1

2

Vi hade först inte tänkt åka. Även om resan var kraftigt subbventionerad så skulle det bli tufft att lägga ut några tu-sen extra mitt i månaden. Men efter att ha tömt madrassen så satt vi ändå där utanför det kungliga slottet tillsam-mans med många andra i en inhyrd buss och på väg till Varberg . Det är inte varje år välkända indiska aktivister kommer till Sverige.

Väl framme sken solen och hotell Gästis låg på ett hörn mitt i småstadslugnet. Vi fick inte plats på hotellet så vi fick låna en lägenhet en bit från hotellet. En kort prom-enad och vi var på rummet och slängde in våra väskor. Jag passade på att uppdatera Indiensolidaritets hemsida från nätverket i rummet. Efter en dusch i en trång kur så traskade vi tillbaka till hotellet. Vid ett bord i matsalen satt några äldre herrar och pratade. Vi skakade hand och upptäckte en indisk man i rullstol. Det visade sig att det

var G.N. Saibaba som numera är rikskänd i Indien och även i vissa vänsterkretsar runt om i världen. Vi bad om en intervju och det fick vi.

Saibaba visade sig vara en av de mest kun-niga personer som jag någonsin talat med och ödmjuka stil bröts bara när han med viss irritation besvarade mina näsvisa frågor om de olika naxalitpartierna i In-dien. Vi satt i hotellets trevliga rökrum och rökte oavbrutet i timme efter timme sam-tidigt som jag spelade in intervjun på mo-bilen (halva finns i textform på hemsidan, resten har ännu inte transkriberats). Jag hade aldrig tidigare träffat någon med så djuplodade kunskaper kring folkrörelser-na i världen och det skulle jag kanske inte göra igen. I ett svenskt perspektiv så framstår Saibaba som unik med sina outsin-liga kunskaper om den anti-imperialistiska rörelsens historia och olika personligheter och författare. Jag insåg efter hand att det finns ett annat politiskt liv i Indien. Dröm-men om ett jämlikt samhälle har aldrig dött där hos en stor grupp intellektuella och bland de fattiga. Anti-imperialism är ett i högsta grad levande begrepp. Under sam-talets gång kom det fram att Saibaba är per-sonligen bekant med anti-imperialistiska

intellektuella över hela världen. Saibabas och hans kamrater har under decennier ar-rangerat konferenser i anslutning till uni-versitetet vilket har lockat folk från när och fjärran.

Tiden på Hotell Gästis blev alltför kort men vi fick möjlighet att genomföra intervjun under två dagar. På söndagen skulle Saiba-ba resa tillbaka och vi tog oss till hans hotell som var anpassat för rullstolsburna. Vi kom lite för tidigt och väckte honom ett par tim-mar innan bilen skulle komma. En medlem i Jan Myrdalsällskapet hade ordnat en rejäl transportbil som något försenad gled iväg med vår vän i morgondiset.

Vi träffade Saibaba 2012 och har hållit kontakten sedan dess. Det var med bestört-ning vi fick höra att han arresterats. Det pågår just nu runt om i världen olika aktiv-iteter för att se till han släpps fri. I Sverige har Stefan Lindgren och Anders Romelsjö lagt upp viktiga artiklar om Saibabas situ-ation. I Norge har partiet Rödt gjort en insats genom att skicka ett uttalande till de indiska myndigheterna. Kan du också göra det? Här kan du mejla på svenska: political@indianembassy.se

LedareFREE SAIBABA

Polisen tvingade in vår rullstolsburne vän Saibaba i en bil på universitetet den 9 maj. De satte på honom en ögonbindel och flög iväg honom till en annan delstat. Författarinnan Arundhati Roy menar att myndigheterna försöker sätta dit (frame) honom av politiska skäl. Hon deltog nyligen på en presskonferens i Saibabas lägenhet som ligger på universitetsområdet. Saibaba är en obekväm och revolutionärt sinnad person och sedan länge en öppen kritiker av den indiska regeringens militära kampanjer.

