gamla testamentet: värld och litteratur · filisteerna tillbad baal-sebub ”flugornas herre”...

Exeg 101 2005-10-25 Johanna Dahl

Sidan 1 av 16

Gamla Testamentet: värld och litteratur

GAMLA TESTAMENTET: VÄRLD OCH LITTERATUR ............................................................................ 1

ISRAEL ................................................................................................................................................................ 2 Folken runtomkring ....................................................................................................................................... 3

Fenikier (Tyros och Sidon) ......................................................................................................................................... 3 Filisteer (Gaza och Ashkelon) .................................................................................................................................... 3 Edom (Idumeen under NT-tid) ................................................................................................................................... 3 Moab .......................................................................................................................................................................... 3 Ammon ....................................................................................................................................................................... 3 Kanaaneer ................................................................................................................................................................... 3

Omgivande kulturer ....................................................................................................................................... 3 Egypten....................................................................................................................................................................... 3 Mesopotamien ............................................................................................................................................................ 4 Babylon ...................................................................................................................................................................... 4 Stormakternas inverkan på Israel ................................................................................................................................ 5

ISRAELS HISTORIA ............................................................................................................................................... 5 Patriarktiden – Abraham ............................................................................................................................... 5 Domartiden .................................................................................................................................................... 6 Kungatiden .................................................................................................................................................... 7

GAMMALTESTAMENTLIG HISTORIESKRIVNING .................................................................................................... 9 Den klassiska fyrkällshypotesen .................................................................................................................. 10 Pentateuken ................................................................................................................................................. 11 Deutronomistiska historieverket .................................................................................................................. 11 Det kronistiska historieverket ...................................................................................................................... 12 Poesi och vishetslitteratur i GT ................................................................................................................... 12

Poesins former och drag ........................................................................................................................................... 12 Varför använda poesi? .............................................................................................................................................. 13 Vishet ....................................................................................................................................................................... 13 Vishet och teologi ..................................................................................................................................................... 13

Profetlitteratur ............................................................................................................................................. 14 Profeternas budskap .................................................................................................................................................. 15 Tolvprofetboken ....................................................................................................................................................... 16 GTs apokryfer ........................................................................................................................................................... 16

Det stora kulturområdet, Mellanösternkulturernas vagga, är den bördiga halvmånen: Egypten

– Israel – Syrien - Mesopotamien. Israel ligger alltså inklämt i mitten ”i vägen” mellan dessa

högkulturer. Det är ett bördigt område vars välfärd kan kopplas till stora floder: främst Nilen,

Eufrat och Tigris.


Sidan 2 av 16

Israel

Israel präglas av stora höjdskillnader. Människor bodde högt beläget, mycket pga av det

behagligare klimatet där. Längs kusten gick handelsvägar och härvägar, medan man på

höjderna färdades på mindre stigar. En stor väg: kungsvägen gick på högplatån öster om

Jordanfloden (Edom – Moab – Ammon – Gilead – Aram). Det fanns i princip två stora

huvudvägar/färdleder.

Nederbörd föll i form av regn vid kusten, men kunde ibland snöa i Juda bergsbygd.

Kanaans land: vanlig GT beteckning för området mellan Döda havet och Galileiska sjön och

ut till Medelhavet. ”Från Dan till Beer Sheva” = ”Från Treriksröset till Smygehuk”.

Hebreernas land

Israels barns land

Israels land

Herrens land

Det Heliga Landet

Palestina

Det är problematiskt att använda namnen Israel och Palestina eftersom det finns stater med

dessa namn idag som inte rakt av motsvarar de bibliska begreppen. De är politiskt laddade.

Man skiljer på folket i dåtida Israel och nutida Israel genom att kalla de nutida ”Israeler”

medan de tidigare t ex kallas ”Israeliter”.

Palestina betyder ursprungligen ”Filisteernas land”. P och F är samma bokstav på hebreiska.

Begreppet Palestina härstammar från 400-talet f Kr. Det användes senare av romarna i


Sidan 3 av 16

nedsättande ton då namnet påminde om filisteisk ockupation. Det var alltså ett politiskt laddat

namn redan då.

Folken runtomkring

Att höra till det semitiska folket, som folkgrupp, innebär att man talar ett språk som hör till

samma språkgrupp. Språket betecknar någon sorts gemensamt ursprung. Hebreiska och

arabiska är besläktade språk.

