din egen bok

75
1 DIN EGEN BOK

Upload: sydkustens-landskapsfoerbund

Post on 31-Mar-2016

285 views

Category:

Documents


1 download

DESCRIPTION

 

TRANSCRIPT

Page 1: Din egen bok

1

DINEGENBOK

Page 2: Din egen bok

2 1

DIN EGEN BOK

Denna bok tillhör:

Page 3: Din egen bok

ISBN 978-952-99324-2-9Tryck: Gummerus Printing 2008

Text © FörfattarnaBild © Illustratörerna

Grafisk form: Kasper StrömmanHymy-helistin © Keijo Ahtola

DIN EGEN BOK

Page 4: Din egen bok

8 12 16 18223036 42485458 Myran som for till doktorn

Krypboken

Barnens rimbok

Gula Giraffen

Hjulen på bussen går runt

Katten på stranden

Katastrofer och strofer om slummer och stoj

Vesta-Linnéa och monstermamman

Sagan om prinsessan Bulleribång

Hilda vet inte att hon är en gris

Den lilla farbrorn med det långa skägget

66 76 84 90 96102108 114 120124130

Den förträfflige herr Glad

Vem ska trösta knyttet?

Min bror Lev

Pappa född Lejon

I en grop i Kalahari

Soffpotatisen

Saga Blom

Milja och grannarna

Allt kan hända hos Johanssons

Nalleresan

Ge ditt barn nya ord – för den egna vardagen och för nya verkligheter. Ge ditt barn ett språk, fantasi, koncentrationsförmåga, spänning och lugn, närhet och gemenskap. Böcker är viktiga men framför allt roliga.

Vi bjuder på utvalda bitar av berättelser,

smakprov ur den rika finlandssvenska barnlitte-raturen för barn i åldern 0–6 år. Här finns både gammalt och nytt, sådant som redan mormor och farfar läste och sådant som är alldeles pin-färskt och nyskrivet. Vi önskar er läsglädje.

Till dig som läser boken för ditt barn

Innehåll

Vesta-Linnéas svartaste tanke

Page 5: Din egen bok

6 7

Språkkunskaper skapar broar mellan människor och kulturer. Ge därför ditt barn möjligheten att lära sig både svenska och finska redan som liten.

Föräldrar som vill lära sitt barn svenska får på råd-givningen kulturgåvan DIN EGEN BOK och DIN EGEN SKIVA av hälsovårdaren, som också ger föräldrarna individuellt anpassad information om språkinlärning och -utveckling.

Vi hoppas att boken uppmuntrar till högläsning för och med barnet. Antologin bjuder på ett brett urval roliga och spännande finlandssvenska berättelser för barn. Skivan presenterar populär finlandssvensk barnmusik och inbjuder till gemensamma sång- och musikstunder för stora och små. Att prata, läsa, berätta, sjunga och skapa tillsammans är viktigt för språkutvecklingen. Därför behövs rim, ramsor,

sagor, sånger, dikter, berättelser och äventyr.Hälsovårdarna, som i samarbete med Sydkustens landskapsförbund initierade kulturgåvan, önskar att de tillsammans med sina kolleger kan vara till hjälp för nyblivna föräldrar i frågor som rör barnets språkliga utveckling.

Boken och skivan utarbetades av arbetsgruppen: • Sara Ehnholm Hielm och Malin Kivelä, Söderströms förlag• Anna Friman, Schildts Förlags Ab• Nina Gran, Helsingfors kulturcentral• Carita Lundin, Sydkustens landskapsförbund r.f.• Peik Stenberg, skådespelare• Kasper Strömman, layout

Kulturgåvan har finansierats avSvenska kulturfonden.

Kulturgåvan – var så god!

Kielitaito luo ihmisten ja kulttuurien välisiä siltoja. Suo siksi lapsellesi mahdollisuus oppia jo pienenä ruotsia ja suomea.

Vanhemmat, jotka haluavat opettaa lapselleen ruot-sia, saavat neuvolasta DIN EGEN BOK -kirjan ja DIN EGEN SKIVA -levyn kulttuurilahjana. Neuvola antaa myös kulloiseenkin tilanteeseen kielen oppimisen ja kehittymisen kannalta sopivia neuvoja ja tietoa.

Toivomme, että kirja on omiaan kannustamaan vanhempia lukemaan lapselle. Kokoelmassa on laaja valikoima hauskoja ja jännittäviä suomenruot-salaisia tarinoita. Levyn suositut suomenruotsalaiset kappaleet houkuttelevat kaikenikäiset yhteisiin lau-lu- ja musiikkihetkiin. Yhdessäolo ja siihen kuuluvat jutteleminen, kertominen, lukeminen, laulaminen ja luominen ovat kielen kehittymisen perusta. Siihen

tarvitaan loruja, satuja, lauluja, runoja, kertomuksia ja seikkailuja.Terveydenhoitajat, jotka ovat yhteistyössä Sydkus-tens landskapsförbund -yhdistyksen kanssa lahjan aloitteentekijöitä, toivovat, että vastasyntyneiden vanhemmat saavat lapsen kielen kehityksen kan-nalta tarpeellista tukea ja tietoa neuvolasta.

Kirjan ja levyn on tuottanut työryhmä:• Sara Ehnholm Hielm ja Malin Kivelä, Söderströms förlag • Anna Friman, Schildts Förlags Ab• Nina Gran, Helsingin kulttuurikeskus• Carita Lundin, Sydkustens landskapsförbund r.f.• Peik Stenberg, näyttelijä• Kaper Strömman, layout

Lahjan on rahoittanut Svenska kulturfonden.

Kulttuurilahja – ole hyvä!

Page 6: Din egen bok

8 99

Linda Bondestam

Krypboken

Page 7: Din egen bok

10 11

Fler underliga insekter hittar du i »Krypboken».

10

Page 8: Din egen bok

12 13

Fingrarnas namn: Tummetott, Slickepott, Långman, Guldbrand och lilla Vickevirum

Tårnas namn: Lilltån, Tenaterva, Kuckulua, Mackafrua och Stortampen

(Tummen) Ska vi gå till sängs, sa de här två små.(Pekfingret) Mat först, mat först, sa de här två små.(Långfingret) Var ska vi få den, sa de här två små.(Ringfingret) Från mammas stora skåp sa de här två små.(Lillfingret) Så springa vi då, sa de här två små.

Lilla torg, vackra torg,där sitter en liten gummamed äppel i sin korg.Här kommer en liten gosseoch trillar sin boll.Här kommer en liten flickamed en vacker parasoll.Här kommer ett litet lammoch säger bää – bää – bää.

Fingerlek

Fingerleki handen

Här är några rim och ramsor som redan din mormorsmor kände till!Vet du vad dina tår heter och vad fingrarna har för namn?

1312

Monica Ehrström-Enckell/Eva ForssBarnens rimbok

Page 9: Din egen bok

14 15

Lite finska kan jag tala.Gäddan heter haukikala.

Hevonen – häst.Pappi – präst.

Suola – salt.Mallas – malt.

Och det var allt.

Det skall far,och det skall mor,

lilla syster, stora bror.Skall det bli till flerafår vi baka mera.

Baka,baka, kaka.Vem skall

kakan smaka?

1514

Jag undrar sa’ flundran,om gäddan är en fisk.

Page 10: Din egen bok

16 17

Kom en ängel från himlenmed korven i handenoch gav den åt mig –o hur den smakade!Och ängeln sade: kom till himlen!Och vi flög. Och där satt Gud.Med en slicksticka i munnen.Och gav den åt mig.Och den smakade då!

Och Gud sade: alltid köttåt fattiga barn,och bakelser påo c h g l a s s !Och vi åt.Och allas magar nynnade av mättnad.Och Gud sade:vem sjunger så vackert?

Elmer Diktonius var en finlandssvensk diktare som skrev många fina dikter om barn. Så här trodde han att himlen kunde se ut.

17

Jaana Wahlforss, bild Antonia Ringbom

Gula giraffen

Page 11: Din egen bok

18 19

Trad.

1. Baka, baka liten kaka,rulla, rulla liten bulla,ringla, ringla liten kringlaoch skjuts med dem in i ugnen!

2. Baka, baka jättekakor,rulla, rulla jättebullar,ringla, ringla jättekringloroch skjuts med dem in i ugnen!

1. Ba - ka, ba - ka li - ten ka - ka, rul - la rul - la li - ten bul - la,

ring - la ring - la li - ten kring - la och skjuts med dem in i ug - nen!