KONTAKT: indiensolidaritet@gmail.com

0729-139147 facebook.com/groups/indiengruppen

3

Bland de som uppfattar sig som vänster finns det idag vitt skilda up-pfattningar om vad imperialism är för något. En del ser imperialismen som ett ekonomiskt system, andra som en politik som den eller andra regerin-gen väljer att driva. Bland den lilla grupp som ser imperialismen som det ekonomiska systemet är det nästan ingen som förhåller sig till begrep-pet “byråkratkapitalismen”. Detta är beklagligt eftersom begreppet bidrar till förståelsen av vilket läge världen befinner sig i och vad som kan göras åt det.

Feodalismen -bonden och hans herre

Under lång tid präglades stora delar av den mer tätbefolkade världen av ett feodalt ekonomiskt system. Grundva-len för produktionsförhållandena i ett feodalsamhälle är att feodalherren har egendomsrätt över jorden och ibland

delvis egendomsrätt över producen-terna. Böndernas arbete var feodalsam-hällets existensgrund. Bönderna skulle utföra dagsverken åt feodalherren eller betala natura- eller penningavgifter till honom och jordbruket bedrevs främst som naturahushållning. Bönderna ska-pade alltså med sitt arbete i stort sett allt vad de själva behövde och inte mycket såldes eller köptes som varor. Men varor producerades dock av hantverkare i liten skala i de få städerna.

Kapitalismen kommer till världen

På 1400-talet utvecklades sjöfarten och en världshandel uppstod och då räckte inte det feodala samhällets småskaliga hantverksproduktion till. Större anläg-gningar byggdes där många arbetare samlades för att producera varor. Så up-pstod kapitalistisk storproduktion med utsugning av lönarbetare. Det kapital-istiska produktionssättet innebär att en

kapitalist tar av sitt kapital (sin egendom) och köper arbetares arbetskraft under en viss tid och arbetaren måste under denna tid öka kapitalistens egendom, dvs. skapa mer värde än han fick i lön. Kapitalismen uppstod i Europa på 1300-1400-talet och i Europa finns de första länderna som blev helt kapitalistiska t.ex. Holland, Frankrike och Storbritannien. Resten av världen och större delen av Europa var på denna tid kvar i ursamhällets vildhet, i slaveriet eller feodalismen.

Kapitalismen i sitt imperialis-tiska stadium

Den kapitalistiska utvecklingen förde med sig att något märkligt hände i några få länder som hunnit bli helt kapitalistiska som t.ex. Storbritannien, Frankrike och Tyskland. Från och med 1870-talet så uppstod så stora företag att några få kapi-talister kunde komma överens om priset på många olika varor på marknaden. Det-ta var ett sätt att upphäva konkurrensen

Arrogans leder till fel - Buddha

BYRÅKRATKAPITALISMEN

ÄR BYRÅKRATKAPITALISM ETT RELEVANT BEGREPP?

4

och kallas ett monopol och präglar ännu den tid vi lever i. Det gör att kapitaliste-rna kan ta ut ännu större vinster än förut. Detta förändrade kapitalismens sätt att fungera och denna nya utveckling kallas imperialismen. Det som också händer vid denna tid är att en omfattande kapital-export börjar ske från de imperialistiska länderna till länder som tidigare inte hade någon kapitalism att tala om.

Kapitalexport och ”kapitalismexport”

Kapitalexporten sker i två huvudformer, dels som lånekapital och dels i form av produktivt kapital. Export av lånekapi-tal är t.ex. att det ges lån till regeringar, städer eller banker i andra länder. Export av produktivt kapital sker t.ex. genom att industriföretag organiseras eller att infrastruktur byggs. Genom att indus-triföretag organiseras i länder som tidi-gare var dominerade av feodalismen eller förfeodala produktionssätt så ”export-eras” kapitalism till nya länder.

Byråkratkapitalismen, -en kapitalism utifrån

I några få rika länder hade en liten grupp bankägande kapitalister skaffats sig monopol i början av 1900-talet. Dessa länder var Tyskland, Storbritannien, USA, Frankrike, Italien, Ryssland, Ja-pan, Holland, Belgien, Spanien, Sverige, Danmark, Finland och kanske några till. Dessa imperialistiska länder exporterade

mycket varor men också mycket kapital till varandra och till resten av världen. I de outvecklade länderna organiserade de industriföretag och utvecklade så en kap-italism ovanpå den feodala strukturen. Denna form av kapitalism ”utifrån” kal-lade de kinesiska kommunisterna från och med 40-talet för byråkratkapital-ism[1]. De som förvaltade de utländska kapitalisternas egendom kallade man för kompradorer. I en del länder fanns det redan en liten outvecklad kapitalistklass men denna trängdes tillbaka av de utlän-dska monopolen.

