bergsport 144 dec 2009

Bergsport #144 · DeCemBer 2009

#144 december 2009 Pris: 50 sek.SvenSka klätterförbundet

PaPPan McClure

Geniet Sharma

nytursmeCkat

island

Dômes de Miage mys På sylarna

Barnvänliga laolianG

PROFILER

2 Bergsport #144 · DeCemBer 2009

3Bergsport #144 · DeCemBer 2009

Bergsport utges av svenska klätterförBunDet, skf

reDaktIonsaDress Bergsport, Torsgatan 5, 411 04 Göteborg

telefon Tel. 031-743 21 71

e-post [email protected]

reDaktör John Liungman

omvärlDsreDaktör Emma V Larsson, [email protected]

layout Lotta Bernhed, Zetterqvist tryckeri

prepress SG Zetterqvist

annonsBoknIng Robert Nicklasson, Tel. 031-788 71 41, [email protected]

proDuCeras av ZetterQvist Förlag AB, Tel. 031-743 20 80, fax 031-743 20 90

tryCk SG Zetterqvist, Göteborg

BERGSPORT kommer ut med fyra nummer per år. Redaktionen ansvarar ej för icke beställt material. Texter redigeras och kortas efter behov. Åsikter i artiklar och debatt inlägg är författarens och inte redaktionens.

När Annelie Pompe nådde internettäckning efter senaste äventyret i Himalaya fick hon en kalldusch. Multiäven-tyraren Janne Corax hade skrivit en lång och övertygande utläggning om att Pompe förvanskat fakta om sin expe-dition på Shishapangma. Fel-aktiga höjdangivelser, fel toppar och manipulerade bilder skapade en bild av Pompe som en publicitetsjagande fejkalpinist. Snart fanns det 500 upprörda inlägg på tråden på Utsidan.se. (Sök på Shishapangma+summering om du vill veta mer.)

Jag hade gärna sett att Bergsport kunde expertgranska de olika påståendena journalistiskt. Men den specialkunskapen har inte jag i dagsläget, så jag nöjer mig med en kommentar från sidlinjen.

Jag menar att Janne Corax, och andra kunniga som David Fält och Rafael Jensen, gör rätt i att skärskåda vad proffsäventyrare påstår sig göra i bergen. Ära den som äras bör - ingen borde kunna nå kändisskap på tveksamma meriter.

Samtidigt tycker jag att det får finnas rimliga proportioner. Dispyten handlar om huruvida Pompe nådde förtoppen Central Summit eller vände strax innan - alltså inte om hon nådde toppen. Dessutom rör det sig om en ” färsking” i Himalaya, och inte om någon uppseendeväckande bestigning även om den lyckats.

Det var fel av Corax att gå ut med sina anklagelser innan han pratat med Pompe. Hennes svar var tydligt och sakligt. Faktafelen på bloggar, och de redigerade bilderna, var ett resultat av dålig kommunikation mellan klättrare och medhjälpare hemmavid. Förstärkt, tycks det, av att de där hemma saknade tillräcklig kunskap om bergen och om klättersamhällets kultur och krav på precision i rapporteringen. Där har även Pompe en läxa att lära inför framtida projekt. Det var slarvigt men inte lögnaktigt.

Det var också en överreaktion av ExplorersWeb att (anonymt) lyfta fram Pompes rapportering som någon sorts rekord i lögnaktig-het. Upprördheten tror jag bygger på en ackumulerad irritation bland många av våra duktigaste men medialt okända klättrare. Proffsäventyrarna utför inget revolutionerande för svensk himalay-aklättring, men lyckas manövrera sig till berömmelse på mediokra prestationer tack vare en okunnig press. Tycker kritikerna.

Annelie Pompe är ett fenomen. Hon har en makalös fysik och ett driv få förunnat. Om inte den här stormen skrämmer bort henne från bergen så kommer hon snart att visa många gamlingar var skåpet ska stå. Ge henne goda råd istället för en massa skäll.

PS. Strax innan tryck ringer Torbjörn Ohlén och föreslår en arti-kel med goda råd till aspirerande himalayaklättrare. Ett utmärkt initiativ, och roligt om något gott kan komma ur hela kontrover-sen. Mer i nästa nummer alltså!

Omslagsbild: Andreas Johansson vet vart han ska. Tom’s Pitch (7a+), Ton Sai, Thailand. Bild: Robin Bouleau.

skvalp I ankDammen

nya

red

aktö

ren

John

liu

ngm

an


PÅ EN ANNAN DEL AV BERGET

Fred

rik

Eric

sson

fört

jäna

r sin

a sk

idåk

som

få a

ndra

Cha

mon

ix (

FR).

Fot

o: P

atri

k Li

ndqv

ist.

Vill

du s

e m

er a

v vå

ra p

lagg

, bes

ök w

ww

.tier

ra.s

e

ACE SOFTSHELL JACKETMycket smidig och slitstark jacka med en nära passform. Membranlöst tyg med förstärkningar i Hydratic XT.

ACE DOWN SWEATEREtt lätt isoleringsplagg men liten packvolym. DWR-behandlad Pertex, fi llpower +700, 96/4 dun.

Be

rtn

e&

Co

Ann_Bergsport_210x285.indd 4 09-08-26 15.49.26

Innehåll December 2009

3 monts traverse via Contamine grisol. 4810m. grad Dpetter Zachrisson uppe på mont Blanc du tacul i soluppgången efter att ha toppat ut den fina mixade leden Contamine grisol.

efter att bilden togs fortsatte klättrarna med travers av mont Blanc via mont maudit, och ner gouter ridge.

Bild: matt Quirk

10 Eskilstunas JM

12 Steve McClure

18 Dômes de Miage

32 Island

34 Sylarna

38 Måbödalen

40 Arco

42 Laoliang

45 Chris Sharma

14 Julklappar till snälla klättrare

16 tio års olycka - incidenter i sammandrag

24 skarpladdat - bästa bilderna

46 tre klätterfilmer

50 Bergsports träffsäkra serie - om repdrag

PÅ EN ANNAN DEL AV BERGET

Fred

rik

Eric

sson

fört

jäna

r sin

a sk

idåk

som

få a

ndra

Cha

mon

ix (

FR).

Fot

o: P

atri

k Li

ndqv

ist.

Vill

du s

e m

er a

v vå

ra p

lagg

, bes

ök w

ww

.tier

ra.s

e

ACE SOFTSHELL JACKETMycket smidig och slitstark jacka med en nära passform. Membranlöst tyg med förstärkningar i Hydratic XT.

ACE DOWN SWEATEREtt lätt isoleringsplagg men liten packvolym. DWR-behandlad Pertex, fi llpower +700, 96/4 dun.

Be

rtn

e&

Co

Ann_Bergsport_210x285.indd 4 09-08-26 15.49.26


Phot

o: J

uha

Lain

e •

Agen

cy: A

rts

of s

Ales

gm

bH

Troll Wall JackeTrugged, lightweight Gore-Tex® pro-tection that’s worthy of its legendary namesake in Norway.

www.marmot.eu

This professional shell’s three-layer, weatherproof construction features our Micro Grid woven backer technology for improved internal abrasion and snag resistance, breathability, and decreased weight.

Gore-Tex® Pro Shell Engineered with the most rugged, most breathable, durably water-proof and windproof fabrics, 3-Layer GORE-TEX® Pro Shells meet the demands of outdoor professionals and serious enthusiasts.

Ad_Marmot_TrollWall_210x285.indd 1 30.11.2009 9:54:36 Uhr

MISSa Inte... Medlemsavgiftenglöm inte att betala medlemsavgiften till din klubb innan nyår, så fortsätter din Bergsport komma, och din försäkring gäller utan avbrott! kontakta din lokal-klubb om du är osäker på hur du gör!

26-27 december

rjukan Ice kick-offI mer än tio år har rjukan varit känt som ett av de bästa områdena i europa för isklättring. för att fira starten på is-säsongen 2009 / 2010, bjuder man alla till en helg med klättring, clinics, film, föredrag och party i rjukan, den 26-27 December.

lördagClinic - ”leading ice”film: ”Ice mines” (Banff mountain film festival, Discovery, Jeep World)special guest: fredrik sträng, föredrag og film ”k2 - på liv och död”

SöndagClinic - ”multi-pitch climbing”Clinic - ”safety”

10-14 mars tjejträff vid Sylarnaför tjejer som gillar vintern! 10-14 mars 2010 håller nätverket girl get Higher tjejträff vid sylarnas fjällstation. med toppturer, lavinsäkerhet, klättring, bastu, turskidåkning m.m. träffen görs i samarbete med sylarnas fjällstation, skf, studiefrämjandet m.fl. för mer information kontakta [email protected]. se även annons s51.

8-10 maj

accessträff 2010Den årliga, nationella accessträffen kommer att hållas i tunaberg 8-9 maj 2010. Det är viktigt att så många som möjligt av landets klubbar deltar, detta för att vi tillsammans ska kunna bedriva ett framgångsrikt accessarbete. mer information om träffen kommer senare.

Ska du flytta?se till att din klubb har din nya adress i sitt register så får du Bergsport hem i brevlådan även i fortsättningen. vi på redaktionen har inget adressregister som vi själva kan uppdatera.

förbundsnytt & nyheter

IOC har beslutat att inte ta in klättring som OS-gren 2016. Det framgår av Åke Nilssons rapport från mötet med IFSC (internationella sportklätterfederationen) i Barcelona i november.IFSC arbetar vidare i riktning mot olym-piskt deltagande och siktar nu på 2020. Allt arbete kommer att på olika sätt anpas-sas så mycket som möjligt till prioriteter och arbetssätt inom IOC.IFSC tar exempelvis nu fram regler för 4 år (tidigare 2 år), 2010-2013. Detta för att anpassa klättringen till olympiaderna och

för att stå redo för en ny omgång med IOC när nya sporter för 2020 ska väljas.Åke Nilsson berättar också att deltagandet i IFSCs arbete, av dom som tävlar i klätt-ring, är mycket bra. Det finns en Athletes Commission vars ordförande är Muriel Sarkany och dessutom finns representanter för klättrarna inom varje teknisk kommis-sion. - I regelkommissionen har vi en represen-tant för lead, en för boulder och en för speed. Det här är mycket bra för kvaliteten i det vi producerar, skriver Nilsson.

Säk på webbenFörbundets säkerhetskommitté jobbar för att minska antalet olyckor och tillbud vid klättring och för att sprida kunskap om ris-kerna. Kommittén har nu fått en egen sida på klatterforbundet.se. Här hittar du bland annat en hel massa matnyttig information som "Säk" tagit fram genom åren.

En godbit för klättrare i alla nivåer är do-kumentet Rekommenderade tekniker, som borde vara obligatorisk läsning för svenska klättrare. På sidan finns även pedagogiska filmer, incidentstatistik och artiklar om sä-kerhet.

Ingen klättring i Olympiska spelen

Byter du ut klättring mot skidåkning i vinter och gillar att fota äventyr? Då ska du åka till engelberg. I vinter ordnar hotell Hoheneck, tillsammans med fotograferna felix oppenheim och fredrik schenholm, skidfoto workshops i schweiziska engelberg. med snö-täckta berg och fartfyllda skidåkare har du möjligheten att ta din fotografering till nästa nivå. Workshopen är på fyra dagar, där inspirerande undervisning blandas med action i skidbacken. felix och fredrik delar med sig av sina erfarenheter gällande kamerainställningar, kompo-sition och kommunikationen mellan fotografen och skidåkaren. Det blir även tid till egen åkning med familjen eller kompisen. om du har en systemkamera och är intresserad av natur, skidåkning och

fotografering är detta en workshop för dig! mer information finns på www.hoheneck.ch.

äventyrlig fotokurs med Schenholm

Access är ett ständigt aktuellt ämne och det påverkar alla oss som klättrar ute - vare sig vi är anslutna till någon klätterklubb eller inte. En särskild åter-kommande sida i Bergsport är tänkt att fungera som ett forum och en plats för att belysa det pågående accessarbetet i accesskommittén, ute i landets klub-bar och internationellt. Vi välkomnar läsarnas insändare och rapporter från klubbarna, samt privatpersoner. Bidrag kan mailas till [email protected].

access i bergsport

Phot

o: J

uha

Lain

e •

Agen

cy: A

rts

of s

Ales

gm

bH

Troll Wall JackeTrugged, lightweight Gore-Tex® pro-tection that’s worthy of its legendary namesake in Norway.

www.marmot.eu

This professional shell’s three-layer, weatherproof construction features our Micro Grid woven backer technology for improved internal abrasion and snag resistance, breathability, and decreased weight.

Gore-Tex® Pro Shell Engineered with the most rugged, most breathable, durably water-proof and windproof fabrics, 3-Layer GORE-TEX® Pro Shells meet the demands of outdoor professionals and serious enthusiasts.

Ad_Marmot_TrollWall_210x285.indd 1 30.11.2009 9:54:36 Uhr


Idrottslyftetsvenska klätterförbundet har 405 000:- att dela ut till idrottslyftsprojekt. nästa ansökningsdatum är 15 februari så det är hög tid att få in en ansökan!prioriterade områden för Idrottslyftsan-sökningar år 3 är:* tillgång till barn- och ungdomsanpas-sade klätterväggar (förbättring av exis-terande eller byggande av nya väggar)* utbildning av barn- och ungdomsledare/-tränare* uppstart av organiserad barn- och ungdomsverksamhetmen detta innebär inte att er ansökan mÅste röra något av ovanstående. kom med egna idéer! Det kan handla om läger för barn och ungdomar, in-omhus eller utomhus, utrustning till er barn- och ungdomsverksamhet.mer information kan du få på klatterfor-bundet.se. om du har några frågor så hör gärna av dig till kansliet.

Gå med i IdrottOnline nu!se till att registrera din förening till Idrottonline klubb så fort som möjligt. från och med nästa nummer av Berg-sport behöver inte föreningen skicka in listor på de som ska få tidningen. adresserna kommer att hämtas från Idrottonline klubb. Det innebär att alla föreningar måste lägga in sina medlem-mar i Idrottonline. vill ni ansöka om Idrottslyftspengar så kommer även detta att ske via Idrottonline.känner ni att ni vill lära er mer eller veta vad ni kan ha för hjälp av Idrottonline så kontakta sIsu i ditt distrikt. eller gå in på www.idrottonline.se och klicka på sätt i gång.

Starta en klubb!saknas det en förening där du bor? eller har din närmaste förening en an-nan inriktning? Då kanske det är läge att starta en förening! förbundet tar inte längre ut någon avgift första året för den förening som ansluter sig till förbundet. Det behövs fler klätterföreningar runt om i sverige. alla är välkomna in i förbundet, även sektioner i t.ex fri-luftsfrämjandet kfum. Det finns heller inga geografiska begräsningar över var en ny klubb får startas. Det går alltså att starta en ny förening även om det i området finns en sedan tidigare.medlemskap i förbundet ger en rad fördelar för både föreningen och de enskilda medlemmarna! mer info på www.klatterforbundet.se.

Kallelse till förbundsmöte 17-18 april 2010 på graninge stifts-gård, saltsjö-Boo, stockholm

lördagen den 17 april hålls infor-mationer, seminarier och liknande. programmet för detta är ännu ej fastställt. förbundsmötet hålls för-middagen den 18 april.

Handlingar till förbundsmötet skickas brevledes till föreningen senast 31 mars.

styrelsen kommer bland annat att lägga en proposition om organisa-tionsförändring. efter nyår kommer information om detta att läggas ut på hemsidan.

motioner ska till kansliet inkommit, skriftligen underskrivna av behörig i förening, senast 13 mars 2010 för att behandlas.

anmälan och bokning av logi och mat görs via hemsidan alt utskickad blankett senast 19 mars 2010.

Hjälp till att utveckla klättringen!

valberedningen söker nu ordförande och ledamöter till klätterförbundets styrelse för mandatperioden 2010-2011. arbetet i förbundsstyrelsen ger stora möjligheter att få vara med att påverka och utveckla svensk klättring. förtroendeuppdrag inom idrottsförbund är ofta mycket meri-terande. vill du veta vad det innebär att sitta i förbundsstyrelsen läs mer på www.klatterforundet.se. uppdraget är helt ideellt. Du som är intresserad, kontakta valberedning-en så snart du kan, och senast den 24 januari 2010.

Valberedningen består av: adam Blomberg (ordf.), tel 031-3223121, [email protected]

erik massih, tel. 070-5698055, [email protected]

Conny alsén, tel. 070-5132425, [email protected]

Har du en idé som skulle göra att klättringen utvecklades bättre? är du irriterad över något missförhållande? I båda fallen kan det vara läge att skriva en motion till förbundets årsmöte, som äger rum i stockholm 17-18 april.som medlem har du möjligheter att påverka allt som rör förbundets verksamhet. att skriva en motion är inte svårt. Här får du lite tips på vägen från riksidrottsförbundets chefsjurist Christer pallin (saxat ut tidningen svensk Idrott):1. rubriken är viktig, både för att

fånga läsaren och innehållet. tänk till så att rubriken blir tydlig och talande.

2. glöm inte avsändare. ange tydligt vem som motionerar.

