formaldehyd - en kunskapssammanställning och riskbedömning. … · 2016. 6. 1. · formaldehyd...

Formaldehyd En kunskapssammanställning och riskbedömning

R a p p o r t 5 3 9 9 s e p t e m b e r 2 0 0 4

Formaldehyd

En kunskapssammanställning och riskbedömning

Lars Barregård, professor, överläkare Gerd Sällsten, docent, 1:e yrkes- och miljöhygieniker

Avdelningen för Yrkesmedicin, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet

Västra Götalandsregionens Miljömedicinska Centrum, Arbets- och miljömedicin, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg

NATURVÅRDSVERKET

Beställningar Ordertel: 08-505 933 40 Orderfax: 08-505 933 99

E-post: [email protected] Postadress: CM-Gruppen, Box 110 93, 161 11 Bromma

Internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln

Naturvårdsverket Tel: 08-698 10 00, fax: 08-20 29 25 E-post: [email protected]

Postadress: Naturvårdsverket, SE-106 48 Stockholm Internet: www.naturvardsverket.se

ISBN 91-620-5399-X

ISSN 0282-7298

© Naturvårdsverket 2004

Elektronisk publikation

Förord Naturvårdsverket erhöll som ett deluppdrag ”Nya delmål för miljökvalitetsmålet Frisk luft” i samband med ”Uppdrag åt Naturvårdsverket med anledning av det fortsatta arbetet med de 15 miljökvalitetsmålen – ett sextonde miljökvalitetsmål m.m.” I uppdraget ingick att göra nya riskbedömningar och om det är lämpligt att utveckla delmål och underlag för fastställande av miljökvalitetsnormer för benso(a)pyren, 1,3-butadien, formaldehyd och partiklar (PM 10 och PM 2,5). Redovisningen av huvuduppdraget har skett den 31 december 2003 medan den del som behandlar formaldehyd har redovisats i samverkan med Socialstyrelsen den 15 juni 2004. Föreliggande underlagsrapport om formaldehyd, som beskriver halter och exponering för formaldehyd i Sverige samt innehåller en riskbedömning för allmänbefolkningen, har tagits fram av Lars Barregård och Gerd Sällsten vid, Avdelningen för Yrkesmedicin, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs universitet och Västra Götalandsregionens Miljömedicinska Centrum, Arbets- och miljömedicin, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg. Stockholm september 2004

3

Formaldehyd – en kunskapssammanställning och riskbedömning 15 juni 2004

5

Innehållsförteckning

Sammanfattning ______________________________________________________ 6Summary ____________________________________________________________ 6 Bakgrund____________________________________________________________ 7 Allmänt om formaldehyd_______________________________________________ 7 Allmänbefolkningens exponering för formaldehyd och halter i inomhus och utomhusmiljö ________________________________________________________ 8

Exponering för formaldehyd___________________________________________ 9 Halter inomhus i bostäder_____________________________________________10 Halter i utomhusmiljö ________________________________________________11

Hälsorisker _________________________________________________________ 13 Irritation av ögon och slemhinnor i luftvägar ____________________________ 13 Cancer ___________________________________________________________ 14

Riskbedömning utifrån exponering i Sverige _____________________________ 16 Referenser __________________________________________________________ 17


6

Sammanfattning Studier från senare år på ett par hundra slumpmässigt valda individer i Sverige visar att normala exponeringsnivåer i allmänbefolkningen är 20-25 µg/m3. Cirka 5 % av befolk-ningen kan förväntas ha en genomsnittlig exponeringsnivå över 50 µg/m3, men osäker-heten är stor om andel med höga nivåer. Avgörande för exponeringsnivåerna är halterna inomhus i bostäder, med medianvärden kring 25 µg/m3. Genomsnittshalterna i villor är betydligt högre än i lägenheter. Utomhushalter av formaldehyd ligger kring 3 µg/m3. Irritativa effekter uppträder vid lufthalter kring 300 µg/m3. Det är sannolikt att känsliga personer kan få besvär redan vid lägre halter, t.ex. i vissa bostäder, men underlag för en kvantifiering saknas. Formaldehyd är cancerframkallande i djurexperiment (fr.a. näsa) och sannolikt cancer-framkallande för människa. Det krävs sannolikt en skadad nässlemhinna för cancer i näsepitel vid exponering för formaldehyd i gasfas. Därför kan cancerrisken anses vara försumbar så länge exponeringsnivån är lägre än den, där irritativa effekter uppstår. Risken för cancer vid exponering för formaldehyd på partiklar är oklar. Summary In recent years, studies of some two hundred randomly selected individuals in Sweden show an exposure level of 20-25 µg/m3 formaldehyde in the general population. Approximately 5 % of the population can be expected to have exposure levels exceeding 50 µg/m3 but there is great uncertainty regarding the number of people with high exposure. The key factor that determines exposure is the indoor concentration at home, where the median level is about 25 µg/m3. The average concentration in private houses has been shown to be considerably higher than in flats. Outdoor concentration of formaldehyde is 3 µg/m3 approximately. Irritant effects appear at air concentrations of about 300 µg/m3. Sensitive persons are likely to get symptoms at even lower concentrations, but quantitative data are missing. Formaldehyde has been shown to be carcinogenic in animal experiments (nasal cancer) and is probably carcinogenic to humans. It is likely that damage or cell proliferation of the nasal epithelium is a prerequisite for cancer from gas phase formaldehyde. Therefore, the risk of cancer can be assumed negligible as long as the exposure is below irritant levels. The risk of cancer caused by exposure to formaldehyde on particles is unclear.