Fenikier (Tyros och Sidon)

Fenikierna var semiter, som Israels folk. De ägnade sig mycket åt handel och sjöfart.

El var högguden, som hos många semitiska folk. Man tillbad även gudinnan Astarte och Baal

(”Herre”). Baal kopplades till vegetation och årstider.

Filisteer (Gaza och Ashkelon)

Filisteerna var inte semiter, vilket är ganska ovanligt, de skiljer sig från de flesta folken i

områden. Man vet inte varifrån filisteerna kommit till sitt område, bara att de troligtvis kom

sjövägen. Sjöfarten på Medelhavet var viktig.

Filisteerna tillbad Baal-Sebub ”Flugornas Herre” (Baal = ”Herre”: äkta man/make och Sebub

= ”fluga”). Det fanns en annan gud som hette Dagon, som var hälften fisk.

Edom (Idumeen under NT-tid)

Området ligger söder om Döda havet. Edomiterna är ett semitiskt folkslag som härstammar

från patriarken Jakobs bror, Esau.

Deras gudavärld är ganska okänd men innefattade troligtvis högguden El i alla fall.

Moab

Moabiterna var ett semitiskt folk. Rut, stammoder till David, kom från detta folk. Deras

landområde var inte bördigt så ingen fast stadsbildning etablerades vid denna tid, utan folket

var vanligtvis nomader. Man tillbad Kenosh.

Ammon

Ammoniterna var semiter, men blir senare araber. Man tillbad ”Milkom” = MLK, vilket

betyder ”kung”. Detta namn kan jämföras med hebreiskans ”Melek”=Molok. Namnen utgörs

av samma konsonanter, vilka är de enda som syns i skrift. Det rör sig troligen om samma gud.

Kanaaneer

Kanaaneerna bodde i Kanaan innan israeliterna kom dit. De var inte semiter men talade ett

språk som påminner om de semitiska – ugaritiska. Arkeologer har hittat spår av detta språk i

Ras Shamra. Kanaaneerna tillber Baal. Man reste bl a stenstoder, av vilka ett antal har hittats.

Kanaaneernas religion hade troligtvis stark lokal förankring med koppling till t ex offerhöjder.

Omgivande kulturer

Egypten

Egypten präglas helt: geografiskt och kulturellt av Nilen, dess pulsåder. Den egyptiska

högkulturen var helt beroende av Nilen och Nildeltat. Även idag är Nilen viktig för Egypten.

Nedre Egypten (norra) är under ständig förändring. Skövlar man skog i Etiopien sköljs jorden

till norra Egypten, vilket ger mer odlingsmark där.


Sidan 4 av 16

Vid ca 3000 f Kr var Egypten en högkultur. Den historiska indelningen sker efter

härskardynastier.

Cirka år 2500 byggdes pyramider.

Egyptiska vishetsskrifter hör till de äldsta skrifterna i världen. Skrivkonsten var knuten till

verksamma vid hovet. Man skrev med hieroglyfer, ursprungligen en bildskrift, men som kom

att utvecklas till bokstäver.

Cirka år 1600 f Kr kom ett folk ”hyksos”, semiter, och trängde sig in i Egypten. Det fanns

alltså semitiska slavar under perioden, även hyksoshärskare. Detta syns bl a i språkbruket,

som har drag av semitiska språk. Dessa semiter uppträder alltså i litteraturen både som slavar

och som härskare.

1400-1000 f Kr hade Egypten sin andra blomstringsperiod, det nya riket. Under denna tid har

Egypten många interstatliga kontakter. Kom dock i krig med Mesopotamien och vandrade

längs kusten till norra Israel.

Efter år 1000 går det utför för Egypten.

Egyptisk religion präglas av lokala gudar, även om det skedde en utveckling mot

centralisering av kulten. Egypten var starkt religiöst präglat. Det är mycket typiskt att

egyptiska gudar framträder i djurgestalter. Ra var solgud, ursprungligen en lokal gud som

blivit allmän.

Mesopotamien

Mesopotamien betyder ”landet/området mellan floderna”, tillika Eufrat och Tigris. Nere vid

persiska viken fanns sumerer: en av världens äldsta civilisationer från ca 4500 f Kr. Dessa

uppfann bl a kilskriften, som revolutionerade skivspråket i världen genom att lägga grunden

till ett alfabet. Skrivspråket gick från att vara bildskrift till att bli bokstavsskrift. Sumererna

bestod till ca 1700 f Kr under det att de så småningom blev babylonier. En uppblandning med

semitiska folk skedde successivt. Religionen övergår glidande från sumerisk till babylonisk.