3. Börja med förslaget, ditt yrkande. skriv ”att” -satsen så tydlig att den skulle kunna tas med i ett beslutsprotokoll. Den ska vara så klart formulerad att den inte kan misstolkas.

4. motivera. Beskriv problemet och tala om varför det finns ett behov av att lösa frågan. ge bakgrundsfak-ta som är viktiga i sammanhanget.

ange på vilket sätt ditt förslag vore en bra lösning på problemet.

5. klumpa inte ihop flera förslag i en och samma motion. låt varje för-slag bli en egen motion. fler förslag betyder alltså fler motioner, en för varje ärende. Det ökar tydligheten när styrelsen behandlar och tar upp motionerna på årsmöte.

skicka motionen till din lokalklubbs styrelse i god tid. klubben skall granska motionen, tillstyrka eller avstyrka, och sedan skicka den vidare till förbundet senast fem veckor innan förbundsmötet, vilket innebär senast den 13 mars för årsmötet 2010. kolla med din klubb när de vill ha in motioner till förbundsmötet, så att de hinner med att titta på din motion!motioner till lokalklubbens årsmöte fungerar precis likadant. kolla upp vilka datum som gäller om du vill mo-tionera i din klubb! Denna information bör ligga ute på klubbens hemsida om den sådan finns, eller meddelas i utskick. fler förslag och tips om hur man skriver motioner finns på förbundets hemsida www.klatterforbundet.se.

vill du påverka? Skriv en motion!

Årsmöte 2010

förbundsnytt


av Emma V Larsson och John Liungman

Speed relay ny tävlingsgrenDet nya formatet speed relay, speedstafett, har körts ett antal gånger i asien, bland annat som uppvisningsgren på vm i kina. Det har varit mycket uppskattat, både av klättrare och publik. preliminära regler har tagits fram av francis lo och Åke nilsson och dessa ska nu antas av IfsC och inklu-deras i det officiella regelverket. formatet kommer att ingå som officiell vm- och em-gren från och med nästa år. Det finns dessutom en idé till ett helt nytt format: kombi-nation. varje klättrare gör först ett boulderproblem, vilar 6 minuter, sedan speed, vilar 6 minuter, och sedan lead. reglerna för det formatet ska skrivas så att det kan testas under nästa år. Ondra bräcker sitt rekordDen 16-åriga klättraren adam ondra från tjeckien, har klättrat sin hårdeste led hitills; marina superstar (9+/b) i södra sardinien, Italien. ondra spenderade fyra dagar med att försöka klara den 35 meter höga leden vid grotta san giovanni. Han såg leden för första gången i oktober 2008 – och lockades av den redan då. exakt ett år senare kom han tillbaka och genomför den lyckade klättringen den 20 oktober 2009.

Crimper 2010 uppskjutenCrimper klätterfilmfestival i stockholm är uppskjuten ett par månader. ni som missade informationen i senaste Berg-sport får alltså en ny chans att planera in en kväll i klättring-ens tecken. festivalen kommer med största sannolikhet äga rum i januari eller februari. filmtävlingen består av fyra kategorier: Bästa klättring, Bästa foto, Bästa story och Årets film. tävlingen är öppen för både professionella filmare och nybörjare. filmbidragen får vara max 3 minuter långa och de kan handla om klättring i alla dess former. se hemsidan www.crimper.se som kommer att uppdateras med exakt datum och plats.

ny bok: ”Idrottarnas kostbok” I ”Idrottarnas kostbok” delar lovande idrottare med sig av sina bästa mattips och favoritrecept. några av idrottarna tävlar inom uthållighetsidrott (till exempel Charlotte kalla), andra inom kraftidrott, precisionsidrott eller i mixade idrotter som till exempel fotboll. anki sundin kommenterar idrot-tarnas kostupplägg och kommer dessutom med ytterligare råd. Boken innehåller även förslag på bra mellanmål och en fördjupningsdel om kost och prestation.

blocStar går i gravenI höst firar Blocstar fem år och lagom till femårsjubileumet så läggs klubben ned. vi som en gång startade klubben och drivit den genom åren har haft riktigt kul med alla tävlingsar-rangemang, mm, men vi börjar bli så gamla nu (eller nåt) att energin för att driva klubben i dess rätta anda börjat dala. vi hoppas att alla nuvarande medlemmar fortsätter att sända i ren Blocstar-anda!

Puss! /BlocStars styrelse

omvärldskollen

Vasagatan - | www.naturkompaniet.se

Vasagatan - klättrarens butik sedan

På Vasagatan har klättraren och alpinisten hittat rätt produkter sedan , nu är dessutom

sortimentet bredare än någonsin.

Black Diamond ReactorReactorn är en bra allround-yxa som ger dig full kontroll på isväggen till ett mycket bra pris.2 099:–

Arc’teryx x350En mycket välkonstruerad sele för vinterklättring. Lätt, stark och bekväm. 1 399:–

Arc’teryx KneepadsLätta och bekväma knäskydd.

499:–


junior-sm

Junior-SM i lead i Eskilstuna drog 61 juniorer fördelade på sex klasser. Största klassen var Knattar (96-98) med 22 deltagare. Kul att det blev ett så stort startfält!Registreringen började klockan nio och första kvallederna bör-jade klättras vid tio, efter ledvisningen. Dessförinnan hade det varit ett intensivt arbete i klätterhallen från EKKs sida för att få allt på plats. Vi vill även tacka ledbyggarna Robert Rundin och James Koedsawang med medhjälpare för noggrant och bra bygge av totalt 12 leder. Efter andra kvalleden serverades det en uppskattad lunch (pasta med köttfärssås) till tävlande och funktionärer. Lite vila och sen var det dags att börja ladda för finalerna. I alla klasser förutom Knattar gick alla deltagare vidare. Efter att isoleringen stängt och publiken satt sig tillrätta på läktaren kunde finalen börja. Störst dramatik uppstod i klasserna Yngre Knattar och Knattar där det behövdes superfinal för att kora Svenska Mästaren.Hemmaklubben EKK hade elva startande i tävlingen, och tog hem 2 guld, 1 silver och 1 brons, vilket torde betyda bästa klubb.Tävlingen flöt på mycket bra, med tävlingsledare Henrik Amann i spetsen. Arrangemanget har fått mycket beröm från både täv-lande, föräldrar och förbundsfolk. Prisutdelning och applåder till de tävlande och EKK var avklarat till kvart i fem, en kvart före utsatt tid. En timme senare släckte vi och larmade på en nystädad och iordningsställd klätterhall efter en lyckad tävling. Tack till alla tävlande och funktionärer som hjälpte till!

Text: Nilserik Larsson. Bild: Shawn Boye

Stort start fält i EskilstunaResultatYngre Knattar 1 Harald rasmussen, västervik

2 maja Hallgren, västervik 3 elin sahle, kviberg

Knattar 1 Hannes puman, eskilstuna 2 philip samuelsson forsdik, stockholm 3 mikaela östling, eskilstuna

Yngre FlicKor 1 katrin amann, eskilstuna 2 sara engquist, solna klätterklubb 3 Daniela serlachius, solna klätterklubb

Yngre PojKar 1 Jens Wallgren, stockholms 2 rasmus schwerin, solna 3 Benjamin linné ryn, göteborgs

Äldre FlicKor 1 matilda söderlund, stockholm 2 kajsa Wiklund, solna 3 emelie Bengtsson, Halmstad

Äldre PojKar 1 tobias linder, solna 2 anthon swahn, eskilstuna 3 Charles karlsson, Halmstad


junior-smSVEnSkA JunIorMäStErSkApEn

leaD, 7 novemBer 2009

11


Steve MCClure pappa OCh klätterprOffSText: Carl Johan Svensson

Alla klättrare blir äldre och många, även de mest hängivna, finner sig plötsligt i en situation där familj, hem och jobb slukar den mesta tiden. Det blir hel enkelt svårare att spontant dra ut till klippan eller resa iväg för att klättra. För de flesta är det självklart att ändra fokus och spendera mer tid med familjen. Men hur är det för dem som lever på klättring? Går det att kombinera ett familjeliv med ett liv som semi- eller helt professionell klättrare?

Steve McClure är en av Englands bästa klättrare genom tiderna, och många av hans hårdaste bedrifter är inte repeterade. Steve försörjer sig delvis genom sponsring men arbetar även med föredrag från klätterresor och som ledsättare. För tre år sedan föddes Steves dotter och livet förändrades drastiskt. Trots det har han lyckats att hålla sig kvar bland klättereliten och bland annat klättrat 9a+. Jag bestämde mig för att ta reda på hur han får livet att gå ihop…


Försörjer du dig enbart på klättring?Det mesta av min inkomst är klätterrelaterad. Jag gör en del bygg-jobb, lite rope access. Och jobb på kompisars hus, målning, bygge, och så vidare. Men det mesta har med klättring att göra. Jag byg-ger leder ungefär tre dagar i veckan, och sedan är jag tränare, och håller föredrag. Jag skriver för CLIMB magazine varje månad, och även för andra tidningar runtom i världen. Det blir väl ungefär 60 timmar i veckan.

Hur håller du dig kvar i matchen nu när du blivit för-älder och har mindre tid till resor och föredrag? Det är klurigt. Jag har nog blivit mer specialiserad sedan min dot-ter föddes. Jag brukade göra mer runt om i Storbritanien och ut-omlands. Det har funnits några riktigt intressanta hårda projekt ganska nära mitt hem (två timmar bort) som har hållt mig mo-tiverad de sista tre åren. Jag brukar få till två eller tre veckolånga resor utomlands för klättring, vilket är frustrerande eftersom en vecka är precis tillräckligt för att komma igång. Det känns aldrig som att jag klättrar så hårt som jag kan. Men det handlar bara om motivation, och det finns tid om man tar sig tid. Min partner är ganska förstående och ger mig mycket frihet. Jag organiserar mitt jobb på så vis att jag är ledig torsdagar och en helgdag, så jag kan oftast klättra två dagar per vecka.

Är du lika motiverad för hård klättring som förut?Helt klart, men det beror på vilka turer jag tänker på. Om jag inte hade något att göra i England så skulle det vara kämpigt. Jag skulle få kämpa för att motivera mig till träning för något som låg ett halvår framåt i tiden, som en långresa. Jag tycker om att bara komma ut och klättra. Det får gärna vara hårt, men det måste inte vara hårt, bara det är klättring!

Är du mindre våghalsig nu när du har ett barn?Jag har aldrig varit särskilt våghalsig! Ingen skillnad skulle jag säga. Den stora skillnaden är att det är svårt att resa bort. Jag vet att dagen efter att jag rest iväg kommer min dotter att gå upp på

morgonen och leta efter mig i hela huset. Hon saknar mig och jag henne. Det är något nytt för mig som jag inte hade väntat mig. En koppling jag inte kunde förställa mig!

Finns det några fördelar med att vara pappa och klätt-rare?Inte många, men att vara pappa har en massa fördelar för vem som helst. Jag tror att om du bara vill klättra så kommer faderskap inte att vara till någon hjälp. Men för den som inte vill ha barn i tron att de bara är i vägen (som jag trodde), vill jag starkt rekommendera att de skaffar dem ändå om de får chansen. De finns där för alltid, det gör inte klättringen. Och klättring är ju bara ett meningslöst tidsfördriv!

Finns det något annat än friklättring som du skulle vilja pröva?Bara bergen, och att röra mig bland dem. Syntesen är alltså att familj och den begränsning i tid det medför inte bör hindra en från att sända hårt. Det är bara ytterligare en dålig anledning för att slippa erkänna att man är talanglös, eller att man hellre ligger hemma på soffan och tittar på klätterfilm. Så det är bara för alla mammor och pappor att plocka fram kilsetet, slingorna eller paddan igen och ge sig ut i bergen medan barnen är på dagis. ■

faktavem: steve mcClure

Ålder: 39

Bor i: sheffield

sponsorer: petzl, Beal, 5.10, marmot

familj: sambo och tre år gammal dotter

steve mcClure på gladiator, e5 6b

steve mcClure på magnetic north, 8c+

HÄstsvansvÄnlig KlÄtterHjÄlmvåren 2010 släpper petzl den första klät-terhjälmen specialdesignad för kvinnor. Den heter petzl elia och är anatomiskt anpassad efter en kvinnas huvud. Hjälmen har en pa-tenterad omegaform i bak, för att enkelt få plats med hästsvansen under hjälmen. enkel storleksjustering med hjälp av sidoknappar. Den har redan blivit rankad som en av nästa års bästa outdoor-produkter. elia finns i tre färger: vit, ljusblå eller ljusgrå. one-size.


fInns Det nÅgra snälla Barn?

nYa stegjÄrn Från Bdsabretooth heter Black Diamonds nya 12 tag-gare i rostfritt stål. BD lovar mindre snökladd tack vare polerad yta. vikten har de fått ner till 970 gram per par. finns med både snabbfäste och remmar. rekommenderat utpris är 1749:- med aBs-plattor.

nYKomling Bland sKoracopa har vi inte hört så mycket om här i sverige. men nu har ett norskt företag tagit upp agenturen så kanske dyker de upp i butik snart. modellen legend är en trad-doja med fokus på sprickor och slabb och komfort. pris kommer att vara 1499:- .

ännu en vinter omfamnar oss. en del byter ut klät-terpjucks mot pjäxor, andra laddar inför spegelblanka is-väggar och en del planerar inför vårens klättringar. Det finns roliga julklappar på butikshyllorna som bara väntar på att ges bort till en klättrare (som har varit snäll i år). tills nästa gång – en riktigt god jul!

Av: Emma V Larsson och John Liungman

modern julKlaPPs-KlassiKer Från mammutalpine underwear, är mammuts vackra namn på detta snygga under-ställ i merinoull. finns också i överdel med rund hals samt fullängds byxa. kommer i både dam- och herrmodell, och färgerna vit, röd och graphite.tröja kostar ca 800:- och byxan 650:-.

HoodY Från craFtCraft hakar på hoody-modet och lanserar flex Hood. lätt, varm och faktiskt rätt så snygg. något elastisk och vindskyddande. finns även för barn! kostar 600 kr.


Primus FÄrglÄgger utFlYKtenDen klassiska svenska kåsan har fått en ny skön design. Den danske designern nicho-lai Wiig Hansen fick i uppgift att göra en nytolkning av kå-san och resultatet blev minst sagt färgglatt. Den kommer nu i de härliga färgerna gul, rosa, cerise, orange, grön och turkos, men även i de klas-siska färgerna röd, svart och mörkgrön. produkten finns att köpa i butik i januari 2010 och säljs i ett set med två kåsor (200 resp 400 ml), lock, kniv, gaffel och sked. Besticken ryms i kåsan. setet, som bara väger 156g, kan användas i mikrovågsugn och tål diskma-skin. Cirkapris: 179 kronor.

För Kalla FossingarI vinter lanserar Columbia sportswear en välkommen produkt för de frusna; stövlar med ett uppladdningsbart värmesys-tem. De heter Bugathermo (för män) och snow Hottie (för kvinnor) Båda har ett uppladdningsbart värmesystem som håller fötterna varma i upp till åtta timmar och klarar tempe-raturer på ned till -73 grader. Dessutom är de utrustade med Columbia sportswears speciella teknik omni-tech som gör att de är vattentäta samtidigt som de kan andas. kanske kan vara något för promenaden till klättringen eller för den som säkrar?Cirkapris: 3799 kronor.

lÄttare PacKning Från a till ö Den här boken håller precis vad den lovar - den guidar dig genom packningens alla svåra, kluriga moment. författaren Jörgen Johansson är väl bevandrad i fjällen och har tidigare skrivit den omtyckta boken ”vandra fjäderlätt och njut mer av färden”. Jörgen bjuder på enkla, praktiska råd som kan hjälpa dig att skala bort mer än tio kilo från din pack-ning. råden kommer väl till pass såväl för klätterhelgen som för långvandringen i alperna. Det är en kompakt handbok som passar alla som tycker att packningen är omständlig. eller för dem som ännu inte har insett det – men som garanterat märker att den kan göras mycket enklare.


förstemansfall är huvudorsak till skador inom klättringen. Här demonstrerar niklaes nathén, ambulanssjukvårdare och förbunds-ordförande, hur man använder en ihopfällbar bår. Bild: per-rune andersson/uteguiderna

Den här artikeln är ett försök att sam-manfatta alla kända klätterolyckor i Sve-rige mellan 2000 och 2007. Sammanlagt har vi gått igenom 338 incidentrapporter som lämnats till Svenska klätterförbundet. Vi vet att detta är en bråkdel av alla inci-denter som faktiskt inträffar. Vi vet dock självklart inte hur många som inte lämnar rapporter. Framtida analyser kan bli bättre om fler lämnar rapporter i framtiden! Vi har valt att begränsa analysen till de incidenter som lett till skador. Vi kallar dessa för olyckor. Sammanlagt rör det sig om 196 olyckor. Vi har dock inte använt alla olyckor i denna sammanställning då vi velat visa på de vanligaste orsakerna som leder till skador. Vi har valt att registrera flera omstän-digheter till en olycka. Om till exempel ett grepp lossnar och detta leder till ett förste-mansfall så registreras det både som ”grepp lossnar” och ”förstemansfall”. Det går inte alltid att komma så mycket djupare med en beskrivning av en olycka. Beskrivningen kan se ut så här: ”XX ledde och föll ovanför andra mellansäkringen och slog i marken. Ett benbrott i foten blev resultatet.” Vi kan då inte dra slutsatser om orsaken till förste-mansfallet utan noterar det enbart som ett förstemansfall.

