1

Avverkning i svart pist

EN TIDNING FRÅN SCA SKOG » NR 3 2011

Pris och lönsamhet inte samma sak

Pajala har medvind

Vinn en tavla

2

Ledaren

InnehåLL

DIN SKOG

Upplaga: 35 500

adress: SCA Skog AB, 851 88 Sundsvall

Tel: 060-19 30 00 Fax: 060-19 31 75

hemsida: www.scaskog.com

ansvarig utgivare: Rolf Edström tel 060-19 31 19 rolf.edstrom@sca.com

redaktör: Rolf Edström

Produktion: KarMin kommunikation, Sundsvall

Tryck/repro: Sörmlands GrafiskaTryckt på SCAs GraphoCote 80 g. Omslag Lumipress Art 150 g.

Tidningen distribueras gratis till personer som äger skog i något av de fyra nordligaste länen. Om du inte får tidningen idag, men vill ha den i fortsättningen, går det bra att meddela detta per brev eller telefon. Du kan också skicka e-post till:kerstin.olofsson@sca.com

Mats SandgrenVD SCA SKOG

Sveriges välstånd bygger till stor del på exportinkomster från skogen, mycket tack vare kloka människor som i början på 1900-talet satte stopp den tidens kortsik-tiga skogsbruk. Avverkning av de grövsta träden, utan återväxtåtgärder, gav då dålig återväxt och avverkningarna var större än tillväxten. Hög tillväxt av skogar med god kvali-tet, är helt avgörande för utvecklingen av den svenska skogsnäringen. Tillväxt ska-par handlingsutrymme, vare sig det gäl-ler utveckling av industrin, avsättning av skog för naturvård eller ökad kolbindning. Skogsbrukets möjligheter idag, i morgon och om 100 år avgörs av hur vi skogsägare idag hanterar den skogsmark som vi brukar, hur vi anlägger ny skog efter avverkning, hur vi röjer och gallrar och kanske också gödslar. Jag vet att de flesta skogsbrukare vill ge kommande brukare ett bra utgångsläge både när det gäller skogen som klimat-

smart råvarukälla och som plats för biolo-gisk mångfald. Ingen vet dock vilka åsikter och behov som gäller om 100 år. Jag hop-pas ändå att man i framtiden kommer att betrakta våra beslut som välgrundade uti-från den kunskap och de perspektiv vi har idag. Själv har jag svårt att se det välgrundade i hur den svenska älgstammen hittills har förvaltats. Tillväxtförlusterna till följd av betesskador krymper hela skogsnäringens handlingsutrymme. Sveriges Lantbruksuni-versitet har visat att även mindre betesska-dor orsakar tillväxtförluster och att hårt bete kan sänka tillväxten med 70 procent. Ovanpå detta kommer de kvalitetsförluster som toppskottsbetning medför. Förhoppningsvis kan framtida skogshis-toriker peka på den nya älgförvaltning som nu växer fram, och säga: ”Där vände det”. För första gången står alla markägarkatego-rier, från privata och statliga skogsbolag till skogsägareföreningar, bakom en gemensam

linje som syftar till lägre skadenivåer och balans mellan älgstammens storlek och till-gången till foder. Det känns nästan histo-riskt. I den frågan ligger nu bollen hos Natur-vårdsverket som ska dra upp riktlinjer och direktiv för hur älgförvaltningen ska gå till. Jag hoppas att de tänker på kommande generationer och att balans mellan älg och skog idag ger välstånd i morgon.

Balans idag – välstånd i morgon

OmslagsfOtO: BO mellerstedt

Patrik vill göra branschen mindre macho .............................. 3

Notiser .......................................... 4

Norrmän jobbar i svart pist ........... 5

Ortvikens pappersbruk investerar för ljusare framtid ......... 8

Fostrande plantering .................... 9

Lägre virkespriser men hög lönsamhet ............................ 10

Fototävling .................................. 12

Anrik spetsteknik och stort hjärta ........................... 15

Älvnära skog i goda händer ........ 16

Nu leker livet i Pajala .................. 18

Skogsköpet blev Johnys lyckokast ........................ 20

SCAs dialog med renskötseln en förebild ................................... 21

Notiser ........................................ 22

Gammalt möbelhantverk får nytt liv .................................... 23

En oas i skogen .......................... 26

Skogsägare på långdistans ........ 28

Aktiv skogsägare på distans – så lyckas du ............................. 30

Minimässa med mersmak .......... 31

Nya virkesköpare ........................ 31

Vinn en tavla ............................... 32

2

3

Skogsporträttet

Trots att drygt 30 procent av Sveriges skogs-ägare är kvinnor har många skogsdagar och mässor en maskulin framtoning. Dessutom framställs männen ofta som norm i skogstid-ningar. Det menar doktoranden Patrik Hägg-qvist som studerat kulturen kring de privata skogsägarna i Sverige. – Visst har det blivit en förändring över tid,

men det går långsamt, säger han.

Hur har du gjort studierna?– Jag har bland annat varit på mässor och skogsdagar och studerat både skogsägarna och utställarna. Dessutom har jag gjort en mediestudie och haft ett stort datamaterial som underlag.

Vad kom du fram till?– Att det till stor del är en maskulin bransch. På skogs -dagarna är de flesta experterna män – det är de som förklarar hur man planterar, röjer och sköter sin skog. Även på mässor är de flesta utställarna män och de framträder ofta på ett ganska macho sätt. Det tycker jag är lite problematiskt med tanke på att 30 procent av skogsägarna är kvinnor.

På vilket sätt är det macho?– På skogsdagar kan man höra män som berättar hur de varit ute med motorsågen och fällt träd på fullständigt livsfarliga sätt. Det blir ofta uppskattat bland åhörarna och de som berättar betraktas som skickliga och ganska fräna. På mässorna handlar en hel del om fysisk styrka. Det är män som klättrar upp på stubbar och ska hugga av dem så

fort som möjligt och det är jättestora motorsågar. Studien visade också att det oftast är män som går fram och pratar med utställarna, medan kvinnorna står i gången och håller i påsarna. Jag vet att många mässansvariga jobbar med frågan nu, men det går inte så fort framåt.

Hur lyfts kvinnor och män fram i de skogliga medierna?– Det skrivs mycket om män, helt enkelt för att

världen ser ut så. Som reporter kan du inte ändra på det, men du kan tänka på hur du skriver om kvinnor och i vilka sam-manhang. Ofta vill man välmenande lyfta fram kvinnor, men man gör det på ett sätt som visar att ”det här är annorlunda” och befäster att mannen är normen. Jämför med att man ofta säger ”fotboll” och ”damfotboll”. På samma sätt finns det ”skogsägare” och ”kvinnliga skogsägare”.

Hur kan man göra skogsbranschen mindre macho?– Mycket handlar om sunt förnuft, men man behöver stanna upp och tänka ett varv till på hur man till exempel kommu-nicerar med skogsägarna. Jag tror att det kommer att änd-ras, men det kommer inte att ske automatiskt eftersom hela näringen är manlig.

Vad skulle man vinna med en sådan förändring?– Framför allt tror jag att man skulle framtidssäkra bran-schen. Förmodligen skulle olyckorna minska, tillverkare och försäljare bredda sin marknad. Dessutom ökar kraven på jämställdhet från samhällets sida.

Kerstin OlOfssOn

fOtO: UlriKa lindgren

Skogsporträttet

Namn: Patrik Häggqvist.

Ålder: 32 år.

Bor: Umeå och Öjebyn.

Familj: Sambon Ulrika, flatcoated retrievern Sixten.

Gör: Doktorand vid Umeå universitet. Skriver avhandling om kulturen kring Sveriges privata skogsägare.

Patrik vill göra branschen mindre macho

4

Grankåda mot liggsår Företaget Repolar Oy har tagit fram en sårsalva tillverkad av grankåda.

Salvan heter Abilar och finns sedan en tid tillbaka att köpa på apotek. Abilar är godkänt av medicinalstyrelsen i Finland, och är både medicinskt och mikrobiologiskt testad. Man har även kunnat säkerställa genom mutagentest att salvan inte förorsakar några skador på DNA. Förutom att hjälpa mot olika sår och förhårdnader så har den en hämmande effekt på svårbehandlade mångresistenta bakteriers tillväxt som exempelvis (MRSA) och (VRE).

Oklart stöd för färre blåbär i skogarna

I både varvningskampanjer och annonsmaterial hävdar Naturskydds­föreningen att blåbären minskar på grund av det ”intensiva skogsbruk” som bedrivs i våra skogar. De menar också att dagens storskaliga skogsbruk gör det svårt för blåbärsriset att återhämta sig. Detta är något som Hans­Örjan Nohrstedt, prefekt på mark och miljö på Sveriges Lantbruksuniversitet, reagerat starkt på. Han menar att detta är en slutsats som Naturskydds­föreningen dragit själv som saknar vetenskaplig och dokumenterad grund. – Det finns inget tydligt stöd i någon relevant vetenskaplig litteratur som kan styrka Naturskyddsföreningens påståenden, skriver Hans­Örjan på sin blogg. – Att de sedan använder dessa argument i värvnings­ och annons­kampanjer är bara vilseledande och missvisande menar han. Läs mer på: hans­orjan.blogspot.se

JOaKim WitteK

I tallskogar som aldrig påverkats av skogsbruket är tallticka, Phellinus pini, en vanligt förekommande art. Denna nedbrytande svamp kommer ofta in i trädet via en avbruten gren eller en fällskada. Talltickan bryter sedan ner veden och orsakar kärnröta som gör att trä-det när det är 300-500 år gammalt är helt ihåligt och har s k ”mulmved” eller rötved som många insekter föredrar. Ett annat viktigt resultat av talltickans påverkan är att en sådan tall ofta går av och orsakar en s k skorstensstubbe (en högstubbe som är helt ihålig) som ofta är slagugglans val av boplats. Talltickans samspel med andra arter är komplicerat och väldigt utdra-get i tiden. Faktum är att i stort sett alla de tallar som idag skulle ha varit 300 år gamla eller äldre, avverkades med yxa och såg under 1800-talet.

fOtO

: Pe

r-a

nd

er

s s

Jöq

Uis

t

De tre vinnarna från tävlingen i tidningen I Tryggt sällskap

som före sommaren gavs ut i Västerbotten blev: 1. Isborr Ulla Isaksson, Burträsk

2. Yxa Lars Johansson, Umeå

3. Termos Börje Lindgren, Ö-vik

Vinnare i Västerbotten

Priserna skickas per post

under oktober.

