Elias Fries

Botaniker och troende vetenskapsman

Lars-Olof Ödlund

C-Uppsats Vårterminen 2012

Institutionen för idé- och lärdomshistoria

Uppsala Universitet

Handledare: Hjalmar Fors

Sida 1 av 40

Innehåll

1. Introduktion ........................................................................................................................ 1

2. Romantiken ........................................................................................................................ 3

3. Botaniken ........................................................................................................................... 6

4. Darwin ................................................................................................................................ 8

5. Elias Fries biografi ........................................................................................................... 11

6. Författarskap ..................................................................................................................... 16

6.1 Dagböckerna 1810-1811 ............................................................................................ 17

6.2 Aristoteles växtlära .................................................................................................... 17

6.3 Botaniska utflykter .................................................................................................... 18

6.4 Fries och språket ........................................................................................................ 20

6.5 Religion och poetiska ansatser .................................................................................. 21

7. Vetenskap och religion ..................................................................................................... 23

7.1 Religionen i vetenskapen ........................................................................................... 27

8. Diskussion ........................................................................................................................ 29

9. Litteraturförteckning ........................................................................................................ 33

Förteckning över monografier utgivna av Elias Fries (bilaga 1).............................................. 36

Svenska biblioteks samlingar över litteratur gällande Elias Fries (bilaga 2) ........................... 39

1. Introduktion

Galileo Galilei (1564–1642) tillhörde en grupp ”lärda” som genom sitt arbete kom att bidra

till utvecklingen av en ny och modern syn på naturvetenskapen. Han räknas till en liten grupp

människor som genom sitt arbete har förändrat den västerländska kulturen1. Framläggandet

och utvecklandet av Kopernikus idéer i boken med titeln Dialog om de två världssystemen

(1632) som hävdade att vår värld är heliocentrisk, dvs. jorden snurrar runt solen, i strid med

kyrkans dåvarande världsbild om den geocentriska uppbyggnaden skapade kaos. Galileo

kallades till påven i Rom och dömdes av inkvisitionen (år 1633) till livstids husarrest för sina

”irrläror”. Detta skulle visa sig vara en av de mer dramatiska episoderna i historien om

relationen mellan vetenskap och religion2. Formellt kom den katolska kyrkan att först år 2000

1 William R Seea och Mariano Artigas, Galileo in Rome, (New York, Oxford University Press, 2003) ix 2 Ibid ix

Sida 2 av 40

upphäva inkvisitionens dom mot honom. Konflikten mellan religion och vetenskap kan anas i

ovanstående beskrivning men än i denna dag finns det historiker som tvivlar på att det

verkligen var hans upptäckter som ledde fram till hans problem, eftersom han också hade

andra kontroverser med pontifikatet.

Frågan har diskuteras vidare om religion och vetenskap kan förenas eller om de är föremål

för en konflikt. Exempel på detta är Richard Dawkins bok The Blind Watchmaker där han

säger: ”Darwin made it possible to be an intellectually fulfilled atheist”3. Den kanadensiska

filosofiprofessorn Michael Ruse ger svar på tal i sin bok Can a Darwinian be a Christian? där

han bl.a. skriver: ”not dodging the difficult issues but aiming always to see how a fairly full-

blooded version of Darwinism can compare and connect with a fairly traditional and no less

full-blooded reading of Christianity”4.

Avsikten med denna uppsats är inte att diskutera en eventuell konfliktfråga vidare men väl att

undersöka om frågan om en eventuell konflikt mellan tro och vetenskap var relevant för den

på sin tid framstående svenska botanikern Elias Fries (1794-1878). Gav Fries i sitt arbete

uttryck för några synpunkter på Skapelsen med avseende på vetenskap och religion? Hur såg

han på botaniken och växternas ursprung och utveckling med avseende på frågeställningen

och var han upptagen av någon konflikt mellan religion och vetenskap?

Jag kommer bland annat att hänvisa till botaniken, Darwin och Skapelseberättelsen liksom till

Bibeln. Min avsikt är dock inte att enskilt vare sig diskutera evolutionsteorierna, religionen

eller Fries gärning som botaniker utan att fokusera på den angivna frågeställningen om Fries

eventuella konflikt mellan tro och vetenskap.

Fries bedrev ett omfattande och mångsidigt författarskap gällande böcker, rapporter och

avhandlingar. Så gott som samtliga av hans skrifter avsåg botaniken och var författade på latin

och därför endast tillgängliga för en begränsad läsekrets. Hans viktigaste vetenskapliga

skrifter behandlade svamparna. Han kallas fortfarande ofta för den svenska mykologins fader

och särskilt skall hans verk om Sveriges svampar nämnas.5 I Botaniska Utflykter behandlade

Fries också svamparna och hans roll som professor i praktisk ekonomi lyser igenom, när han

framhåller, att de ut ekonomisk synpunkt är synnerligen viktiga och utgör ett sunt och kraftigt

näringsmedel. Konsumtionen av svamp var större i utlandet än i Sverige, även bland bättre

3 Richard Dawkins, The Blind Watchmaker, (New York: WW Norton, 1986), 6. 4 Michael Ruse, Can a Darwinian Be a Christian? The Relationship Between Science and Religion,

(Cambridge: C University Press, 2001), 217 5 Elias Fries, Sveriges ätliga och giftiga svampar, (Stockholm: Kgl. Vetenskapsakademin, 1861)

Sida 3 av 40

bemedlade6. Utöver arbetet med svampar skall också hans systematisering och klassificering

av lavarna nämnas. Fries arbetade dessutom med artbestämning och att fastställa användbara

principer för växternas klassificering och systematisering.

I Bilaga 1 listas Fries omfattande skriftliga produktion. I denna uppsats behandlas

huvudsakligen hans Dagböcker (1810-1811), Aristoteles växtlära, Brev 1875-1876 till sonen

Thore och de Botaniska Utflykterna I-III av Fries eget material beroende på deras

allmängiltighet och relevans för aktuell frågeställning.

Något, men inte särskilt mycket har också skrivits om Elias Fries. Fries finns dock omnämnd i

flera publikationer varav några har tjänat som källmaterial för denna uppsats. Mest känd och

omfattande är Gunnar Erikssons doktorsavhandling Elias Fries och den romantiske biologien

från 1962. Inom släktföreningen ” Elias Fries Ättlingar” har fler skrifter publicerats och

exempelvis har också ”Sveriges Mykologiska Förening” år 1994 givit ut en minnesskrift7. I

Bilaga 2 förtecknas kända svenska skrifter som behandlar Elias Fries. Ingen av dessa skrifter

behandlar den här aktuella frågeställningen om var han stod i frågan om vetenskap och

religion.

För att kunna sätta in Fries verksamhet i ett riktigt perspektiv inleder jag uppsatsen med att

diskutera den Romantiska tidsåldern, Darwinism och religionens roll under denna tid.

Därefter beskrivs Fries och hans verksamhet och uppsatsen avslutas med en diskussion, där

jag sammanfattar mina intryck.

2. Romantiken

Under 1700-talets mitt och slut, före Romantiken fanns en rörelse över Europa som

inspirerades av naturvetenskapens framsteg och utveckling och som kan sammanfattas under

beteckningen Upplysningen. Med denna rörelse kom många av religionens ”sanningar” att

ifrågasättas och kristendomen och Guds givna ordning fick vissa trovärdighetsproblem.

Kyrkans överhöghet försvann och kyrkan kunde inte längre med kraft fördöma

naturvetenskapliga teorier och Bibeln förlorade sin absoluta auktoritet. Detta var naturligtvis

ett mycket förödmjukande angrepp på allt som hade med kyrkan att göra och skapade ett

vacuum hos människorna, som varit vana vid att bygga sin tillvaro på religiösa värderingar

och ritualer. Det blev också svårare för en regent att hävda att han hade sin makt av ”Guds

6 Elias Fries, Botaniska utflykter 3, (Stockholm: Zacharias Hægströms förlag, 1864), 336 7 Jordstjärnan, medlemsskrift för Sveriges mykologiska förening. Årg 15; nr 2, 1994

Sida 4 av 40

nåde”. Även om den kristna kyrkan således upplevde vissa problem så innebar detta dock

inte att religionen totalt förkastades eftersom den uppfattades som ett villkor för moralen.

Många stora tänkare och många vetenskapsmän förblev även under denna period religiösa och

man började tro på en högre lagstiftare som inrättat naturen på ett särskilt förnuftigt sätt och

man krävde att människan skulle leva rätt. Detta var Gud som ställde krav på människans

dygd och utkrävde ansvar efter döden8. En sekulariseringsprocess var dock inledd och bakom

denna verkade många krafter och en av de viktigaste var den nya naturvetenskapen, bl.a. i

form av Isaac Newtons gravitationsteori framlagd år 1687. Skillnaden mellan tro och vetande

blev nu påtaglig och vetenskapsmannen skulle belägga sina sanningar med hjälp av

observationer. Det var dock få som hävdade att de två begreppen tro och vetande stod i

konflikt med varandra 9.

Med sekelskiftet omkring år 1800 gjorde Romantiken sitt intåg i Europa och Sverige och mer

så i Uppsala än i Lund. Detta innebar dock inte, att nyromantiken inte gjorde sig märkbar

även i den södra universitetsstaden och i Tegnér hade den romantiska naturvetenskapen där en

aktad företrädare. Utan att vara panteist ansåg Tegnér, att naturen var besjälad och

genomträngd av en gudomlig ande. Panteisterna (pan grekiska för allt) hävdade att allt är Gud

och Gud är världsalltet10

. Eriksson antar att Tegnér hade en romantisk natursyn kombinerad

med en fysiko-teologisk naturuppfattning, som utvecklades i gränslandet mellan

naturvetenskap och teologi under 1600- och 1700-talen11

. Det fysiko-teologiska gudsbeviset

gjorde Guds existens sannolik med hänvisning till naturens ändamålsenlighet, dvs. Skaparens

oerhörda vishet avspeglade sig i naturen utan att naturen avslöjade alla sina sanningar för oss.

Detta var således en uppfattning i tiden och det är sannolikt att Fries redan från sin egen far

bibringats den men den kom också att möta honom under studierna i Växjö12

. Dessa tankar

var då revolutionerande även om redan Aristoteles hävdat att Gud inte var världens skapare,

ty världen hade funnits i all evighet. Naturen var något gudomligt som uttryckte en

lagbundenhet och harmoni. Den var också ett evigt väsen utan början och slut, som styrde allt

som sker13

. Fries tankar i detta avseende kommer till uttryck i hans Botaniska Utflykter.

8 Christer Hedin, Kristendom, (Stockholm: Dialogos förlag, 2011), 61 9 Gunnar Eriksson, Västerlandets idéhistoria1800-1950, (Södertälje: Gidlunds förlag, 2004), 17 10 (Hedin, 2011, 200). 11 Gunnar Eriksson, Elias Fries och den romantiska biologien, (Uppsala: Almqvist & Wiksell, 1962),

108. 12 Ibid, 68 13 Kjell Jonsson, Harmoni eller konflikt, (Helsingborg: Carlssons bokförlag, 1991), 11

Sida 5 av 40

Med Romantiken skedde ett skifte från Upplysningstidens nyttokultur, när människan

konstaterade ”att man inte allenast levde av bröd utan att man var en andlig varelse, som

skulle arbeta på sin egen fullbordan”14

. Den anspråkslösa kunskapsteori som gällt under

Upplysningen ifrågasattes under den tyska romantiken vid 1700-talets slut och 1800-talets

början. Influenserna i Sverige av denna romantiska naturfilosofi var stora och märkbara inom

konstnärliga områden15

. Tiden var Atterboms och Geijers16

. Strömningarna med

naturvetenskaplig empirism nådde också fram till vetenskapsmännen men deras acceptans för

de nya idéer var inte självklar, vilket kunde förklaras av deras temperament och

känsloläggning. Det passade dem inte att tålmodigt vänta på resultatet av experiment, som i

de flesta fall inte ledde någonstans, de fann det ständiga kravet på vetenskaplig noggrannhet

vara ett tyranniskt pedanteri, de uppfattade materialismen som lumpen och krass och fann att

dess beskrivning av verkligheten inte på långt när täckte allt vad de själva så intensivt

upplevde som verkligt: ”religionens mysterier, naturens trolskhet, hjärtats överfullhet, själens

klara fantasibilder”17

.

Naturen fick med Romantiken en ny värdighet och tilldelades en djupare mening och

andligheten återinfördes i människans tankevärld, dock ej så dogmatiskt som tidigare gällt.