DödsolyckorUnder perioden finns 11 dödsolyckor i sta-tistiken där 13 personer dödats. Av dessa är tre olyckor (tre omkomna) inte säkert både

svenska och klättrare. Av de 13 dödade har 9 dödats i stora berg. I den följande texten behandlas olycksorsakerna likadant för alla olyckor oavsett skadekonsekvens.

Fall vid klättring vanligaste olyckanSammantaget kan vi konstatera att fall som försteman, andreman eller bouldrare är den dominerande orsaken till att klätt-rare skadar sig. Fall står som orsak till 55 procent av skadorna. Det kanske inte låter så underligt, men det motsäger det vanliga påståendet att det är nedstigning och fir-ning som är de farligaste momenteten.

FörstemansfallFörstemansfall utgör fortsatt den viktigaste orsaken till skador i klättring. Vi konstate-rar därför att instruktörer vid utbildningar bör lägga särskild vikt vid att förklara vad en klättrare kan göra för att undvika denna typ av olycka. Klättraren kan välja en led som denne har god kapacitet för, en led som går att säkra väl, etc. De tre viktigaste bidrag-ande orsakerna som utpe-kas till att förstemansfall leder till skador är att:• Mellansäkringar loss-

nar (i drygt hälften av rapporterna).

• Ett greppeller ett steglossnar (i en femtedel av rapporterna).

förstemansfall farligaste olyckanFöljande är utdrag ur en rapport skriven av Roger Pyddoke, Säkerhetskommittén. Hela rapporten finns att läsa på www.klatterforbundet.se.

• Falletblev långt till följdav långtav-stånd till senaste mellansäkring (i en tiondel av rapporterna).

De som skadas vid förstemansfall är en-ligt uppgifterna i rapporterna erfarna eller mycket erfarna.

Flest boulderolyckor inomhusBoulderingfall, den näst vanligaste olycksorsaken idag, kunde vi inte finna i sammanställningen för 1990-talets olyck-or. Av 42 rapporterade boulderskador in-träffade 32 inomhus. Orsaken till detta vet vi inte. Det kan bero på att det bouldras mer inomhus än utomhus. Det kan också bero på att man är mer försiktig ute, och noggrannare med spotting. I statistiken skiljer vi inte på om fallet/hoppet är avsikt-ligt eller inte. Det är vanligt med både benbrott och stukningar. En vanlig orsak till skador in-omhus är att man faller av en skyddande matta eller att man faller med foten i en mattskarv. Brister i mattäckning eller skar-var utpekas som orsak till en tredjedel av alla boulderskador inomhus.

Några slutsatserAnalysera risker för förstemansfall på en led du tänker göra tillsammans med din replagskamrat. Lär ut hur man gör det på kurser. Kom ihåg att fallerande säkringar och långa fall är det som oftast leder till skador. Bouldra säkert. Försök klättra tillbaka så långt du kan innan du hoppar av! Av-stå? Topprep? Flera crashpads? Bristfälliga skyddsmattor inomhus bör kunna åtgär-das. Säg ifrån när du ser bristande täckning och skarvar som inte är täckta!

Övrigt*

Grepp lossnar

Sten/isslag

Matta

Säkring/nedsänkning

Firning

Boulderfall/nedhopp

Förstemanfall

Övrigt*

Grepp lossnar

Sten/isslag

Matta

Säkring/nedsänkning

Firning

Boulderfall/nedhopp

FörstemanfallOrsaker som andel av alla orsaker.* Under Övrigt finns orsakerna Andremansfall,

Kommunikation, Utglidning snö/is,

Knopfel/inknytning, Oinknuten klättring,

Ankare/Standplats, med 2% vardera.


Förstemansfall är bara en av många orsaker till olyckor. I säkerhetskommitténs material framgår att det finns många andra orsaker som på egen hand, eller i kombina-tion med andra orsaker, ligger bakom olyckorna.

FirningFirning är den tredje vanligaste orsaken till olycka. Firning är en manöver som innehåller flera viktiga moment som vi inte övar så ofta och som kräver noggrannhet. Även rutinerade klättrare slarvar!Det finns flera olika slag av utlösande orsaker till firningsolyckor. De mest förekommande är att ankaret fallerar, att ändarna på repet är olika långa, att repet lossar sten, eller att den som firar glömt skruva åt låskarbinen. Då an-karet fallerat har det berott på dåligt slagen knop i en slinga, icke åtdragen skruvkarbin i ankaret, eller att en sk snow-stake gett vika.

Säkring/NedsänkningBristande förmåga att hantera repbroms kan leda till att fallet accelere-rar och att säkraren förlorar kontrollen över säkring eller nedsänkning. Detta är den fjärde vanligaste orsaken. I två av de noterade skadefallen användes Gri-gri.

Sten- och isslagSten- och isslag är fortsatt en viktig orsak till olyckor. Är terrängen lös bör man överväga att försöka lägga standplatser ur skottlinjen. Även vid firning förekommer att stenar lossnar. Då kan det vara svårt att hoppa bort ifrån ett ankare där man sitter fast. Vissa isklättrare startar inte på en led där det finns replag ovanför.

Topprepsklättring/AndremansfallDe vanligaste bidragande orsakerna till att det blir skador i samband med andremansfall är: Isyxskada, Grepp lossnar, Pendelfall, Ostramt rep, Grepp eller steg lossnar.Lossade grepp eller steg är en orsak till fall. Bland rapporterna förekom-mer detta dock endast som orsak till skada inomhus vid ett tillfälle. När ett grepp eller steg lossnar leder det ofta till stenslag som i sin tur kan skada de som befinner sig under klättraren.

KommunikationEn variant är att en klättrare vid ett toppankare tror att han ska bli ned-sänkt men istället så kopplar säkringsmannen ur. Kommunicera tydligt vid topprepsklättring! Ändra inte rutiner.

Utglidning snö/isAtt gå ned på lutande snö och is utan säkring kan vara farligt om man snubblar. Två olyckor berodde på snubbling i samband med hopp över bergschrund eller glaciärsprickor. I övriga exempel är den direkta orsa-ken okänd.

Ankare/StandplatsEn oavsiktlig urkoppling av en klättrare på stand ledde till ett dödsfall. En slarvigt knuten firningsslinga öppnade sig vilket ledde till en allvar-lig olycka (omnämnt ovan).

Knopfel/InknytningMånga klättrare har varit med om att de inte fullföljt en inknytning. Några har fått plikta med livet eller allvarliga skador. En rutin som bor-de vara självklar är kamratkontroll! Här krävs en rejäl attitydförändring! Snacka med dina replagskompisar.

I många år har det lärts ut att en skadad person som hängt upprätt i en sele inte får läggas ner plant på marken. Orsa-ken var att syrefattigt blod som ansamlats benen då skulle kunna välla in i hjärtat och döda den skadade (sk ”suspension trauma”). Detta resonemang har visat sig vila på lös grund. Efter en grundlig medicinsk genomgång av brittiska Health and Sa-fety Executive (ungefär arbetmiljöverket) får suspension trau-ma anses vara en möjlig teoretisk risk utan empirisk grund. Slutsatsen är att all räddning av skadad person, oavsett vilken position denne befunnit sig i, skall behandlas lika - dvs en-ligt grundläggande ABC. För en skadad person innebär detta plant liggande på marken med lätt höjda ben. Se även Torbjörn Ohléns uppdaterade artikel om rädd-ning på SKF:s hemsida.

Medicinska kommittén

stabilisering av skadad i brant terräng. övning under räddnings-kurs. Bild: per-rune andersson/uteguiderna.

nya rön OM SuSpenSIOn trauMa

...men det finns många orsaker till olyckor

6 tips för säkrare lead av John Liungman, auktoriserad instruktörsäkra tätare. ta alltid hänsyn till reptöj och vad som händer om översta kilen rippar. Du kommer se att de första tre kilarna bör ligga väldigt tätt.

säkra bättre. öva clean aid blöta vinterdagar - det ger bra erfarenhet eftersom du belastar varje säkringspunkt. använd backuprep.

var alltid tydlig med att andremannen får ge feedback på lagda mellansäkringar. ta till dig denna feedback!

gå en fortsättningskurs med en auktoriserad instruktör. Det är inte säkert att din kompis/mentor kan allt!

var självkritisk. Det är erfarna klättrare - eller klättrare som tror att de är erfarna - som oftast skadas.

använd hjälm! Det finns gott om exempel på olyckor som kunde slutat betydlig värre om klättraren inte hade använt hjälm. Det gäller både fall och sten/isslag.


reflektIOner frÅn ett lItet berGreflektIOner frÅn ett lItet berG

replag på väg mot toppen. foto: lars Zetterberg


När jag steg på planet i Köpenhamn var det bestämt att vi skulle klättra Dômes de Miage över Aiguille de Bionnassay till Mt Blanc. Svårighetsmässigt skulle det ungefär innebära PD över Miage, AD över Bionnassay och PD+ från Italienska bultarna till toppen av Mt Blanc. Riktigt så blev det inte. Väl i Chamonix skulle det visa sig att planen krackelerat ordentligt. Den första lärdomen att dra av den här resan är att alltid ha med eget tält. Den andra att augusti i alperna inte är någon bra tid om man vill göra snöturer. Och den tredje är att alltid göra sina egna bedömningar. Alltid! Lita inte på andra. Anledningen till att vår plan inte verkade hålla var att vi fick höra att vädret i Chamonix under lång tid varit alldeles för bra. Vad då för bra kan man undra? Hur kan vädret vara för bra? Sol och värme borde vara fantastiskt och sensommaren den bästa tiden för turer i alperna. Både väder och snö borde ha hunnit stabilisera sig. Jo, det skulle man kunna tycka. Men tyvärr har den där lilla extra värmen som ibland kallas växthuseffekten bidragit med lite värme för mycket. Med tanke på att jag är i alperna i varje fall en gång per säsong så är det otroligt att jag inte tidigare blivit person-ligen påverkad av den stora avsmältningen av is som skett runt om i Alperna. På något underligt sätt har jag alltid lyckats befinna mig i en liten bubbla där snön vräker ner. Men man ska inte låta lura sig. Så här ligger det nämligen till: 1990-talet och 2000-talets varma somrar har smält så stora delar av isen på hög höjd runt Chamo-nix att ny klippa kommit i dagen. På vissa väggar har dessutom all den is som hållit porösa klippartier fastfrusna i berget smällt, vilket resulterat i att flera klippor helt har rasat. Ett känt exempel på detta är Bonattipelaren på Dru som gick upp i rök 2005 efter ett årtionde av större och mindre ras. Under de senaste 20 åren har

glaciärerna permanent dragit sig tillbaka och snökammarna har smält av. De kammar som redan tidigare var smala, har på sina håll blivit sjukt smala och efter längre perioder med soligt väder förvandlas dessa smala kammar till spetsiga iseggar. När jag satte mig på det där planet från Köpenhamn till Ge-neve hade jag däremot en liten erfarenhet från Grindelwald 2007 i färskt minne. Då åkte vi också ner i mitten av augusti för att göra Finsteraarhorn, Gross Grühnhorn och Fiescherhorn. Vi fastnade redan första dagen på anmarschen eftersom det låg så mycket snö på Aletschgletscher att vi inte kunde ta oss över glaciären. Vi pul-sade i snö till midjan medan mer snö vräkte ner över oss. I Augusti! Dan innan hade vi åkt vattenskidor i Öresund för guds skull! Det var bara att kapitulera och planera om och fundera på att gå över kammarna några dagar senare istället. Men snön fortsatte falla. Vi blev sittande i hyttan på Mönchsjoch i sex dagar och fick spela kort tills vi kräktes. Alla kräktes! Även Håkan. Och Håkan älskar att spela kort! Vi gjorde tre försök på Mönch på en vecka och fick vända på samtliga. Det är nästan en bedrift i sig eftersom Mönch är ett av alpernas absolut lättaste 4000 meters toppar. Snön vräkte ner och periodvis gick det knappt att se handen framför sig. Det var snö överallt. Snö i ryggan, snö i hjälmen, snö i fillingarna. Som ett finger i ansiktet fick vi förstås ett strålande vackert väder sista da-gen. Vi formligen hoppade uppför berget för att halvvägs upp få se ut över ett bedårande 35 gradigt snöfält fullt med 6 dagars snö. Det var bara att skaka på huvudet och gå ner igen. Dômes de Miage och Aiguille de Bionnassay ligger en bra bit utanför turistzonen i Chamonix. Det är en modig dagsettapp bara att ta sig upp till insteget, något vi hade räknat med skulle borga

D ômes de M iage, Augusti 2009

reflektIOner frÅn ett lItet berGreflektIOner frÅn ett lItet berG

en berättelse om bestigningen av ett berg som inte ligger långt bort, som inte är över 4000 meter, som inte är särskilt svårt, som gjordes helt utan dramatik och vad man av det kan lära.

Text: Jesper Sundelöf


artikelförfattaren på toppen av den mellersta av miages tre domer över 3670 meter. längst bort i bild Håkan swan. mitt emellan oss två franska killar som verkade sisådär sugna att vara där. Dock ivrigt påhejade av pap-pan. foto: lars Zetterberg.

på toppen av den mellersta av miages tre domer över 3670 meter. foto: Håkan swan.


för gott om plats i Conscrits och Durier-hyttorna. Och visst var det så. Plats fanns både i Conscrits och Durier. Men så stod vi då där i Chamonix med avsmälta kammar och ett helt compagnie des guides som avrådde oss från ge oss upp på Miage och Bionnassay för att förhållandena var dåliga. Och säger de här hårdkokta kil-larna att det är illa, så är det nog riktigt, riktigt illa tänkte vi! Så det var ett rätt moloket gäng som hängde hela eftermiddagen på Maison de la Montagne för att försöka komma på alternativa turer. Men inget kändes lika kul som det vi föresatt oss att göra. Och oavsett vad vi kom på så visade det sig att det inte fanns någon plats i stugor. Och inget tält hade vi med oss. Det är som att så fort man tänker tanken ”stugtur” så blir man beroende av tält. Efter några timmar stod det klart för oss att ursprungsplanen var den enda som skulle funka boendemässigt för oss, så det spikades. Det spikades också att i framtiden alltid ha med tält och köra egen bil för att öka flexibiliteten. Det är alltid roligt att klättra med nya människor. Dels för att det är kul att lära känna nya knasbollar, men också för att man får nya perspektiv på saker och ting. Vi som åkte ner till Chamo-nix den här veckan i augusti var, förutom undertecknad, Daniel min klätterpartner sedan tio år tillbaka, samt Håkan och Lars som vi inte klättrat så mycket med tidigare. Lars och Håkan känner varandra från Chalmers och jag känner Håkan via Bengt som jag klättrade Aconcagua med. Men få inte för er att vi är något stu-dentgäng. Nej, tillsammans får vi nog ihop modiga 165 år om inte mer, och då är jag och Daniel småungarna i sammanhanget på 37 vardera. Nu stod hela det här till åren komna klättersällskapet på Ski Station i Chamonix och packade. Jag brukar vara rätt noggrann

när jag packar inför klättringar. Min fru gnäller i varje fall på att jag ockuperar vardagsrummet i veckor med olika högar av strum-por, underställ, kilar med mera som alla andra i familjen får kryssa emellan på väg till toaletten. Så därför vet jag inte riktigt vad som for i mig denna gång. Jag och Daniel hade kommit till Chamonix efter att i femton minuter hystat ner lite grejer i varsin 50 liters ryggsäck. I handen hade vi också varsin Ica-kasse med rep. Här jävlar skulle det klättras! Det kändes rätt bra i början att slippa släpa på en massa bråte, men när jag insåg att jag glömt handduk, schampo, strumpor och 25 andra livsnödvändiga saker var jag inte lika stolt. Det går ju bra att raljera om lätt packning ända tills man måste be om att få låna handduk, eller hur? Hur som helst, där stod vi nu med humöret i topp på kväl-len och packade. Jag och Daniel packade tranceivers, spadar och sonder, Lars och Håkan friends, kilar och pannlampor. Jo, för så är det. Man har generellt en tendens att packa sådant man tidigare saknat eller varit beroende av. Har du varit med om en lavino-lycka lämnar du aldrig mer spaden hemma. Har du överrumplats av mörker på berget lämnar du aldrig pannlampan hemma. Själv ser jag alltid till att ha kläder nog så jag klarar en natt på berget, även om jag bara planerar en tvåtimmarstur. Tycker ni det är knas vet ni inte hur kallt Kebnekaise kan vara vid midnatt i mars i bara underställ! Men det är en annan historia. Efter lite diskussion hit-tade vi en kollektiv packning vi alla var nöjda med och kojade in tidigt. Ska man klättra Miage och Bionnassay måste man gilla långa anmarscher. Mer än halva turen är gammal hederlig hiking. Hit går det inte att ta sig med linbana. Tåg går från Chamonix till St Gervais och därifrån går buss till Les Contamines. Från le Cugnon

lars Zetterberg ser fram mot en fin kamvan-dring. I bakgrunden Dômes de miage sett

från nordost. foto: Håkan swan.