C G7 C

GC

Med babyn på filten:Baka babyn genom att klappa babyns mage i taktRulla bullar på magenRingla kringlor i babyns synfält eller rita cirklar med fingret på magenPuffa lite så att både filten och barnet glider längs underlaget

Med barnet sittande på golvet:Klappa i händerna som om man bakadeRulla en bulle i handenRingla kringlor med pekfingrarnaSträck fram armarna vid ordet skjutseller skuffa det sittande barnet framåt

Rulla bollen Text & musik: Anna Brummer

1. Rul - la bol - len, rul - la bol -len, rul - la du och ja’. Rul - la bol - len,

D A7 D A D

1. - 2. sista gången

Em A7 D A7 D

rul - la bol - len. Ro - ligt ska de va’. Ro - ligt ska de va’.

2. Kasta bollen, kasta bollen, kasta du och ja’. Kasta bollen, kasta bollen. Skojigt ska de va’.

De vuxna sätter sig på golvet två och två, mitt emot varandra. Barnen sitter ifamnen på de vuxna. Alla par har varsin boll och barnen rullar bollen till varandra med de vuxnas hjälp medan sången sjungs. Om bollarna är mjuka och lätta attta i går det också bra att kasta dem. Pröva bollar av olika storlek och material.

19

Det är roligt att sjunga och leka tillsammans!

Baka, baka liten kaka

Anna Brummer, illustrationer Marjo Nygård-Niemistö

Page 12: Din egen bok

20 21

Sko, sko liten häst Trad.

Dm C Dm C

Sko, sko li - ten häst. I mor - gon blir det snö och frost.

B C Dm B C Dm

Då blir skor - na dy - ra, tre da - ler för fy - ra.

Dunka handen lätt mot barnets fot. Skohästens alla fyra fötter. Större barn kansjälva sko sina fyra fötter genom att spela med maracas eller minitamburin mot foten.

Kan du stå på ett ben? Text & musik: Anna Brummer

C Dm7 G7 C

Kan du stå på ett ben? Jag kan. Jag kan! Kan du stå på ett ben? Ja, jag kan!

Kan du stå på ett ben? Jag kan. Jag kan! Nej, nu vinglar jag. Nej, nu vinglar jag.

C F E7 Am F C G7 C

Större barn:Balansera på ett ben och ramlavid versens sista ord jag.Hitta på egna verser. Några exempel:»Sparka fotboll – Nej, nu missar jag»,»Klippa papper – Nej, nu gick det snett»,»Sy med synål – Nej, nu stack jag mej».

Tips: Sjung sången som växelsång. Replikerna är en takt långa!

Fler sånger och ramsor finns i boken »Hjulen på bussen går runt».

Page 13: Din egen bok

22 23

Petter och Tildi gick ut för att vandratill Långsandastranden de gick med varandra

och Petter höll Tildi i handenoch Tildi höll Petter. I sanden

snusade ivrigt Reseda den lillavalpen som sällan förmådde stå stilla.

Den som ser sig noga omkring kan få syn på en hel del spännande. Här får du läsa om Petter och Tildi som får vara med om ett riktigt äventyr på en alldeles vanlig promenad.

– Snuff! Viff! Och voff! Nu vädrar jag katt,gläfste Reseda, förtjust därför att

gärna hon jagar allt sådant som flyr.– Hej! Hej och hå! Nu jag kommer! hon gnyr.

Katten på stranden satt stilla för atthon var helt enkelt den sortens katt.

Text och bild Irmelin Sandman Lilius

Katten på stranden

Page 14: Din egen bok

24 25

– Titta! sa Petter och pekade fingerhar katten en ryggsäck? Eller en säck?

Är det då därför som hon inte springer?– Nej då, sa Tildi, jag tror hon är fräck,

hon skrattar, hon har visst en hemlighet,hon kanske vet nånting som vi inte vet.

Page 15: Din egen bok

26 27

Nu får de veta! Reseda är näraatt katten nafsa i nosen den skära.– Stopp! ropar Petter. Men brusande fransarslår ut mot Reseda som baklänges svansar.

Ryggsäcken var ingen säck, utan vingar!Katt breder ut dem. I höjden hon svingar!

26

Page 16: Din egen bok

28 29

– O! ropar Tildi. Härliga katt!Flyg inte undan, jag önskar att

också jag kunde flyga. Men hur?Säg oss! Förklara! Och var inte sur!

Katten, hon flaxade undan för atthon var helt enkelt den sortens katt.

Får Tildi och Petter reda på kattens hem-lighet? Det får du veta om du läser fort-sättningen i boken »Katten på stranden».

Page 17: Din egen bok

30 31

Har du sett vår havs-djursparad? Eller ensur sommarflugasom surrar i ett stövel-skaft? I dikter kanallting hända.

Katastroferoch strofer omslummer och stoj Stella Parland, bild Linda Bondestam

Page 18: Din egen bok

32 3332

Page 19: Din egen bok

34 35

Flera dikter hit-tar du i boken »Katastrofer och strofer om slum-mer och stoj»

34

Page 20: Din egen bok

36 37

»Neeeeeeeeeeej! Jag vill inte!»Vilket himla liv. Var kommer oljudet ifrån? Vem är det som skriker?»JAG VILL SJÄLV!»Jösses, vilket vrål, ett sånt här litet djur kan ju få hjärtslag med mindre. Eller i alla fall trilla ner och kanske vricka svansen. Där är ett öppet fönster. Vem är det som skriker och hur ska hon ha det? Vill hon inte eller vill hon själv?

3736

Tove Appelgren, bild Salla Savolainen

Vesta-Linnéa ochmonstermamman

Page 21: Din egen bok

38 39

Det undrar Vesta-Linnéas mamma också:»Vill du att jag hjälper dig?»Vesta-Linnéa morrar.»Snälla du», säger mamma. »Hur ska du ha det?Vill du själv? Jag vet att du kan.»»Ingendera.»»Det alternativet finns inte.»»Jag hatar strumpbyxor» säger Vesta-Linnéa.Det vet mamma. De korvar sig. Varför måste man säga sånt som alla redan vet?

3938

Page 22: Din egen bok

40 41

Vad gör Vesta-Linnéa nu? Hon ler verkligen inte sitt vackraste leende. Hon säger inte förlåt. Hennes och mammans gräl fortsätter hela dagen. Hur his-torien slutar får du veta i boken »Vesta-Linnéa och monster-mamman».

»Nu sätter du på dig strumpbyxorna så att vi sen kan gå.Jag vill inte komma försent.» Säger mamma. Med sinmycket, mycket lugna röst.»Men jag vill int...»»Tyst!» avbryter mamma och låter fortfarande mycket lugnmen lika trevlig som en hungrig isbjörn som frusit fast i snön.Vesta-Linnéa vet att det börjar dra ihop sig nu. Snart blir honriktigt arg, den där mamman. Det skulle nog vara bäst atti all tysthet nu klä på sig. Le sitt vackraste leende.Kanske tillochmed säga förlåt... Men...

40

Page 23: Din egen bok

42 43

Vesta-Linnéa har blivit äldre nu. Hon har fått nya småsyskon, som hon ibland grälar med. Då kan hennes svartaste tanke vakna: att de andra är mera älskade än hon. »De skulle nog inte ens sakna mig om jag dog!» tänker hon där hon sitter ensam på sin sten och tycker synd om sig själv. Men inte länge till.

Tove Appelgren, bild Salla Savolainen

Vesta-Linnéa springer till lekstu-gan. Hon vet vad de alla kan leka! Hon sjunger för sig själv medan hon förbereder leken.

Vesta-Linnéas svartaste tanke

Page 24: Din egen bok

44 45

»Nu kan ni komma!» De andra barnen har just avslutat spelet. De följer nyfiket Vesta-Linnéa till lekstugan. De blir mycket impone-rade. Vesta-Linnéa har gjort det så vackert! Sen leker de begravning resten av kvällen. Det är mycket sorgligt, men på ett bra sätt, tän-ker Vesta-Linnéa.

Page 25: Din egen bok

46 47

När alla redan gått och lagt sig kommer mamma till Vesta-Lin-néas säng. »Sover du?»

Vesta-Linnéa sätter sig upp. »Kom», viskar mamma och de går ut och till stranden. Det är sommarmörkt. Fladder-mössen viner över viken. Mamma har badrockar med sig. Kvällsdopp. Bara mamma och hon. Vesta-Linnéa ler mot mamma. Vesta-Linnéa är lycklig.

Page 26: Din egen bok

48 49

Sagoskatten myllrar av prinsar och prinsessor men den här prinsessan är inte som andra.

4948

Sagan om prinsessanBulleribångBild & text Lena Frölander-Ulf, text Hannele Mikaela Taivassalo

Page 27: Din egen bok

50 515150

Page 28: Din egen bok

52 53

Hur prinsessan övervinner drakar, onda trollkarlar och troll och räddar sin prins ut fång-enskapen får du läsa i boken »Prinsessan Bulleribång».

5352

Page 29: Din egen bok

54 55

– Jag ska hitta ett enormt djur ...mumlar Hilda. Som säger nöff.

