade handelshindergentemot omvärlden som helhet. Man bör också hålla i minnet attavvecklingen av traditionella handelshinder oftast endast utgör en delav ett bredare samarbete där vinster görs på allt från harmonisering avnationella regelverk över bättre utnyttjande av gemensamma resurser(till exempel vatten) och alliansbyggande i internationella sammanhangtill kulturellt samarbete.

En svårighet som mer sällan lyfts fram är den begränsade möjlighetför ökat handelsutbyte som föreligger då fattiga länder med likartadproduktion samarbetar. Medan handelsutbytet i-länder emellan främstbestår av inombranschhandel – till exempel att man både exporteraroch importerar bilar – utgörs u-ländernas handel mestadels av mellan-branschhandel, alltså av utbyte av helt olika typer av varor – tillexempel export av koppar och import av verkstadsprodukter. Dettaär också en av förklaringarna till att u-länder i så hög grad handlar medi-länder. Förutsättningarna för att lyckas med regionalt samarbete isyd ökar därför om åtminstone några av de ingående staterna har uppnåtten något högre utvecklingsnivå.

10

Sammanfattningsvis bör man sträva efter en ”öppen regionalism”,genom begränsade yttre handelshinder samt en öppenhet att ta emotnya medlemmar och att samarbeta med andra länder och länder-grupperingar.

Ett öppet regelbaserat handelssystem gynnaralla

Ett öppet regelbaserat handelssystem gynnar alla länder men är enförutsättning för att små och resurssvaga stater ska ges en rättvis chansatt utvecklas. U-länderna valde under de tidiga GATT-rundorna att istort sett ställa sig utanför förhandlingarna. Orsaken var begränsaderesurser i kombination med en ovilja att minska handelshindren påsina egna marknader. Detta är en viktig förklaring till att de produkt-grupper som är av särskilt intresse för u-länder hållits utanför förhand-lingarna om marknadsöppningar. I och med Uruguayrundan kom u-länderna att spela en helt annan roll i förhandlingarna både som aktivpartner och genom att de resultat som förhandlades fram kom att gällaalla.

En nyhet vid WTO:s ministerrådsmöte i Qatars huvudstad Dohai november 2001 var att de allra fattigaste medlemsstaterna – viaframgångsrikt alliansbyggande – kom att bli avgörande för mötetsframgång. De fattigaste länderna menar sig inte ha kapacitet att för-handla nya områden men vill heller inte längre se dessa utvecklas av i-länderna ensamma. För att lösa dilemmat har i-länderna tagit på sigatt bidra med nödvändigt tekniskt bistånd.

Grundprinciperna för det multilaterala handelssystemet är icke-diskriminering och öppenhet. Ett antal möjligheter till undantag frånregeln om likabehandling finns. De två främsta gäller länder som ingårfrihandelsavtal samt att särskilda tullpreferenser, det vill säga tull-rabatter, kan ges från i-land till u-land resp. u-länder emellan. Härutöverkan undantag göras då tre fjärdedelar av WTO:s medlemsstater äröverens om att så är lämpligt. Flertalet utvecklade stater ger särskildaförmåner till fattigare länder i närområdet eller till tidigare kolonier.Det här betyder också att u-länder på samma utvecklingsnivå möterolika höga handelshinder på OECD-marknaderna. Därmed gynnasvissa fattiga länder på andra lika fattiga staters bekostnad. Länderna iSydasien omfattas till exempel inte alls av lika omfattande preferensersom de i Afrika eller i Karibien. Före Sveriges EU-tillträde hade vi ett

11

enda preferenssystem för u-länder där förmånsnivån baserades enbartpå landets utvecklingsnivå.

Utvecklingsagendan från Doha

Sverige välkomnar överenskommelsen från WTO:s fjärde minister-möte i Doha om att inleda nya förhandlingar i syfte att ytterligare öppnaupp världshandeln. Särskilt positivt är det fokus som sätts på ut-vecklingsfrågor genom marknadstillträde för u-landsprodukter och vadavser u-ländernas särskilda behov inklusive vikten av tekniskt biståndför att underlätta deras deltagande i förhandlingarna.

I de handelspolitiska förhandlingarna är åtagandena att minskahandelshinder och handelsstörande inhemska subventioner samt attfasa ut exportstödet inom jordbruket de enskilt viktigaste. Ocksåförhandlingarna om förbättrat marknadstillträde för industrivarorliksom för tjänster är betydelsefulla för u-länderna. Här bör ocksåsärskilt nämnas referensen till resultatet från FN:s tredje konferensför de minst utvecklade länderna och därmed till arbetet för att införatull- och kvotafritt marknadstillträde för de minst utvecklade länderna(MUL).