De var ju stora och grova redan då. I dagens skogslandskap är det såle-des stor brist på riktigt gamla tallar och talltickan blir allt ovanligare. SCA prövar nu därför att införa, eller inokulera, tallticka i friska tallar som växer i områden som företaget av naturvårdsskäl undantar från skogsbruk. Syftet med detta är att långsiktigt skapa ihåliga tallar. Insatserna görs i samarbete med Mittuniversitetet. Tomas Rydkvist, miljöspecialist vid SCA Skog berättar hur det går till: – Vi samlar in ett stort antal borrkärnor från tallar och låter Mitt-universitetet ordna i lab så att svampen, tallticka, växer in i små bitar av borrkärnan. Det tar ungefär fyra-fem veckor. Sedan tar vi dessa små borrkärnor, som då ligger på agarplattor helt omsluten av svamphyfer, går ut i ett lämpligt område och borrar i en tall. Sedan tar vi ut en borr-kärna ur tallen, stoppar in en liten bit av den svampförsedda borrkärnan i borrhålet, fyller hålet med den nyss urborrade kärnan och försluter hålet med en träplugg så att inte oönskade svampar eller insekter kan ta sig in i borrhålet.

TaLLTIckan – får hjälp att klara det långa loppet

5

b

Har du skog som växer i en

kraftig sluttning? Tror du att det

är för brant för att det ska gå att

avverka?

Fråga i så fall SCAs norska

specialister. De avverkar skog i

de mest oländiga områden och

gör det dessutom på ett sätt

som är skonsamt för naturen.

På många platser bjuder det norr-ländska skogslandskapet på riktigt brant terräng. Det gäller inte minst längs älv-dalarna. Även om marken mer eller mindre står på högkant kan den vara väldigt produktiv och hysa lång och grov skog. – Det kan vara över 300 m3 per hek-tar och det blir ofta mycket timmer, säger Ann Österström, produktionsledare vid SCA Skogs förvaltning i Medelpad.

delägare i företaget Sørli Skog som nu jobbar på heltid åt SCA.

Noggrann planeringDe norska specialisterna menar att planeringen är A och O för en lyckad avverkning. – Vi går igenom varje trakt nog-grant och bestämmer hur vi ska köra för att utnyttja terrängen på bästa sätt och bygga så lite vägar som möjligt. Vi planerar också hur vi ska lägga virket för att skotaren ska nå det på enklast sätt och maskinerna inte ska komma i vägen för varandra, förklarar Morten.

De använder helt vanliga skördare och skotare, anpassade för slutavverk-ning. Dessutom jobbar laget en hel del med motorsåg för att fälla svåråtkom-liga träd. Träden fälls i riktning mot områden där skördaren kan ta sig fram och sedan får skördaren sträcka in kra-nen och hämta dem. På så sätt når man en trädlängd extra.

Vägar av risI maskinparken finns också en 30-tons grävare som används för vägbyggen. För även om norrmännen bygger så få vägar som möjligt – både av ekono

Vana vid branterAtt det växer bra skog i branta områ-den är ingen nyhet, men tidigare har man haft problem att avverka den utan att orsaka stora skador i naturen. Det har också varit svårt att få arbetet så pass effektivt att avverkningen blir lön-sam. Men de norska specialisterna kan alltså tekniken. – Hemma i Norge är man tvungen att lära sig att köra i sådan här terräng om man ska få några jobb. Vi har ju så mycket branter, säger Morten Skåle,

Norrmän jobbar i svart pist

Det är alltid svårt att förstå hur mycket det lutar när man ser en backe på bild. Den här lutningen var tillräcklig för att det skulle kittla i magen vid en provtur i skotaren. Men norrmännen betraktar avverkningen som relativt enkel.

TaLLTIckan – får hjälp att klara det långa loppet

6

miska skäl och av miljöskäl – så måste de ändå bygga en del. De försöker all-tid att göra det så skonsamt det går och inte orsaka stora sår i marken. – Vi använder det material som finns på plats och på granavverkningar kan vi bygga en del vägar med riset. På vintern bygger vi också vägar av snö ibland. En del branta trakter är faktiskt enklare att avverka vintertid, säger Morten. Naturhänsyn är precis lika viktig som vid vanlig avverkning och även här ligger norrmännen i framkant. Dessutom poängterar de vikten av att ta hänsyn till estetiken vid avverkning i brant terräng. Eftersom hygget ”står på högkant” syns det ju väldigt bra och det gäller att tänka till lite extra.

”Hemma i Norge är man tvungen att lära sig att köra i sådan här terräng om man ska få några jobb. Vi har ju så mycket branter.”MorTen SkåLe

– Jag gillar att jobba i branta trakter, men visst har det hänt att jag har fått jazzfot, säger Morten Skåle, en av de norska specialisterna.

– Nettot brukar bli en positiv överraskning när norrmännen avverkar skog i brant terräng, säger Börje Albertsson, SCAs virkesköpare i Liden.

7

Vad räknas då som brant terräng? Man brukar räkna det från cirka 30 pro-cents lutning, men norrmännen har sin egen definition: – Jag brukar säga att när man inte kan svänga när man vill, då börjar det bli brant, förklarar Morten. Men det är inte bara själva lut-ningen som spelar in för hur komplice-rad avverkningen blir. Om det är mycket sten eller berg i dagen blir avverkningen svårare, eftersom maskinernas band har svårt att få grepp. Visst finns det trakter där även norrmännen går bet, men det kan de i så fall bedöma på för-hand.

Jobbar i svart pistNär Din skog kommer på besök är de på en trakt vid Liden, några mil nord-väst om Sundsvall. För en oinvigd ser det väldigt brant ut, men de betraktar avverkningen som relativt lätt. – Det lutar ungefär 30-35 procent och är inte särskilt stenigt. Här avver-kar vi helt utan att bygga vägar eller köra på skrå. Vi kör helt enkelt i raka

stråk upp för sluttningen och backar sedan ner igen, förklarar Morten. Den tekniken fungerar inte i bran-tare områden. De brukar ofta avverka trakter med ca 45 procents lutning, vil-ket innebär att det stiger 45 centimeter för varje längdmeter. Tänk dig en svart slalompist så får du känslan. – Det fungerar även att avverka i lutningar uppemot 60 procent, men där går gränsen. Och det kan bara vara så stark lutning under kortare sträckor, säger Morten. Han föredrar faktiskt de lutande områdena, framför avverkningar på jämnare mark. – Det är roligare eftersom det är en större utmaning, men visst kan det kän-nas i magen om jag inte har kört i brant terräng på ett tag. Det har hänt att jag har fått jazzfot, säger Morten och visar hur foten kan skaka.

Privata markerI dagsläget anlitar SCA fyra norska avverkningslag. De jobbar åt Medel-pads och Jämtlands förvaltningar och samtliga lag är underentreprenörer till SB Skog och specialister på avverk-ning i brant terräng. De jobbar inte bara på SCAs egna marker, utan avverkar

– Norrmännen är väldigt duktiga på att utnyttja terrängen, berömmer Ann Österström, produktionsledare vid SCA. Genom att använda de naturliga hyllor som finns behöver de inte göra så mycket vägar.

Om du åker riksväg 86 längs Indalsälvens dalgång kan du se resultatet av norr­männens arbete. Den här avverkningen gjordes för några år sedan och vägarna kan bara anas lite svagt.

även virke som SCA köper av pri-vata skogsägare. Kontraktet skrivs med SCA och sedan gör norrmännen avverkningen. – Om du har skog som växer brant till och undrar om den går att ta ned kan du kontakta oss – det finns ofta större möjligheter än de flesta tror. Det är all-tid lika roligt att hjälpa skogsägare att få betalt för skog som de trott var omöj-lig att avverka, säger Börje Albertsson, virkesköpare för SCA i Liden. De norska specialisterna åker alltid ut och tittar på trakten och lämnar en offert som skogsägaren kan ta ställning till. I offerten anges avverkningskost-naden, men däremot kan de inte säga exakt hur mycket virke de kommer att kunna ta ut. – Man kan inte räkna med att få lika bra netto som vid en vanlig avverk-ning, men ofta blir slutsumman en posi-tiv överraskning, säger Börje Albertsson.

Kerstin OlOfssOn

fOtO: Olle melKerhed

8

SCA investerar 350 miljoner kronor i Ortvikens pap-

persbruk i Sundsvall. Genom investeringen ökar bru-

kets kapacitet att tillverka förbättrade tidningspapper

av ljusare kvaliteter. Dessutom stärker SCA sin profil

som föregångare på miljöområdet.

Ortvikens pappersbruk investerar för ljusare framtid

Investeringen innebär att Ortvikens pappersmaskin PM5 byggs om för att kunna producera papper av högre kva-

litet. Kapaciteten att tillverka högljus massa ökar. Dessutom ska man investera i Ortvikens vattenreningsanläggning. – Vi gör den här investeringen för att bli mer flexibla i vår produktmix så att vi bättre kan möta kundernas öns-kemål om mer ljusa produkter, säger Kristina Enander, platschef på SCA Ortviken. Investeringsprojektet har fått namnet Bright Future.

fOtO

: Pe

r-a

nd

er

s s

Jöq

Uis

t??

Granfiber från mellersta Norrland är världens bästa råvara, menar Kristina Enander.

– Namnet syftar på att vi kan till-verka ljusare och mera lönsamt papper, men också att investeringen innebär en ljusare framtid för Ortviken, säger Katarina Kolar, produktionschef i pap-persbruket på Ortviken. Bättre utnyttja vedråvaranOrtviken använder endast färsk, frisk vedfiber av gran som råvara. Det ger ett starkare och ljusare papper än retur-fiber. – Med de här investeringarna kan vi bättre utnyttja vår råvara, säger Kris-tina Enander. Granfiber från mellersta Norrland är världens bästa råvara för tryckpapper baserat på mekanisk massa. Vi kan också dra bättre nytta av de investeringar vi gjort i ny teknik för mekanisk massaproduktion. Investeringen stärker också SCAs profil som föregångare på miljöområ-det. SCA var tidigt ute med att erbjuda helt klorfria produkter och var även en av världens första papperstillverkare som kunde erbjuda stora volymer FSC-certifierat tryckpapper. På senare år har användningen av förnybar biomassa för energiproduktion lett till att produkter från SCA Ortviken har ett unikt lågt kolspår.

9

– Bra och snabbt, sammanfattar Elvira Edman Högling hur planteringen ska gå till. Vi är på ett hygge utanför Harads under två dagar när hon söker efter nya planteringskompisar då de

förra blev kortvariga.

Det är fjärde säsongen i skogen med inkomst för 18-åriga Elvira. Plantering ser hon som ett jobb med bonuseffekten grund-träning för skidskytte där hon satsar mot juniorlandslaget. Tillsammans med morfar Edmund Högling som, efter 50 år i skogen, fortfarande ser fram emot fler säsonger där han organiserar och ser till att det finns plan-tor för Elvira och hennes gelikar. Efter ett yrkesliv som skogsfaktor hos SCA är Edmund idag pensionerad, men skogen är som han kallar det en yrkesskada som man varken vill eller kan bli av med utan att för-lora livskvalitet. En åsikt som verkar gå i arv till Elvira som ofta har följt med till skogen och gärna nyttjar morfar som mentor.