Min mamma är ett stort djur som liknarmig och som ...Hilda är så upptagen av att rynka sina ögonbryn och minnas allt att hon går rakt in i en häst.

– Jag med, smaskar Hilda. Tycker du om att rulla dig i lera också?– Absolut, säger Hästen.– Men ... då är du ju precis som jag, säger Hilda och rapar förvånat.– Nå, hö, hö, gnäggar Hästen medan han gör en vacker lerängel.Nästan.– Men ... men ...Hilda blir osäker. Hon funderar så det knakar. Hästen är stor.Hästen tycker om äpplen och om att rulla sig i lera, precis som honsjälv.– Kan du säga nöff? frågar Hilda försiktigt.– Neuf, säger hästen belevat på franska.

Hilda är en nyfödd liten griskulting. Hon rymmer från stian för att ut-forska världen och vem hon egent-ligen är. Hon möter en höna och en hare, som uppmanar henne att söka sin mamma. Så det gör hon.

– Var hälsad, säger Hästen och gnäggar maskulint. Ett äpple kanske?– Ja ... tack, säger Hilda.Äpplen är det bästa Hilda någonsin har ätit. Hon glufsar ochsmaskar så äppelsaften strittar.– Trevligt med lunchsällskap,säger Hästen och tar försynten tugga av sitt äpple.Jag älskar äpplen.

Harriet Abrahamsson, bild Karin Ducander

Hilda vet inte att hon är en gris

Page 30: Din egen bok

56 57

Plötsligt inser Hilda vad det betyder.– Men ... då måste det vara du som är min mamma?! utbrister grisen.– Kors i kahytten! frustar Hästen förnärmat. Vilket svinaktigt påstående!Hästen är illröd i ansiktet.– Så du är inte min mamma? piper Hilda.–Jag har ju en hästkropp full avhästkrafter. En glansig hästsvans ochlånga hästaktiga ben.– Och det har mammor inte?– Jag är en hingst!! ryter Hästen.

Hästherren lugnar sig och förklarar att han bara blivit upprörd av princip. En gris är en gris och en häst är en häst. Hästen förklarar Skillnader för grisen.Jag är stor – Du är liten.Jag är brun – Du är skär.Jag har svans – Du har knorr ...Hästen håller på ganska länge.– Varför går du inte ner till sjön och tittar på din spegelbild, så du vet hur grisar ser ut? frågar Hästen till slut.–Ja, varför gör jag inte det? undrar Hilda glatt. Tack för hjälpen.–Au revoir med dig, säger Hästen.

Hittar Hilda hem till sin mamma och hennes stora grisiga famn? Får hon veta vem hon är? Läs resten av berättelsen i boken »Hilda vet inte att hon är en gris».

Page 31: Din egen bok

58 59

Den lilla frun hade förbjudit farbrorn att springa omkring där hemma medvått skägg. Som man nästankan gissa dröjer det ganskalänge innan ett så långtskägg har torkat.

Det var en gång en liten farbror som hade ett långt skägg. Det var längst i hela landet, ja, kanske till och med i hela världen. Den lilla farbrorn älskade sitt skägg, men ibland var det också till besvär.

5958

Christel Rönns

Den lilla farbrornmed det långa skägget

Page 32: Din egen bok

60 61

En dag inträffade något sorgligt. Den lilla farbrornsoch den lilla fruns katt försvann. De letade efterden i flera dagar. Då och då tyckte de sig höra ettsvagt jamande någonstans ifrån, men nån katthittade de inte.

6160

Page 33: Din egen bok

62 63

Så en natt när den lilla frun inte kunde sova, hörde hon plötsligt ett svagt jamande.

Med ens visste hon var katten var.Hon steg raskt upp och hämtade

en stor sax i köket.

Vips låg det långa skägget avklippt på golvet. Den lilla frun dök ner iskägghögen och hittade både ett och annat som varit

försvunnet länge.

62

Page 34: Din egen bok

64 65

Längst inne i skäggetlåg katten. Den varutsvulten, menlycklig över att hablivit räddad. Denlilla farbrorn sprangtill köket ochhämtade strömmingoch grädde.

När katten fått sinmat och allt var väl igentittade den lilla farbrornoch den lilla frun påvarandra och sedan påskägghögen.

Det var ingen liten hög. Denlilla frun förstod att det inte

kom på fråga att bara slängabort skägget. Men vad

skulle de göra med det?

Vad tycker du att de ska göra med skägget? Läs boken »Den lilla farbrorn med det långa skägget» så får du veta vad frun hittade på.

64

Page 35: Din egen bok

66 676766

Malin Kivelä, bild Linda Bondestam

I det högsta huset i den största staden bodde herr Glad. Herr Glad var alltid glad. När någon knuffade till herr Glad på gatan log herr Glad och sa Ursäkta.

Den förträfflige herr Glad

Page 36: Din egen bok

68 69

Page 37: Din egen bok

70 717170

Page 38: Din egen bok

72 737372

Page 39: Din egen bok

74 75

Kommer herr Glad och fröken Citron att bli vän-ner? Kan någon motstå Kurts bakelser? Och hur ser stjärnbilden Kassiopeja ut? Hela berättelsen får du läsa i boken »Den förträfflige herr Glad»

Page 40: Din egen bok

76 77

»Det var en gång ett litet knytt som bodde alldeles ensam i ettensamt hus.»Så börjar sagan om knyttet sombeger sig ut ivärlden för atthitta en vän.Han går ochgår ...

77

Text och bild Tove Jansson

Vem ska trösta knyttet?

Page 41: Din egen bok

78 797978

Page 42: Din egen bok

80 818180

Page 43: Din egen bok

82 83

Ska knyttet och skruttet hitta varandra?Det får du veta om du läser hela berät-telsen. Boken heter »Vem ska tröstaknyttet?»

82

Page 44: Din egen bok

84 85

En del har så mångabrödersystrarfastrarmostrarlekkamraterhundvalparoch mammor, pappor.

En dels pappor de är sjökaptener,eller kanske flintskalliga och trinda.Pappor har så många tankar,de har så mycket som ska göras,mammorna är likadana,de kör bil och båt och sover helst om natten.

Min bror Lev vet mer om rymden,mer än Lev vet ingen.

På natten går han ut, iblandnär ingen annan vetså går jag med.

Jag smyger ut i hemlighet.

Lev får göra vad han vill,för han är stor.»Här, nu syns Saturnus», säger hanoch jag får titta genom jordens okular.I den här boken skriver en liten flicka

dikter om vad hon grubblar på, vad hon är rädd för, vad hon tycker allra mest om. Och om sin bror, som är stor och bäst i världen.

8584

Mikaela Sundström,

bild Linda Bondestam

Min bror Lev

Page 45: Din egen bok

86 87

När min mamma har åkttill andra länderoch min pappa håller till på havetNär vuxna gräver guld i Kalifornienoch rastar sina egna hundaroch ute är det mörkare än i skrubbens skrymsel.

Jag ser på tv för ibland är himlen mulen.

Planeterna är många,de finns alltid där de finnsnågonstans på banan runt vår sol.Spelar ingen roll om det är moln runt hela Tellusspelar ingen roll om jag har gömt mig under täcketmed ett knäckebrödspelar ingen roll, när Lev har sett dem allaflyttar han nog hem igen.

När man är dödså blir man kall och stel,det vet varje unge.När man är trött så är man tröttoch får man inte sova dåså blir det värre,det vet varje unge.

Bilar brinner.Himlen rämnar.

Men allt är bara interiktigt,allt är bara skoj.

8786

Page 46: Din egen bok

88 89

Till höger finns det några tomma kättar,till nästa vinter ska vi rädda demsom fryser undan nordanvinden.Det tyckte Lev lät bra.»Det är riktigt viktigt syster», sa han.»Då tar vi grimmor, lassonå en knippe morötter å några sockerbitar.»Ja, sa jag, och den som vill får följa med!Då ska vi fylla vinden,kanske varje rum i hela huset.Då blir här varmt och mjuktav pälsar och av andedräkter.

Vad man får och inte fåroch vad man skall och bör och skall och gör.Så många djur!På min vind bor får och lamm till vänster ochi mitten finns en koja för min collie.Hon skäller mera sällan för hon är en sådanhund, en ganska tyst en.

8988

I dikter finns bara de viktigaste orden kvar. De roligaste, de sorgligaste, de mest trösterika. I boken »Min bror Lev» finns flera dikter.

Page 47: Din egen bok

90 91

En morgon vaknar hela familjen då en räv kissar mot sängstolpen.

Sedan tuggar han sönder tidningen. Harungen kryper närmare mamman.

»Mamma, när blir Räven stor?»»Jag vet inte riktigt. Han måste nog först vara

räv en liten tid», svarar mamman och smeker sin harunge över ryggen. Mamman har sovit i sin röda ylletröja för hon har ingen egen päls längre.