7

Bakgrund Avdelningen för Yrkesmedicin, Göteborgs universitet har på uppdrag av Socialstyrelsen och Naturvårdsverket gjort denna kunskapssammanställning och riskbedömning avseende formaldehyd. Enligt uppdraget skulle rapporten omfatta • dagens kunskapsläge om formaldehydkällor samt formaldehydhalter inom- och

utomhus • den exponering människor utsätts för • hälsoeffekter av formaldehyd relevanta för Sverige • riskbedömning för formaldehyd till följd av befolkningens exponering Sammanställningen och bedömningen skulle utgå från IPCS rapport om formaldehyd (WHO 2002). Yrkesexponering omfattades inte av uppdraget. Allmänt om formaldehyd Formaldehyd (CH2O, CAS-nr 50-00-0) är vid rumstemperatur en färglös gas. Den är brännbar, mycket reaktiv och polymeriseras lätt. Formaldehyd är lättlösligt i vatten, alkohol och andra polära lösningsmedel. Formaldehyd bildas primärt i samband med förbränning av organiskt material genom naturliga och mänskliga aktiviteter. Formalde-hyd bildas även sekundärt vid oxidation av flyktiga organiska ämnen i atmosfären. Formaldehyd framställs industriellt genom oxidation av metanol och används som sub-stans vid framställning av spånskivor, MDF-board, plywood, hartser av fenol, urea och melamin, alkydhartser, syntetiska smörjmedel m.m. Formaldehyd används som konser-veringsmedel och desinfektionsmedel i en mängd olika produkter däribland även i kos-metika och födoämnen (WHO 2002). Människor exponeras för formaldehyd bl.a. från cigarettrök, bilavgaser, emissioner från byggnadsmaterial, möbler, vattenbaserade färger och textilier. En annan inomhuskälla är matlagning och eventuell öppen eld.