Med det imperialistiska stadiet delas världen i två tydliga läger

Monopolen i de imperialistiska länderna tar hem de vinster de gör på utlåning och på arbetarna i sina företag i de fattiga län-derna. På det sättet förtrycker de folken i dessa länder som inte kan komma loss ur de utländska monopolens grepp. Dessa länder, den stora majoriteten länder på jorden, till-hör de förtryckta län-derna[2] som exploateras av en liten grupp imperialistiska länder.

De få imperialistiska länder som fanns i början av 1900-talet är fortfarande impe-rialistiska och endast Kina har tillkommit. Resten av världen domineras av byråkrat-kapitalism och feodalism. Byråkratkapi-talismen fortsätter att tränga tillbaka

den feodalism som finns på landsbygden runt om i världen. Därför använder man begreppet halv-feodalism. Det finns idag inget land som är helt feodalt, de kapital-istiska produktionssättet existerar sida vid sida med det feodala. De länder som har en växande eller krympande byråkrat-kapitalism är idag halv-feodala.

Imperialistiska länder och halv-kolonier

Marxister har traditionellt skiljt på kol-onier som är politiskt, ekonomiskt och militärt underkuvade av de imperialis-tiska länderna och halvkolonier. Exempel på kolonier är Afghanistan, Grönland, Franska Guyana etc. En halvkoloni är ett land som är ekonomiskt och politiskt underkuvat men inte militärt ockuperat. Indien, Estland, Ungern, Brasilien, Sy-dafrika är exempel på halvkolonier. Kina

är det enda land som har lyck-ats att bli imperialistiskt och lämna gruppen förtryckta länder. Detta krävde bl.a. en långvarig revolutionär kamp där de till slut lyckades na-tionalisera byråkratkapitalet

(utländska storföretag). Det har visat sig att ett land inte kan lämna gruppen halvkolonier utan att genomgå en sådan omfattande revolution och en lång period av medveten självförsörjningspolitik. De imperialistiska länderna motarbetar varje försök till självständig politik från halvkoloniernas sida och när det behövs tar de till våld. Men det finns en väg ut ur

fattigdomen. Fler borde ta den. [1] En del trotskis-ter använder sam-ma ord i en helt annan betydelse. Det förekommer i deras beskrivning av Sovjetunionens utveckling.

[2] Egentligen borde det heta ”na-tionerna” men för enkelhetens skull används ”län-derna”. Indiens Historia

En halvkoloni är ett land som är ekonomiskt och

politiskt underkuvat som t.ex. Indien

och Brasilien

Tänk på att detta är en sammanställning av ett års kapitalexport och inte uttrycker det allmänna läget.

5

Varande stort som Västeuropa och med fler människor än USA och Väs-teuropa tillsammans och med ota-liga språk, folk, religioner och kul-turer är Indien en speciell och viktig skapelse. Dess historia sträcker sig långt tillbaka och på många sätt kan vi i den hitta grunden till det vi idag kallar civilisation. Men som med så många andra ställen som varit kolo-nialiserade och ekonomiskt domin-erade (och fortsätter att vara det ) så finns det ett undertryckande av den delen av historien. Kolonialister och imperialister vill ha monopol på his-torieskrivningen.

I det senaste valet i Indien segrade Bharatiya Janata Party (Indiska Folk-partiet). Detta hindunationalistiska parti vill införa en historieskrivning som ensidigt upphöjer och hyllar det förment hinduiska i motsats till islam. De vill tillskriva det kända Taj Mahal till ”hinduer” trots att det är ett av den islamska arkitekturens mästerverk. För att bemöta denna trend så kommer vi att skriva en artikelserie om Indiens histo-

ria ur ett folkligt perspektiv som börjar med dess förhistoria, och vi fortsätter fram tills idag. Vi behöver bryta med ett antal myter om Indien som förs fram och tjänar till att vidmakthålla den västerlän-dska dominansen och överhögheten över regionen. För att nämna två ofta upprepade myter:

”Indiens folk är och har alltid varit pacifister. Indien befriades från brit-terna 1949 och det genomfördes fredligt av Mahatma Gandhi.”