ResultatinriktatMed målmedveten blick och det mentala fokuset inställt, är arbetet för Elvira inte olikt en tävlingsdag. Ett jobb ska göras och det ska göras ordentligt och effektivt. Gör hon det dessutom snabbt ökar vinsten. Kanske var det just arbetskompisarnas brist på mental förberedelse för det tunga jobbet som gjorde att Elvira snart var ensam med plantorna. Att insekterna kom tidigt, att det var en del ris och bök ute på hygget och

att det dessutom var varmt bidrog nog en del det också.

Tuff insiktAtt ha fixat sommarjobb åt kompisarna var mer ansvarsfullt än Elvira trott. Det förstod hon när de slutade. – Jaha, Elvira. Då har du jobb resten av sommaren, sa Edmund som beställt plantor som skulle räcka 3 veckor för 3 personer. Visserligen var alla inte levererade än, men jobbet var ju antaget. Vad som först kändes som en mardröm och en definitivt försvunnen semester, vände Elvira strax till en lärdom. Snabbt växte hon upp till ansvarstagande entreprenör, ringde runt och intervjuade nya kompanjoner. Det blev erfarna plantörer den här gången, införstådda med uppgiften efter tidigare planteringar.

KedjeeffektKonsekvensen av att två tredjedelar av arbets-styrkan hoppar av kan lätt bli omfattande. Förutom att den decimerade arbetsstyrkan får det mycket jobbigare blir det också en eko-nomisk och tidsmässig kostnad för Edmund då plantorna inte går åt lika fort och måste vattnas under en längre tid. Är det dessutom långt till plantorna och vattningen, tar de extra transporterna sin del av tid och förtjänst.

Mer motgångarStrax innan byte av område drog en tromb genom trakten med följd att de flesta skogs-bilvägar fick mängder av vindfällen över sig. Att få fram plantorna till det avslutande,

svårtillgängliga området var omöjligt. Nu hade Edmund och Elvira en situation där de hade kunnat avbeställa plantorna med för-lorad inkomst som följd. Något som Elvira och hennes nya arbetskompisar inte gillade, så Edmund tog nästa alternativ. Han kontak-tade SCA som var den kund de planterade åt och bad om nytt område. Något som visade sig vara möjligt då det var rätt proveniens på resterande plantor. Ännu ett problem var löst och planteringsuppdraget kunde slutföras.

anniKa Berggren

fOtO: håKan hJOrt

Fostrande plantering

10

Lägre virkespriser

Lönsamheten för privata skogsägare

är lika hög i dag som den var i slutet av

1950-talet. Det visar ett examensjobb

som gjorts vid SLU i Umeå.

– Flera tidigare studier har pekat på

att virkespriserna har sjunkit över tiden,

med det har inte varit någon reflektion

kring att skatteregler och annat också

har förändrats. Om man tar hänsyn

till det så blir bilden delvis en annan,

säger Marcus Pettersson som har gjort

studien.

klart ökad lönsamhet, säger Marcus Pettersson. Att skogsvårdsavgiften togs bort under 1992 hade också en större betydelse för skogs-nettot än vad många tror. Den enorma rationaliseringen i storskogs-bruket har också bidragit till att ge de icke självverksamma skogsägarna ett bra netto, eftersom avverkningskostnaderna sjunkit dramatiskt. År 1955 hann en skogsarbetare med att hugga och forsla ut 1,5 m3 virke till väg under ett dagsverke. 2005 var motsva-rande siffra 58,5 m3f, tack vare den maskinella utvecklingen. Produktiviteten har alltså ökat ca 39 gånger på 50 år! För kategorin självverksamma har den ekonomiska utvecklingen varit klart sämre än för de övriga. – Det beror främst på att skattenivån har legat ungefär på samma nivå för dem hela tiden. Dessutom har rationaliseringen inom storskogs bruket gjort att skogsägarna inte tjänar så mycket på att avverka själv, säger Marcus Pettersson.

Lönerna har dragit ifrånAtt många tror att virkesintäkterna var högre förr tror Marcus Pettersson beror på att real-löneutvecklingen har varit så pass bra. För de självverksamma skogsägarna har ju nettoinkomsterna haft en negativ utveckling och jämför man till exempel med löneutveck-lingen för en industriarbetare så har de halkat efter rejält. De som har inkomst från en annan tjänst och fick betala höga marginalskatter under 60-, 70- och 80-talet borde tycka att vir-kespriserna har stått sig bättre. Men även för dem står skogsinkomsterna för en mindre andel av den totala inkomsten nu för tiden, eftersom reallöneutvecklingen har varit så bra.

Kerstin OlOfssOn

I examensarbetet studeras hur privata skogs-ägares nettoinkomst har utvecklats från 1952 till 2008. Utvecklingen har följts både för själv-verksamma skogsägare som enbart lever av skogen och skogsägare som har inkomst från en annan tjänst. Virkespriserna (före skatt och avgifter och med inflationen inräknad) har sjunkit under tidsperioden, men studien visar att den faktiska nettoinkomsten inte följer samma kurva. Ändrad beskattning, minskade drivnings-kostnader och nya möjligheter att göra avdrag har hållit uppe lönsamheten, främst för de skogsägare som inte är självverksamma och främst från 90-talet och framåt. Däremot har nettoinkomsterna från skogen inte hängt med den kraftiga reallöneutvecklingen.

Förvånande resultatSiffrorna i studien kan nog förvåna många. Det är en vanlig föreställning att lönsamheten vid virkesförsäljning var mycket högre under 60-, 70- och 80-talet än vad den är i dag, men i själva verket var den lägre. Det var en peak under oljekrisen 1973, men inte heller då kom lönsamheten upp i dagens siffror. Jämför man med början av 50-talet är lön-samheten emellertid betydligt lägre i dag. Och de nivåer som nåddes då kan nog skogsägarna bara drömma om. Det var Koreakriget som orsakade en exceptionell högkonjunktur inom skogsin-dustrin, vilket ledde till kraftigt höjda virkespri-ser. Något liknande har vi aldrig upplevt igen.

Gynnade av räntefördelning1994 gjordes den största skatteförändringen som gynnat de skogsägare som inte är själv-verksamma. – Då fick de möjlighet att räntefördela och bara betala kapitalskatt på 30 procent för skogsinkomsterna. Tidigare hade de fått betala höga marginalskatter, så förändringen gav en

men hög lönsamhet

10

11

fOtO

: KJe

ll P

ette

rs

sO

n

ny bok om virkesmätning

Nu har boken Mitt emellan virkesin­tressen av Ronny Pettersson kommit ut. Boken ingår i serien Skogs­ och Lantbrukshistoriska meddelanden och handlar om virkesmätningens historia. Den tar upp allt från den första mät­ningsföreningens tillkomst 1892 till dess ombildning till opartiska organ, över den senare framväxten av en ny ordning för att upprätthålla regler för mätning samt de omfattande förändringar som skedde. Verket tar även upp genombrott i modern tid för nya metoder och ny teknik som ett resultat av ett omfattande utvecklings­arbete. Boken kan beställas per e­post: stefan.eurenius@ksla.se eller telefon 08­54 54 77 21 för 350 kr + porto 75 kr. Forskare kan beställa friexemplar.

nytt preparat minskar röjningsbehovet

Leena Hamberg på finska skogsforsk­ningsinstitutet håller just nu på att utreda om det går att använda rötsvampen purpurskinn för att tillverka ett biolo­giskt preparat mot stubb­ och rotskott från lövsly. Tanken är att preparatet ska appliceras på de färska stubbarna efter röjning för att på så vis förhindra att ett nytt träd växer upp med flera stammar. Cirka 80 provytor i Hindhår och Borgå ingår i forskningen. Försöken i Hindhår har pågått sedan 2009 och började inventeras i maj. Vid inventeringen mäter man stubbarnas diameter och eventuella stubbskott. – Förhoppningsvis ska forskningen ge ett positivt resultat, men det kommer nog ta flera år innan vi har en färdig produkt ute på marknaden, säger Leena Hamberg.

100,0

90,0

80,0

70,0

60,0

50,0

40,0

30,0

20,0

10,0

0,0

kategori 1

kategori 2

kategori 3

Nb Index 100=1952

1952 1955 1958 1961 1964 1967 1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994 1997 2000 2003 2006 ÅR

Lägre virkespriser men hög lönsamhet

Marcus Pettersson har studerat hur skogsägarnas nettoinkomster har förändrats över tid. Och resultatet förvånar nog många…

diagrammet visar nettoinkomster-na (Sek/m3fpb) efter skatt, med år 1952 som bas, nb.

Konjunkturskiftningar och skatteföränd-ringar har påverkat nettoinkomsterna. Här är några exempel:

Under 1950­talet orsakade Koreakriget en extrem högkonjunktur inom skogsindustrin, vilket ledde till kraftigt höjda virkespriser.

Virkespriserna mattades under 60­talet, men steg kraftigt igen under den första oljekrisen 1973.

Recessionerna i svensk ekonomi under åren 1977 och 1981 återspeglar sig också i virkespriserna.

1994 får skogsägare som även har annan inkomst möjlighet att räntefördela, vilket ger ett väsentligt högre netto. Efter slutet av 1950­talet är år 1995 det år som inbringat den största reala nettoinkomsten.

Virkespriserna har fallit efter mitten på 1990­talet, p g a ändrad balans på markna­den. Under början av 1990­talet rådde ett underskott på trävaror i Västeuropa, men sedan ökade produktionen i snabbare takt än förbrukningen, vilket efter 1995 har lett till ett överskott på trävaror i Europa.

kategori 1 En självverksam skogsägare som enbart lever av skogen.

kategori 2 En skogsägare som har en ”medel­inkomst” från en annan tjänst.

kategori 3 En skogsägare om har en ”högre” inkomst från en annan tjänst.

Fotnot: De komplicerade skatteförhållandena m m gör att man inte bör jämföra de olika ägarkategorierna med varandra, utan jämföra utvecklingen över tid inom samma kategori. Att utvecklingen har varit sämre för självverksamma skogsägare beror på att skatteutvecklingen inte varit lika gynnsam samt att det blivit mindre lönsamt för en privat skogsägare att utföra avverkningen själv.

•

•

•

•

•

12

1pris

Heders-

pris

Foto: Robert Sjöström, Fagervik

Foto: Jenny Lindgren, Umeå

Foto: Ulla Britt Rönnbäck, Boden

Fototävlingen avgjord

Din Skogs läsekrets är full av

duktiga fotografer. Bidragen till

vår fototävling har präglats av

sommarstämning, naturkänsla

och en hel del humor. Vinnare

av en Magellan GPS är 14-årige

Robert Sjöström från Fagervik.

