bilaga 2 nuläge och omvärld - gästrike Återvinnare...ockelbo atlings maskinfabrik ab, atlas...

Bilaga 2

Nuläge och omvärld

Nuläge och omvärld 2 (65)

Innehåll

1 Allmänt ....................................................................... 4

2 Beskrivning av regionen och kommunerna ................. 5

2.1 Geografiskt läge ..................................................................................... 5

2.2 Markanvändning .................................................................................... 6 2.3 Folkmängd och boende .......................................................................... 6 2.4 Näringsliv .............................................................................................. 8

3 Avfallsmängder, insamling och behandling ................. 9

3.1 Avfallsmängder översikt........................................................................ 9 3.2 Avfall som omfattas av kommunalt ansvar ......................................... 14

3.3 Avfall som omfattas av producentansvar ............................................ 23 3.4 Avfall från kommunala verksamheter ................................................. 31 3.5 Övrigt avfall från industrier och verksamheter ................................... 32

4 Ekonomi ....................................................................34

4.1 Förr och nu .......................................................................................... 34 4.2 Principer och övergripande mål inom avfallsekonomin ...................... 34 4.3 Ekonomiska styrmedel för att nå målen .............................................. 35

4.4 Avfallstaxan i Gävle, Hofors, Ockelbo, Sandviken och Älvkarleby ... 37

5 Anläggningar för hantering av avfall från Gästrike Återvinnares region ........................................................41

5.1 Översiktlig beskrivning ....................................................................... 41

6 Nuvarande och framtida avsättningsmarknad för producerade nyttigheter ..................................................45

6.1 Kompostjord ........................................................................................ 45 6.2 El och fjärrvärme ................................................................................. 46 6.3 Återvinning – ny råvara ....................................................................... 46

7 Trender, konjunktur och global utveckling .................48

7.1 Samhällsutveckling .............................................................................. 48 7.2 Internationellt....................................................................................... 48

7.3 Regionalt .............................................................................................. 49 7.4 Ny teknik ............................................................................................. 50 7.5 Ny service ............................................................................................ 51

7.6 Mer samverkan .................................................................................... 51


8 Aktuella förändringar och aktiviteter som kan påverka avfallshanteringen ..........................................................52

8.1 EU ........................................................................................................ 52 8.2 Nationell lagstiftning och vägledning.................................................. 52 8.3 Producentansvar .................................................................................. 53

8.4 Finansiella styrmedel ........................................................................... 54 8.5 Utredningar och liknande .................................................................... 54

9 Miljöarbete och miljömål ............................................56

9.1 Miljömål inom EU ............................................................................... 56 9.2 Nationella mål och strategier ............................................................... 57

9.3 Regionala mål ...................................................................................... 60

10 Lagstiftning ................................................................61

10.1 EU:s direktiv och förordningar ...................................................... 61

10.2 Nationell lagstiftning ..................................................................... 62

11 Referenser ................................................................64


1 Allmänt I denna bilaga beskrivs dels

nuläget med avseende på lokala och regionala förutsättningar som

påverkar avfallshanteringen i regionen, till exempel befolkning, avfallsslag

och avfallsmängder.

en orientering om samhällsutveckling

styrmedel i form av mål och regler som påverkar avfallshanteringen.

Kapitel två beskriver regionen och kommunerna.

Kapitel tre beskriver avfallsmängder, insamling och behandling.

Kapitel fyra beskriver ekonomi och avgifter.

Kapitel fem beskriver större och viktigare avfallsanläggningar i regionen.

Kapitel sex beskriver nuvarande och framtida avsättningsmarknad för

producerade nyttigheter

Kapitel sju beskriver trender och utveckling i samhället, vilket påverkar

bland annat avfallsmängder och människors beteende.

Kapitel åtta beskriver kortfattat aktuella förändringar, exempelvis

föreslagna förändringar i lagstiftning, riktlinjer eller ekonomiska

styrmedel samt pågående utredningar som kan komma att påverka

avfallshanteringen.

Kapitel nio beskriver miljömål inom EU samt nationella och regionala

miljömål som påverkar avfallshanteringen. Eftersom de gällande

nationella delmålen ska ersättas av sk etappmål så återges inte dessa i

detalj. Nu gällande mål kopplade till ”God bebyggd miljö” anges, men

dessa kan komma att ändras.

Kapitel tio ger en överblick över gällande lagstiftning inom EU och i

Sverige. Flera av gällande nationella lagar och förordningar har initierats

eller påverkats av direktiv från EU, men de anges under rubriken

nationell lagstiftning eftersom genomförandet av EU-direktiv inte är

identisk i de olika medlemsländerna.

Beskrivningarna i denna bilaga kommer att bli inaktuella i takt med att

förändringar genomförs under de år som avfallsplanen gäller.

Information om gällande lagstiftning och nationella mål bör därför i

första hand sökas i andra dokument än detta, men denna beskrivning kan

användas som allmän orientering.


2 Beskrivning av regionen och kommunerna

2.1 Geografiskt läge Kommunalförbundets fem kommuner ligger i södra Gävleborgs län och

norra Uppsala län. I söder gränsar regionen till Tierps och Heby kommun

i Uppsala län, Sala i Västmanlands län, i väster Avesta, Hedemora och

Falu kommun i Dalarnas län och i norr Söderhamns och Bollnäs kommun

i Gävleborgs län. Landytan omfattar 4 477 km2, ca 1,1 % av Sveriges

landyta. Gävle kommun är den största till ytan och därefter följer

Sandviken, Ockelbo, Hofors och Älvkarleby.

Huvudort i respektive kommun är den centralort som namngett

kommunen i samtliga fall utom för Älvkarleby kommun där huvudorten

är Skutskär. Huvudort i regionen är Gävle som också är residensstad i

Gävleborgs län.

Figur 1 Gästrike Återvinnares medlemskommuner.


2.2 Markanvändning Regionen består huvudsakligen av skogsbygd med kustlandskap längst i

öster. Den dominerande markanvändningen är skogsbruk och i viss mån

jordbruk. Kustlandskapet och området kring Storsjön inbjuder till ett

rörligt friluftsliv och båtliv.

Huvudsakliga jordarter i regionen är morän. Flera av kommunerna korsas

av rullstensåsar med isälvssediment. Rullstensåsarna är viktiga för

vattenförsörjningen i regionen. I den västra delen finns större områden

med lera och finmo. Torv är vanligt förekommande.

Regionen domineras av skogsmark, över 70 % av totala arean, med flera

stora skogsindustrier som följd. En liten del av marken används till

jordbruk. Hofors och Sandviken är de kommuner med störst andel

åkermark, ca 8 %, medan övriga gästrikekommuner har en andel

åkermark kring 3 %. Älvkarleby har minst andel åkermark, ca 1,5 %.

I arbetet med att återföra näringsämnen till jordbruket är det just i första

hand jordbruken i Gävle, Sandviken och Hofors som är aktuella. Där

finns de flesta lantbruken i regionen och de ligger samtidigt relativt nära

kompostanläggningen i Forsbacka vilket underlättar den logistiska

hanteringen av att sprida komposten.

2.3 Folkmängd och boende Folkmängden i regionen uppgick till 156 253 personer den sista

december 2009, vilket är 1,7 % av Sveriges befolkning. Befolkningen är

huvudsakligen koncentrerad till en centralort i respektive kommun.

Tabell 1 Folkmängd 2009 och 2003 samt befolkningsprognos 2015

Kommun Folkmängd 2003

Folkmängd 2009

Folkmängd prognos 2015

Gävle 91 701 94 352 97 0001

Hofors 10 338 9 873 9 2902

Ockelbo 5 991 5 982 5 8002

Sandviken 36 817 36 978 36 0931

Älvkarleby 9 028 9 068 9 2121

Totalt 153 875 156 253 157 395

Befolkningsmängden i Gästrike Återvinnares region har ökat de senaste

fem åren. Den största ökningen står Gävle kommun för, men flertalet av

de övriga kommunerna har haft en positiv utveckling. Däremot förväntas

1 Kommunal befolkningsprognos. 2 SCB befolkningsprognos.


den framtida befolkningsutvecklingen vara negativ för alla kommuner

utom Gävle och Älvkarleby. Totalt för hela regionen förväntas antalet

invånare att öka något.

Boendestrukturen varierar mellan de olika kommunerna. Gävle har fler

hushåll i flerbostad och Ockelbo har flest hushåll i villa. Ockelbo har

också flest fritidshus i förhållande till befolkningsmängden i kommunen.

Tabell 2 Hushåll i olika boendeformer 20093

Kommun Antal hushåll

2009

Andel hushåll i småhus

2009

Andel hushåll i flerbostad

2009

Gävle 47 934 43 % 57 %

Hofors 5 537 53 % 47 %

Ockelbo 3 246 76 % 24 %

Sandviken 18 669 51 % 49 %

Älvkarleby 4 540 66 % 34 %

Totalt 79 926

Tabell 3 Fritidshus 20094

Kommun Fritidshus

2009

Gävle 2 697

Hofors 451

Ockelbo 512

Sandviken 1 494

Älvkarleby 480

Totalt 5 634

3 SCBs statistikdatabas, Befolkningens boende, kalkylerat bostadsbestånd. 4 SCBs statistikdatabas, Befolkningens boende, taxeringsenhet fritidsbostad


2.4 Näringsliv Näringslivet präglas av de stora stål- och skogsindustrierna. Det avfall

som uppstår vid dessa industrier utgör en dominerande andel av den

totala avfallsmängden som genereras inom regionen.

Dominerande industrier i respektive kommun är:

Gävle Korsnäs AB, Ericsson AB5

Sandviken Sandvik AB

Hofors Ovako

Ockelbo Atlings maskinfabrik AB, Atlas Copco Secoroc AB

Älvkarleby Stora Enso Skutskär Pappersmassabruk

De största arbetsgivarna i regionen är, förutom ovan nämnda industrier,

även kommunerna, landstinget, Lantmäteriet och Högskolan i Gävle.

5 Ericsson ABs verksamhet i Gävle avvecklas under 2010.


3 Avfallsmängder, insamling och behandling

3.1 Avfallsmängder översikt Gästrike Återvinnare följer och kontrollerar mängderna av avfall som

faller under det kommunala ansvaret. Utöver det finns ofta uppgifter om

mängder av det avfall som faller under producentansvaret men ibland

med något sämre regional upplösning. Däremot finns det inte någon

samlad bild av mängden avfall som uppstår i verksamheter. Uppgifter om

de mängderna finns endast hos de enskilda verksamhetsutövarna.

Totala mängder samt behandling

Under de senaste åren har andelen biologiskt behandlat hushållsavfall i

regionen ökat, se figur 2. Det är framför allt en övergång från

förbränning, till biologisk behandling som har skett. Under denna tid har

en omställning skett så att alla hushåll har möjlighet att lämna sitt

matavfall till centralkompostering. I regionen har andelen farligt avfall

som behandlas och avfall som går till deponi legat relativt still under de

senaste åren.

Figur 2 Fördelning av behandlade mängder hushållsavfall i Gästrikeregionen.

I figuren ovan finns inte verksamhetsavfallet med. Någon skattning av

mängderna verksamhetsavfall som uppkommer och hur de behandlats har

inte gjorts i denna sammanställning.

0%

20%

40%

60%

80%

100%

2004 2005 2006 2007 2008 2009

Annan behandling , t ex farligt avfallFörbränning med energiutvinning

Biologisk behandling

Materialåtervinning

Deponering


Avfallsmängder som omfattas av kommunalt renhållningsansvar

I kärl- och säckavfallet räknas det avfall som samlas in via de gröna och

bruna kärlen. Som grovavfall räknas rent trä, brännbart grovavfall,

trädgårdsavfall, metallskrot, fyllnadsmassor och ej återvinningsbart

avfall. Här redovisas också det farliga avfall som utgörs av impregnerat

trä, asbest och småkemikalier som samlas in via återvinningscentralerna

och den rullande miljöstationen. Det farliga avfallet som omfattas av

producentansvar redovisas i nästa avsnitt.

Tabell 4. Insamlade och behandlade mängder av hushållsavfall i Gästrikeregionen 2009 (ton)

Material-återvinning

Biologisk behandling

Förbrän-ning

Depo-nering

Annan behandling

Totalt

Kärl- och

säckavfall 9 362 25 254 34 616

Grovavfall 5 941 4 139 14 446 2 647 27 173

Latrin 77 77

Slam från

enskilda

avlopp

25 497 25 497

Slam från

fettavskiljare 2 115 2 115

Farligt avfall

totalt, varav: 1 415

- impregnerat

trä 908

- asbest 32

- småkemi-

kalier 475

Summa 5 941 41 190 40 608 2 679 475 90 893

Sedan 2004 kan man se en årlig minskning av insamlade mängder av

hushållens kärl- och säckavfall. Den totala minskningen är 6 %, eller ca

2 000 ton. Vad gäller grovavfallet kan man se motsatt utveckling. Där har

mängderna av brännbart och ej återvinningsbart grovavfall ökat med

närmare en femtedel de senaste åren. För övrigt grovavfall är ökningen

inte lika stor. Den totala mängden avfall som har samlats in under de fem

senaste åren har ökat, se figur 3.


Figur 3 Mängder avfall till olika behandlingar i Gästrikeregionen.

Den mängd avfall som går till biologisk behandling har ökat under de

senaste åren medan mängderna som går till förbränning har minskat. Där

är det utsorteringen av matavfallet som genomförts i regionen som mest

bidragit till den förändringen. Jämfört med Sverige som helhet, se figur

4, så har förbränningen i regionen minskat mer, medan deponeringen i

landet i stort har minskat mer än i vår region. Däremot var redan från

början mängden som kördes till deponi jämförelsevis låg här. Under 2009

skedde en kraftig minskning av mängden avfall i landet, vilket anses bero

på lågkonjunkturen som inträffade under året. Minskad förbränning,

deponering och materialåtervinning skedde. I Gästrikeregionen minskade

också förbränningen och deponeringen men totalt sett ökade

avfallsmängden något.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

20042005

20062007

20082009

32

33

33

4646

4442

4040

3 68 12

1214

1820 21 22

20 21

23 3

33 3

11 1

11 1

Tusental ton

Deponering Förbränning med energiutvinning

Biologisk behandling Materialåtervinning

Elavfall Farligt avfall


Figur 4 Mängder avfall till olika behandlingar totalt i Sverige6.

Avfallsmängder som omfattas av producentansvar

Flera slags avfall omfattas av producentansvar. Flera av dessa avfall

samlas in via återvinningscentralerna, som bilbatterier, kylar och frysar,

vitvaror. Andra, som förpackningar, samlas huvudsakligen in via

återvinningsstationerna. Uppgifterna om insamlade mängder kommer

från materialbolagen som ansvarar för insamlingen.

6 Avfall Sverige, 2010. Svensk Avfallshantering 2010.

0

500

1 000

1 500

2 000

2 500

3 000

3 500

4 000

4 500

5 000

20042005

20062007

20082009

380210

226186

14063

1 9442 182

2 1082 191

2 293

2 173

434 454470 561 597

618

1 276 1 348 1 5081 578 1 506

1 443

109 127 150160 152

144

26 2639

41 43

45

Tusental ton

Deponering Förbränning med energiutvinning

Biologisk behandling Materialåtervinning

Elavfall Farligt avfall


Tabell 5. Insamlade och behandlade mängder av avfall med producentansvar i Gästrikeregionen 2009 (ton)

Material-återvinning

Förbränning Deponering Totalt

Förpackningar samt

tidningar, varav 14 901

- glasförpackningar 2 915 2 915

- pappersförpackningar 2 941 2 941

- metallförpackningar 315 315

- plastförpackningar 542 641 1 083

- tidningar 7 648 7 648

Blybatterier

varav insamlat ÅVC

okänt

65

okänt

30

okänt

95

Småbatterier 34 34

Bilar ingen

statistik

Däck ingen

statistik

Elektronik och elavfall

varav: 2 935

- kyl/frys 472 48 5 525

- vitvaror 557 34 88 679

- div elektronik

- varav insamlat ÅVC

1 160

1 144

199

196

298

294

1 657

1 634

- raka lysrör


53

42

1

1

54

43

- lågenergilampor


7

3

1

1

8

4

- glödlampor


12

11

12

11

Summa 16 721 852 393 17 966


3.2 Avfall som omfattas av kommunalt ansvar

Kärl- och säckavfall

Definition

Kärl- och säckavfall är det som hushåll och verksamheter lämnar i

soppåsar, sopkärl och sopsäckar. Det är till exempel städsopor,

dammsugarpåsar, trasiga föremål från hushåll som ryms i soppåsen med

mera.