utanför Les Contamines på 1170 meters höjd är det lårbensexpres-sen som gäller. Här följer man den serpentinslingrande stigen upp längs bergssidan, först genom granskog, sedan björkskog och där-efter ut på kalfjället. Uppåt, uppåt. När man väl tycker att det kan räcka så har man ungefär fem minuter kvar till Tre la Tête-hyttan på 1970 m.ö.h. och kan stanna för lunch. Vi hade startat klockan 10:40 från Le Cugnon och var vid Tre la Tête 12:55. Två timmar och en kvart i ett rätt behagligt alpint tempo med ett par pauser för att reda ut några filosofiska paradoxer. Efter Tre la Tête-hyttan planar stigen ut och stigningen blir inte alls fullt så brant. Efter någon kilometer börjar leden gå nedåt för att så småningom gå ut på moränen. Vi skramlar uppåt i lätt stigning över stenlandska-pet. Trots att det är svårt att skönja stigen i det karga landskapet är routefindingen här inte särskilt svår. Dels finns det en hel del rösen, men även utan dem... ja, vart ska man ta vägen? På båda sidor om glaciären sträcker sig tre- och fyratusenmeters topparna mot himlen. Det finns bara en väg längs glaciären: uppåt. Trots det självklara i vägvalet börjar vi bli fundersamma på hur långt vi kan ha kvar. Vi borde i avstånd vara rätt nära Conscritshyttan men i höjd är vi nästan 400 meter fel. Den väg vi valt verkar inte ta höjd i tillräckligt tempo. Men snart förstår vi. Några hundra meter längre fram sitter järnstegar bultade i berget. Rätt upp i himlen. Ca femtio meter upp viker de av över en liten avsats och försvinner utom synhåll. Vi pausar under stegarna och kikar fundersamt på när en fa-milj med barn i tolvårsåldern rasslar osäkrade över avsatsen, ned för stegarna och vidare ner för glaciären. Det är fransmännens bakgård, så de får väl göra som de finner bäst. Själva kittar vi på, knyter in och går löpande över stegarna. En bit upp sitter en fransk bergsguide och skriker på sina två klienter som verkar livrädda för att klättra osäkrade uppför stegarna. Han är dock inte så upptagen av sitt hojtande att han inte kan ta sig tid att håna de stackars fega svenskarna med sitt rep. Vi muttrar, klättrar förbi och undrar hur man kan käfta så mycket när man inte ens får med sig sina klienter uppför några ynka stegar.

Efter avsatsen viker leden av åt vänster och jag kommer upp på planare mark. Tack vare stegarna har vi vunnit en massa höjdmeter på ett kick och efter ytterligare några minuter ser vi Conscritshyt-tan. Stugan på 2600 m.ö.h visar sig utan tvekan vara den moder-naste hytta någon av oss bott i. Den har till och med vattentoalet-ter! Det är högre standard än vad jag har hemma det! Fri tillgång till rinnande vatten dessutom, vilket annars inte alls är självklart i stugorna i alperna. Dômes de Miage är en högkam med fem domer varav den högsta är 3673 meter över havet. Kammen kan klättras från båda hållen, men normalrutten går från Nordost till Sydväst. I den här varianten följer man glaciären upp till ca 3200 m.ö.h och går där-efter över ett ca 35 gradigt snöfält upp till sadeln Col de Dômes på 3564 meter. Efter att ha klättrat över en liten sten- och snöpuckel på cirka 50 meter börjar kammen. Man följer kammen brant upp-för, över de två högsta topparna på 3673 och 3670 meter, sedan ner över Aiguille del la Berangere på 3425 m.ö.h och tillbaka till Conscrits. Eftersom vi ville klättra Bionnassay, ville vi nu gå från andra hållet för att inte behöva göra turen längre än nödvändigt och gå tillbaka samma väg vi kommit. Men det får vi inte! Eller får och får - stugvärden avråder oss. Att gå från andra hållet skulle innebära att vi kommer att möta alla som går normalrutten. Big problem! Kammen är så smal att det inte finns rum för möte! Och då är det smalt! Och framförallt jävligt brant, om man inte ens kan kliva av kammen, frontpointa och ta lite luft under sulorna en stund vid möte. Så smalt och brant skulle det visa sig att det inte var, men vi fick oss en ordentlig tankeställare och beslutade att gå normalvä-gen som alla andra. Frukost serveras klockan fyra i Conscrits. De flesta replagen var iväg redan vid halv fem. Lite utrustningsstrul gjorde att vi kom iväg som sista replag strax innan fem. I ljuset av pannlamporna vandrade vi längs bergssidan. Högre upp mot glaciären dansade små ljus från replagen längre fram. Strax innan sex kom gryningsjuset smygande och vi var framme vid glaciärkan-ten.

lars Zetterberg har precis lämnat stegarna. artikelförfattaren lommar efter. foto: Håkan swan.


Miage är en utpräglad snötur. Det vill säga att det är mycket gå. Gå på morän, gå på glaciär, gå och pulsa i snö. Det gör att man konstant ligger på en rätt hög puls. Gör man det rätt ska man ligga på en arbetspuls strax under svettgränsen. Det gör att man vill avverka så stor sträcka som möjligt innan värmen kommer. Dels för att det då blir ännu varmare i kroppen, men också för att snön inte ska hinna börja smälta. Varm snö innebär mer arbete, snö som klampar upp under stegjärnen och värst av allt - smältande snöbryggor. Solen möter oss mitt på glaciären, till en början lagom skön men efter en stund lite väl varm. Här har man släpat skaljacka och dubbla handskar, mössor och fimbulbrallor också får man be-stiga det här berget i långfillingar som en annan Rabot. Men det går bra det också. Vi rör oss i bra tempo och traskar förbi ett par replag som tappat farten på glaciären upp mot sadeln. Tar lite vatten och en macka på sadeln innan vi axlar på igen och ger oss ut på kammen. Visst är den smal, avblåst och avsmält men inte som historierna vi hört på vägen upp. Lars mäter kammen till 30 cm. 30 cm innebär trots allt två fötter i bredd. Två fötter i bredd innebär också att den faktiskt är aningens förlåtande om man snubblar till. I det fallet är det stor skillnad mellan 30 och 20 cm. Kammen går rätt så brant uppför till en början. Bergssidorna släpper från kammen först i 40 grader men snart i 50 och stundtals 60 grader. Det är luftigt med en fantastisk utsikt. Till vänster om oss faller Tre la Tête-glaciären ner mot Contamines och till höger breder dalen ut sig 2500 meter nedanför. Bakom oss har vi Bionnassays stentriangel, Dome du Gouter och Mt Blanc. De där mötena vi inte skulle kunna få, får vi nu ändå. På väg uppför kammen möter vi tre replag på väg ner. De har inte kunnat fullfölja på grund av att kammen ned mot Aiguille de la Berangere är isbellagd. Vi lyssnar av om förhållandena på kammen, ger plats så de kan passera och fortsätter mot toppen på den andra domen på kamvandringen. Är det något man inte ska låta bli så är det att lyssna på folk som vet bättre. Och efter att i två dagar ha lyssnat till många historier om det omöjliga i detta projekt så blir informa-

Dômes De mIage •

Dômes De miage Höjd: 3673 m.ö.h

karta: mont Blanc a1, aravis – Chamoni x-Cormayeur

utrustning: glaciärutrustning, Isskruvar, snöankare. vi gjorde dock inga placeringar på hela turen.

tid: 2 dagar. Contamines – tre la tete 2-3 timmar, te la tete – Conscrits 2-3 timmar. Conscrits – miage – Conscrits 4-5 timmar. sträckorna går att göra fortare. I tidsangivelserna här är höjd taget för filosofiska diskussioner och geologiska betraktelser.

med på turen var Jesper sundelöf, Håkan swan, lars Zetterberg och Daniel serlander.

tionen från de vändande replagen nu det som fäller avgörandet för oss. Vi stannar på domen och njuter av utsikten i cirka tio minuter innan vi bestämmer oss för att gå ner samma väg vi kom upp. Var-för fortsätta när förhållandena ska vara omöjliga? Vi bestämmer oss för att vara nöjda med den här turen, strunta i Bionnassay och istället byta område och klättra lite klippturer de sista dagarna. Vi har fått en fin snötur och försöker vara nöjda. Det går bra i ungefär tre timmar. På väg ner träffar vi två glada 17-åringar som gjort hela traversen samma morgon. De låter meddela att visst var det lite isigt, men det är ju därför man har stegjärn. Jag känner mig som en mes. Den tredje lärdomen - man ska alltid bedöma förhållandena själv! Alltid! Lita inte på andra. ■

tre la tête-glaciären. från vänster till höger: Daniel serlander, lars Zetterberg och Jesper sundelöf. foto: Håkan swan.


skarpladdat


aiguille d’argentiere, oxford Couloir. 3902m. grad II, 2matt Quirk har precis kommit upp från couloiren på ryggen. nu är det bara en lätt bit kvar till toppen. första solstrålarna nådde

oss ett tiotal minuter tidigare. vi behövde bara pitcha insteget på leden uppför ett litet fruset vattenfall, resten solo. lämnade tältet

nere vid argentière glaciären 03.15. Bild: petter Zachrisson


skarpladdat

magnus Högström går förstabestigningen av trinity 8c, en förlängning av nBk i svanvik. Den nya leden stoppade många och envisa försök av duktiga klättrare under året, men den föll alltså till slut när magnus kopplade greppet.Bild: martin arvidson


Jm på ultrafina Wonderland 8? i långaström, nybban. problemet kräver en hel del nyp. Blocket ligger ensamt ute på ett hygge en bit från själva huvudområdet långaström. långaström är nybbans största och mest centrala område, eftersom nybban i övrigt är väldigt utspritt med ett par block lite här och där kring trakterna runt nybro.

Bild: linus magnusson, evergreen-photo

skarpladdat


skarpladdat

”Jag hänger från kronringen på en luftballong ovanför rommehed, Borlänge, på ca 2000 meters höjd. Bilden är tagen strax innan jag kopplar mig fri, vilket var en mycket härlig känsla. syftet var att fotografera alla som skulle hoppa fallskärm från ballongen den dagen. Jag hängde där tre lyft, sammanlagt ca tre timmar och första starten var mycket pirrig. Jag var helt slut i magmuskler och lår efteråt.” Bild: elof Wecksell

Bild

: lar

s e

klun

d


okänd klättrare toppar ut vid solvik nära linköping. Bild: shawn Boye

skarpladdat


skarpladdat


Daniel olausson bouldrar i nissedal.Bild: per-rune andersson / uteguiderna


Vi hade lämnat det Islänska höglandet bakom oss och körde ner mot Egilstadir. Riksväg 1 löp-te här längs med en långsträckt ravin. I säkert 6-7 kilometer tyckte vi oss se toppar på isfall, men då det höll på att mörkna och vi ville bo inomhus så skyndade vi mot Egilstadir. Längre ner korsade vägen över ravinen och vi var helt enkelt tvungna att stanna och kliva ut på bron. På bägge sidor om ravinen, så långt vi kunde se, tornade det upp sig isfall mellan 10 och 30 me-ter höga. Det hela såg ut som ett större Lower Gorge i Rjukan. Efter en snabb koll i de papper vi hade med oss kunde vi konstatera att ingen rapporterat att dom varit här och klättrat. Vi bestämde att åka tillbaka dagen efter och försöka ta oss ner i ra-vinen. Det visade sig vara lite svårare än vi var vana vid. Bara på ett ställe lyckades vi gräva fram en stackars fjällbjörk som vi kunde fira av från. Jag hade en icehook som jag lycklig bankade i så fort jag hittade lite fryst mossa eller jord. Mina kloka kamrater, Calle Spång och Morgan

Eriksson, brukade vid sådana tillfällen titta lite nervöst på varandra och hastigt bestämma sig för att offra en isskruv i någon grund vatten-pöl. När ankaret var fixat fungerade det så att den utsedda förstemannen började fira. När han kommit runt kanten fick han bestämma om han kunde se en linje som han ville leda. Om det inte fanns någon bra is var det bara att klättra upp och flytta sig lite i sidled tills man hittade en linje som man ville göra. Nere i ravinen for-sade älven fram och vi var inte helt säkra på att den sporadiska isen skulle tillåta några förflytt-ningar vid insteget. Därför ville vi komma rätt direkt, när vi firade oss. Tre dagar ägnade vi åt Jökulsa. När vi senare rundat Island och var tillbaka i Reykjavik fick vi chansen att träffa ordföranden för landets klät-terförbund. På hans reaktioner förstod vi snart att på platsen som vi beskrev hade man nog inte klättrat förut. Det kan ju te sig helt oförståeligt för oss, men vi fick det förklarat för oss.

ISland –landets namn inger ju vissa förväntningar. och visst hoppades vi på fin klättring när vi i februari packade yxorna och flög till Island. men vi hade aldrig föreställt oss vilket eldorado av nyturer vi skulle landa i.

ett nyturSMeCkaText: Christoffer Urby

Christofer urby på havsnära is i kaldakinn. Bild: Calle spång


tipstemperaturen och därmed istillgången kan variera kraftigt under säsongen (från plus 10 till minus 20), men blåst och nederbörd kan man alltid räkna med. pga. den i det närmaste totala avsaknaden av träd kan icehooks rekommenderas till utsteg och nedfirning. mycket prusiksnöre bör man också ta med då man ofta inte kan toppa ur utan måste fira ner på abalakov.

mer information www.outdoors.is allmän information om friluftsliv på Island. www.bjorgum.is peter Björgs hemsida (han som har gården vid kaldakinn) www.isalp.is the Icelandic alpine club www.east.is för boende i egilstadur nära Jökulsa

författarnas nyturer klättrare: Calle spång, morgan eriksson, Christofer urby Blött och sprött WI 3. 25 meter. 15 km väster om akureyri rjukan forsen Wi 4. 50 meter. 27km väster om egilstadir Cigarren WI 5. 15 meter. Jökulsa 9 to 5 Wi 5. 25 meter. Jökulsa Joline Wi 4. 20 meter. Jökulsa

✩ HaukaDalur

✩ mulafJell

• Reykjavik

✩ kalDakInn

• akuReyRi

Jøkulsá ✩egilsstadiR •

BreIDalsvIk ✩

• Höfn

east sIDe paraDIse ✩

- Varför åka runt hela Island för att klättra is, när man fortfarande gör nyturer i alla grader inom en radie av tio mil från huvudsta-den? Islands etablerade områden erbjuder mycket riktigt otroligt fin klättring, men bara genom att köra på riksväg 1 kan man finna flera häftiga fall med bara några få minuters anmarsch. Vi hade hämtat ut vår lilla Volkswagen Polo på flygplatsen i Reykjavik. Ut-hyraren skakade på huvudet och menade att vi behövde en större bil för att inte köra fast på vår rundtur på ön. Faktum är att den enda gången vi körde fast var när vi lånade en höjd Landrover De-fender med terrängdäck. Med en liten bil kan man gott och väl ta sig runt på Island vintertid, även om ett fåtal områden kan kräva en terränggående bil. Island är ett lätt land att resa runt i. Alla är trevliga och om-händertagande. En morgon när vi satt vid vägkanten och åt vår frukost så stannade en kille och pratade med oss. Han hade sett vårt tält när han under natten var ute och tjuvjagade räv, vilket han gladeligen berättade om. Han var orolig över hur vi hade klarat den kalla natten, och under konversationen visade han sin ”Big one” vilket till vår stora lycka visade sig vara ett gevär och ingenting annat. Han berättade också var vi kunde köpa sprit. All denna in-formation delgav han oss på under två minuter. Spritinformationen var välkommen, för det enda som verkli-gen fattade oss på Island var publivet. Vår outtröttliga strävan gav oss som bäst dyr öl i ett öde folkets hus i Östkustens största stad, Egilstadur (ca. 1000 invånare). Då issäsongen inträffar under turismens lågsäsong är väldigt mycket stängt, både när det gäller mat och boende. Vi hade med oss tält, och när islänningarna förstod att det var campingplats vi var ute efter och inte rum varierade svaren. “No the ground is fro-sen you can t get any sticks in now.” “No, no one lives in tent in the winter.” “You must have a very good tent.” “Are you crazy people?”, “We are from Sweden.” “Aha. OK...” Ett område man absolut inte får missa är Kaldakinn på norra Island. Kaldakinn erbjuder allt från kortare WI3 – 4 upptill mul-tipitch WI 6 och spektakulär klättring rakt ovanför havet. Här bodde vi hos den trevliga bonden Peter Björg som gärna guidade oss till klättringen som ligger 5 km ut mot havet från hans gård. Han gav oss bra pris på boende och lånade dessutom ut sin Landro-ver (ja, den vi körde fast med) och bjöd på stora mängder kaffe. Sydlandet passerade vi utan att hitta någon klättring. Enligt upp-gift finns dock mycket klättring även där, om man är beredd att gå en liten bit. Dessutom går det självklart att klättra på de stora glaciärerna. ■

Bilden på Calle spång på ”Cigarren”, en nytur i Jökulså. Bild: Christofer urby.