8

Allmänbefolkningens exponering för formaldehyd och halter i inomhus och utomhusmiljö Detta avsnitt beskriver främst allmänbefolkningens exponering för formaldehyd i Sverige. I vissa fall görs även jämförelse med resultat från liknande studier från andra länder. Människor vistas till stor del inomhus i bostaden, på arbetsplatser eller andra lokaler samt utomhus främst i samband med transporter eller fritidsaktiviteter. Vistelsetiden inomhus uppgår till i genomsnitt cirka 90 % och cirka 65-70 % utgörs av vistelse inom-hus i bostäder. Halter i vår inomhusmiljö spelar därför en stor roll för människors genomsnittsexponering för formaldehyd (WHO 2000, Gustafson 2004). För andra ämnen kan bidraget från utomhusmiljön bli betydande, trots en kort exponeringstid, om halterna utomhus är väsentligt mycket högre än inomhushalterna. Detsamma gäller om utomhushalterna är högre och man vistas utomhus en stor del av dygnet. Det är dock en liten andel av allmänbefolkningen som till övervägande del vistas utomhus. Individers exponering för formaldehyd och andra flyktiga kolväten har tidigare under-sökts i relativt liten omfattning. Under senare år har undersökningar av allmänbefolk-ningens formaldehydexponering dock skett inom den hälsorelaterade miljöövervak-ningen, som bedrivs av Naturvårdsverket i samråd med Socialstyrelsen, (www.imm.ki.se) i Göteborg, Umeå, Stockholm och Malmö (Sällsten 2001, Modig 2002, Kruså 2003, Friman 2004). I Göteborg undersöktes även halterna inomhus (sovrum) och utanför bostaden. I samt-liga städer undersöktes bakgrundshalten vid en centralt placerad stationär mätstation och i några fall undersöktes halten i gatunivå vid en stationär mätpunkt. I alla fyra städerna har mätningarna skett på 40 slumpvis utvalda individer under en veckas provtagningstid per individ med diffusionsprovtagare (GMD respektive UmeX provtagare). Samtliga prover har analyserats vid Arbetslivsinstitutet i Umeå. Mätning-arna gjordes under perioder om vardera knappt två månader. Förutom ovanstående undersökningar har formaldehydexponering även studerats i Hag-fors med samma mätförfarande hos boende i ett fjärrvärmeområde och ett område med en hög andel vedeldning (Loh 2001). I en nyligen genomförd studie utfördes mätningar enbart på boende i vedeldningsområdet med en mättid på ett dygn (Gustafson 2003). I slutet av 1990-talet studerades formaldehydexponeringen under ett dygn med diffu-sionsprovtagare (GMD) för personer boende i Västerbotten (Lindahl 1999) och i Borås samt Göteborg (Sällsten 1999). Resultaten från undersökningarna i Göteborg och Borås har vidarebearbetats och är under publicering (Gustafson 2004). I redovisningen har en upptagshastighet på 25 ml/min använts för endygnsmätningar och 20 ml/min för veckomätningar. Resultaten som presenteras kan därför i vissa fall skilja sig något från redovisade siffror i rapporterna.


9

Förutom ovanstående undersökningar av personburen exponering har man i Uppsala 1998 undersökt formaldehydhalter inomhus (sovrum) och utomhus för 27 bostäder (Saki 2004). Mätningarna utfördes med diffusionsprovtagare under ett dygn. Provtaga-ren var av en annan typ än den som använts i miljöövervakningen. I en tidigare studie undersöktes halterna i 88 bostäder genom aktiv provtagning med adsorbent inne-hållande samma reagens som vid undersökningarna i miljöövervakningen (Norbäck 1995). En rikstäckande undersökning av inomhushalten i bostäder gjordes i början av 1990-talet inom ELIB- undersökningen där formaldehydhalten mättes under en månad med diffusionsprovtagare (GMD) i 200 bostäder (Stridh 1991). Exponering för formaldehyd I tabell 1 redovisas samtliga resultat från de personburna mätningar som utförts i Sverige under senare år. Tabell 1. Resultat från personburna mätningar av exponeringen för formaldehyd (µg/m3).

Ort dygn N medelvärde median range referens

Göteborg/ Borås 1 24 47 22 7,1-566*

Gustafson 2004

Göteborg 6 40 31 23 11-94 se ovan

Umeå 7 40 22 15 6-82 Modig 2001

Stockholm 7 40 13 12 6-25 Kruså 2003

Malmö 7 40 16 16 7-33 Friman 2004

Hagfors 6 30 20 18 9-60 Loh 2001

Hagfors 1 23 25 23 10-58 Gustafson 2003

Västerbotten 1 22 - 22** 9-41 Lindahl 1999 * hög exponering pga. yrkesmässig exponering ** geometriskt medelvärde Allmänbefolkningens exponering för formaldehyd är relativt snarlik i de olika orterna. Genomsnittshalten för samtliga personer utan yrkesmässig exponering i Göteborg och Borås (N=63) var 28 µg/m3 (geometriskt medelvärde 24,5 µg/m3). 95-percentilen för långtidsexponering har uppskattats till 53 µg/m3 efter korrigering för inverkan av inom-individ-variationen.


10

I flera av studierna (Göteborg, Borås, Umeå och Stockholm) fann man att individer som bor i villor har en högre exponering jämfört med personer som bor i lägenheter. Även halterna inomhus är högre, se avsnittet nedan ”Halter inomhus i bostäder”. Den något lägre exponeringsnivån i Stockholm kan bero på att andelen personer som bodde i enfamiljshus var lägre jämfört med i de andra studierna. De uppmätta exponeringsnivåerna i Sverige är likvärdiga med de man funnit i andra länder som Frankrike, Finland och USA (Gonzales-Flesca 1999, Jurvelin 2001, Kinney 2002). I den sistnämnda studien fann man klart högre exponeringsnivåer under sommartid jämfört med vintern. Flertalet av de svenska undersökningarna har skett under vinterhalvåret. Det vore önskvärt med en studie där den personliga formaldehyd-exponeringen undersöks vid olika tidpunkter på året för att bättre kunna skatta popula-tionens genomsnittliga årsmedelvärde. Detta bör kunna ske genom självadministrerad insamling av mätdata från slumpvis utvalda individer i landet vid upprepade tillfällen. Halter inomhus i bostäder I tabell 2 redovisas halter i inomhusmiljön i bostäder i Göteborg och Borås (1999), Göteborg 2000, Hagfors (2000, 2003) samt i Uppsala (1995, 1998). Mätningarna har huvudsakligen utförts i sovrum med provtagningsperioder på ett dygn eller sex dygn. Tabell 2. Formaldehydhalter inomhus i sovrum (µg/m3).