Om man tittar noga på folk, kan man se om öronen är spetsiga strutar, eller runda små kattöron. Alla vuxna har kvar något ludet eller vasst. Klor, puckel, tryne eller näbb. Kalkonhäng under hakan eller väldigt kraftiga framtänder. Folk kvittrar, ryter och skäller, kacklar, bräker, grymtar och gnäller.

En del anfaller om de blir uppretade, andra springer till skogs eller gömmer sig. Det finns alltid de som vill slita varandra i stycken. Stridstuppar och fårskallar. Dragdjur och keldjur. Många rymmer utomlands och förblir heldjur.

Mamma Lejonhjort har fyra ungar: en Räv, en Har-unge, en kattflicka som heter Malva och en gepard-yngling som heter Mihr.

9190

Minna Lindeberg, bild Liisa Kallio

Pappa född Lejon

Page 48: Din egen bok

92 93

Barnen springer ut för att leta efter pap-pan, men de hittar inga spår. Då bygger de ett sandslott på trädgårdsbordet. (För

att Räven inte ska nå det. Han tuggar sönder en plastspade istället.)

9392

Page 49: Din egen bok

94 95

Räven pekar och morrar. Han rusar fyra varv runt huset. Där! Högt uppe på taket går pappan omkring. Han sopar barr och gamla löv. Räven vill också, men det är för halt för rävungar.Sedan åker pappan med bil till jobbet.

Mihr tycker synd om pappan. Han minns hur snabbpappan var innan tassarna blev händer.

Läs mer om familjen med pappan som inte vet om han vill vara lejon eller människa i »Pappa född Lejon».Vilket djur skulle du vilja vara?

95

Page 50: Din egen bok

96 97

Burah är en vild honungsgrävling med en bråkig morsa. De vill bara vässa tänderna, ge på käften och plundra jordbin. Inte lätt för en snäll, försiktig grissling som vill vara vänner och hålla fred med alla. Nu har Burah bråkat en gång för mycket och ormarna och rävarna är ute efter honom.

97

Minna Lindeberg, bild Linda Bondestam

I en grop i Kalahari

Page 51: Din egen bok

98 999998

Page 52: Din egen bok

100 101101100

Page 53: Din egen bok

102 103

Pappa kommer raskt ner-trampande till olycksplat-sen. Han böjer sig över mig och känner på min puls. Sedan lyfter han försiktigt upp mig.

– Lever du ännu? Gördet ont någonstans?frågar pappa bekymrat.– Jo, i huvudet, sägerjag och gråter liteför säkerhets skull.

– Förlåt att jag inte var tyst, mumlar jag. Men det blev fel på bilens bromsar i nedförsbacken.Pappa ser rädd ut. Sedan ser han bekymrad ut och sedan fundersam.Pappa tittar på mig och säger:– Förlåt Elmer. Jag borde ju ha varit med dig i bilen, så skulle jag ha kunnat rädda dig. Jag är bara så trött då jag kommer från jobbet. Och då har jag bara lusta att tjura och säga nej till allting.

Pappa är en riktig soffpotatis. NärElmer vill leka säger han alltid nej.Så Elmer leker tysta lekar ensam. Tills han en dag leker att han kör lastbil längs en slingrig väg – och faller handlöst ner för trapporna till källaren.

103

Nora Strömman, bild Kasper StrömmanSoffpotatisen

Page 54: Din egen bok

104 105

Pappa stiger upp och ser bestämd ut. Sedan säger han:– Från och med nu skall jag bara säga ja till allting! Testa mig!

Det där låter ganska konstigt.

– Ja, vad vill du göra först? frågar pappa.– Jag vill ha bananätar-tävling, säger jag ivrigt. För det har jag alltid velat ha.– Ja, okej då, säger pap-pa överraskande nog.Och så kör vi till butiken och köper två stora klasar med bananer. Det finns faktiskt en man som ätit 20 bananer på 10 minuter och det skall vi allt också klara av.

104

Page 55: Din egen bok

106 107

När vi är hemma börjar tävlingen. Vi glufsar i oss

av bananerna. Den första bananen slinker lätt ner. Den

andra bananen är segare och smakar skosula.

Den tredje bananen smakar gammal kalsong och den fjärde bananen mo-sar jag in under tröjan. Pappa orkar äta fem bananer, sedan rapar han och vänder sig mot mig och viskar:– Jag mår illa.Sedan stiger han upp och sägermed ett belåtet leende:– Men jag vann!

Vilka andra lekar hittar Elmer och pappa på? Läs boken »Soffpotatisen» så får du veta.

Page 56: Din egen bok

108 109

Saga står på den blåsiga ängen och ser på prästkra-garna och blåklockorna som viker sig i vinden. Det är

någonting skönt med sommmarblåst. Saga hör nästan inte vad hon tänker.Men nu hör hon ett lustigt ljud. Hon klättrar upp i eken och

lyssnar på en märklig gnolsång. Det är ingen fågel eller syrsa eller kattunge.

Det är en liten varelse, en figur!Figuren sjunger och balanserar på en gren, gör små hopp, svänger sig om,

sträcker ut armarna, lyfter på hatten och bugar djupt. Saga sitter alldeles stilla och undrar om det är sant det hon ser. Sen klappar hon i händerna.

Figuren tappar balansen, vinglar till och ramlar. Saga skyndar sig att klättra ner.»Ingenting att bry sig om», säger han när Saga sträcker fram en

hjälpande hand. För det ser ut som en han. På något sätt.»Jag är bara en murken gren som borde sluta med balettuppvis-

ningar i träd», fortsätter han.Saga känner att det här är en mycket speciell dag. Grengubben

är söt, tycker hon. Han har en grön filthatt. Precis likadan som farfar hade.

»Ska jag hjälpa dig upp i trädet?» frågar Saga.»Nu får det räcka», säger grengubben och linkar iväg nerför kullen.Saga försöker se vart han tar vägen. Men han är försvunnen.

Saga Blom bor på somrarna hos sin farmor. Tillsammans sköter de farmors stora trädgård.

108

Anna Gullichsen, bild Cara-Maria Knuutinen

Saga Blom

Page 57: Din egen bok

110 111

Då går Saga till verandan. Farmor Simone har just vaknat.»Vad har du hållit på med, ma petite?» frågar hon.Saga funderar en stund. Sen säger hon: »Ingenting särskilt.»Den lilla trädgården runt det sandfärgade huset anlade farfar Bi medan han ännu levde. I rabatterna

växer sällsynta perenner som farfar samlade från hela världen. Saga minns hur farfar stod böjd över sina blommor och varken såg eller hörde.

Skjulet för trädgårdsverktyg, gräsklipparen, krukor och arbetskläder är övervuxet av kaprifol och klematis. Saga går in i skjulet och tar ner farfars hatt från spiken.

Med hatten på huvudet inspekterar hon sina odlingar. Farmor och Saga har sått frön. De har sått annueller. I slutet av juli kommer luktärt, krasse, ringblomma och solrosor att

blomma. I krukor har farmor dessutom planterat dahlia, doftlilja och agapanthus.I grönsaksbäddarna har de sått spenat, bönor, morot och squash.

Saga berättar:Jag vet vad en perenn är. Det är en växt, en blomma som är mång-

årig. Den vissnar på hösten och kommer upp igen nästa sommar. Alltid på samma ställe. Alla perenner blommar inte samtidigt. I varje blommas rotsystem finns en inbyggd klocka, kan man

säga, som ger blommorna ett tecken när de ska börja skjuta i höjden. Just nu blommar narcis-

ser, tulpaner, gullvivor, kungsängsliljor och allt vad de heter.

Vill du veta vad annueller är? Det är lätt. Det är ettåringar. På våren sår man frön som gror och blommar och på hös-

ten har de blommat färdigt. Sen får man så på nytt igen nästa sommar. Grönsaker

får man också så på nytt varje sommar.Hejdå, nu måste jag gå!

Kungsängslilja

111

Page 58: Din egen bok

112 113

Sommaren är varm och solig och full av fågelkvitter och saftkalas i trädgårdsskjulet.Pyrus och Saga är tillsammans nästan varje dag. De rensar ogräs och vänder komposten och

lägger nässlor i blöt. De binder upp klematis, sätter stödkäppar för stockrosorna och samlar in snig-lar. Saga samlar dem i en hink och Pyrus tömmer hinken på sitt eget vis.

Saga försöker få Pyrus med på en simtur i ån, men det vill inte Pyrus. Han plockar näckrosor vid åkanten och ger åt Saga. De kryper bland ormbunkarna och bygger en koja under hängpilen. Pyrus känner sig som en ung kvist på nytt. Han lär Saga några baletthopp. Men när han kommer ihåg att han bara är en murken gren och blir trött och sur, bäddar Saga ner honom i den lilla skottkärran.

