goda jobb eller god natt, finland – sammandrag

Januari 2015

Tilläggsinformation: Olli Koski [email protected] tfn 020 774 0150

Beställningar: FFC tfn 020 774 000

mailto:[email protected]

INNEHÅLL INLEDNING ...................................................................................................... 3 1. MER ARBETE ............................................................................................ 3

Den ekonomiska politiken bör fokusera på sysselsättningen ................................. 3 Inkomstpolitiken försvarar sin plats ....................................................................... 4 Inkomstfällorna bör avskaffas ................................................................................. 4 Arbetskraftspolitikens renässans ............................................................................ 5 Fler bostäder = fler sysselsatta ............................................................................... 5 Jobb inom nya och växande branscher ................................................................... 6 EU bör främja sysselsättningen ............................................................................... 7

2. BÄTTRE PRODUKTIVITET ........................................................................... 7

Kollektivavtalen främjar produktiviteten ................................................................ 8 Renhårig konkurrens genom att iaktta arbetsvillkoren .......................................... 8 Utbildningen bör svara mot nya behov .................................................................. 8 Examen för alla i arbetsför ålder ............................................................................. 9 Fler medelstora och stora företag .......................................................................... 9 Tillväxt med ägarpolitik ......................................................................................... 10 Satsningar på infrastruktur ................................................................................... 10 Effektiv industri genom klimat- och energipolitik ................................................. 11 Innovationer från personalen bör tas i användning ............................................. 12 Den offentliga sektorn ska delta i att förbättra produktiviteten .......................... 12

3. MINDRE INKOMSTSKILLNADER ............................................................... 13

Service som stödjer familjerna.............................................................................. 13 Skatter med förnuftig progression ........................................................................ 14 Rättvisare fastighetsskatt ...................................................................................... 14 Momsbeskattningen bör utredas ......................................................................... 15 Skatteläckaget bör fås under kontroll ................................................................... 15

4. TRYGGHET I ARBETSLIVET ....................................................................... 16

Utkomstskyddet försäkrar mot risker ................................................................... 16 Arbetspensionen är lön som överförs till pensioneringen ................................... 16 Tillgången på företagshälsovård måste förbättras ............................................... 17 Trygghet för dem som har korttidsjobb ................................................................ 18 Ny kompetens för framåt ...................................................................................... 19 Grå ekonomi måste bekämpas ............................................................................. 19 Hållbara anskaffningar med upphandlingslagen .................................................. 19

Goda jobb eller god natt, Finland 3

INLEDNING Finlands framgång har byggt på att gemensamma avtal har ingåtts. Världen har för-ändrats, och den ekonomiska marknaden och arbetsmarknaden har gjort att Fin-land ställts inför nya utmaningar. Vi måste vara på alerten för att kunna svara på förändringarna i omvärlden, men också hålla fast vid de styrkor som konstaterats vara goda.

Det finländska avtalssamhället måste ingå i verktygsbacken för vår ekonomiska po-litik även framöver. Genom trepartssamarbetet har vi uppnått goda resultat med tanke på samhällsekonomin och finländarnas köpkraft. Omfattande arbetsmark-nadsavtal har skapat en god grund för ekonomisk tillväxt och för sysselsättningen. Samarbetet har fungerat även under svåra tider. När Finland i mitten av den kom-mande valperioden firar hundra år av självständighet, är det på sin plats att skissa upp principerna för samarbetet inför följande århundrade.

När omvärlden förändras måste vi kunna granska saker och ting ur olika syn-vinklar. FFC vill även framöver stå på den svagares sida på arbetsmarknaden liksom i samhället överlag. Löntagarna måste kunna erbjudas trygghet då ekonomin och arbetslivet förändras. Behovet av rättvisa kvarstår – målet är att garantera frihet och rätt till ett gott liv för alla finländare oberoende av inkomst eller förmögenhet.

FFC har utarbetat ett program som underlag för diskussioner och debatter inför riksdagsvalet. Vi valde ut de fyra viktigaste utvecklingsobjekten i Finland och in-ordnade förbättringsmöjligheterna under dessa fyra mål. Det här är ett samman-drag av programmet, som i sin helhet finns på finska på FFC:s webbplats eller kan beställas hos FFC.

1. MER ARBETE Finlands sysselsättningsgrad har stagnerat nästan permanent på en nivå som är lägre än sysselsättningsgraden i de övriga nordiska länderna. Arbetstillfällen har förlorats framför allt inom industrin, men också inom tjänstesektorn och den of-fentliga sektorn. Vi kan nå ett rättvist, välmående och inkluderande välfärdssam-hälle endast på ett sätt: genom ökad sysselsättning. Det behövs åtgärder som ökar såväl efterfrågan som utbudet på arbete.

Den ekonomiska politiken bör fokusera på sysselsättningen

Den ekonomiska politikens viktigaste uppgift är att förbättra den ekonomiska till-växten och sysselsättningen. Exportbranschernas konkurrenskraft måste stärkas ge-nom att man långsiktigt stödjer företagens verksamhetsförutsättningar och inno-vationssystem. Servicesektorns produktivitet och sysselsättningsförutsättningar måste förbättras.

En tillräckligt stor sysselsättning skapar en bred skattebas, med vilken offentlig ser-vice och social trygghet kan finansieras. Effektiviteten inom den offentliga sektorn måste förbättras genom en ambitiös reform av servicestrukturen. Även kommun-strukturen måste utvecklas för att få fram starka primärkommuner.

4 Goda jobb eller gott natt, Finland

Om den offentliga ekonomin står på en hållbar grund skapas möjligheter för en sysselsättningsstödjande konjunkturpolitik. Finlands skuldkvot måste fås under kontroll, och när ekonomin börjar växa fås att minska. En måttlig skuldnivå möj-liggör en stimulerande politik under nästa konjunkturnedgång. Också i framtiden måste man våga göra investeringar som stärker tillväxten och sysselsättningen.

• Nästa regering bör ställa upp ett realistiskt och ambitiöst sysselsättningsmål.

Inkomstpolitiken försvarar sin plats

En centraliserad inkomstpolitik spelar en stor roll när det gäller att förbättra Fin-lands konkurrenskraft. Priset på arbetet är inte Finlands främsta konkurrensmedel. Viktigast är en produktivitetsökning som ger plats för en god lönenivå.