Calle spång, morgan eriksson, Christofer urby med lånad islandsbil i kaldakinn.

”en liten rättelse rörande artikeln från mallorca i förra numret: adam ringstedt skrev texten och bilderna var tagna av Daniel franzén. och flatangerartikeln i juninumret, där togs bilderna av Henrik sandgren. redaktionen ber om ursäkt och skäms.”


Drivkrafter är bra. Med rätt motivation och sällskap är det möjligt att genomföra vad som helst. Det kändes så den här lördagen. Årets första riktiga vårvinterdag. Vi klarade äntligen av att ta oss runt Jämtlandsfjällens megaklassiker: Stora Syltraversen. Kaj Söderin hade fyra misslyckade försök bakom sig och för egen del har ett antal försök spritts ut över en femtonårsperiod. Samtliga gånger har ansatserna stoppats av mindre tilltalande väderförhållanden. Men den här dagen sken solen från en klarblå himmel och vi drevs av en ohelig blandning av dåligt samvete och filantropi. Bra skit helt enkelt. - Det är ju helt makalöst fint, säger Mats Degermark, när den sista molnslöjan släpper från Storsylens spetsiga topp. Mats är den tredje personen i vårt replag. Antagligen är även hans sällskap en av orsakerna till att vi lyckas med vårt företag. I motsats till oss andra är det första gången han försöker ta sig runt massivet. Nybörjartur, typ. Östersunds klätterklubb har bjudit in till klätterträff på Syl-stationen. En blandad grupp på cirka tjugofem personer har mött upp över helgen. Genom bland annat Helena Brogrens arbete har andelen kvinnor ökat. Helena är en av initiativtagarna bakom ett rikstäckande nätverk för klättrande tjejer. Hon var även med och

arrangerade Svenska klätterförbundets vinterklätterträff för tjejer som gick av stapeln veckan innan vi kom upp. Att träffarna förlagts till Sylarna, är ingen slump. Dels finns det en trettioårig tradition i klätterklubben att ge sig ut på vin-terturer till området. Och dels arbetar Svenska turistföreningen aktivt för att sparka liv i de toppturs- och klättertraditioner som under många år legat i malpåse. I en mer eller mindre uttalad po-licy har Jämtlandsfjällen främst saluförts som turåkningsområde längs kryssmarkeringar. Den så kallade Jämtlandstriangeln, mel-lan fjällstationerna Storulvån, Sylarna och Blåhammaren, är sedan länge ett känt varumärke. Bergsbestigningsarrangemang och klät-terkurser har främst förlagts till Kebnekaiseområdet. Men Mat-tias Jaktlund, Sylstationens nya föreståndare, påminner oss om att klättring inte är något nytt påfund i området. - Vet ni att Sveriges första klätterkurs genomfördes här uppe? Sommaren 1936 hade Svenska Fjällklubben sin klätterkurs här un-der ledning av Emmerich Rossipal, säger Mattias när han hälsar oss välkomna på lördagskvällen. En av totalt fyra deltagare i nämnda klätterkurs var Gillis Bil-ling, Sveriges mest aktive alpinist under 40-talet. En skön lirare som var gymnastiklärare i Järpen under många år. Jag minns att

Filantropi på SyltraversenText: Fredrik Westberg

flaskhals nummer två. Det tar en stund innan ett dussin har hasat sig över kanten. mirja nilsson firar från toppen av den första tempel-pinnackeln. Bild: fredrik Hedström

sista knixen innan templets monumentala fjällrygg breder ut sig. Harald gyllensvärd top-par ut snörrännan på tredje pinnackeln. Johan millinger och mirja nilsson följer efter.Bild: fredrik Hedström


jag sett en bild där han står på händer på sina isyxor efter en lyckad toppbestigning. En gymnastisk övning som få av dagens alpinister torde klara av. Men idag befinner vi oss, som sagt, på Stora Syltraversen. En mycket fin tur där korta klätterpassager varvas med långa prome-nader längs Sylmassivets ryggrad. Den här marslördagen börjar vi med att gå över Templet med dess karaktäristiska pinnacklar, vidare mot Storsola för att därefter följa den hästskoformade kam-men upp på Storsylen med avslutning på Lillsylens topp. En dryg mils kamvandring med maffig utsikt i alla väderstreck. - Det här känns inte bra, säger Kaj när vi börjat klättringen upp på den första Tempelpinnackeln. Det är inte klättringen han syftar på. Nej det som tynger honom är att vi smitit iväg innan de andra. Vi skippade den gemensamma frukosten och smög oss iväg först av alla. - Vi borde nog ha väntat. Åtminstone frågat om alla hade nå-gon att gå med, fortsätter Kaj. - Släpp det, säger Mats. De klarar sig fint. Att ge sig ut på fjället i grupp är komplicerat. Även om inte Syltraversen är särskilt svår, klättermässigt, blir det fort trångt på klätter- och firningspassagerna. Mycket riktigt, vid en nästan lodrätt passage innan toppen på den första pinnackeln blir vi stående. Det har gått en dryg timme sen vi startade och vi ser minst nio personer som närmar sig med oroväckande hög fart. Vi känner oss som en nyöppnad surström-mingsburk en varm sensommardag. - Flugorna närmar sig, skynda dig Kaj, säger jag. - Tänk att det aldrig kan få gå bra, svarar han efter det tredje misslyckade försöket att klättra upp som försteman. Den jämnkal-la och blåsiga vintern har lett till att bara ett tunt poröst snötäcke täcker klippan. Det finns ingen is att få fast isyxan i. Men på nästa försök lyckas han. Efter att ha tagit av skidorna från ryggsäcken blir det enklare att hitta balansen. Genom att metodiskt använda isyxan som borste avlägsnar han det decimetertjocka snölagret och frilägger sprickor och lister. Med små försiktiga steg balanserar han

med stegjärnens frampiggar på de centimeterbreda hyllorna och har snart tagit sig förbi den knixiga passagen. När det blir min tur att klättra har kön börjat bildas bakom mig. Jag erbjuder mig att ta med mig repet upp för nästa grupp. De tar tacksamt emot mitt erbjudande. - Det där kändes riktigt bra. Det var ju bra att vi startade ti-digt, säger Kaj. - Ja, och tänk vad glada de kommer att bli för att vi spårar åt dem, fortsätter Mats. En lättad stämning präglar vår lilla grupp. Vårt dåliga samvete är bortblåst. Vi har förvandlats från cyniska alpinister som är beredda att kliva över lik till barmhärtiga filan-troper som bereder väg för våra efterföljare. Vi inbillar oss att ingen hade klarat sig om vi inte offrat oss och gått före. Resten av dagen är en ren njutning. Om än ansträngande. Det är med stor förnöjdhet som vi tar oss upp på Stor- och Lillsylens toppar några timmar senare. När vi senare är nere vid Fjällstatio-nen igen kan vi följa våra klubbkompisars frammarsch mot toppen. Via turistföreningens maffiga kikare kan vi konstatera att de klarar sig alldeles utmärkt utan vår hjälp. Strax innan toppen, precis på kanten till stupet ner mot sylgla-ciären, blev vi tvungna att vända på den sista klätterpassagen. Vi var trötta och hade med oss för lite säkringsutrustning. Vi rundade toppen på baksidan istället, i snällare terräng. Men vi kan konsta-tera att vår efterföljare tar sig upp den rätta vägen. De klarar galant av det sista kruxet. - Det var lite halkigt, men när jag väl hade bestämt mig var det inget större problem, säger Johan Millinger som var den som gick som först. Allt som allt var det tolv personer som fullföljde rundturen på Sylmassivets toppar och det var många solbrända och nöjda ansik-ten vid middagsbordet. - Det var ju kul och inte särskilt svårt heller, säger Mirja Nils-son, som premiärgick med stegjärn och isyxa under dagen. Och att ta sig runt Syltraversen är ingen dålig start på alpinistkarriären. "(Läs mer om kommande träff på s.51!)"■

Jämtlands enda och bästa alpina område breder utsig, med anmarsch och allt. templet med sina pinnacklar

i söder och stor- och lillsylens toppar i norr. Bilden är tagen strax ovanför storulvåns fjällstation, där de flesta

börjar och avslutar sin syltur. Bild: fredrik Hedström


Gillis Billing står bakom en av de mer imponerande bedrif-terna runt Sylarna: vinterbestigningen av Nordostpelaren på Sylväggen. En luftig och ihållande led med 3:a grade-ring, som enligt författarna till Jämtlandsföraren ”var den första verkliga klätterleden i Sverige sett med moderna be-grepp.” På nyåret 1939 besteg Gillis leden tillsammans med H. Frödin. En än idag respektingivande bestigning, som få torde ha upprepat vintertid. De flesta av lederna på den centrala delen av Storsylens två-hundra meter höga nordvägg har relativt få bestigningar. Och områdets högsta vägg, den fyrahundra meter höga sydväggen på Slottet, har inga kända repetitioner överhuvudtaget. Trots att den klättrades för drygt tjugo år sedan. Det som avskräckt och/eller hindrat hugade klättrare är troli-gen något av följande: anmarschen, vädret eller klippans karaktär. Det är sexton kilometer enkel väg från Storulvån till Sylstationen. Ytterligare en till två timmar för att ta sig upp till sydväggen på Slottet. Områdets relativa närhet till Atlanten gör att vädret ofta växlar snabbt och kan vara skoningslöst vintertid. Och vad gäller klippkvalitén så har klätterleden på sydväggen på Slottet följande beskrivning i Klätterföraren över Jämtland: ”Turen är intressant, varierad och innehåller fina situationer. Leden rekommenderas för den som har vana vid fjällklättring och den försiktighet som detta kräver,(…) Ganska typisk svensk fjällkvalitet med andra ord.” Ing-et av ovanstående är något skäl till att låta framtida bestigningar bero, men det ställer krav på utövaren. Jag ringer upp Micke Sundberg, som var en av dem som var med 1988, och frågar honom varför inte leden fått någon andra bestigning. - Den är inte så kul. Många lösa stenar och inget märkvärdigt ur klättersynpunkt. När den väl var klättrad var den inte så intres-sant verkar det som, svarar han. - Nej Sylarnas finaste klättring är på Sylväggen. Mikael Hell-berg gjorde en solobestigning i januari någon gång på nittiotalet har jag för mig. Han höll på i två dagar tror jag, fortsätter Micke. Informationen om denna bestigning är ny för min del och talande för hur lite dokumentation det finns över vad som är gjort i om-rådet. - Det mesta är nog klättrat, men ingen har brytt sig om att skriva ner det. Vi åkte ofta till Sylarna över helgen för några år sedan, men sedan flyttades intresset över till andra klätterområden, säger Micke. Men naturligtvis har det klättrats i området på senare år också.

I det tysta. Mest ”lokala” klättrare, fjällstationspersonal och folk från närområdet. Till exempel har Pierre Olsson gjort en aidled till höger om Sylväggens nordostpelare. När jag ringer upp Pierre säger han att minst tre leder är gjorda på Sylväggen, utöver de som är beskrivna i den gamla Jämtlandfö-raren. Även flera vinterturer på Lillsylens Sydostvägg är klättrade. För den som är intresserad finns det en ”miniförare”, med nyare leder inritade, i receptionen på Sylstationen. ■

...mycket klättrat, lite skrivetText: Fredrik Westberg

gryningsljus över templets karaktäristiska pinnacklar.Bild: fredrik Hedström

För första gången på länge har SKF varit representerat på UIAA General Assembly. Mötet hölls i Portugal i oktober. För SKF:s del var den viktigaste frågan revideringen av den sk Tyrol-deklaratio-nen, som nu bytt namn till UIAA Mountain Ethics Declaration. UIAA har under en längre tid arbetat med flera av paragraferna. Sverige bidrog starkt till utgången av deklarationen, med nya revi-derade tillägg samt namnbyte. Texten kommer att finnas på www.theuiaa.org från 11 december. Uppdraget från styrelsen var att SKF skulle synas, höras och lära under mötet, inte sitta tysta i ett hörn. Det blev organisation,

logistik samt lobbyarbete som blev lärdomarna. Som en bonus fick Karin Persson och Christian Lund många goda kontakter inom UIAA både bland styrande ledamöter och mötesdeltagare från världens alla hörn. Vikten av lobbyarbete framgick också tydligt under hela mötet. Slutsatsen efter mötet är att förbundet måste bli mer aktivt och bättre på att nyttja denna paraplyorganisation som vi ju är med-lemmar av. Flera av SKF:s kommittéer bör ta kontakt med motsva-rande på UIAA-nivå för att utveckla verksamheten. Hela rapporten från mötet finns på SKF:s hemsida.

tyrol-deklarationen byter namn till uIaa Mountain ethics


Har du funderat på hur man gör ett Abalakov den där gången du har glömt el-ler tappat din nya och för detta ändamål inköpta specialkrok? Du är inte ensam! Här kommer ett tips från vildmarken! Du har säkert läst diverse idéer om hur man kan ”fiska upp” repsnöret i hålet genom att dra fast det i isskruvens spetsar eller med en vajerkil (om man nu har en sådan med sig på isklättringen…). Har det fungerat? Jasså – inte? Min kamrat prova-de istället denna variant och den fungerade fint. Så här gör man:• Tadin längsta isskruvochborra somvanligt två hål. Låt dem gärna korsa var-andra i spetsen så att båda hålen blir lite djupare än nödvändigt. Det behövs för att det svarta repsnöret (bilden) skall sticka ut lite i botten.• Skruvaiskruvennästanhelavägentillbotten i ena hålet (det vänstra på bilden ef-tersom det högra hålet är lite djupare).• Trä in en tunn slinga (eller repsnöre)dubbelt i den skruven så att det bildas en ögla i botten av hålet. Det går också bra att ha slingan i skruven redan när den skru-vas på plats. En tunn slinga är lättare att få genom skruven. Det är bra om detta hål också är lite djupare så att öglan får plats. Öglans diameter kan justeras genom att trycka eller dra i slingan när skruven är på

plats. Titta ner genom det tomma hålet för att justera slingan till rätt position.• Träinettrepsnöreidethögrahåletändatillbotten(sombil-den visar). Repsnöret skall alltså stickas genom öglan på den gula slingan. Det är viktigt att repsnöret sticker ut lite i botten. Det underlättar om den gula slingan är tunn. • Dranuhårtidengulaslingansåattdetsvartarepsnöretklämsfast mellan skruvens tänder.• Skruva ut skruven samtidigt som du håller drag i den gulaslingan. Färdigt!

Vitali Abalakov (1906-1992) född i Sibirien. Uppfann troligen ”Abalakov” metoden på 50- eller 60-talet. Men det nådde inte västvärlden förrän långt senare.(Möjligen har Eskimåer använt lik-nande metoder för att förankra kajaker lång tidigare?)

Torbjörn Ohlén och Fredrik NybergabalakOv-tIpS

aba

lak

Ov

-tIp

S

David Fält och Krister Jonson planerar att klättra Latok 1 (7145 m) under somma-ren 2010. Expeditionens målsättning är att klättra Latoks obestigna North Ridge i Alpin Stil. Latoks nordsida nås från Biafo Glacier som är en avstickare till Baltoro Glaciaren. Latoks första och sannolikt enda bestiging gjordes 1979 i expeditions-stil via East Ridge av en Japansk expedition. Sedan 1978 då Jeff Lowe, George Lowe, Michel Kennedy och Jim Donini vände strax under toppen har ca 30 olika expeditioner försökt nå toppen via den imponerande North Ridge-turen. Det är ingen överdrift att säga att denna tur på Latok är ett av Himalayas mest eftertraktade oavslutade projekt. Klättringen börjar på 4600 meter och inleds med en rock buttress upp till ca 5600 meter där det blir brant is och mixad klättring upp till 6000 meter. Där finns det en bra plats att sätta upp ett tält. Klippklättringen upp till 6000 meter är ca svensk grad 6. Resterande klättring är till stor del is och mix i svårighetsregistret WI 5 och M6 med enstaka A1 inslag. North Ridge på Latok är ca 2500 höjdmeter och borde ge ca 3000 meter klättring. Ett av problemen är således att komma av turen. En rimlig gissning är att det kommer krävas ca 90 firningar för att nå gla-ciären. Anledningen till att ingen tyckats med att klättra denna vackra och eftertrak-tade linje är att det verkar vara otroligt svårt att pricka de rätta förhållandena. Vidare gör ledens längd och bergets höjd det svårt att röra sig snabbt på berget. Att försöka sig på en så pass tekniskt svår tur på hög höjd i Himalaya i alpin stil är med svenska mått ganska ovanligt. Strategin är att klättra med ett absolut minimum av utrustning för att kunna hålla så hög fart som möjligt. Trotts detta kommer det troligen ta minst 6 dagar upp och ner. Time will tell.