Ort dygn N medelvärde median range

Göteborg/ Borås 1 24 26 23 9,9-58

Göteborg 6 40 35 29 8,6-120

Hagfors 6 27 31 22


11

Vid undersökningarna i Göteborg fann man signifikant högre halter i enfamiljshus jäm-för med i flerfamiljshus (Gustafson 2004) och liknande resultat fann man även i den senaste undersökningen i Uppsala (Saki 2004). Medianhalterna i Göteborg och Borås var nästan dubbelt så höga i enfamiljshus som i lägenheter; vid mätningar under ett dygn: median 34 mot 18 µg/m3 och vid mätningar under sex dygn: median 47 mot 25 µg/m3 (Gustafson 2004). Även i ELIB-undersökningen fann man dubbelt så höga halter i enfamiljshus jämfört med flerfamiljshus (Stridh 1991). Halterna som anges i rapporten är dock sannolikt för låga då upptagshastigheten visat sig sjunka med längre provtagningstid för den aktuella provtagaren. Genomsnittshalterna i bostäderna är högre än individernas genomsnittsexponering både i undersökningarna år 2000 i Göteborg (Sällsten 2001, Gustafson 2004) och i Hagfors (Loh 2001). Liknande inomhushalter som i Sverige har rapporterats i två studier från Frankrike och inomhus under sommartid i en studie från USA. Inomhushalterna var i dessa studier i genomsnitt 21-25 µg/m3 (Gonzales-Flesca 1999, Clarisse 2003, Kinney 2002). Ett positivt samband mellan den maximala utomhustemperaturen och formalde-hydhalten i bostäder har påvisats (Clarisse 2003). Halter i utomhusmiljö I Göteborg undersöktes formaldehydhalterna utanför bostaden hos 20 individer och visade en medianhalt på 4 µg/m3 med ett 95 % konfidensintervall på 3,3 till 4,5 µg/m3 (Gustafson 2004). Förhållandet mellan uppmätta inomhushalter och utomhushalter gav en kvot på 8,3 (median). I Uppsala erhölls en lägre utomhushalt utanför bostäderna (Saki 2003). Formaldehydhalterna i urban bakgrund ligger i de olika undersökningarna på cirka 3 µg/m3, se tabell 3. Snarlika eller något högre nivåer uppmättes samtidigt i gatunivå i Stockholm och Umeå (Kruså 2003, Friman 2004) respektive utmed E4 i Umeå (Modig 2002). I Hagfors uppmättes liknande halter i ett område med hög andel vedeldning (Gustafson 2003). I Stockholm gjordes samtidigt mätning i ett villaområde i Huddinge, cirka 10 km från Stockholms centrum, vilken visade en något lägre halt, 1,8 µg/m3 (Kruså 2003). De stationära mätningarna utomhus utfördes under en period av 5 till 7 veckor på vardera orten.


12

Tabell 3. Formaldehydhalter i utomhusmiljö (µg/m3).

Ort urban bakgrund gatunivå utanför bostäder median range median range median range