Farmor Simone står på trappan och ler när Saga går förbi med sin patient.

Pyrus berättar:Så här gödslar man med nässlor:

Lägg färska eller torkade nässlor i blöt i så mycket kallt vatten att det täcker nässlorna. Rör om blandningen då och då. Efter en vecka är vätskan brun som te och det är dags att använda den. Sila bort nässlorna och späd ut det bruna vattnet tio gånger och vattna med det. Det går

bäst att strila nässelvattnet över växterna med vattenkannan.Nässlor innehåller mineraler, kväve och

kalium som är viktiga ämnen för växterna. Så nu vet du det.

Pyrus är en hjälpreda i trädgården och han blir Sagas hemliga vän. Han lär henne allt han vet om trädgårdar. Vill du också lära dig om trädgår-dar kan du läsa boken »Saga Blom».

113

Page 59: Din egen bok

114 115

Milja bor i ett radhus. I sådana hus brukar man ha gemensamma blomrabatter med sina grannar och turas om med att skotta snö. Ibland bjuder man grannarna på kaffe eller te i sitt nystädade kök.

I ett hurdant hus bor du? Känner du dina grannar? Milja är det enda barnet i sitt hus och hennes grannar är stora och arga och konstiga.

114

Annika Sandelin, bild Linda Bondestam

Milja och grannarna

Page 60: Din egen bok

116 117

Men i Miljas radhuslänga är det annorlunda. Det består av fyra hus – i det första bor Milja med sina föräldrar, i det andra fröken Alopeus, i det tredje herr Marudd med sin hund och i det fjärde bibliote-karien Jonas. När de ser varandra säger de inte ens »hej» och ändå har de varit grannar i flera år.

117116

Page 61: Din egen bok

118 119

En gång hälsar Milja på fröken Alopeus för att se vad som händer.

– Är det du som hop-par hopprep så att mina krukväxter nästan välter omkull, fräser Alopeus och försvinner in i sin Fiat.

Läs i boken »Milja och grannar-na» om hur Milja lär känna sina grannar bättre. Det har något att göra med en hemskt hal isfläck och alexandersbakelser.

118

Page 62: Din egen bok

120 121

Snart var allting klart med flyttningen och alla saker stod på sina rätta platser, och mamma behövde inte bära lådor mera. Men sedan började hon med sitt vindsrum, och där gick det undan må ni tro. Tapeterna kom upp i en fart, sköna stolen och golv-lampan och ett litet skrivbord, och skrivmaskinen förstås. Mamma bara strålade.

– Äntligen är mitt rum färdigt, sa hon glatt. Jihoo, hon dansade en glad indiandans så att det ekade i hela huset. Vet ni vad flickor, sa mamma när hon hade dansat färdigt, det här är min tankeverkstad och nu skall jag börja med min bok om torkade blommor. Nu skall jag äntligen förverkliga mig själv.

Där kom det där med värken igen, tänkte jag. Efter den dagen finns det ingenting som är vanligt hos oss längre. För mamma bara skrev och skrev

sorgset.– Äsch, var inte fånig, sa jag, sätt dig nu så ska

jag breda smörgåsar åt oss. Jag hittade bara knäckebröd och en bit leverkorv,

för mamma hade glömt att handla, men det gick bra att äta för vi var så hungriga. Vi hade just ätit

färdigt när telefonen ringde. Fia sprang och svarade.– Hallå, vem är det, hallå, ropade Fia.– Malin, sa hon, det är någon som heter Håkan.– Det är ju pappa, sa jag.– Är det du pappa, frågade Fia. Är du i Kina? Har du blivit gul och fått sneda ögon? Jaså inte.

dagarna i ända. Hon flyttade upp på vinden och glömde bort oss. Det märkte vi en morgon när vi vaknade och ville ha morgonmål. Det fanns ingen-ting. Ingen kakao, inga kokta ägg, inga smörgåsar. Vi började ropa på mamma, men ingen svarade.

– Hon sover säkert, sa Fia. Vi kan laga morgon-mål själva. Jag kan koka ägg.

– Kan du det, frågade jag. – Det är klart jag kan, sa hon, jag har ju sett

hundramiljoner gånger hur mamma gör. Hon tog ut hela äggkartongen ur kylskåpet och

släppte ner en hel massa ägg i kastrullen, ett i taget, så det sa tjoff och sprack.

– Så där ska man ju inte göra, sa jag, nu har du ju haft sönder dem, och så är det fullt med skal med.

– Oj då, sa Fia, jag glömde vattnet. Hej, jag vet, vi kan sila äggen genom spagettisilen.

Det gick inte heller så bra. Först rann det äggsmet ner längs med köksskåpet så att det blev en pöl på golvet och sedan rann resten ner i diskhon, för Fia råkade välta omkull kastrullen.

– Oj nej, nu måste vi väl hungra ihjäl, sa Fia

Familjen Johansson har precis flyttat från ett höghus till en stor villa som heter Rukubacka. Systrarna Malin och Fia har mycket roligt i sitt nya hus, ända tills ...

Allt kan hända hos JohanssonsCarina Wolff-Brandt, bild Thomas Lindberg

Page 63: Din egen bok

122 123

– Nej, vi vet inte var mamma är. Hon har mas-sor med värk och är på verkstad. Jo, det är alldeles sant. Vi får ingen mat heller. Alla äggen gick sönder och nu är det äggsmet överallt. Det är alldeles sant att hon är på verkstad. Och vi har bara knäckebröd. I går satt jag uppe på taket förresten, hallå, hallå är du där ännu pappa? Fia lade på luren.

– Det gick av, sa hon.– Vad sa pappa, frågade jag. – Han sa att han skulle skicka en doktor och att

han skulle komma hem så fort som möjligt.Vi gick upp för att leta efter mamma. Hon låg inte i sin säng, och hade inte legat där

på hela natten för sängen var bäddad ännu.– Var är hon, frågade Fia. Tänk om hon har rymt. Då får vi äta knäckebröd ända tills pappa kom-

mer hem.– Var inte dum, sa jag, hon är säkert uppe i sin

verkstad. Vi sprang uppför vindstrappan och slog upp dörren. Där låg mamma och sov i sin sköna stol med kläderna på. Hela rummet doftade hö och torkade blommor av stora buketter som mamma hade hängt upp i taket och längs med väggarna.

På golvet låg en massa fullskrivna papper och många som var hopskruttade.

– Mamma, vakna!Fia sprang fram till henne och började skaka

om henne. Mamma bara mumlade någonting om blommor och så somnade hon om på nytt.

– Mamma, vi har bara knäckebröd, vi svälter

lar någon gång. Var har ni mamma och pappa då?– Pappa var en same, sa Fia, men nu har han

blivit en kines. Han är alldeles gul och har fått sneda ögon. Så här, sa Fia, och drog i sina ögon så de blev som smala springor.

– Jaså verkligen, sa tanten och såg lite konstig ut. Nå mamma då?

– Hon har sådan värk att hon sover i sin verkstad,

sa jag.– Är hon sjuk, frågade tanten oroligt.– Hon vaknar inte alls, hon bara mumlar om

blommor och hö, sa Fia. Hon har säkert ätit giftiga blommor.

– Nej men kära nån då, sa tanten. Jag måste nog komma över till er om en stund och se om hon behöver hjälp.

Det ordnar sig med mamman, men istället rå-kar Malin och Fia ut för nya äventyr som du kan läsa om i »Allt kan hända hos Johanssons».

ihjäl, skrek Fia.– Mmmmm, gå till butiken, pengar i väskan,

mumlade mamma och så somnade hon igen.– Jee, vi får gå till butiken, ropade Fia glatt. Kom så springer vi. Vi klädde hastigt på oss, tog mammas börs ur

väskan och dockvagnen att skuffa grejorna i. Vi hade varit i butiken med mamma, så vi visste

hur vi skulle gå. Först nerför Krukbacken och nere vid hörnet skulle vi ta av åt höger och så var det bara rakt fram tills man kom fram till butiken.

Vid ett ljusrött hus en bit från vårt blev vi stoppade av en gammal tant med alldeles vitt hår.

– Goddag små barn, sa tanten, det är säkert ni som har flyttat in i Slottet på Krukbacken.

– Goddag, sa jag och neg. Jo, vi har flyttat dit nu när Moster En-och-femtio har blivit en ängel.

– Vad sa du att hon hette, frågade tanten förvå-nat.

– Moster En-, Moster Elvira, sa jag, för jag kom plötsligt ihåg att En-och-femtio var ett hemligt namn som man inte fick säga åt någon.