(Man kan säga allt med 28 bokstäver (i Sverige), eller färre, med andra språk!)

Babylon

Babylon låg vid Eufrat (den södra floden). Staden Ur, därifrån Abraham kom, hörde till det

sumeriska området. I GT kallas Babylon: Shinar eller Kaldéen. Babylon är lite senare än

Sumer, ca 4000 f Kr, men det sker successivt en sammanblandning. Sumer dör medan

Babylon blir den mäktiga kulturen. Området fylls även på med semitiska invandrargrupper,

som kommer längs floden. Babylonierna var också semitiska.

- Sargon enar Mesopotamien till ett rike. Går in och påverkar i Babylon.

- Hammurapi (1792-1750 f Kr) skrev en lagsamling som påminner mycket om GTs lag

”Hammurapis lag”.

- Babylon kommer under Assyrisk överhöghet 700-600 f Kr, men det förblir ”samma”

rike. Det är viktigt att ha koll på att babylonier och assyrier i princip var samma folk

under denna period, den tid då många av profetböckerna utspelar sig. Rikets namn

berättar om härskaren var Assyrier eller Babylonier, som en etikett.

- 539 f Kr intas Babylon av en persisk härskare: Kores, (Persien motsvarar nuvarande

Iran).

Assyrierna övertar babylonisk religion, men man byter gudanamnen lite. Shamash – solguden,

Ishtar – morgon och aftonstjärnan (i västerlandet ”venus”).


Sidan 5 av 16

Babylonien hade rik litteratur, som var mer varierad än den egyptiska. Det finns tusentals

lertavlor bevarade, författade på kilskrift. Det rörde sig bl a om religiösa texter, korrespondens

och ekonomi.

Av de litterära verken finns det s k Gilgamesh-eposet ”Enuma Elish” översatt till svenska.

Stormakternas inverkan på Israel

Det är viktigt att ha i bakhuvudet att mellan dessa stormakter ligger Israel. Det är okej när det

är lugnt, när stormakterna är svaga och inte anfaller varandra. När de däremot krigar ligger

Israel i vägen och blir passivt indraget i det hela.

När stormakterna är svaga kan Israel växa och bli ”mäktigt”, som under kung Davids tid.

Under det persiska väldet tilläts relativt stort lokalt självstyre, bara man betalade skatt och var

lydiga. De olika maktkulturerna bedrev helt enkelt olika politik, vilket avspeglas i de bibliska

texterna.

Egypten spelar väldigt liten roll i GT. De andra är mer centrala t ex ”fienden från norr”: som

betecknade babylonierna och assyrierna. När man var på krigståg var man också tvungen att

följa floderna, för det var där vägarna gick, där folket går för att överleva. Detta kan ha skapat

obehag i Israel när stormakterna kom inklampande.

Israels historia

Årtalen som nämns i olika sammanhang är ungefärliga. Man hade en annan årsräkning.

När man behandlar bibellitteraturen finns två sorters forskare: minimalister och maximalister.

Minimalister Maximalister

Vi kan egentligen inte veta något med

historisk relevans, utifrån GTs skrifter.

Åtminstone inför före återkomsten från den

babyloniska fångenskapen. Vill ej

”spekulera”. Detta innebär en syn på GT som

endast förkunnelse.

GT må vara förkunnelse, men vi kan också

finns tillförlitlig historia i riktigt gamla

skrifter.

GT är förkunnelse och historia.

De främsta källorna till att förstå den aktuella kulturen är både via arkeologi och litteratur.

Båda behöver tolkas och matchas ihop.

Patriarktiden – Abraham

1900-1700 f Kr

Historiciteten är ganska begränsad pga källtexterna är åtskilliga hundra år yngre än de

händelser som de beskriver. Berättelserna har traderats muntligt från generation till generation

innan de skrevs ner. I denna kultur var traditionsöverföringen av namn och relationer viktiga,

vilket gör att maximalister ser positivt på tillförlitligheten.


Sidan 6 av 16

Under denna tid fanns fredliga kontakter mellan ”rikena” i regionen.

Människor levde oftast i storfamiljer. Man vandrade dit där det fanns mat, levde beduinliv.