Tack vare den knivskarpa kon-

kurrensen delar vi även ut

hederspriser i form av en jägar-

stekpanna till Ulla-Brith Rönn-

bäck, Jenny Lindgren, Kajsa

Pettersson och Nils Lövgren.

Njut av det axplock av

bidrag som vi visar

på de följande

sidorna!

13

b

Heders-

prisFoto: Kajsa Pettersson, Bursträsk

Foto: Nils Lövgren, Lycksele

Foto: Carina Örnberg, Lycksele

Foto: Ann Nylin, Sundbyberg

Foto: Seth Holmvall, Råneå

Foto: Ann Mari Frank, Malå

Fototävlingen avgjord

14

Foto: Karl Gunnar Engström, Hörneå

Foto: Lina Eriksson, Umeå

Foto: Bernth Berglund, Sundsvall

Foto: Daniel Mannelqvist, Latiksberg

Foto: Tor Larsson, TärnabyFoto: Pernilla Sirviö, Hedenäset

15

Irene Petterssons idé om rosa band till förmån för cancerforskningen blev verklighet.

Järnbruket anlades i Olofsfors 1762 när tillgången till skogsråvara längre söderut sinade. Då järnbruken krävde enorma volymer träkol flyttades bruken norrut och järnmalmen skeppades samma väg för att bearbetas. I Olofs-fors blev den största produkten så små-ningom kätting, som till stor del använ-des i flottning och skogsbruk. Steget till band för skogsmaskiner var sedan inte långt. Produkterna innehåller dock långt mer kunnande än man kan tro vid en anblick.

Minimerad markpåverkan– Det vi säljer är egentligen en funktion – minimerad markpåverkan, förklarar Göran Nyberg som är försäljningsan-svarig för banden. – Vi ligger i frontlinjen på detta område. Skogsmark är armerad av röt-ter och det gäller att maskinens mark-tryck är så lågt att mattan av jord och rötter håller. Tillsammans med fors-

kare vid SLU arbetar vi med att ta fram rekommendationer för högsta mark-tryck på olika typer av skogsmark, fort-sätter han. Olofsfors säljer band till alla världs-delar och deras varumärke Eco Trac är på många marknader synonymt med band som reducerar skogsmaskinernas markpåverkan.

Femte generationenNär man nästa år firar 250 år är det den femte generationen av samma ägarfamilj som sitter vid rodret. – Vi och våra ägare tror starkt på att behovet av träfiber i världen kom-mer att öka. Det är en av anledningarna till att vi nu investerar kraftigt i både produktion och lager, berättar Niklas Swanemar, VD för Olofsfors AB.

Rosa bandKombinationen av lång erfarenhet och stark framtidstro kompletteras av ett

stort hjärta. Under förra året lanserade Irene Pettersson på företagets logistik-avdelning idén om att man skulle kunna lackera ett par Eco Track-band rosa. Banden skulle sedan auktioneras ut till högstbjudande och pengarna skänkas till cancerforskning. Många svenskar stöder genom kampanjen Rosa Bandet cancerforskning, men Olofsfors rosa band blev dyrare än den vanliga versio-nen, och mycket tyngre. – Vi ville både skänka pengar och belysa vikten av medicinsk forskning, berättar Göran Nyberg. Den som lade högsta budet i auk-tionen blev till sist Magnus Bergman, teknisk chef vid SCA Skog. – Olofsfors gav en utmaning till skogsbruket och vi hakade på. Idén med rosa band till skogsmaskiner var jättebra och de extrapengar som vi fick lägga upp går till ett bra syfte, säger Magnus Bergman.

anrik spetsteknik och stort hjärta

Med 250 års erfarenhet och fokus på modern och rationell tillverkning kan Olofsfors AB i Nordmaling stå emot konkur-renter i lågprisländer. Företaget är världsledande på band till skogsmaskiner. En helt unik produkt är de rosa band

som företaget tog fram för att stötta cancerforskningen.Dagens mästersmeder kämpar i global konkurrens.

16

Älvnära skog

Det blåser snålt när vår båt kommit ut från den skyddande stenpiren i Mörtsal, strax nedanför Högakustenbrons södra landfäste. Tvärs över älven skymtar den nya bryggan på Åbordsön dit vi är på väg, gränsande till ängar som röjts från sly och en nyanlagd sandstrand som lyser vit mot det mörka vattnet.

I början av förra seklet blomst-rade Åbordsön. Här fanns såväl sågverk som tegelbruk. Tvåhundra personer var bosatta på ön som då hade skola, ång-båtsbrygga, herrgård, varv, jordbruk och bostäder. Under trettiotalets finansiella tur-bulens tvingades emellertid allt att slå igen, vilket fick till följd att ön snabbt avfolkades. Nu är det tomt och öde längs stränderna på Åbordsön, med undan-tag för enstaka sommarstugor. Från båten skymtar vi de plötsliga utgles-ningar i skogen som berättar var som-

I GODA HäNDER

När Olof Stenhammar, grundare av OMX-börsen och kampanjgeneral för Stockholms-OS, letade efter en lämplig skogsfastighet föll valet på Åbordsön i Ångermanälvens mynning. För att sköta de drygt 800 hektar skog som finns på ön anlitade han SCA Skog.

margästerna håller hus. Och den större nyröjda yta som markerar var öns nya ägare har slagit sig ner.

FramtidssatsningNär vi närmar oss bryggan ser vi hur en lerig fyrhjuling lösgör sig från en röd-målad byggnad med vita knutar en bit upp mot skogskanten och snabbt kör ner mot stranden. Bakom styret sitter Olof Stenham-mar. Han är på tillfälligt besök för att se till att byggnationer, markarbeten och röjning går framåt som planerat. Det var när han härom året letade

17

efter en lämplig skogsfastighet som han såg en annons om att Åbordsön var till salu. Tillsammans med sin son besökte han ön. De vandrade runt i skogen, såg en säl i vattnet och slogs av hur vackert det var längs älven. – Visserligen var skogen eftersatt och huset på fastigheten nergången, men det var bra jaktmarker, utsikten är fantastisk och skogen har framtiden för sig, förklarar han beslutet att köpa Åbordsön.

Passande bostadÄnda sedan köpet var klart har aktivi-teterna avlöst varandra på ön. Förutom brygga och sandstrand har vägar åtgär-dats, en brunn borrats, ängar befriats från sly och en allé av lönnar plante-rats. Och den hundra år gamla kaptens-villan, där en sjökapten vid förra sekel-skiftet slog sig ner och startade varvet på Åbordsön, har renoverats från grunden. Bara originalstommen finns kvar, resten är utbytt, inramat av en rejält tilltagen glasveranda. Bredvid finns gäststugor och förråd. – Kaptensvillan passar bra, efter-som jag själv är kapten i flottans reserv, konstaterar husets nya ägare.

Från börsen till naturenOlof Stenhammar lärde sig till börsmäk-lare under några år i USA. Han blev med tiden tämligen lyckosam och väl hemma i Sverige igen startade han Optionsmäk-larna som blev Sveriges första mark-nadsplats för aktieoptioner. Företaget växte till sig och blev till OMX som bland annat drev Stock-holmsbörsen som senare blev uppköpt av amerikanska Nasdaq. Olof Stenhammar, som själv är mycket idrottsintresserad, ledde också kampanjen som skulle ge Stockholm OS 2004. Dock utan att nå ända fram. Det blev i stället Aten som fick spelen. År 2007 var han även ordförande i Åres alpina VM-organisation. Numera har han lämnat styrelse-rummen bakom sig, med undantag för ordförandeposten i investmentbolaget Ratos och Sjöräddningssällskapet där han är vice ordförande.

I stället lägger den 70-årige Olof Stenhammar mycket tid på att utveckla Siggesta Gård på Värmdö. – Där har vi skapat ett upplevelse-center med djur, natur, golf och restau-rang, förklarar han.

BondsonOch nu finns alltså även Åbordsön i Ådalen med på listan över hans enga-gemang. Sitt intresse för skog förklarar han med uppväxten som bondson på en gård Östergötland. När ekonomiska felsatsningar på 70-talet gjorde att gården gled familjen ur händerna bestämde han sig för att, om han någon gång skulle få råd, se till att få fast mark under fötterna igen. Och det får man väl säga att han lyckats med.

Långsiktig skogsvårdFör att den drygt 800 hektar stora skogsfastigheten på Åbordsön ska tas om hand på bästa sätt har Olof Sten-hammar tecknat ett förvaltningsavtal med SCA Skog. – Vi har tillsammans gått igenom det skogliga beståndet på Åbordsön och diskuterat vilka åtgärder som behöver göras, säger Ingemar Thulin på SCA Skog i Kramfors. Vårt ansvar är framför allt den långsiktiga skogsvården, men vi hjälper till även med annat som behöver åtgärdas. Mest bråttom har det varit med återplanteringen efter tidigare avverk-ningar. Redan under fjolåret sattes därför 105 000 plant. Det finns också ett stort röjningsbehov, med vissa områ-den av ungskog där det är riktigt akut. Däremot är det inte aktuellt med någon gallring. Inte heller är någon slut-avverkning planerad inom överskådlig framtid. Skogen ska skötas och växa till sig för kommande generationer.

NaturbarnFrån byggbestyren vid kaptensvillan ger vi oss ut på en smal skogväg som sling-rar sig över den fem kilometer långa ön. Över grantopparna ser vi trafiken på Högakustenbron, längre bort avteck-nar sig världsarvets taggiga siluett.

Älvnära skog I GODA HäNDER +

”Visserligen var skogen eftersatt och huset

på fastigheten nergången, men det var bra

jaktmarker, utsikten är fantastisk och skogen

har framtiden för sig.”

Fakta PLUS Förvaltning

PLUS Förvaltning är ett erbjudande där SCA och skogsägaren gemen­samt utformar en plan för skogs­fastigheten. Skogsägaren avgör själv hur mycket eller hur lite han eller hon vill ha hjälp med. Erbjudandet kompletteras sedan med tjänster utifrån skogsägarens behov, till exempel en skogsbruks­plan, myndighetskontakter, skogsbruk eller FSC­certifiering.

– Här växer det bra, konstaterar Olof Stenhammar belåtet och ser sig omkring i ungskogen där nybyggda jakttorn bidar sin tid inför höstjakten.Och hustru Inger instämmer: – Vi är naturbarn så det här passar oss. Bättre än Rivieran.

mats Wigardt

fOtO: ingemar thUlin

18

Kaunisvaara betyder ”det vackra berget” på finska och för Pajalaborna är det verkligen ett vackert berg som för-ändrar kommunen i grunden. 1954 bodde 15 400 invånare i Pajala. Sedan har flytt-lassen gått söderut till Luleå och Stockholm där jobben har funnits. Nu bor bara 6 300 personer på ett område som är 20 mil långt och tio mil brett. Men sedan det kanadensiska gruvbolaget Northland har etablerat sig blåser det nya vindar över Pajala.