Positiv är också den möjlighet som öppnas att komma till rätta medmissbruket av antidumpnings- och utjämningstullar. På TRIPS-området(Trade-Related Aspects of Intellectual Property Rights, det vill sägaimmaterialrätt som patent, copyright, varumärken, industridesign)enades man om att förhandla ämnen som förts fram från u-landshåll.Det särskilda beslutet om genomförande av tidigare överenskommelserliksom deklarationen om läkemedel och hälsa tillvaratar viktigautvecklingsintressen. Särskild och differentierad behandling kommeratt diskuteras tidigt i förhandlingarna och här ger utvecklingsagendanfrån Doha möjlighet att utveckla en mer ändamålsenlig sådan.

Handel: Interna och externa hinder

Sverige är en väl utvecklad handelsnation. Många svenska företag ärsåväl importörer som exportörer. Import av insatsvaror och export avfärdiga produkter görs i en miljö med välutbildad arbetskraft och led-ning, utvecklade finansiella marknader och infrastruktur, ett legaltramverk som gynnar företagande och en demokratisk regering som står

12

som garant för ekonomisk och social stabilitet. Sociala trygghetssystemsyftar till att göra strukturförändringar humana och därmed politisktmöjliga. Allt detta bidrar till ett förutsebart och ekonomiskt gynnsamtklimat som är bra för ekonomisk utveckling och handel. Mycket avdetta är svagt utvecklat eller saknas i u-länderna. De faktorer sombegränsar ett lands möjligheter att delta i världshandeln är till stor delsamma faktorer som ligger bakom ett lands svaga ekonomiska ochsociala utveckling.

Interna hinder

Bland interna hinder kan nämnas såväl utvecklingspolitiska sådana somfysiska och institutionella hinder. Enligt en WTO-enkät var deviktigaste inhemska handelshindren brist på mänskliga resurser ochen svag infrastruktur. Exempel som nämns är dålig elförsörjning, dåligtvägnät och svag lagringskapacitet. Dåligt utvecklade finansiellamarknader gör tillgången på kredit otillräcklig och dyrbar. Inte sällankonkurrerar statens upplåningsbehov om tillgängliga medel vilketdriver upp räntenivåerna.

Flera politikområden påverkar handelspolitiken: växelkurspolitik,finanspolitik, etableringsrätt, arbetsmarknadspolitik mm. Handels-politik och övrig ekonomisk politik är nära sammankopplade. Genom-förandet av en i sig sund handelspolitik i en miljö med makroekonomi-ska obalanser eller strukturella problem kan medföra att de handels-politiska åtgärderna inte ger de önskvärda resultaten. Under vissaförutsättningar kan de till och med ge negativa effekter på landets ut-veckling. För att genomföra reformer i lämplig ordningsföljd och vidrätt tidpunkt är det viktigt att handelspolitiken analyseras som en delav landets övriga ekonomiska politik.

Fattiga länder saknar inte sällan den institutionella kapacitet somkrävs såväl för export som för import. Administrationen är ofta om-ständlig och tidskrävande och öppnar därmed för förhalningar ochbestickning.

Innan företag i i-länderna gick ut på exportmarknader byggde manupp kompetens och produktionskapacitet på hemmamarknaden. Dennasaknas i stor utsträckning i de fattigaste länderna. På världsmarknadenökar kraven på produkter, såväl gällande kvalitet som produktions-metoder och flertalet u-länder har svårt att uppfylla såväl konsumenter-nas som lagstiftningens krav.

13

En konsekvens av en frihandelsvänlig politik är minskande tull-intäkter, vilket traditionellt har varit en viktig statlig inkomstkällaför många utvecklingsländer. Nya finansieringskällor måste utvecklasför att inte riskera att budgeten blir underfinansierad i förhållande tillbehoven och att det politiska stödet för en öppen och regelbaseradhandel därmed urholkas.

Marknadstillträde

Kostnaden för nuvarande handelshinder är avsevärd. Enligt beräkningargjorda av Världsbanken skulle världens samlade inkomster öka med2.8 biljoner US dollar om alla handelshinder avskaffades. Mer än hälftenskulle tillfalla u-länderna och räcka till att lyfta 320 miljonermänniskor ur fattigdom till år 2015. De fattigas export drabbas ocksåav jämförelsevis högre tullar. Världsbanken har också räknat fram attvaror producerade av människor som lever på mindre än 2 US dollar/dag möter en genomsnittlig tullnivå om 13 procent. För varorproducerade av oss som är rikare än så är motsvarande siffra fem procent.

Betydande handelshinder drabbar alltså just de varor och tjänsterdär u-länderna traditionellt är konkurrenskraftiga. För såväl jordbruketsom tekosektorn har länge särlösningar varit förhärskande. Utöver dehinder de rika länderna sätter upp mot import av u-landsvaror försvårarman också dessa länders möjligheter att utveckla sin jordbruksproduk-tion genom de kraftiga subventioner som tillämpas för att stödjaproduktionen såväl för lokala behov som för export. Härmed begränsasde fattiga ländernas möjligheter både att utveckla sina internamarknader och att bygga upp produktionskapacitet för export. OECD-länderna betalar varje dag ut en 1 miljard US dollar i jordbrukssub-ventioner – ungefär sex gånger så mycket som man ger i utvecklings-bistånd – samtidigt som den genomsnittliga tullnivån för jordbruks–varor på dessa länders marknader är fyra gånger så hög som förindustrivaror.