Romantiken kan beskrivas som en världsåskådning av idealistiskt slag, där tillvaron till sin

innersta natur är andlig och också själva naturen under människan är av andlig beskaffenhet.

Det ligger nära till hands att jämföra med panteismen där andligheten fanns i naturens alla

detaljer18

.

En betydande representant för den romantiska naturfilosofin var den tyske professorn i

filosofi Friedrich von Schelling . Hans och övriga naturfilosofers läror byggde ”på ett

romantiskt överdåd av känslor och intuitioner men också en torrt intellektuell

begreppsapparat, långa logiska deduktioner och en hög abstraktionsnivå19

. Samtida med Fries

i Uppsala var professorn Samuel Grubbe, som uttryckligen hörde till schellingianernas skara

och som aktivt försökte motverka den hotande panteismen. Han var positiv till empirin men

hävdade att den måste göras säkrare genom att bli del av ett säkrare sammanhang. Han var

14 Sten Lindroth, Uppsala Universitet 1477-1977, (Stockholm: Almqvist & Wiksell Int. 1976), 142 15 (Eriksson, 1962, 2) 16 (Lindroth, 1976, 142) 17 (Eriksson, 1962, 3). 18 (Eriksson, 2004, 36 o 50). 19 (Eriksson, 1962, 4)

Sida 6 av 40

också positiv till naturvetenskapen och ansåg den för nödvändig för att samhället skulle kunna

fungera rent praktiskt20

.

Som redan framgår av titeln på Gunnar Erikssons doktorsavhandling: Elias Fries och den

romantiska biologien beskrivs hur Fries under flera år och innan han blev mer av en idealist

kom att tillhöra romantikernas skara. Den svenska skönlitterära romantiken kulminerade

under 1820-talet och under denna period skulle också Fries mest romantiska period

kulminera21

.

Det går naturligtvis inte att binda olika tankeströmningar av det slag som här diskuteras till

exakta tidsperioder eller geografi. Det ena upphör inte abrupt och ersätts av något annat utan

övergången från det ena till det andra sker successivt och olika komponenter har över tiden

olika tyngd. Efter Romantiken talade man om en ny strömning benämnd Idealism, vars

främsta företrädare var den tyske filosofen Friedrich Hegel. Idealismen hade sitt ursprung i

antiken och hos Plato och uppehöll sig vid gränssnittet mellan tänkande och verklighet.

Idealismen förknippas ofta med nationalistiska tankegångar, det ”storsvenska”. Under denna

tid, vi talar om mitten och delvis första delen av 1800-talet utvecklades också

”studentromantiken med studentsången, studentmötenas, de patriotiska deklamationernas och

punschens tidevarv”22

Det var först under Oscar II:s tid (1829-1907) som den poetiska romantiken och doktrinära

filosofin kom att upplösas och ett mer realistiskt betraktelsesätt bröt fram. Någon brytning

med kristendomen var inte heller under denna tid aktuell även om en utökad religionsfrihet

infördes år 1860, som gav svenska medborgare rätt att lämna statskyrkan till förmån för annat

trossamfund. Den empiriska vetenskapen gjorde dock sitt verkliga intåg under perioden och

naturvetenskapen frigjorde sig från teologiska dogmer och filosofiska doktriner23

.

3. Botaniken

NE gör en distinktion mellan begreppen ”botaniker” och ”botanist”. Den förstnämnde

förväntas ägna sig åt botaniken yrkesmässigt medan den senare endast gör det mer

hobbymässigt. Om Fries kan sägas, att han gick från att vara botanist till att bli botaniker även

20 Anders Lundgren, Naturvetenskap och filosofi; ingår i Kunskapens trädgårdar, 107-135, (Uddevalla:

Atlantis, 1988), 109-110 21 (Eriksson, 1962, 213). 22 (Lindroth, 1976, 143). 23 Simon Johannes Boëthius, Sveriges historia, (Stockholm: P A Norstedt, 1925), 348

Sida 7 av 40

om botaniken idag inte ser ut som den gjorde i början av 1800-talet. Under 1700-talet hade

tankar och idéer relaterade till naturvetenskapen slagit igenom och namn som Celsius, von

Linné och Scheele skrivits in i historien beroende på epokgörande upptäckter av olika slag.

Linné hade varit föregångsnamnet inom botaniken.

Botaniken kom liksom samhällsutvecklingen i övrigt att präglas av den begynnande

nationalromantiken. Detta var då en tid, före Darwin, när botaniken och naturen i stor

utsträckning betraktades som en del av Skapelseberättelsen med syndafall och försoningslära.

Botaniken låg därför nära teologin och därnäst medicinen. Exempel på det förstnämnda är

Fries första lärare och professor i Lund inom botaniken, C A Agardh som år 1835 utnämndes

till biskop i Karlstad stift. Detta var en period i Sverige när snillen hedrades med

biskopsstolar24

och ett annat sådant exempel är Esaias Tegnér som år 1824 blev biskop i

Växjö efter att ha varit professor i grekiska vid Lunds Universitet. Exempel på relationen

mellan botaniken och medicin är att det initialt inte fanns en professur i botanik till Fries när

han år 1835 kom till Uppsala, eftersom den var kopplad till den medicinska fakulteten, där

Fries saknade behörighet.

Avsevärd tid och möda lades under denna epok också ned på att generellt klassificera och

systematisera växterna i ett system som kunde betraktas som naturligt. Med denna ambition

var Fries inte först. Linné hade också drivits av den målsättningen utgåendes ifrån att systemet

skulle ha sin grund i naturens egen ordning25

.

Linné hade redan år 1736 postulerat: ”Species tot numeramus, quot diversæ formæ in

principio sunt creatæ .” (Arter räkna vi så många, som det i begynnelsen skapades olika slag.)

men redan hos de romantiska biologerna i slutet på 1700-talet fanns det utvecklings- och

evolutionstankar26

. Även om Fries accepterade en utvecklingstanke hävdade han med kraft

att alla växtgrupper (släkten) är avskilda från varandra och hade funnits från Skapelsens

begynnelse. Arterna kan utvecklas och de når vid olika tidpunkter sin typiska utbildning. En

förutsättning för detta är att Skapelsen inte är ett avslutat kapitel utan den fortgår kontinuerligt

efter eviga och oföränderliga lagar27

.

24 Sven-Eric Liedman, Att förändra världen-men med måtta, (Värnamo: Bokförlaget A/Arbetarkultur,

1991), 30 25 Gunnar Eriksson, Rudbeck och Linné; ingår i Kunskapens trädgårdar, s. 17-39, Stockholm, Atlantis,

1988 26 (Eriksson, 1962), 39 27 Elias Fries, Botaniska utflykter 2, (Stockholm, Zacharias Hæggström, 1852), 24-27

Sida 8 av 40

En familj består av en eller flera släkten, vilka i sin tur delas in i arter. Ovanför familjen

kommer kategorierna ordning och klass. När det gäller arterna kan de särskiljas på tre olika

sätt, nämligen det morfologiska, det biologiska och det fylogenetiska (bl.a. genetik). Redan

Aristoteles hade arbetat med en definitionslära som byggde på släkt och art, vilken var

förhärskande också hos Linné. Först i samband med utvecklingslärans genombrott under

1800-talet så bröts det aristoteliska tankemönstret28

och växtsystematiken utvecklades.

Hur den botaniska synen kunde se ut kan illustreras med den kände tyska naturvetaren,

professorn i naturvetenskap och sedermera medicin tillika rektorn vid Zürich Universitet,

Lorenz Okens (1779-1851) syn på livets uppkomst: ”det skedde på grunda ställen i havet, där

det infusoriella (urslemmet) slemmet träffades av ljuset”29

. Hos Liedman beskrivs han som

”en av de mest begåvade, kunniga och bisarra av naturfilosoferna, som gick mycket långt i

eget språk och egna tankar”30

. Han var en romantisk och spekulativ föregångsman i Tyskland

när det gällde att propagera för evolutionsläran. Hans omfattande internationella kontakter

ledde till att han år 1832 också valdes in i den svenska Vetenskapsakademien. Okens hade

enligt Eriksson ett uppenbart inflytande över Fries och Eriksson betecknar honom som Fries

”forne läromästare”31

. Han influerade särskilt Fries vad gällde dennes viktiga

växtsystematiska arbete Systema mycologicum.

När Fries beskriver utvecklingen från ett urtillstånd i havet anser han att alla växtgrupper

funnits från början men han accepterar teorin om Skapelsens fortgående i det att han godtar att

nya arter tillkommer inom existerande släkten32

.

Med romantiken infördes således en ny religiositet i människans tankevärld och naturen fick

en framträdande roll som bärare av den gudomliga anden. För naturvetaren och botanikern

Fries blev mot denna bakgrund verksamhetsförutsättningarna i Linnés anda mycket goda.

4. Darwin

När Darwin kom hem från sin jordenruntresa på brittiska flottans mätnings- och

kartläggningsfartyg HMS Beagle år 1835 hade han haft rikligt med tillfällen att fundera på om

vad som stod i Bibeln var korrekt, nämligen att alla arter som fanns hade skapats av Gud vid

28 Svante Nordin, Filosofins historia, (Lund: Studentlitteratur AB, 2003), 99 29 (Eriksson, 1962, 42) 30 (Liedman, 1991, 51) 31 (Eriksson, 1962, 376) 32 (Fries, 1852, 34 o 24)

Sida 9 av 40

ett och samma tillfälle. Det hade dock inte bara varit en fråga om teoretiskt tankearbete utan

Darwins arbete inkluderade studier av annan dokumentation, insamling av naturalier och

bearbetning av fossilt material. Darwin var inte den förste eller ende som ställde sig frågan

om arternas utveckling men det var ovedersägligen han som hösten 1859 publicerade boken

Origin of Species som behandlade evolutionsteorierna och som kom att få ett brett

internationellt genomslag. Boken kom att publiceras under viss brådska, då Darwin erfarit att

ett nytt konkurrerande verk med samma slutsatser var under bearbetning. Det rörde sig om

Alfred Russel Wallance, som började en karriär som professionell naturaliersamlare i 20-

årsåldern år 1847 efter det att han ”had lost his faith and his fear of Hell.”33

Wallance i sin

tur var inspirerad av Robert Chambers som redan i oktober 1844 publicerade Vestiges of the

Natural History of Creation. När denna bok kom ut i sin 14:e upplaga år 1890 var den

upplagemässigt nästan lika stor som Darwins Origin of Species34

och, även om det måste

innehålla något mått av subjektivitet ”the most widely discussed work on science ever

published35

.

Avsikten med detta avsnitt är inte att närmare analysera utvecklingen av evolutionsteorierna

eller att diskutera varför den ena eller den andra vetenskapsmannen var mer framgångsrik i

framläggandet av sina teorier utan endast att försöka illustrera att nya teorier successivt vann

insteg på marknaden och kom att påverka vetenskapsmännens arbete.

När Darwin efter återkomsten från resan med Beagle gav sig i kast med sitt författarskap hade

han redan rykte om sig att vara en ”scientific gentleman”, socialt väl etablerad, förmögen och

av god familj. Han skrev dessutom för en ”målgrupp” som utgjordes av andra

vetenskapsmän36

. Redan år 1844 hade han läst Vestiges37

och vilket också bekräftas i Origin.

Chambers skrev sin bok Vestiges för en bredare publik och publicerade densamma anonymt.

Med ny produktionsteknik och nya distributionsformer fick den en vid spridning över hela

England och kom att utgöra ett populärt diskussionsämne i de viktorianska salongerna38

.

Motståndet mot och acceptansen av evolutionsidéerna var dock svårhanterliga och Chamber

skriver själv: ”That God created animated beings, as well as the terraqueous theatre of their

being, is a fact so powerfully evidenced, and so universally received, that I at once take it for

33 James A. Secord, Victorian sensations, (Chicago: The University of Chicago, 2000), 332 34 (Secord, 2000), 526 35 Ibid, 460 36 Ibid, 426 37 Ibid, 429 38 Ibid, 187

Sida 10 av 40

granted. But in the particulars of this so highly supported idea, we surely here see cause for

some re-consideration. It may now be inquired, - In what way was the creation of animated

beings effected?”39

. De nya idéerna var inte oomstridda och från många håll var motståndet

stort och då inte minst från kyrkan. Kritiken kan bland annat sammanfattas med att ett

ifrågasättande av Guds lag i förhållande till Naturens lag måste leda till ateism40

. En auktoritet

som Richard Owen (1804-1892), som var chef för British Museums naturalhistoriska

avdelningar vägrade exempelvis att acceptera utvecklingstanken och blev en av dess stora

motståndare. Han insisterade på att skapelsen är så enhetlig därför att den i sin helhet är

resultatet av Guds allomfattande skapelsetanke .