Bygge pågårJust nu pågår bygget av gruvan i Kaunisvaara. Under 18 månader jobbar som mest 1 000 personer med att färdig-ställa dagbrottet och sista kvartalet 2012 kommer gruv-brytningen att komma i gång. Sedan är det dags att starta ett till dagbrott i Sahavaara tre och en halv kilometer bort. – Vi kommer att använda samma anrikningsverk till bägge gruvorna. Det håller på att installeras i Kaunisvaara. När vi är i full drift räknar vi med att producera cirka 12 miljoner ton råmalm per år, säger Niclas Dahlström, infor-mationschef på Northland.

Kina driver påOch malmen är redan såld de närmaste sju åren till tre stora kunder. Den största delen, 60 procent, tar Standard

Nu leker livet i Pajala

Efter 50 års nedgång råder optimism och framtidstro i Pajala. Orsaken är Northland Resources gruvbrytning i Kaunisvaara. – Nu känner man igen en Pajalabo på leendet som vi alla har på läpparna, säger kommunalrådet Kurt Wennberg. Bank som säljer vidare till Kina. Stemcor och det indiska

bolaget Tata Steel, som kommer att använda järnmalmen till att producera stål i Holland, köper vardera 20 procent av produktionen. Det är främst Kina som har drivit upp priserna på järn-malm de senaste åren med sina infrastruktursatsningar. I framtiden kan Northland även komma att bryta järnmalm i Pellivuoma och på den finska sidan i Hannukainen.

BostadsbristFör lilla Pajala innebär gruvprojektet en enorm utmaning. Redan nu är det bostadsbrist.Från att tidigare ha rivit tomma hyreshus måste kommunen bygga nytt. På Tallbacken kör traktorer för att förbereda tomter till villor och lägenheter. Totalt blir det 160 bostäder här. En privat entreprenör bygger nio bostadsrättslägenheter i den vackra gamla skolan. Kommunen planerar ytterligare ett flerbostadshus med mellan 20 och 40 lägenheter och har dessutom tagit tillbaka 12 lägenheter som Statens bostadsnämnd hade tagit över. Kurt Wennberg ställer sig mitt bland rallarrosor och tistlar vid Torneälvens strand och pekar ut över älven. – Vi skulle vilja bygga strandnära bostäder på andra sidan och hoppas att vi får dispens för det. Vi har fem orörda älvar i kommunen, så varje Pajalabo har 623 meter strand, då tycker jag vi kan använda en del av det för att locka människor till kommunen.

Kurt Wennberg tycker att han har Sveriges roligaste kommunalrådsjobb.

19

b

Pajala

Nu leker livet i Pajala

MångmiljoninvesteringarBara Northland kommer att ha cirka 450 anställda och i hela gruvprojektet behövs det cirka 70 olika yrkesgrup-per. Kurt Wennberg räknar med att Pajala kommer att växa från dagens 6 300 till 10 000 invånare på tio år. Totalt skulle kommunen behöva investera 340 miljo-ner kronor i bostäder, ett nytt reningsverk, upprustning av skolan och att få ny kompetens till kommunen. – Det är förstås omöjligt för en sådan här liten kom-mun, så jag hoppas att vi får hjälp av staten. För att bygga ut bredband satsas nu 14 miljoner kronor och en del av de pengarna kommer från Post- och Telestyrelsen och från länsstyrelsen, berättar Kurt Wennberg. Trots utmaningarna tycker han att han har Sveriges roligaste kommunalrådsjobb. För första gången på 50 år flyttar det in mer folk än det flyttar ut från kommunen. Under 2011 har 50 nya företag startats. När vi kör ut genom staden ser vi Miners Bar och Miners Sko, två nya ställen som visar att det är en ny tid i Pajala.

ann-Katrin öhman

fOtO: tOmas Bergman

Transporten en utmaning

En av de stora utmaningarna för gruvprojektet i Pajala har varit hur järnkoncentratet ska transporteras till hamnen i Narvik.

Northland har ansökt om dispens hos Trafikverket att få köra lastbilar på 120-130 ton i stället för 60 ton till Svappavaara.

Om det byggs en ny väg mot Anttis slipper flera byar genom-fartstrafik. Men Junosuando, Masugnsbyn, Merasjärvi och eventuellt Vittangi drabbas av genomfartstrafik av ”superlast-bilarna” var tionde minut.

På sikt hoppas Northland att det byggs en järnväg från gruvområdet i Kaunisvaara till Malmbanan i Svappavaara.

Källa: Niclas Dahlström, informationschef Northland Resources,

”För första gången på 50 år flyttar

det in mer folk än det flyttar ut

från kommunen.

Gruvan lockar. För första gången på 50 år är inflyttningen till Pajala kommun större än utflyttningen. 50 nya företag har startas i år, bland annat Miners Bar och Miner Sko.

20

Johny Lantto, 51 år, arbetar som byggnads-inspektör på Pajala kommun. Men hans stora intresse är skog. Han äger 700 hektar och är delägare i ytterligare 500 hektar. När han fick chansen att köpa ett skifte utanför sin hemby Kaunisvaara 1994 tvekade han inte. LKAB undersökte järnmalmsfyndigheten på 70-talet men tyckte att den var för liten för att utvinna. Sedan dess har marken förvaltats av statliga Fastighetsverket som i sin tur förde över den till Sveaskog som sålde den till Johny Lantto. – Folk tyckte att jag var tokig, men det var mest för att kunna jaga älg som jag var intres-serad av skogen. Det var ett lyckokast. När Northland bestämde sig för att utvinna järnmalm på områ-det visade det sig att 82 procent av malmkrop-pen ligger under Johny Lanttos mark. Nu har bolaget ett nyttjanderättsavtal som löper i 25 år. Enligt minerallagen har markägarna inom koncessionsområdet rätt till en ersättning på

1,5 promille av värdet på den malm som tas varje år. – Om man kalkylerar med ett utfall på en krona per ton så skulle det ge cirka två miljoner kronor om året, säger Johny Lantto.

Myren dränerasHan slutavverkade skogen på området 2010 innan gruvan skulle börja byggas. Det var klena träd som bara gick att använda till energived. Nu dräneras myren via ett elva kilometer långt system av nygrävda diken. Vattnet pum-pas till en sedimentbassäng och sedan vidare till en bäck. Dagbrottet kommer att bli 2,5 kilome-ter långt, 800 meter brett och 360 meter djupt.

Pajalas räddningVi sätter oss på en utsiktsplats och tittar ut över myren. Det enda som hörs är vattnet som porlar i dikena. Det är svårt att tänka sig att ett av Sve-riges största industriprojekt kommer att sättas i gång här nästa år.

– Visst ser det tråkigt ut när en myr dräne-ras på vatten, men det här är bara ett knapp-nålshuvud av all myrmark vi har här. Det här lilla området kan rädda hela Pajala, säger Johny Lantto. När han var barn gick han omkring med en t-shirt där det stod ”Bryt Kaunisvaara innan vi bryter ihop”. – Det är konstigt att tänka sig att det blir verklighet så här långt efteråt.

ann-Katrin öhman

fOtO: tOmas Bergman

Skogsköpet blev Johnys lyckokast När Johny Lantto köpte skogen utanför Kaunisvaara 1994 tyckte alla att han var galen. Vad skulle han med värdelös myrmark till? Nu kan han få två miljoner kronor om året för järnmalmen som döljer sig

under torven.

20

– Visst ser det tråkigt ut när en myr dräneras på vatten, men det här är bara ett knappnålshuvud av all myrmark vi har här, säger Johny Lantto.

21

Det sade renskötarna Jessica Läntha, Jåhkågasska sameby och Lars-Evert Nutti, Sirges sameby när SCA bjöd in cirka 30 samebyar till dialog och utbild-ning, dels i Jokkmokk, dels i Åsele. I Åsele, i södra Lappland, var det för-sta gången som SCA ordnade samman-komsten med samebyarna, medan mötet i Jokkmokk nu hölls för tredje gången. Liknande möten ska hållas med same-byar längre söderut.

Hälften av kalvarna togsI Jokkmokk presenterades resultat från en unik björnforskning. I Udtja och Gäl-livare samebyar har man försett 18 björ-nar och 1 850 renvajor med sändare. 95 procent av renvajorna var dräktiga. Undersökningen visar sammanta-get att hälften av renkalvarna i de två skogssamebyarna dödades av björn i kalvningslandet under 1,5 månaders tid. Fjällsamebyarna drabbas något mindre. – Ingen har trott på oss när vi häv-dat att björnen tar ungefär hälften av renkalvarna, säger Jessica Läntha. Nu finns bevisen. I Udtja sameby föror-sakade björnen skador på en miljon kronor och schablonersättningen från staten är 12 000 kronor.

Skogsfolk lär om renskötselSCAs fältservicechef Mats-Åke Lantz berättade om SCAs handlingsprogram för samverkan mellan skogsbruk och rennäring. Där ingår bland annat att skogsfolket hos SCA ska lära sig mer om renskötsel. I både Åsele och Jokkmokk har SCA lagt ut försöksytor där man tillsammans med samebyarna vill lära mer om hur renbetet påverkas av contorta, gödsling och markberedning.

SCAs dialog med renskötseln en förebild

– Myndigheter och storsamhälle

lyssnar inte till oss i renskötseln.

Exempelvis har ingen trott på oss

när vi hävdat att björnen tar hälf-

ten av ren kalvarna. SCAs inbju-

dan till åter kommande dialog- och

utbildningsdagar är därför bra. Vi

har mycket att lära varandra.

Debatten kring olika skogsskötsel-metoder var stundtals hård och rak. Så här säger Lars-Anders Ågren, stridbar ordförande i Vapstens sameby i Väster-botten. – Jag försöker vara rak i min dia-log och tror att SCA tar till sig våra syn-punkter. Hög skogsproduktion går att kombinera med bra renskötsel, bara vi lyssnar på varandra.

Förebild för regeringenSCAs samarbete med samebyarna har blivit en föregångare på regeringsnivå.

Regeringen har gett Skogsstyrelsen och Svenska samernas rikförbund i upp-drag att utarbeta riktlinjer för en riks-täckande samverkan mellan skogsbruk och renskötsel. – Skogsbruk och renskötsel nytt-jar samma marker. Dialog och sam-verkan är den enda vägen till ett funge-rande samarbete, säger Robert Jonsson, distriktschef vid SCA i Jokkmokk och den stora föregångaren på lokal nivå för samverkan med samebyarna.

text Och fOtO: lars PeKKa

Renskötarna Jessica Läntha och Lars­Evert Nutti uppskattar SCAs återkommande möten med samebyarna. – Vi kan göra vår stämma hörd, den här gången även när det gäller våra problem med rovdjuren.