Göteborg 3,2 1,1-5,6 - 4,0


13

Hälsorisker Formaldehyd är som nämnts ovan vattenlösligt och absorptionen anses vara 100 % i övre luftvägar (näsa, svalg, luftstrupe och grövre luftrör). Därför når formaldehyd i gas-fas i liten utsträckning de nedre luftvägarna. Formaldehyd metaboliseras till format (myrsyra) och koldioxid, men binds också till proteiner och nukleinsyror. Formaldehyd bildas också i den normala metabolismen. Eliminationen sker genom att metylgrupper inkorporeras i andra molekyler eller genom koldioxid som andas ut eller elimineras via njuren tillsammans liksom format. På grund av deposition i övre luftvägar och snabb metabolism har man, även vid formaldehydhalter på flera mg/m3, inte kunnat påvisa någon ökning av formaldehydhalter i blod (WHO 2002, Wibowo 2003). Irritation av ögon och slemhinnor i luftvägar Vid ökande formaldehydhalter uppträder för de flesta människor först ögonirritation, därefter luktförnimmelse och sedan irritation i näsan (WHO 1989). I ett antal experi-mentella studier har friska försökspersoner exponerats för formaldehyd vid olika kon-centrationer. De lägsta nivåer där en ökning av ögonirritation kunde påvisas var 0,29 mg/m3 (Andersen 1983; citerad i Wibowo 2003), men man såg en tillvänjning, med minskade besvär efter några timmar. Tröskeln varierade för olika personer. Vid 0,29 mg/m3 hade 3/16 ögonirritation, men 10/16 märkte inga besvär efter 5 timmar i 0,97 mg/m3. I en annan experimentell studie sågs hos 20 individer efter 2 timmars exponering för 0,48 mg/m3 en övergående subjektiv irritation i näsan samt objektiva fynd i form av ökning av inflammatoriska (eosinofila) celler och äggviteämnen (albumin och total-protein) i nässköljvätska 4 och 8 timmar efter försöket (Pazdrak 1993). I flera experimentella studier har man undersökt effekten av formaldehyd på bronker och nedre luftvägar genom exponering av astmatiker. Man har använt exponerings-nivåer upp till 3,6 mg/m3 under upp till 3 timmar utan att se någon sänkning av lung-funktion eller ökad luftvägsreaktivitet. Däremot noterades ovan nämnda irritativa symptom från ögon, näsa och svalg (Witek 1987, Sauder 1987, Harving 1990). I en fältstudie (ej citerad i WHO 2002 eller Wibowo 2003) noterades ett samband mellan uppmätta halter av formaldehyd i bostaden och förekomst av nattlig andnöd hos en blandad grupp (N=47+41) av astmatiker och friska (Norbäck 1995). Ett antal andra tvärsnittsstudier har gjorts av symptom och lungfunktion hos yrkesexpo-nerade. I en tvärsnittsstudie av 99 arbetare i en boardfabrik sågs dock sänkning av lung-funktion över skift och mera luftvägssymptom jämfört med en kontrollgrupp av 165 andra arbetare, trots att formaldehydnivåerna endast var 0,08 – 0,32 mg/m3. Damm-halten var i genomsnitt 0,27 mg/m3 med ganska små partiklar (mmd 2,5 µm) och för-fattarna misstänker att effekten kan bero på att partiklarna fört formaldehyd till de nedre


14

luftvägarna (Herbert 1994). I en svensk studie vid tillverkning av formaldehyd med en genomsnittlig exponering av 0,26 mg/m3 sågs en ökning av symptom från ögon, näsa och nedre luftvägar jämfört med en kontrollgrupp (Vilhelmsson 1992). Sammanfattningsvis talar litteraturen för att irritativa effekter på ögon och övre luft-vägar ses vid lufthalter kring 300 µg/m3. Man kan därefter tillämpa en ”osäkerhets-faktor” utifrån denna nivå med antagandet att en del individer är känsligare än de mest känsliga i ovan nämnda studier. IMM använde i en utvärdering 1983 en osäkerhets-faktor om 10 applicerat på irritation hos känsliga individer vid 120-600 µg/m3 (Victorin 1998). Man rekommenderade därför en ”guideline” om 12-60 µg/m3, vilken också kunde tjäna som lågrisknivå med avseende på cancer. WHO har i en äldre rapport (WHO 1989) angett att irritation av näsa och svalg kan uppkomma redan vid 100 µg/m3. Utifrån detta har man i sina ”Air quality guidelines” rekommenderat ett ”guideline value om 100 µg/m3 för en 30 min period (WHO 2000). Cancer Epidemiologiska studier hos yrkesexponerade har visat varierande resultat och ger sammantaget inget starkt stöd för carcinogenicitet. Exponeringsnivåerna har uppskattats vara 0,1 – 3 mg/m3. IARC klassade 1995 formaldehyd som sannolikt cancerframkall-ande hos människa, baserat på tillräckliga bevis i djurexperiment och bristfälliga humandata (IARC 1995). Vid denna rapports tryckning framkom att IARC i juni 2004 beslutat att reklassificera formaldehyd till grupp 1 (cancerframkallande hos människa). Detta baseras framför allt på starkare epidemiologiskt stöd från yrkesexponerade grupper (personligt meddelande, Roland Grafström, som deltog i IARCs utvärderings-grupp). Detta ändrar dock inte den riskvärdering avseende svensk allmänbefolkning som återfinns nedan. I djurexperiment (i huvudsak råtta) orsakar formaldehyd cancer i nässlemhinnan vid långtidsexponering. Detta har påvisats i flera studier vid formaldehydkoncentrationer om 12 (som lägst) till 18 mg/m3 (WHO 2002, Wibowo 2003). Formaldehyd är också genotoxiskt i flera testsystem. Djurexperimenten visar emellertid att långtidsexponering för formaldehyd i de nivåer som orsakar cancer även orsakar kraftiga cellskador i näsepitelet. Cellförändringar (utan cancer) har vid långtidsexponering påvisats vid exponeringsnivåer ner till cirka 2,4 mg/m3 eller möjligen något lägre (WHO 2002, Wibowo 2003). Vid motsvarande exponeringsnivåer ses DNA-skada på näsepitelet hos råttor. Då man i djurexperiment tycks ha en ”tröskel” med en kraftig stegring av dos-responskurvan vid 12-18 mg/m3 (se figur 1), har en expertgrupp inom WHO (WHO 2002) samt en nordisk och en holländsk expertgrupp (Wibowo 2003) dragit slutsatsen att cellskada på näsepitelet krävs för att formaldehyd ska orsaka näscancer. En modell för att skatta risken för cancer i övre luftvägar har redovisats av en arbets-grupp med representanter för Environment Canada och Health Canada. Modellen base-