I sin bok refererar Darwin till andra forskare som varit inne på en utvecklingstanke liksom

han själv och följande passus kan läsas på sidan xviii i ingressen: ”…and Fries, have all

admitted that new species are continually being produced”41

. Denna uppfattning stod i bjärt

kontrast till tron på arternas konstans som genom Linnés ursprungliga arbete förlänats stabilt

vetenskapligt stöd42

.

Darwins teorier inkluderade följande premisser: alla arter av liv har en ärftlig variation, det

produceras alltid fler avkommor än vad som kommer att överleva, vilket resulterar i att endast

de ”bästa” överlever samt att utvecklingen sker över en mycket lång tid. Det är trängseln i

naturen och inte en andlig kraft som styr utvecklingsprocessen. Darwin trodde också på den

redan tidigare lanserade s.k. descendensteorin, som innebär att alla arter har samma ursprung i

form av ett fåtal ”urceller”.

Liksom Linné kom att ändra sin ursprungliga uppfattning om artantalets konstans genom

korsning mellan släkten kom även Fries att omfatta denna korsningshypotes innebärande en

partiell descendens inom parallellutvecklingsteorin. Den partiella descendensen innebär att en

utveckling inom t ex ett släkte är skapad av en ”skapargud”. Denna Fries uppfattning var

tillräcklig för att han skulle citeras i Darwins On the origins of species men således inte alls

tillräcklig för att hans teorier skulle motsvara kraven enligt Darwinismen. Darwins

utvecklingslära förutsatte över huvud taget inte Guds medverkan i utvecklingen.

39 Ibid, 104 40 Ibid, 206 41 Charles Darwin, On the origins of species by means of natural selection, (London: John Murray,

Albermarle Street, 1861). 42 (Jonsson, 1991, 136)

Sida 11 av 40

Förutom Darwins teorier kom en annan faktor att påverka botanikernas arbete, nämligen

användningen av mikroskopet. Redan i början av 1600-talet hade Galileo Galilei konstruerat

ett sådant och i slutet på samma århundrade förfinade en holländsk klädeshandlare den nya

tekniken, vilken möjliggjorde mer avancerade studier av botaniska alster. Dessa studier kunde

också ske i laboratorier och man var inte längre hänvisad till fältstudier.

Darwins lära och den nya mikroskoptekniken, vilken Fries inte ville acceptera, slog undan för

undan basen för Fries vetenskapliga ställning.

5. Elias Fries biografi

Fries föddes under den tidsperiod när Romantiken gjorde sitt intåg i landet nämligen den 15

augusti 1794 i Femsjö Prästgård som ende son till pastorn Thore Fries i dennes äktenskap med

prästdottern Sara Elisabet Wernelin. Uppväxten präglades av latinstudier med fadern och

långa och många vistelser i naturen. Redan som 12-åring kände han väl till traktens alla

växter. Efter att de första 9 åren ha undervisats i hemmet skrevs han år 1803 in i 2:a klass i

skolan i Växjö. 1808 uppflyttades han i gymnasiet och började på faderns inrådan att studera

botanik. År 1811 lämnade han Växjö gymnasium för att bli student i Lund43

.

Under studietiden i Växjö inträffade en händelse, som enligt Fries själv var av avgörande

betydelse för hans studieval och framtida yrkesinriktning. År 1807 firades nämligen i Växjö

en fest till 100-årsminnet av Linnés födelsedag. Högtidstalare var en av Linnés lärjungar,

kungens förste livmedikus Sven A. Hedin44

. Hans tal fick Fries att bestämma sig för att bli

botanist45

. När han lämnade gymnasiet i Växjö hade grunden lagts till idéer som lätt kunde

utvecklas till romantik dvs. en betoning av känslorna på bekostnad av förnuftet. Han var

lättentusiasmerad, naiv och ambitiös samtidigt som kärleken till botaniken var grundlagd46

.

När det gällde frågor om stat, samhälle, universitet och skola hade Fries utvecklat försiktiga

och konservativa uppfattningar, vilka till stor del blev bestående också under hans många

Uppsalaår47

. Som senare visas överraskade dock Fries när han blivit äldre genom att politiskt

strida för en del nya och liberala uppfattningar.

43 Tore Almén, Elias-Fries släktens historia, (Stockholm: Ivar Hæggström Boktryckeri, 1945), 68 44 Sven Anders Hedin (1750-1821). 1783 sökte Hedin själv förgäves den botaniska professuren i

Uppsala. 45 (Fries, 1864) 70 46 (Eriksson, 1962, 82) 47 (Liedman, 1991, 27)

Sida 12 av 40

Efter studierna i Växjö anlände Fries i oktober 1811 till Lund. Redan under de första dagarna i

där träffade han Carl Adolph Agardh (1785-1859), från år 1812 professor i botanik och

praktisk ekonomi48

. Agardh, son till en köpman från det lilla Båstad med en ansenlig

förmögenhet49

var knappt 10 år äldre än Fries och de blev initialt mycket nära vänner. Agardh

kom också att bli ansvarig för Fries utbildning till vetenskapsman. Fries studietid blev kort

men han kom att vara knuten till universitetet i 24 år. Redan 1814 efter tre års studier blev han

magister på sin avhandling ”Novitiae Florae Suecicae del I”. Hans välgörare men senare ovän

C A Agardh kallade honom snart därefter till en docens i botaniken.

Från och med 1814 publicerade Fries flera vetenskapliga arbeten som gav honom ett gott

anseende i den akademiska världen och han blev också känd utomlands genom sin

korrespondens och sina vetenskapliga arbeten och redan 1820 blev han exempelvis medlem i

det berömda tyska vetenskapssamfundet ”Academia Caesarea Leopoldina Carolina”50

. Det

kan förefalla motsägelsefullt, att som Eriksson hävda att Fries utöver botaniken saknade bredd

vad gäller intressen med tanke på att han senare kom att söka en professur i historia och också

var aktiv som riksdagsman. Jämförelsen görs möjligen mot några i hans närmaste omgivning

och då inte minst mot Agardh, som var nyfiken, en stor mångsysslare och också relativt

vittberest51

. Fries var vare sig en mångsysslare eller företog resor utomlands. Däremot företog

han många resor begränsat till Göta- och Svealand under åren 1811-1824. Utlandsresande för

naturalhistorikerna var i och för sig inte ovanliga och kan exemplifieras med Linnés

lärjungars omfattande expeditioner i utlandet redan under tidigare tidsperioder.

Under åren 1817-1821 förestod Fries den botaniska professuren, han utnämndes 1819 till

botanicus adjunkt, 1824 fick han professors namn, (professor regius - utan lön) och slutligen

utnämndes han 1828 till botanicus demonstrator vid Lund Universitet. De ekonomiska

förutsättningarna var inte de bästa för en lärare vid universitetet innan en professur med

riktiga lönevillkor erhållits. Detta gällde även Fries, som i 30-årsåldern kände sig så osäker på

sin situation, att han sökte en professur i historia, ett ämne som också intresserade honom.

Han fick dock inte denna tjänst utan fortsatte med sitt stora intresse botaniken. Det botaniska

intresset var så stort att det utgjorde en lidelse för honom. Sitt liv beskrev han dock som

nästan bohemiskt och det var en tillvaro som inte passade honom. Han längtade efter att

48 Ibid 24 49 Ibid 21 50 (Eriksson, 1962, 192). 51 Ibid 131, 139

Sida 13 av 40

stadga sig, etablera sig i samhället och att gifta sig52

. 38 år gammal gifte sig Fries 1832 med

prästdottern Christina Wieslander från Odensjö . Paret bodde kvar hos föräldrarna i Femsjö

under de två första åren av äktenskapet och de äldsta sönerna Theodor Magnus och Elias

Petrus föddes också där53

.

Med den obetydligt äldre Agardh som etablerad professor i botanik och som han inte längre

räknade som sin vän, såg Fries inga befordringsmöjligheter i Lund. Dåvarande

universitetskanslern kronprins Oscar hade dock år 1831 utlovat en befattning vid Uppsala

Universitet. Det rörde sig om den Borgströmianska professuren i praktisk ekonomi, som

möjligen skulle ändras till en professur i botanik. Karriärsteget var ingen självklarhet men

efter viss insmickrande bearbetning av Göran Wahlenberg54

kunde Fries utnämning dock ske

år 1835. Under Wahlenbergs tid hade professuren tillhört den medicinska fakulteten till vilken

Fries saknade behörighet men genom ändringen av den Borgströmianska professuren flyttades

botanikämnet över till den filosofiska fakulteten även om det skulle dröja något innan den

formella professuren också överfördes55

.

År 1835 kom Fries till Uppsala där han omedelbart kom i kontakt med Erik Gustaf Geijer,

som hälsade honom välkommen till staden. Geijer var en uttalat varm anhängare av

Romantikernas skara med en människosyn vars ideal för både individ och folk var harmoni

mellan förstånd och inbillningskraft. Han var initialt mycket konservativ och drev dessa sina

tankar som medlem i ”Stora Uppfostringskommittén” som tillsattes år 1825. År 1838 övergav

han dock sina konservativa idéer för mer liberala uppfattningar som också kom att innebära

en brytning med vännen Atterbom, som betraktades som den romantiska skolans ledare.56

Geijer visade stor uppskattning av Fries på ett sätt som senare skulle visa sig vara till stor

fördel för honom. Han hade bl.a. aktivt engagerat sig för att den Borgströmianska professuren

skulle ombildas så att den kunde erbjudas Fries57

.

Det var först år 1851 som den botaniska professuren överflyttades från den medicinska till

den filosofiska fakulteten och sammanfördes med den Borgströmianska donationsprofessuren

i praktisk ekonomi, som Fries blev fullt likställd med övriga professorer även om han under

52 (Eriksson, 1962, 287) 53 (Almén, 1945, 69) 54 Göran Wahlenberg (1780-1851) professor vid Uppsala universitet i medicin och botanik. 55 (Eriksson, 1962, 287 f) 56 NE, http://proxy.ub.umu.se:2067/lang/erik-gustaf-geijer?i_h_word=geijer, (hämtad den 05-04-12) 57 (Eriksson, 1962, 297)

Sida 14 av 40

flera år skött botaniktjänsten. Han blev samtidigt prefekt för universitetets trädgård och

museum, vilket innebar startpunkten för en dynamisk period för dessa58

Vid 65 års ålder (år 1859) begärde och fick Fries avsked från sin professorstjänst men han

stannade dock kvar vid universitetet under flera år som emeritus. Trots svag hälsa hade han

under vårterminen 1839 och läsåret 1853-1854 fullgjort den i konsistorium cirkulerande

tjänsten som rector magnificus.

Från 1828-30 års riksdag så länge ståndsriksdagen varade hade universiteten i Lund och

Uppsala rätt att sända egna riksdagsmän för Prästeståndet. Geijer var förste representant för

Uppsala Universitet och senare var bl.a. den ”blide men i världsliga ting ingalunda bortkomne

Elias Fries universitets riksdagsman”59

. Han tjänstgjorde vid Riksdagarna 1844-1845 och

1847-1848 och var medlem av Konstitutionsutskottet.

Sammanfattningsvis kommenteras nedan några frågor som engagerade Fries i Riksdagen60

:

• Han var vid ett flertal tillfällen engagerad i frågor gällande löner och anslag till

universiteten i Lund och Uppsala. Han var särskilt störd över att en professor i

Lund år 1844 kunde uppbära en lön av 300 tunnor spannmål medan professorn i

Uppsala endast fick 225 tunnor.

• Djupt konservativ var han motståndare till liberalare handelsregler och förordade

höga tullar.

• Filosofi bör enligt Fries inte vara en fristående disciplin utan samordnas med

något mer ”konkret vetande, utan vilken det löper fara antingen fastna i

dialektikens snår eller förvirra sig i abstraktionens öknar.”

• Inhemsk utbildning i hortokultur.

• Restriktiv inställning till utveckling av bankernas lånerörelse, då banklånen är

fördärvliga för Allmogen. ”Det är bättre att banken är fattig och folket rikt, än

tvärtom. Ty det är en osviklig sats, att den som vill förstöra ett folk, skall bereda

det full och ökad tillgång på brännvin och lån.”