Skogsbrukare och renskötare i samver­kan. Bakre raden fr.v. Tomas Nejne, Vilhel­mina södra sameby, Henrik Omma Påg­gats, Vilhelmina norra Sameby, Robin Ran­neryd, Malå sameby, Karin Valinger, SCA, Främre raden fr.v. Mats­Åke Lantz, SCA, Jenny Stenberg, SCA och Lars­Anders Ågren, Vapstens sameby.

Skogsköpet blev Johnys lyckokast

22

Gammalt möbelhantverk

får nytt livSCa köper hybridskotare

SCA Skog har köpt ett exemplar av den nya versio-nen av hybridskotare, El-Forest B12, från El-Forest AB. Den nya versionen visades för första gången på Skogsnolia 16-18 juni. Den nya maskinplattformen ger enligt tillverkaren stora möjligheter till intelligent styrning, sensorer och smidighet i världsklass. – Vi ligger i framkanten när det gäller att utveckla teknik och arbetssätt i skogsbruket. Nu ser vi att El-Forest tagit fram en maskin som har möjlighet att möta de krav vi ställer. Hybridtekniken kan vara ett steg på vägen att nå vårt miljömål för minskade koldioxidutsläpp, säger Magnus Bergman, teknisk chef vid SCA Skog. Maskinen kommer efter leverans att placeras i normal produktion hos en av SCA Skogs avverk-ningsentreprenörer. Dess kapacitet och prestanda kommer att utvärderas i samverkan med El-Forest och Skogforsk.

automatisk krökmätning till Tunadal och Bollsta

I sommar har SCA Skog tillsammans med Holmen Skog, Stora Enso Skog och Sveaskog lanse-rat en första version av en webbase-rad utbildning om skog och klöv-vilt. Målsättningen är att öka kompe-tensen hos jägarna och skogsbolagens egen personal rörande de stora skadorna på tallungskogar, som leder till betydande tillväxtförluster samt försämrad virkes-kvalitet. Dessutom innebär det negativa effekter på den biologiska mångfalden genom att lövträdslag som rönn, asp och sälg inte växa sig stora. Sedan tidigare finns det en webbaserad Skötselskola inom markberedning, plantering, röjning och gallring som har fått bra respons. Dessa goda erfarenheter har tagits med när webbskolan om skog och klövvilt lanseras.

För mer information, kontakta någon i arbetsgruppen:

Joachim Söderberg, Jaktansvarig, SCA Skog,tel. 070­660 73 94

Caroline rothpfeffer, Holmen Skog, tel. 070­207 55 20

Michael Larsson, Jaktansvarig, Stora Enso Skog, tel. 070­370 00 41

ronny Löfstrand, Skog­ och klövviltansvarig, Sveaskog,tel. 070­615 31 55

I vår utlottning av boken ”Skogstokig” var det följande

tre personer som hade tur i dragningen: anna Persson, Häggevägen, Umeå

Bengt andersson, Norrgården, Oviken

Barbro Forsberg, Antilopvägen, Boden

Skogstokiga vinnare!

I höst börjar den första etappen för

SCAs sågverk på väg mot en auto-

matiserad virkesmätning. Tunadal

och Bollsta blir först ut när de tar

sina automatiska krökmätnings-

maskiner i drift.

– Detta är del i utvecklingen för

en modern och en mer effektiv

virkesmätning, säger Torbjörn Näs-

lund, kontrollchef på VMF Nord, den

organisation som ytterst ansvarar

för att all virkesmätning blir korrekt.

Automatisk krökmätning handlar om att en maskin tar hand om själva krökmätningen av stocken, det vill säga mätning av hur stor kröken är och hur stor utbytesförlusten kommer att bli på stocken. – Kröken är en mycket viktig kva-litetsparameter. Idag sker mätningen samt hanteringen manuellt. Att alltid göra en korrekt och rättvis bedömning av en stock så snabbt som möjligt är

oerhört svårt, säger Torbjörn och fort-sätter: – Stora sågverk måste ha höga och exakta flöden och vill man ligga i framkant är detta ett naturlig steg att ta. För att få ta maskinen i bruk krävs det två sorters godkännande. Maski-nen ska dels typgodkännas, dels instal-lationsgodkännas. – Förutom typ- och installations-godkännandet ska sågverken även göra en periodisk kontroll, funktionskontroll samt veckovis tillsyn för att alltid ha koll på att maskinerna fungerar till 100 pro-cent, säger Torbjörn.

Ingen skillnad för skogsägarnaInförandet av automatiska krökmät-ningsmaskiner kommer inte att påverka någon av de externa aktörerna. – Varken åkarna, skogsägarna eller någon annan inblandad kommer att märka av någon skillnad av över-gången. Vi kommer i och med detta att kunna erbjuda en mer rättvis och exakt bedömning av stockarna vilket jag tror skogsägarna kommer att uppskatta, säger Torbjörn. – Eftersom de personer som arbe-tar med krökmätningen idag har spjut-kompetens inom området kommer de att finnas kvar och assistera, underhålla och komplettera maskinerna för att ge våra intressenter maximal avkastning.

JOaKim WitteK

23

När avgångseleverna vid Träakade-min i Kramfors visar upp sig vid sin exa-mensutställning är det lapp på luckan. Konsthallen är fullsatt – släktingar, vän-ner och andra som bara vill beskåda det utsökta hantverket fyller lokalen. Emma Anderssons visar en smäcker sekretär i lönn med lucka, inredning och gröna dekorationsmålerier. Uppgif-ten var att tillverka en möbel i fanér på en benställning med exempel på olika sammanfogningar, men formgivningen är helt hennes egen. Och, naturligtvis, utförandet. Emma är från södra Skåne, har tidi-gare arbetat som konstnär och har pro-vat på flera olika hantverk. Nu går hon

vidare till Konstfack där hon ska stu-dera inredningsarkitektur och möbel-design. – Snickeri var något helt nytt för mig, säger hon i ett försök att överrösta sorlet på utställningen. Trä är roligt att arbeta i, men mycket krävande. Det är ett levande material där minsta misstag märks.

Material med möjligheterEn annan utställare är Lars-Olof Westerlund från Sollefteå. Han har till-bringat totalt fem år med olika möbel-relaterade kurser i Kramfors. Nu har han avlagt sitt gesällprov, ett sideboard i lönn och valnöt, som gran

Gammalt möbelhantverk

får nytt livI Kramfors står möbelhantverket högt i kurs. Träakademin, som

är en del av Mittuniversitetet, utbildar sina elever i traditionellt

möbelsnickeri, från 1700-talet och framåt. Talang och idogt

arbete är nödvändigt för att lyckas. Och god handledning.

Automatisk krökmätning till Tunadal och Bollsta

24

skats och betygsatts innan gesällbrevet utfärdades. 397 arbetstimmar har gått åt. Sista finputsningen av möbeln gjor-des dagen innan utställningen skulle öppna.Nu vill han fortsätta med möbelhant-verket, helst med produkter av egen design. Han säger sig inte sakna idéer och har kontakt med flera olika företag. – Varför trä, frågar han retoriskt. För att det är ett trevligt och samtidigt svårt material, med stora möjligheter.

Tidstrogna kopiorTräakademin har sin upprinnelse i Centrum Träkultur. Det var förre inten-denten på Nationalmuseum, Lars Sjö-berg, som drog i handbromsen när utländska köpare hotade att dränera landet på gustavianska möbler. – Bättre att tillverka och sälja väl-gjorda kopior än att bli utan den äkta varan, resonerade han. Resultatet blev en AMU-kurs, sedermera en KY-utbildning, där en handfull snickarelever fick lära sig hur deras kollegor på 1700-talet gick till väga. Med en originalmöbel som före-bild kopierades varje liten detalj för att den nya möbeln skulle bli så tidstrogen som möjligt.

Allt var genuint hantverk, in i minsta tapphål och profil. Och är så än idag. Gammal teknik återerövras för att den nya möbeln ska få samma hållbar-het som sin föregångare, det vill säga 300 år. Minst.

KandidatexamenFör att ytterligare manifestera det genuina 1700-talshantverket starta-des i anslutning till Centrum Träkul-tur även utbildningar i smide, bygg-nadsvård och möbeltapetsering. Idag utgör alltså Träakademin en del av Mittuniversitetet. Programmet är en två-treårig yrkesförberedande utbild-ning på grundnivå som leder till en hög-skoleexamen eller kandidatexamen. För studenter på möbellinjen kan en kandi-datexamen även fungera som gesällprov. – Vi arbetar idag med såväl histo-riska möbler som med modernt hant-verk, säger Björn Strömberg som är adjunkt på möbellinjen. Vad jag vet är vi ensamma om att nischa oss mot epoken 1700 till 1850, det vill säga barock, rokoko, gustavianskt.

KvalitetsmöblerAtt man fortfarande ägnar ett år av utbildningen åt historiska möbler för-

25

Emma Andersson och Lars-Olof Westerlund visade sina gesällprov vid Träakademins examensutställning. – Trä är ett roligt material att arbeta i, men mycket krävande, sammanfattar de.

”vi befinner oss mitt i en generationsväxling och det kommer att behövas uppemot tiotusen kvalificerade hantverkare med inriktning på möbler och inredning.”

klarar Björn Strömberg med att hant-verket under 1700-talet når sin kulmen. Alla sammanfogningar var uttänkta, möblerna byggdes av massivt trä för att hålla lång tid. Och var dessutom både funktionella och vackra. – När industrialismen sedan kom förslappades tekniken och sammansätt-ningarna höll inte alls samma kvalitet, säger han. Vi vill därför lära ut hur man gör möbler av hög kvalitet som håller länge.

Egna företagareTotalt går ett 20-tal elever i de tre års-kurserna. För flertalet av dessa är slut-destinationen att bli egna företagare. Ett moment som ingår i utbildningen är därför företagsekonomi och entre-prenörskap. 80 procent av de elever som har examen från Träakademins möbellinje är också verksamma i bran-schen. En av dessa är Karin Jacobsson som har en verkstad, KarinZnickeri i Älandsbro, norr om Härnösand. Hon försörjer sig idag på sitt hantverk och arbetar framför allt med att göra fönster och dörrar till gamla herrgårdar i Mel-lansverige. – Det blir faktiskt bara mer och mer uppdrag, konstaterar hon. Jag längtar absolut inte tillbaka till mitt gamla arbete inom omsorgen.