– Jaja, ack, ack, sa tanten, alla ska vi väl bli äng-

Page 64: Din egen bok

124 125

Plötsligt hände det en dag (men inte i verkligheten för Ursa och Rabbi skulle aldrig ha lämnat sina barn efter sig) att allting var klart för sverigesresan, kappsäckarna packade och smörgåspaketen färdiga. Klockan var mycket och kapporna kom på, mamma grät en liten tår som ingen såg och sedan bums iväg till station med allihop. Men i den stora villervallan blev nallarna och deras syskon liggande på matsalssoffan och Ursa och Rabbi kom ihåg dem först då de skulle packa opp på tåget.

Där låg de nu i solskenet på den randiga soffan och det var alldeles tyst hemma sedan hissdörren hade smällt igen. Det var så tyst att man nästan kunde höra att den blommande Clivian på fönster-brädet bad om lite vatten. Men Arons skägg oppe på skåpet sade med svag röst att den var ännu tor-rare och hade fällt sjutton blad, ingen hade kommit ihåg den.

Tyst med er, sa Eiver strängt. Hon satte sig opp på soffan och knöt hattbanden

stadigare under hakan, för hon var ju resklädd, hon med. Det är värre att vara bortglömd än törstig, sa hon. Vad ska vi nu göra? Nu fick vi aldrig komma till

Sverige! Nalle Ivar! Vad ska vi göra?Vänta lite, sa Nalle Ivar. Han låg framstupa på ett

Garmnummer och funderade. En liten bit av korsor-det var ren färdigt och han skrev med en gammal röd krita som Rabbi hade målat mun åt Tulle med.

På 1940-talet var det svårt i Finland och då skickades många finska barn till Sverige. Också flickorna Ursa och Rabbi från Helsing-fors åkte. I Nalleresan får du läsa om hur det gick när deras leksaker bestämde sig för att följa efter.Det här kapitlet finns i början av boken och det handlar om hur flickornas ”barn”, den kloke Nalle Ivar, den vimsiga Nalle Sven och dockorna Tulle, Lizzi och Eiver, gör sig klara för den långa och strapatsrika resan och beger sig iväg.

NalleresanSolveig von Schoultz, bild Tove Jansson

Page 65: Din egen bok

126 127

Kvinnas namn i december? Vänta lite – B-a-r-b-a-r-a – jo, det stämmer. Vad vi ska göra? Han lyfte sina tankfulla ögon mot Eiver och kliade sig på sin slitna nos. Vi ska fara till Sverige förstås.

Men mamma Ursa är ju borta och mamma Rabbi med!Än sen. Det är väl inte farligt, sa Nalle Ivar. Vi far bara.Men med så små flickor som Lizzi och Tulle och du vet hur tanklösa ...

flickor, vad g ö r ni?Det hördes ett skrik och ett tassande på golvet, Lizzi satt och grät i en

vattenpöl och Nalle Sven och Tulle kom knogande på något tungt. Eiver och Nalle Ivar hade inte alls märkt när kusinerna klättrade ner från soffan.

Di knuffa omkull mej å titta nu! T i t t a ! Mitt förklä var alldeles renstru-ket, ä-ä-ä-

Äsch, din sjåpagås, sa Tulle snabbt. Nu var hon och Nalle Sven borta vid fönstret med dockträdgårdskannan som de hade tagit ur leksaksskå-pet –

Mammas finaste blommiga kanna som hon hade ärvt efter faster Saggo! ropade Eiver förfärad, oj oj, från Paris!

– och klättrade opp på en blå stol och sen på fönsterbrädet. Och medan Tulle gav vatten åt Clivian som suckade till tack, undersökte Nalle Sven om de långa rankorna, som hängde ner från Arons skägg, kunde bära honom. Åjo! Man är väl inte en liten kvick björn för ingenting. Tulle band fast kannan på ryggen på honom med sitt röda flätband och så svingade sig Nalle Sven modigt opp och det rasslade och prasslade i Arons skägg. Alla de andra höll andan, det såg nog lite hemskt ut. När Nalle till sist klev över blomkrukans kant sjönk han ner på knä och allt vattnet rann över huvudet på honom, men det gjorde ju ingenting för det hamnade i mullen. Till och med Eiver applåderade på sin soffa men sade moderligt:

Den pojken, den pojken. Stora fläckar blev det i alla fall på parkettgol-vet.

Död och pina, nu har jag det, skrek Nalle Ivar glad. Blir man i regn. Våt, förstås. Han kastade sig över tidningen på nytt.

Du ska inte säga så där, sa Eiver. Det passar sig inte. Du är bara en nallepojke.

Jamen det stod i en bok, sa Nalle Ivar.Du kan lika bra säga: mormors stortå! föreslog

Tulle och viftade med sin.Död och p-, sa Nalle Ivar upprörd.Seså, sluta opp, snäste Eiver otåligt. Nu måste vi

fundera. Hör på! En sak är klar. Ska vi fara med båt måste vi till Åbo. Jag vet, för jag har hört morfar och mormor tala alla dagar. Och först med tåg, förstås. Men vi har inga pengar och inga läkarintyg, oj oj ändå. Och pass! Det blir förfärligt besvärligt. Tulle, spring in i barnkammarn och se om våra pass ligger på bordet, mamma skrev ut dem i går kväll medan mormor flätade henne.

Jo, Tulle kom kilande med dem men hon föll flera gånger på vägen och rullade runt, Tulle var gjord av tunt gastyg, stoppat med tupp-papper, hon var mycket lätt. Jag flyger, jag flyger, lekte hon och fladdrade.

Eiver, skrek Tulle, Lizzi och Nalle Sven plötsligt på en gång: Vi ska f l y g a !

Tulle slängde fem små pass med porträtt av dem alla i hennes knä och Eiver satt alldeles förvirrad och höll i dem. Hennes höga kala panna (för allt det hår hon hade kvar hängde prydligt i nacken) var rådvill. Flyga? Sådana vansinniga idéer. Men Tulle, Lizzi

och Nalle Sven, som fort åkt ner längs Arons skägg, dansade en vild dans på golvet. Tulle hoppade mitt i pölen så det stänkte.

Vi ska lustaå finu-urla,

sjöng hon med slängande armar och ben.Jag vet nästan ingenting om hur det går till,

tänkte Eiver och försökte dra sig till minnes vad hon nångång hört: nära teatern inne i stan fanns ett flygkontor där man fick biljetter. Det går nog fortare att flyga, tänkte hon. Men tänk om det är förfärligt farligt. Tänk om Tulle faller ut och fladdrar bort, hon som är så lätt. Eiver suckade. Det var hemskt att vara äldst och vara tvungen att bestämma.

Page 66: Din egen bok

128 129

Vi ska lustaå finu-urla,

tjöt Tulle i hennes öra.Tyst, Tulle. Nalle Ivar? sa Eiver tveksamt.Mormors stortå! Jag vill räkna molnena! Hans

bruna knappögon blänkte.Och jag ska nog se efter småflickorna, sa Nalle

Sven utan att märka att Lizzi räckte ut tungan åt honom.

Nåja. Eiver steg beslutsamt opp. Vi ska försöka. Bara ni lovar att vara ordentliga. Hörde du Tulle! Är det säkert att du lovar? Klä er då kvickt färdiga. Sen ger vi oss iväg.

Några ögonblick sprang alla hit och dit, Eiver plockade ordentligt ihop sina och Nalle Ivars saker i en liten brun kappsäck, nattkläder och toalettsaker, länge fick hon söka Nalles randiga pyjamas men till slut hittade hon dem i leksakslådan lindade kring Tulles trasiga tygkatt. I sista minuten kom Nalle Ivar springande med Naturens bok och mormors patienskort fast Eiver knorrade. Överst lade Eiver sin bästa sak: ett halsband av granna glaspärlor som hon fått av mamma Ursa.

Tulle och Lizzi kivades om sin kappsäck, Lizzi ville plocka in spetsförklän och små blusar, och Tulle skulle absolut ha med: en ask kritstumpar, lite pap-per, en trasig tygkatt, ett fågelägg och en kråkfjäder. De kallade varandra du dummaste på jorden, men

till hår som stod ut rakt bakåt. Men mamma Rabbi hade knutit en liten glad röd rosett vid pannan, hen-nes stora mun var nymålad och hon hade klarblå kjol och röd kofta. Eller hur, mamma Rabbi? Hon hade ju sin blommiga i kappsäcken?

De sprang nerför trapporna och kilade ut genom dörren just när gårdskarlsfrun kom med mjölk-kannan. Hon sa bara: Voi, jestanes sentään, niitä pikkusia, och så var de borta.