Bild: oscar perez / alvaro novellon

Banbrytande svenskt försök på Latok


Vi, dvs jag, Andreas (Klarström), Peter, Annelin och Jonas (Ahl-man), åker under nyårshelgen till Måbödalen på västlandet i Nor-ge för att klättra lite is. Andreas, Annelin och framförallt Peter är rutinerade, medan jag själv och Jonas aldrig tidigare haft privile-giet att erfara nedfallande istappar, varmt dricksvatten och helve-tiskt tidiga morgonar - med andra ord saker som gör isklättring så njutbart. Ambitionerna är höga; här ska projekten rivas av ett efter ett, framförallt Peter hävdar att han är ”i sitt livs form”. Och möjligheter till nyturer finns det gott om, t.ex några imponerande branta linjer högt upp i den motsatta sidan av dalen, dock med en avskräckande ”djävulsränna” som anmarsch . En annan led som vi spanar in är den skräckinjagande ”Käften” som framför allt Peter känner sej lockad av. Andreas är mer skeptisk: – Jag tror inte att de där tapparna var så där frihängade och så tunna när Will Gadd gjorde den, dessutom har du ett 200 meter osäkrat och irreversibelt sva upp till själva käften, hävdas det. Peter låter sej dock inte nedslås. Ytterligare ett annat projekt är den tekniskt mer moderata men desto mer estetiskt tilltalande ”Spyan”, en fin foss i femma-sexa registret som jag och Annelin kör dag nummer två. Själva klätt-ringen går ganska bra men lite långsamt och när vi väl kommer upp är det redan mörkt. Det blir en, åtminstone för mig, obehaglig nerfirning på abalakovs i mörkret med en bristfälligt fungerande pannlampa. Det är dock bara en föraning om vad som komma skall. Sen var det ”Tappen” som jag och Andreas betämmer oss för att ge oss på. Dagen innan står vi och inspekterar från andra sidan dalen. Det är uppenbart att det är ett visst avstånd mellan sva-isen som leder upp till tappen och själva tappen men hur långt? Kom-mer det gå att dyna till tappen eller är avståndet för långt? Kommer man orka hålla sej kvar i yxan eller ska man satsa på att drämma in yxan allt vad man har för att sen försöka hänga fast genom nå-gon slags gummisnodd i yxan? Eller ska man bara ”ge den en sån jävel”? Kommer hela skiten braka samman? Det är frågor som vi diskuterar och det kan tilläggas att det framförallt är Andreas som tilltalas av idén med gummisnodden; ett sätt för honom att kom-ma undan med sin högst bristfälliga fysik. En annan fråga som diskuteras är svårighetsgraden; kan det vara den svåraste leden i Norge och skulle det då motsvara WI 8? Nej, säger Andreas, det kan aldrig bli mer än WI 7, eftersom ska-lan fungerar som aid-skalan som tar hänsyn till risk, och det kan väl inte bli värre än att du dör? Tja, du kan ju även dra skam över familjen eller kanske till och med hela släkten, föreslår jag. Vi tränar även campusering och dynos på en liten brun foss

bredvid vägen på topprep. En lärdom vi drar är att inte hugga för långt ner på tappen som man dynar till eftersom den då med störs-ta sannolikhet spricker. Något som Andreas fick erfara då han fick en hundra kilos isklump över sig. På kvällen finslipas yxbladen och den övriga utrustningen gås igenom. - Kniven är det viktigaste föremålet i klätterutrustning, under-visar Andreas. Skulle någon av oss falla och bli hängades i repet är det av största vikt att snarast möjligt kapa repet, annars finns det risk för hängtrauma som oundvikligen leder till döden. Om du dä-remot kapar repet så att klättraren faller fritt 200 meter och landar i snö har han iallafall en liten chans att över leva. Jag lyssnar och lär. Vi bestämmer oss för att gå upp extra tidigt för att optimera våra chanser, väckarklockan sätts på halv fem. Något som visar sej aningen överilat då vi får problem att hitta insteget i mörkret. Och när vi väl hittar insteget måste vi vänta ytterligare en halvtimme för att det ska bli ljust nog att klättra. Under väntan går tankarna till existensiella frågor och ett skolarbete där hemma som jag strun-tade i att lämna in eftersom jag kanske ändå skulle stryka med i Norge. När det väl blir tillräckligt ljust för att se är det ingen vacker syn som möter oss. Första replängden består av ett relativt brant sva med cirka tre centimeter tunn is, för tunt för att sätta några isskruvar. Men Andreas misströstar inte och lyckas fem meter upp hitta en isig spricka som han bankar in en pitong i. – Den verkar sitta lite dåligt men jag sätter den här ryckdämpa-ren i den så löser det sig nog. Jag fördömer hans vidskeplighet och hoppas att han inte fal-ler, och 25 meters sensitivt sva senare hör jag ett ”lägg av!” och jag pustar ut. När jag sedan rensar replängden kan jag utan problem dra ut pitongen med handen. Två lättare replängder följer, som vi delvis klättrar simultant och jag slås av tanken att skillnaden mel-lan solo och inknutet är ganska liten i isklättring. Jag menar, hur ofta faller man egentligen som försteman? Fjärde replängden består av den frihängade tappen, som an-tagligen är cruxet på leden. På grund av mina överlägsna atletiska förmågor bestämmer vi oss för att jag ska gå först trots min ringa erfarenhet av att leda på is. Att sätta säkringar behöver jag i alla fall inte bekymra mej om när jag väl är på tappen, för då skulle vi båda gå en säker död till mötes om tappen skulle braka samman. Hellre då ett långt fall. Jag rackar på och klättar upp till positionen på svaet som som man dynar ifrån och tar där god tid på mej att bygga ett ordentligt

Jag står i början av cruxet på projektet som vi har kommit att kalla ”Tappen” pga en enorm och uppenbart frihängade istapp som vi visste skulle kräva en rejäl dyno i sidled för att nå. Medan jag står och psykar upp inför dynon passerar några ord halvt omedvetet om och om genom huvudet som ett mantra. Orden kommer från en profil på klätterväggen i Lund känd som ”hårdrockskalle”. – Erik, du vet nästa gång du går på en buss och ser en sån där brud...– Ja, vadå?– Bara ge henne en sån jävel.Ge den en sån jävel, repeterar jag för mej själv och tar sats...

blodsmak

hårda nybörjare i MåbödalenText: Erik Grandelius Bild: Jonas Ahlman


ankare av kilar och friends i en torr spricka. När jag är färdig ropar jag till Andreas: – Okej, är du med? Inget svar. Han är dödstrött och har som-nat när han suttit och säkrat, och jag förstår honom, själv är jag rätt trött efter att ha gått upp fem eller halv sex i några dagar och då har jag ändå sovit om nätterna. Jag ropar igen och han vaknar, okej nu gäller det. Med ett av-grundsvrål kastar jag mig med yxan i högsta hugg mot tappen, likt en grottmänniska ifärd med att slakta ett vildsvin. Jag lyckas hålla mej kvar och därefter följer tjugo meters överhängande och efter ett tag lite flackare klättring på själva tappen. Jag vill gärna sätta en säkring men vet samtidigt att det är säkrare att låta bli. Därför safear jag och hugger varje placering så långt jag kan men blir sam-tidigt rejält pumpad. Som tur är kan jag skaka ur mjölksyran när jag hänger i två bra yxplaceringar och efter cirka tjugo meter tar tappen och jag kan äntligen sätta en säkring och pusta ut. Det två sista replängderna är ganska lätta och när vi kommer upp på toppen är vi glada men trötta och det har redan börjat skymma. Vi bestämmer oss att fira ner i en ränna, som vi senare kom att kalla ”helvetesrännan”. Eftersom vi klättrar med enkelrep kan vi bara göra 35-metersfirningar som mest, och rännan tycktes aldrig ta slut. Det är mörkt och min pannlampa fungerar inte, vi är hungriga och har ingenting att äta och framförallt är vi kalla, blöta och helt slut. Efter ungefär fem timmars firande i mörker kommer vi till ett ställe där det inte finns någon is att göra en abalakov och inte heller någonstans att bygga ett ankare av kilar. Vi bestämmer oss för att lägga repet runt en sten som förvisso är ganska slopig men om repet bara hålls sträckt när man är över kanten borde det gå bra. Andreas firar först och jag håller fast repet när han går över kanten. Jag kän-ner att det glider, så jag håller kvar repet tills han är nere. Nu frågar sej kanske den uppmärksamme läsaren, hur ska Erik komma ner då? Och jag erkänner att samma fråga gäckade mej själv när jag stod där. Vår plan gick ut på att om Andreas bara sträcker repet medan jag går över kanten så borde det gå bra. Så jag går ut mot kanten och lutar mej bakåt och i samma ögoblick som jag belastar repet glider det av stenen. Stegjärnen tar i först, så jag flippar runt och faller med huvudet först mot marken. Jag ser ljuset av Andreas pannlampa. Stöter hårt i väggen på sidan några gånger på vägen ner. Jag landar ungefär tjugo meter ner på rygg på några stenar och det är tyst och mörkt. Efter ett tag reser jag mej och märker att jag mirakulöst nog verkar oskadd. Jag är extremt chockad men glad över att vara nere på marken igen och vi stapplar mot parkeringen. När vi kommer

tillbaka till stugan märker vi att jag har ett sår i ryggen som an-tagligen behöver sys. Det är nyårsafton men en läkare i byn kan ändå ta emot oss och några stygn senare är vi tillbaks i stugan och fortsätter nyårsfirandet, men det ligger en tung stämning i luften. Dagen efter ser vi att hela tappen är borta och vi bestämmer oss för vi har fått nog för tillfället och att det nog är bäst att åka hem och vila nerverna lite. ■

nyårsafton, erik är omplåstrad av jourläkaren i byn efter hansmarkfall.

andreas klarström leder en kortare led precis vid vägen.

andreas klarström leder ”två ödmjuka krigare”.


okänd klättrare med gardasjön i bakgrunden. Bild: Becca newing

aCro •

arco invid italienska gardasjön har det mesta. Hårda och familjevänliga turer i massor. stor-hetstiden var på 80-talet, men arco lever fortfarande. nyturer görs årligen och nya klip-por öppnas. vi har varit där många gånger och kommer att åka tillbaka.


bOrtGlöMt paradIS av Harri Sporrevik

Solen värmde sovsäcken så det var bara att öppna den. Vi hade för-sökt gå in på campingen vid halv tolv-tiden på natten. Vi tyckte dom borde känna igen oss vid det här laget, och hoppades på välvilligt mottagande efter att ha kört hela dagen från Kiel, men nattvakten kom på oss och körde iväg oss. Natten tillbringade vi under stjärn-himmeln bland olivträden i boulderområdet och det var där solen nådde oss när den kröp över Cornettotoppen på andra sidan dalen strax före åtta. Nu släpptes vi in på campingen. Bättre än att dumköra femton timmar är att ta biltåget från Hamburg och vakna i München. Några timmar senare, om det inte är ”stau” – kö - på autobahn, är du i Italien. Stäng av AC:n när du passerat Brennerpasset och veva ner rutorna. Ta in dofterna. Nåja kanske inte dieseln från lastbilarna men väl från alla odlingar. I Trento åker du av autostradan och kör mot Sarche. Väl där sikta söderut i dalen och låt bergen ropa på dig, i denna dal finns allt från boulder till storvägg med 1500 meter klättring. Ta in på camping. Vi har bott på Campeggio Arco som bjuder på gratis inträde till ett ut-omhusbad med 50 m bassäng, skönt efter klättring eller i väntan på. Det är mycket nära till byn som har fler klätteraffärer än Stockholm (bättre priser också), glassbarer, mathak för den hungrige, och bok-handeln nära torget där du hittar föraren som numera är i två delar, en crag och en storvägg. Kan du inte italienska så finns cragföraren även på engelska och tyska, storvägg på tyska. I föraren anges bl.a. vädersträck, barnvänlighet, parkeringar, säkringar o.s.v. Du hinner faktiskt klättra redan första eftermiddagen. Åk till Massone som får skugga efter tre, det kan vara väldigt svettigt här på förmiddagarna i solsken så ha lite is i magen och håll ivern i schack. Då har även den stora eftermiddagsfläkten satt igång. Den gör det regelbundet, så regelbundet att den kallas ”l ora” och ger en jätte-skön svalka även om termometern närmar sig 30. Massone ligger i en olivlund - pinka inte mot stammar, det sätter sig i oljesmaken - och bjuder på allt från 3:a till 9a. Som på nästan alla klipporna i Arco är tyvärr lederna närmast parkeringarna polerade men bara några meter bort på nästa sektor hittar du bra friktion. 6a i Arco är äkta 6a, borrbultarna sitter tätt på nyare leder men lite glesare på dom äldre vilket kan vara skönt för klättringen. Man blir inte helt fixerad vid nästa klipp utan hinner njuta av själva klättringen. Ingen risk för markfall ändå. Vaknar du tidigt så dra till Muro dell’Asino, parkering vid ett litet kapell, 15-20 minuters uppvärmning uppför backen belönar dig med opolerad klippa, ittisar orkar inte alltid upp. Branta icke över-hängande turer på 25 m, täta säkringar, med utsikt över en frodig doftande stilla dal. Turer finns för en eller två förmiddagar allt bero-ende på ambitionsnivå, svårt det där med ivern. Lulla ner till byn när solen, svetten, vatten- och glassbristen driver bort dig. Tugga i dig en pizzaslice på torget innan glassen, bada i Gardasjön eller om du vill ha det vindstilla så åker du till Lago di Ledro. Gardasjön är för övrigt lite märklig, i eftermiddagsblåsten kan man faktiskt ligga och huttra fast det är närmare trettio grader i luften och vattentemperaturen kan variera från 15 till 20 på några dagar. Har du inte nött ner fing-ertopparna så bouldra i skogen ovanför campingen eller gör ”Aspet-

tando Martino”, en 180 m lång 5c tur på sex replängder och är en utmärkt introduktion i långtursklättrande. 5c repan i ett dieder är en ren njutning i sprajs. Borrbultad, ta med enkel uppsättning kilar och 2-3 friends för några egna lägg och backup. Leden går inte ända upp, utsteg åt höger mot via ferratan som sedan är nedstigningen. Via ferratan är även en bra nedstigning från ”Umberta Berta-mini”, första bestigning 1972, som i stort följer siluetten på Colodri Est, toppen med korset sedd från byn. Leden ser ut att ha en cykel-ramp (vad skenet kan bedra). Denna led, på elva replängder, som endast har någon enstaka borrbult utom på standplatserna (ta med kilarna och friends ½-3½) bjuder på flera VI:a crux. Du kommer troligen att ha använt nästan alla klättertekniker från sloper, crimp, sva, layback, sprajs, vegetation, fingerjam till kamin via chickenwing som du får ta till på utstegsreporna. Från dom sista reporna ser du rakt ner på tegeltaket till pizzerian med lutande borden i en olivlund. Käka där på kvällen och låt dig suktas av andra turer på väggen. Det finns några klippor på gångavstånd från campingen men generellt är det bil som behövs. Strax norr om Sarche finns en fin relativt nyutvecklad och därför ej polerad klippa, La Gola. Tio mi-nuter från parkering. Instegen i lummig skugga gör stället till en heldagsklippa. Täta säkringar och en fantastisk vy över dalen från lederna. Ett absolut måste är Nago. Får du bara en dag är det hit du ska. Klippan slingrar sig upp längs en bergsluttning, stanna inte vid första sektorn som snart blir full av österrikare på kurs som inte kan koppla en Grigri, utan sök dig vidare upp till första muren. Här finns en flott överhängande dieder, Ruggiero lo perfido, som slutar med ett grepprikt överhäng - leden hänger över 3 m på 18 m klättring. Planera heldag, insteg i skugga, varierande klättring och glöm inte kameran när ni gör ”Super Tramp” (helst med en fotograf som inte vill klättra). Vissa turer bjuder på en helt fantastisk utsikt mot sjön. Det finns leder i skugga hela dagen utom någon timme när solen står som högst, ta då en loj lunch. När fingertopparna lämnar röda spår men du inte vill vandra, mtb:a , BASE-hoppa eller allmänt slappa så finns det även svaturer, ja till och med svaberg. Baone bjuder på upp till fyrareporsturer där du firar tillbaka ner för leden. Undvik stället soliga dagar då det blir bra varmt. Sonnenplatte är det mycket talande tyska namnet på om-rådet Parete Zebrata, ser randigt ut på håll, halvvägs mellan Arco och Sarche som bjuder på upp till 16 rpl. sva. Reporna är långa, ofta längre än 30 m vilket kan vara värt att tänka på vid eventuell reträtt, och helt i solen. I allra första förarens utrustningslista rekommende-rades man ta med sig en ”sherpa mit wassertank”. Åk till Arco. Klättring för ett besök finns det alla gånger. Kanske blir du tagen, kanske besatt av projekt du sätter igång. Då Arco lig-ger där Dolomiterna börjar blir det sällan för varmt - blir det trots allt för varmt så når du Canazei på fyra timmar. Många klippor är barnvänliga och har även barnvänliga turer bredvid tuffare turer så att man inte behöver flytta allt pick-o-pack om hela familjen åker med. Det norditalienska köket med alla lokala produkter är helt sa-golikt gott - hur mycket ryms i bilen? ■


vÅGa väGra rIley

Laoliangön laoliang ligger bara några timmars resa från krabi och är ett utmärkt alternativ för den som letar både fin klättring och ett annorlunda resmål. vad sägs om att bo i tält mitt på en strand med ett roligt och sammanhållet klätterområde 100 meter bort? Inga bilar, inga moppar, inga affärer. Bara hav, klippa och svalkande bris.