Hetitiska riket – indoeuropeisk högkultur

Mari – semitisk kultur med stadsbildning, hade kopplingar till GT

Elam – stadsbildning

I dagens kultur tillskriver man Abraham, Isak och Jakob historisk tillförlitlighet så tillvida att

de har funnits. De var troligen någon sorts stamledare. Josef är ett typexempel för någon som

levde i denna kultur. Han hamnade någon annanstans i svälttider. Det fredliga samarbetet i

området hänger säkert samman med denna rörlighet. Det var en ganska ”lös” kultur.

Den största händelsen i GT var när Gud räddade sitt folk ur fångenskapen från Egypten, vilket

ägde rum på 1400-talet eller 1200-talet f Kr. Det är väldigt få som ifrågasätter Mose existens.

LarsOlov tror att uttåget var en historisk händelse, men vi kan nog inte vara säkra på precis

var, när eller hur man korsade vattnet. Dessutom är ökenlandskapet föränderligt. Man gick

över vattnet vid sävhavet: ”Jam Suf” (”jam”=hav/vatten ”suf”=säv/vass). Detta skulle kunna

beteckna sjöarna i norra Egypten där Suezkanalen nu är grävd.

Man kan veta en del om de platser där uttåget stannade. Under Josuas ledning går man in i

Israel över Jordanfloden och börjar erövra land från kanaaneerna, men filisteerna rår man inte

på. Ruben, Gad och halva Manasse stam får stamområden öster om Jordan. Efter Josua har

man inte fasta ledare utan tillfälliga.

Domartiden

1200-1020 f Kr

Efter Josua har gudsfolket bara tillfälliga ledare. Stamområdena hade luckrats upp lite.

Domare tillsattes som lokala ledare. Dessa samlades och bildade ett organiserat ledarskap i


Sidan 7 av 16

tider av hot. Gudsfolket hade alltså ingen organiserad stat, utan småkrig förekom t o m mellan

stammarna. Det svåraste hotet, som folkgrupp, var filisteerna.

Kungatiden

1020-587 f Kr

Israels folk ville vara lika andra folk i regionen genom att ha en kung, men i Israel är det

egentligen Herren som är kung. I de andra folken var oftast kungen herre/gudomlig, men detta

var aldrig fallet i Israel.

Saul blev den första kungen 1020-1000. Han smordes av Samuel.

År 1000 blev David kung. Vid denna tid var de omgivande stormakterna försvagade vilket

gjorde att Israel under Davids regering kunde bli relativt mäktigt. David gav sig ut i fälttåg

och erövrade ett stort landområde, kartboken s. 33. Under Davids regering ca 1000-960 f Kr

är Israel som störst.


Sidan 8 av 16

Under kung Salomo 960-922 krympte riket lite. Salomo sökte goda förbindelser till lämpliga

länder i området, exempelvis genom att gifta in sig i deras kungahus. Utrikespolitik var bra,

men Israels renhet hotades eftersom nya religiösa bruk riskerade att föras in. Salomo dos 922

och riket delades.

Rehabeam blev kung i sydriket ”Juda”, med huvudstaden Jerusalem, och Jerobeam i nordriket

”Israel” med huvudstaden Samaria.

Det delade riket är den centrala geografiska bilden av Gudsfolkets land under

gammaltestamentlig tid. De flesta profeterna är verksamma under det delade rikets tid.

På sjuhundratalet läggs det norra riket helt under Assyrien, efter att Samaria fallit år 722 f Kr.

Den assyriska politiken gick ut på att föra bort israeliter och plantera in samarier.


Sidan 9 av 16

Av det ”gamla” Israel kvarstår Juda med Jerusalem i centrum. Det är där det gamla arvet förs

vidare. Juda erövras dock ca 100 år senare, år 587 och Jerusalem faller i neobabyloniernas

händer. Deportationer av israeliter hade skett från ca år 600. De ”viktiga” personerna fördes

bort i fångenskap medan vanliga medborgare lämnades kvar.

Efter Jerusalems fall ligger hela det gamla Israel under främmande makt fram till 100-talet f

Kr. Israel är alltså i princip konstant ockuperat sedan Jerusalems fall.

År 539 intas Babylon av Kores, en perserkung och år 538 utfärdas det s k Kores edikt som

tillåter israeliterna att återvända. Man återvänder till kärnområdena för det gamla Juda.