• Under de närmaste åren är det viktigt att trygga köpkraften genom att sam-manjämka skatte- och lönepolitiken. Det är motiverat att främja den fin-ländska avtalsmodellen och lösningar med vilka man tryggar utvecklingen av köpkraften och förbättrar sysselsättningen och konkurrenskraften.

Inkomstfällorna bör avskaffas

Arbetslöshet beror vanligen på att det inte finns tillräckligt med jobb – inte på att det inte lönar sig att arbeta. Man bör kunna förbättra sin ekonomi genom att jobba. Drivfjädern för att man ska ta emot ett arbete är att man får högre inkomster. Man kan sporra till arbete antingen genom att skära ner bidrag till arbetslösa eller genom att stödja dem som arbetar. Stöden till de svagaste får inte skäras ner, så det enda alternativet är att förbättra situationen för dem som jobbar och att förbättra syssel-sättningen.

• Bostadsbidraget bör anpassas bättre till inkomsterna så att även låginkomst-tagare har rätt till bidrag. Eftersom bostadsbidraget i snabb takt minskar vid högre inkomster blir det då mindre lönsamt att arbeta.

• Vi behöver inte nya sanktioner, utan rehabilitering och arbetskraftspolitik av hög kvalitet. Med hjälp av en inkluderande social trygghet och rehabili-terande arbetsverksamhet skapas det möjligheter för sysselsättning samti-digt som delaktigheten i samhället ökar. Myndigheterna bör samarbeta bättre och den arbetslösas delaktighet i uppbyggandet av sin väg ut i arbets-livet bör främjas.

• Man bör lätta på beskattningen av låga löner. De som börjar jobba får inte bestraffas genom beskattningen.

• Barnfamiljernas och i synnerhet ensamföräldrarnas möjligheter till arbete måste stödjas genom en barnförhöjning av arbetsinkomstavdraget.

• Dagvårdsavgifterna bör sänkas och anpassas till vårdtiden, så att deltidsar-betare inte behöver betala fullt pris. Höga avgifter kan minska föräldrarnas intresse för att återgå till jobbet.


• Invalidpensionerna och lönerna bör sammanjämkas bättre. De nuvarande osmidiga inkomstgränserna hindrar folk att återgå till arbetet, eftersom pensionen dras in om gränserna överskrids. Pensionen borde minska grad-vis i takt med att inkomsterna stiger.

Arbetskraftspolitikens renässans

Med hjälp av arbetskraftspolitiken gör man det lättare att hitta nytt jobb och att uppdatera kompetensen. Modellen med omställningsskydd hjälper vid uppsäg-ningar och permitteringar. Ungdomsgarantin har ökat åtgärderna för att sysselsätta unga, och den bör vidareutvecklas. På grund av den ökade ungdomsarbetslösheten, som till en del beror på det svåra ekonomiska läget, behövs även nya åtgärder.

Långtidsarbetslösheten har ökat i stadig takt – över 90 000 långtidsarbetslösa är en alarmerande hög siffra. Det är inte möjligt att få bukt med den strukturella arbets-lösheten utan resurser eller samverkan över sektorerna.

• Arbetskraftspolitikens resurser bör tryggas. Arbets- och näringsbyråerna måste erbjuda personlig service till alla arbetslösa som behöver det.

• Kommunernas ansvar inom arbetskraftspolitiken har vuxit under senare år. Det behövs tillräckliga resurser för att kommunerna ska kunna sköta sitt ansvar.

• Utbudet av arbetskraftstjänster och aktivåtgärder för arbetslösa måste ökas.

• Det behövs gemensamma åtgärder från olika sektorer och bättre informat-ion för att främja sysselsättningen bland unga och förhindra marginali-sering.

• Det behövs ett starkt mångprofessionellt samarbete för att få bukt med lång-tidsarbetslösheten.

Det bör fästas ännu effektivare uppmärksamhet vid invandrarnas förutsättningar att få jobb. Språkutbildning som täcker arbetsmarknadens behov gör det lättare för invandrarna att snabbt få jobb. Arbetsgivarnas ansvar för språkutbildningen bör ökas, framför allt vid direkt rekrytering från utlandet. Kompletterings- och vuxen-utbildningen för invandrare samt erkännandet av examina och kompetens bör för-bättras.

Arbetstagarna bör behandlas jämlikt när de söker arbete och inom arbetsgemen-skapen. Nolltolerans måste gälla för rasism och diskriminering. Arbetsrelaterad in-vandring bör baseras på en verklig arbetskraftsbrist. Bedömningen av tillgången på arbetskraft bör grunda sig på statistiska analyser. Det är inte motiverat att slopa till-gångsprövningen när arbetslöshetssiffrorna är höga och övervakningen av arbets-förhållandena och lagstiftningen är bristfällig.

Fler bostäder = fler sysselsatta

Den största orsaken till det dyra boendet är bristen på planerad tomtmark. Kom-munerna bör åläggas ekonomiska sanktioner om de inte kan anvisa en tomtreserv


för bostadsbyggandet för fem år framåt. Produktionen av tomtmark gällande allt från planläggning till tillståndsförfarande måste försnabbas. Det kan vara motiverat att överväga att begränsa besvärsrätten att gälla endast delaktiga. Det bör vara möj-ligt att snabbt ändra kontorslokaler till bostäder.

Bostads- och trafikpolitiken bör kopplas samman. När staten finansierar trafikin-vesteringar bör den avkräva kommunerna ett långsiktigt och bindande avtal om byggande av bostäder. Finland behöver ett starkt ministerium för byggd miljö som ska svara för markanvändningen, byggandet, boendet och trafiken. Därmed skulle man slippa en administration som ger näring åt en splittrad samhällsstruktur och få ett starkt instrument för styrningen av markanvändningen.

Att ägarbostäder gynnas i beskattningen minskar arbetskraftens rörlighet och orsa-kar arbetslöshet. Skattestöden höjer bostadspriserna och ökar skuldsättningen, men beaktar inte stödbehovet. Resekostnaderna mellan hemmet och arbetsplatsen bör kunna avdras enligt de verkliga kostnaderna i förvärvsinkomstbeskattningen.

• Kommunerna bör åläggas att planlägga fler bostäder. Sanktioner bör använ-das och villkor ställas upp för statens deltagande i infrastrukturprojekt.

• Ett ministerium för byggd miljö bör inrättas för att ansvara för markan-vändningen, boendet och trafiken. Huvudstadsregionen behöver en metro-polförvaltning och landskapen en stark kommunstruktur.