Riley och Ton Sai beach är väl numera klassiska destinationer för vinterbleka sport-råttor. Tyvärr har Tonsai gått ner sig en del på sistone. Att priser går upp är en sak, men området blir bara skräpigare och den obligatoriska magsjukan kallas numera ”Tonsai Belly”. Delvis beror detta på att barerna och restaurangerna uppe i djung-eln lever under ett ständigt hot att slängas ut, eftersom markägaren planerar en större resort och därför inte förlänger några kontrakt mer än ett år i taget. Ingen vill investera i avlopp, sophantering och brunnar när man kan tvingas flytta när som helst. Men den som köpt en flygbiljett till Thailand har ett bra alternativ, eller kom-plement om man så vill. Laoliang är en pytteliten ö som ligger ett par timmars bil-

lilla laoliang ser inte ut som mer än en sten i havet på håll. klättringen finns till höger i bild. Bild: John liungman

Text: John Liungman


och båtfärd söder om Krabi. Ön är formad som en kilometerlång banan och består av en enda stor klippa. I bananens böjning ligger en vacker strand gömd under lummiga träd. I ena kanten av stran-den kommer man åt riktigt fin klättring i allt från nybörjargrader upp till 7b. Klättringen här är social. Antalet gäster på ön är sällan över 30, och man blir snabbt ett litet gäng som både klättrar, äter och badar ihop. Om det är en större grupp thailändare på besök så kommer de bara att toppa på de allra lättaste prova-på-ledarna, och applå-dera de modiga västerlänningarnas bravader på svårare turer. En del av de 30-40 lederna är tidvattenberoende, så man får ha lite koll på både sol och måne. Oftast klättrar man i skugga från sena förmiddagen, och skulle det råka vara högvatten då så kan man alltid köra en gryningstur innan frukost. Då är det sol på klippan men mycket vackert och kameravänligt vid den röda kalkstenen. Det är bara att kliva ur tältet och ta på sig selen, om man nu tog av den kvällen innan. Rep och slingor kan man låta hänga över natten. Alla känner alla här ute. Om sol, tidvatten eller

regn sätter P för repklättring finns det fina grottproblem under tak i klippans vänsterkant. Maten serveras som enkel buffé på bestämda tider, och det mesta är lokala rätter och alltså väldigt starkt. Glöm svenskanpas-sad Pad thai från Riley. Det finns en liten bar med läsk, öl och starkvaror där man tar det man vill ha och skriver upp i en bok. Mycket hemtrevligt. För barnfamiljen är Laoliang på många sätt optimalt. Ungarna kan inte försvinna nånstans och här finns ingen trafik. Man kän-ner snart igen alla ansikten och behöver inte vara orolig att lämna barn utom synhåll. En i familjen kan klättra, en kan sola och res-ten kan bada, allt inom hörhåll. Men pass på för tidvattenström-marna som drar runt ön. Den thailändska personalen var vid vårt första besök galet förtjusta i blonda bebisar. Vid vårt andra besök var de lite mindre entusiastiska, men det kan hänga ihop med att det var senare på säsongen och att de var lite less på att sitta fast på en öde ö. Laoliang är ett litet paradis som skulle kunna bli ännu bättre.

samantha ricks i gryningsljus på laoliangs paradgata, golden. kanske thailands finaste 6c. Bild: Ben ogren

lummig skugga bland tälten, optimalt hängmatteläge. Bild: John liungman

välkommen till laoliang. står det kanske? Bild: John liungman


laolIang •

Hela matupplägget skulle kunna lyfta vistelsen rejält om ägarna tog tag i det. Vegetarianer och barn får ett minimalt urval, och den som inte gillar att leka eldslukare med lokala kryddor kommer att få jobba lite med att få ner några av de mer spännande rätterna.

Som det nu ser ut kan det vara en bra idé att ta med lite egna snacks, särskilt om du reser med barn.

Det finns ingen försäljning mer än dricka. Å

andra sidan är klättringen i ett format som är lagom för tre-fyra dagar, och så länge ska man väl klara sig utan turistmat? Sammantaget är Laoliang en skön upplevelse som ger lite per-spektiv efter att ha suttit magsjuk och svettig i Tonsai. Svalare kli-mat med en luftig monsunvind, noll transportsträcka till klippan, gott om plats och framför allt hög kvalitet på klättringen - allt detta betyder att Laoliang är värt ett besök. ■

resa hitlaoliang ligger mellan koh lanta och tarutao. flyg till krabi eller trang. laoliang ligger också på tiger lines färjelinje längs thailands västkust, så ön utgör ett naturligt stopp för den som ö-hoppar häromkring.resan går annars lätt att ordna från tonsai och riley. Bara fråga efter amerikanen mike, eller kolla med Wee´s Climbing school. Billigast är att åka minibuss från ao nang, men det går också att ta tiger lines båt från koh phi phi direkt till laoliang, även om kostnaden är löjligt hög.

tipsta med lite snacks från fastlandet om du gillar sånt.”Birds nest maffia”, gänget som samlar fågelbon som säljs dyrt som potenssoppa, finns i området och vaktar sina dyrgripar. med vapen i hand. klättra bara på etablerade klippor.

att göra pÅ ViLoDagenprova ett dyk med tuber med guide, eller dra ihop hela gänget på en fin snorkeltur. Det finns snorkling från stranden, men finaste reven ligger en bit bort med båt.Du kan låna kajaker gratis, och då kan du paddla över sundet till grannön, där det bor ”sea gypsies”. Hälsa gärna, men respektera att detta är deras ö. annars kan man paddla runt laoliang och åka in i lite grottor och smala passager.om ni är en grupp ordnar resorten gärna deep water soloing.mer information: www.laoliangresort.com.

Ben ogren säkrar i soluppgång. något man inte får uppleva i ton sai. Bild: John liungman

några av de finaste lederna inleds med lite ovanlig repstegsklättring. Bild: Ben ogren

tHaIlanD


Min kompis Hannes är nästan färdigutbildad och helt inställd på att bli världens främste idrottsläkare för klättrare. Han är också sjukt lad-dad för att sätta sitt projekt i Granitgrottan i Bohuslän, så laddad att han just bilat från södra tyskland bara för denna led. På vägen lyckas han tajma Chris Sharmas föredrag i Göteborg. När vi i pausen går fram och hälsar på Chris frågar Hannes direkt om han får titta på Chris händer. Han klämmer lite på de knotiga lederna och viskar längtansfullt för sig själv: - I vould like to zee zose on x-ray...(Eller ”dom där skulle jag vilja se på röntgen” för den som inte vet hur galna professorer brukar låta på film.) När man möter en klättrare som Chris Sharma, som tillhört den absoluta världseliten sedan han var 15, så kan man inte låta bli att undra vad det hemliga vapnet är. Har han något unikt träningsknep? Vad äter han? Antigravitation? Men på den punkten gör han publiken besviken. Under de två timmarna vi får följa hans berättelse framträder en helt vanlig, ödmjuk grabb som haft turen att upptäcka sin passion tidigt. - Man måste ge den mycket mat och mycket kärlek, påpekar han. Passionen alltså. Chris återkommer hela tiden till ord som fokus, motivation, göra sin grej, bara ha kul - men några tekniska tips har han helt enkelt inte. Diskussionen om ”life-style” gör sig påmind. Är det verkligen möjligt att nå den här nivån genom att bara ha kul på klippan och äta pizza? Men så har han också unika förutsättningar för att kunna just

klättra och ha kul. Killen har bosatt sig i spanska Katalonien, i vad han beskriver som det nya navet i modern sportklättring. Från sitt hus har han 60 områden inom en timmes resa, och tio leder av grad 9a. Han klättrar och bultar 6 dagar av 7 och enda problemet är att det är svårt att tvinga sig att vila. - Att göra 100 försök på sitt projekt är ganska bra träning, säger Chris och rycker på axlarna. En annan faktor som gjort att han kunnat prestera så kontinu-erligt bra är att han varit i stort sett skadefri hela sin klätterkarriär. Om detta beror på oerhört bra teknik eller på en genetisk/anatomisk lyckoträff framgår inte av historien. På frågan om hur framtiden ser ut svarar han typiskt: - Jobba på mitt hus och min trädgård, hitta balans, vara lycklig. Men just när det gäller klättring tycks det vara att fortsätta höja nivån inom sportklättring. Kanske att stapla 8b+ boulderproblem ovanpå varandra och avsluta med en 9a sporttur. - Det borde bli en ganska svår led. Han skulle gärna klättra big wall eller hård trad, men menar att han fortfarande har så mycket att ge inom sport. Sharma jämför med bouldering där han vid 8c började tycka att greppen var så himla små, och därför tröttnade. - Jag har en bit kvar innan jag realiserat min fulla potential på en-repors sportturer. Jag kommer säkert att prova nåt annat i framtiden, men jag kommer att klättra lång tid framöver. ■

MäStare utan heMlIGt vapen Text: John Liungman

Chris sharma är underbarnet som tillhört världseliten sedan han var femton år gammal. Denna höst var han på sverigeturné. publiken på hans föredrag mötte en vanlig kille med ett annorlunda liv och en ovanlig talang. men den som hoppades på revolutionerande träningstips blev besviken.

Chris sharma i red river gorge. Bild: Carl Johan svensson.


shawn Boye, kanadensaren som tog sig till sverige för att göra klätterfilmer, ger oss här en riktig pärla. shawns förra film ”swedish meatballs”, tog den svenska klätterfilmskultu-ren till nya nivåer. I filmen ”the sends”, så skall shawn inte bara leva upp till förväntningarna som den förra filmen ställt, utan även höja ribban ytterligare. klarar han det? klart att han gör! the sends är tielma productions mest påkostade och genomarbetade produkt, och tar oss bl a till Bo-husläns skärgårdsmiljö, där Henrik Bolander inte bara agerar vägvisare på klipporna, utan även är kapten på båten som tar den övriga besättningen till de brantaste och längsta DWs-klippor sverige har att erbjuda. trots nattens inbrott och mörker får vi uppleva boulderpassen på östkusten, där stefan rasmussen har borstat upp de hårdaste problemen. shawn har tidigare haft en förmåga att fånga ögonblicken som skiljer agnarna från vetet inom klättringens filmmakeri. the sends är inget undantag, utan tvärtom. filmen bjuder på många minnesvärda scener. en 8a boulder flash är inte bara vältajmat kameraarbete från shawns sida. Det är även åtråvärd klättring i världsklass för tittarnas ögon. och detta sker av svensk klättrare på svensk mark. sedan en fa av ”the mother superior”, en 8b boulder som får känna sig besegrad av peter Bosma och därmed förpassad till listan av numera avklarade problem. shawn har med sig kameran i närstrid. under två års resa genom sverige har han hittat djupet hos de mest hängivna klättrarna i vårt avlånga land. filmen fångar gång på gång den magiska drivkraften som klättring handlar om. Det kan vara stenhård DWs med stefan Wulf, trots för lite vatten under fötterna. Det kan vara att vägra raka av sitt skägg tills ”mission is completed”, som Björn strömberg tappert visar exempel på när den brantaste 8c i sverige får möta sin överman. sveriges starkaste klätterprofiler visas upp från sin bästa sida i denna sevärda film som inte bör missas. saknar ni den sista julklappen, så är the sends ett givet val. Det spelar ingen roll om det är till till mormor och morfar, för dom skall också ha filmen. Det är ju trots allt aldrig för sent att börja klättra. filmen kostar runt två hundringen och finns både som nedladdningsbar HD-film och traditionell DvD. mer info på www.tielma.com.

Big up productions senaste klätterrulle levererar precis det vi är vana vid att se från bröderna lowell och deras crew. De klarast lysande stjärnorna på klätterhimlen (sharma, Woods, ondra, usobiaga, etc.) möjliggör det som nyss ansågs omöjligt. eftersom sharma säljer är det också han som drar det tyngsta lasset och vi får äntligen se hur det gick till när Jumbo love blev ett tick. Det är verkligen kul att få en glimt av hur mycket arbete som låg bakom filmandet och hur den evigt lugne sharma blir irriterad av den mediala pressen. om man ska säga något negativt så är det avsak-naden av progressiva tjejer. snacket runt omkring och av klättrarna är också en aningen trött och berättarrösten är lite för amerikansk för min smak. men filmen innehåller massor av godbitar och kanske mest in-tressant är avsnittet med tommy Caldwell där han presenterar sitt

bigwall-projekt på el Cap i yosemite. projektet är nästan 20 repläng-der mixad klättring med helt galna moves, en sann linje för framtida demonklättrare. Intressant är också inblicken i patxi usobiagas självplågeri under träningen innan tävling. Citat: ”the other climbers have talent. my talent is to be a masochist”. vi får också följa en ung Johanna ernst på sin väg till toppen inom tävlingsklättring, och likt fallet Durif skuggar en minst sagt entusiastisk pappa i bakgrunden. Det var också skönt att en gång för alla få veta var gränsen går mellan high-ball och solo, kevin Jorgensen hade facit. progression är alltså på det hela en riktigt kul rulle som tål att ses om mer än en gång.

kan laddas ner för 19.95 usD på www.bigupproductions.com

78

9

65

43

2fujI rvp

fujI rvp

fujI rvpfujI rvp

fujI rvpfujI rvp

fujI rvp

fujI rvp

78

9

65

43

2 2a36

3a36

4a36

5a36

6a36

7a36

8a36

9a36

från filmaffischen till shawn Boyes the sends.

Bild: tielma productions

ry

mor

rison

and

Hen

rik B

olan

der

leta

r ny

a m

öjlig

hete

r fö

r D

eep

Wat

er s

olo

vid

röd

sber

get,

Boh

uslä

n.B

jörn

str

ömbe

rg p

å le

roy,

gra

nitg

rott

an, B

ohus

län.

ry morrison på sator, örnberget, stockholm.

tOppbetyG för bOyeS SenaSte fIlM

Carl Johan Svensson

prOGreSSIOn – lySande StjärnOr I ny rulle

Fredrik Palm


Nu är filmen på gång!CraCkOhOlIC

78

9

65

43

2fujI rvp

fujI rvp

fujI rvpfujI rvp

fujI rvpfujI rvp

fujI rvp

fujI rvp

78

9

65

43

2 2a36

3a36

4a36

5a36

6a36

7a36

8a36

9a36

äntligen kommer den efterlängtade filmen om Bohuslän. Crackoholic har spelats in under flera års tid och har premiär på dvd under december.

filmen visar en blandning av klätterglädje, eftertänksamhet och risktagande där kärleken till sveriges bästa klätterområde står i fokus. vi får möta flera av de senaste årens mest tongivande klättrare i Bohuslän, men vi kommer också att få möta de som varit med och utvecklat bohusklättringen genom åren. Bakom projektet står mikael Widerberg och Jonas paulsson. Crackoholic kommer att finnas i välsorterade klätter- och friluftsbutiker under december. Den kan också beställas på www.crackoholic.com.

omslaget är fredrik strängs andra på temat ”de fasta repens paradis” och ”turistklätterlederna”. Denna gången är motivet alu-miniumstegen i ovandelen av Houses Chimney. Det bör nämnas att Bill House on-sightade denna redan 1938. utan stege. utifrån min omfattande historiekännedom finner jag att sträng förvrider fakta, möjligen omedvetet. Innehållet i boken beskriver en i samtiden medioker klätterkultur. Den gör historia platt genom att bl.a låta bli ta upp syrgastillgång för de självstän-diga expeditionerna 1978 och 1979. att utelämna de starkaste nyturerna (t. piotrowski & J. kukuczka, 1986, och p. Beghin & C. profit, 1991) med stilbeskrivning ger ett fattigt perspektiv. och var beskrivs skillnaden i antal meter fasta rep mellan förstabe-stigningen 1954 och den handikappanpassade ”via ferrata”-situationen 2008? varifrån kommer ”fakta” som årtal, höjder för läger m.m? sträng upprepar (s 15) att han satte ett världsrekord på seven summits (191 dagar, 1 dec). Boken ad hoc rocks skri-ver (s 141):

”... Ett rekord som dock snabbt återkallades då det upptäcktes att (...) kanadensaren Daniel Griffith (Carstensz-varianten på 187 dagar) redan varit snabbare (något som aldrig kommunicerades ut lika tydligt).”

fler exempel. glaciärfronten ovan Bottleneck anger sträng (s.122) till 100-150 m tjock, att jämföra med min korrekturan-givna bedömning om 50-70 m. Både i manus och bok (s 204) blir 1984 ett år då folk försökte ta sig ner från läger 4. Jag påpekade att det troligen var 1986. och kan man kalla dödsfall för ”inci-dent” som sträng gör?