58 Carl Frängsmyr, Uppsala Universitet 1852-1916; volym 2:1, (Uppsala: Uppsala Universitetsbibliotek,

2010: , 202) 59 (Lindroth, 1976, 156). 60 Allan Ekström, Om Elias Fries som riksdagsman, (Föreningen Elias Freis’ ättlingar,

Riksdagsprotokoll, 2002)

Sida 15 av 40

• Lika arvsrätt mellan son och dotter; reformen genomfördes år 1845.

• Hjälp till krigsveteraner och en årlig pension till Geijers änka.

Av ovanstående uppställning kan uppfattningen om Fries som konservativ lätt bekräftas men i

motsatt riktning talar hans liberala engagemang för lika arvsrätt mellan son och dotter. Ett

annat exempel på ett liberalt tänkande hos Fries är hans kontakter med Fredrika Bremer.

Genom en artikel fick han henne intresserad av botaniken och de kom att göra varandras

personliga bekantskap. Bremer uppskattade kontakten och skriver: ”....religion och natur,

Bibel och botanik äro för en och för alla.”61

. Kvinnor var fram till 1870-talet förhindrade att

skriva in sig vid universitetet. Dock fanns från början av 1840-talet en ”fruntimmersförening”

där bl.a. Bremer följde Fries föreläsningar62

. Fries engagemang för kvinnan kan vid denna

tidpunkt möjligen beskrivas som radikal, särskilt i beaktande av att boken The Subjection of

Women (förf. John Stuart Mill), som betraktas som en klassiker vad gäller kvinnans frigörelse

publicerades först år 186963

. Kanske hade Fries påverkats av Agardh i synen på kvinnan, som

i en tidningsartikel år 1833 skrev; ”Det viktigaste är att ge kvinnan verklig uppfostran. Vem

vet till vilka höjder de kan stiga om de får samma utbildningsmöjligheter som männen!”64

Fries tjänster togs också i anspråk för att utreda och föreslå åtgärder för universitetens

modernisering. Bakgrunden var att utbildningsväsendet var under diskussion under den

aktuella tidsperioden och år 1825 tillsattes den ”Stora uppfostringskommittén” under

ordförandeskap av kronprins Oscar. Stora stridigheter rådde inom kommittén och främst var

det ”Stockholmsliberalerna” som kämpade mot den konservative och romantiske

Uppsalafalangens ledare Erik Gustaf Geijer till vilken krets Fries fortfarande hörde.

Stridsfrågorna gällde bl.a. nedläggning och flyttning av Uppsala Universitet, även Lund

diskuterades, till Stockholm och utformningen av den medicinska utbildningen. Den

konservativa falangen fick dock dominera slutbetänkandet; universiteten i Lund och Uppsala

blev kvar och man slog vakt om traditionen, som innebar en fortsatt akademisk undervisning

med ”världsfrånvänd” karaktär. Det lappades och lagades i regelsystemet och 1846 var det tid

för en ny kunglig kommitté, där Uppsala företräddes av Fries. 1852 kunde Kungl. Maj:t

61 (Eriksson, 1962, 423). 62 (Frängsmyr, volym 2:1, 2010, 163). 63 Torbjörn Tännsjö, Grundbok i normativ etik (Stockholm: Thales, 2000), 24 64 (Liedman, 1991, 84)

Sida 16 av 40

besluta om nya konstitutioner och gemensam kansler för såväl Uppsala som Lund65

. Före

kommitténs arbete och förslag ansågs universiteten ha varit präglade av en ålderdomlig

struktur, såväl i fråga om själva läroinnehållet som den yttre strukturen. Man hade också varit

sökande ifråga om inriktningen, om det skulle vara klassisk bildning eller naturvetenskaplig

forskning66

. Med de nya reglerna upphörde också oskicket att professorerna mot betalning

skrev studenternas gradualavhandlingar. Mot detta hade för övrigt Fries klagat redan 183667

.

Ett viktigt förslag från Fries sida som vann anklang var en uppdelning av kandidatexamen i

tre sektioner nämligen: ”filologisk-filosofisk, historisk-filosofisk och fysik-filosofisk”

varigenom naturvetenskapen kom att lyftas fram68

.

Fries var medlem i olika akademier inklusive Svenska Akademien, där han för övrigt höll sitt

inträdestal över Geijer69

. Under flera år var Fries också inspektor vid Smålands nation där

hans relation till ”de kära smålänningarna” kännetecknades av en gammaldags, patriarkalisk

hjärtlighet70

Fries dog år 1878 vid 84 års ålder. Åren 1875-1876 skrev han 27 brev till äldste sonen Thore,

som under denna period bodde i Stockholm. Trots att Fries då var i hög ålder och enligt

breven svag och sjuklig så diskuterar han inga existentiella eller religiösa frågor. Däremot

upptogs hans intresse av vetenskapliga spörsmål och material. Han uttryckte en oro för att han

ej skulle hinna fullborda pågående arbete med Icones seletæ Hymenomcetum. Tonen i breven

var känslosam och han oroade sig för flera vardagliga frågor. Ett återkommande tema gäller

ekonomin och särskilt i förhållande till sonen Otto, som utvadrat till USA och där genomlevde

några besvärliga år.71

6. Författarskap

I ingressen har Fries författarskap kommenterats. Det är tre verk av Fries som har särskild

relevans vad gäller den aktuella frågeställningen om tro och vetenskap och de kommenteras

65 (Lindroth, 1976, 142 f) 66 (Frängsmyr, volym 2:1, 2010, 14 o 9) 67 (Liedman, 1991, 152). 68 Ibid, 149 69 Svenska Akademiens Handlingar, (Stockholm: P A Norstedt & Söner, 1852) 70 Sven G. Svensson, Studentens klang och jubeltid. Ingår i Uppsalastudenten genom tiderna, s. 73-194.

Uppsala, Lundequistska Bokhandeln, 1950. 71 Carl-Otto von Sydow, Elias Fries brev 1875-1876 till sonen Thore, (Uppsala, Uppsala

Universitetsbibliotek, Scripta Minora, Bibliothecae Regiae Universitatis Upsaliensis, Vol. 7, 1994)

Sida 17 av 40

nedan. Detta avsnitt får tyvärr karaktär av citatsamling men syftar till att illustrera Fries syn

på vetenskapen och religionen.

6.1 Dagböckerna 1810-1811

16-17 år gammal skrev Elias Fries dagbok. ”Dagboken (var) hållen för EGET NÖJE” och

omfattade vår, sommar och tidig höst. Det rör sig om två ganska digra volymer och de

omfattar i princip uteslutande botaniska observationer. I ärlighetens namn konstaterade han

vid några tillfällen, bl.a. den 15 april 1811, att han inte befattar sig med ”oeconomica”. Hans

dedikerade inställning till botaniken framgår genom dagböckerna. Samtidigt kan konstateras

att dessa inte innehöll några referenser till vare sig religionen eller med något enstaka

undantag allmänna observationer. Dagböckerna omfattar ca 6 månader per år och det framgår,

att han så gott som dagligen gjorde omfattande exkursion med ett flitigt nedtecknande av sina

observationer. Dessa är näst intill kliniska till sin karaktär och det lämnas inget utrymme till

att kommentera naturens skönhet eller för den delen dess besvärligheter. Att han var väl påläst

vad gäller botaniken framgår tydligt.

6.2 Aristoteles växtlära

År 1842 utgav Fries en akademisk avhandling med titeln ”Grunddragen af Aristotelis

Vextlära”72

. (Referenser i detta avsnitt görs till sidor i denna avhandling) Den första hälften

av den korta skriften (48 sidor) utgörs av Fries inledning och den resterande delen

kommenterar mer direkt Aristoteles arbete. ”Allt som sker i naturen, sker för ett bestämt

ändamål” och ”det Gudomliga är verkande orsaken till allt det bättre som sker” (sid 26).

Växterna är naturalster och sådana som ”näres, tillväxer och förgås, säges leva, således har

växterna även liv. Principen för allt liv kallas själ…” Livets grader är flera och ”uttryck av ett

högre liv…närmar sig Gudomens natur” (sid 25).”Själen är livets grundorsak” (sid 26)

respektive ”i varje organisk kropp är själen grunden och principen för livet” (sid 28) men

”växtlivet äger inget annat mål, än näring och fortplantning” (sid 30).

”… alla varelser sträva efter delaktighet av Gudomens natur, vars villkor är oförgänglighet,

…….(som) endast kan ske genom pånyttfödelse, så att den ena individen avlöser den

andra…….Generationens princip är den alstrande själen; växternas yttersta mål är

frösättningen” (sid 39) och slutligen ”frön innesluta livets princip” (sid 33). Tankegångarna

leder till den av Aristoteles omfattade vitalismen, där det organiska livet förklaras av en

72 Elias Fries, Grunddragen av Aristoteles växtlära, (Uppsala: Leffler och Sebell, 1842)

Sida 18 av 40

särskild okänd livskraft vars natur är okänd och som inte kan förklaras vare sig på kemisk

eller fysikalisk väg.

Fries refererar i sin inledning till tidiga botaniker som exempelvis Theophrastus Eresius (372-

287 BC), Otto Brunfels (1488-1543) och Joseph Pitton de Tournefort (1656-1708) och

skriver, att trots många års botaniskt intresse har man ännu inte ”förmått tända något klarare

ljus” över naturvetenskapen utan en omstart krävs för att ”verkligen intränga i naturens

mysterier” (sid 4). Visserligen skedde en tillfällig förbättring i samband med Linnés

verksamhet men därefter har vetenskapen ”både mognat och åldrats” och Fries ser fram emot

en ”kommande vetenskapens föryngring” (sid 8). Det är romantikern Fries som beklagar att

herbariestudierna trängt undan forskningen i fält och att medan man ”med största

mikroskopiska förstoringar undersöker granden, förbiser man ofta bjälken eller växternas hela

individuella liv” (sid 9). Genom vetenskapens och historiens, enligt Fries, mycket snabbare

utveckling jämfört med tidigare går ”så mycket sant och skönt under” (sid 9). Vi måste inse

”vår egen ställning till vetenskapen och ana dess framtida segerbana”. Som exempel på

förändrade förutsättningar nämner han hur Medicin tidigare endast var ett bihang till

Botaniken och vid något senare tillfälle gällde motsatt förhållande om Botaniken inte hörde

till Ekonomi (sid 10)

Fries omdömen om Aristoteles är, inte förvånande, utomordentligt positiva och ”Aristoteles

överträffar alla efterföljande naturforskare i filosofisk skarpsinnighet…….genom egen

forskning förvärvad kunskap” och denna kunskap har också förvärvats utan senare tiders

instrument och hjälpmedel (sid 19). Det är inte bara praktiska spörsmål som behandlas av

Aristoteles utan han ”skådar och upptäcker (även) livets högsta fenomener” (sid 22).

Fries omdömen om Aristoteles är inte bara positiva utan han får anses ligga mycket nära den

senares uppfattning om naturen och religionens roll i sammanhanget. Mekanisternas

uppfattning att det bara är de fysiska och kemiska lagarna som förklarar livsprocesserna är

fjärran från Fries.

6.3 Botaniska utflykter

En form av populärvetenskapligt författarskap ägnade Fries sig framgångsrikt åt i mitten av

seklet när han utgav sina tre band benämnda Botaniska utflykter 1-3. Själv karaktäriserade

Fries dem som ”strödda tillfällighetsskrifter”. Till stor del rör det sig om tidigare föredrag och

Sida 19 av 40

uppsatser, som här presenterades för en bredare publik i en mer lättillgänglig form. I stort

måste dock förutsättas att denna publik var botaniskt intresserad, ty sådant är innehållet i

böckerna. En central fråga för Fries under hela hans verksamma tid hade varit att skapa ett

naturligt system för växtsystematik. Däri ingick att beskriva, rangordna, sammanföra i

grupper och studera processer som leder till förändring och uppkomsten av nya enheter. Detta

präglar innehållet böckerna som också diskuterar växternas namn och historia. En kronologisk

genomgång görs av de tre banden utifrån denna uppsats förutsättningar.