• Bostadsbyggandet och planläggningen bör göras snabbare genom att minska onödig reglering och genom att begränsa besvärsmöjligheterna.

• Stöd för boendet bör inriktas mer till de boende.

• Inom beskattningen ska man gå in för att behandla olika boendeformer jäm-likt och för att främja möjligheterna att arbeta.

Jobb inom nya och växande branscher

Med en aktiv näringspolitik kan arbete och nya tillväxtbranscher skapas. Det vik-tigaste är att förbättra verksamhetsförutsättningarna, inte att sålla fram vinnare. Finland har en högklassig kompetens som kan utnyttjas till att bygga upp ny indu-stri och export. Till exempel industriellt internet kan erbjuda en konkurrensfördel. Starka branscher är även cleantech, marinindustrin, bioekonomin och det arktiska kunnandet. Investeringshinder bör undanröjas genom att utveckla tillståndssyste-met utan att pruta på miljömålen. Gruvindustrin bör utvecklas på ett hållbart sätt. I en Green Mining-vision leder miljövärden, turism och gruvindustrin tillsammans till framgång.

Servicebranscherna har av tradition inte fått tillräcklig uppmärksamhet. En förle-gad inställning har blivit vår tragedi: ”Vi kan inte leva av att tvätta varandras skjor-tor”. I själva verket kan många leva av att utföra tjänster åt andra. Regeringen bör genomföra ett tillväxt- och sysselsättningsprogram för servicebranscherna, vilket innehåller klara långsiktiga mål. Även exporten av tjänster bör utvecklas.


Turismen är en av de snabbast växande branscherna i världen, men Finland har inte i tillräcklig grad utnyttjat sina naturvärden. Utländska investerare bör lockas till branschen, eftersom det är svårt att skala upp verksamheten tillräckligt mycket en-bart med inhemska krafter. Elskatten för energiintensiva och internationellt kon-kurrensutsatta servicebranscher, som skidcenter, bör sänkas till elskatteklassen för industrin.

• En aktiv näringspolitik behövs för att främja investeringarna och tillväxt-branschernas verksamhetsförutsättningar.

• Ett tillväxt- och sysselsättningsprogram startas för servicebranscherna.

EU bör främja sysselsättningen

EU-ländernas ekonomiska politik sammanjämkas genom den ekonomiska plane-ringsterminen. EU:s komplicerade ekonomiförvaltning kommer sannolikt att strömlinjeformas. Här bör sysselsättningen och tillväxten ställas upp som mål för EU. Om det blir aktuellt med ändringar i grundfördraget bör Finland driva på att det sociala protokollet tas in i fördraget.

I Finland bör EU:s strukturfonder utnyttjas för att förbättra en hållbar sysselsätt-ning. Ur socialfonden bör arbetslivsprojekt få de medel som anvisats för sådana.

• Det finns orsak att diskutera Europeiska centralbankens mandat. Den nu-varande modellen kunde ersättas med mål som bättre stödjer sysselsätt-ningen eller genom att i målen ta upp en stabil ekonomisk tillväxt och syssel-sättningen.

• EU bör ingripa i skadligt stora bytesbalansöverskott. Överskott i ett land är alltid underskott i ett annat.

• En konjunkturutjämnande ekonomisk politik kunde underlättas om inve-steringar som stöds av Europeiska investeringsbanken inte beaktas i den offentliga ekonomins underskottskriterier inom planeringsterminen.

2. BÄTTRE PRODUKTIVITET För att höja produktiviteten krävs det målmedvetna åtgärder inom arbetslivet och näringspolitiken. Finlands styrka har varit vårt utbildnings- och innovationssystem, och på det kan vi även bygga vår framtid.

Alla de bästa innovationerna kan inte skapas i Finland, utan idéer bör också plockas upp på annat håll. Finland bör internationaliseras men hålla fast vid sina egna styr-kor. Utländska investeringar är välkomna inom näringslivet. Utländskt ägande är inte heller nödvändigtvis ett hot, eftersom det ger möjlighet för företagen att växa och satsa på nya innovationer.


Kollektivavtalen främjar produktiviteten

Det är viktigt att hålla kvar det finländska systemet med kollektivavtal med tanke på arbetsmarknadens stabilitet och hela samhällsekonomin.

Minimivillkoren för anställningsförhållandena tryggas med hjälp av allmänbin-dande kollektivavtal. Med avtalen kan man förhindra lönedumpning och snedvrid-ning av konkurrensen mellan företagen samt styra löneförhöjningarna centralt. De allmänna förhöjningarna stödjer produktiviteten och köpkraften samt garanterar alla en rättvis förtjänstutveckling.

Lokala avtal görs upp utifrån de allmänbindande kollektivavtalen. Förutsättning-arna för avtal på arbetsplatsnivå liksom förhandlingskulturen bör utvecklas så att parterna är genuint jämlika.

• De allmänbindande kollektivavtalen ses som en hörnsten för avtalssam-hället. Avtal på lokal nivå utvecklas i samförstånd för att garantera rättvis flexibilitet.

Renhårig konkurrens genom att iaktta arbetsvillkoren

Med för låga löner avses löner som är lägre än minimilönen i kollektivavtalen. För låga löner snedvrider konkurrensen och orsakar förluster för samhället då skatter och pensionsavgifter inte flyter in. De enda påföljderna för arbetsgivarna är att be-tala vad de är skyldiga. Därför måste avtalsvidriga löner kriminaliseras.

Arbetsgivarna har inom gränserna för lagstiftningen och kollektivavtalen rätt att välja vilket kollektivavtal som tillämpas på en arbetsplats. Vid avtalsshopping för-söker arbetsgivaren byta kollektivavtal endast för att spara kostnader eller nå kon-kurrensfördelar. Avtalsshopping försvagar avtalssystemet och arbetsvillkoren. Det bör finnas enhetliga spelregler för arbetsgivarnas ensidiga avtalsbyte.

• Avtalsvidriga löner måste kriminaliseras.

• Det bör på trepartsbasis skapas gemensamma spelregler för arbetsgivarnas ensidiga byte av kollektivavtal och lagstiftningen bör utvecklas.

Utbildningen bör svara mot nya behov

De yrkesinriktade grundexamina förnyas 2015 och kompetensen får större tyngd. Under den kommande regeringsperioden är det viktigt att permanenta 2+1-mo-dellen. Enligt den modellen kan unga flytta från en läroanstalt till en arbetsplats för att slutföra sin examen med läroavtal. Perioder på över sex månader på en arbets-plats genomförs med läroavtal. Då vet såväl studeranden, arbetsplatsen som läro-anstalten hur ansvaret är fördelat.