Ett stort problem är strukturen på våra tulltariffer. Ska u-ländernakunna utnyttja inte bara sina nuvarande komparativa fördelar utanockså få en möjlighet att utveckla sin produktion och öka förädlings-värdet i sina ekonomier behöver de marknadstillträde också på varormed högre förädlingsgrad. Systemet med tulleskalering, det vill sägaatt tullsatsen ökar med förädlingsgraden, utgör därför en svårighet. Defrämsta exemplen på tulleskalering i i-länderna återfinns inom varu-

14

grupperna kakao-, kaffe, grönsaks-, frukt-, och oljeväxtprodukter. Enillustration är EU:s tullskydd för vindruvor, som ligger på 13% medandruvjuice skyddas med en tullsats på 160%.

EU såväl som andra handelspolitiska aktörer tillämpar dessutomregler och standarder för varor och tjänster i avsikt att säkra kvalitetoch säkerhet eller för att ge information om produkten. Dessa reglerförsvårar inte sällan för u-landsexportörer. Det kan röra sig omsvårigheter att leva upp till kraven men ibland handlar det mer om attman har svårt att visa att man faktiskt gör det. De administrativareglerna kan också vara onödigt krångliga.

U-länderna möter sålunda avsevärda handelshinder på de i-landsmarknader där deras komparativa fördelar annars väl borde kom-ma till sin rätt. Dessutom drabbas de fattiga länderna av omfattandeskydd på grannländernas marknader. Världsbanken har räknat ut att70 procent av kostnaden för handelshinder på u-ländernas industri-produkter drabbar dem på andra u-landsmarknader. Att också syd-sydhandeln har en potential som vida överstiger den nuvarandevolymen visas inte minst av de kraftiga handelsökningar som sker inomramen för regionala arrangemang som den Sydamerikanska gemen-samma marknaden Mercosur och den CentralamerikanskaGemenskapen eller av den omfattande smuggling som äger rum i tillexempel Afrika.

15

Vad gör vi inom biståndspolitiken?

Handelsrelaterade insatser

Handel kan vara en kraftfull motor för tillväxt och fattigdoms-bekämpning. Ett av huvudsyftena för Sveriges samlade politik förutveckling måste vara att bättre integrera de fattiga länderna ivärldsekonomin och i världshandelssystemet. För att åstadkomma ensådan utveckling behövs förändringar dels i de handelspolitiska förut-sättningarna inklusive u-ländernas marknadstillträde dels i u-ländernasexport- och importkapacitet.

Det bästa sättet att säkra att utvecklingsintresset sätts i centrumi de handelspolitiska förhandlingarna är att garantera att u-ländernafaktiskt kan delta. Det har visat sig, inte minst vid WTO:s senasteministermöte, att u-länderna genom alliansbyggande väsentligen kanstärka sin röst. Vi kan med relativt enkla medel underlätta detta.

Ett större hinder för de fattigaste länderna än det handelspolitiskaregelverket är emellertid den begränsade utbudskapaciteten i dessaländer och bristerna i de institutioner som krävs för import och export.

Inom utvecklingssamarbetet arbetar Sverige för:

• Att stärka u-ländernas förmåga att identifiera och formulera sina

handelspolitiska intressen och att aktivt delta i förhandlingarna.

• Att i det bredare utvecklingssamarbetet stärka den institutionella

kapacitet som krävs för en fungerande handel (inklusive förmåganatt leva upp till exportmarknadernas krav).

16

• Att stärka produktion och exportförmåga för att kunna dra fördel

av ökat marknadstillträde.

Omedelbara förhandlingsrelaterade insatser

WTO-förhandlingarna har redan börjat. De fattigaste länderna har enormabrister i kapacitet och resurser. För att stärka u-ländernas möjligheter attpåverka reglerna för världshandeln till sin fördel har Sverige dubblat sinabidrag till WTO:s fond för tekniskt bistånd och kapacitetsuppbyggnad.Detta gör Sverige till den största bidragsgivaren till Världshandels-organisationen. WTO:s stöd ska svara mot de omedelbara behoven iförhandlingarna när det gäller deltagande, analys och förhandlingsteknik.

WTO kan dock inte ensamt klara av att svara upp mot ens de mestakuta behoven av förhandlingsrelaterat stöd. För att förbättra WTO-sekretariatets förutsättningar och möjliggöra mer långsiktiga insatserdriver Sverige att WTO:s fond för tekniskt samarbete ska inkluderasi organisationens reguljära budget. Det är också välkommet med detökade samarbetet mellan WTO och andra aktörer. Sverige har beslutatavsätta minst 3 miljoner kronor till FNs handelsorgan, Unctad för derasarbete med Doha-uppföljning.