Redan inledningsvis (Band I: s.1) återfinns följande formulering: ”Lika litet som någon blott

mänsklig kunskapskälla förmå naturvetenskaperna tända det klarare ljus, Kristendomen

sprider över världen, fast de härligast förklaras i dess sken; men även så falskt är, att de leda

till ateism; tvärtom blir från deras synpunkt gudsförnekelse alltid en galenskap, - och

naturalismen har sin enda källa i obekantskap med naturen”. Här framgår att naturvetaren

Fries inte störs av några oförenliga motsatser mellan en djupare naturkunskap och den

bibliska läran. Han fortsätter med att konstatera att naturvetenskaperna kan leda till avvägar

och en materiell sådan till ”panteismens hedendom, om än mer renad och idealistisk än

forntidens” och ett abstrakt sökande till en med ”muhammedanismen analog deism. Den

biologiska naturforskningen kan även om man exkluderar allt som har sin förklaring i

kristendomen leda till en med mosaismen (judendomen) likartad naturåskådning”. Det är i

kristendomen förklaringarna kan sökas och biologin blir därigenom djupt kristen. Kontrasten

mellan biologi och kristendom uttrycks alltså med stor pregnans. Andligheten tillskrivs senare

kapaciteter utöver naturvetenskapen när Fries konstaterar att ”det finns ingen naturforskare,

som icke erkänner, att varje fenomen och särskilt livet utgår från en högre, för honom

oförklarlig kraft” (I:24). Detta är ”Guds finger” (I:25). Naturligtvis diskuteras frågan om när,

var och hur växtvärlden uppstod på vår planet och här konstaterar Fries att det är frågor som

botanisten inte kan besvara utan frågan får avvisas och det enkla konstaterandet får blir ”I

begynnelsen skapade Gud”, vilket begrepp var och en får utveckla enligt egna idéer och

fantasi (I:53). Naturen är Skapelsens spegel och i densamma kan Skaparens allsmäktighet,

vishet och godhet betraktas (I:35).

Läromästaren Linné hade uppfattningen att samtliga växters ”urföräldrar” funnits i Paradiset,

vilket materialiserades i form av en ö söder om ekvatorn med ett så högt berg, att där kunde

alla jordens klimattyper erbjudas (I:59). Fries säger dock att dessa teorier ”idag” svårligen

kan accepteras (III:113). Även om Linné var läromästaren hade Fries flera kritiska synpunkter

Sida 20 av 40

på honom och Fries tyckte att han var ”mindre nyskapande och mer ett ordnande snille”73

.

När det gällde skapelsens gåta hade Fries således inga svar men utgick ifrån inte bara Bibeln

utan också t.ex. Okens teorier att havet var den organiska skapelsens källa (I:62). Han

avvisade huvudsakligen Linnés teori och diskuterade liksom flera andra naturvetare

(jfr. Secord, 2000, ovan) istället arternas successiva utveckling samtidigt som han med kraft

avvisade teorin att människan skulle kunna ha sitt ursprung i apan. (I:68) Fries varnade för att

förväxla Skaparen med Skapelsen (I:62) men frågar om Skapelsen fortfarande äger rum?

(I:75)

Det var med stor förundran som Fries redan i Aristoteles växtlära hade konstaterat att

växterna hade liv och att det är det Gudomliga som är orsak till allt det goda som sker. Livet

och det Gudomliga är störst och det mänskligheten kan åstadkomma kan inte mäta sig med

dessa högre värden. Indiens tempelgrottor och Egyptens pyramider är exempel på den

mänskliga kraftens ansträngningar men vad är väl det mot Skaparens allsmäktighet? (I:174)

Fries avvisade Skapelsen som en enstaka och avslutad händelse och talade istället om denna

som en oupphörligen fortgående och evig process efter oföränderliga lagar. Att naturkrafterna

skulle ha verkat under andra lagar i urtiden än vad som gällde för tillfället avvisas, vilket

skulle upphäva Guds allvishet och sannfärdighet. Fries hävdade som en konsekvens av detta,

att det inte är nya naturalster som successivt skapas utan förutvarande som utvecklas och

fullkomligas. ”Det Gudomliga VARDE genljuder ännu lika allsmäktigt genom världsaltet,

varav förädlade naturalster uppstå på jorden, liksom i rymden nya världar gro”(II:24). En

intressant observation år 1847 innan Darwin framlagt sina teorier. Stöd för detta tänkande

hade han i forskning som visade att den äldsta vegetationen utgjordes av kryptogamer, dvs.

skapelsen var könlös och all förökning skedde genom knoppbildning eller avsöndring av delar

av ursprungsväxten (II:27). Idag talar vi om förökning genom sporer.

6.4 Fries och språket

Att Fries var en kunnig botanist med en god allmänbildning har tidigare framhållits men

understryks ytterligare med de ”Botaniska Utflykterna”. Språket och språkbehandlingen var

viktig för Fries, vilket han även uttryckte i sitt i inträdestal till Svenska Akademin år 1849, där

talet ägandes Erik Gustaf Geijer. Inledningsvis säger Fries där ”Ett folks dyraste arv är

tvivelsutan dess språk…”74

. Språket var för Fries ett instrument för att förmedla vetenskaplig

73 (Fries 1842, 14) 74 (SAH, 1852)

Sida 21 av 40

information och krävde kvalitet och precision. I de ”Botaniska Utflykterna” understryker

Fries vikten av en språklig och faktamässig korrekt behandling av berört ämne även i de små

detaljerna, då många små fel kan leda till en ”enda stor lögn”(I:238). Vetenskapen bygger på

korrekta uppfattningar och krav på exakthet och logik. ”I vetenskap gäller intet annat än det

sanna och rätta; allt som icke därifrån utgår måste förfalla” (I:271). Botanikens officiella

språk är latinet och då skall man också hålla sig till detta och inte fuska med grekiskan, vilket

Fries anför ett antal exempel på. ”Att i namn vilja briljera med liten kunskap i Grekiskan är

löjlig fåfänga” (I:265).

I förordet till del II begråter den sörjande författaren inledningsvis arvfursten Frans Gustaf

Oscars frånfälle och beklagar i samma förord att det egna modersmålet är ett ”föga spritt och i

den lärda världen nästan obekant språk”. Naturen får sin hyllning som ”under umgänget med

den samma fyller själen med så många föremål för undersökning och begrundande, att tomhet

och ledsnad försvinner i livet, och att de vanligen sökta tidsfördriven betraktas som

tidsspillan”. Samtidigt vill han karaktärisera, i samband med Skandinaviska Naturforskares

Allmänna Möte i Köpenhamn år 1847, just den tiden de då levde i, till den bästa

mänskligheten hade upplevt och han frågar sig retoriskt vilken annan tid vi skulle vilja

återvända till. Detta i kontrast till all klagan och tjat om att det var bättre förr (II:19). Stycket

illustrerar Fries ”passion” för naturen samtidigt som det ger en bild av en positiv person.

Växtnamnen hade ofta under medeltiden genom folklig tradition fått personnamn och var

också uppkallade efter personer i Gamla Testamentet. Av förstnämnda var en del uppkallade

efter hedniska gudomligheter och Fries konstaterar att dessa succesivt ”kristnats” dvs. fått nya

”helgade” namn (I:252) och vi kan åter konstatera religionens betydelse för Fries.

6.5 Religion och poetiska ansatser

Kännetecknande för Dagböckerna är de återkommande referenserna till religionen, vilket

exemplifieras nedan.

I avsnittet om ”Våren” (I:299) berättas hur man firade Skapelsens stora drama den tredje

dagen, då ”jorden först bar gräs och örter” och han gör ett försök att vetenskapligt förklara

den process som leder till grönska, lövsprickning och blomning. Även om fotosyntesen inte

finns vetenskapligt beskriven talar Fries om växternas celler samt behovet av väte, kol och

syre för tillväxten. Många externa parametrar analyseras som växtortens avstånd från

ekvatorn, höjd över havet, avstånd från kust, jordens kemiska beskaffenhet mm. Vårregnets

stora betydelse för växtligheten uppmärksammas också men regnet i sig räcker inte som

Sida 22 av 40

förklaring utan han antar, att med regnet följer elektriska spänningar i atmosfären, vilka bidrar

till växternas utveckling. (I:313)

En talande metafor använder han när han jämför religionen med trädets märg (I:17), som går

genom hela stammen och slutar i toppen med en knopp. Visserligen kan trädets märg bli

angripen av röta eller i övrigt förstörd men trädet kan ändå grönska under någon tid innan det

på sikt dör.

Fries var metodisk och systematisk i sitt arbete att behandla växterna och deras utveckling.

För lantbrukaren anger han också att särskilda kunskaper och erfarenhet krävs för att

framgångsrikt bruka jorden. Detta räcker dock inte för hur människan än plöjer och sår så är

det Gud som ger växten. Även den duktigaste lantbrukaren är beroende av ”en högre ledande

hand och därigenom lyfter tanken till förtröstan och undergivenhet för naturens Herre”

(II:217).

När Fries utgav tredje bandet av sina Botaniska utflykter hade han uppnått 70- årsåldern. Han

konstaterade att han kroppsligen var och hade varit ”bräcklig” men att det inte var något fel på

”sinnesförmögenheten” för vilket han framför sin innerligaste tacksamhet till den ”Högste”.

Den empiriskt-vetenskapliga botaniken gjorde sig enligt Fries (III:22) senare gällande i

Skandinavien än i övriga Europa efter reformationen. Detta innebar att ända in på 1700-talet

var det svårt att finna vetenskapsmän som publicerade egna och nya forskningsresultat vilka

avvek från Bibelns förklaringar. Exempelvis beskriver Fries hur frågor om livets spontana

uppkomst vederläggs och hur solens inverkan på växternas utveckling bestriddes med

hänvisning till att växterna skapades på tredje dagen medan solen först på den fjärde (III:23).

Han beskriver hur Aristoteles filosofi och skolastikerna stärkte sin ställning på Ramismens

bekostnad. Ramismen fick senare ge vika för den moderna filosofin som i Descartes75

fick sin

främste talesman. (De nya idéerna vann sina första anhängare vid den medicinska fakulteten

vid Uppsala Universitet genom professorerna Olof Rudbeck och Per Hoffvenius. De

uppskattade särskilt principerna att skilja på teologiska och filosofiska frågor samt att man

skulle tvivla på allt till dess man funnit en säker grund för sin uppfattning, vilket var särskilt

användbart inom naturvetenskapen)

Ovanstående anges som en utgångspunkt för botanikens utveckling efter reformationen och

dess idéer drevs av ett antal prominenta personer och då särskilt Linné och hans lärjungar.

75 Descartes, René (1596-1650) fransk matematiker, filosof, vetenskapsman och jurist

Sida 23 av 40

Tankeväckande är att många av Linnés lärjungar ansåg, att den botaniska vetenskapen var

färdigutvecklad i och med att deras arbete var slutfört (III:96). Med Göran Wahlenberg i

början av 1800-talet startade dock en ny era i botanikens historia, där inte bara Fries utan

också t.ex. Agardh blev framstående namn (III:102). Skillnader fanns i uppfattningarna

mellan den Linneanska och den senare botaniken. Den förstnämnda såg i naturen en högre

uppenbarelse som man måste lyda även om den inte kunde förklaras och Linné förklarade de

som avvek från hans uppfattningar som kättare. ”Denna gudomliga vedergällning” som

innebar att onda gärningar skulle vedergällas under livstiden för den som förbrutit sig mot

gudens lagar har han sammanfattat i ”Anteckningar över Nemisis Divina”, vilken har

kommenterats av Fries och hans äldsta son, utan intresse för denna uppsats76

.

Med den nya botaniken försvann auktoritetstron successivt och man lämnade den bibliska

grunden för växternas ursprung (III:110 f). Utvecklingen av den nya botaniken som vetenskap

underlättades av nya hjälpmedel, där mikroskopets förbättring var avgörande, litteratur blev

mer lättillgänglig, resor kunde enklare företas och slutligen var staten generös med stipendier.

(III:142)

Fries kanske inte var ensam i sin oro men det kan vara intressant att notera, att han uttryckte

sitt bekymmer för att dåtidens skogsbruk skulle leda till en framtida miljöförstöring. Skogarna

misshandlades och blev föremål för svedjebruk, vilket skulle leda till att de försvinner med

försämrat klimat som resultat. Nederbörden minskar och jordytan berövas för vegetationen

nödvändig snötäckningen. ”Allt detta är för Naturforskare välbekanta saker; men just därför är

det vår plikt, att i tid och otid för de mindre bildade framhålla de olycksbringande följderna av

naturens misshandling, varigenom jorden, genom människans oförstånd, blir förbannad”

(II:22).