Matavfall samt annat komposterbart material uppkommer i hushåll och

verksamheter. Matavfall från verksamheter är till exempel avfall från

fikarum, personalmatsalar och restauranger. Avfallet kan bestå av

matavfall men även servetter, hushållspapper, glasspinnar,

trädgårdsavfall (i mån av plats i kärlet), kaffesump, tepåsar mm.

Sortering

Hushållen kan välja mellan tre abonnemang för sina hushållssopor

beroende på hur man väljer att hantera sitt

matavfall:

Centralkompost. Hushållet lägger sitt

matavfall i särskilda papperspåsar och

sina brännbara hushållssopor i en vanlig

soppåse.

Hemkompost. Hushållet själv

komposterar sitt matavfall i egen

kompost, och lägger sina brännbara

hushållssopor i en vanlig soppåse.

Blandade hushållssopor. Hushållet lägger

matavfall och andra hushållssopor i

samma soppåse.

Man kan alltså välja om man vill sortera sitt matavfall eller inte. Den som

väljer att hemkompostera betalar den lägsta avgiften och den som väljer

att inte sortera sitt matavfall alls får en betydligt högre avgift.

Sina tidningar och förpackningar ska hushållen lämna till återvinning

oavsett vilket abonnemang man har valt. Farligt avfall ska hushållen

lämna till en bemannad återvinningscentral.

Insamling

Kärl- och säckavfall hämtas i kärl, säckar, containrar och komprimatorer.

Kärl- och säckavfall hämtas antingen genom Gästrike Återvinnares egen

transportorganisation (södra Gävle, Älvkarleby, Hofors samt större delen

av Sandvikens kommun, år 2010) eller genom entreprenör som förbundet

anlitat (Ockelbo, norra Gävle samt en liten del av Sandvikens kommun,

år 2010).


Kärl- och säckavfall hämtas normalt varannan vecka vid villor och

varannan vecka eller varje vecka i flerfamiljshus.

Matavfall från villor, flerbostadshus och de flesta verksamheter hämtas i

bruna kärl. Vid ett fåtal verksamheter hämtas matavfall i komprimator.

Behandling

Kärl- och säckavfall körs av sopbilarna till Forsbacka avfallsanläggning,

där det omlastas och sedan transporteras vidare till förbränning i

Sundsvall och Borlänge. Denna hantering sköts helt av entreprenörer:

Gästrike Avfallshantering AB som sköter omlastningen och Sundsvall

Energi respektive Borlänge Energi som sköter förbränningen.

Det matavfall som hushåll och verksamheter sorterat körs av sopbilarna

till Forsbacka, där det komposteras i en sluten komposteringsanläggning.

Komposteringen utförs av en entreprenör, Neova.

Mängder

Mängden säck och kärlavfall till brännbart som samlades i under 2009

var 25 254 ton. Mängden komposterbart uppgick till 9 362 ton.

Problem och framtida behov

Det har identifierats ett flertal problem och behov av förändringar i

avfallshanteringen:

Nedskräpning, till exempel att hushållssopor otillåtet lämnas vid

återvinningsstationer.

Hämtning vid fritidshus behöver ses över eftersom de har lite andra krav

än vanliga villaägare. Fritidshus används bara under del av året och

permanenta kärlplaceringar går inte alltid att få till. Det är inte alltid

fritidshusägaren finns på plats då hämtning ska ske.

Framkomligheten till fritidshusen är oftast sämre vilket ställer ökade krav

på fordonen eller att alternativa hämtningsplatser arrangeras.

Viktbaserad taxa är en utredningsfråga för framtiden. Fördelen med

viktbaserad taxa är att alla betalar för den mängd man slänger. Nackdelar

kan vara risk för dumpning av avfall för att få lägre avgift.

Det finns ett antal fritidshus som saknar abonnemang och som därmed

måste ses över.

Bedömningsgrunden för när en fastighet ska ha ett abonnemang behöver

ses över. Hus i väldigt dåligt skick som inte nyttjas kanske inte ska behöva

ha abonnemang.

I vissa områden är det dålig sorteringskvalitet och låg utsorterad mängd av

komposterbart.

Butiker sorterar inte ut matavfall på bred front.


Fritidshus sorterar i dagsläget inte ut komposterbart avfall. Mängden är

sannolikt liten. Finns det behov av att styra över till hemkompostering eller

centralkompostering för fritidshusen?

Fastfrysning av påsar i kompostkärl vintertid samt lukt- och flugproblem

sommartid.

Grovavfall (inklusive trädgårdsavfall)

Definition

Grovavfall är skrymmande avfall som uppkommer i hushåll, till exempel

kasserade möbler, cyklar och madrasser.

Insamling

Grovavfall samlas huvudsakligen in via bemannade återvinningscentraler

dit hushållen åker och lämnas sitt sorterade grovavfall. Det finns tretton

återvinningscentraler i Gästrike Återvinnares område.

Grovavfall kan även hämtas vid fastighet efter beställning och då mot

avgift för transport och sortering. Det går också att hyra en container för

grovavfall.

Trädgårdsavfall från hushåll samlas in via återvinningscentraler. Det går

också att hyra en container.

Större fastighetsägare har på vissa håll grovsophämtning vid sina egna

fastigheter. Vissa bostadsrättsföreningar och liknande abonnerar på

container för grovavfall. Det är också vanligt att hushåll hyr tillfälliga

containrar för grovavfall.

Behandling

Trädgårdsavfall komposteras till största delen i Forsbacka av Neova, och

till en mindre del av Gästrike Avfallshantering.

Rent trä går antingen direkt till Gävle Energis kraftvärmeverk Johannes

för förbränning, eller så körs det till Forsbacka avfallsanläggning där

Gävle Energi har en entreprenör som flisar materialet innan det går

vidare till förbränning vid Johannes kraftvärmeverk.

Metallskrot skickas delvis till Stena Recycling, där materialet sorteras

och skickas till fragmenteringsanläggning i Hallstahammar för att

därefter bli ny råvara till järnverken och stålindustrin. Delar av

metallskrotet går till Forsbacka avfallsanläggning där det sorteras och

sedan säljs vidare på den så kallade spotmarknaden för vidare leverans

till industrin.

Fyllnadsmassor går till Forsbacka avfallsanläggning där det används som

konstruktionsmassor till vägar, planer och vallar inom området. En del

lagras även för att användas som sluttäckningsmaterial för deponi.


Brännbart grovavfall går till Forsbacka avfallsanläggning där det

omlastas för vidare transport till förbränningsanläggningarna i Sundsvall

och Borlänge.

Icke återvinningsbart material, såsom isolering, gips, fönsterglas,

deponeras på Forsbacka avfallsanläggning.

Mängder

Totalt samlades 27 173 ton grovavfall in under 2009. Den största andelen

viktmässigt bestod av trä, 30 %.



hanteringen av grovavfall:

Tillgänglighet, till exempel för dem som inte har bil.

Grovsopshantering i flerbostadshus.

Dumpning av grovavfall vid återvinningsstationer och i naturen är ett

problem, liksom dumpning av trädgårdsavfall i naturen.

Belastningen på återvinningscentraler är stor under högsäsong, och det

blir långa köer.

Latrin

Definition

Latrin uppkommer i de hushåll, främst fritidshus, som inte är anslutna till

det kommunala avloppsnätet eller har en egen enskild

avloppsanläggning.

Insamling

Latrin hämtas i speciella latrintunnor som ingår i abonnemanget för

latrinhämtning. Latrintunnorna ställs ut till hämtningsdagen.

Latrin från fritidshus hämtas varannan vecka under sommarperioden från

mitten av maj till mitten av september. Fritidshusen kan ha abonnemang

för hämtning vid den egna fastigheten eller för hämtning på en

gemensam uppsamlingsplats.

Latrin hämtas från ett fåtal permanentbostäder året runt.

En del fritidshusägare komposterar sin latrin i egen latrinkompost.

Behandling

Latrin komposteras i Forsbacka av Gästrike Avfallshantering AB.

Komposterat latrin används som anläggningsjord på Forsbacka

avfallsanläggning.


Mängder

Under 2008 samlades det in 77 ton latrin.



hanteringen av latrin:

Logistiken behöver ses över, i dagsläget är det mycket onödig körning och

hämtning längs vägar i dåligt skick

Det finns ”friåkare” som lämnar latrintunnor som de inte betalt för hos

Gästrike Återvinnare som vi måste komma till rätta med.

Latrinkompostering på egen fastighet, regler behöver ses över.

Det saknas mottagningsanordningar för latrin från fritidsbåtar.

Slam från enskilda avlopp

Definition

Slam från enskilda avlopp uppkommer i de hushåll som inte är anslutna

till det kommunala avloppsnätet utan har en egen enskild

avloppsanläggning.

Insamling

Tömningen av slam från enskilda avloppsanläggningar sker till största

delen under perioden mars till november. Den utförs av en entreprenör

(Sita 2010).

Tömning sker med konventionella slamtömningsfordon.

Behandling

Slam från enskilda avlopp i Ockelbo och Hofors tas emot vid

reningsverken i dessa kommuner. Slammet från reningsverken

komposteras sedan på Forsbacka avfallsanläggning.

Slam från enskilda avlopp i Gävle, Sandviken och Älvkarleby körs till

Forsbacka avfallsanläggning där det avvattnas och komposteras. Det

komposterade slammet används som anläggningsjord på Forsbacka

avfallsanläggning.

Urin från enskilda avlopp

Idag sker ingen separat insamling av urin i regionen. Det finns ett behov

att bevaka denna fråga eftersom frågan bedöms som viktigt för att hjälpa

regionen att nå de nationella målen för återföring av fosfor till produktiv

mark och åkermark. Däremot är den potentiella mängden fosfor från

enskilda avlopp för liten för att regionen som helhet skall nå de nationella

målen. VA:s andel av den potentiella fosforresursen är större. Viktig


fråga blir därför hur renheten på slam från kommunala VA skall kunna

återföras i större mängder för att målen ska kunna nås.

Mängder

Under 2009 samlades det in 25 497 ton slam.


Det har identifierats ett par problem och behov av förändringar i

hanteringen av slam:

Urinseparering kan bli aktuellt i framtiden, och då behöver mottagande och

hantering av urin ordnas. Möjlighet till återföring av urin till produktiv mark

behöver undersökas.

Ökat antal installationer av minireningsverk. Många olika modeller ställer

ökade krav på kunskaper om hur tömning ska utföras korrekt. Det finns ett

behov att få kunderna att lämna information om tömningsförfaranden innan

minireningsverk installeras. Annars finns det en risk att det installeras

minireningsverk som ska tömmas på ett sådant sätt (t.ex. avvattningsbil)

som idag inte är möjligt i denna region.

Latrin och slam från evenemang, campingplatser mm

Definition

Latrin från husvagnar och husbilar som töms i utslagsbackar på

exempelvis campingar. Slam från portabla toaletter som ställs upp under

särskilda evenemang.

Insamling

Gästrike Återvinnare sköter i nuläget ingen insamling från evenemang,

campingplatser och liknande. Förbundet behöver se över om det kan

anses innefattas i det kommunala ansvaret.

Behandling

Behandlingen av den här typen av avfall är densamma som övrig

hantering av latrin och slam från fritidshus.

Mängder

Okänt i dagsläget.


Ansvarsfrågan behöver redas ut.


Slam från fettavskiljare samt frityroljor mm

Definition

Slam från fettavskiljare samt frityroljor och matfetter uppkommer i

storkök, dagis, restauranger, matsalar, matbutiker med matberedning och

liknande.

Insamling

Fettavskiljare ska tömmas enligt vad som anges i gällande standard (som

år 2010 är SS-EN 1825), så ofta att den alltid fyller avsedd funktion och

att inga olägenheter uppstår, eller enligt beslut från VA-huvudmannen. .

Fettavskiljare töms enligt ett schema.

Tömning av slam från fettavskiljare utförs av en entreprenör (Sita 2010).

Verksamheter som ger upphov till frityroljor och andra matfetter ska ha

avtal för hämtning av avfallet med någon av förbundets entreprenörer.

Entreprenörerna tillhandahållet uppsamlingskärl och hämtar dessa.

Entreprenörer 2010 är Svensk Fettåtervinning samt Sveprol

Fettförädling.

Behandling

Slammet från fettavskiljare körs till Forsbacka avfallsanläggning där det

avvattnas och komposteras.

Frityroljor och andra matfetter transporteras till reningsanläggning i

Norrköping. Vatten, sot, matrester och andra föroreningar avlägsnas. Den

renade produkten används som råvara inom kemisk/teknisk

processindustri för att framställa tvål- och tvättprodukter, stearin mm.

Mängder

Under 2008 samlades det in 2 115 ton fett från fettavskiljare. Dessutom

samlades det in 78 ton frityrfett för återvinning från restauranger och

storkök i regionen.



hanteringen av fettavskiljare:

Befintliga fettavskiljare är ofta för små.

Många fettavskiljare töms för sällan för att de ska skilja av fett tillräckligt

väl, vilket leder till att fett kommer ut i spillvattennätet.

Rutiner behöver förbättras i bygglovsprocessen för att säkerställa att de

fettavskiljare som installeras blir rätt dimensionerade.

Nyttjanderättshavarnas och fastighetsägarnas egenkontroll över sina

fettavskiljare är i princip obefintlig.

Nyttjanderättshavare och fastighetsägare genomför inte funktionskontroller

av sina fettavskiljare.


Oklara ansvarsförhållanden mellan fastighetsägare och

nyttjanderättshavare.

Gästrike Vatten och Sandviken Energi behöver avsätta mer resurser än

idag för tillsyn, handläggning och uppföljning av frågor om fettavskiljare.

Farligt avfall från hushåll

Definition

Farligt avfall uppkommer i de flesta

hushåll i större eller mindre

omfattning. Det är till exempel

kemikalier, batterier, lampor och

elavfall.

Insamling

Kemikalier från hushåll samlas

huvudsakligen in via bemannade återvinningscentraler. Kemikalier

samlas också in via den rullande miljöstationen som en gång per år

besöker ett trettiotal platser i Gästrike Återvinnares område.

Asbest och impregnerat trä samlas huvudsakligen in via bemannade

återvinningscentraler.

Insamling och behandling av batterier, lampor och elavfall beskrivs

under avsnitt Avfall som omfattas av producentansvar i denna bilaga.

Behandling

Kemikalier från hushåll behandlas via en entreprenör (DAKA 2010) som

levererar avfallet till olika behandlingsanläggningar för farligt avfall.

Asbest skickas till Forsbacka avfallsanläggning där det deponeras i

separata celler, skiljt från övrigt avfall.

Impregnerat trä går även det till Forsbacka där det krossas och sedan

skickas vidare till godkänd anläggning för förbränning. I dagsläget är det

Sakabs anläggning i Kumla samt Vattenfall Värme i Uppsala.