Sverige är också ett av de länder som tagit initiativ till att upprätta enmellanstatlig organisation, AITIC (Agency for International TradeInformation and Cooperation), vars uppgift blir att ge länder med svagrepresentation i WTO skräddarsytt stöd i WTO-förhandlingarna. Dettaär en uppgift som WTO:s mandat inte tillåter.

För u-ländernas förmåga att utnyttja WTO till sin fördel är det ocksåviktigt att de kan använda sig av WTO:s tvistelösningsmekanism. Ettbetydande stöd i tvistelösningsprocesser ger Advisory Centre for WTOLaw (ACWL) som Sverige var med och grundade 2001. ACWL somär fristående från WTO ska hjälpa resurssvaga länder att driva de oftakomplexa och kostsamma rättsliga processerna i WTO.

Sida har ökat sitt stöd såväl bilateralt och multilateralt som tillicke-statliga organisationer. I samarbete med FNs livsmedelsorgan FAObistår man u-länderna i jordbruksförhandlingarna och via stöd till u-landsorganisationen South Centre stärker man deras kapacitet itjänsteförhandlingarna. Sida bidrar också till det arbete som det civilasamhället bedriver via International Centre for Trade and SustainableDevelopment på TRIPS-området liksom till Third World Network påämnet biosäkerhet. Sidas stöd till handelspolitiska stödinsatser uppgick2001 till cirka 35 miljoner kronor.

17

Detta är emellertid endast en början och mycket mer måste till.Det finns en beredskap från svensk sida för ytterligare insatser.

Mer långsiktighet

Utöver det akuta behovet av förhandlingsstöd behövs en mer långsiktiguppbyggnad av kunskaper och institutioner i u-länderna för identifieringav de egna intressena, policyformulering och för att upprätthålla enegen förhandlingskapacitet. I detta arbete måste de bilaterala givar-länderna liksom EU-kommissionen engageras.

Huvuddelen av Sidas handelspolitiska insatser syftar till att stödjau-ländernas långsiktiga förmåga att driva sina intressen i handels-förhandlingar. Så stödjer Sida formulering och genomförande avTanzanias handelspolitik. Myndigheten bistår också AERC (AfricanEconomic Research Consortium) som forskar kring handelspolitik ochregional integration.

Inom EU diskuteras f n hur man bättre ska kunna utnyttja de egnaakademiska institutionerna i detta syfte. Vissa europeiska universitetger redan kurser på området i u-länder. Sverige har föreslagit att eneuropeisk ”pool” ska upprättas bestående av såväl akademiker sompersoner med praktisk erfarenhet av förhandlingsarbete.

Regeringen ser i samarbete med Sida och WTO-sekretariatet övervad som behövs för att genomföra mer långsiktig kapacitetsuppbyggnadi u-länder. Genom att anordna kurser lokalt i ett u-land skulle man fåbättre spridning och förankring. Man ökar också förutsättningarna föratt kompetensen blir kvar i landet.

EU-kommissionens biståndsinsatser på handelsområdet är blandde mest omfattande i världen. Under 2001 och 2002 bekostade kommis-sionen biståndsinsatser för WTO-relaterad kapacitetsuppbyggnad förcirka 700 miljoner kronor.

Exportkapacitet

Även på områden där u-länder formellt har fritt marknadstillträde harman ofta problem att sälja sina produkter. Man behöver stöd att utvecklasin exportförmåga. Det betyder utveckling av infrastruktur ochmarknadsföring men också kunskap om förutsättningarna på ex-portmarknaderna där det ofta ställs komplexa krav på kvalitet,

18

standarder samt hygien och säkerhet. Viktigt är också att underlättagränspassage, inkl. tullhantering både av import och export. Ett braarbete görs här av Världsbanken, EU-kommissionen, International TradeCentre (ITC), FN:s organ för industriell utveckling UNIDO och bi-laterala biståndsgivare.

Sverige ökar sitt stöd till ITC med det uttryckliga syftet att stärkade minst utvecklade ländernas förmåga att utnyttja det förmånligamarknadstillträde som EU erbjuder genom EBA-beslutet (tullfritt ochkvotafritt tillträde för all export från de minst utvecklade länderna,MUL, till EU:s marknad). De program som Sverige stödjer stärkerkunskapen inom den privata sektorn i u-länder om hur man utnyttjarmarknadstillträdet, vilka ursprungsregler som gäller och hur marknads-förhållandena ser ut. Programmen syftar också till att höja kapacitetenbland företag i MUL att leva upp till EU:s specifika produktkrav,inklusive de sanitära reglerna.

Sida gav under 2001 cirka 87 miljoner kronor till handelsfrämjandeinsatser. Man ökar nu sitt stöd för att stärka utvecklingsländernashandelsrelaterade infrastruktur och underlätta deras möjlighet att levaupp till exportmarknadernas krav på kvalitet, hälsa och säkerhet.Myndigheten stöder etablerandet av standardiseringsorgan i bland annatMoçambique, Namibia, Guatemala och Jamaica.