15

ras i sin tur på en rapport från CIIT (Chemical Industry Institute of Toxicology) – Centers for Health Research. CIIT är ett forskningsinstitut, i huvudsak finansierat av den amerikanska kemiska industrin (www.ciit.org). Modellen är en traditionell tvåstegs-modell (normal cell → initierad cell → cancercell) där den kraftiga stegringen i dos-responskurvan vid cellskada/cellproliferation byggts in i modellen. WHO har accepterat den riskkvantifiering som CIIT gjort. Den innebär en ökad cancerrisk för människa om 2,7 x 10-8 vid en formaldehydkoncentration om 120 µg/m3 (WHO 2002). I Sverige bru-kar vi ange en så kallad lågrisknivå, som innebär 1 extra cancerfall per 100 000 personer och livstid (1,0 x 10-5). Det innebär att lågrisknivån med avseende på cancer enligt WHO ligger betydligt högre än 120 µg/m3 och betydligt högre än de nivåer som all-mänbefolkningen exponeras för. Figur 1. Tumörförekomst i ett antal djurexperiment (från WHO 2002). Det amerikanska Naturvårdsverket har valt att utgå från de exponeringsnivåer där man i djurexperiment sett tumörer i näsa hos råtta och applicerat sedvanliga säkerhetsmargi-naler och extrapoleringar ner till en beräknad ”unit risk” per µg/m3 formaldehyd. Den bedömningen innebär att risken för cancer hos människa skattas till 1/100 000 vid så låg formaldehydkoncentration som 0,8 µg/m3. Det innebär att lågrisknivån med avseende på cancer enligt EPA i USA skulle vara 0,8 µg/m3 eller betydligt lägre än de nivåer som allmänbefolkningen exponeras för (EPA 1989). Enligt vår bedömning är det sannolikt att en cellskada/cellproliferation krävs för att det skall finnas en ökad risk för cancer i näsepitel vid exponering för formaldehyd i gasfas. Risken för cancer vid exponering för formaldehyd på partiklar är oklar.