Mängder

Totalt samlades det in 1 415 ton farligt avfall, varav 64 % bestod av

impregnerat trä.



hanteringen av farligt avfall:

Tillgängligheten att lämna sitt farliga avfall.

Kunskapen hos hushållen om hur man hanterar sitt farliga avfall behöver

förbättras.


Kunskapen hos mindre verksamhetsutövare behöver förbättras.

Avfall från fartyg i hamn

Definition

Avfall från fritidsbåtar utgör hushållsavfall och omfattas av den

kommunala renhållningsskyldigheten. Avfallen kan vara hushållsavfall,

toalettavfall, olja och farligt avfall. Även fartyg som inte är fritidsbåtar,

t ex fiskebåtar och lastfartyg, kan generera avfall som är med

hushållsavfall jämförligt.

Insamling

Sjöfartsverket reglerar i sina föreskrifter vilka mottagningsanordningar

som ska finnas i hamnar och kraven riktar sig till den som bedriver

hamnverksamheten. Berörda avfallsslag regleras i avfallsförordningen.

Det gäller oljeavfall, fast avfall, toalettavfall och rester av andra skadliga

ämnen som ska transporteras bort genom kommunens försorg.

Insamling och sortering av avfall följer samma principer som i övrigt

regleras av den lokala renhållningsordningen och övrig lagstiftning.

Behandling

Det sorterade avfallet omhändertas och behandlas som övrigt insamlat

hushållsavfall.

Mängder

Oklart vilka mängder som hanteras från hamnar idag.


Det har identifierats ett par problem och behov av förändringar i

hanteringen av avfall från fartyg:

Ansvarsfördelningen behöver klargöras.

Efterlevnad av den lagstiftning som finns.

Hantering av matavfall från utlandet och regler kring behandling av det

behöver undersökas.

Hundlatrin och avfall från allmänna papperskorgar

Definition

Kommunernas har som markägare ansvar för renhållningen på allmänna

gator, torg och parker. Som ett led i detta ordnar kommunen insamling av

avfall i allmänna papperskorgar och hundlatrintunnor. Avfallet är

jämförligt med hushållsavfall och kommunen är därmed ansvarigt för

bortforslandet av detta avfall.


Insamling

Detta avfall ansvarar kommunen för via sin tekniska förvaltning.

Behandling

Avfallet behandlas som liknande avfall, det vill säga går till förbränning.

Mängder

Okänt vilka mängder som hanteras årligen av de olika kommunerna.


Ansvarsförhållanden behöver klargöras.

3.3 Avfall som omfattas av producentansvar Avfall som omfattas av producentansvar innebär att den som tillverkar en

produkt är skyldig att samla in och ta om hand om det avfall som uppstår

när produkten tjänat ut. Producentansvaret definieras i olika förordningar.

Syftet med att ha producentansvar är att få fram mer resurssnåla

produkter som är lättare att

återvinna och som inte innehåller

farliga ämnen. Nedan beskrivs de

sex avfallslag som idag omfattas

av producentansvar.

Enskilda företag kan själva välja

att organisera omhändertagandet

av sina uttjänta produkter. Oftast

väljer företag inom branscher med

liknande producentansvar att gå

ihop i olika materialbolag för att

administrera verksamheten.

Tidningar och förpackningar

Definition

Tidningar och förpackningsmaterial som omfattas av producentansvar.

Glas-, metall-, plast- och pappersförpackningar omfattas.

Insamling

Producentansvar för tidningar och förpackningar har funnits sedan 1994.

Insamling sker via 112 återvinningsstationer runt om i regionen. Olika

insamlingsentreprenörer sköter insamlingen av de olika

förpackningsmaterialen, på uppdrag av FTI.

Behandling

Plast sorteras efter plastsort. Rena plastkvaliteter kan användas som

råvara för att bli nya plastprodukter. Blandade plaster kan återvinnas som

till exempel pallklossar eller liknande. Mjuka plastsorter från vår region

förbränns och energin utnyttjas i cementindustrin. Från och med 2010


kommer även de mjuka plasterna som till exempel plastkassar att

materialåtervinnas.

Pappersförpackningar sorteras och rensas. Olika papperskvaliteter kan

återvinnas som råmaterial till nya papperskvaliteter. Papper kan

återvinnas upp till sju gånger innan fibrerna är utslitna. Då används

materialet som bränsle.

Glas sorteras, rensas och krossas och återanvänds som ny glasråvara till

nya glasförpackningar eller till byggnadsisolering.

Metallförpackningarna sorteras så att stål separeras från aluminium. Stål

blir nytt stål och används bland annat i järnvägsräls och armeringsjärn.

Aluminium smälts ner och används i nya förpackningar eller i

motordelar.

Tidningar återvinns till nytt tidningspapper eller till hushålls- eller

toalettpapper. Pappersfibrerna kan återvinnas upp till sju gånger innan de

är utslitna och går till förbränning.

Tabell 6. Nationella insamlingsmål för förpackningar

Insamlingsmål Resultat nationellt 2009

Förpackningar totalt Från och med år 2009:

60 % varav minst 55

procentenheter utgör

materialutnyttjande

Total

återvinningsgrad

76,7%

Förpackningar av

glas

70 %

materialutnyttjande

90 %

materialutnyttjande

Förpackningar av

metall, exklusive

dryckesförpackningar

70 %

materialutnyttjande

72,9% %

materialutnyttjande

Förpackningar av

papper, papp, kartong

och wellpapp

65 %

materialutnyttjande

74,2 %

materialutnyttjande

Förpackningar av

plast, exklusive

dryckesförpackningar

70 % varav minst 30

procentenheter utgör

materialutnyttjande

tillbaka till plast

30,8 % varav 27 %

materialutnyttjande

Tidningar 75 % insamlingsgrad 91 % insamlingsgrad

Mängder

Totalt samlades det in 14 901ton tidningar och förpackningar in i vår

region 2009.




hanteringen av tidningar och förpackningar:

Tillgänglighet, både i glesbygdsområden och i centrala stadsdelar.

Tillgänglighet för personer med funktionshinder.

Överfulla behållare.

Behov av nya och flyttade återvinningsstationer

Nedanstående tänkbara behov kommer att diskuteras i samråd mellan

Förpacknings- och tidningsinsamlingen AB, Gästrike Återvinnare och

kommunerna.

Tabell 6. Behov av nya och flyttade återvinningsstationer

Kommun Område/behov Kommentar

Gävle Hemlingby Ca 1 300 invånare

Fridhem/Höjersdal Ca 2 500 invånare

Centrala Gävle Ca 40 fastigheter i centrala Gävle

söder om Gavleån saknar

fastighetsnära insamling.

Motsvarande siffra norr om

Gavleån är okänd.

Centrala Gävle Återvinningsstationer saknas helt

och hållet.

Norra Stigslund

Forsby

Bomhus Preem

Kastsjö

Bör flyttas, betjänar fåtal hushåll.

Bomhus

Björsjöhöjden

Bomhus runt norra

Nyvallsvägen

Norrsundet Är lokaliseringen rätt?

Valbo området vid

Åbyvallen

Ca 1 750 invånare

Valbo Åbrinken-

Tallåsen-

Trollsveden

Ca 1 000 invånare

Valbo Bäck och

Västbyggeby

Ca 1 000 invånare


Kommun Område/behov Kommentar

Hofors Norra centralorten Ca 1 000 invånare

Born Ca 400 invånare

Östra Robertsholm Ca 220 invånare

Ockelbo Vid någon strategisk

väg, ev vid

Munterbacken

Sandviken Hedgrind-Örta-

Lassas

Ca 1 000 invånare

Centrala Sandviken Fem återvinningsstationer varav

ett par troligen kan flyttas

Klangberget Ca 1 500 invånare

Kungsgården östra

delen

Storvik Är återvinningsstationerna rätt

placerade?

Älvkarleby Skutskär Älvboda Ca 1 500 invånare

Skutskär Kolningen Ca 1 000 invånare

Älvkarleby Återvinningsstationen ligger för

avsides

Däck

Definition

Ansvaret omfattar däck utan fälg.

Insamling

Sedan 1994 omfattas däck av producentansvar som innebär att de som

sätter däck på marknaden också ansvarar för dem när de tjänat ut. Svensk

Däckåtervinning AB (SDAB) organiserar omhändertagandet och

återvinningen av däck i Sverige. Däcken samlas in via återförsäljare av

däck som däck- och bilverkstäder. Mindre verkstäder kan lämna

insamlade däck till större verkstäder för att volymerna som hanteras inom

systemet ska bli större. SDAB har ett volymkrav på 300 däck innan de

kan avropas för hämtning.

Behandling

Efter insamling sorteras däcken efter kvalitet, där de bästa går till

regummering vilket är det miljömässigt bästa alternativet. Av övriga


däck går de flesta, drygt 50 %, till energiutvinning inom cementindustrin

och i värmeverk. Däckklipp används som väg- och konstruktionsmaterial

på deponier medan andra däckrester blir till exempel sprängmattor.

Gummit kan även återanvändas som råvara till olika beläggningar,

isoleringsmaterial, inblandningar i asfalt med mera.

Mängder

Genomsnittliga mängden däck i Sverige är 8 kg per kommuninvånare,

vilket ger totalt för vår region 1 250 ton under 2009.



hanteringen av däck:

Däck dumpas ofta i soprum, i källare och andra utrymmen vilket är ett stort

problem för många fastighetsägare. Möjligheten att kunna göra sig av med

däcken på ett riktigt sätt bedöms inte vara tillräcklig.

Att ta emot däck på återvinningscentraler skulle öka tillgängligheten men

flera frågor måste i så fall lösas. Hur ska däck på fälg hanteras?

Producentansvaret gäller inte fälg. Vad blir kostnaden för att personal på

återvinningscentralerna ska fälga av? Finns det entreprenörer? Hur ska

kostnaden för detta fördelas?

Batterier

Definition

Omfattar alla typer av batterier, både miljöfarliga och icke-miljöfarliga,

engångsbatterier, uppladdningsbara eller inbyggda.

Insamling

Från och med 2009 är det producentansvar på batterier. Det gäller

samtliga batterier, såväl lösa som inbyggda, miljöfarliga som icke-

miljöfarliga. El-kretsen är det största

materialbolaget som hanterar batterier,

framför allt batterier mindre än 3 kg.

Blybatteriretur är ett annat materialbolag

som huvudsakligen hanterar blybatterier.

Småbatterier kan lämnas i batteriholkar eller

på återvinningscentralerna, medan större

batterier (över 3 kg), industribatterier eller

bilbatterier lämnas till verksamhetsutövare.

Bilbatterier tas även emot på

återvinningscentralerna.


Behandling

Enligt den nya batteriförordningen får inga batterier deponeras.

Batterierna sorteras numera efter sitt kemiska innehåll. Alkaliska och

brunstensbatterier återvinns till 100 %. Småbatterier skickas till Finland

för återvinning. Miljöfarliga batterier handskas på olika sätt. Kadmium

från Ni-Cd batterier återanvänds i nya batterier, medan nicklet återvinns

till stålindustrin. Batterier med kvicksilver upparbetas för att kvicksilvret

ska kunna separeras och omhändertas till slutförvaring. Andra metaller

som kan finnas i batterier separeras för att kunna återvinnas. Blybatterier

skickas till återvinning för att bli nya blybatterier.

Mängder

Via återvinningscentralerna och batteriholkarna samlas 34 ton

småbatterier och 95 ton bilbatterier in. Med en genomsnittlig förbrukning

av småbatterier på 0,4 kg och en återvinningsgrad på 70 % så borde

ytterligare 9 ton samlas in via andra vägar i vår region. För blybatterier

finns inga siffror hur mycket som samlas in totalt i vår region.


Idag samlas batterier in via så kallade holkar i butiker. Insamlingssystemet

behöver ses över, från insamlingsplatser till finansiering.

Elektriska och elektroniska produkter

Definition

Elektriska och elektroniska produkter omfattar produkter som är

beroende av ström eller spänning, och som har vissa funktioner.

Exempelvis hushållsapparater, IT-utrustning, belysning, verktyg,

leksaker, automater, medicinteknisk och övervakningsutrusning.

Insamling

Producentansvaret för elektriska och elektroniska

produkter har funnits sedan 2005. El-kretsen

bildades redan 2001 med uppdrag från

producenterna att omhänderta uttjänta

elprodukter. El-kretsen är det materialbolag som

ansvarar för insamlingen av vitvaror, kyl och

frys, diverse elektronik, raka lysrör, lågenergi-

och glödlampor. Hushållen kan lämna sina uttjänta elprodukter till


Behandling

Äldre kylar och frysars köldmedia och isolering kan innehålla freoner

som tas omhand. Metaller och plaster återvinns som råvara i nya

produkter. För elektronik och vitvaror så plockas miljöfarliga delar bort

så att metaller av olika slag kan återvinnas, tillsammans med en del


plaster och glas. Övriga plaster och andra delar går till energiutvinning i

kraftvärmeverk. Lågenergilampor och lysrör innehåller kvicksilver som

omhändertas. Glaset renas och återvinns. Metaller och plaster

materialåtervinns och energiutvinns.

Mängder

Totalt samlades det in 2 935 ton elavfall i vår region 2009. 98,5 % av

detta samlades in via återvinningscentralerna.


Det finns behov av att kunna lämna sin småelektronik på fler platser än på

återvinningscentralerna. Fler insamlingssystem liknande batteriholkar?

Vem tar kostnaden för att öka tillgängligheten?

Bilar

Definition

Sedan 1998 har personbilar omfattats av producentansvar. Det innebär att

tillverkaren eller den som har fört in bilen i landet är skyldig att ta emot

den gratis, och se till att material och andra komponenter återanvänds

eller återvinns. Undantaget är om bilen saknar väsentliga delar som

katalysator, växellåda eller motor. Sedan 2007 omfattas även skrotbilar

av producentansvar.

Insamling

I huvudsak kompletta bilar kan lämnas till en auktoriserad

bilskrotningsfirma. I vår region finns det flera auktoriserade

bilskrotningsföretag. Bilproducenterna har bildat ett gemensamt

mottagningssystem för skrotbilar.

Övergivna skrotbilar på kommunal mark faller under kommunalt

renhållningsansvar, om skrotbilen bedöms utgöra en olägenhet. På

enskild mark eller tomtmark är det markägaren som ansvarar för att den

förvaras säkert ur miljösynpunkt. På allmän vägmark, dvs allmänna vägar

utanför tätort samt parkeringsfickor och rastplatser längs dessa, är

Vägverket ansvarig för skrotbilar. På övrig allmän mark är det

kommunen som beslutar om hämtning och skrotning av fordonsvrak.

Med fordonsvrak menas fordon som är i dåligt skick, övergivet samt har

ett mycket lågt värde.

Det är alltid ägaren av fordonen som ansvarar för sin egendom, och

kostnaden för flytten kan debiteras ägaren. Eventuell skrotningsersättning

tillfaller kommunen eller Transportstyrelsen. Däremot ska en ägare

beredas möjlighet att själva forsla bort sitt fordon. Har en ägare inte getts

denna möjlighet kan det leda till att ägaren har rätt till ersättning för sitt

fordon.


Behandling

I dagsläget återvinns eller återanvänds 85 % av materialet i skrotbilarna.

Metallkomponenter som innehåller koppar, aluminium, magnesium och

bly återvinns, likaså glas och airbags. Plast plockas bort men återvinns

inte. Oljor tappas ur olika system i bilen och energiutnyttjas. Bromsoljor,

spolarvätska och kylarvätska återvinns medan vissa köldmedier och

oljefilter destrueras. Katalysatorer och batterier återvinns.

Funktionsdugliga reservdelar tas till vara och säljs.