Ett annat område av vikt för exportutvecklingen är Sidas stöd tillhandelsfrämjande som inkluderar institutionellt stöd (handelskamm-are och investeringscenter), riktat exportstöd och stöd för samarbeteföretag-till-företag. Ett program som gett goda resultat och som nuutvidgas till de minst utvecklade länderna är Start Syd-programmensom ger finansieringsmöjligheter till svenska småföretag som villetablera affärssamarbete med företag i u-länder. Målet är att snabbt fåproduktiv och lönsam verksamhet och att överföra kunskap ochkompetens till u-landsföretagen.

Identifiering, kunskap och finansiering genom krediter av poten-tiella exportprodukter inom jordbruket är exempel på verksamhet somvisat sig på ett betydelsefullt sätt kunna bidra till diversifiering av ettlands export (ett exempel är export av rosor från Zambia) och därmedminska sårbarheten hos monokulturer.

Inom ramen för Världsbankens arbete understryker Sverige viktenav att banken gör frågorna om export- och importkapacitet liksomnäringslivsutveckling till en del av de givarstödda fattigdomsstrate-gierna och att man tillsammans med FN:s utvecklingsprogram UNDPhar en samordnande roll i arbetet med Integrated Framework (IF), den

19

samordning som sker av olika multilaterala givares handelsinsatser.Världsbanken kan också spela en avgörande roll för att stödja ettekonomiskt klimat som bekämpar korruption och främjar god sam-hällsstyrning. Bankens instrument för att främja utländska direkt-investeringar genom rådgivning och garantier är också viktigt för ettlands handelsutveckling. Ett gott exempel är bankens strategi förlandsbygdsutveckling, ”Rural development strategy”, där handel ochekonomisk integration är viktiga beståndsdelar i arbetet för lands-bygdsutveckling.

Som redan framgått är naturligtvis den viktigaste förutsättningenför att u-länder ska lyckas på världsmarknaden att man överhuvudtagethar något att sälja. Sveriges – och andra biståndsgivares – breda sam-arbete för näringslivsutveckling och ekonomiska framsteg i stort bildardärför basen också för det handelsrelaterade biståndet.

Mobilisering av inhemskt och utländskt produktivt kapital förut-sätter en god och förutsägbar ekonomisk och fysisk miljö. Däri ingåren bra makroekonomisk politik, förbättrad finansiell och fysisk infra-struktur och åtgärder mot korruption. Svenska insatser rör sig om stödtill kapacitetsuppbyggnad av finansministerier, centralbanker, finansi-ella institutioner och juridiska ramverk. Det kan också röra sig ominsatser som bidrar till att reducera risk för investerare.

Insatser inom infrastruktur kan vara förstudier och genomförande-studier. Tekniska studier av detta slag kan ha stor utväxlingseffekt genomatt mobilisera kapital (från till exempel Världsbanken) för byggandeav infrastruktur. Post- och telekommunikation är ett annat tänkbartområde.

För att få fortsatt politiskt stöd för de omställningar som en öppnareinternationell handel innebär är det av stor vikt att detta tas i beaktandeoch att det svenska utvecklingssamarbetet uppmärksammar dettaområde för möjligt stöd. Det kan handla om nya alternativa finansie-ringskällor (till exempel mervärdesskatt) då tullintäkter går ned, ochdet kan handla om utbildning för arbetslösa.

Koordinering

Utmaningen i att stärka de fattigaste ländernas handelspolitiska för-måga och exportkapacitet är långt ifrån bara en fråga om att mobiliseratillräckliga resurser. Kvaliteten i stödet måste höjas, inriktningen bättremotsvara behoven och koordineringen av de olika biståndsgivarna

20

behöver förbättras. Sverige bidrar aktivt i arbetet för bättre samordningav EU:s medlemsstater liksom i OECD:s arbete för att effektiviseraleveransen av handelsrelaterat tekniskt bistånd och kapacitetsupp-byggnad.

För att effektivisera de multilaterala organisationernas handels-relaterade stöd och anpassa det bättre till de minst utvecklade ländernas(MUL) behov har WTO, ITC, Unctad, Världsbanken, IMF och UNDPinlett ett lovande samarbete med MUL och givarländer, ”IntegratedFramework”. Ett första steg (pilotfasen) i detta samarbete går ut på attstödja MUL:s arbete att identifiera sina handelsrelaterade behov ochintegrera dessa i sina utvecklingsstrategier och fattigdomsstrategier. Detandra steget är att organisationerna och givarländerna utifrån u-ländernasbehov ska leverera biståndsinsatserna utan duplicering eller luckor.Sverige stödjer programmet finansiellt med 3 miljoner kronor per åroch kommer att följa upp de behov som identifierats i de MUL somgenomgått pilotfasen av Integrated Framework.