Ljus framtidBjörn Strömberg tror att efterfrågan på kunniga möbelsnickare kommer att öka ytterligare. Kvalitet blir ett försälj-ningsargument. Och med en universi-tetsexamen i bagaget ökar möjlighe-terna för Träakademins elever att föra det svenska kulturarvet vidare. – Branschen ser ljus ut, sammanfat-tar han. Vi befinner oss mitt i en genera-tionsväxling och det kommer att behö-vas uppemot tiotusen kvalificerade hantverkare med inriktning på möbler och inredning. Se även www.traakademin.se

Mats Wigardt

Foto: Michael engMan

26

Det första som möter besökaren är två grå-hundar som vill bli hälsade på. Den faluröda gården blickar ut över den södersluttning som utgör byn Skylnäs i östra Jämtland. Eva Jöns-sons vägbeskrivning är enkel och koncis: – Sväng vänster i Pilgrimstad och kör sju kilometer rakt ut i skogen.

Levande landskapEn bit nedanför, på andra sidan den smala grus-vägen, ligger den stora ladugården med sina 45 KRAV-märkta mjölkkor och på gårdsplanen finns den gamla ombyggda ladugården som nu fungerar som konferensanläggning och bed & breakfast. Korna går och betar på ängarna runt om i byn. Under sommaren går även en del av djuren på skogsbete på traditionellt vis. För Eva Jönsson och maken Lars är det vik-tigt att hålla landskapet levande.

– Och inte bara här i byn. I takt med att andra bönder lagt ner har vi tagit över och skö-ter markerna så att de inte ska växa igen. Vi odlar ekologiskt, vall och spannmål, och ser i dag till att hålla sju byar öppna, berättar hon.

Flera ben att stå påFramgården är en gammal släktgård. På över-våningen hänger porträtten av tidigare gene-rationer som brukat ägorna. Gården byggdes på 1840-talet av Lars Jönssons farfars morfar. Och arvet verkar gå vidare. Den äldsta av parets döttrar arbetar delvis på gården och flyttar nu in i ett eget hus i byn. Mjölkkorna är den ekonomiska stommen i verksamheten, med de 330 hektaren skog som en trygg bas. – Det funkar inte att leva enbart på mjölken, vi måste ha flera ben att stå på. Skogen och kon-

oas i skogen

Hon bjuder på konferenser med utblick över skog och hagar. Hon serverar lokalproducerad mat i dess rätta bemärkelse, kryddad med delikatesser ur skogens skafferi. För Eva Jönsson på Framgården är jorden och skogen både en affärsidé och ett sätt att leva.

Ringblommor lyser upp i trädgårdslandet där bland annat blomkål, broccoli och savoykål frodas. Eva Jönsson tar upp ett par rejäla kålrötter till middagen

Lars och Eva Jönsson på Framgården.

27

ferenserna är viktiga komplement, berättar Lars Jönsson som har en anställd vid sin sida. – Vi gör mycket själva i skogen, särskilt på vintern när det är lite lugnare med jordbruket. Planterar, röjer och även en del gallring där vi inte kommer åt med maskiner.

En stjärnkrog i stalletEva Jönsson har lämnat det tunga jobbet med korna. Ett diskbråck för några år sedan fick livet att ta nya vägar. – Jag har alltid varit intresserad av mat-lagning och hade jobbat en del med catering. Tanken växte fram att göra något här hemma och bygga om den gamla ladugården. 2009 stod anläggningen färdig, en investe-ring på cirka 1,5 miljoner kronor. – Vi fick avverka en del skog för att finansiera ombyggnationerna men fick också landsbygds-stöd från länsstyrelsen, berättar Eva Jönsson. Det är svårt att föreställa sig att det som nu är en modern konferensanläggning med stor-bilds-TV och restaurangkök i bottenvåningen och fyra dubbelrum på övervåningen en gång huserade kor, grisar och höns. En del av det gamla finns ändå bevarat. Den gamla stalldör-ren har behållits och fungerar som utsmyck-ning på en vägg och döljer hyllor med glas. Vir-ket till de gedigna buffébänkarna i asp och furu har Lars själv huggit och sågat till.

Och gästerna hittar hit. Turister bokar in sig såväl som konferenser och seminarier. – Hit kommer ledningsgrupper, företag och organisationer som uppskattar lugnet. Här får de vara ostörda. Utsikten över korna i hagen fungerar avstressande och vi kan bjuda fina vandringar i skogen. Gästboken är full av superlativ om den fantastiska maten och den underbara miljön. Några gäster skriver: ”En oas i skogen. En stjärnkrog i stallet.”

Tar tillvara det lokalaEva Jönsson har en enkel filosofi kring maten och åker inte gärna till affären i onödan. – Man tar vad man har och tar tillvara det som finns här. Så har jag alltid gjort. Nästan allt som serveras produceras på gården. Brödet bakas på den spannmål som odlas, ost görs av mjölken, grönsaker och rot-frukter kommer från det egna trädgårdslandet, korv görs av kött från gården, fisk tas från sjö-arna runt om. Älg och skogsfågel från jakten. Och skogen blir ett skafferi. – Det är kul att kunna lära sig allt om de växter som går att använda. Jag tar tillvara svamp och bär förstås, men också björksav, granskott, älgört, ängssyra. Nu vill jag lära mig mer om lavar och mossor och hur de kan användas på olika sätt.

Delikatess ur skogens skafferi. Granskottsgravad laxstubbe med älgörtssås.

”Hit kommer ledningsgrupper, företag och organisationer som uppskattar lugnet. Här får de vara ostörda.”

Skogen ska fungera för både produktion och rekreation, tycker Eva Jönsson.

Än så länge går allt som produceras åt till konferens- och matgästerna, men allt fler frågar efter bland annat älgörtsdrickan, salamikorven och färskosten.– Det finns så många möjligheter. Tiden räcker inte riktigt till, men jag har funderingar på att öppna café på sommaren, ha en butik som kan sälja en del av det vi producerar tillsammans med produkter från andra gårdar i närheten.

Produktion och rekreationEtt nyligen genomfört projekt är att paret Jönsson har återskapat och röjt upp den fem kilometer långa skogsstigen till den gamla stor-mansgården Forsa och vintertid håller de även skidspåret öppet. – Skogen är vår rekreation och det är klart att vi gärna ser att andra kan uppleva vår fantas-tiska natur. Från höjderna runt Forsa har man en fantastisk utsikt över fjällvärlden. Eva Jönsson ger inte mycket för dem som förespråkar att skogen ska lämnas orörd. – Skogen ska brukas. Det är viktigt för oss som bor här att skogen både fungerar för pro-duktion och för rekreation, säger hon innan hon går iväg för att förbereda morgondagens lunch för en grupp gäster. – Allt lagas från grunden, det är tidskrä-vande och kräver god planering, men jag kan inte tänka mig att göra det på något annat sätt.

thOmas eKenBerg

fOtO: michael engman

28

Den svenska sommaren är som vackrast när Börje Kristoffersson och hans hustru Robyn gör ett av sina återkommande besök i Sverige. Björkarna lyser gröna, sjöarna glittrar och äng-arnas alla blommor prunkar ikapp. Efter 41 år i Australien måste Börje ibland leta efter de svenska orden. Men när han visar nytagna bilder från det ärvda skogsskiftet i Strömnäs, med utsikt över Malgomaj i södra Lappland, lyser han som sommarsolen utanför fönstret. – Det här kommer mina vänner hemma i Australien bli avundsjuka på när de ser, säger han.

Bästa semesternBörje Kristoffersson växte upp på ett litet jord-bruk utanför Vilhelmina. Där fanns en häst som hjälp i skogsbruket, och en handfull kor som hans mamma handmjölkade. Men när Börje skulle göra lumpen valde han att göra den till sjöss.

– Som ung var jag lite vild, jag ville all-tid vara lite annorlunda och flottan tog mig så långt bort det gick att komma, berättar han. Tiden i det militära avslutades med en långresa ombord på HMS Älvsnabben. Under den sex månader långa resan besöktes tolv olika länder. En av Börjes uppgifter ombord var att polera kaptenens bord. För besväret fick han varje gång en flaska vin. – Det var den bästa semester jag någon-sin haft, minns han med ett lyckligt skimmer i ögonen.

MöbelsnickareLångresan födde ett sug efter att se mer av värl-den. Några år efter muck såg han en annons om att emigrera till Australien. ”Varför inte” tänkte han och packade sina väskor – utan att kunna ett ord engelska och utan att veta mer om Australien än att det låg långt borta. Däremot hade han en fyraårig utbildning till möbelsnickare i bagaget, något som skulle

visa sig vara avgörande för hans framtid i det nya landet. I Australien hamnade Börje Kristoffersson i delstaten Western Australia, stort nog att rymma tre länder av Sveriges storlek. Först bodde han i huvudorten Perth, sedan i den lilla staden Man-jimup där han även träffade sin blivande hustru Robyn. Och där han fortfarande är bosatt.

Pensionsförsäkring i träI Western Australia produceras avsevärda mängder aluminium och järnmalm. Här finns också stora guld- och diamantfyndigheter. Samt nickel, kol, olja och naturgas. Och stora mäng-der tryffel, som är en jätteindustri. Dessutom finns i delstatens sydvästra delar stora skogar med gigantiska jarrahträd. Det är ett mörkt träslag som är betydligt hårdare än ek. Träden kan bli 50 meter höga och ha en omkrets på nio meter. Andra träslag som förekommer i skogarna runt Manjimup är karri och blackbutt. De är minst lika höga och hårda som jarrahträdet. Och de avverkas vanligtvis för hand med motorsågar försedda med två meter långa klingor. Virket måste sedan torka i tre till fyra år innan det sågas till bräder som kan vara fyra meter långa och en och halv meter breda.

Skogsägare på långdistans

Efter en långresa med svenska flottans skolfartyg HMS Älvsnabben blev

Börje Kristoffersson 1970 snickare i västra Australien. Kvar i Vilhelmina har

han ett skogsskifte som han delar med sina syskon.

– Det är väl det som i skogskretsar kallas att vara utbo, säger han.

29

Dessutom är det träslag som är mycket värdefulla. Särskilt jarrahträdet, som bara finns i västra Australien och som numera är kringgärdat av hårda restriktioner för avverk-ning. Det kan kosta uppemot 28 000 kronor kubikmetern. – Jag har tre hundra kubikmeter jarrah i ett lager, säger Börje. Det är min pensions-försäkring.

Startade egetNär Börje Kristoffersson kom till västra Au -stralien togs han emot med öppna armar och fick snabbt jobb som snickare. Han trivdes från första dagen och fick smeknamnet Swede. Han uppskattade att det var större frihet än i Sve-rige och att man fick lära sig att ta vara på de möjligheter som gavs. Efter några år i det nya landet startade han tillsammans med sin hustru ett eget möbel-snickeri, Kristoffersson Furniture, som tillver-kar och säljer exklusiva och handgjorda möb-ler i massivt trä till kunder i Australien, Japan och Europa. Särskild hänsyn tas till virkets speciella karaktär. Spånplattor och byrålådor i plast är bannlysta.