Eiver gick först, och sen nallarna, de högg tassarna i småflickorna som ville kika in i trapp-uppgångar och gömma sig bakom husknutarna. På spårvagnsrefugen höll de alla fem varandra i händerna för det såg kusligt ut med alla de stora fötterna omkring dem. Just när konduktrisen skulle ringa och vagnen sätta i gång hoppade de opp, ett tu tre, och smet in mellan tanternas kängor och galoscher under bänken. Förlåt nu, tänkte Eiver när konduktrisen ropade: har alla betalat? Vi har ju inga biljetter, si.

Det var hett där under bänken och de satt ganska hopklämda. Tulle tyckte inte om att sitta stilla, hon var ett skogsbarn, en hare, eller en fågel, lika mycket som en mänska. Eiver tyckte nog att det blinkade till lite märkvärdigt i ögonen på henne men sen glömde hon bort hela Tulle medan hon borstade kjolen på Lizzi. Lizzi hade kantänka fått en smula damm på sig och hon var ju så förnåpen att hon gnällde över minsta fläck. Tulle satt rakt bakom

en stor gammal sko som var alldeles nerkippad, strumpan korvade sig över vristen och den feta foten svällde över skoremmen.

Oj! I-i-i-i-, skrek tanten plötsligt och rusade opp och viftade med armarna, här finns råttor! En råtta bet mej!

Mänskorna bara fnissade åt henne. Då såg Nalle Sven, som kikade fram, att hon blev röd i ansiktet. Jo, det är säkert, sa hon. Si efter bara! Si under bän-ken! Varsågod bara! Tror ni kanske inte!

Eiver hade huggit tag i Tulle och knep henne kring handen så hon fick blåmärken. De satt dödstysta, Tulle med, för nu hade hon blivit så rädd att hon inte vågade gråta ens. Tänk om alla skulle börja titta under bänkarna! Eiver var alldeles blek. Men sen hörde hon konduktrisen helt lugnt säga:

Frun behöver inte vara nervös, här finns inga råt-tor. Vagnen går så fort att de skulle trilla av.

Tack tack, mumlade Eiver lättad och de hörde att tanten satte sig på nytt, småknorrande.

till slut kom alltsammans med, hopkört i en enda röra. Nalle Sven kom lycklig och glad med sin röda och gröna ryggsäck som han ärvt av Nalle Ivar, och den var så full och så knölig att ingen vågade titta i den.

Till all lycka hade den slarviga mormor lämnat ett paket smörgåsar på köksbordet, det band de på Nalle Ivars rygg. Så gick de.

Nalle Sven hade en lång besynnerlig toppmössa, blå, som satt käckt över örat, och sin lurviga ylletrö-ja, Nalle Ivar en grön sammetsjacka som mamma Ursa sytt till resan, en liten grön skärmmössa och grannröda nya långbyxor. Men månne inte Ei-ver hade sin vita kappa med guldknappar? Lizzi älskade så mycket sin blommiga kjol att hon alltid ville gå i den, och en blommig hätta hade hon till. Tulle? Ja, Tulle var slarvig och vild som vanligt, ingen hatt ville hållas på hennes grannbruna strumpgarn

Hur ska det riktigt gå för Nalle Ivar, Nalle Sven och dockorna Tulle, Lizzi och Eiver? Kommerde att få flyga? Och tror du de hittar sina »mammor» Ursa och Rabbi borta i Sverige?Om du vill veta ska du läsa hela boken om »Nalleresan»!

Page 67: Din egen bok

130 131

Om jag skulle titta upp? sade myrbarnet.– Vänta litet, sade myrmamma, jag vill först se

efter hur det är i världen. Och så tittade hon upp ge-nom en glugg i myrstacken, men kunde ingenting se, för att solen sken henne rakt i ansiktet.

– Nu tittar jag upp, sade myrbarnet. Och så kröp det ut genom gluggen.

Myrstacken var byggd under en stor gran, solen sken på de gröna grenarna, isen under grenarna smälte, ett litet isstycke föll plums ned i myrstacken och slog benet av myrbarnet, som krupit ut genom gluggen.

– Vad var det? sade myrmamma.– Det var bara jag, som tappade ett ben, sade

myrbarnet.Myrmamma blev förskräckt, drog in barnet ge-

nom gluggen och började plåstra benet med kåda. Det verkade som om det satt så bra ihop, men när myrbarnet började gå, föll benet av.

– Det går aldrig i världen, vi måste resa till dok-torn, sade myrmamma.

Så gjorde hon sig en liten säck av en liten vissnad liljekonvalje från ifjol, stoppade benet i säcken, tog barnet på ryggen och begav sig iväg. Myrstacken var på en backe helt nära järnvägen; myrmamma visste när tåget skulle komma och passade på. Tåget kom – burr, urr urr! – Myrmamma hoppade från skenan upp på hjulet, snurrade omkring några varv, men klev lyckligt med sitt barn upp i vagnen och reste utan biljett till Helsingfors.

När de kom dit, kröp myrmamma varsamt ned, ty hon var rädd att trampas ihjäl, och skyndade sig

till en droska. Alltjämt bar hon barnet på ryggen och benet i säcken.

– Nu skall vi åka till doktorn, menade myrmam-ma. Jag undrar vad hästen säger om ett så tungt lass.

– Vad är detta för vita berg? frågade myrbarnet, när de åkte förbi de stora stenhusen.

– Det är sådana stackar, som människorna bor

i, svarade myrmamma. Stackare är vi alla. Och så kom de till sjukhuset, ty i vagnen satt en ung doktor.

Myrmamma glömde att betala kusken och klättrade uppför trapporna med barnet på ryg-gen. Stordoktorn satt vid sitt bord och läste en bok om konsten att göra nya näsor. Myrmamma klev upp på bordet och kröp på boken. Stordoktorn såg henne och knäppte henne med fingret, men myr-

Zacharias Topelius var vår första sagofarbror. Det här är en av alla de många sagor han skrev för Finlands barn.

131

Zacharias Topelius, bild Kristina Segercrantz

Myran som for till doktorn

Page 68: Din egen bok

132 133

mamma knep sig fast i bladet och började berätta om isbiten och barnets ben.

– Jaså, är det ingenting annat? sade stordoktorn och ville fästa ihop det lilla benet, men han hade för grov tång och ryckte istället bort ett av de friska benen.

– Vad var det? sade myrmamma.– Det var ingenting, det var bara jag, som tap-

pade mitt andra ben, sade det tåliga lilla myrbarnet.Stordoktorn skyllde på sina glasögon och gick

för att söka en finare tång, men myrmamma gav sig inte tid att vänta, hon packade in de båda lösa benen i säcken, tog barnet på ryggen och kröp sin väg.

– Vi måste väl resa till vattendoktorn Ewerth, sade myrmamma och lyckades snart få rätt på en annan kusk, som skulle åka dit med en fet herre som ville bli mager.

Doktor Ewerth stod vid en stor badbunke och skulle just doppa den fete herrn i badet, när myr-mamma klev upp på hans hand för att bli sedd. Knappt såg han myrmamma, förrän han doppade handen i vattnet, och dit kom myrorna.

Myrmamma räddade sig på randen av badkaret och ropade åt sitt barn att hålla sig fast i hennes klänning. Men när myrmamma var räddad, såg hon inte barnet längre, ty den fete herrn plaskade så väldigt att där var rakt som en fors.

– Hur är det med dig? skrek myrmamma.– Litet vått bara, och nu drunknar jag! hördes

myrbarnets späda röst i det forsande badkaret.Myrmamma störtade sig mitt i forsen och drog

med outsäglig möda barnet upp på det torra. Men nu var myrbarnet dött.

– Jag måste väl resa till folkdoktorn Bäck, sade myrmamma. Och så begav hon sig med det döda barnet och de båda lösa benen till den mannen, som var en doktor utan doktorshatt.

Doktor Bäck tog ett förstoringsglas, såg på det döda myrbarnet och de lösa benen och sade:

– Här måste gnidas, men jag kan inte göra det, jag har för stora fingrar.

Myrmamma funde-rade och skulle gärna ha

133

Page 69: Din egen bok

134 135

bett flugorna hjälpa sig, eftersom de är berömda gniderskor, men de råkade alla vara döda vid den tiden på året.

– Jag ska se efter bakom den stora köksspisen, sade hon.

Myrmamma kröp bakom köks-spisen och fann en halvdöd syrsa, som

legat där sedan i höstas. Den drog hon med mycket besvär fram baklänges fram i

solskenet. Efter en stund kvicknade syrsan till liv och började muntert gnida det lilla myrbar-

net.– Sådär skall det vara, sade doktor Bäck och pe-

kade med en strumpsticka hur syrsan skulle göra.Tre minuter och litet mer gned syrsan, och då

kom myrbarnet åter till liv, vilket gjorde hennes mamma en stor glädje. Därefter hopfästes åter de lösa benen, och nu var myrbarnet friskt.

– Vad får jag betala för doktorns stora besvär? sade myrmamma.