7. Vetenskap och religion

I vår teknokratiska tidsålder är det lätt att utgå ifrån att naturvetenskapen var en hyllad

disciplin vid tiden för Fries verksamhet. Detta är dock ingen självklarhet och möjligen kan det

ha varit så att denna disciplin stod relativt lågt i kunskapens hierarki77

. Fries samtida, den

inflytelserika professorn Sigurd Ribbing78

hade i ett arbete 1851 både angripit panteismen och

76 Elias Fries och Th. M. Fries, Carl von Linnés anteckningar over Nemesis Divina, (Uppsala;

Lundequistska Bokhandeln, 1878 77 (Jonsson, 1991, 113) 78 Sigurd Ribbing (1816-1899) professor i teoretisk filosofi vid Uppsala Universitet

Sida 24 av 40

uttryckt en allmänt nedlåtande syn på naturvetenskapen och dess krassa och empiriska

arbetsmetoder79

. Fries själv är inne på detta tema ”…kastas därigenom ett oförtjänt förakt

över vetenskapen, kanske skadligare än rent förbigående” och då framförallt beroende på låga

löner och allmänt dåligt anseende för berörda lärare80

. Uttalandet kan möjligen ses mot

bakgrund av att Fries i ett brev år 1831 till sin vän zoologen Sven Nilsson beklagat sin

obemärkthet. Han skriver: ”Också kan jag verkligen säga att då en hop yngre gynnare för det

de intaga ett högre rum på Lections Catalog etc. visa sig förnäme och som min gynnare, så

generar mig min obemärkthet, efter all värdighet skall få efter yttre tecken och man beräknar

folks värde efter deras lycka”81

Lundgren menar dock, att det är en felaktig uppfattning att naturvetenskapen skulle haft en

sådan sämre ställning, som under årens lopp okritiskt har accepterats och lämnar flera

exempel både på gjorda satsningar inom området och framstående naturvetare i Uppsala82

.

I mitten av 1800-talet spreds liberala och socialistiska värderingar i samhället. Grupper

omfattande dessa idéer, vilka ofta var intellektuella hade en särskild fäbless för

naturvetenskaperna och mot slutet av seklet var det istället naturvetenskaperna som hyllades

med nästan religiös hänförelse83

Detta innebar dock inte att den naturliga teologin upphörde

att attrahera ett stort antal naturforskare och att i vetenskapliga sammanhang hänvisa till

skaparens allmakt och vishet fortsatte fram till mitten av 1800-talet att vara accepterat84

. Även

om Fries, som visats ovan, i vissa avseenden var modern i sitt tänkesätt kom han dock att fram

till sin död år 1878 att tillhöra den skara naturforskare som hyllade Skaparens allmakt.

Redan Leonardo da Vinci hade betonat att naturforskaren bör vara både empirisk och

experimentell när han samlar in och behandlar sina data och att naturforskningen skall vara

matematisk när den fastställer naturlagar och förklarar naturens principer85

. Det kan vara på

sin plats att kort förklara de här använda begreppen. Empiri innebär att en slutledning är

grundad på erfarenhet, vilka förutsätter vetenskapliga undersökningar av verkligheten,

iakttagelser och experiment medan man med empirism avser en lära som bygger på erfarenhet

för att nå kunskap. Empirism är en metod eller en filosofisk riktning, där erfarenhetsmässiga

79 Carl Frängsmyr, Uppsala Universitet 1852-1916; (2), (Uppsala: Uppsala Universitetsbibliotek, 2010,

25) 80 Elias Fries, Botaniska utflykter 1, Stockholm: Zacharias Hæggström,1853), 5 81 (Eriksson 1962, 287) 82 (Lundgren, 1988), 108 o. 131, 83 (Jonsson, 1991, 115). 84 Ibid 113 85 Ibid, 39

Sida 25 av 40

fakta och inte förnuftet bestämmer utformningen av en teori inom ett vetenskapligt område.

Empiristen menar att endast det som bevisats erfarenhetsmässigt kan betraktas som

tillförlitligt. Romantikerna, till skillnad från Leonardo da Vinci hävdade att vi också kunde få

kunskap om verkligheten från andra kunskapskällor än empiri. Dessa andra källor skulle

huvudsakligen bygga på vårt förnuft men förutsätter inte ett avståndstagande från empiri. De

två kunskapsorganen kan verka vid sidan av varandra86

. Fries var en god representant för

denna senare uppfattning, då han hävdade att hans intuition och samlade erfarenhet var

viktigare än den nya mikroskoptekniken. Med denna nya teknik gjordes under slutet av 1830-

talet upptäckter som kullkastade Fries livsverk, nämligen systemet vad gällde svamparnas

klassificering. Fries vägrade dock länge att acceptera dessa nya fakta varför hans ställning vad

gällde mykologin kom att minska i betydelse. Med avseende på tekniksynen var Fries således

inte realist87

. Frängsmyr karaktäriserar Fries som empiriker men inte empirist, med en kritisk

syn på materialism88

.

Fries diskuterar olika forskningsarter och framhåller att biologin kan vara ett förmedlande

”element” mellan de spekulativa och de rent empiriska synsätten. Han fortsätter, att inget

empiriskt vetande blir vetenskap förrän det når upp till filosofins höjder89

. Fries gick i pension

1859, samma år som Darwins bok kom ut. Dess innehåll kan dock inte ha varit så dramatiskt

nytt för Fries som brevväxlat med Darwin under flera år, som måste ha känt till Chambers bok

från 1844 och som måste ha varit medveten om forskares diskussioner om skapelsetron under

många år. Darwin valdes för övrigt in i Kungliga Vetenskaps-Societeten i Uppsala år 1860 där

även Fries var medlem. En samlad bedömning av Fries Botaniska Utflykter kan inte annat än

bekräfta att han var avvisande till Darwins tankar på samma sätt som hans gamla lärare

Agardh var. De tillhörde helt enkelt en äldre generation svenska botanister, vilka utvecklingen

löpt ifrån. Med Fries inställning till den nya tekniken och negativa inställningen till den nya

utvecklingsläran samtidigt med Darwinismens spridning är det inte förvånande att hans

botaniska stjärna var i dalande vid pensioneringen. Han hade då också börjat ställa näst intill

diktatoriska krav på åtlydnad på sin omgivning även in i detaljerna90

. Trots detta möttes han

av åhörarnas jubel, när han äntrade talarstolen för att tala till ett skandinaviskt

naturforskarmöte som år 1863 ägde rum i Stockholm med ett besök i Uppsala. Han yttrade

86 (Eriksson, 2004, 51-52) 87 (Eriksson, 1962, 340) 88 (Carl Frängsmyr, del 2:2, 2010) 89 (Fries, 1853, 5). 90(Eriksson, 1962, 431),

Sida 26 av 40

därvid: ”Man beskyller vidare naturvetenskapen att leda till irreligiositet och ateism.- Falskt!

All äkta naturforskning, ja allt ädelt sanningssökande är i grunden religiöst – och från

naturalhistorisk synpunkt blir Guds-förnekelse alltid en galenskap” 91

. I sann romantisk anda

hänvisar han här till Skaparens makt och vishet, vilket varit allmänt accepterat fram till mitten

av seklet men som påpekats skedde detta uttalande så sent som 186392

.

I avsnittet ovan gällande Romantiken har flera beröringspunkter mellan naturvetenskapen och

religionen berörts men här kommer dessa att ytterligare beröras utifrån frågan om eventuell

konflikt mellan dem. Detta mot bakgrund av att de kan förefalla motsägelsefulla som i fallet

med Skapelseberättelsen och Darwins teorier.

Vetenskapsmännen själva varken diskuterade teologiska frågor eller såg sig förpliktigade att

göra det. Inte heller verkar det ha funnits en konfliktsituation mellan religion och vetenskap,

vilket endast förefaller att vara en svåravlivad myt93

. Enligt den tyske teologen och filosofen

Schleirmacher94

fanns det ingen konflikt mellan tro och vetande. Han betonade att den

religiösa tron är skild från det vetenskapliga sättet att se och uppfatta världen. Tron verkar

inom en helt annan sfär än vetenskapen95

. Han hävdade också i skriften ”Ûber die Relegion.

Reden an die Gebildeten unter ihren Verächtern” religionens självständighet och särart och

att den inte kan reduceras till etik, filosofi eller vetenskap96

. Tron avgränsas från å ena sidan

handlingar och å den andra från förnuftet och knyts till talet om Guds rättighet, som

människan icke kan göra något själv för att uppnå utan bara har att ta emot”97

Om än försvagad under Upplysningen var religionens makt fortfarande stark vid tiden för

Fries verksamhet och man kan inte bortse från kyrkans inflytande när det gällde att påverka

nya kontroversiella tankar och idéer. Full religionsfrihet infördes först 1951 i Sverige, då man

fick rätt att lämna Svenska kyrkan utan att behöva bli medlem i annat av staten godkänt

trossamfund. Religionen har över tiden naturligen genom naturvetenskapens inflytande

omdefinierats och med åren gjorts mer abstrakt utan att därför försvinna. Detta var särskilt

fallet efter Darwin och gällde också i Uppsala där majoriteten av vetenskapsmännen då

91 (Fries 1864, 4 o 6). 92 (Jonsson, 1991, s. 113) 93 (Lundgren, 1988, 129) 94 Schleiermacher, Friedrich Daniel Ernst f (1768 - 1834) tysk protestantisk teolog och filosof. Professor

och tillhörde romantikernas skara. 95 (Eriksson, 1962, 220) 96 (Nordin, 2003, 415) 97 Tarald Rasmussen och Einar Thomassen, Kristendom. En historisk introduktion (Skellefteå: Artos

och Norma bokförlag, 2007), 326

Sida 27 av 40

fortfarande var religiösa98

. Idag kan vi möjligen säga att vetenskapen fungerar utan

inblandning av mänskliga krafter medan ”religionen och magiken förutsätter gudar, andar

eller demoner. Vetenskapen legitimeras genom empiri medan teologin är dogmatisk”99

7.1 Religionen i vetenskapen

Fanns det några förklaringsmodeller och någon kritisk inställning till frågan om religionens

betydelse i sammanhanget under Fries tid när Gud ansågs vara en del i allt inklusive

vetenskapen? Något uttömmande svar på den frågan kan inte ges här men väl några

synpunkter som också inkluderar några modernare förklaringsförsök.

Det vetenskapen tidigare inte kunde förklara kan det ha legat nära till hands att söka en

religiös förklaring till. Så förklarade exempelvis Newton jordens jämna cirkulation runt solen

och den relativt konstanta lutningsvinkeln av jordaxeln med Guds förnämliga initiala

design100

. Politiken, ekonomin och vetenskapen har successivt frigjort sig från den religiösa

kontrollen men den gamla balansen mellan religion och vetenskap kan möjligen förklara

varför vetenskapsmän i 1800 och 1900-talets Europa talade om sina upptäckter i religiösa

termer101

. Det kan ha varit ett språkbruk som gjorde sig gällande på samma sätt som t.ex.

näringslivet idag i viss utsträckning tagit till sig en vokabulär från militären eller idrotten utan

att därför vara tolk för dessa verksamheter. Redan Linné använder sig av denna teknik, när

han beskriver en kyrktagningsceremoni (kvinnor som efter barnafödandet blir mottagna i

kyrkan) med hjälp av militära termer i dagboken från den öländska resan102

. Det finns också

anledning att citera Britt-Louise Gunnarssson i samma bok: ”frågan om vad som är vetenskap

och vad som är vetenskaplig stil säkerligen inte skulle ha besvarats på samma sätt av 1700-

talets vetenskapsidkare som av vår tids forskare” (sid 98). Olika begrepp kan således få en

annorlunda betydelse över tiden.

När det gäller växternas ursprung stod Linné helt på biblisk grund som ovan framhållits men i

ärlighetens namn hade även han en viss kritisk inställning till Skapelsen i sin ursprungsform,

som ju skulle inkludera Noaks Ark. Han höll nämligen för osannolikt, att Arken skulle kunna

härbärgera alla de 5 600 arter han upptäckt. Logiskt skulle skeppet till följd av överbelastning

98 (Lundgren, 1988, 114) 99 John Hedley Brooke, Science and Religion; some historical perspectives (Cambrige: C. University

Press,1999) 17 100 Ibid, 29 101 Ibid, 31 f 102 Sigurd Fries m. fl. Svenskan i tusen år. (Falun: Norstedts, 1996), 98.