Även de vuxnas kompetens bör uppdateras. På grund av strukturomvandlingen inom ekonomin behöver fler och fler nya färdigheter eller så måste de omskola sig till ett nytt yrke. Hur Finland kommer att klara sig beror i väsentlig grad på hur vuxenutbildningen kan svara på arbets- och näringslivets behov. Behovet av att på


kort och lång sikt kunna förutse kompetensbehoven ökar. Den yrkesinriktade vux-enutbildningen behöver förstärkas – nu har den drabbats av en hård sparkur.

Högskolornas, i synnerhet yrkeshögskolornas roll som vuxenutbildare växer. Fun-gerande studievägar från yrkesstudier till yrkeshögskolor kräver ett nära samarbete. Utbildningsvägarna för vuxna bör utvecklas målmedvetet, och yrkeshögskolornas utbud av vuxenutbildning måste utvidgas.

• 2+1-modellen som kombinerar skol- och läroavtalsstudier permanentas. Perioder med inlärning i arbetet på över sex månader avläggs som läroavtal.

• De offentliga resurserna för vuxenutbildning bör ökas. Vuxenutbildningens roll inom yrkesutbildningen stärks. Ställningen för utbildningsanordnare specialiserade på yrkesutbildning för vuxna tryggas när nätverket av utbild-ningsanordnare förnyas.

Examen för alla i arbetsför ålder

I Finland saknar över 400 000 personer i arbetsför ålder en examen efter grundsko-lan. Av dessa är 120 000 under 30 år. Samhällsgarantin för unga gör att allt fler unga avlägger gymnasieexamen eller yrkesexamen på andra stadiet. Det är viktigt att sträva efter att förlänga läropliktsåldern. Det lönar sig att satsa på kompetensen hos vuxna som har endast grundskolebetyg, eftersom de som avlagt en examen lättare får jobb och arbetar längre.

För att personer i vuxen ålder kan avlägga en examen krävs det flexibilitet, styrning och uppmuntran. Läroanstalterna bör stärka samarbetet med arbetslivet för att bygga upp en ny utbildningsmodell.

• Kompetensen hos vuxna som endast gått igenom grundskolan bör höjas. Målet bör vara att senast 2025 ska alla vuxna i arbetsför ålder ha examen på minst andra stadiet.

Fler medelstora och stora företag

Medelstora och stora företag utgör ryggraden i ekonomin. De har resurser för pro-duktutveckling, expansion och bättre produktivitet. Inom innovations- och finans-marknadspolitiken har man fokuserat på mikroföretag och start up-företag. Men de medelstora och stora företagen får inte glömmas bort.

Forsknings-, utvecklings- och företagsstöd bör riktas branschneutralt. Målet för finansieringen bör vara fyra procent av bruttonationalprodukten, vilket nås om fö-retagens produktutveckling ökas. Nya verktyg, som Tekes riskfinansieringsinstru-ment, hjälper företagen att locka till sig privat finansiering.

Tekes f&u-stöd går till små och medelstora företag samt till företag som söker till-växt och internationalisering. Kriterierna gör att en stor del av företagen inte kan få stöd. Det viktigaste kriteriet bör vara förmågan att skapa något nytt, men också sysselsättningseffekterna bör beaktas. Tillräckliga direkta stöd som går till en stor


målgrupp sprider nyttan också till andra än de företag som får finansiering. Hem-mamarknadsföretagen och aktörerna inom den offentliga sektorn borde ha bättre möjligheter till stöd.

• Samma spelregler ska gälla för alla företag så att det inte uppstår hinder för tillväxten.

• Medelstora och stora företags innovationer främjas med innovationspolitik då det är till nytta för hela ekonomin.

• Internationalisering tas som utgångspunkt för innovationspolitiken.

• Tekes, Finnvera och Finlands Industriinvestering utvecklas aktivt.

Tillväxt med ägarpolitik

Huvudprincipen för statens ägar- och näringspolitik är att skapa ny ekonomisk till-växt. Tillväxten skapas i sista hand av arbetstagarna och företagen. Staten bör ha en målinriktad syn på att utveckla trafik-, informations- och energinäten. Intäkterna av försäljning av statens egendom, eller en del av utdelningen, bör användas för ett nytt industriprogram, med vilket den industriella basen förnyas. I regel bör nya fö-retag eller strukturer ha en majoritet av privata investerare.

I alla statsbolag bör personalen kunna lägga fram sina synpunkter direkt till styrel-sen. Från fall till fall bör personalen också vara representerad i bolagens styrelse eller ledningsgrupp. Man bör ta modell av Sverige där personalens representanter ofta är sakkunnigledamöter i styrelserna. Staten måste kräva ett förstklassigt företagsan-svar av sina bolag.

Staten bör fästa större vikt vid valet av styrelseledamöter i sina bolag. Staten bör via sina bolag främja en rimlig belöningsnivå. Belöningen bör inte grundas endast på det affärsekonomiska resultatet, utan även på personalens välbefinnande och på samhällsansvaret.

• En aktiv ägarpolitik, som syftar till förnyelse av näringsstrukturen och bättre tillväxtförutsättningar för Finland, utvecklas.

• Personalens representation i stats- och kommunägda bolags förvaltning för-bättras.

Satsningar på infrastruktur

Genom finansiering till trafiknätet tryggas en smidig trafik i människornas vardag och en smidig logistik för industrin. Det viktigaste inom trafikpolitiken är att stoppa förfallet av vägar och järnvägar. Reparationsskulden uppgår till 2,3 miljarder euro. Det behövs en avsevärd nivåförhöjning av finansieringen av trafikledshållningen, men beslutsfattarna måste också prioritera trafiknätet bättre.

Konkurrensen mellan metropolerna och städerna blir allt mer påtaglig. Tyngd-punkten för trafikinvesteringarna kommer allt mer att ligga på förbättringar av stä-


dernas interna kollektivtrafik, men även på snabbare spårförbindelser mellan till-växtcentra. I stadskärnorna är främjandet av promenad- och cykelvägar en viktig del av en utveckling med dragningskraft.