För att i-länderna och de multilaterala organisationerna ska kunnage de stödinsatser som u-länderna efterfrågar krävs också att vi integrerarhandelsaspekter och kunnande i vårt utvecklingssamarbete. För att uppnådetta har regeringen givit Sida i uppgift att inkludera bedömningar omu-ländernas handelsrelaterade behov i Sveriges landstrategiarbete.

EU-kommissionen gör likadant och har dessutom fört upphandelsfrågorna som ett av sex prioriterade områden i gemenskapensutvecklingspolicy. Världsbanken har på liknande sätt inkluderathandelsfrågorna som ett område i PRSP-processen som styr bankensutvecklingssamarbete. Eftersom dessa två institutioner är några av destörsta aktörerna i det internationella utvecklingsarbetet kommer derasengagemang i stärkandet av handelskapaciteten att få stort genomslag.

Sverige är berett att ta på sig uppgiften att samordna satsningarnapå handelsrelaterat bistånd. I regeringskansliet pågår en översyn avmöjligheten att skapa ett kompetensforum i Sverige för kunskapsöver-föring till fattiga länder. Tanken är att ett sådant forum ska samla deresurser vi har i Sverige och andra länder i syfte att stödja u-ländernasuppbyggnad av handelspolitisk analyskapacitet och förhandlings-kompetens. Ett sådant initiativ skulle kunna vara ett viktigt komp-lement till de insatser som de multilaterala organisationerna kanerbjuda.

21

Handelspolitiken

De multilaterala förhandlingarna

Sverige är fast beslutet att leva upp till de åtaganden vi gjort i Doha.Det betyder att vi inom ramen för EU-samarbetet är beredda attkraftfullt verka för att u-ländernas intressen sätts i fokus. Konkretinnebär det en reformering av EU:s jordbrukspolitik och betydandeminskningar av EU:s tulltoppar och tulleskalering på andra områden.

Vi måste också visa lyhördhet för de intressen och särskilda behovu-länderna har då vi reformerar existerande regelverk och förhandlarom nya delar. Detta gäller särskilt de så kallade Singaporefrågorna,(investeringar, konkurrens, handelsprocedurer och transparens ioffentlig upphandling) där stort motstånd fanns hos många u-länderatt ta med dessa i förhandlingarna. Sverige är av övertygelsen att manunder diskussionens lopp bör kunna identifiera aspekter av dessapolitikområden av särskilt intresse för u-länderna. Det är naturligt attse utvecklingen av det internationella regelverket på handelsområdetsom en del av utvecklingen av en god global samhällsstyrning. Ut-vecklingen av internationellt samarbete på områden som investeringaroch konkurrens bör kunna utvecklas så att investeringar underlättas iländer med behov av nyinvesteringar och så att dessa länders regeringarstärks i förhållande till de transnationella företagen.

Utvecklandet av regler avsedda att säkra insyn i offentlig upp-handling kan bli ett viktigt hjälpmedel i regeringarnas arbete mot kor-ruption. Med bättre handelsprocedurer kan stora summor sparas.Gemensamma regler om anmälan och konsultationer innan nya

22

handelsprocedurer införs liksom möjligheten att överklaga tull-myndigheters beslut underlättar för alla parter inklusive u-länder.Detsamma gäller om man inrättar kontaktpunkter där länder och företagkan få information om de tullprocedurer och regler ett land tillämpar.

TRIPS-frågorna är av avgörande betydelse för u-länderna. Inte minstpå hälsoområdet är det viktigt att de multilaterala reglerna står isamklang med u-ländernas och biståndsgivarnas ansträngningar. VidDoha-mötet gjordes en deklaration som klart erkände att tvångs-licensiering av läkemedel får anses tillåtet under TRIPS. Detta ger länderi en krissituation rätten att själva tillverka mediciner som egentligenär patentskyddade EU har senare lagt ett förslag – som tagits väl emoti u-landskretsen – till hur man ska kunna säkra tillgången till billigamediciner också i länder utan egen produktionskapacitet.

TRIPS-avtalet innehåller också ett åtagande från i-ländernas sidaatt stödja teknologiöverföring till u-länder. Sverige ger redan biståndsåväl till ren teknologiöverföring som till utvecklandet av förhandlings-kapacitet på området. Därutöver har regeringen just inlett ett arbeteför att utveckla nya former att stödja just teknologiöverföring. För attvara framgångsrikt bör detta arbete bedrivas inom en bred krets medrepresentanter från såväl näringsliv som ansvariga myndigheter.

Vi bör också under de stundande förhandlingarna säkra att användan-det av skyddsåtgärder, särskilt mot fattiga u-länder, minskar. EU utfästesig i samband med FN:s tredje konferens för de minst utvecklade ländernai maj 2001 att verka för en multilateral överenskommelse om att avståfrån den typen av åtgärder gentemot just de minst utvecklade länderna.Sverige menar att detta borde kunna gälla samtliga skyddsåtgärder. Vibör också i förhandlingarna överväga möjligheten att bygga in bättremekanismer för att på ett tidigt skede informera u-länder om att de hotasav skyddsåtgärder eller att de inte anses leva upp till våra sanitära krav(SPS) eller regler och standarder (TBT).