16

Riskbedömning utifrån exponering i Sverige Som framgår ovan är typiska exponeringsnivåer i Sverige 20-25 µg/m3. Cirka 5 % av befolkningen kan förväntas ha en genomsnittlig exponeringsnivå över 50 µg/m3. Den siffran är dock osäker, då den baseras på data endast för Göteborg och Borås (N=64). En samlad analys av mätningarna även från Umeå, Stockholm och Malmö skulle ge en säkrare bedömning och möjligen medge även en skattning av 99-percentilen. Experimentella studier samt vissa tvärsnittsstudier av yrkesexponerade talar för att en viss andel av friska upplever irritativa effekter vid lufthalter kring 300 µg/m3. Det är sannolikt att det finns en andel av befolkningen som får besvär redan vid lägre halter, t.ex. personer med ögonsjukdomar eller som av andra skäl har ökad känslighet i ögon och slemhinnor i övre luftvägar. Det finns dock inget vetenskapligt underlag som med-ger en kvantifiering av hur många som kan förväntas vara extra känsliga och vid vilka nivåer dessa kan förväntas reagera med irritativa symptom. Om man önskar att fastställa en acceptabel nivå, ett riktvärde eller ett hälsorelaterat miljömål har bristen på underlag tidigare i en del fall hanterats genom en schablonmässigt satt ”osäkerhetsfaktor” som den lägsta effektnivån dividerats med. Eftersom det sannolikt krävs en skadad nässlemhinna för att det skall finnas en ökad risk för cancer i näsepitel vid exponering för formaldehyd i gasfas kan cancerrisken anses vara försumbar så länge man har en exponeringsnivå under den, där irritativa effekter uppstår. Risken för cancer vid exponering för formaldehyd på partiklar är oklar. För allmänbefolkning kan sådan exponering uppstå när formaldehyd genereras av ciga-rettrök eller dieselavgaser. Vid sådan exponering torde dock cancerrisken från andra komponenter i cigarettrök respektive dieselavgaser ha större betydelse.


17

Referenser Clarisse B, Laurent AM, Seta N, Le Moullec Y, El Hasnaoui A, Momas I. 2003. Indoor aldehydes: measurements of contamination levels and identification of their determinants in Paris dwellings. Environ Res 92:245-25. Friman K. Personligt meddelande. Rapport är under utarbetande. Yrkes- och miljö-medicin i Lund. Gonzalez-Flesca N, Cicolella A, Bates M, Bastin E. 1999. Pilot study of personal, indoor and outdoor exposure to benzene, formaldehyde and acetaldehyde. Environ Sci & Pollut Res 1999;6:95-102. Gustafson P, Barregård L, Lindahl R, Sällsten G. 2004. Formaldehyde levels in Sweden – Personal exposure, indoor, and outdoor concentrations. J Expo Anal Environ Epidemiol 2004 (in press). Gustafson P, Barregård L, Strandberg B, Johannesson S, Sällsten G. 2003. Inverkan av vedeldning på exponeringen för bensen, formaldehyd och acetaldehyd. Göteborg. VMC, Arbets och Miljömedicin och Sahlgrenska Akademin. www.vmc.ymk.gu.se/rapporter Harving H, Korsgaard J, Pedersen OF, Molhave L, Dahl R. Pulmonary function and bronchial reactivity in asthmatics during low-level formaldehyde exposure. Lung 1990;168:15-21. Herbert FA, Hessel PA, Melenka LS, Yoshida K, Nakaza M. Respiratory consequences of exposure to wood dust and formaldehyde of workers manufacturing oriented strand board. Arch Environ Health 1994;49:465-470. IARC. IARC Monographs on the evaluation of carcinogenic risks to humans. Wood dust and formaldehyde. Vol. 62, 1995, Lyon, France. Jurvelin J, Vartiainen M, Jantunen M, Pasanen P. 2001. Personal exposure levels and microenvironmental concentrations of formaldehyde and acetaldehyde in the Helsinki metropolitan area, Finland. J Air Waste Manage Assoc 51:17-24. Kinney P, Chillrud S, Ramstrom S, Ross J, Spengler J. 2002. Exposures to multiple air toxics in New York City. Environ Health Perspect 110(suppl):539-46. Kruså M, Bellander T, Malin Nilsson. 2003. Cancerframkallande ämnen i tätortsluft Stockholm 2002/2003. Miljöövervakningsundersökning Stockholm. Arbets och Miljö-medicin. (Rapport till Naturvårdsverket, Programområde: Hälsorelaterad miljöövervak-ning), http://www.imm.ki.se/national/datavard/introsidan.asp Lindahl R, Levin J-O, Järvholm B. 1999. Self assessment as a method for determination of exposure to formaldehyde. In: Proceedings of the Conference Indoor Air, 8-13 August 1999, Edinburgh, Scotland. Vol 4:453-458.