Mängder

Okänt hur stor mängd skrotbilar som hanteras i vår region.


Övergivna skrotbilar ingår i det kommunala ansvaret men hur ska

omhändertagandet finansieras?

Läkemedel

Definition

Sedan december 2009 är det producentansvar på läkemedel.

Producentansvaret omfattar inte farligt avfall som kommer från

hushållen, vilket innebär att cytostatika och cytotoxiska läkemedel

fortfarande omfattas av det kommunala ansvaret.

Insamling

Producentansvaret innebär att apoteksbolagen är skyldiga att ta emot

läkemedelsavfall och att det transporteras bort på ett hälso- och

miljömässigt godtagbart sätt. Producenterna är också skyldiga att

informera om möjligheten att lämna tillbaka läkemedelsavfall till

apoteksbolagen. Läkemedel som är farligt avfall ska fortfarande samlas

in via kommunens försorg. Kasserade kanyler kan som tidigare samlas in

genom de olika apoteksbolagen efter avtal med kommunen.

Behandling

Insamlat läkemedelsavfall destrueras.

Mängder

Okänt hur stora mängder läkemedelsavfall som hanteras i regionen.



hanteringen av läkemedel:

Är antalet platser att få lämna sitt läkemedelsavfall tillräckligt?

Är informationen till konsumenterna om hur de ska hantera sitt

läkemedelsavfall tillräcklig?


Den fortsatta hanteringen av kasserade kanyler måste klargöras.

3.4 Avfall från kommunala verksamheter

Slam från avloppsreningsverk

Gästrike Vatten

I regionen finns ett antal reningsverk där slammet avskiljs från det

inkommande spillvatten. Slammet separeras och förtjockas under

reningsverksprocessen. Inom Gävle kommun finns tre verk där slammet

måste hanteras separat, i Hofors kommun samlas allt till ett verk, i

Ockelbo kommun samlas allt till ett verk och i Älvkarleby kommun till

ett verk.

I Gävle som enda verk (Duvbacken) rötas slammet och rötgasen

användes i dagsläget till att värma anläggningen, samt att producera

intern elenergi. Efter rötning och avvattning transporteras slammet till

Forsbacka liksom slammet från i huvudsak samtliga övriga anläggningar

för att utgöra en del i den anläggningsjord som produceras där och som

bl.a. användes till täckjord vid bl.a. Forsbackatippen. I slammet från

Duvbacken är halterna av koppar och zink för höga för annan användning

i dagsläget.

Slammet från verket i Skutskär transporteras till Dragmossen för

tillverkning av anläggningsjord och täckning av tipp.

Volymer och belastningsmässiga data från de olika anläggningarna

redovisas i årliga miljörapporter för respektive verk. Huvudsakliga data i

nedanstående tabell.

Namn Totalt ton TS

Slam från externa anläggningar ton TS

Duvbacken

≈1 300 Varav ≈10 ton TS från Hedesunda när

slambädd är full

Hedesunda ≈30

Norrsundet ≈120

Hofors ≈280 Inkl. slam från Torsåker och Bodås

Ockelbo ≈150 Varav ≈50 ton TS från enskilda

brunnar, Jädraås, Lingbo och Åmot

Älvkarleby ≈190

Totalt Gästrike

Vatten

≈2 100

Sandviken Energi

Samtliga reningsverk i kommunen kör sitt slam till Hedåsens

avloppsreningsverk i Sandviken för rötning. Under sommarhalvåret kör


dock Storviks avloppsreningsverk ut en större del av slammet på

vassbäddar. Mängden slam från de övriga avloppsverk i kommunen som

förs till Hedåsens för rötning under 2009 uppgick till 8 153 m3 med en

uppskattad TS-halt på 2,5 %. Slammängden från de externa

reningsverken mäts då slambilen pumpar i det i reningsverken. Enskilda

slamavskiljare töms inte längre på nätet.

Den totala mängden rötat slam från samtliga avloppsreningsverk i

Sandvikens kommun uppgick 2009 till 3 683 ton med en TS-halt på ca

22 %. Det rötade slammet körs till EcoNova i Älvkarleby och

komposteras.

Mängden grovrens från Hedåsens reningsverk beräknas genom antalet

tömda dumperlådor till Forsbackatippen och uppgick under 2009 till ca

43 ton. Sanden återanvänds i verksamheten.

Sand från gatusopning

Sand som sopas upp från gator tas om hand för återvinning. I Sandvikens

kommun så läggs det ut omkring 1 100-1 200 ton sandningssand per

vinter. Av detta sopas ca 800 ton upp igen. Detta transporterades under

2009 till Skanska asfaltverk för at återanvändas i ny asfalt. Den mängd

rännstensrens som uppkommer behandlas olika beroende på varifrån

renset kommer. Rens från ytterområdena läggs på egen tipp medan rens

från innerområdena transporteras till Forsbacka avfallsanläggning för

destruktion. Den fortsatta hanteringen är under upphandling.

3.5 Övrigt avfall från industrier och verksamheter Då verksamhetsavfall inte omfattas av kommunalt ansvar saknas en

heltäckande statistik för dessa typer av avfall. Verksamhetsavfallet kan

antingen omhändertas regionalt eller så transporteras det till anläggningar

utanför vår region.

Regionen domineras av två olika typer av industrier, stålindustrin och

pappersindustrin. Båda ger upphov tillstora mängder avfall.

Avfall från stålindustrin deponerades i stor utsträckning tidigare. Idag

arbetar företagen med att försöka minska deponeringen genom att hitta

olika sätt att både minska uppkomsten av avfall men också genom att se

på avfallet som en restprodukt som kan ha andra användningsområden.

Ovako i Hofors är ett bra exempel på hur produktionsprocesser kan

förändras för att i stället för avfall generera restprodukter som kan

användas som råvara för andra industriers framställning av olika stål och

asfaltsprodukter med mera. Vanligt förekommande avfall från

stålindustrin är slagg men även slam, glödskal, slipmull och spån.

Avfall från pappersindustrin består till stor del av returfibrer, olika slam

och bark. Exempel på avfall som går till deponi är grönlutslam, kalkgrus

och spillkalk. Även pappersindustrin jobbar med att förändra sina


processer så att så mycket som möjligt går tillbaka i processen. En del

material som uppstår i processen kan komposteras, som barkslam.

Flera av de största industrierna, t ex Korsnäs, har egna deponier som tar

emot deras egna avfall. För andra verksamheter levereras avfallet till

exempel till Forsbacka avfallsanläggning. Under 2008 stod det

kommunala hushållsavfallet och avfall från behandling av kommunalt

avloppsslam för ca 40 % av de mottagna mängderna på anläggningen. Av

det övriga avfallet som behandlas eller bortskaffas på anläggningen är

andelen bygg- och rivningsavfall störst med 20 %. Resterande avfall som

hanteras är branschspecifikt industriavfall som fiber- och hydroxidslam,

flusspat och kaolinlera, övrigt industriavfall som plaster, metaller, trä och

utsorterat brännbart avfall, avfall från energiutvinning som flygaska och

slagg samt övrigt avfall som oljeavfall, impregnerat trä och förorenade

jordmassor.


4 Ekonomi Avfallsekonomin ska fungera tillsammans med det övergripande målet

hållbar utveckling. Nedan följer en översikt över dagens avfallsekonomi

och en beskrivning över hur det används i Gästrike Återvinnares

miljöarbete.

4.1 Förr och nu Fokus för avfallshanteringen har förändrats under de två senaste

decennierna. Tidigare låg fokus på att bli av med avfallet och på

hygieniska aspekter. Idag ligger fokus i större utsträckning på

miljöhänsyn och effektivt resursutnyttjande. Denna ökade komplexitet

medför ökade kostnader för hanteringen.

Under de senaste åren har kostnaderna för avfallshanteringen ökat bland

annat på grund av:

mer komplicerad hantering av avfall med ökad sortering och specialiserad

behandling,

skatt på avfall som deponeras,

skatt på avfall som förbränns samt

ökad allmän kostnadsnivå i samhället.

4.2 Principer och övergripande mål inom avfallsekonomin Avfallsekonomin styrs av uppsatta miljömål. Relevanta principer för

avfallsekonomin är:

Hållbar utveckling. Grundprincipen för att utvecklingen ska anses hållbar är

att kommande generationer inte ska få försämrade möjligheter att

tillgodose sina behov.

Förorenaren betalar. Denna princip innebär att man själv ska stå för de

miljökostnader man orsakar.

Avfallshierarkin. Den innebär att avfallet ska hanteras så miljöanpassat

som möjligt. Det miljömässigt bästa alternativet är att avfallets mängd ska

minimeras. Har avfallet väl uppstått bör det återanvändas. Därefter är det

miljöbästa alternativet om avfallet återvinns för att sedan följas av

energiutvinning. Deponering ska vara sista alternativ.

Ovanstående principer innebär att de olika sätten att behandla avfallet ska

ha en miljöekonomisk koppling. Avfallsavgifterna bör spegla att de

miljösämsta alternativen har de högsta miljökostnaderna. På det sättet

skapas en miljöstyrande taxa. De ekonomiska styrmedlen och målen

måste stå i god relation till varandra om miljömålen i denna

renhållningsordning ska kunna nås.


4.3 Ekonomiska styrmedel för att nå målen Förutom administrativa styrmedel i form av lagar och förordningar och

informativa/kommunikativa styrmedel finns det ett antal ekonomiska

styrmedel att tillgå för att nå de uppsatta målen. De vanligast

förekommande i avfallssammanhang är:

skatter

miljöavgifter

panter

differentierade taxor.

De ekonomiska styrmedlen har sin grund i miljöbalken och

kommunallagen.

Skatt

Skatt som miljöstyrning inom avfallsområdet är en relativt ny företeelse.

Skatt på avfall som deponeras infördes år 2000. Syftet med deponiskatten

har varit att minimera deponering som behandlingsmetod. Denna skatt

har varit synnerligen effektiv som styrmedel. Mängden hushållsavfall

som deponeras har minskat med mer än 80 % under de senaste tio åren,

visar statistik från branschorganisationen Avfall Sverige för åren 1998 –

2008.

I juli år 2006 infördes skatt på hushållsavfall som skickas till

förbränning. Syftet med skatten var att stimulera till ökad återanvändning

och materialåtervinning av avfall. Skattebeloppet per ton avfall beror på

om anläggningen producerar el och hur effektivt den i så fall produceras.

Riksdagen har beslutat att denna skatt ska tas bort från och med

1 september år 2010, eftersom skatten inte har kunnat konstrueras så att

den fått några mätbara miljöeffekter.

Avfallshanteringen påverkas även av skatt på utsläpp av koldioxid från

fossila bränslen. Regeringen har föreslagit att denna skatt ska höjas med

1 öre per kilo koldioxid för att kompensera skattebortfallet när skatten tas

bort på avfall som förbränns, se ovan.

Miljöavgifter

Miljöavgifter och subventioner används i första hand för att korrigera

externa effekter. Som exempel kan man ta en verksamhet som smutsar

ned i naturen. Genom en miljöavgift fördyras verksamheten. Det nya,

högre priset avspeglar de samhällsekonomiska effekterna,

miljökostnaderna, bättre än det gamla priset. Man kan också säga att

staten går in och agerar ägare av till exempel frisk luft och rent vatten.

Inom avfallsområdet är de vanligaste miljöavgifterna

förpackningsavgifter och bilskrotningspremier. Producenterna bestämmer

själva hur stor avgiften på produkterna, t.ex. förpackningar, ska vara.


Bilskrotningspremier beslutas av staten. Inom VA finns särskilda

reningsavgifter för att stimulera separat omhändertagande av flytande

biologiskt avfall, alternativt att behandlas vid reningsverken till

självkostnadspris.

Panter

Pantsystemet har tidigare varit det vanligaste ekonomiska styrmedlet på

avfallsområdet. I Sverige finns en lång tradition av pantsystem. Idag är

det fortfarande ganska vanligt, men huvudsakligen på avfall som

omfattas av lagen om producentansvar för förpackningar.

Differentierade taxor

Ekonomisk styrning i form av differentierade taxor är den styrform som

vunnit mest mark i Sverige under senare år. Differentieringen syftar till

att skapa ytterligare ett incitament för kunderna att hantera sitt avfall på

ett så miljömässigt bra sätt som möjligt. I arbetet med målet att minska

mängden osorterat avfall är differentierade taxor ett viktigt instrument.

En differentiering av renhållningstaxorna är också en viktig del i den

pedagogiska kommunikationen kring miljönytta. Differentieringen i sig

är bärare av miljöpedagogiska signaler. Det blir synligt för var och en att

ett mer miljöanpassat agerande är bättre för samhällsekonomin, något

som avspeglar sig direkt i den egna plånboken.

I arbetet med differentiering av renhållningstaxor är det viktigt att ha med

några grundläggande principer. Differentieringen ska ha en miljömässig

grund. Vidare måste en differentiering av taxan vara reell, d.v.s.

alternativen som differentieras måste vara ekonomiskt möjliga för

kunden. Dramatiska skillnader i taxenivåerna stimulerar en ekonomisk

suboptimering där det individuellt rationella inte leder till ökad

miljönytta. För små skillnader leder å andra sidan inte till avsedd

miljönytta.

Viktigt att komma ihåg är också att en differentierad taxa inte fungerar

som enskild företeelse. Den måste kombineras med att kunderna får

möjlighet att agera i enlighet med de uppsatta målen och med de signaler

som differentieringen bär med sig. Den måste också kombineras med en

seriös kommunikation där syftet med den ekonomiska miljöstyrningen

klargörs på ett tydligt sätt.

Differentiering av taxor har dock inte samma styrande effekt på alla

kunder. Boendeformer, inkomstnivåer och praktiska möjligheter är

avgörande för vilken effekt differentieringen bär med sig.

Lagstöd för kommunens avfallstaxa

Avfallsekonomin regleras i miljöbalken och knyter an till de lagar som

reglerar avfallshanteringen:


Miljöbalken 27 kap. § 4–7 Renhållningsavgift. Här beskrivs

renhållningsavgiften, periodiska avgifter och självkostnadsprincipen. Den

sistnämnda principen är viktig i avfallssammanhang. Verksamheten ska

inte bedrivas i vinstsyfte och får således heller inte generera något

överskott. Här regleras också att renhållningsavgiften ska antas av

kommunfullmäktige samt bestämmelserna kring producentavgifter.

I 5 § finns den skrivning som möjliggör en miljöstyrning av

renhållningsavgiften i form av differentierade taxor. I andra stycket står det

”Avgiften får tas ut på ett sådant sätt att återanvändning, återvinning eller

annan miljöanpassad avfallshantering främjas”. I praktiken innebär detta att

självkostnadsprincipen inte behöver följas när det gäller enskilda

avfallsslag eller tjänster. Miljömålen är istället de övergripande.

Likställighetsprincipen från kommunallagen gäller av praxis. Det innebär att

alla kommuninnevånarna är likställda när det gäller rättigheter och

skyldigheter, samma avgift ska tas ut för samma prestation. I praktiken

betyder det till exempel att ett villahushåll som ligger långt ut på landet ska

betala samma avgift som ett villahushåll i tätort trots betydligt längre

transporter.

4.4 Avfallstaxan i Gävle, Hofors, Ockelbo, Sandviken och Älvkarleby Avfallstaxan bekostar flera olika tjänster:

Hämtning av hushållssopor, från eget kärl eller gemensamt

soprum/hämtställe. Hushållssoporna körs sedan till förbränning eller

kompostering.

Behandling av hushållssopor, det vill säga förbränning eller kompostering.

Bemannade återvinningscentraler som tar emot farligt avfall, grovavfall,

batterier, kylar, frysar och elavfall. I regionen finns 13 bemannade

återvinningscentraler.