Landsgränserna är ganska vaga och riket är betydligt mindre än vad det tidigare varit, men

man börjar med återuppbyggnaden. Att bygga upp Jerusalem, och framför allt templet, är

viktigt för den judiska identiteten. Uppbyggandet beskrivs i Esra och Nehemjas böcker.

Israels historia är historien om det ockuperade området. Efter perserna tar Alexander den

Store över ockupationsmakten, sedan seleukider och romare.

Gammaltestamentlig historieskrivning

Vad är historia?

Det handlar ungefär om att utifrån nutid skildra dåtid.

Vad är historieskrivning?

Beskrivning och förkunnelse, att föra fram ett budskap.

Det är omöjligt att verkligen skildra vad som hänt eftersom det man presenterar är en

utkristallisering av vad som hänt. Man lyfter fram vissa drag i skeenden. Jag får aldrig med

helheten, men detta gör inte nödvändigtvis min berättelse osann, men ofullständig.

Författarna i GT avsåg att skildra verkliga händelser, menar LarsOlov.

Vår uppdelning i fakta och fiktion är dock inte självklart densamma som GT-författarnas.

Genre, kulturer och tankesätt spelar roll.

I vår kultur grundar vi vårt sanningsbegrepp historiskt: har det hänt?

Kan det poetiska språket i en dikt vara sant? ”The fog comes on little cat feet.”

När man skriver historia andänder man också språket som redskap genom språkliga

framställningsstilar, som ju alltså påverkar framställningen. Dessa stilar ser olika ut i olika

sammanhang. Stilmedlen kan man använda sig av för att förmedla olika budskap och väcka

associationer.

I judisk tradition lägger man gärna olika perspektiv och tolkning av bibeltexter bredvid

varandra. Man behöver inte tycka likadant.

Forskning handlar om argumentation och de bästa argumenten. Postmodernitetens ”rätt för

mig” är ett hot mot detta.

I äldre GT-litteratur tänker man sig redaktörer/redaktorer som plockat ihop böckerna av äldre

källor. Idag tillskriver man författaren/redaktören större självständighet än man tidigare gjort.

Man vet inte hur GTs böcker vuxit fram. Många av dem är anonyma. Esra och Nehemja är

mest säkra av de historiska böckerna.


Sidan 10 av 16

Ibland skymtar GTs författare fram, t ex i 1 Mos 22:1, som är en läsanvisning från författaren.

Han har gett mig antydan om sig själv, blir synlig, för att förtydliga vad texten handlar om.

Den klassiska fyrkällshypotesen

Under 1700-talet började man hitta spänningar/motsättningar i böckernas texter. Varför har

inte redaktorn gjort att så att det stämmer? Kan det ha med källorna, textens förhistoria, att

göra? Man försöker rekonstruera grundtextdelar.

Wellhausen

Separera fram fyra källor

Dessa källor är inga separata dokument men kan ses som lager i texten, i en och samma text.

Spekulation, men inte helt utan grund.

Den äldsta: J Jahvisten, med berättande stoff från 900-talet f Kr: skapelsen, babels torn,

Abraham. Detta går tillbaka på äldre material. Handlar om världen, inte

bara om Israels folk, utan hela mänskligheten.

Antropomorfismer förekommer i Jahvisten: Gud skildras som om han vore

människa. Gud går omkring i Edens lustgård, Guds finger, Guds hand. Gud

är nära.

E Elohisten, efter gudsnamnet: Elohim. Ganska gammalt lager. Gud är

distanserad. Änglar förekommer. Drömtema, Gud uppenbarar sig i

drömmar. En fragmentarisk källa som dyker upp lite här och var.

D Deuteronomisten, källa som dateras till 700-talet. Denna källa är framför

allt knuten till 5 Mosebok. Den har en utpräglad teologi: synd-straff,

förbannelse-välsignelse, kulten är knuten till Jerusalem, det utvalda folket,

utkorelsen och Guds kärlek till sitt folk. Förmanande stil och lagar.

P Prästskriften, 500-talet, exilen. Källan har ett särdrag: älskar

schematiseringar. 1 Mos: den första dagen… den andra dagen…

Lagarna, ceremonilagar knyts till prästskriften. Prästen som medlare, står i

centrum.