Det är också en svensk målsättning att de särskilda undantag ochövergångsregler som gäller för u-länder i WTO-systemet görs merändamålsenliga. Hellre än att övergångsperioder utformas som tids-begränsade fribrev bör de konstrueras på ett sätt så att de kan skräddar-sys efter det enskilda landets behov av anpassning. Genom ett stegvisinförande av överenskomna regler understött med bistånd från de rikaländerna åstadkommer man en bättre integrering av u-länderna ivärldshandelssystemet.

Härmed inte sagt att Sverige skulle motsätta sig sådana över-gångsperioder eller undantag för u-länder. Vi är tvärtom beredda att i

23

positiv anda och från fall till fall pröva länders behov av t ill exempelförlängda övergångstider. Vare sig Sverige eller EU som helhet är hellerfrämmande för att i de förestående WTO-förhandlingarna ge u-ländernalånga övergångsperioder eller rena undantag särskilt vad avser de såkallade Singaporefrågorna där ju flertalet u-länder sagt sig ha problematt införa sådana regler inom den närmaste tiden.

Bilaterala förhandlingar

EU förhandlar eller står för närvarande i beredskap att förhandla bi-laterala frihandelsavtal med utvecklingsländer på olika nivåer. Dessaarrangemang är inte sällan en del av ett bredare politiskt samarbetemed regionen i fråga. Sverige är inom ramen för dessa överläggningarstarkt pådrivande för att dessa överenskommelser blir så långtgåendesom möjligt. Så gott som all jordbruksimport till EU bör omfattassamtidigt som avtalen bör ha de fattigare parternas intresse för ögonen.

Cotonou-avtalet (ett avtal mellan EU och stater i Afrika, Karibienoch Stillahavsområdet, de så kallade AKS-länderna) och de föreståendeförhandlingarna om frihandelsavtal inom ramen för detta är det mestutarbetade exemplet på brett samarbete med utvecklingsländer. Genomkombinationen av biståndsinsatser och handelsöppningar skapas bättremöjligheter att nå resultat. Samarbetet inbegriper också stöd till denregionala integrationen inom AKS-området.

EU bistår också den här specifika ländergruppen i deras arbete inomramen för det multilaterala handelssystemet. Bland annat har ett särskiltkontor för AKS-länderna öppnats i Genève i januari i år. En fortlöpandedialog sker dessutom kring de bilaterala såväl som kring de multilateralahandelsfrågorna inom ramen för bland annat den gemensamma kom-mittén för de båda ländergruppernas handelsministrar. Genom att dessaprocesser drivs parallellt kan de ömsesidigt stärka och underlättavarandra. De regionala förhandlingarna med EU kan fungera som enträning för AKS-länderna inför överläggningarna inom WTO. Kanländer på så olika utvecklingsnivå som EU och AKS komma överensbilateralt finns också goda förutsättningar för att flera av dessa lösningarska kunna appliceras inom de multilaterala förhandlingarna.

24

Unilaterala åtgärder

Det finns också en del Sverige och EU kan göra på eget initiativ påhandelspolitikens område. Det är fullt möjligt för EU att genomföraensidiga tullsänkningar på produkter av intresse för u-länder.

EU:s allmänna tullpreferenssystem för u-länder, GSP (GeneralSystem of Preferences), ska genomgå en grundläggande reformering varsresultat ska gälla från och med år 2005. Inför denna förändring driverSverige fortsatt på för förenklingar och en omfattande utvidgning i syfteatt göra EU:s system mer generöst. Redan dessförinnan hoppas vi påatt kunna få gehör för ändrade ursprungsregler. Särskilt inom teko-området finns utrymme för avsevärda förbättringar. I dag krävs så kalladtvåstegsbearbetning av konfektion, det vill säga det räcker inte attplagget är tillverkat i det preferenssökande landet. Också, tyget måstevara inhemskt. Tygtillverkning kräver en avsevärt mer utveckladkunskap och en tyngre investering jämfört med enbart klädproduktion.De allra fattigaste länderna – MUL – har därför problem att nyttiggörasig EU:s GSP-system på tekoområdet.

EU:s förordning för marknadsföring av ekologiska jordbruks-produkter riskerar försvåra u-länders export till vår marknad ochdärmed motarbeta en ökning av hållbar jordbruksproduktion i världen.EU:s trovärdighet i fråga om arbetet med hållbar utveckling ifrågasättsnaturligtvis härmed. Sverige har i Johannesburgprocessen understrukitatt EU måste säkra att våra krav inte fungerar diskriminerande.