Kommunikation. Kommunikationsenheten planerar för information, svarar

på frågor, gör trycksaker bland annat broschyren Ren Information som

delas ut till alla hushåll, tar emot studiebesök och kommunicerar via

webben. En avfallspedagog arbetar ute på skolorna.

Planering. Ta fram avfallsplan, föreskrifter och taxesystem och följa upp

dessa. Utredningar, upphandlingar och kvalitetsarbete.

Kundservice, bland annat fakturering och handläggning av ärenden.

Avfallstaxan bekostar däremot inte insamling av tidningar och

förpackningar via återvinningsstationer. Dessa bekostas av

producenterna.

Grundavgift och hämtningsavgift

Avgiften för hushållsavfall består av två delar: grundavgift och

hämtningsavgift.


Grundavgift

Grundavgiften är kopplad till boendeform och ska betalas av alla.

Grundavgiften kan i delas in i administrativa kostnader och

servicekostnader. Bland de administrativa kostnaderna finns till exempel

avfallsplanering, utvecklingsarbete, arbete med miljöledningssystem,

kvalitet och uppföljning samt allt som har med kundkontakter att göra

som till exempel kundsystem, fakturering och information till kunder. De

administrativt relaterade kostnaderna nyttjas av samtliga kunder.

Lite annorlunda är det med servicekostnaderna i grundavgiften. Ganska

stor del av dessa kostnader är från insamling och behandling av

hushållens grovavfall och farliga avfall. Här återfinns till exempel

kostnader för de bemannade återvinningscentralerna som tar emot

grovavfall och farligt avfall. Genomgående använder hushåll i villor

servicerelaterade tjänster i högre grad än hushåll i lägenheter.

Kommersiella verksamheter använder serviceavgiftsrelaterade tjänster i

låg grad.

Storleken på grundavgiften är bland annat beroende av den interna

organisationen och administrationen, men framför allt styrs den av vilken

servicenivå kommuninnevånarna ges när det gäller möjligheter att bli av

med grovavfall och farligt avfall.

En annan del i grundavgiften är kostnaderna för behandling av hushållens

farliga avfall. Identifiering och behandling av detta avfall är mycket dyrt.

Miljömålet är naturligtvis att samla in så mycket farligt avfall som

möjligt så att det kan omhändertas på ett så miljöriktigt sätt som möjligt.

Paradoxen i detta mål är att ju mer som samlas in och därmed skyddar

miljön, desto högre kostnader fås.

I grundavgiften ingår:

bemannade återvinningscentraler för sorterade grovavfall

och farligt avfall

kundtjänst

kommunikation

fakturering

avfallsplanering.

Hämtningsavgift

Hämtningsavgiften för hushållsavfall beror på vilken storlek kunden har

på sitt kärl eller sin container och hur ofta tömning sker.


I hämtningsavgiften återfinns allt som har med insamling och behandling

av behandling av hushållsavfall att göra. Här finns kostnader för transport

av avfall, fordon, löner för hämtningspersonal och så vidare.

Här återfinns också till exempel kostnader för drift av deponerings- och

komposteringsanläggningar. Går

avfallet till förbränning ska både

förbränningskostnad och transporter

finnas med här. Avfallsskatter

räknas också hit.

Här finns en möjlighet till

differentiering av taxan. Kunden

kan till exempel ges möjlighet att

påverka sin renhållningstaxa genom

val av behållarstorlek,

hämtningsfrekvens eller genom att

gå ihop med grannar i en

gemensamhetslösning.

Differentiering av

insamlingsavgifterna innebär att

taxan styr mot bättre sortering och

ökad återvinning i enlighet med återvinningshierarkin (se ovan Principer

och övergripande mål inom avfallsekonomin). Det kan till exempel

tillämpas så att avgifterna för osorterat avfall höjs kraftigt medan den

istället sänks för utsorterade avfallsfraktioner och behandling av farligt

avfall. Kunden kan härigenom påverka sin renhållningstaxa genom att

minimera mängden osorterat avfall.

I hämtningsavgiften ingår:

hämtning av hushållsavfall, det vill säga tömning av kärl eller container,

transporter till behandling,

behandling det vill säga förbränning av kärl- och säckavfall samt

kompostering av matavfall.

Tre abonnemang

Fastighetsägare kan 2010 välja mellan tre abonnemang för sina

hushållssopor beroende på hur man väljer att hantera sitt matavfall:

hemkompost, centralkompost eller blandade hushållssopor.

Hemkompost innebär att hushållet själv komposterar sitt matavfall i egen

kompost, och lägger sina brännbara hushållssopor i en vanlig soppåse.

Centralkompost innebär att hushållet lägger sitt matavfall i särskilda

papperspåsar och sina brännbara hushållssopor i en vanlig soppåse.


Blandade hushållssopor innebär att hushållet lägger matavfall och andra

hushållssopor i samma soppåse. Man kan alltså välja om man vill sortera

sitt matavfall eller inte.

Den som väljer att hemkompostera betalar den lägsta avgiften och den

som väljer att inte sortera sitt matavfall alls får en betydligt högre avgift.

Sina tidningar och förpackningar ska hushållen lämna till återvinning

oavsett vilket abonnemang man har valt.

Billigare för den som sorterar och slänger lite

Det finns olika kärlstorlekar och olika hämtningsintervaller. Det blir en

lägre kostnad för den som har mindre kärl, och hämtning mer sällan.

Prisexempel för aktuell taxa finns i Bilaga 6 Uppföljning av avfallsplan

2003-2010.

Jämförelser med övriga Sverige

Det är svårt att jämföra taxenivåer mellan olika kommuner. Den

vanligaste orsaken till att det är att servicenivån skiljer sig åt i olika

kommuner. Det är ofta skillnader som olika behållarstorlekar, olika

hämtningsfrekvenser, service kring grovsopshantering, hänsyn till

arbetsmiljö, kvalitet på informationsarbetet samt sist men inte minst,

skillnader mellan kommunernas storlek och geografiska förutsättningar.

En del kommuner har långa transportavstånd och därmed större

transportkostnader än kommuner med korta avstånd, och olika

kommuner har olika kostnader för behandling av avfallet.


5 Anläggningar för hantering av avfall från Gästrike Återvinnares region Runt om i Gästrikland och Älvkarleby kommun finns ett flertal

kommunala och privata anläggningar som hanterar avfall. Det är

anläggningar för deponering, förbränning, annan behandling och

mottagning, mellanlagring, sortering eller omlastning av avfall. I detta

avsnitt beskrivs kortfattat de största eller viktigaste anläggningarna,

medan övriga anläggningar listas i Bilaga 5 Deponier och anläggningar.

5.1 Översiktlig beskrivning Inom Gävle, Hofors, Ockelbo, Sandviken och Älvkarleby kommun finns

32 tillståndspliktiga och 40 anmälningspliktiga avfallsanläggningar. Av

dessa drivs 13 anläggningar på uppdrag av Gästrike Återvinnare.

Det finns ingen anläggning för förbränning av avfall i regionen. Det

innebär att Gästrike Återvinnare är beroende av anläggningar utanför

regionen för upphandling av förbränning av brännbart hushållsavfall.

Matavfall behandlas biologiskt i anläggning inom regionen som drivs av

entreprenör på uppdrag av Gästrike Återvinnare.

De största/viktigaste anläggningarna i regionen är följande:

Forsbacka avfallsanläggning

Verksamheten vid Forsbacka avfallsanläggning startade på 70-talet med

en deponi. Numera återvinns huvuddelen av avfallet, och mindre än 10 %

deponeras. Gästrike Avfallshantering AB bedriver idag verksamhet med

sortering, omlastning, behandling och deponering av avfall. Vid

anläggningen utförs omlastning av hushållsavfall, sortering och

krossning av industriavfall och grovavfall från hushåll, lagring av icke-

farligt avfall, producentansvarsmaterial, kylmöbler, järnskrot mm. Farligt

avfall mellanlagras och impregnerat trä krossas innan det transporteras

bort för energiutvinning.

Avloppsslam, latrin och liknande avfall komposteras. Slam med hög

vattenhalt avvattnas innan kompostering. Förorenad jord behandlas

biologiskt med sk. Biosan-behandling som innebär att mikroorganismer

bryter ner föroreningar som olja och PAH. Inom anläggningen kremeras

döda sällskapsdjur.

Träavfall, rent trä med mera lagras och flisas på separat yta innan det

transporteras vidare till förbränning med energiutvinning.

På anläggningen finns en återvinningscentral där hushållen lämnar

utsorterat avfall och farligt avfall.


Deponering sker av icke-farligt avfall och farligt avfall. En ny deponi har

anlagts som uppfyller de nya EU-kraven på bottentätning och geologisk

barriär.

Ett nytt tillstånd från miljödomstolen 2009 innebär utökade möjligheter

att behandla avfall och återvinningsmaterial på anläggningen. Större

mängder avfall och fler typer av avfall kan mottas och behandlas, som

exempelvis förorenade jordmassor och farligt avfall.

I framtiden kommer bland annat möjligheter till termisk behandling och

jordtvätt samt stabilisering inför deponering av farligt avfall ses som

betydande behandlingsmetoder. Utökade metoder att omhänderta

organiskt avfall, såsom rötning ligger i linje med nationella och

Europeiska mål och kan utföras på anläggningen.

Inom området samlas lakvatten upp och behandlas lokalt i en

reningsanläggning. Den består av luftningsmagasin, filtrering och

våtmark för att därefter ledas vidare ut i en bäck. Deponigas samlas upp

och utnyttjas för el- och värmeproduktion.

Mullbacka kompostanläggning

Mullbacka kompostanläggning stod färdig 2008. Anläggningen är

utformad så att komposteringen sker i slutna tunnlar.

Komposteringsprocessen kan sedan styras och övervakas med hjälp av

datorprogram så att syre- och vattentillförsel blir optimal. Det här leder

till att komposten avger mindre växthusgaser, mindre lukt och ger en

kortare komposteringstid


Anläggningen hanterar allt matavfall inomhus. Matavfall lämnas av

bilarna i en mottagningshall inomhus där en kvalitetskontroll genomförs

och synliga plastpåsar tas bort. Därefter finfördelas materialet innan det

blandas med strukturmaterial som trädgårdsavfall och material från aktiv

kompost. Därefter läggs det in i tunnlarna. I tunnlarna tillsätts vatten och

balanseras med tillsatt luft. Komposten vänds genom att lyftas ur en

tunnel och vänds in i en ny. Detta sker två gånger.

Under komposteringen höjs temperaturen i materialet till minst 60° C för

att sjukdomsalstrande bakterier och virus ska dö. Luften från tunnlarna

renas i en ammoniakscrubber och leds därefter genom ett biofilter för att

ta bort lukter. Luften passerar en värmeväxlare så att den kalla friskluften

värms upp av den utgående luften. Anläggningen är helt självförsörjande

på värme. Överskottsvatten som bildas i processen eller regnvatten

skickas till Forsbacka avfallsanläggning för behandling i deras

lakvattendamm innan det mynnar ut i vattendrag.

Efter komposteringen inomhus sker en eftermognad utomhus i 4-6

månader. En stabil produkt bildas som sedan kan användas som

jordförbättringsmedel på åkermark eller i rabatter.

Dewatech

Sedan början av 1990-talet har Dewatech AB i Gävle tagit emot och

behandlat avvattnat slam och oljehaltigt avfall. Det avvattnade slammet

behandlas biologiskt genom kompostering. Komposteringen sker i stukor

utomhus, efter att materialet har blandats med hästgödsel och park- och

trädgårdsavfall. Efter komposteringen kan materialet användas som

jordförbättringsmedel.

Dewatech behandlar även förorenade oljor och emulsioner.

Föroreningarna består av grus, vatten, jord, avfall med mera. Reningen

går till genom att oljan separeras från föroreningen med olika metoder

som gravimetrisk avskiljning, uppvärmning, mekanisk filtrering och

ultrafiltrering. Den återvunna oljan kan antingen bli brännolja eller

motorolja.

Oljehaltigt avfallsvatten renas också vid anläggningen. Efter

slamseparering pumpas den fria oljan bort, och det kvarvarande vattnet

behandlas med olika tekniker beroende på förorening. Det kan vara

ultrafiltrering som används vid rening från emulsioner och

suspenderande ämnen, selektivjonbyte som passar vid rening av

tungmetaller eller indunstning som används för till exempel rena vatten

från salter.

Johannes biokraftvärmeanläggning

Anläggningen är ett biobränslebaserat kraftvärmeverk placerat väster om

Gävle och som ägs av Gävle Kraftvärme AB. Huvudsakligt bränsle är

bark och returflis. Returfliset är flisat träavfall som samlas in via


återvinningscentralerna och som sorteras ut från verksamhetsavfallet vid

Forsbacka avfallsanläggning. Barken är en restprodukt från

pappersmassetillverkningen i Skutskär.

Pannan är en ångpanna, klassad som en samförbränningspanna. Pannan

är en del i Gävles fjärrvärmesystem. Anläggningen har

rökgaskondensering som renar utsläppen till luft. Den ger även ett bidrag

till den producerade värmeenergin.

Under 2009 togs det emot 73 900 ton bark, 58 800 ton flis och grot och

29 200 ton returflis på Johannes kraftvärmeverk. Totalt nyttiggjordes 406

GWh värmeenergi under 2009. Förbränningen ger upphov till aska.

Flygaskan som uppkommer används som täckmaterial till en deponi hos

Stora Enso, och bottenaskan används som konstruktionsmaterial på

Forsbacka avfallsanläggning.

Sörby Urfjäll återvinningscentral

Återvinningscentralen på Sörby

Urfjäll i Gävle har funnits sedan

1997. Det är den största i regionen

och 2009 tog den emot nästan

163 000 besökare. Vid

återvinningscentralen tas hushållens

grovavfall emot. Avfallet sorteras

av besökarna i olika fraktioner efter

den behandling som krävs av

avfallet. Det finns möjlighet att

lämna avfall som faller under

producentansvar.

Återvinningscentralerna är

huvudsaklig mottagningsplats för

hushållens elavfall som kylar, frysar

och andra vitvaror. Även tidningar

och förpackningar tas emot på centralen, och hushållen kan också lämnas

sitt farliga avfall där. Verksamheter har också möjlighet att lämna sitt

grovavfall på återvinningscentralen under förutsättning att de har ett

återvinningskort.

Runt om i regionen finns det ytterligare 12 återvinningscentraler.


6 Nuvarande och framtida avsättningsmarknad för producerade nyttigheter

6.1 Kompostjord Gästrike Återvinnare behandlar matavfall genom kompostering i en

anläggning i Forsbacka väster om Gävle. Vid kompostanläggningen

tillverkas kompostjord som säljs till privatpersoner och företag.

Kompostjordens innehåll av exempelvis tungmetaller kontrolleras och

håller sig inom de låga nivåer som förutsätts vid t ex en certifiering av

komposten. I och med att marknaden för lokalt producerade varor växer

sig allt starkare ser Gästrike Återvinnare goda möjligheter för ett fortsatt

starkt intresse för kompostjord. Kritik förekommer dock angående

försäljningen som sägs konkurrera med mindre företag i regionen.

Försäljningen av

kompostjord är ett

viktigt led i

kvalitetssäkringen av

kompostjord. Genom

att synliggöra den fina

slutprodukten kan

hushållen motiveras

till fortsatt god och

noggrann sortering av

sina matrester. Det

ekonomiska värdet för

Gästrike Återvinnare

är litet.

Jordförsäljningen ska

stå för sina egna kostnader.

En provodling pågår där den färdiga råkomposten och det näringsrika

processvattnet som bildas i kompostanläggningen används på

jordbruksmark. Försöket ska ge svar på både den praktiska hanteringen

av produkterna samt dess gödselverkan i jämförelse med handelsgödsel.