Utveckling?: Gud är närvarande bland sitt folk. J

Gud förmedlar sig med änglar och drömmar. E

Gud använder profeter. D

Prästerna medlar i relationen med Gud. P

JEDP-tänkandet försvagas. Vi ser spänningarna men betonar alltmer den direkta textnivån, det

det verkligen blev: synkron, istället för diakron läsning. Frågan är nu: varför lät redaktorerna

motsättningen kvarstå? Varför var der relevant att behålla den? Författarna var kloka och

Texten

P

J

D

E

Smälte ihop tidig t= JE


Sidan 11 av 16

visste vad de gjorde. Man uppskattar också den litterära kvalitén mer nu. Fokus ligger alltså

på textens funktion, så som den är. Frågan nu är: varför?, förr: varför inte?

Varför inte-perspektivet utgår ifrån att vi är mer kompetenta.

Pentateuken

Femboken/femrullen syftar på de fem Moseböckerna. Tetrateuken 1-4 Mos.

Torah = lagen eg. ”undervisning”.

Viktigt att notera att ordet lag, på svenska, är alltför begränsande. Vi tänker ”lagbok”.

TaNaK är den judiska benämningen på GT: Torah (lagen), Neviim (profeterna), K

etuvim

(skrifterna).

Torah Neviim K

etuvim

1 Mos Jos Övriga

2 Mos Dom

3 Mos 1-2 Sam

4 Mos 1-2 Kung

5 Mos 1-2 Krön

Jes

Jer

Hes

Tolvprofetboken

Deutronomistiska historieverket

Handlar om tiden från Mose död till Gudsfolket förs i den babyloniska fångenskapen (1200-

587 f Kr). Detta var den tid då assyrier och babylonier var mäktiga: Babyloniens,

Mesopotamiens storhetstid.

Temata

1. Förbundet är viktigt. Det håller ihop folket. Folket bryter mot förbundet.

2. Profeter får Guds uppdrag alla kalla folket tillbaka till förbundet. Folket brott är allvarligt.

Genom att bryta mot förbundet visar folket och Gud, som tar detta på allvar, att förbundet är

verkligt. Det går inte på automatik.

Josua

Domarboken

1-2 Sam

1-2 Kung

5 Mosebok hör både hit och till

pentateuken


Sidan 12 av 16

Det kronistiska historieverket

Det är ifrågasatt att det öht finns ett kronistiskt historieverk.

1-2 Krön

Esra+Nehemja

Slutet av 2 Krön exakt samma som början på Esra. Detta kan uttrycka att man vill visa på

samband. Det är dock tveksamt att de var skrivna som ett verk. Författaren kallas ”kronisten”.

Poesi och vishetslitteratur i GT

Job

Psaltaren

Ordspråksboken

Predikaren

Höga visan

Klagovisorna

Den poetiska litteraturen hör till de judiska ”skrifterna”, Ketuvim.

Det finns likheter i vishetslitteraturen i Medelhavsområdet. Vishetslärarna var troligtvis ett

skrå som vandrade runt. De var knutna till hoven. Genom denna rörlighet uppkom utbyte.

Poesi

Ord för detta saknas i hebreiskan, kallas ”skrift”. När man skriver poesi utnyttjar man det

språk som man använder. Är en del språk lättare än andra att skriva poesi på? Poesi och

retorik hänger ihop.

Ca hälften av psalmerna i psaltaren är kopplade till David. När det står ”av David” har

grundtexten betydelserna till/för/av David.

Vanligaste tanken är att poesi användes i gudstjänsten, men man vet inte hur psaltaren

användes.

Poesins former och drag

Parallellism Tankerim (rimmar på ordens innehåll, inte ljud)

Synonym 1=2

Innehållet i de två verserna i princip detsamma, kompletterar.

Antitetisk 12

En sak i rad ett, motsatsen i rad två.

Syntetisk 1+2

Den andra raden vidareutvecklar eller kompletterar den första.

T ex Herren är min herde (räcker)

Mig skall intet fattas (konsekvens)

(Klimaktisk) Om den andra raden förstärker eller leder mot en höjdpunkt.

Kiasm a b * b’ a’ (koncentrisk: a b c * c’ b’ a’)


Sidan 13 av 16

Refränger Ps 42-43

Akrostikon I tur och ordning bygga upp en text utifrån hebreiskans 22 bokstäver. Visa att

texten täcker helheten. Med 22 bokstäver kan man säga allt.