“För indierna har tiden mest stått still och all utveckling har kommit utifrån.”

Den antika perioden

Eurocentrismen, som överdriver Euro-pas historiska betydelse lyfter fram vissa civilisationer medan andra glöms bort eller förringas. En av de glömda är den som utvecklades i Indusdalen. Detta var en av de tidigaste flodkulturerna och den var under en lång period mycket framgångsrik.

År 4000 före vår tidräkning, utveck-lades en kultur i Indusdalen mellan det som idag är Indien och Pakistan. Två städer växte till sig på 2000 talet f.v.t. och de har fått namnen Harappa och Mohenjodaro. Dessa tillhörde en civilisation som var väl utvecklad och de hade ett stort handelsnät. Artefakter från denna region har funnits i Meso-potamien och vise versa vilket tyder på ett utbyte. Städerna hade ett avancerat avloppssystem och en av de absolut största byggnaderna var ett stort bad-hus. Inga vapen har funnits vilket tyder på att de levde relativt fredligt.

I nästa nummer kommer det mer om Indiens äldre historia och även om dess revolter.

Lästips:“Indiens Historia” av Sören Wibeck.

Indiens historia, del IPolitik och myter

6

Kastfrågan i Indien, del II

– -av Anuradha Gandhy

”Terrorism divides, tourism unites” - Narendra Modi

Anuradha Gandhy (1954-2008)

Översättning från engelska till sven-ska av Pia E. Hanzén

Det är ett faktum att primitiva stam-mar trodde på magiska krafter och oberörbarhet, men av detta kan vi inte dra slutsatsen att hela sektioner inom urbefolkningens stamsamhällen i den tidigaste perioden ansågs oberörbara. Däremot kan vi dra slutsatsen att någon form av kastsystem existerade under perioden före den Vediska.

Studien av denna tidiga period i his-torien (3000-1500 f. Kr.) visar att re-dan före de ariska (indoeuropeiska) stammarna gjorde sitt inträde i Indien fanns olika samhällen och stammar med varierande ekonomiska, sociala och kulturella system inom landet. Några hade utvecklat jordbruk, arbetsdelning och även handel och det fanns skarpa klasskillnader. De befanns sig i bron-såldern och de skiftade mellan odling (svedjebruk), jakt, fiske och insamling av föda. En del var herdar.

Många av dem hade matriarkal social organisering (makten innehaddes av mödrarna). De nomadiska indo-euro-peiska stammarnas patriarkala sociala organisationer gjorde sitt inträde i In-dien i vågor från omkring 1500 f. kr.

Från stam till klassamhälle

Klassamhället växte fram ur konflikter mellan olika nomadiska ariska (språk-grupp som uppstod 1800 f.kr., ö.a.) stammar och de inhemska stammarna och genom utvecklingen av jordbruket med ökad användning av järn. Klassam-hället tog initialt form med fyra Varnas (kaster). Därmed kan vi säga att de fyra kasterna var den form som klassamhäl-let tog i den senare delen av Veda- och Upanishadperioden (upanishaderna är en särskild grupp av filosofisk-religiösa skrifter). De vediska arierna kom från Punjabområdet och spred sig till Gang-hesslätten och från omkring 1500 f. kr. var de redan uppdelade i en aristokrati (Rajanya) och präster (Brahaminer) och bönder (Vis). Ständiga konflikter och krig var associerade med deras sprid-ning österut. Det uppstod konflikter mellan olika nomadiska ariska stammar och lokala stammar som handlade om boskap, vattentäkter, land och sedan också om slavar.

Delar av stammar som besegrades blev förslavade och kända som dasas. Kri-gen ökade behovet av hövdingar. De förlitade sig på ritualism för att höja sin prestige och befästa den och tillägnade sig produktionsöverskott genom dessa ritualer. Skatt i form av boskap och slavar gavs av bönderna (Vis) till Rajan-yas (aristorkratin). Större och mindre yagnas (sångritualer) utfördes alltmer av Rajanyas i allians med Brahminerna.