Målet med insamlingen av komposterbart är att återföra den färdiga

komposten till jordbruket.

Analys av förutsättningarna för Gästrike Återvinnare att delta i en

produktion av biogas pågår. I förlängningen ser förbundet möjligheter att

i regionen producera både biogas och jordförbättringsmedel till

jordbruket. Den framtida avsättningen för det behandlade matavfallet ser

därför god ut.


Hantering av biologiskt avfall är ett prioriterat område inom EU:s sjätte

miljöhandlingsprogram. Inom EU har medlemsländerna mycket olika

strategier för hanteringen av biologiskt avfall. Sverige har goda

erfarenheter av styrmedel för biologiskt avfall.

6.2 El och fjärrvärme I Sverige genereras runt 515 kg hushållsavfall per person och år, vilket

kan jämföras med Danmarks 800 kg hushållsavfall per person. I Gästrike

Återvinnares region går det brännbara hushållsavfallet för närvarande till

Sundsvall och Borlänge där det förbränns och blir både fjärrvärme och el.

Debatt och diskussion har tidigare förts kring behovet av en

förbränningsanläggning i regionen. Beslutet blev att inte bygga en

avfallsförbränningsanläggning i Gävle.

Behovet av förbränningskapacitet hänger samman med konjunkturläget.

Under högkonjunktur är konsumtionen hög och då stiger även mängden

avfall. Under lågkonjunktur sjunker konsumtionen och därmed även

avfallsmängderna. Förbränningsanläggningarna har under

lågkonjunkturen våren 2009 haft betydligt mindre mängd avfall att

förbränna. Import av avfall förekommer för att täcka upp den sviktande

nationella marknaden.

EU:s sjätte miljöhandlingsprogram syftar bland annat till att bryta

kopplingen mellan avfallsgenerering och ekonomisk tillväxt. Det finns

indikatorer på att så har börjat ske då det kommunala avfallet minskade i

Tyskland och Nederländerna under 1990-talet. Trots detta så är tillväxten

inom EU fortfarande starkt förknippad med ökande avfallsmängder.

Fram till 2015 räknar fjärrvärmebranschen med att de dominerande

bränslena kommer att vara biobränsle och avfall för produktion av

kraftvärme.7 I dagsläget importeras avfall till svenska

fjärrvärmeanläggningar8. Avsättningen för brännbart avfall ser därför god

ut även på sikt.

6.3 Återvinning – ny råvara Marknaden för återvunnen råvara bedöms som god. Incitamenten för

återvinning och användning av återvunnen råvara är starka. EU:s

avfallshierarki anger att det är bättre att materialåtervinna än att

förbränna eller lägga på deponi. I Sverige pågår en översyn av

avfallsreglerna som kan ge en starkare styrning mot avfallstrappan. Allt

större fokus läggs på att spara på jordens resurser och hitta en hållbar

samhällsutveckling. Återvinning är en del av den lösningen. Utöver det

minskar energiåtgången och utsläppen av koldioxid vid återvinning.

7 Elforsk, 2005. Kraftvärme i framtiden. 8 Svensk Fjärrvärme, 2009. Fjärrvärmen fortsätter växa. Fjärrvärme 2015 – branschprognos.


Enligt en rapport framtagen på uppdrag av Återvinningsindustrierna9

finns en potential för ökad materialåtervinning i framtiden. Hur många

kilogram varje medborgare sorterar till återvinning skiljer sig åt över

landet. Skillnaden mellan de som sorterar mest och de som sorterar minst

är stor, vilket indikerar att det finns möjlighet för fler att sortera mer.

Med dagens återvinning av material undviks 6,2 miljoner ton

koldioxidutsläpp varje år jämfört med om tillverkningen skett från

motsvarande jungfrulig råvara och om avfallet istället skulle ha förbränts

och lagts på deponi.9

Varje år återvinns över fyra miljoner ton plast, papper, metaller och glas

– det motsvarar ungefär ett halvt ton per person.

Hushållen sorterar idag förpackningar till återvinning. Materialet i

förpackningarna blir råvara till nya produkter. Förpackningsinsamlingen

har funnits sedan 1994 och är nu under

utredning då systemet är ifrågasatt från både

kommuner och medborgare. Många

efterfrågar en sortering i materialslag istället

för förpackningar. För att produkter av olika

slag ska kunna återvinnas behöver

producenterna anpassa tillverkningen

därefter. Naturvårdsverket har genomfört en

utredning om hur ett system för den typen av

utsortering skulle kunna se ut och vad det

skulle få för konsekvenser för miljön,

ekonomin och hushållen.

På återvinningscentralerna förändras över tid

sorteringen och behandlingen av avfallet.

Möjligheten att återvinna nya material styrs

av teknisk utveckling och efterfrågan på

materialet. Efterfrågan är i sin tur beroende av kostnaderna för att

använda återvunnen råvara jämfört med jungfrulig råvara. Styrmedel

initierade från till exempel EU eller den svenska regeringen kan därför få

stor genomslagskraft.

Gips som tidigare lades på deponi är nu möjlig att återvinna. Detta sker

bl.a. vid en anläggning i Bålsta. Hårda plastprodukter som leksaker,

trädgårdsmöbler och dylikt samlas på försök in till återvinning i vissa

kommuner. Det finns mottagare av plasten men den är skrymmande och

kostsam att transportera.

9 Återvinningsindustrierna, april 2007. Återvunnen råvara – en god affär för klimatet.


7 Trender, konjunktur och global utveckling Gästrike Återvinnares omvärldsanalys

10 visar att samhällsutvecklingen

fram till 2020 kommer att styras av två huvudfaktorer:

1. Den ekonomiska utvecklingen i hela samhället. Det är tillväxten i

ekonomin som skapar möjligheter och om den skulle bli fortsatt låg ger

det begränsningar.

2. Värderingsutvecklingen som till stor del styr hur samhällsresurserna

kommer att användas.

Den ekonomiska utvecklingen påverkar också avfallsproduktionen. De

hanteringssystem som används bör kunna anpassas för ökande eller

minskande avfallsmängder.

7.1 Samhällsutveckling Trots dystra ekonomiska prognoser 2009 är det rimligt att förvänta sig att

svensk ekonomi kommer att växa enligt tidigare perioders genomsnitt.

En omvärldsanalys visar att det pågår ett skifte i värderingar som öppnar

upp för nya möjligheter för avfallshanteringen. Synen på miljö och

företagens samhällsansvar har börjat förändrats. Krav ställs på att bygga

upp ett samhälle som är hållbart ur såväl ekonomiska och sociala som

miljömässiga perspektiv. Denna gröna konsumtionstrend håller i sig även

i lågkonjunktur. Den yngre generationen som kallas Generation G där G

står för generositet. Generation G ställer krav på företagen och föraktar

girighet.

Signaler finns att det blir allt vanligare att hyra och hyra ut istället för att

köpa och slänga. Det gäller särskilt dyrare och resurskrävande produkter

som bilar, släpvagnar, datorer och verktyg.

Positiva trender finns när det gäller att bryta sambandet mellan

ekonomiskt tillväxt och ökade mängder avfall. Hushållens

avfallsvolymer minskar i en del länder och det finns internationella

exempel där man stimulerar återvinning genom ett slags pantsystem. Ett

sådant exempel är Recyclebank, baserad i Philadelphia, där hushållen

tjänar Recyclebank-dollar på att lämna till återvinning. Dessa kan sedan

lösas in mot rabattkuponger på butikskedjor.

7.2 Internationellt Men medan EU fokuserar på att bryta kopplingen mellan ekonomisk

tillväxt och avfallsgenerering finns prognoser på att Indiens stadsbor

kommer att generera 130 procent mer avfall och att Kinas sopberg under

samma tidsperiod ökar med 200 procent. Sammantaget beräknar forskare

att världens avfall fördubblas fram till 2030.

10 Gästrike Återvinnare, 2009. Omvärldskontroll – trender, signaler och omvärldsexempel inom

avfalls- och återvinningssektorn.


Internationellt är trenden dock att återvinningen ökar. Flera företag inom

den amerikanska återvinningsindustrin rapporterade en betydande tillväxt

under 2008. Det Atlanta-baserade Rechargeable Battery Recycling Corp

aviserade en ökning på cirka 10 procent av insamlade laddningsbara

batterier under 2008. Företaget samarbetar dessutom med en webbplats

som heter www.earth911.com för att öka medvetenheten om återvinning

genom att nå webbplatsens läsekrets. De globala återvinningskvoterna av

aluminium- och konservburkar var 68 procent under 2007, vilket är

rekord. Återvinningskvoten har ökat tre år i rad.

Regeringarna i USA och Kina planerar att dominera världsekonomin

efter recessionen. Detta ska göras genom att satsa på hållbarhet. Planerna

omfattar inte bara en lång rad regler och förordningar utan bygger även

på insikten om att konsumenter och medborgare kräver ansvarsfulla

beteenden från våra beslutsfattande institutioner, såväl från företag som

från organisationer.

Den europeiska miljöbyrån EEA rapporterar att stora fartyg varje dag far

över haven mellan Asien och västvärlden med varor till de nya

marknaderna. Fartygsägarna vill inte att fartygen ska åka hem tomma, de

behöver barlast. Därför ser de gärna att avfall från Europa förs tillbaka

till Asien. Samtidigt har EU satt upp mål på lång sikt att varje

medlemsstat ska ta hand om sitt avfall nationellt, i enlighet med

närhetsprincipen. Eftersom transporterna av farligt avfall och

problemavfall från EU:s medlemsstater nästan fyrdubblades mellan 1997

och 2005 kan man dock konstatera att detta mål är långt ifrån att uppnås.

Detta innebär att avfallssituationen framgent är komplex. Avfall är både

en resurs och en belastning, ekonomiskt och miljömässigt. De globala

förutsättningarna är mycket olika då skillnaderna är stora mellan

västvärldens etablerade och bekväma livsstil och tredje världens önskan

och ambition att uppnå densamma. EU, USA och Asien står som starka

aktörer som har möjlighet att driva en förändring om fokus riktas mot

hållbarhet.

7.3 Regionalt Regionalt visar Gästrike Återvinnares egna mätningar att medborgarnas

kunskaper och attityder förändras över tid. Kunskapsnivån har höjts och

attityder till att sortera sitt avfall utvecklas i positiv riktning.

Klimatfrågan har kommunicerats i flera år i media, bland beslutsfattare

och medborgare. Medborgarna kopplar klimat till miljöfrågor och

därifrån är steget nära till sopsortering. Att sortera sitt avfall blir en

relativt enkel åtgärd som de flesta kan göra i vardagen.

Förtroendet för att avfallet återvinns på ett riktigt sätt har ökat de senaste

åren. Vid undersökningen 2004 svarade 57 procent att de hade förtroende


för att det avfall de lämnade till återvinningen togs om hand på ett

miljöriktigt sätt. 2009 var motsvarande siffra 78 procent.

Detsamma gäller förtroendet för Gästrike Återvinnare som organisation.

2006 ansåg 72 procent att Gästrike Återvinnare var en trovärdig

organisation i miljöfrågor. 2009 uppgav 86 procent det samma.

Gästrike Återvinnare har därför goda förutsättningar för att kommunicera

med invånarna i regionen. Förtroendet för organisationen och systemet

ökar möjligheterna att påverka invånarnas beteenden.

7.4 Ny teknik På Internet finns möjligheter att möta likasinnade inom alla tänkbara

intresseområden. Tillfälliga och långvariga grupperingar skapas för att

påverka organisationer och företag.

Dagens internetgeneration, digitala infödingar, ser internet som en

naturlig del av livet där tjänster, information och

kontakter självklart ska finnas. Allt större krav

ställs på flexibla lösningar på individnivå där

man förutsätter att enskilda behov kan mötas.

RFID (radiostyrda etiketter) gör att det är

teoretiskt möjligt att göra soppåsar individuella

och möjliga att följa genom hela

avfallsprocessen. Detta skulle göra det möjligt att

ge direkt återkoppling på individnivå vilka

nyttigheter som det blivit av avfallet.

Bigbelly är en soldriven sopkomprimator i sopkorgsformat. Den

genererar el som komprimerar innehållet av enbart dagsljus. Bigbelly

rymmer därför fem gånger så mycket avfall som en vanlig sopkorg.

Transporterna börjar redan nu förändras från lastbil till tåg och fartyg.

Göteborgs hamn har ersatt ungefär 500 lastbilstransporter med farligt

avfall med fartyget Tell. Miljöfördelarna är stora då båten kan lasta 150

kubikmeter jämfört med en lastbils 12 kubikmeter.

Fordonstekniken utvecklas med mer digital hantering av extra

hämtningar och andra ordrar, digital avläsning av körsätt, hybridteknik

med el och diesel.

Flera kommuner i Sverige har infört sopsugar som är ett sorts sopnedkast

som suger det brännbara avfallet in i en komprimator. Den komprimerar

sedan avfallet till en tredjedel av volymen vilket gör att det behöver

hämtas mer sällan.

Avfallskvarnar är vanliga i USA och är även tillåtet i en del kommuner i

Sverige. Avfallskvarnen river det komposterbara avfallet till ett slam som

spolas ner i avloppet. På grund av osäkerheten kring hur avloppsrören


kan hantera slammet måste man i de kommuner som tillåter avfallskvarn

ansöka om tillstånd. Godkännandet av avfallskvarnar är också beroende

av hur det utsorterade matavfallet är tänkt att användas. Ska

näringsämnena i matavfallet återföras till jordbruket så kan det inte

hanteras tillsammans med avloppsslam med höga halter av exempelvis

tungmetaller.

7.5 Ny service I USA har U.S Postal Service ett pilotprogram som gör det möjligt för

kunderna att återvinna elektronikapparater och bläckstrålepatroner

genom att skicka dem gratis. Kunderna kan använda kostnadsfria kuvert

som finns utplacerade på 1 500 postkontor för att skicka tillbaka

handdatorer, iPods och MP3-spelare.

De behov av utökad service som Gästrike Återvinnare har

uppmärksammat har ofta att göra med tillgängligheten till att lämna

grovavfall och farligt avfall. Många invånare har inte tillgång till bil och

har därför svårt att göra sig av med sina grovavfall och farligt avfall.

Utredningar av tänkbara

tilläggstjänster behöver

därför göras.

7.6 Mer samverkan Enligt SKL, Sveriges

Kommuner och

Landsting ökar behovet

av mellan kommunal

samverkan i takt med

samhällsutvecklingen.

Motiven är oftast att vinna stordriftsfördelar, klara personalförsörjningen

och behålla eller höja kvaliteten på verksamheten. Men samtidigt kan

kommunallagstiftningen och upphandlingsregler sätta käppar i hjulet.

Förpacknings- och tidningsinsamlingen (FTI) träffade i januari 2009 en

överenskommelse med kommunerna om ökat och intensifierat samarbete

för att öka återvinningen i hela landet. Under 2009 har det riktats kritik

från kommunerna mot FTI:s hantering av insamlingssystemet som de

tillhandahåller via återvinningsstationerna.

En utredning gjordes 2008 vid Naturvårdsverket11

om hur utformningen

av systemet för att samla in material istället för förpackningar bör se ut

och vilka konsekvenser det skulle få för miljön, ekonomin och berörda

aktörer. Naturvårdsverket gör bedömningen att denna utökade insamling

ska ske med hjälp av frivilliga överenskommelser mellan producenterna

och kommunerna.