18

Loh C, Andersson C, Ferm M, Ljungkvist G, Lindahl R, Barregård L, Sällsten G. 2001. Vedrök i Hagfors – befolkningens exponering för luftföroreningar vintern 2000. Del-rapport 1 Göteborg: Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Avdelningen för yrkesmedicin (Rapport från Yrkes- och miljömedicin nr 83). Rapport till Energimyndigheten. Modig L, Forsberg B, Hagenbjörk-Gustafsson A, Järvholm B, Levin J-O, Lindahl R, Rhén M, Segerstedt B, Sundgren M, Sunesson A-L, Broström-Lunden E. 2002. Cancer-framkallande ämnen i tätortsluft – Exponering och halter i Umeå 2001. Naturvårds-verket, 2001 (Rapport till Naturvårdsverket, Programområde: Hälsorelaterad miljööver-vakning), http://www.imm.ki.se/national/datavard/introsidan.asp Norbäck D, Björnsson E, Janson C, Widström J, Boman G. Asthmatic symptoms and volatile organic compounds, formaldehyd, and carbon dioxide in dwellings. OEM 1995;52:388-395. Pazdrak K, Gorski P, Krakowiak A, Ruta U. Changes in nasal lavage fluid due to formaldehyde inhalation. Int Arch Occup Environ Health 1993;64:515-519. Pollut Res 6:95-102. Saki K, Norbäck D, Mi Y, Shibata E, Kamijima M, Yamada T, Takeuchi Y. 2004. A comparison of indoor pollutants in Japan and Sweden: formaldehyde, nitrogen dioxide and chlorinated volatile organic compounds. Environ Res 94:75-85. Sällsten G, Barregård L, Johansson, Lindahl R, Loh C. 1999. Allmänbefolkningens exponering för bensen och aldehyder. http://www.vmc.ymk.gu.se/bensen.htm Sällsten G, Björklund J, Johansson O, Melin J, Lindahl R, Loh C, Östman C, Barregård L. 2001. Cancerframkallande ämnen i tätortsluft – personlig exponering, individrelate-rade stationära mätningar och bakgrundsmätningar i Göteborg 2000. Göteborg: Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Avdelningen för yrkesmedicin. (Rapport från Yrkes- och miljömedicin nr 90). (Rapport till Naturvårdsverket, Programområde: Hälsorelate-rad miljöövervakning), http://www.imm.ki.se/national/datavard/introsidan.asp Sauder LR, Green DJ, Chatham MD, Kulle TJ. Acute pulmonary response of asthmatics to 3.0 ppm formaldehyde. Toxicol Ind Health 1987;3:569-578. Stridh G, Fredriksson R, Jansson L, Robertsson S, Viklund L. Formaldehyd och andra flyktiga ämnen. I Norlén U, Andersson K. 1993. Bostadsbeståndets inneklimat [In Swedish]. ELIB-rapport nr 7, Forskningsrapport, Statens institut för byggnadsforskning TN, 30. Gävle, Sweden. 70-76. US EPA. Environmental Protection Agency. Integrated Risk Information System (IRIS). Formaldehyde. www.epa.gov/iris/subst/0419.htm (File on line 1989). Accessed. Victorin K. Risk assessment of carcinogenic air pollutants. IMM-rapport 1/98. Institutet för Miljömedicin, Stockholm 1998. Vilhelmsson B, Holmström M. Possible mechanism of forma1dehyde–induced discomfort in the upper airways. Scand J Work Environ Health 1992;18:403-407.


19

WHO. Air Quality Guidelines for Europe. WHO, European Series, No 91, 2000. WHO. Concise International Chemical Assessment Document (CICAD) 40. Formaldehyde. World Health Organization, Geneva, 2002. WHO/IPCS. Formaldehyde. Environmental Health Criteria 89. World Health Organization, Geneva, 1989. Wibowo A. The Nordic expert group for criteria documentation of health risks from chemicals and the Dutch expert group on occupational standards. 132 Formaldehyde. Arbete och Hälsa 2003:11, Arbetslivsinstitutet, Stockholm. Witek TJ, SchachterEN, Tosun T, Beck GJ, Leaderer BP. An evaluation of respiratory effects following exposure to 2.0 ppm formaldehyde in asthmatics: lung function, symptoms, and airway reactivity. Arch Environ health 1987;42:230-237.

R a p p o r t 5 3 9 9

Formaldehyd En kunskapssammanställning och riskbedömning

Rapporten utgör ett viktigt underlag till en delredovisning av ett regeringsuppdrag ”Nya miljökvalitetsnormer och delmål för miljökvalitetsmålet Frisk luft”. Eftersom formaldehyd har betydelse för inomhusmiljön har rapporten tagits fram i samverkan med Socialstyrelsen. Resultaten i rapporten ger vägledning vid rådgivning om formaldehyd i omgivningsluften.

ISBN 91-620-5399-X ISSN 0282-7298 NATURVÅRDSVERKET

formaldehyd - en kunskapssammanställning och riskbedömning. … · 2016. 6. 1. · formaldehyd...

Documents