Länder och regioner har också konkreta tillämpningsföreskrifteroch administrativa rutiner som kan fungera som handelshinder för tredjeland. Sådana bestämmelser är i allmänhet mer svårforcerade för ett u-land med begränsade resurser och kanske helt andra referensramar ände i nord. Ett exempel på sådana hinder är att apelsiner för att få säljaspå den europeiska marknaden måste vara gula. Annars är de inte mogna.I tropiska länder finns apelsinsorter som är gröna också då de mognat.En mauretansk exportör som funnit en intresserad köpare i Tysklandav den kamelost hon tillverkade kunde inte genomföra affären på grundav att den testmetod EU använder för att upptäcka bakterier i mjölkinte fungerar på kamelmjölk.

För att i möjligaste mån undvika den här typen av oavsiktliga ochofta onödiga handelshinder har Sverige inom EU föreslagit upprättandetav en Ombudsman dit u-länder kan vända sig för att söka reda ut denhär typen av problem.

25

Koherens – ett nytt sätt att arbeta

Globkom, den parlamentariska utredningen om Sveriges politik förglobal utveckling, understryker behovet av ökad koherens i svenskpolitik. Det innebär att samtliga politikområden samverkar för ut-vecklingsmålen. Man poängterar nödvändigheten av ökad samordningoch förbättrade kunskaper om utvecklingsfrågor i regeringskansliet ochövriga delar av statsförvaltningen. Syftet med den omorganisation avUD som genomfördes i mitten av 1990-talet var att öka möjligheternatill koherent agerande mellan särskilt utveckling och handelspolitik.Vid UD:s enhet för internationell handel har man under senare år valtatt arbeta på ett mer integrerat sätt med det uttryckliga syftet attinlemma utvecklingsaspekterna inom alla politikområden. Vad gällerfrågan om handel och utveckling arbetar inte bara enheten för Inter-nationell Handelspolitik och den för Global Utveckling nära varandra.Det finns ett informellt nätverk som inbegriper också ansvarigamyndigheter, det vill säga Sida och Kommerskollegium. Alla principiellaWTO-relaterade frågor bereds i en särskild beredningsgrupp där enbred krets från departement och myndigheter ingår. Härutöver samlarden särskilda referensgruppen för WTO-frågor regelbundet företrädareför näringsliv, fackföreningar och ideella organisationer för att förbättraunderlaget för regeringens ställningstaganden och positioner underförhandlingens gång.

Samarbetet mellan Sida och Kommerskollegium har utvecklats påett mycket positivt sätt under senare år både som resultat av de initiativde själva tagit och som resultat av uttryckliga instruktioner från re-geringen. Regeringen har också i årets regleringsbrev till Sida tydligareän tidigare instruerat myndigheten att integrera det handelsrelateradestödet i biståndet. Detta ska ske såväl i form av kapacitetsuppbyggnadpå handelsområdet som genom konkret uppföljning till Doha-deklarationen och stöd till u-ländernas vidare deltagande i de före-stående multilaterala förhandlingarna. Regeringen har dessutom instru-erat Kommerskollegium att utveckla sin kompetens att stödja Sida iarbetet med handelsrelaterat bistånd. Nyligen gav regeringen Sida ochKommerskollegium i uppdrag att gemensamt utreda effekterna försvensk del av överenskommelsen i Doha.

Också internationellt har den här bredare ansatsen allt mer vunnitgehör. Under senare år har vi sett en process som tog ett viktigt stegvåren 2001 i och med FN:s tredje konferens för de minst utveckladeländerna. Här anlades det breda utvecklingsperspektivet där med-

26

vetenheten om att bistånd bara är ett sätt att finansiera utvecklingblev tydlig. EU kunde inför konferensen ta beslut om helt fritt mark-nadstillträde för MUL. Övriga i-länder förband sig att arbeta motsamma mål.

Ytterligare ett steg togs med Doha-deklarationen där utvecklings-aspekten sätts i fokus på ett nytt sätt och där de rika länderna förbindersig att förse de fattiga med tekniskt bistånd så att dessa ska kunna deltai de förestående bitvis krävande överläggningarna på ett meningsfulltsätt.

Handel och god samhällsstyrning fick en framskjuten plats vid denstora konferensen om utvecklingsfinansiering i Monterrey i mars i år.Bara det faktum att FN, Världsbanken, Internationella Valutafondenoch WTO gemensamt anordnade ett arrangemang som detta måste sessom en betydande framgång.

Nästa stora steg framför oss är naturligtvis konferensen om hållbarutveckling i Johannesburg i månadsskiftet augusti-september.

Koherens kräver politisk vilja och tydlighet från högsta nivå. Ettexempel på att detta är statsministerns engagemang i de globala frågornagenom initiativet för global rättvisa och uthållig utveckling. Genomstatsministerns initiativ samverkar olika delar av Regeringskansliet irealiteten med utvecklingsfrågorna som ledstjärna. Initiativet är,tillsammans med handelsministerns uppdrag i regeringsförklaringen2000 att formulera en samlad svensk globaliseringspolitik, genom dettaockså en nyttig praktisk övning som föregår den kommande ”koherens-propositionen” byggd på Globkoms betänkande.

27