Alfabetiska psalmer (Ps 119: 8 v… alef, 8… v b, 8 v… gimel), klagovisorna.

Ps 119 handlar om Guds undervisning: lagen. Visa på helheten lagens

fullkomlighet.

Bildspråk Herren är min herde, min klippa.

Upprepning Ps 136: ”evigt varar Hans nåd!”

Vi använder gärna synonymer i svenskan, men de bibliska författarna såg inte

detta skrivsätt som störande.

Varför använda poesi?

Poesin uttrycker sig på ett sätt som öppnat för igenkänning, känslor, identifikation. Texten blir

således mer antydande än fastställande, jämfört med berättande litteratur. Poesins uppgift är

att öppna och bredda teologin. Poesin är ofta väldigt renlärig, men uttrycker läran på andra

sätt. Hur ska man beskriva den Oändlige? Tillit och ifrågasättande i relation med Gud är

tillåtet i den poetiska litteraturen.

Det finns ingen poetisk bok i NT. Man hade behov att uttrycka sin tro i klartext. Dessutom

fanns ju redan psaltaren.

Vishet

Vishet i GT är ett bredare begrepp än vad vi kanske tänker

Hantverksskicklighet Jer 10:9

Insikt 2 Mos 31:3

Gudsfruktan Job 28:28; Ps 111:10; Ords 1:7

Dessa tre faktorer är basen för den sanna visheten.

Vis, rättfärdig dåraktig, ogudaktig

Vishet och undervisnings hör ihop i GT.

Visheten är ett internationellt fenomen i kulturen i det främreorientaliska området. Den var

knuten till hoven via vandrande vishetslärare. Fördes troligen vidare i mer vardagliga

sammanhang, hemmen.

1. Ordspråksvishet

Jämförande ordspråk: Bättre… än… Ord 15:17

Liknelser, bildspråk Ords 25:11

Uppräkningar: Tre saker, nej fyra… Ords 30:18; 31:10

2. Resonerande vishet

Vishet och teologi

A) Den mänskliga erfarenheten är viktig: livet och vardagen ges plats i teologin.

B) Moralen är något gott, ”regler” för ett gott liv. Grunden för vårt gemensamma liv.

C) Vishet och etik har sin yttersta grund i Gud, därför är gudsfruktan viktig.


Sidan 14 av 16

Profetlitteratur

Länderna omkring Israel spelar stor roll, speciellt under 700-talet, före exilen.

Medien och Elam blir det Persiska riket som tar över efter Assyrien och Babylonien.

Babyloniska riket Assyriska riket Neobabyloniska riket .

Persiska riket: kartboken s. 49.

Vid återkomsten från exilen var Israel ett litet rike med lösa gränser. Man höll till i

kärnområdet kring Jerusalem, Betlehem, Betel och Samaria.

Staden Jerusalem befästs visserligen men landet får aldrig den status det haft. Israel är hela

tiden ett rike som ligger under andra makter.

Det judiska profetbegreppet är vidare än vårt. Vi ska veta att nedanstående personer, utanför

profetlitteraturen kallas profeter.

Abraham kallas för profet 1 Mos 20:7

Aron 2 Mos 7:1, Mose profet, ej Herrens profet

Mose 5 Mos 34:10, den störste av alla profeter: bäste och meste

Samuel 1 Sam 3:20

Debora Dom 4:4f

Natan 2 Sam 12

Gad 2 Sam 24:11

Elia 1 Kung 17

Elisha 2 Kung 2:13ff

Den profetiska perioden varade cirka 800-400 f Kr, med den mest kreativa perioden under

700-talet. Då verkade Jesaja, Amos och Mika.

Under Exilen verkade Hesekiel och Jeremia.

Efter exilen var profeterna lite blekare: hade inte samma status och var inte så utmanande.

Detta kan också hänga ihop med att behovet av profeter var större före exilen.

Ordet profet kommer från gr. Profetes ”den som talar för en annan”. I GT innebär detta att

profeten får se bakom det som sker, även att se vad som ska ske i framtiden.

Navi`/nabi`är det hebreiska namnet på ”profet”. Man vet inte vad det egentligen betyder.

Begeppet är gammalt och omtalas redan 1700 f Kr i Mari. Skulle kunna betyda ”en som är

kallad”?

En profet är någon som tagit emot något och för det vidare, ett språkrör. Profeten är både

mottagare och sändare. Därför kan profeten frimodigt säga: ”så säger Herren”.