11 Naturvårdsverket, 2009. System för insamling av hushållsavfall i materialströmmar.


8 Aktuella förändringar och aktiviteter som kan påverka avfallshanteringen Här beskrivs kortfattat beslutade eller föreslagna förändringar i regler och

direktiv samt pågående utredningar eller liknande som kan komma att

påverka avfallshanteringen. Listan har delats upp i förändringar inom

EU, nationell lagstiftning samt vägledningar från Naturvårdsverket,

regler och överenskommelser om producentansvar. I sista delen i detta

avsnitt anges några utredningar och liknande som pågår och som kan

komma att påverka framtida avfallshantering.

8.1 EU Ett nytt EG-direktiv

12 om avfall har beslutats i november 2008. Dessa

bestämmelser ska ha införts i nationell lagstiftning senast december år

2010. Direktivet stärker EU:s strategi för förebyggande och

materialåtervinning av avfall. Se mer om detta direktiv i avsnitt 9.1.

Kommissionen har, i december 2008, lagt ett förslag till nytt WEEE-

direktiv13

, för avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller

elektroniska produkter. Det handlar om mer harmonisering (registrering

och rapportering), ändring av insamlingsmålet till 65 % baserat på vad

som sattes på marknaden i det enskilda landet föregående år, höjning av

återvinningsmålet med 5 procent, utpekande av återanvändning som

viktigt, förtydligande av definitioner av hushålls- respektive övriga

produkter, förbättring av tillsyn. Ett av syftena med förändringen är att

minska risken för otillåten export av sådant avfall till länder utanför EU.

8.2 Nationell lagstiftning och vägledning I Miljödepartementets utredningspromemoria

14 föreslås nya regler för

avfallshanteringen med ändringar i miljöbalken och en ny

avfallsförordning. Några av de förslag som anges är:

Avfallshierarkin förs in i miljöbalken. Se mer om avfallshierarkin i

avfallsplanen avsnitt 4.3.

Definitionen av hushållsavfall föreslås förbli oförändrat, d.v.s. med

hushållsavfall avses avfall från hushåll och därmed jämförligt avfall från

annan verksamhet.

Den som bedriver en yrkesmässig verksamhet ges möjlighet att under

vissa förutsättningar lämna hushållsavfall till någon annan än kommunen.

En förutsättning är att den som tar hand om avfallet kan visa att det

hanteras på det sätt som är mest lämpligt enligt avfallshierarkin.

12 Direktiv 2008/98/EG om avfall. 13 EU-kommissionens förslag KOM (2008) 810. 14 Miljödepartementet, 2009. PM Nya avfallsregler, ds 2009:37.


Andra förändringar som införts eller har föreslagits införas i svensk

lagstiftning eller vägledning är:

Förordning om producentansvar för batterier. Förordningen gäller från

1 januari 2009 och innebär bland annat att även icke miljöfarliga batterier

ska samlas in och återvinnas.

Lagen om offentlig upphandling och möjligheter för kommuner att

organisera avfallshanteringen. Konkurrensverket genomför olika

tillsynsprojekt och marknadsanalyser, vilka kan påverka förutsättningarna

för kommunernas organisation för avfallshanteringen. Detta kan påverka

Gästrike Återvinnares förhållande till Gästrike Avfallshantering AB.

Regeringens propositioner om en sammanhållen energi- och klimatpolitik

och en sammanhållen svensk havspolitik. Regeringen föreslår i

klimatpropositionen att skatten på förbränning av avfall slopas från den 1

september år 2010 samt att den generella koldioxidskatten höjs. Ett annat

område som lyfts fram för att minska utsläppen av växthusgaser är

produktion av biogas från organiskt avfall.

Vägledningen för kvalitetssäkring för sluttäckning och bottenkonstruktion

av deponier är klar. Deponeringsförordningen ställer krav på att

myndigheten ska godkänna sluttäckningar samt inspektera

bottenkonstruktioner innan deponering. Vägledningen syftar till att utgöra

ett stöd för myndigheterna i deras bedömningar.

Naturvårdsverkets arbete med vägledning avseende inventering av

nedlagda deponier inleds under mars 2009. I nationella avfallsplanen

framhålls att äldre deponier utan nämnvärda skyddsåtgärder kan innebära

betydande miljöpåverkan och att sådana områden därför bör identifieras

och efterbehandlas för att utsläppen ska vara acceptabla. En utvecklad

vägledning behövs då deponier skiljer sig från andra förorenade områden.

Kriterier för återvinning av avfall i anläggningsarbeten i form av en handbok

har tagits fram av Naturvårdsverket och har varit ute på remiss. Arbetet

pågår med att färdigställa handboken.

8.3 Producentansvar Regeringen har beslutat om ett nytt producentansvar för läkemedel

15.

Producentansvaret innebär att alla apotek är skyldiga att ta emot

läkemedelsavfall och se till att avfallet transporteras bort och i övrigt

hanteras på ett hälso- och miljömässigt godtagbart sätt. Förordningen

trädde i kraft 15 december 2009. Producentansvaret för läkemedel

omfattas dock inte av farligt avfall, vilket betyder att kommunerna

ansvarar för att borttransportera och bortskaffa vissa läkemedel som

utgör farligt avfall och som kommer från hushåll. I dagsläget är det

cytostatika och cytotoxiska läkemedel som utgör farligt avfall. Det

samarbetsavtal som kommuner har upprättat med Apoteket AB om

15 SFS 2009:1031.


hantering av läkemedelsavfall och kasserade kanyler upphör i och med

att producentansvaret träder i kraft. Hanteringen av kasserade kanyler via

andra apoteksbolag kommer fortsättningsvis att kunna regleras i liknande

samarbetsavtal.

Förpacknings- och Tidningsinsamlingen AB, FTI, och Sveriges

Kommuner och Landsting har nått en överenskommelse om hur

insamling och återvinning av förpackningar och tidningar ska utvecklas

för ökad återvinning. Från november 2008 gäller även en ny modell för

ersättning från FTI. Modellen innebär en fast ersättning per anslutet

hushåll. Den entreprenör som vill erbjuda fastighetsnära insamling

erhåller ett generellt uppdrag från FTI eller övriga materialbolag.

Förpacknings- och Tidningsinsamlingen, kommer att förändra

insamlingsrutinerna för mjuk och hård plast. I många kommuner har

dessa förpackningar redan börjat samlas in tillsammans och både mjuka

och hårda förpackningar ska materialåtervinnas. I denna region

genomfördes förändringen den 1 april 2010 tillsammans med resterande

kommuner.

Naturvårdsverket har i en utredning konstaterat att materialinsamling

istället för förpackningsinsamling skulle vara mera användarvänligt och

begripligt för hushållen. Naturvårdsverkets lämnade den 30 januari 2009

ett förslag till hur ett system för insamling av förpackningsavfall och

annat avfall i materialströmmar kan utformas.

8.4 Finansiella styrmedel I november 2009 antogs regeringens budgetproposition

16 för år 2010 i

riksdagen. Den innehåller bland annat följande förslag:

Att skatten på förbränning av hushållsavfall slopas 1 oktober 2010.

Att skatten på handelsgödsel avskaffas från 1 januari 2010.

Regeringen fattade i oktober 2009 beslut om att satsa 150 miljoner

kronor på industriell produktion av biogas. Regeringen skjuter till totalt

150 miljoner kronor under tre år för att få fart på den storskaliga

produktionen av biogas. Ett enskilt företag ska kunna få bidrag på upp till

25 miljoner.

8.5 Utredningar och liknande Utöver förändringar i regelverk pågår även annat arbete, utredningar eller

liknande som kan påverka avfallshanteringen i framtiden.

Naturvårdsverket är den viktigaste aktören med avseende på påverkan på

framtida styrmedel för avfallshanteringen. Här anges därför en del av det

arbete som pågår inom Naturvårdsverket17

eller med deras medel, men

16 Budgetproposition för 2010. Prop. 2009/10:1. 17 Naturvårdsverket, 2009. På gång inom avfallsområdet.


det finns även andra aktörer som gör mycket intressanta utredningar med

avseende på möjligheter att förbättra avfallshanteringen. Exempel på

sådana utredningar återges dock inte här.

Aktuella arbeten inom Naturvårdsverket

Det pågår ett forskningsprojekt, som Naturvårdsverket har finansierat,

om behovet att utveckla 15 kap miljöbalken om avfall och reglerna under

kapitlet.

Naturvårdsverket har påbörjat ett arbete med åtgärder för förebyggande

av avfall. Ett nationellt program ska tas fram senast 2013. Som en del i

arbetet med förebyggande av uppkomst av avfall har en studie gjorts om

möjligheter att minska matspillet inom livsmedelssektorn med en

fördjupad studie av skolkökens verksamhet.

Resultat från projekt för att ta fram en

bättre metod för avfallsstatistik från

byggsektorn har nyligen presenterats.

Rapporten pekar på att bästa

datakvaliteten i dagsläget finns att finna

hos avfallstransportörerna och

diskuterar också hur insamling av data

från andra kan låta sig göras. Projektet

är utfört av SMED18

på

Naturvårdsverkets uppdrag.

Illegala gränsöverskridande transporter

är en viktig fråga för EU:s

medlemsländer att samarbeta kring. Ett

sådant samarbetsprojekt handlar om elektroniskt avfall. Elektroniskt

avfall som exporteras till utvecklingsländer orsakar både lokala och

globala miljö- och hälsoproblem. Syftet med projektet är att kartlägga

strömmarna av elektroniskt avfall inom och ut ur EU och de drivkrafter

som ligger bakom. Gruppen kommer att ta fram en åtgärdsplan för hur

medlemsstaterna ska agera för att minska dessa transporter.

Ett projekt har pågått med syftet att utgöra underlag för ett komplement

till kemikalieregelverket för klassning av avfall utifrån ekotoxiska

egenskaper. Projektet har slutrapporterats19

under hösten 2008. Arbetet

med att ta fram gränsvärden och bedöma lämpligheten av biotest för

avfallsklassning återstår och kommer att studeras i en särskild studie

under 2009.

Forskningsprogrammet ”Hållbar avfallshantering” halvtidsutvärderas och

forskningsprogrammet ”Hållbara hushåll” har avslutats.

18 Svenska MiljöEmissionsData, 2009. Utvecklingsprojekt för byggavfall. 19 Avfall Sverige, 2008. Metodik för klassificering av H14-kriteriet i Avfallsförordningen.


9 Miljöarbete och miljömål

9.1 Miljömål inom EU Styrmedel och åtgärder på avfallsområdet utvecklas idag i många fall

gemensamt inom EU. Målsättningar och strategier på övergripande

europeisk nivå är av stor betydelse eftersom det finns direkta kopplingar

till den svenska miljöpolitiken. Ett exempel är EU:s sjätte

miljöhandlingsprogram där det anges att förebyggande av avfall och

avfallshantering är ett av fyra prioriterade områden. Programmets främsta

mål är att sambandet mellan ekonomisk tillväxt och negativ

miljöpåverkan från avfallsproduktion ska brytas, vilket nu tas upp i det

nya direktivet om avfall.

EU:s strategi inom avfallshanteringen bygger på följande principer:

Förebygga uppkomsten av avfall och minska farligheten hos det avfall som

uppstår.

Återanvändning och återvinning

av det avfall som uppstår.

Förbättrad miljösäker

energiutvinning och i sista hand

deponering med noggrann

övervakning av miljöpåverkan.

I EU:s direktiv för avfall anges en

avfallshierarki, som bygger på

ovanstående principer och ser ut

enligt följande:

1. Förebyggande

2. Förberedelse för återanvändning

3. Materialåtervinning

4. Annan återvinning, t.ex. energiåtervinning

5. Bortskaffande (deponering)

Avfallshierarkin ska gälla som prioriteringsordning för lagstiftning och

politik som rör förebyggande och hantering av avfall. När

avfallshierarkin tillämpas, ska de alternativ som ger bäst resultat för

miljön som helhet främjas. Detta kan kräva att vissa avfallsflöden avviker

från hierarkin.

I det nya EU-direktivet för avfall som beslutades år 2008 infördes bland

annat nya mål för medlemsländerna:

Till år 2020 ska 50 % av summan av papper, glas, metall och plast i avfall

från hushåll och liknande avfall återanvändas eller återvinnas.


Till år 2020 ska 70 % av bygg- och rivningsavfall återanvändas eller

återvinnas.

Till år 2015 ska medlemsländerna anordna separat insamling för

åtminstone följande: papper, metall, plast och glas.

EU antog i december 2008 ett omfattande energi- och klimatpaket med

mål för år 2020. Fram till år 2020 ska:

Utsläppen av växthusgaser minska med 20 %, jämfört med år 1990.

Energikonsumtionen minska med 20 %.

20 % av energin komma från förnyelsebara energikällor.

Minst 10 % av fordonsbränslen komma från förnyelsebara energikällor.

EU-kommissionen har skickat ut en s.k. grönbok, med ett antal

frågeställningar om hantering av biologiskt avfall till medlemsländerna

om vilka åtgärder som bör vidtas, exempelvis för att undvika att detta

avfall deponeras. Det bedöms inte vara ett problem i Sverige, men det

kan innebära att EU i framtiden formulerar mål för biologisk behandling

av matavfall.

9.2 Nationella mål och strategier Statens målsättning är att till nästa generation, med sikte på år 2020,

kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är

lösta. Med detta som utgångspunkt har riksdagen i april 1999 antagit

femton nationella miljökvalitetsmål. I november 2005 antogs ytterligare

ett. I juni 2010 antogs den nya miljömålspropositionen20

där de 16

tidigare uppsatta miljökvalitetsmålen finns kvar, vissa med förändrad

lydelse.

Miljöpåverkan från avfallshanteringen berör främst miljökvalitetsmålen

God bebyggd miljö

Begränsad klimatpåverkan

Giftfri miljö

Till miljökvalitetsmålen ska regeringen ta fram etappmål, tills vidare

finns det delmål fastställda och av dessa är det flera som direkt berör

avfallshanteringen. Flera av delmålen är formulerade med målår år 2010

och därför redovisas inte alla dessa mål här även om inte alla har

uppfyllts. Det kan konstateras att nu gällande miljömål för ”God bebyggd

miljö” tar sikte på att den totala mängden avfall och avfallets farlighet

minskar och att avfall och restprodukter sorteras så att de kan återföras i

kretsloppet. Avfallshanteringen ska vara effektiv för samhället och enkel

för konsumenterna. Infrastrukturen för avfallshanteringen ska integreras i

20 Regeringens proposition 2009/10:155. Svenska miljömål – för ett effektivare miljöarbete.


stadsplaneringen och utformas för minskad energi- och

resursanvändning.

Etappmålet till begränsad klimatpåverkan lyder: ”Utsläppen för Sverige

bör för år 2020 vara 40

procent lägre än utsläppen år

1990”.

Delmålet om avfall kopplat

till ”God bebyggd miljö”

innebär att den totala

mängden genererat avfall

inte ska öka och att den

resurs som avfall utgör ska

tas till vara i så hög grad

som möjligt. Särskilt gäller

att:

Mängden deponerat avfall exklusive gruvavfall ska minska med minst 50

procent till år 2005 räknat från 1994 års nivå.

Senast år 2010 ska minst 50 procent av hushållsavfallet återvinnas genom

materialåtervinning, inklusive biologisk behandling.

Senast år 2010 ska minst 35 procent av matavfallet från hushåll,

restauranger, storkök och butiker återvinnas genom biologisk behandling.

Målet avser källsorterat matavfall till såväl hemkompostering som central

behandling.

Senast år 2010 ska matavfall och därmed jämförligt avfall från

livsmedelsindustrier mm återvinnas genom biologisk behandling. Målet

avser sådant avfall som förekommer utan att vara blandat med annat avfall

och är av en sådan kvalitet att det är lämpligt att efter behandling återföra

till växtodling.