Inom spårtrafiken betonas även investeringar i bangårdar som är viktiga för att tra-fiken ska flyta. Behovet av dessa investeringar har ökat i takt med att den nuvarande utrustningen inom person- och godstrafiken har föråldrats och tågen blivit längre. Vägnätets kapacitet i Finland är i huvudsak tillräcklig och tyngdpunkten inom finansieringen ligger på underhållet.

Under de närmaste årtiondena kommer trafiken snabbt att omvandlas mot konsu-menttjänster. Vi kommer att se en stor mängd olika smarta tillämpningar. Förvalt-ningen och lagstiftningen måste göra dessa möjliga.

• Trafiknätets reparationsskuld löses genom ökade resurser och priorite-ringar.

• Effektiva spårinvesteringar betonas.

• Innovativa trafiktjänster och elektroniska frakthandlingar görs möjliga.

Effektiv industri genom klimat- och energipolitik

Klimatpolitiken måste ses som en möjlighet: knapphet driver fram allt mer produk-tiva lösningar. Man ska försöka nå klimatmålen på marknadens villkor. Alla cen-trala aktörer bör anta likriktade klimatmål. Då uppstår inte koldioxidläckage, det vill säga att företagen flyttar till länder med lättare reglering.

Klimatpolitiken bör ha endast ett mål: en reducering av utsläppen. Det huvudsak-liga sättet att nå detta mål är utsläppshandel, andra är energieffektivitet och använd-ningen av förnybara energikällor. Målet som begränsar klimatuppvärmningen till två grader bör vara utgångspunkten också för utsläppsreduceringarna.

En bioekonomi på marknadsvillkor är en av hörnstenarna för den ekonomiska till-växten. Dess motsats är en bioekonomi som är beroende av stöd och bidrag. En sådan ekonomi går inte att driva i det oändliga. Energipaletten ska vara mångsidig. Självförsörjningen inom energin bör ökas. Det behövs mer ren baskraft, och den förnybara energin bör ökas på marknadens villkor. Det finns anledning att under-söka möjligheterna att bygga ut vattenkraften. Energieffektivitet och intelligenta nät erbjuder möjligheter att minska energiförbrukningen.

• Ett globalt klimatavtal eftersträvas i första hand. Finland håller fast vid sina åtaganden.

• Utsläppsreduceringarna ska göras så kostnadseffektivt som möjligt.

• Koldioxidläckage förhindras på de sätt som EU godkänner. Konsumenter-nas energiräkningar ska vara rimliga.

• Bioekonomi på marknadsvillkor främjas.


Innovationer från personalen bör tas i användning

De flesta vill kunna påverka sitt arbete och vanligen är arbetstagarna de bästa ex-perterna på sitt jobb. Vill man på arbetsplatserna utnyttja den här bästa sakkun-skapen? Arbetet kan organiseras genom att man satsar på och drar nytta av kreati-viteten, eller genom att den förstörs. Yrkeskunskapens betydelse har inte minskat, men enbart den räcker inte längre. Det accentuerade behovet av sociala färdigheter måste tas på allvar. En förnuftig utveckling av arbetets organisering är ett gemen-samt intresse för arbetstagarna och arbetsgivarna. När vi upplever att vi är delaktiga i arbetet är vi mer engagerade och motiverade, och ofta beredda till extra ansträng-ningar.

Projektet Arbetsliv 2020 har satt som mål att Finland ska vara landet med det bästa arbetslivet i Europa senast 2020. Det är nödvändigt att detta nätverk för att utveckla arbetslivet, som har byggts upp i trepartssamarbete, fortsätter sin verksamhet under nästa valperiod med tillräckliga resurser. Som en del av denna helhet bör Tekes verksamhet i högre grad inriktas på samtidig utveckling av produktiviteten på ar-betsplatserna och av arbetshälsan. Tryggandet av finansieringen av Arbetshälsoin-stitutet är även en förutsättning för utvecklingen av arbetslivet i Finland.

• Projektet Arbetsliv 2020 fortsätter med minst nuvarande resurser och det säkerställs att dess resultat överförs till arbetslivet.

Den offentliga sektorn ska delta i att förbättra produktiviteten

Kvaliteten och resultatet inom de offentliga tjänsterna bör förbättras genom ny tek-nik och genom yrkesutbildning. Förnuftiga och flexibla behörighetsvillkor motsva-rande de verkliga behoven bör tillämpas på arbetstagarna – vid behov genom änd-ring av lagar och förordningar. Tillräcklig finansiering bör reserveras för de kom-munala arbetsmarknadsparternas program Kunteko 2020. Dessutom måste resul-tatarbetet inom kommunsektorn få fart genom extra finansiering. Tillräckliga re-surser måste anvisas för myndighetsfunktionerna.

Kommunernas primära roll som serviceproducenter tryggas i samband med refor-men av anskaffningslagen och social- och hälsovården. Företagshälsovården bör tryggas.

• Kommunstrukturen samt strukturen inom social- och hälsovården förnyas som en helhet. Målet bör vara livskraftiga primärkommuner och tillräckligt stora social- och hälsovårdsområden.

• Inom social- och hälsovårdstjänsterna beaktas demokratin och de dåliga er-farenheterna av samkommunerna.

• Utgångspunkten ska även i framtiden vara att merparten av tjänsterna pro-duceras av kommunerna själva. Privata aktörer kan ha en kompletterande roll.

• Posti Groups riksomfattande distributionsnät utnyttjas bredare.


3. MINDRE INKOMSTSKILLNADER Inkomstskillnaderna har ökat snabbt i Finland. Det föreligger ett hot om att grun-den för välfärdssamhället faller sönder. Utvecklingen kan ändras med rätt politik. Det bör fokuseras på jämlik utbildning, på kompetensen hos hela befolkningen, på att skapa goda jobb samt på en skattepolitik som jämnar ut inkomstskillnaderna och främjar sysselsättningen.

Service som stödjer familjerna

En väl planerad familjepolitik gör det möjligt för såväl pappor som mammor att arbeta, minskar inkomstskillnaderna mellan könen och garanterar alla en jämlik start i livet.

Dagvården för barn stödjer barnens utveckling, förhindrar marginalisering och gör det möjligt för föräldrarna att arbeta. Begränsningen av den subjektiva rätten till dagvård skapar onödig byråkrati, inskränker barnens rätt till småbarnsfostran samt ökar ojämlikheten. Rätten till dagvård bör förbättras genom att sänka vårdavgif-terna. Höga avgifter kan vara ett hot för barnens rätt till småbarnsfostran och hindra föräldrarna att delta i arbetslivet. Villkoret för utbetalning av kommuntillägg inom hemvårdsstödet får inte heller vara hemvård av äldre syskon. Man ska inte med hjälp av kommuntilläggen locka äldre barn bort från dagvården och förskolan.