Profeter kallas även siare ”en som har sett”, ”visionär”.

En profet kan även kallas gudsman ”ish Elohim”.

Profeternas uppgift var att förkunna Gud och hans verk och vilja.

Nedskrifterna, som är en sorts summeringar, är i allmänhet gjorda av andra. Lärjungar?

Skriftprofter t ex Jesaja

”extatiska profeter” t ex Samuel

Profeter fungerade även som rådgivare åt kungen, i 1 Kung 22:6-8 nämns en kung som hade

400 profeter vid hovet. Måste de hålla med kungen? Det fanns även utstickarprofeter som

lydde Gud mer än kungen.


Sidan 15 av 16

Profeternas budskap

1. Kamp mot orättvisorna, makthavarna (för rättfärdigheten, som ju var kungens ansvar)

2. Mot avgudadyrkan, religionsblandning (för Jahvetroheten)

3. Mot kulten som bara är yttre observans (för inre liv, omvändelse till Herren och

förbundet)

4. Framtiden

Grundorden: DOM FRÄLSNING

varningar löften

anklagelser uppmuntran

De retoriska dragen i profetförkunnelsen är viktiga. Profeten (eller den som skrev ner)

använde sig av språkets möjligheter.

Kulten = utövandet av religionen.

Kungsspegel = ”biktspegel” för kungar: om de hade uppfyllt sitt uppdrag – att värna

rättfärdighet. En kungsspegel är alltså en samling av rättfärdiga/orättfärdiga saker som kungen

kan spegla sig mot.

orakel eng. ”oracle” = uttalande av en profet

1) Domsorakel … därför…

Verop

Uttalanden från Gud att något ska ske

Förmaningstal

Anklagelser

2) Frälsningsorakel

De flesta profetorakel kan placeras in i dessa

kategorier.

Jesaja, Hosea, Amos och Mika var 700-talets stora domsprofeter.

Profetord – budskap från Gud

Profetberättelse – handlar om profeten själv

Kallelseberättelser

Underberättelser

Tecken

Kallelsen/profettjänsten är inget profeterna själva valt.

Mose

Samuel

Jesaja (kap 6)

Jeremia (kap 1)

Hesekiel (kap 1-3)

Amos (7:14)

Efter Malaki kom inte längre någon profet. Det sättet för Gud att förmedla sig upphörde.

Istället började traditionen med skriftlärde, som förvaltare av vad folket fått ta emot.

Istället för att få direkt uppenbarelse började man undersöka Guds ord i skriften.


Sidan 16 av 16

Det skedde alltså en förändring: från profetia till skriftlärdom. Parallell med skiftet mellan

Malaki, den siste profeten och Esra, den förste skriftlärde.

Judisk tradition är nu skeptisk till profeter, men man väntar på Profeten, den som skulle vara

lik Mose.

I kristen tradition räknas Johannes döparen som den siste profeten i det gamla förbundet.

Sedan ersattes speciella profettjänster av profetians gåva, i kyrkan. Profetian finns alltså, men

är inte lika tydligt knuten till vissa personer, utan profetian själv är fokus.

Tolvprofetboken

De tolv småprofeterna är i judisk tradition en bok med ”12” kapitel.

Boken färdigställdes på 400-talet. Den har ingen gemensam rubrik, men man har i princip

alltid hållit ihop boken i judisk tradition. Skriften/skrifterna har också haft snarlik placering i

kanon.

Sammanhållande:

Kronologitanke?

Herrens dag?

Nytt sätt att se på boken, som en enhet.

Bok 1-6 Folkets och folkens synd: domsord (Hosea - Mika)

7-9 Nödvändigheten av straffet (Nahum – Sefanja)

10-12 Upprättelsens möjlighet (Haggai – Malaki)

GTs apokryfer

Apokryf dold, gömd senare: ”konstig”

Deuterokanonisk Kallas deuterokanoniska: i katolsk tradition kanoniska men

tillkomna i ett senare skede.

Pseudepigraf a) skriven under annat namn (ordagrann betydelse)

b) utomkanonisk, men med anknytning till bibeln (t ex 4:e Esra)

Dessa skrifter kallas apokryfer av katoliker.

Intertestamental Tillkommit mellan GTs och NTs tid.

gamla testamentet: värld och litteratur · filisteerna tillbad baal-sebub ”flugornas herre”...

Documents