Senast år 2015 ska minst 60 procent av fosforföreningarna i avlopp

återföras till produktiv mark, varav minst hälften bör återföras till åkermark.

Delmålet om buller kopplat till ”God bebyggd miljö” innebär att

människor som utsätts för trafikbuller som överstiger fastställda

riktvärden ska minska med 5 procent till år 2010 jämfört med år 1998.

Avfallshanteringen innebär ofta många transporter i områden där

människor bor och verkar.

Miljökvalitetsmålet Giftfri miljö har ändrats i den nya

miljömålspropositionen och har nu följande lydelse: Förekomsten av

ämnen i miljön som har skapats i eller utvunnits av samhället ska inte

hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Halterna av

naturfrämmande ämnen är nära noll och deras påverkan på människors

hälsa och ekosystemen är försumbar. Halterna av naturligt


förekommande ämnen är nära bakgrundsnivåerna. Även delmålen till

”giftfri miljö” föreslås revideras. Dessa återges dock inte här eftersom

avfallshanteringen inte påverkar uppfyllelsen av dessa delmål i någon

större utsträckning. Däremot påverkas avfallshanteringen och

möjligheterna till återvinning naturligtvis av mängden farliga ämnen som

finns i kasserade produkter.

I och med beslutet om en ny struktur i miljömålsarbetet kommer

Naturvårdsverket att få ett utökat ansvar för att samordna myndigheternas

miljömålsuppföljning. En parlamentarisk beredning har tillsatts för att

lämna förlag hur miljökvalitetsmålen och generationsmålen ska uppnås.

För att genomföra de sexton miljömålen mer effektivt har riksdagen

tidigare beslutat om tre åtgärdsstrategier. En av strategierna är strategin

för giftfria och resurssnåla kretslopp, GRK-strategin. Syftet med denna

strategi är att förbättra kunskapen och informationen om kemiska ämnen

och avfall. Naturvårdsverket samordnar arbetet med denna strategi. I

denna strategi pekas följande åtgärder ut som viktiga att arbeta med:

Genomföra och utveckla regelsystemet mot Giftfria Resurssnåla Kretslopp

Anpassa mål och insatser där det krävs internationella lösningar

Förstärka åtgärder för en förändrad produktion och konsumtion

Minska livsmedelskedjans samt bygg-, fastighets- och

anläggningssektorns miljöpåverkan

Utveckla myndighetsrollerna

Förstärka kunskapsuppbyggnaden och forskningen

Naturvårdsverket föreslår i GRK-strategin, se ovan, bland annat att

regeringen uppmanar alla offentliga verksamheter att:

Sätta mål för sin klimatpåverkan.

Ta fram åtgärdsprogram för hur de ska minska sin klimatpåverkan.

På sin hemsida årligen redovisa verksamhetens klimatpåverkan, vilka mål

som satts upp och hur man arbetar med att reducera denna.

Genomföra åtgärder för att miljöanpassa den offentliga konsumtionen.

Öka andelen teknikupphandlingar med tydliga miljökrav.

I den nationella avfallsplanen för Sverige pekas följande fem prioriterade

områden ut för fortsatt arbete för att förbättra avfallshanteringen:

1. Genomför de regler och använd de styrmedel som beslutats och följ

upp att de får avsedd effekt.

2. Flytta fokus till att minska avfallets farlighet och mängd.

3. Öka kunskapen om miljögifter


4. Gör det enkelt för hushållen att sortera avfall

5. Utveckla svenskt deltagande i EU-arbetet inom avfallsområdet

Av ovanstående områden är det främst punkt 2, 3 och 4 som

kommunerna kan och bör arbeta med. Det kan exempelvis handla om att

arbeta för att minimera den mängd avfall som uppstår, att öka kunskapen

hos hushållen om farligt avfall och hur detta ska omhändertas, att

utveckla samarbetet med producenterna och att utveckla


År 2008 gjordes en utvärdering av klimatpolitiken, vilket kallas

”Kontrollstation 2008”. Inför denna utvärdering gjordes en sektorsvis

genomgång av möjliga åtgärder för att minska utsläpp av

klimatpåverkande gaser. Här pekas följande åtgärder ut för att minska

avfallssektorns klimatpåverkan:

Öka materialåtervinningen

Ersätt fossila bränslen, både genom avfallsförbränning och

biogasproduktion

Minska läckaget av lustgas från lagring av slam från avloppsreningsverk

9.3 Regionala mål Länsstyrelserna i Uppsala län och i Gävleborgs län har formulerat

regionala miljömål som utgör lokala anpassningar av motsvarande

nationella mål. Målen som berör avfallshanteringen är i huvudsak

formulerade med sikte på år 2010 – 2012. Målen kommer därför

troligtvis att revideras inom kort och därför återges de inte i detalj här.

Nu gällande regionala mål för Gävleborgs län tar sikte på:

En minskning av mängden deponerat avfall från stålindustrin.

En ökning av materialåtervinning av hushållsavfall inklusive biologisk

behandling.

En minskning av utsläpp av koldioxid från fossila bränslen.

En ökning av andelen förnyelsebara drivmedel.

Nu gällande regionala mål för Uppsala län tar sikte på:

Att den totala avfallsmängden inte ska öka.

En ökning av materialåtervinning av hushållsavfall inklusive biologisk

behandling.

En minskning av utsläpp av växthusgaser.


10 Lagstiftning

10.1 EU:s direktiv och förordningar Ett EG-direktiv föreskriver vilket resultat medlemsländerna ska uppnå,

men lämnar till de enskilda länderna att avgöra hur det ska uppnås och

hur den egna lagstiftningen behöver anpassas.

En EG-förordning som har trätt i kraft gäller direkt och lika i alla

medlemsländer som en del av den nationella lagstiftningen.

Det finns flera EU-direktiv som kan påverka avfallshanteringen på olika

sätt, men följande EG-direktiv är de som närmast styr verksamheten:

EG-direktivet om avfall är nytt och beslutades 2008. Dessa bestämmelser

ska ha införts i nationell lagstiftning senast december år 2010, se nedan.

EG-direktiv om deponering beslutades i april 1999 och bestämmelserna

har införlivats i svensk lagstiftning i form av förordning om deponering av

avfall och Naturvårdsverkets föreskrifter om deponering, som i stort följer

EU:s deponeringsdirektiv.

EG-direktivet om förbränning av avfall beslutades år 2000 och har

införlivats i svensk lagstiftning i form av bland annat förordningen om

avfallsförbränning och Naturvårdsverkets föreskrifter om avfallsförbränning.

EG-direktivet om farligt avfall upphör att gälla från och med december

2010 och ersätts av ovan nämnda direktiv om avfall från år 2008.

EG-direktiv om förpackningar beslutades 1994 och har införlivats i svensk

lagstiftning i form av bland annat förordning om producentansvar för

förpackningar.

EG-direktivet om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller

elektroniska produkter beslutades 2003 och har införlivats i svensk

lagstiftning i form av bland annat förordning om producentansvar för

batterier samt producentansvar för elektriska och elektroniska produkter.

Det nya EU-direktivet om avfall, som nämns ovan, innehåller bland

annat följande förändringar:

Medlemsländerna ska arbeta för att sambandet mellan ekonomisk tillväxt

och negativ miljöpåverkan från avfallsproduktion ska brytas.

Det kommer att utarbetas kriterier för när avfall upphör att vara avfall, vilket

på sikt troligtvis kommer att omfatta även kriterier för när matavfall upphör

att vara avfall.

Medlemsländerna ska uppmuntra källsortering genom separat insamling.

Utöver ovanstående direktiv påverkas avfallsplaneringen av direktiv om

miljökonsekvensbeskrivning för planer och program, vilket är inarbetat i

den svenska miljöbalken och förordningen om

miljökonsekvensbeskrivning.


De enda EG-förordningar som hittills finns beslutade och som reglerar

avfallshanteringen är EG-förordningen om avfallsstatistik samt EG-

förordningar som reglerar transporter av avfall, inklusive export av

avfall. Det finns dock angränsande EG-förordningar som berör vissa

delar av avfallshanteringen, t.ex. EG-förordning om säker förvaring av

kvicksilver.

10.2 Nationell lagstiftning Bestämmelser om avfallshantering finns i miljöbalken med tillhörande

förordningar, föreskrifter och lokala bestämmelser, men också i annan

lagstiftning.

Miljöbalkens kapitel 15 handlar om avfall och producentansvar.

Utgångspunkten är att avfall ska hanteras på ett sådant sätt att det inte

uppkommer olägenhet ur hälso- eller miljöskyddssynpunkt. Kommunen

ansvarar för transport och behandling av hushållsavfall. I miljöbalken

införs EU:s avfallsdefinition: ”med avfall avses varje föremål, ämne eller

substans som ingår i en avfallskategori och som innehavaren gör sig av

med eller avser eller är skyldig att göra sig av med”.

I kapitel 15 finns också bestämmelsen att det är förbjudet att skräpa ner i

naturen eller på annan plats dit allmänheten har insyn.

I avfallsförordningen finns bestämmelser om hantering av avfall, samt

beskrivning av vad som är avfall. Avfallsförordningen reglerar även

hanteringen av farligt avfall. Här finns en förteckning över de olika

avfallskategorierna och en förteckning över avfall som hör till

kategorierna (den Europeiska avfallskatalogen, EWC). I

avfallsförordningen finns också bestämmelser om tillståndsplikt för

transport av avfall, och om uppgiftsskyldighet för den som ger upphov

till eller yrkesmässigt transporterar annat avfall än hushållsavfall.

Miljöbalken och avfallsförordningen innehåller en skyldighet för

kommunen att anta en renhållningsordning som ska innehålla

kommunens föreskrifter om avfallshantering och en avfallsplan.

Renhållningsordningen ska antas av kommunfullmäktige.

I avfallsförordningen framgår även att avfall endast får transporteras

yrkesmässigt av den som har särskilt tillstånd, med undantag av avfall till

återanvändning och mindre mängder.

Med stöd av miljöbalken har regeringen utfärdat ett antal förordningar

om producentansvar som reglerar producenternas ansvar för visst avfall,

såsom, batterier, returpapper, förpackningar, däck, bilar samt elektriska

och elektroniska produkter.

I miljöbalkens kapitel 9 och i förordningen om miljöfarlig verksamhet

och hälsoskydd finns bestämmelser om tillståndsplikt och

anmälningsplikt för miljöfarlig verksamhet. Anläggningar för


avfallsbehandling och liknande verksamheter betraktas som miljöfarliga

verksamheter och ska prövas enligt miljöbalken.

Tillsynen enligt miljöbalken utövas av kommunens miljö- och

hälsoskyddsnämnd eller motsvarande, eller av länsstyrelsen.

Naturvårdsverket är central myndighet när det gäller avfallsfrågor.

Det finns förordningar och föreskrifter som reglerar olika

behandlingsmetoder, t.ex. förordning om deponering av avfall samt

förordning om avfallsförbränning med motsvarande föreskrifter från

Naturvårdsverket.

Avfallsplaneringen styrs av Naturvårdsverkets föreskrifter om innehåll i

kommunal avfallsplan. I dessa föreskrifter finns angivet bland annat att

avfallsplanen ska innehålla mål för och beskrivning av hanteringen av

både avfall som kommunen ansvarar för och sådant avfall som

kommunen inte ansvarar för.

Insamling av matavfall och biologisk behandling med syfte att återföra

mullämnen och näringsämnen till åkermark påverkas även av lagstiftning

för skydd av mark och minskad risk för smittspridning till djur och

människor.

Avfallshanteringen påverkas även av annan lagstiftning än ovan nämnda

miljöbalk med tillhörande förordningar, t.ex.

Plan- och bygglagen, PBL, där det bland annat ställs krav på kommunala

översiktsplaner och att hänsyn tas till var nuvarande och framtida

avfallsanläggningar samt nedlagda avfallsupplag finns. I PBL finns

särskilda bestämmelser om rivning. När en fastighet rivs ska en

rivningsplan göras för att redovisa hur rivningsmaterial ska tas om hand

och farligt avfall ska särskilt beaktas.

Arbetsmiljölagen och tillhörande förordningar och föreskrifter. Det är viktigt

att arbetsmiljöfrågorna ingår som en naturlig del i avfallsarbetet.

Lagen om transport av farligt gods med tillhörande förordning och

Räddningsverkets föreskrifter reglerar bland annat transporter av farligt

avfall.

Lagen om offentlig upphandling.


11 Referenser Avfall Sverige (2008-2009): Nyhetsbrev oktober 2008 – maj 2009.

Avfall Sverige (2009). Svensk Avfallshantering 2009.

Avfall Sverige (2008): ”Nya ramdirektivet för avfall: Modernare och

tydligare”, artikel i tidningen ”Avfall och miljö”, nr 5, år 2008.

Avfall Sverige (2008). ”Metodik för klassificering av H14-kriteriet i

Avfallsförordningen. Förslag till biotestbatteri för klassificering av farligt

avfall. Ekotoxikologisk testning med bakterie, alg, kräftdjur och

fiskembryo”. Rapport 2008:16.

Elforsk (2005). ”Kraftvärme i framtiden”. Rapport nr 05:37.

Europeiska Kommissionen: KOM(2008) 810. ”Förslag till direktiv om

avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska

produkter (WEEE)”.

Europeiska Kommissionen: ”Klimatåtgärder”, ”Kort sammanfattning av

EU:s klimat- och energipaket” och ”Politikområde Miljö, avfall”,

http://ec.europa.eu, att maj 2009.

Gästrike Återvinnare (2009): ”Omvärldskontroll – trender, signaler och

omvärldsexempel inom avfalls- och återvinningssektorn”. Företag &

framtid 2009-04-03.

Kemikalieinspektionen (2008): ” Underlag till den andra fördjupade

utvärderingen av miljökvalitetsmålet Giftfri miljö”, www.miljomal.se

länkanvisning: Publikationer – Rapporter – Miljömålsrådet – Miljömålen

nu är det bråttom – Underlagsrapporter från miljömålsmyndigheter –

Giftfri miljö.

Miljödepartementet (2009): ”PM Nya avfallsregler” promemoria ds

2009:37

Naturvårdsverket (2009): ”På gång inom avfallsområdet”, 2009-03-14.

Naturvårdsverket (2009): ”System för insamling av hushållsavfall i

materialströmmar”, Dnr 623-544-08 Rp.

Naturvårdsverket, Miljömålsrådet, www.miljomal.se, att maj 2009

Naturvårdsverket (2008): Förslag till miljömål kopplade till

miljökvalitetsmålet ”God bebyggd miljö”, www.naturvardsverket.se, att

maj 2009

Naturvårdsverket (2008): ”Strategin för giftfria och hållbara kretslopp”,

rapport 5798.

Naturvårdsverket och Energimyndigheten (2007): ”Åtgärdsmöjligheter i

Sverige – en sektorsvis genomgång”, rapport ER 2007:29 hos

Energimyndigheten.


Naturvårdsverket (2005): ”Strategi för hållbar avfallshantering, Sveriges

avfallsplan”.

SFS 2009:1031: Förordning (2009:1031) om producentansvar för

läkemedel.

Svensk Fjärrvärme (2009): ” Fjärrvärmen fortsätter växa. Fjärrvärme

2015 – branschprognos”.

Svenska MiljöEmissionsData (2009): ”Utvecklingsprojekt för

byggavfall”, rapport nr 23 2009, www.smed.se, att maj 2009.

Tillsyns- och föreskriftsrådet: EG-listan över gällande rättsakter och

direktiv i fulltext, http://www.tofr.info, att maj 2009.

Återvinningsindustrierna (2007): ” Återvunnen råvara – en god affär för

klimatet”.

bilaga 2 nuläge och omvärld - gästrike Återvinnare...ockelbo atlings maskinfabrik ab, atlas...

Documents