Det finns ett behov att förlänga pappaledigheten till tre månader. Det skulle betona pappornas roll som fostrare, göra det möjligt för mammorna att gå tillbaka till job-bet och öka jämlikheten på arbetsmarknaden. Även föräldraledigheten bör för-längas med några månader.

För att göra det lättare att kombinera arbete och familjeliv borde den flexibla vård-penningen beviljas för föräldrar med barn över tre år. Alla skolelever som behöver eftermiddags- eller förmiddagsverksamhet borde få det, och avgifterna får inte ut-göra ett hinder.

• Dagvårdsavgifterna bör sänkas. Den subjektiva rätten till dagvård bör åter-införas.

• Programmet för lika lön bör förlängas för att minska löneskillnaderna.

• Villkoret för utbetalning av kommuntillägg inom hemvårdsstödet får inte vara att äldre syskon vistas hemma.

• Pappaledigheten och föräldraledigheten bör förlängas.

• Flexibel vårdpenning bör vara möjlig även för föräldrar med barn över tre år genom att flexibel vårdpenning på den lägre nivån beviljas i stället för partiell vårdpenning.

• Eftermiddags- eller förmiddagsverksamheten för yngre skolelever bör ökas.


Skatter med förnuftig progression

Skatterna ska inbringa tillräckliga medel för de offentliga tjänsterna och den sociala tryggheten. Utgångspunkten bör vara progression såväl inom förvärvsinkomst- som kapitalbeskattningen. Det finns inga möjligheter till stora skattelättnader, om den svaga ekonomiska utvecklingen fortsätter.

Ett viktigt mål för skattepolitiken är att jämna ut inkomstskillnaderna. Den tillfäl-liga högsta inkomstklassen i statens inkomstskatteskala, dvs. den så kallade solida-ritetsskatten, bör bli permanent. En skärpning av beskattningen av förvärvsinkoms-terna bör undvikas i synnerhet för små och medelstora inkomsttagare. Däremot kan man ytterligare skärpa progressiviteten av kapitalskatterna samt arvs- och gåvoskat-terna. Inom arvsbeskattningen kan man slopa lättnader gällande företagsförmögen-het.

Finlands företags- och dividendskattesystem är oneutralt och komplicerat. Den lindriga beskattningen av dividender från olistade bolag kan uppmuntra till att om-vandla förvärvsinkomster till kapitalinkomster. Beskattningen sporrar till att öka bolagets förmögenhet, men inte affärsverksamheten. Beskattningen av dividender från börsbolag är strängare än av olistade bolags dividender. Om beskattningen skärps lönar det sig inte för företag att lista sig.

Problemen med beskattningen av dividender bör avskaffas. Det bästa vore om skill-naden mellan olistade och listade bolag avskaffas helt och hållet. Det minsta som borde göras är att sänka gränsen och avkastningsprocenten för den lindrigare be-skattningen av olistade bolag. Skatten på dividender från olistade bolag borde ligga nära nivån på skatten på förvärvsinkomster.

• Företags- och dividendbeskattningen görs enklare och rättvisare.

• Arvsskatten utvecklas som en viktig del av skattesystemet. Lättnaderna gäl-lande företagsförmögenhet tas till kritisk granskning.

Rättvisare fastighetsskatt

Den nedre och övre gränsen för fastighetsskatten kan höjas och skattebasen utvid-gas till jord- och skogsbruksmark. På så sätt främjas virkesförsäljningen och kom-munerna får skatteintäkter. Fastigheternas värderingsgrunder kan utvecklas. Likaså kan man överväga att mark räknas som en skild enhet. Då skulle skatteprocenterna för affärsbyggnader och tomter vara olika och kommande skattehöjningar kunde gälla marken. Skatt på mark är bra, eftersom utbudet av mark är oflexibelt och skat-ten snedvrider inte markägarnas handlande. Markskatten sänker tomtpriserna. Skatten betalas av den som äger en tomt då skatten höjs.

Fastighetsskatten kan lindras till exempel genom att betalningen skjuts upp i sam-band med fastighetsöverlåtelser.

• Fastighetsskatten utvecklas och en mekanism som lindrar orimlig fastig-hetsskatt för småinkomsttagare skapas.


Momsbeskattningen bör utredas

Mervärdesskatten är den viktigaste konsumtionsskatten. Det är betydligt dyrare att utjämna inkomstfördelningen via konsumtionsskatter än via inkomstbeskatt-ningen eller inkomstöverföringar – till exempel drar såväl småinkomsttagarna som alla andra nytta av en sänkt skattesats för livsmedel. Småinkomsttagarna drabbas hårdast av höjningar av konsumtionsskatterna, men den indexbundna sociala tryggheten lindrar situationen. Personer med låga inkomster omfattas inte av in-dexskyddet och därför bör deras inkomstbeskattning lindras.

Mervärdesskatten bör inte höjas på kort sikt, eftersom det skulle försämra verksam-hetsbetingelserna inom vissa branscher och på ett orimligt sätt tillspetsa inkomst-fördelningen. Men på lång sikt kan det vara motiverat att förenhetliga mervärdes-beskattningen. Då borde konsumtionsskatternas regressivitet kompenseras genom lägre inkomstskatter för småinkomsttagare.

• En omfattande utredning bör göras om momsbeskattningens inverkan på sysselsättningen, inkomstfördelningen och näringspolitiken. Först därefter kan man exakt ta ställning till vilken momsbeskattning som är ändamålsen-lig framöver.

Skatteläckaget bör fås under kontroll

Skatteläckaget består av olagligt kringgående av skatter och av laglig skatteplane-ring. Läckagen måste kartläggas och täppas till. Det kan ske genom att övergå till ländervis bokföring och automatiskt utbyte av skatteuppgifter.

Ett seriöst mål bör ställas upp för att bekämpa kringgåendet av skatter. Beskatt-ningen av kapitalinkomster läcker mer än skatten på inkomster från andra produkt-ionsfaktorer eftersom övervakningen är sämre. Hela 90 procent av avkastningen från internationell investeringsverksamhet underbeskattas eller beskattas inte alls. En ändamålsenlig övervakning förutsätter att skattemyndigheterna har informat-ion om de slutliga förmånstagarna.