– Du skall ge Jungfru Marias nyckelpiga mat i din stuga, när hon nästa gång kommer till myrstacken, svarade doktor Bäck.

– Det skall jag göra, svarade myrmamman tacksam, jag skall ge henne honungskaka och grankåda, så mycket hon orkar äta.

– Det är bra, sade doktor Bäck. Adjö med dig nu, jag har sex armar och fyra ben, som väntar på mig.

– Adjö, sade myrmamma, och så begav hon sig på hemvägen med sitt lilla friska barn.

När hon kom hem till stacken, var det redan vår, och alla grannarna hade redan krupit ut ur stacken och börjat rödja myrornas landsväg, som gick över skogsbacken, ty snödrivorna hade lämnat mycket skräp efter sig. Det blev stor fröjd och förvåning bland alla stackens invånare, och alla skulle de se och känna på myrbarnet, om benen också satt rik-tigt fast. I detsamma kom en av Jung-fru Marias små nyckelpigor, trött, hungrig och frusen, klivande fram över

135134

Page 70: Din egen bok

136 137

det första gräset på skogsbacken. Då tog myrorna sina vassa spjut av granbarr och ville driva bort den främmande vandrerskan. Men myrmamma ställde sig på bakfötterna med ett grönt grässtrå i högsta hugg och försvarade nyckelpigan och bjöd henne

in i sin stuga i stacken. Där dukades strax ett fint kalas, och syrsan sjöng och myrbarnet dansade på sina friska ben, och solen sken, och vårens lilla gosse flög med susande vingar fram över den gröna skogsbacken.

137136

Page 71: Din egen bok

138 139

www.biblioteken.fi Portalen för de allmänna bib-lioteken i Finland. Bra utgångs-punkt när man söker sitt eget kommunbibliotek eller material på alla finländska bibliotek.

www.barnensbibliotek.seHär hittar du det mesta om barnböcker för olika åldrar. Gott om lästips och bra länksamling.

www.nifin.helsinki.fi/bibbiBarnboksportal gjord av Nord-iska Institutet i Finland. Lästips,

multimediaböcker och länkarpå alla nordiska språk.

www.barnboken.nuLästips, recensioner ochaktiviteter för barn i olikaåldrar.

Länkar till förlagwww.schildts.fiwww.soderstrom.fi www.fontana.fi www.vingpennan.fiwww.tammi.fiwww.wsoy.fi

BarnboksfigurerHär är några bekantingarfrån barnboksvärlden.Sidorna riktar sig till yngre barn.www.alfons.sewww.astridlindgren.sewww.mammamu.sewww.pettson.gammafon.se

Övriga nyttiga länkarwww.folktinget.fiI broschyren »Ge ditt barn en gåva – Anna lapsellesi lahja» kan du läsa om språkinlärning.

Länkar till bibliotek,barnboks- och barnkultursidor

www.svenskskola.fiI databasen finns kontakt-uppgifterna till alla svenska daghem i landet.

www.kulturhuset.fiEn portal med drygt 500svenska webbadresser ochen evenemangskalender.

www.luckan.fi Det svenska info- ochkulturcentret Luckan finnspå sju orter längs kusten.

www.kultus.fiPresenterar kulturevene-mang i huvudstadsregionen.

www.folkhalsan.fiOrganisationen erbjudersmåbarnsfamiljerna verksam-het, material, kurser mm.

www.mammapappa.comEn webbplats för svenskspråki-ga småbarnsföräldrar i Finland.

www.barnportalen.netEn aktivitetssajt för barn i

dagisåldern och de förstaskolåren. Ritprogram, speloch länkar. www.barnfamiljen.comEn webbsida för hela familjen: information och tips för vuxna och aktiviteter för små barnoch lite större.

www.minfamilj.fiEn webbportal till tio finlands-svenska organisationersverksamhet.

Page 72: Din egen bok

140 141

Krypboken© Linda Bondestam 2009Söderströms Barnens rimbokmed bilder av MonicaEhrström-Enckell 1927Holger Schildts Förlag Barnens rimbokmed bilder avEva Forss 1945Holger Schildts Förlag Gula Giraffen© Text Jaana Wahlforss 2001© Bild Antonia Ringbom 2001Dikt av Elmer DiktoniusSöderströms Hjulen på bussen går runt– Rörelsesånger och dans-lekar för små och större© Anna Brummer ochFontana Media 2007Illustrationer: Marjo

Nygård-NiemistöNotbild och textsättning:Esa-Pekka MattilaFontana Media Katten på stranden© Text och bild IrmelinSandman Lilius 1997Schildts Förlags Ab Katastrofer och stroferom slummer och stoj© Text Stella Parland 2003© Bild Linda Bondestam 2003Söderströms

Vesta-Linnéa ochmonstermamman© Text Tove Appelgren 2001© Bild Salla Savolainen 2001Söderströms

Vesta-Linnéas svartaste tanke© Text Tove Appelgren 2008© Bild Salla Savolainen 2008Söderströms

Sagan om prinsessanBulleribång© Text HanneleMikaela Taivassalo 2006© Text & bild LenaFrölander-Ulf 2006Söderströms Hilda vet inte atthon är en gris© Text HarrietAbrahamsson 2007© Bild Karin Ducander 2007Söderströms Den lilla farbrorn meddet långa skägget© Text och bildChristel Rönns 2003Söderströms

Den förträfflige herr Glad© Text Malin Kivelä 2004© Bild Linda Bondestam 2004Söderströms

Vem ska trösta knyttet?© Text och bildTove Jansson 1960Schildts Förlags Ab Min bror Lev© Text Mikaela Sundström 2007© Bild Linda Bondestam 2007Söderströms

Pappa född Lejon© Text Minna Lindeberg 2006© Bild Liisa Kallio 2006Schildts Förlags Ab I en grop i Kalahari© Text Minna Lindeberg 2007© Bild Linda Bondestam 2007Söderströms Soffpotatisen© Text Nora Strömman 2005© Bild Kasper Strömman 2005Söderströms

Saga Blom© Text Anna Gullichsen 2008© Bild Cara-MariaKnuutinen 2008Söderströms

Milja och grannarna© Text Annika Sandelin 2006© Bild Linda Bondestam 2006Söderströms Allt kan hända hos Johanssons© Text Carina Wolff-Brandt 2001© Thomas Lindberg 2001Förlaget Vingpennan Nalleresan© Text Solveig vonSchoultz 1944© Bild Tove Jansson 1944Schildts Förlags Ab Myran som for till doktornText Zacharias Topelius© Bild Kristina Segercrantz 2005Schildts Förlags Ab

Information om böckerna

Page 73: Din egen bok

Gula giraffen/Keltainen kirahviTammi 2001

Vesta-Linnéa ochmonstermamman/Vesta-Linnea ja hirviö-äitiTammi 2001

Vesta-Linnéas svartaste tanke/Vesta-Linnéa mieli mustanaTammi 2008(Översättare: Tittamari Marttinen)

Den lilla farbrorn meddet långa skägget/Tarina liehupartaisestapikku sedästäTammi 2003

Milja och grannarna/Milja ja naapuritTammi 2006(översättare: Tittamari Marttinen)

Min bror Lev/Veljeni LeeviTammi 2007(översättare: Hannele Huovi)

Soffpotatisen/SohvaperunaWSOY 2005

Saga Blom/Satu ja päärynäpuun PyrreTammi 2008(översättare: Tittamari Marttinen)

Milja och grannarna/Milja ja naapuritTammi 2006(översättare: Tittamari Marttinen)

Katten på stranden/ Sen sortin kissaTammi 1997(översättare: Kaija Pakkanen)

Vem ska trösta knyttet?/Kuka lohduttaisi Nyytiä?WSOY 1960(översättare: Kirsi Kunnas)

Pappa född Lejon/Eläinten sukuaTammi 2006(översättare: Marja Kyrö)

Nalleresan/Kahden Nallen Ruotsin-matka, WSOY 1945(översättare: Lauri Hirvensalo)

Myran som for till doktorn/Muurahainen lääkärissäWSOY 2005(översättare: Valter Juva, Ilmari Jäämaa & Viljo Tarkiainen)

På finska

Page 74: Din egen bok

145

Vi ses!

Page 75: Din egen bok

146

Din egen bokVälkommen till världen! Den är stor och full

av sagor och historier på alla möjliga språk. I den härboken finns berättelser som har skrivits på svenska i Finland.»Din egen bok» är till dig som är mellan 0 och 6 år. I början

av boken finns ramsor, lekar, pekbilder och dikter för de minsta medan de äldre barnen hittar längre historier mot

slutet. Här finns utdrag både ur den bästa nyskrivnafinlandssvenska barnlitteraturen och ur älskade klassiker.»Din egen bok» är en bok att samlas kring och växa med.

ISBN 978-952-99324-2-9