Sida 28 av 40

ha sjunkit men det kunde å andra sidan ha skett just vid den ö som sedan kom att bli

”urväxtplatsen”103

.

Det var i de rena idéerna som man fann Guds medvetande och motsatsen kunde leda till det

mest förhatliga av allt nämligen en materialistisk världsåskådning. I denna senare innehåller

världen endast materia och existerar oberoende av hur vi människor ser och upplever

densamma. Materialismen står här i motsatsställning till idealism där tanken bygger på att

världen är beroende av struktur, tanke och form. Fries som ”nästan avskydde materialismen,

ja ryste för dess onaturliga dödsskuggor, emedan han däruti såg något av döden icke blott för

vetenskapsmannen själv utan också för hans vetenskap”104

måste här ha kämpat i något

mellanläge, då han analyserade och systematiserade växterna samtidigt som hela ”hans

forskning genomsyrades av övertygelsen om naturen som en manifestation av den gudomliga

Anden.” Detta är ett citat som tillskrivs Fries och som utnyttjats av Atterbom i hans diktcykel

Blommorna105

. Någon kritisk inställning hos Fries till religionens betydelse i sammanhanget

är det svårt för att inte säga omöjligt att finna.

Frågan om religionens ställning vs. vetenskapen har behandlats av Stenmark106

, som

identifierar tre huvudgrupper för att diskutera frågeställningen nämligen de som:

a) har en helt vetenskaplig världsbild

b) ideologiserar vetenskapen

c) separerar vetenskapen från religion/ideologi.

För att hantera dessa tre grupper använder han sig av följande konceptuella uppdelning:

a) vetenskapen och religionen är två helt separerade områden

b) områdena överlappar varandra

c) genom integration av områdena skapas en dynamik och utveckling i relationen

mellan vetenskap och religion.

103 (Brooke, 1999, 30) 104 Lamech Rydeman, Om Elias Fries, (Lund: C.W.K. Gleerups förlag, 1915), 81. 105 (Lindroth, 1976, 189). 106 Mikael Stenmark, How to relate science and religion, (Michigan USA, Wm. B Eerdmans Publ

Comp, 2004)

Sida 29 av 40

Frågan om religion och vetenskap har också behandlats av Brooke107

i ett något vidare

perspektiv med avseende på eventuella konflikter mellan dem. I det historiska perspektivet

hade Gud uttryckt sig i två former, nämligen genom Bibeln och Naturen. Så hade naturvetarna

från 1600-talet presenterat resultatet av sitt arbete som sökandet efter ett allmängiltigt system

som skulle passa in i den intelligente Skaparens arbete och t.ex. Descartes insisterade, att han

endast fann de lagar som Gud infört i naturen108

. Eftersom naturen var så klokt utformad var

detta ett bevis på Guds oändliga vishet och naturforskarna strävade efter att finna Guds

fotspår och därigenom blev verksamheten ett slags teologi med hjälp av naturen109

.

Genom historien har naturvetenskapen enligt Brookes antingen getts a) en religiös mening, b)

alternativt behandlats helt antireligiöst innebärande ett totalt avståndstagande från religionen

eller c) behandlats helt neutralt utan religiös anknytning. Verkligheten är dock inte så enkel

utan det har funnits många olika relationer och beroenden mellan dem och säkert har en del av

det motstånd som t.ex. skett i kyrkans namn mot nya tänkesätt och idéer varit mer beroende

av personliga motsättningar och strider 110

.

Det torde sammanfattningsvis ha funnits utrymme för de båda begreppen religion och

vetenskap och ingenting talar för att de under den aktuella tiden stod i konflikt med

varandra111

. När Einstein i nutid diskuterar tidigare konflikter mellan religion och vetenskap

anser han att de måste tillskrivas missuppfattningar grundade på felaktiga definitioner av de

två begreppen. Den vetenskapliga metoden kan inte lära oss något annat än hur fakta förhåller

sig och är beroende av varandra medan religionen endast handlar om värderingen av

mänskliga tankar och aktiviteter. Med rätt definitioner finns inte utrymme för några konflikter

utan de två begreppen är helt separerade från varandra112

.

8. Diskussion

När jag nu övergår till att diskutera frågan var Fries stod i frågan om vetenskap och religion

kan inledningsvis slås fast att han inte var ateist, vilket klart framgått av materialet ovan.

Detta kanske inte heller var så konstigt mot bakgrund av att han var uppvuxen i ett prästhem

107 (Brooke, 1999, 19 f) 108 Ibid, 19 f 109 (Jonsson, 1991, 89) 110 (Brooke, 1999, ss. 16, 38 o 51) 111 (Lundgren, 1988, s. 129) 112 Albert Einstein, Ideas and Opinions, sid 41-49 (Symposium on Science, Philosophy and Religion,

New York 1941) se litteraturlistan.

Sida 30 av 40

och att han gifte sig med en prästdotter. Det förefaller inte som om han med den tidens mått

var särskilt kyrksam även om han var romantiker men han beskrivs som ”besjälad av djup

religiositet” och en stor beundrare av Luther och den evangeliskt-lutherska kyrkan, där han

årligen tog nattvarden113

. Släktskildringar och andra underlag framhåller honom i övrigt inte

som särskilt religiöst intresserad. Att han gav sin hustru en bibel med några vägledande ord

behöver inte betyda något i detta sammanhang utan var förmodligen endast en gest i tiden. I

levnadsteckningen över Fries äldsta dotter Sally förekommer dock flera referenser till

religionen som t.ex. ”För mig personligen är det uppfostrande att känna mig så helt beroende

av Gud, huru alls intet jag har och är i mig själv”114

. Detta säger naturligtvis inget om

religionens roll i föräldrahemmet men kan möjligen indikera att det fanns en grogrund för ett

sådant intresse. Under årens lopp hade Fries hunnit knyta många kontakter med teologer och

en sådan var domprosten och teologie professorn Anders Erik Knös, som i Uppsala var hans

granne. Redan familjen Fries första kväll i Uppsala träffades de och en varm och djup

vänskap grundlades. Knös blev också gudfader till dottern Sally115

. En annan av Fries äldsta

bekantskaper i den teologiska kretsen var kyrkomannen Henrik Reuterdahl116

, som blev både

professor, ecklesiastikminister och ärkebiskop.

Från Uppsalatiden kan följande beskrivning ges av Fries: Han var en både ovanlig och

originell person. Snillet lyste fram ur hans ögon, vilka på samma gång buro ett uttryck av

barnafrom godhet. Han tycktes fullkomligt oberörd av den yttre världen och levde sitt liv för

sig”117

.

När Carl Rupert Nyblom höll sitt inträdestal i Svenska Akademien harangerade han Fries med

bl.a. följande meningar: ”Elias Fries genier voro kärlek och fromhet (min markering), det

erfor var och en som studerar hans arbeten; det kände ännu livligare den, som njöt lyckan att

se honom i hans familj, omgiven av maka och barn.”118

. Fries som äldre man betecknades

således som ”from” vilket var naturligt med tanke på hans bakgrund, som säkert hade lagt

grunden för kristna värderingar. Initialt rycktes han också med i tidens strömningar och var

”romantiker” även om han under senare delen av sitt liv blev mer av idealist och således

accepterade mer av en empirisk forskningsmetod. Han var besatt av botaniken men detsamma

113 (Rydeman 1915, 93) 114 Birgitta Bråkenhielm, Sally Fries-Elias Fries äldsta dotter. Föredrag vid Elias Fries’ ättlingars möte.

(Uppsala den 14 juni 1975, Släktföreningens dokumentation) 115 (Bråkenhielm 1975) 116 (Eriksson 1962, 221) 117 Vivi Horn, Herrgårdsliv och Uppsalaromantik, (Stockholm, Lars Hökerbergs Bokförlag, 1935), 144 118 Svenska Akademiens Handlingar, (Stockholm: P A Norstedt, 1879)

Sida 31 av 40

förefaller inte kunna sägas om religionen. Han hänvisar visserligen till Gud, Skapelsen och

Bibeln och ”naturen uppenbarade ingen annan Herre än Bibeln”119

men denna hänvisning

verkar ske a priori och begreppen förefaller att utgöra en självklar förutsättning för honom.

Att öppet diskutera religion var honom särskilt motbjudande men han hade inget emot att i en

trängre krets diskutera religiösa frågor120

. Han delade Sven Nilssons uppfattning ”Visheten är

blott flärd, om den ej ledes av gudsfruktan; varje allvarligt studium höjer slutligen tanken till

det eviga, till Gud, och i toppen av varje ädelt kunskapsträd sitter en härlig krona-

religionen”121

Eriksson antar att Fries saknade bredd i intressen på ett sätt som utmärkte många personer i

hans omgivning. ”Botaniken var hans liv och han hade drömmar om att bli den nye

Linnaeus…(med)…allt djupare inblickar i Skaparens och Floras förgårdar”. Han var också en

person som genom hela livet i sitt inre behöll en vision av naturen, som en andligt styrd

helhet, tolkningen av detta kom dock att ändras122

. Även om Eriksson har rätt i sitt

grundantagande har ovan dock visats exempel på att Fries utvecklade intressen utanför

botaniken även om sistnämnda var helt dominerande.

Som tidigare nämnts var det vid tiden för Fries verksamhet inte ovanligt att personer med

hans bakgrund sökte sig en ”förläning” i form av ett stift eller åtminstone ett pastorat, då dessa

tjänster var relativt sett välavlönade. Sålunda fick Esaias Tegnér ett prebendepastorat år 1812

samtidigt att han blev utnämnd till professor i grekiska vid Lunds universitet och även Fries

företrädare Wahlenberg i Uppsala fick en sådan ”förläning”. Hade Fries varit mer aktivt

religiöst inriktad hade det inte varit otroligt, att också han sökt en sådan tjänst men ett sådant

intresse hos honom framkommer ingenstans. Det var således bara botaniken som gällde.

Tjänstgöringen som rektor, i olika utredningar och i riksdagen framträder som

ämbetsmannens lojala engagemang för samhället.

Ända fram till Upplysningen var kyrkans makt och inflytande mycket stort i samhället. Bibeln

och Bibelns Skapelseberättelse var vägledande i människans tankevärld och vid tiden för

Darwin hade man utifrån Bibeln räknat ut att världen uppstod 4004 år f.Kr. Idag räknar vi

med att universum skapades i ”Big Bang” för 13-14 miljarder år sedan och att det funnits

encelliga organismer på jorden åtminstone 3,5 miljarder år. För att illustrera hur svåra sådana

119 (Rydeman, 1915, 94) 120 Ibid, 94 121 Ibid, 98 122 (Eriksson, 1962, 139, 149 och 341)

Sida 32 av 40

paradigmskiften i tänkandet, som att ”gå från Bibeln till Darwin” kan vara, är det värt att

nämna, att många människor och religiösa organisationer, fortfarande bekänner sig till

Skapelseberättelsen och därför inte heller är beredda att acceptera Darwins teorier. Dessa

motståndare kallar sig kreationister.

Under Fries tid fanns dock Guds styrande hand fortfarande med i Skapelsen. Teologerna hade

inte accepterat descendensläran och skapelseberättelsen med syndafallet och försoningsläran

var aktuell även om t.o.m. Linné med tiden accepterade en viss partiell descendens

innebärande att olika arter kunde korsa sig med varandra. Denna mer pragmatiska inställning

till Skapelsen fanns även hos Fries, som ju i övrigt avvisat Linnés mer dogmatiska

skapelseinställning. Som framgått ovan refererade dock Fries ofta och gärna till den

Allsmäktige, Gud och Skaparen och föreföll i sina uttalanden att vara övertygat troende. Detta

alltså trots, att han som vetenskapsman också talar om arternas fortgående utveckling och på

denna nivå också den pågående Skapelsen.

Med ovanstående formulering har Fries religiösa uppfattningar och ställningstaganden belysts

och nyanserats men det leder inte till slutsatsen att han inte hade en Gudstro. Gud och

Skapelsen finns genomgående med hos honom (”Guds finger”) men i en något självklar och

okritisk form. Han kan således inte beskyllas för att vara fundamentalist i meningen bokstavs-

eller bibeltrogen. Han var heller inte deist, eftersom han ansåg att Skapelsen inte var ett

avslutat drama. Med Stenmarks definitioner kan möjligen hävdas att Fries ideologiserar

vetenskapen och uppfattar att det genom integration av områdena vetenskap och religion

skapas en dynamik och utveckling. Med Brooks ord har naturvetenskapen hos Fries en

religiös mening.