Begreppet ekonomisk arbetsgivare har under senare år blivit vanligt vid tolkningen av skatteavtal. Med hjälp av det kan en utländsk arbetstagare beskattas genast från första dagen i sysselsättningslandet. Det bör utredas om införandet av begreppet påverkar skatteintäkterna i Finland.

• Skatteläckaget täpps till med ändamålsenlig övervakning och genom att ett bindande och tillförlitligt mål sätts upp för att förhindra kringgåendet av skatter.

• Effekterna av att införa begreppet ekonomisk arbetsgivare utreds.


4. TRYGGHET I ARBETSLIVET Vid snabba strukturförändringar försvinner arbetstillfällen och nya kommer till i stället. Det skapar tillväxt, men även otrygghet. Även på arbetsplatserna har känslan av osäkerhet ökat. Arbetarskyddet, arbetshälsan och anställningsskyddet måste för-bättras. Atypiska anställningar bör minskas och villkoren för dem bli bättre. Bättre kunnande och högre kompetens hjälper arbetstagarna att klara av förändringar.

Utkomstskyddet försäkrar mot risker

Utkomstskyddet i Finland är inte på någon enormt hög nivå. Att förlora sitt jobb eller ha svårt att hitta ett jobb orsakar ofta en omåttlig oro. Utkomstskyddet för arbetslösa bör förbättras så att det förbättrar möjligheten att få arbete och systemet bör göras enklare. Missförhållanden i lagstiftningen ska korrigeras:

• Självrisktiden bör förlängas så att den räknas endast en gång per år.

• När personer som tidigare arbetat deltid börjar jobba heltid ska den nya för-tjänsten beaktas vid beräkningen av dagpenning och inte förtjänsten för ti-digare deltidsarbete. I annat fall bör det vara så att nivån på dagpenningen inte sänks under ett år trots att arbetsvillkoret för den arbetssökande inte uppfylls under den tiden.

• Familjedagvårdare jämställs med permitterade när antalet barn minskar helt eller delvis.

• Arbetslöshetskassans medlemsavgift bör uppbäras endast för medlemsti-den.

• Den elektroniska beslutsgivningen angående utkomstskyddet för arbetslösa utvecklas och arbetslöshetskassorna får rätt att få information av skattemyn-digheterna.

Arbetsgivarnas lagstadgade kostnader för föräldraskap jämnas ut till fullt belopp via arbetsinkomstförsäkringen. Indirekta och avtalsbaserade kostnader kan utjämnas med hjälp av en föräldraförsäkring som bekostas av arbetsgivarna.

Utkomstskyddet är en del av den inkomst som förtjänas med arbete. Därför bör alla politiska beslut om utkomstskyddet fattas tillsammans med parterna på arbets-marknaden.

Arbetspensionen är lön som överförs till pensioneringen

Arbetspensionen är kronjuvelen i den finländska sociala tryggheten. Den har i in-ternationella jämförelser konstaterats vara hållbar både socialt och ekonomiskt. I Finland förhandlar parterna på arbetsmarknaden om utvecklingen och finansie-ringen av arbetspensionsskyddet. Lagstiftningen bereds på trepartsbasis under led-ning av social- och hälsovårdsministeriet.


Arbetsmarknadsparternas förhandlingsrätt baserar sig på att arbetspensionen är lön som överförs till tiden som pensionär. Arbetspensionerna som betalas arbetsta-gare inom de privata branscherna finansieras med arbetsgivar- och arbetstagarav-gifter baserade på lönen och med avkastning från fonder. Skattemedel används inte.

Arbetspensionsmedlen är avsedda enbart för finansiering av pensioner som intjä-nats med arbete. Under kommande årtionden kommer utgifterna för ålderspens-ionerna att öka kraftigt på grund av att folk lever längre. Därför måste arbetspens-ionsmedlen placeras så att de ger en god avkastning och tryggar utbetalningen av pensionerna, och de får inte användas för att finansiera statens budgetutgifter.

Arbetsmarknadsorganisationerna nådde i september 2014 ett avtal om en reform av arbetspensionerna. Syftet med reformen är att när livslängden ökar säkra till-räckliga pensioner och finansieringen av dessa. Om folk i genomsnitt går i pension vid högre ålder och alltså tillbringar en längre tid i arbetslivet, ökar kommunernas och statens skatteintäkter och hållbarhetsunderskottet minskar. Sysselsättningsut-vecklingen avgör om folk arbetar längre.

• Avsikten är att arbetspensionsreformen ska träda i kraft i början av 2017. Beredningen av lagstiftningen pågår vid social- och hälsovårdsministeriet och reformen genomförs under nästa regeringsperiod. Den regering som bildas efter valet måste visa samarbetsvilja och kraftigt engagera sig i att ge-nomföra den stora reformen, med landets bästa för ögonen.

• Arbetspensionsskyddet, liksom finansieringen och verkställigheten av det, måste hela tiden utvecklas. Det är viktigt att detta arbete görs på trepartsba-sis.

Tillgången på företagshälsovård måste förbättras

FFC har förbundit sig till förlängda yrkeskarriärer. Viktigt är då att man kan på-verka orsakerna till arbetsoförmåga för att förhindra att folk måste ansöka om in-validpension. För att nå detta mål spelar företagshälsovården och det samarbete som sker inom företagshälsovården på arbetsplatserna en central roll.

Enligt lagen om företagshälsovård ska arbetsgivarna ordna företagshälsovård för alla arbetstagare. Syftet är att främja förebyggandet av sjukdomar och olycksfall i anslutning till eller som en följd av arbetet, hälsa och säkerhet i arbetet och arbets-miljön, arbetstagarnas arbetsförmåga och förbättra verksamheten bland de an-ställda.

När det gäller att främja arbetsförmågan är det viktigt att företagshälsovården deltar i genomförandet av sjukvården och bedömningen av arbetsförmågan. När social- och hälsovårdens struktur och finansiering reformeras måste en heltäckande till-gång till företagshälsovårdstjänsterna tryggas. Likaså måste företagshälsovårdens ställning som en nära samarbetspartner och brobyggare till övrig hälsovård och re-habilitering tryggas. Styrningen av innehållet i företagshälsovården bör även fram-över lyda under delegationen för företagshälsovård vid social- och hälsovårdsmi-nisteriet.