Den härskande eliten levde på gåvorna (dand/bali) som de fick av bönderna vid dessa yagnas.

I detta skede var dessa stamorganisa-tioner baserade på klaner och anhöriga fortfarande dominerande. Framväxten av Brahminer och Kshatriya kasterna var en process i att bryta ner de släkt-baserade relationerna bland den här-skande eliten och skapa en bredare klass – Varna - som levde av skatter och gåvor från Vis och underkuvade stam-mar. De pastorala antog jordbruket; och från de lokala stammarna blev hövdin-gaklanerna och de prästerliga klanerna införlivade i de respektive Kshtriya och Brahminska kasterna. De underkuvade stammarna, både ariska och icke-ariska, kom gradvis att bilda Shudra Varna. Alla var inte slavar. Medan slavarbete i hem-men existerade, var det i princip Vaishy-abönder (från Vis uppstod den bredare kasten Vaishya) och Shudras som födde upp boskap och odlade jorden.

Den utbredda användningen av järn, inte bara för vapen utan också för jord-bruksändamål från cirka 800 f.kr., markerade en kvalitativ förändring i produktionssystemet i de antika stamsamhällena. Plogbaserat jordbruk kan generera betydande framsteg vid ett regelbundet användande. Täta sk-ogar kunde nu huggas ner och mark beredas för odling. Järnet möjliggjorde således att jordbrukets ekonomi blev det ledande produktionssystemet un-der denna antika period. Spridningen av jordbruket uppnåddes på bekostnad av de icke-jordbrukande stammarna. De blev antingen underkuvade eller fördrivna från skogarna och avskurna från deras traditionella möjligheter till försörjning. Erövringen av nya territo-rier och tillgången till nya bosättningar

7

Denna uppställning föreställer kastindelningen i dagens Indien som skiljer sig något från indelningen 1500 f.kr. som Anuradha Gandhy beskriver i texten.

En bonde i delstaten Västbengalen.

“Enough of acts passed by congress, now its time for action” - Nanendra Modi

ökade ytterligare vikten av hövdingar. Stamoligarkier uppstod. Många hövdin-gar blev kungar som behövde större ya-gnas (gåvor) för att befästa sitt styre inte bara över sina klaner och stammar men också över territorierna de härskade över (janapada). Varnashrama Dharma (kasternas olika skyldigheter) var redan utvecklat av den brahminska prästklas-sen. Ritualerna blev mer invecklade och utstuderade och välståndet ökade. Dessa ritualer var de medel med vilka samhällets produktionsöverskott kunde omfördelas. Överskottet i form av gåvor disponerades av och delades bland de härskande, kshatriyas (krigarna) och de brahminska prästerna.

Gåvorna var inte längre frivilliga. De var påtvingade. Arya dharma (“arierns väg”, religiösa föreställningar ö.a.) och varnaföreställningarna (kastläran) legitimerade den ökande makten hos kungar och präster och utsugningen av de underkuvade stammarna i de lägre kasterna. Arya dharma och varnas blev de ideologiska uttrycken för de klasser som vuxit fram ur de olika stammarna. De grupper som inte accepterade ritu-alerna och de påtvingade hyllningarna ansågs som anarya (okunniga) eller mleccha (barbariska).

Utvecklingen av jordbruket, inklusive risodlingen på Gangesdalens slätter, åt-följdes av en ökande andel arbetare och tillväxt i handeln. Privata egendomar uppstod och städer växte upp. Några klasser tillkom som Vaisha (handlarna) och Gahapatis (markägarna). Gahapa-tis beredde inte själva sina marker men

hade slavar eller shudras som brukade den. En spänning mellan de två övre och de lägre kasterna, de som ägde och de som arbetade uppstod. Detta ledde till uppkomsten av den forntida staten. De första staterna bildades i Gangesdalen i Bihar.

8

Till vänster syns USA som ett monster som Indiens förre premiärminister Manmohan Singh håller på att sminka upp. FDI bety-der Foreign Direct Investment, alltså utländska investeringar, det som vi kallar byråkratkapitalet.