Någon konflikt mellan naturvetenskapen och religionen såg således inte Fries. Tvärtom som i

inledningstalet vid det Skandinaviska Naturforskarmötet år 1863 hävdade han att

naturforskningen och för övrigt allt sanningssökande är i grunden religiöst. Det är irrelevant

att han då var en äldre man som redan hade firat sina största triumfer. Hans uppfattning var

konsistent med hans tidigare verksamhet.

Religionen spelade således ingen avgörande roll för Fries, utan det är som botaniker och

vetenskapsman som han hade sina stora framgångar. Utifrån då gällande förutsättningar

ställde han skarpa krav på det vetenskapliga arbetet. Möjligen gjorde Fries det här lätt för sig

genom att acceptera delar av de religiösa förutsättningarna för naturens utveckling utan ett

kritiskt ifrågasättande även om han hade många frågetecken. Han var inte ensam om, att inte

Sida 33 av 40

se en konflikt mellan religionen och vetenskapen. Begreppen representerade och representerar

enligt flera moderna forskare fundamentalt olika begreppsområden och behöver inte stå i

konflikt med varandra.

Kanske är det så enkelt att frågan om konflikt aldrig var aktuell för Fries därför att Spinozas

teorem 25 i Etiken hade full giltighet för honom. Teoremet säger att ”Gud är verkande orsak

inte bara till tingens existens utan även till deras essens”. Spinozas anmärkning till teoremet

är: ”att såväl tingens essens som deras existens nödvändigtvis måste härledas ur den givna

gudomliga naturen”123

. Spinoza ifrågasatte uppdelningen av världen i en andlig och en

materiell del och det gällde i första hand relationen mellan Gud och Skapelsen. Denna

integration av Gudsbegreppet och naturen har ovan beskrivits under begreppet panteism och

osannolikt är väl inte att Fries påverkades av dessa strömningar som var aktuella under hans

tid. Han hade i och för sig avvisat tanken på panteism men detta var i en äldre, hednisk form.

Däremot kan man säga att romantiken som uppstod som en reaktion mot upplysningen med

dess tro på förnuft och materialism och senare idealism kan ha hämtat inspiration hos

Spinoza.

9. Litteraturförteckning

Almén, Tore; Elias-Fries släktens historia, (Stockholm: Ivar Hæggström Boktryckeri,

1945)

Boëthius, Simon Johannes; Sveriges historia, (Stockholm: P A Norstedt, 1925)

Brooke, John Hedley; Science and Religion; some historical perspectives. (Cambrige:

C. University Press,1999)

Bråkenhielm, Birgitta; Sally Fries-Elias Fries äldsta dotter. Föredrag vid Elias Fries’

ättlingars möte. (Uppsala den 14 juni 1975, Släktföreningens dokumentation)

Darwin, Charles; On the origins of species by means of natural selection, (London:

John Murray, Albermarle Street, 1861)

Dawkins, Richard; The Blind Watchmaker, (New York: WW Norton, 1986)

Einstein, Albert, Ideas and Opinions, (Crown Publishers, Inc. 1954) (Symposium on

Science, Philosophy and Religion, New York 1941)

123 Baruch Spinoza, Etiken (Stockholm: Thales, 2001), 30

Sida 34 av 40

Ekström, Allan; Om Elias Fries som riksdagsman, (Föreningen Elias Freis’ ättlingar,

Riksdagsprotokoll, 2002)

Eriksson, Gunnar; Elias Fries och den romantiska biologien, (Uppsala: Almqvist &

Wiksell, 1962)

Eriksson, Gunnar; ”Rudbeck och Linné”; ingår i Kunskapens trädgårdar, Stockholm,

Atlantis, 1988

Eriksson, Gunnar; Västerlandets idéhistoria1800-1950, (Södertälje: Gidlunds förlag,

2004)

Fries, Elias; Grunddragen av Aristoteles växtlära, (Uppsala: Leffler och Sebell, 1842)

Fries, Elias; Sveriges ätliga och giftiga svampar, (Stockholm: Kgl.

Vetenskapsakademin, 1861)

Fries, Elias; Botaniska utflykter 1, Stockholm: Zacharias Hæggström,1853)

Fries, Elias; Botaniska utflykter 2, (Stockholm, Zacharias Hæggström, 1852)

Fries, Elias; Botaniska utflykter 3, (Stockholm: Zacharias Hægströms förlag, 1864)

Fries, Elias och Fries Th. M; Carl von Linnés anteckningar over Nemesis Divina,

(Uppsala; Lundequistska Bokhandeln, 1878)

Fries, Sigurd m. fl; Svenskan i tusen år. (Falun: Norstedts, 1996)

Frängsmyr, Carl; Uppsala Universitet 1852-1916; volym 2:1, (Uppsala: Uppsala

Universitetsbibliotek, 2010)

Frängsmyr, Carl; Uppsala Universitet 1852-1916; volym 2:2 (Uppsala: Uppsala

Universitetsbibliotek, 2010)

Hedin, Christer; Kristendom, (Stockholm: Dialogos förlag, 2011)

Horn, Vivi; Herrgårdsliv och Uppsalaromantik, (Stockholm, Lars Hökerbergs

Bokförlag, 1935)

Jonsson, Kjell; Harmoni eller konflikt, (Helsingborg: Carlssons bokförlag, 1991)

Lindroth, Sten; Uppsala Universitet 1477-1977, (Stockholm: Almqvist & Wiksell Int.

1976)

Lundgren, Anders; ”Naturvetenskap och filosofi”; ingår i Kunskapens trädgårdar,

(Uddevalla: Atlantis, 1988)

Liedman, Sven-Eric; Att förändra världen-men med måtta, (Värnamo: Bokförlaget

A/Arbetarkultur, 1991)

Nordin, Svante; Filosofins historia, (Lund: Studentlitteratur AB, 2003)

Sida 35 av 40

Rasmussen, Tarald och Thomassen, Einar; Kristendom. En historisk introduktion

(Skellefteå: Artos och Norma bokförlag, 2007)

Ruse, Michael; Can a Darwinian Be a Christian? The Relationship Between Science

and Religion, (Cambridge: C University Press, 2001)

Rydeman, Lamech; Om Elias Fries, (Lund: C.W.K. Gleerups förlag, 1915), släkting

till Fries.

Secord, James A; Victorian sensations, (Chicago: The University of Chicago, 2000)

Seea, William R och Artigas, Mariano; Galileo in Rome, (New York, Oxford

University Press, 2003)

Spinoza, Baruch; Etiken (Stockholm, Thales, 2001)

Stenmark, Mikael; How to relate science and religion, (Michigan USA, Wm. B

Eerdmans Publ Comp, 2004)

Svenska Akademiens Handlingar, (Stockholm; P A Norstedt & Söner, 1852)

Svenska Akademiens Handlingar, (Stockholm: P A Norstedt, 1879)

Svensson, Sven G; ”Studentens klang och jubeltid”. Ingår i Uppsalastudenten genom

tiderna. Uppsala: Lundequistska Bokhandeln, 1950.

Sydow, Carl-Otto von; Elias Fries brev 1875-1876 till sonen Thore, (Uppsala,

Uppsala Universitetsbibliotek, Scripta Minora, Bibliothecae Regiae Universitatis

Upsaliensis, Vol. 7, 1994)

Tännsjö, Torbjörn; Grundbok i normativ etik (Stockholm: Thales, 2000)

Jordstjärnan, medlemsskrift för Sveriges mykologiska förening. Årg 15; nr 2, 1994

Sida 36 av 40

Förteckning över monografier utgivna av Elias Fries (bilaga 1)

(En monografi är en skrift som på uttömmande sätt avhandlar ett särskilt föremål eller

ämne inom någon vetenskap. I biblioteksvetenskap används begreppet monografi

dessutom ofta i betydelsen separat utgiven skrift, till skillnad från periodisk litteratur.

Då skrift utgivits i flera upplagor eller i serie har normalt första utgivningsåret angivits)

Novitiæ floræ suecicæ (1814-23)

Observationes mycologica (1815, 1818)

Flora hallandica (1817-19)

Specimen systematis mycologici (1819)

Scleromyceti Sueciæ (1819-22)

Några tropiska lavar (1820)

Beskrivning av nya lavlägen (1821)

Om brand och rost på växter (1821)

Läsning för allmogen i Kronobergs län (1821)

Systema mycologicæ (1821-32)

Schudulae criticae de lichenibusexsiccatis Suecia (1824)

Schedulæ critic de lichenibus suecanais (1824-28)

Lichenes Sueciæ exsiccate (1824-27)

Systema orbis vegetabilis (1825)

Stirpium agri Femsionensis index (1825)

Novae schedulae criticae de lichenibus suecanis (1826)

Elenchus fungorum (1828)

Lichenographia europæa reformata (1831)

Nov. floræ suec. Continuation, sistens mantissam 1-3 (1832-42)

Sida 37 av 40

Eliae Fries Novitiae Floae Suecicae (1832)

Boleti fungorum generis (1835)

Corpus florarum provincialiusm Sueciae (1835)

Mappa botanica ex affinitate et analogia (1835)

Flora scanica (1835-37)

Botanisk-antikvariska exkursioner (1836)

Synopsis generis lentinorum (1836)

Genera hymenomycetum (1836)

Anteckningar över de i Sverige växande ätliga svampar (1836)

Om pilplanteringar och dess vikt för lanthushållet. (1836)

Epicrisis systematis mycologici (1836-38)

Över växters namn (1842)

Grunddragen av Aristoteles växtlära (1842)

Några ord om studentexamen. (1843)

Botaniska utflykter (1843-64)

Om potatisfarsotens orsaker (1845)

Plantae homonemeae Scandinaviae (1845)

Eliae Fries Summa vegetabilium Scandinaviae (1846)

Inträdestal hållet i Svenska Akademien (1849)

Novæ symbolæ mycologicæ (1851)

Monographia Hymenomycetum Suecia (1851)

Svamparnes calendarium under medlersta Sveriges horisont (1857)

Anmärkning över de i Sverige växande pilarterna (1859)

Sida 38 av 40

Reliquiae Afzelianae (1860)

Epicrisis generis Hieraciorum (1862)

Monographia Hymenomycetum Sueciæ (1857, 1863)

Icones selectæ Hymenomycetum nondum delineatorum (1867)

Hymenomycetes europai ((1874)

Herbarium normale (1836-65)

Summa vegetabilium Scandinaviæ (1846, 1849)

Symbolæ ad historiam Hieraciorum (1848)

Anmärkning över de i Sverige växande pilarterna och dess ekonomiska nytta

(1859)

Översikt av den skandinaviska jordens växtlighet (1856)

Sveriges ätliga och giftiga svampar (1860-66)

Epecrisis generis Hieraciorum (1862)

Carl von Linnés anteckningar over Nemesis Divina (1878)

Kritisk ordbok över svenska växtnamn (1880)

Sida 39 av 40

Svenska biblioteks samlingar över litteratur gällande Elias Fries (bilaga 2)

Författare Titel Utgiven

Almén, Gunhild Friesia Tillägg till Elias-Fries-

släktens historia

1953

Almén, Ina Gamla moster Lina 1974

Almén, Tore Elias-Fries-släktens historia 1945

Andersson, Aksel Elias Magnus Fries 1897

Andersson, Robert Elias Fries och Femsjö 1995

Arrhenius, Johan Petter Minnesteckning öfver Elias

Fries

1881

Birger, Selim Gotthard Carl von Linnés och Elias

Fries barndomshem

1916

Bråkenhielm, Birgitta Sally Fries - Elias Fries'

äldsta dotter

1975

Ekström, Allan Om Elias Fries som

riksdagsman

2002

Släktföreningen Elias Fries' ättlingar 1962

Elias Fries' ättlingar 1832-

1972.

1972

Elias Fries' ättlingar 1832-

1978

1978

Elias Fries' ättlingar 1832-

1984

1984

Elias Fries' ättlingar 1961 1961

Elias Fries' ättlingar 1961 1962

Elias Magnus Fries 1794-

1878

1994

Eriksson, Gunnar Elias Fries och den

romantiska biologien

1962

Haglund, Gustaf Carl von Linnés och Elias

Fries' kärlek till hembyn

1961?

Sida 40 av 40

Nyblom, Carl Rupert Minnesteckning öfver Elias

Fries

1880

Rydeman, Lamech Om Elias Fries 1915

© copyright 2001 Kungl. biblioteket/LIBRIS & Bibliotekstjänst AB