Arbetarskyddet är en förutsättning för säkerheten i arbetslivet och för arbetshälsan. Grunden utgörs av en lagstiftning som är tidsenlig och säkerställer arbetstagarnas rättigheter samt av en myndighetstillsyn med vilken man säkrar att arbetarskyddet fungerar på arbetsplatserna, och som också vid behov styr arbetarskyddet. Arbets-säkerhetskulturen uppstår på arbetsplatserna som ett samarbete mellan arbetsta-garna och arbetsgivaren.

Även om lagstiftningen är rätt heltäckande, finns det behov för förbättringar. Ex-empel på sådant som bör förbättras är att ålägga arbetsgivarna en starkare skyldig-het att se till att arbetsförhållandena är sådana att arbetstagarna kan bibehålla sin arbetsförmåga, mer detaljerade bestämmelser om ensamarbete, en ergonomiför-ordning om belastning av rörelseorganen samt strängare straff för arbetarskydds-brott och försummelser. Dessutom behövs en utredning av arbetsgivarnas arbetar-skyddskunnande och av behovet att fastställa en tillräcklig kunskapsnivå.

När regionförvaltningen eventuellt förnyas måste resurserna för övervakningen av arbetarskyddet och övervakningens oavhängighet garanteras och antalet inspekt-ioner på arbetsplatserna ökas. Arbetstagarnas rättigheter och påverkningsmöjlig-heter i arbetslivet måste tryggas. På EU-nivå bör man se till att arbetstagarnas rät-tigheter inte försämras på grund av administrativ börda.

• Vi bör se till att företagshälsovårdens preventiva åtgärder är tillgängliga för alla.

• Vid reformen av social- och hälsovården bör man sörja för företagshälso-vårdens tillgänglighet och verksamhet.

• Arbetarskyddet bör utvecklas målmedvetet. På EU-nivå får arbetarskyddet inte offras på grund av frihandelsavtal eller för att lätta på regleringen.

Trygghet för dem som har korttidsjobb

Anställningsskyddet äventyras allt oftare när lönsamma företag säger upp personal. Det får inte offras på grund av kortsiktiga mål om rörelsevinster. Alla bör ha ett bra uppsägningsskydd och uppsägningar får inte omfatta endast de äldsta arbetsta-garna. Kostnaderna för och övervakningen av uppsägningar måste ökas för att för-hindra missbruk vid korttidsjobb, vid länkade visstidsanställningar och inhyrd ar-betskraft.

Huvudregeln i arbetslivet bör vara heltidsarbeten. Onödigt utnyttjande av deltids-arbete eller nollarbetsavtal får inte accepteras. Arbetsgivarna får inte heller tvinga anställda att bli företagare – om ett arbete motsvarar ett anställningsförhållande ska det utföras som lönearbete.

Arbetstagarna står i ett underställt förhållande till arbetsgivaren och kan inte alltid försvara sig. Därför bör fackförbunden få rätt att väcka talan.

• Anställningsskyddet bör förbättras och fackförbunden få rätt att självstän-digt väcka talan.


• Man bör ingripa i missförhållanden gällande korttidsjobb genom bättre lag-stiftning och effektivare övervakning.

• Rekvisiten i arbetsavtalslagen om gränsdragningen mellan arbete i anställ-ningsförhållande och företagande måste preciseras. Om ett arbete de facto är bundet till en uppdragsgivare, som leder och övervakar det, är det fråga om en anställning.

Ny kompetens för framåt

Ändrade krav inom arbetslivet kräver att alla arbetstagare uppdaterar sina kun-skaper och sin kompetens. Speciell uppmärksamhet bör fästas vid arbetstagaryrken och arbetsuppgifter där utbildningsnivån är låg. Det förutspås att sådana yrken och uppgifter kommer att minska.

Vi behöver en modell med öppna yrkesinstitut i Finland. Vid öppna yrkesinstitut kan vem som helst avlägga även korta avsnitt av examina, vilket passar till exempel personer som överväger branschbyte. Modellen med öppna yrkesinstitut har prö-vats för marginaliserade unga med utmärkta resultat. I kombination med ett mång-professionellt stöd har institutet erbjudit en ny väg ut i arbetslivet.

• Ett heltäckande riksomfattande nätverk av öppna yrkesinstitut inrättas. De öppna instituten riktar sig till både ungdomar och vuxna. Studierna organi-seras så att de stödjer ett byte av yrke eller bransch.

Grå ekonomi måste bekämpas

Regeringen måste utarbeta ett sjunde program för att bekämpa grå ekonomi. Pro-grammet bör innehålla konkreta åtgärder för att minska den grå ekonomin. I be-ställaransvaret bör ingå ett ansvar för hela underleverantörskedjan. Vid långa un-derleverantörskedjor försvinner desto mer skatter ju mindre det solidariska ansva-ret är för kedjans verksamhet. Målet bör vara den modell som används i Nederlän-derna där huvudbeställaren har ansvar för hela underleverantörskedjan. Vid ett verkligt beställaransvar ansvarar beställaren även för lönerna till underleverantö-rernas anställda.

Inom byggbranschen tog man 2014 i bruk ett system med skattenummer och in-formationsplikt. Nästa år samlar man in erfarenheterna av skattenummersystemet så att det kan utvidgas till andra branscher.

• Regeringen bör utarbeta ett sjunde program för att bekämpa grå ekonomi.

• Beställaransvarslagen bör revideras i grunden och lagstiftningen om skatte-nummer utvidgas. Lagstiftningen om skattenummer kan i tillämpliga delar utvidgas till andra branscher än byggbranschen.

Hållbara anskaffningar med upphandlingslagen

Vid offentlig upphandling är kvalitet, sociala kriterier samt en bättre övervakning av underleverantörskedjorna och av arbetsgivarskyldigheterna viktiga för lönta-garna. Tillämpningen av upphandlingslagen måste begränsas om det är fråga om


tjänster för speciellt utsatta kundgrupper, tjänster för lång tid framöver eller sådana som sällan behövs.

Vid genomförandet av beställaransvarslagen bör den offentliga förvaltningen visa gott exempel. Finland bör agera aktivt för att ett beställaransvar införs inom hela EU.

• Vid revideringen av upphandlingslagen betonas sociala synpunkter och en bättre tillsyn av arbetsgivarskyldigheterna.

• Möjligheterna förbättras att från upphandling utestänga bolag som använ-der sig av skatteparadis.

Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC Hagnäskajen 1 A, PB 157FI–00531 Helsingforstfn 020 774 000www.sak.fi

goda jobb eller god natt, finland – sammandrag

News & Politics