Lönnfack i lönndomBörje gör allt själv, även om hans son numera också finns med i verkstaden. Han designar, tillverkar och säljer. Ofta blir det vackra inläggningar i valnöt och jakaranda. Eller läg-ger in ett lönnfack i en byrå eller ett skrivbord, ibland utan att berätta för kunden var det finns. Och eftersom han tycker att arbetet är så roligt och kunderna gärna uttrycker sin för-tjusning över sina inköp ryggar han inte för att jobba sju dagar i veckan, med avbrott bara

Skogsägare på långdistans

för en runda på golfbanan. – Det händer ofta att kunder kommer fram till mig på gatan och tackar, säger Börje förtjust.

Investering för livetAll tillverkning sker manuellt och hantverks-mässigt. Och allt är sålt innan den långa pro-cessen från sågad bräda till färdig möbel inleds. På ett år hinner han med fyra stora bord, ett tiotal TV-bänkar, några sovrums-möbler och ytterligare ett antal kaffebord och skåp. Ett matsalsbord med fyra stolar säljer han för omkring 50 000 kronor. – Då är det också en investering för livet, försäkrar Börje. Men Robyn tycker nog att jag är för billig. Ett antagande som hon nickar bekräf-tande till. Det har hon tyckt i 20 år, avslöjar hon.

Alltid VilhelminaBörjes gamla hemland besöker de med ojämna mellanrum. Men då finns också regelmässigt en avstickare till skogsskiftet utanför Vilhel-mina inlagd i agendan. Det omkring hundra hektar stora skiftet äger Börje tillsammans med sin bror och sina två systrar. För sköt-seln svarar numera brorsan. – Det ska röjas, gallras och avverkas och det kan ju inte göras från Manjimup, konsta-terar han. Så man kan med fog säga att jag är en utbo med långt till den skog jag äger med mina syskon.

mats Wigardt

fOtO: mats Wigardt, Privat

” Robyn tycker nog att jag är för billig. Ett antagande som hon nickar bekräftande till.”

Jarrah (Eucalyptus marginata)

Jarrah växer i sydvästra Australien och blir upp till 50 m hög och kan få en stamdiameter på upp till 3 m. Jarrahträdet är ovanligt så till­vida att det har långa underjordiska knölar för lagring av kolhydrater som gör det möjligt för trädet att växa upp igen efter en skogsbrand. Rötterna går mycket djupt och klarar därför långa torrperioder.

VirketTräslaget är mycket hårt. I färskt tillstånd är Jarrah ganska lätt att bearbeta, men i torkat tillstånd sliter det hårt på verktygen.

användningJarrah är mycket väderbeständigt och används därför till broar, järnvägsslipers, skeppsbygg­nad och telefonstolpar samt paneler, golv och trädgårdsmöbler. Jarrahblommorna utnyttjas av biodlare för framställning av honung. I Storbritannien användes tidigare asfalttäckta klossar av Jarrah till vägbeläggning.

(Källa: Kährs)

30

Din skogs lilla skogsekonomiska skola.

Del 6 av 7: Ägande på

distans

Åsa Willén,HandelsBanken

skOg & lantBruk

Att äga skog på distans är redan i dag verk-lighet för mer än var tredje skogsägare och antalet ökar för varje år. Är det praktiskt möjligt att klara ett aktivt skogsbruk när du har ett annat jobb att sköta och inte bor i närheten av fastigheten? Vi tipsar om hur du lyckas!

För att kunna vara en aktiv skogsägare på distans krävs några grundläggande saker. Det viktigaste är att du sätter tyd-liga mål för ditt skogsbruk, både skogligt och ekonomiskt. Du behöver också tänka efter hur mycket du själv kan göra och vad du behöver hjälp med. Nyckeln är sedan att anlita hjälp att utföra det som du inte själv kan, hinner eller vill göra. Ett nätverk av rådgivare med lokal kännedom, sakkunskap inom skogsskötsel och skogs-ekonomi kan sedan säkerställa att du når de mål du har satt upp.

Skogsbruksplan som grundFör att sätta mål med ditt skogsbruk krävs en bra beskrivning av din skog – alltså en aktuell skogsbruksplan. För dig som inte alltid kan vara närvarande i skogen är planen ännu vik-tigare, eftersom kommunikationen med dem du har valt till samarbetspartners blir både enklare och tydligare. Skogsbruksplanen brukar levereras i en pärm men kan också levereras i digital form. Planen kan hållas aktuell med utförda åtgärder och räknas upp med tillväxt etc. Du kan alltså vara fullständigt uppdaterad på distans! Kostnaden för att upprätta en plan är högst rimlig i för-hållande till skogens värde och de flesta tjänar in kostnaden på några års sikt, eftersom skogsbruket blir mer aktivt och mer effektivt när man har en plan. Kostnaden för planen är dessutom avdragsgill.

Viktig dokumentationSom skogsägare på distans bör du säkerställa att åtgär-der och tjänster utförs på önskat sätt. Det är viktigt att allt man har kommit överens om blir dokumenterat. Vad är det som ska göras, när och hur ska det göras och vil-ken ekonomisk ersättning ska utgå? Kontrollera med dina samarbetspartners hur de dokumenterar och redovisar. Beroende på din kunskap och tillgänglig tid kan du välja allt från att låta en aktör sköta allt i en full förvaltning, till att du själv är spindeln i nätet och beställer de tjänster du vill ha hjälp med. Vilken typ av behov man har kan variera över tiden beroende på fastighetens förutsättningar och de resur-ser du som skogsägare har. Se därför till att du får en tjänst som är anpassad för dina behov och som är flexibel.

Det är bättre nu!En tydlig målbild, beslut om vad du vill göra själv och vilka tjänster du vill ha hjälp med samt en aktuell skogsbruksplan är alltså dina viktigaste verktyg om du bor långt ifrån din skog. Då kan du beställa allt annat som krävs för att vara en aktiv skogsägare. Med den snabba teknikutvecklingen kommer det att bli ännu lättare framöver. Allt var inte bättre förr och allt behö-ver inte skötas som det alltid gjort!

åsa Willén

Aktiv skogsägare på distans

– Så LyCkaS du

31

I Mälardalen bor ett stort antal skogsägare som har sin skog någon annanstans i landet. För dem känns det ofta väl långt att besöka någon av de stora skogsmässorna, Skogs-Nolia eller SkogsElmia. För att råda bot på problemet anordnade därför Handelsbanken, SCA, Södra Skogs-ägarna och Mellanskog i juni en skogsmässa på Lidingö. De tillströmmande skogsägarna kunde möta skogsproffs från hela landet. Hos SCA kunde man bland annat ta del av utvecklingen inom områden som plantsystem och plan-tering, skogsbruksplaner och GPS-mottagare för skogsbruk. Besökarna kunde även träffa utställare av allt från jaktkläder till fyrhjulingar.

Proffs på platsSom extra dragplåster medverkade tre riktiga proffs: skidskyttedrott-ningen Helena Ekholm, trickskytten Jocke Smålänning och Erik Nor-man, maskinförare i ett av SCAs avverkningslag. Erik visade vad man kan göra med rätt handlag och en skotare. I hans publikfriande upp-visning ingick stapling av kubbar och försiktigt plockande med frukter och okokta ägg. Ett välfyllt program och strå-lande väder gav nöjda besökare och till nästa år är det bestämt att en skogsmässa för Mälardalens skogsägare ska ordnas den 12 maj.

Två proffs från samma by i Ångermanland, skidskytten Helena Ekholm och skotarässet Erik Norman.

Aktiv skogsägare på distans

– Så LyCkaS du

Nya virkesköpare…

… i Skellefteå

Fredrik Lundkvist är ny virkeskö-pare i Skellefteå. Han kommer när-mast från en tjänst som inspektor vid Norra Skogsägarna. Nu letar han till-sammans med sin sambo hus i lant-ligt läge utanför Skellefteå. På friti-den delar han intressen med många andra som är verksamma i skogs-bruket. Fiske, jakt och friluftsliv med viss dragning åt fjällen är en inte helt ovanlig fritidsmix i dessa kretsar. Fred-

rik har tidigare spelat fotboll, men den egna idrotten har nu minskat i omfattning. Han har dock ett stort intresse och kon-staterar att när man bor i Skellefteå måste man hålla sig noga uppdaterad kring AIK.

... i Docksta

Magnus Hamberg är nygammal virkesköpare i området söder om Örn-sköldsvik. Närmast kommer han från en tjänst som virkesköpare för Nätra-älvens virkesfångstförening. Dessför-innan var han virkesköpare för SCA och nu är han således tillbaka. Cen-trum i hans liv är Norrgällsta, en liten by vid foten av Skuleberget. Där bor han med hustrun och jämthun-den Gordon. I familjen finns även två

utflugna barn, en dotter i Canada och en son i Luleå. Vid sidan av jakten och fisket vistas Magnus gärna i den egna skogen, ofta med röjsågen, men svamp- och bärplockning av alla de slag passar även bra.

… i Bollstabruk

Henrik Sjölander är ny marknads-chef inom Ångermanlands Skogs-förvaltning. Han kommer närmast från en tjänst som utvecklingschef inom förvaltningen. Där har han bland annat arbetat mycket med frå-gor som rör timmervärde och samar-betet mellan skogsbruk och sågverk. Dessa frågor ligger honom varmt om hjärtat även i det nya jobbet och han menar att SCA skapar stora värden

för skogsägarna genom att ta ut rätt stockar för rätt ända-mål redan i skogen. Föga förvånande är Henriks intressen skog, jakt, fiske men även renovering av det egna huset tar sin tid. Under vintern åker han gärna skidor med sin drag- och jaktvilliga vorsteh. Centrala värden i livet är givetvis också frun och de två barnen.

MInIMäSSa MED MERSMAK

31

32

dIn SkoG SCA SKOG AB

851 88 SUNDSVALL

Sälj virke och vinn månadens tavla!

under sex månader framöver har du som säljer virke till SCa chansen att delta i utlott-ningen av månadens tavla. Vi lottar ut akva-reller av SCa Skogs egen konstnär eeva-Liisa holappa Jonsson. du deltar i månadens utlott-ning om du har sålt minst 500 m3f till SCa Skog under månaden.

Eeva-Liisa är jägmästare och jobbar med IT inom SCA Skog. På sin fritid målar hon gärna färgstarka akvareller där hon försöker fånga ögonblick och

stämningar i den norrländska naturen. Första tav-lan vi lottar ut gäller för oktober och heter ”April”. För att delta i utlottningen behöver du inte göra någonting – förutom att sälja virke till oss! Vi hämtar försäljningsuppgifterna från vårt datasystem, vilket innebär att du inte behöver anmäla dig till utlott-ningen på egen hand. Kommande månadstavlor kan du se på www.scaskog.com där vi också presenterar månadens vinnare.

Lycka till!