Bottleneck har alltid varit exponerat för potentiella ras. Det är häpnadsväckande att läsa boken och utifrån den förstå, att ca 30 människor vaknade den 31 juli helt insnöade i läger 3 och trots den ökade lavinfaran gav sig upp till läger 4. rasrisken för glaciärfronten hade också ökat på grund av snömäng-den. på ett ställe som under normala omständigheter är ras-exponerat, sätter man upp temposänkande fasta rep på en dag, då zonen är ännu mera utsatt. om detta säger Chris klinke, sträng vän (s 170): ”om k2 är en dubbel svart pist med lavinvarning är mount everest en blå pist.” Delvis läggs skulden för förseningar den 1 augusti på pakistaniern shayn. man beslöt med ”kontrakt” i det mångkulturella baslägret hur olika expeditioner skulle bidra med rep och annan utrustning att placera upp till Bottleneck och ut genom traversen, men missade att tillsätta en kontrollfunktion! Innan Bottleneck drabbades av ras hade Dren mandic störtat, och i försöket att bärga hans döda kropp omkom Jehan Baig; han drabbades troligen av ams. att det på ”gåberget” shishapangma år 2005 var möjligt att transportera ett lik ner från 6 400 m till 5 700 m är en helt annan sak än att ta ett lik ner från 8 100 m på k2 (s 152-161). ur ett allmänt historiskt synsätt är boken dålig, men den skildrar tydligt, men kanske omedvetet, den på turistlederna växande osjälvständigheten och okunnig-heten om klättringens eventuella konsekvenser. Den dokumenterar vad sträng vill att vi ska se.

A Rafael Jensen

jenSen reCenSerar StränGS k2-bOkförläggaren på bokförlaget forum bad mig i mars i år att gå igenom manuset till fredrik strängs k2 på liv och död. Jag tackade förstås ja. efter att jag bidragit med mitt korrektur fick jag se ett färdigt exemplar av boken. på omslagets insida står om femmaklättraren sträng att han ”är en av sveriges främste klättrare och äventyrare”. Det påståendet är möjli-gen sant tack vare att våra svenska nia-klättrare inte utger sig för att vara äventyrare.


Vill du komma till en klubbs webbsida kan du gå in på www.klatterforbundet.se. Där finner du länkar till de klubbar som har webbsidor.

Klubb KontaKtPerson aDress/box PostaDress telefon Plus-/banKgIro meDlemsaVgIft

klubbadresser

Junior eller senior ? Kontakta din klubb för just era åldersgränser.

alingsås Klätterklubb anders hummel Västra långgatan 39 441 33 alingsås 070-970 48 77 bg 5477-2488 senior 250 kr, junior 150 kr

billingens Klätterklubb edvin lindqvist lundenvägen 23a 541 39 skövde 0732-67 14 10 Pg 524519-6 senior 400 kr, junior 200 kr, fam 340 kr

bohusläns Klätterklubb rikard larsson skredvikshogen 7 451 95 uddevalla 070-773 67 84 Pg 4169907-5 senior 400 kr, junior 250 kr

borås Klätterklubb Kfum Johan schollin Värmlandsgatan 5a 504 39 borås 0705-58 05 40 Pg 579259-3 senior, 350 kr, junior 250 kr

bromma Kfum-KfuK Johanna löfvenius box 140 23 167 14 bromma 070-734 33 53 Pg 58670-1 senior 200 kr, junior 100 kr

Dalarnas Klätterklubb Johan Johannesson tistelgatan 4 784 65 borlänge 0243-21 55 35 Pg 617440-3 senior 305 kr, junior 240 kr, stöd 150 kr

eskilstuna Klätterklubb anders sörensson Prästängsgatan 8 633 46 eskilstuna 070-495 92 39 Pg 128029-6 senior 400 kr, junior 300 kr

expedition altitud Klätterförening matfors Krister selander sliparevägen 6 b 864 33 matfors 070-402 97 17 bg 5899-0946 senior 250 kr, junior 150 kr

fadderbyns Klätterklubb lars svensson hotellvägen 1 194 35 upplands Väsby 0768-37 32 80 Pg 4686368-4 Kontakta klubben

fagersta Klätterklubb David marberg sjövägen 26b 737 31 fagersta 0705-92 39 79 bg 348-9648 senior 500 kr, junior 300 kr

föreningen Wexiöklättrarna alexander olofsson V.esplanaden 21 352 31 Växjö 073-332 23 55 bg 253-1507 senior 300 kr, junior 150 kr

gällivare Klätterklubb Jonas åkerlund fjällnäsgränd 11 c 982 39 gällivare 070-5156902 Pg 65279-2 senior 300 kr, junior 150 kr

gästrike Klätterklubb tomas Wintje Kyrskogatan 24b 803 11 gävle 070-777 11 01 Pg 4308268-4 Kontakta klubben

göteborgs Klätterklubb box 11076 404 22 göteborg 0767-68 88 99 Pg 726169-6 senior 305 kr, junior 240 kr, stöd 150 kr

halmstad Klätterklubb slottsmöllan 302 31 halmstad 035-18 86 00 Pg 484503-8 senior 300 kr, junior 250 kr

helsingborgs Klätterklubb c/o Dalhems fritidsgård annerovägen 54 254 62 helsingborg 042-22 94 28 bg 5902-5692 senior 350 kr, junior 90 kr

hexans Klätterklubb Per van riemsdijk sörbyvägen 51 741 72 hjälteby 073-508 67 33 Pg 421218-9 senior 400 kr, junior 250 kr

härjedalens Klätterklubb martin hallén olskroken, rullbo 820 50 los 0657-310 22 swedbank 8147-1993296102-3 senior 300 kr, junior 200 kr

höga Kusten Klätterklubb erik Pott Parkvägen 39 891 42 Örnsköldsvik 070-918 51 85 Pg 859096-0 Kontakta klubben

höglandsklättrarna, småland Johan ragnarsson Vetlandav 26 575 38 eksjö 0381-160 19 Pg 609833-9 senior 300 kr, junior 175 kr

Jönköpings Klätterklubb c/o racketcentrum mässvägen 1 554 54 Jönköping Pg 148519-2 senior 300 kr, junior 300 kr

Jösse Klättersällskap linnea broström borggatan 17 b 671 31 arvika 070-252 07 59 5606-3860 Kontakta klubben

Kalmar Klätterklubb carl-Johan fredriksson svensksnabbevägen 21 393 51 Kalmar 073-571 00 93 Pg 221533-3 Kontakta klubben

Karlskrona bergsportförening Örjan nolén lingonvägen 16 371 46 Karlskrona 0455-151 76 Pg 8354378-5 senior 600 kr, junior 400 kr

Karlstads Klätterklubb martin estenberg ulfsbygatan 3b 654 64 Karlstad 054-21 93 11 Pg 4548024-1 senior 400 kr, junior 100 kr

Kiruna Klätterklubb, K3 Kristian stålnacke reenstiernagatan 5 981 39 Kiruna 070-678 05 45 Pg 352622-5 senior och junior 200 kr

Klätterklubb granit Palmgren Ängsvägen 4 375 34 mörrum 0454-508 49 Pg 690574-9 senior 400 kr, junior 200 kr

Kviberg Klätterklubb Jenny högström bångegatan 2 b 415 04 göteborg 0739-29 46 96 bg 5865-5127 senior 350 kr, junior 200 kr

linköpings Klätterklubb hangaren, hotsportcenter rydsv. 5a 584 31 linköping bg 5104-8742 senior 300 kr, junior 200 kr

luleklättrarna sten ek Karlersvägen 12 954 42 södra sunderby 0702-31 09 16 Pg 6294110-9 senior 300 kr, junior 125 kr

malmö Klätterklubb carol Vågeteg Köpenhamnsvägen 14b 217 43 malmö 073-807 52 53 Pg 113016-0 senior 400 kr, junior 200 kr

nordingrå Klätterklubb swante Öhgren hotellvägen 7 870 31 mjällom 070-388 85 04 bg 5476-1762 Kontakta klubben

norrköpings Klätterklubb mats sandberg skönbergagatan 21 a 614 30 söderköping 070-263 74 07 Pg 4301634-4 Kontakta klubben

norrtälje Klätterklubb stefan sjöberg Pl 381 760 31 norrtälje 070-394 37 18 Pg 504185-0 senior 300 kr, junior 150 kr

rådmansö Klätterklubb Johan Westerholm Västergården 64 761 94 norrtälje 0702-37 85 48 bg 325-2269 senior 400 kr, junior 200 kr

skellefteå Klätterklubb Kfum skellefteå Klätterklubb stationsgatan 19 931 32 skellefteå 0910-108 58 bg 5301-1599 senior 255 kr, junior 190 kr

skånes Klätterklubb erik grunnesjö Östra torngatan 2 224 68 lund 070-975 78 89 Pg 967107-4 senior 350 kr, junior 250 kr, stöd 200 kr

slagörnbergets Klätterklubb magnus gerhardsson gullvivevägen 12 833 34 strömsund 070-698 84 97 bg 5280-1750 senior 250 kr, junior 150 kr, stöd 50 kr

solna Klätterklubb anders odell Klättercentret solna, banvaktsvägen 20 171 48 solna 070-491 82 94 bg 5829-8985 senior 300 kr, junior 200 kr, stöd 145/110 kr

stockholm Klätter- och sportsällskap ruben Wiener bergsundsgatan 11, 5 tr 117 37 stockholm [email protected] Pg 50 41 96-7 senior 300 kr, junior 90 kr

stockholms Klätterklubb leif rogell mockasinvägen 23 126 39 hägersten 073-356 05 50 Pg 151553-5 senior 300 kr, junior 150 kr, stöd 100 kr

sundsvalls Klätterklubb linda nilsson grönborgs, storgatan 73 852 30 sundsvall 070-404 64 93 Pg 4107248-9 senior 300 kr, junior 150 kr

söderköpings Klätterklubb björn holst ågatan 5 c 614 34 söderköping 070-554 96 36

tunabergs högfjälls- och klätterklubb tommy schultz Karlslund, Vena 577 92 hultsfred 0495-601 33 Pg 4400783-9 senior 200 kr, junior 100 kr

umeå Kfum tina nilsson Järnvägsallén 20 903 28 umeå 090-18 57 09 senior 280 kr, junior 215 kr, stöd 125 kr

umeå Klätter- & högfjällsklubb box 7044 907 02 umeå 090-19 37 62 Pg 518863-6 senior 300 kr, junior 150 kr

uppsala Klätterklubb henrik nilsson mörbylund 19, 6tr 182 30 Danderyd 073-946 44 83 Pg 818491-3 senior 280 kr, junior 215 kr, stöd 125 kr

Varbergs Klätterklubb Jan-anders eliasson utmarksgatan 12 432 75 träslövsläge 0340-67 33 28 Pg 417188-0 senior 300 kr, junior 200 kr

Visby Klätterklubb Jenny sander torsgård 621 73 bro, Visby 070-739 01 79 Pg 171818-8 senior 350 kr, junior 175 kr, stöd 100 kr

Värnamo Klätterklubb Dan hansen Kärdavägen 31 331 95 Värnamo 0705-31 94 64 bg 5500-5680 senior 340 kr, junior 200 kr

Västerviks Klätterklubb södra Varvsgatan 50 593 31 Västervik 0490-374 66 bg 360-3552 senior 200 kr, junior 100 kr

Västerås Klätterklubb Peter Jannborg Katrinelundsvägen 8a 722 19 Västerås Pg 6208461-1 senior 300 kr, junior 200 kr

åre skidalpina förening andré Jonsson Klockagård ånn 830 15 Duved 070-345 24 35 Pg 505596-7 senior 250 kr, junior 150 kr, stöd 150 kr

åredalens Klätterklubb marcus henningsson ullån 1522 830 13 åre 070-5720805 bg 5482-6615 senior 400 kr, junior 200 kr

Ölands Klätterklubb stina nilsson stensövägen 54 392 47 Kalmar 073-350 71 00 Pg 1158460-4 seni 600kr, jun 400kr, fam 1000kr, stöd 100kr

Örebro Klätterklubb Joakim Victorin Köpmangatan 17 702 10 Örebro 070-424 90 50 Pg 491139-2 senior 250 kr, junior 100 kr

Östersunds Klätterklubb Daniel borg rådmansgatan 12 832 42 frösön 070-566 33 96 Pg 838608-8 senior 400 kr, junior 150 kr

Östersunds skidalpina förening Joakim halvarsson hölje 116 830 30 lit 070-653 19 98 Pg 454546-3 Kontakta klubben


sKf:s kansli: Karin Persson, generalsekreterare, [email protected] Idrottens Hus tel: 08-699 65 20 e-post: [email protected] Pg: 67 32 65-5 114 73 Stockholm webbsida: www.klatterforbundet.se Org nr: 889202-3063

Klätterförare

Bohusförare 2002. beställes på www.bohusguide.tk, 350 kr + frakt

fyrkantenområdet, 1997, Älvsbyn-boden-niemisel-Piteå, 120 kr. Pg 629 41 10-9, luleklättrarna

Klättring i Göteborg, göteborgs Klätter klubb, 350 kr, beställes via www.gbg-guiden.info

Jämtland, Östersunds KK

Klättring i Sverige 1996, 37 klippor – 450 leder! 290:- Pg 168 34 23-6, Patrik leje. SlUtSÅlD!

Sportklättring i Västervik, linköping och Höglandet, 1999, 150:- Pg 479 51 96-7

Stegeborg och Söderköping 2001, björn holst, tel 0121-400 54

Uppsala, uppsala Klätterklubb

Umeå, umeå Klätterklubb

Ågelsjön, 1995, 198:- Pg 476 11 16-5, fredrik schlyter

Klättring i Kilsbergen med omnejd, Örebro Klätter klubb 2007. 240 kr. Pg 49 11 39-2. www.orebroklatterklubb.com

Klättring i Södermanland, 2007. 329 kr (inkl frakt). Pg 100 14 83-5. mer info på www.dangerzone.se

KompenDier

att klättra på väggarna – en handledning för inomhusklättring 60 kr + porto, Pg 467 96 58-7, Johan lindström, godhems gatan 13, 414 68 göteborg. e-post: [email protected]

Höghöjdsmedicinskt kompendium 95 kr plus porto. beställes direkt genom författaren, Johan holmgren, Karlbergs gård 4b, 791 36 falun, tel: 0736-79 02 54.

Daniel Bidnerfondens brevkort. tio olika brevkort med kuvert. unika fotomotiv. 140 kr (inkl porto 40 kr) Pg 97 05 64-1.

att KÖPa från KanslIet

Stora Klippklättringsboken av Per Calleberg. Faktabok om det mesta inom klätt-ring. Klassiker! 256 sidor. Få kvar!

medlemspris 200 kr Ordinarie pris 300 kr

att KÖPa från fÖrfattare

topprepsklättring inomhus Kurskompendium av Rasmus Jansson.


firning och Klättring Försvarsmaktens bok om firning, kamraträddning, laviner mm. medlemspris 650 kr ej medlem 750 kr

Svensk klättring pionjärerna av Ewa Hellström. Klättringens historia.


Svenska Klätterförbundets loggbok Skriv in dina klätterturer, kurser m.m.


SKf:s tygmärke ca 7,5×7,5 cm.

medlemspris 30 kr

Kebnekaiseförare del 2 Kompendium, leder efter 1952.


Kebnekaiseförare del 1 Kompendium, kopia av Rossipals.


märKen

BöcKer & KompenDier

oBS! Glöm inte att betala för frakten.

topprep och ledkort Gröna kort för topprep Röda kort för ledklättring

5 kr styck

SKf:s pins Liten pin att ha på jackan eller kavajen.

Pris 15 kr

fler kategorimärken (Klippa, Is, Inomhus)

Pris 10 kr

instruktörsmärke ca 5×8,5 cm.

Pris 50 kr inkl ett kategori märke.

förbundsadresser

Gör på följande sätt: Betala in på Plusgiro 673265-5, skriv ditt namn och adress tydligt samt klubbtillhörighet. Skriv på inbetalningen vad du beställer. Om det inte får plats så skicka gärna uppgifterna med e-post till [email protected].

OBS! På alla priser tillkommer frakt enligt nedan (gäller ej tygmärken). För beställning mot faktura tillkommer 50 kr i expeditionsavgift. Alla priser inkluderar moms.

fraktpriser: 1 st bok 55 kr, 2 st 60 kr, 3-4 st 150 kr, 5-10 st 250 kr 1 st kompendium 10 kr, 2 st 20 kr, 3-4 st 30 kr, 5-10 st 60 kr 1 st loggbok 10 kr, 2 st 20 kr, 3-4 st 20 kr, 5-10 st 40 kr Topprep/ledkort >100 st=10 kr, 100-200=20 kr, 200-500=40 kr

fler ex än 10 eller andra frågor? Kontaka gärna kansliet så hjälper vi dig med beställningen. Tel: 08-699 65 20

fUnKtion namn aDreSS/BoX poStaDreSS telefon e-poSt SKF:s kansli, generalsekreterare Karin Persson Idrottens Hus 114 73 Stockholm [email protected] 08-699 65 20

SKF:s kansli, idrottskonsulent Jonas Paulsson Idrottens Hus 114 73 Stockholm [email protected] 08-699 65 21

Styrelse ordförande Niklaes Nathén Färgaregatan 16 B 451 32 Uddevalla [email protected] 070-258 85 99

Styrelse kassör, vice ordförande Arne Kanth Letstigen 38 128 48 Bagarmossen [email protected] 070-690 26 48

Styrelse ledamot Christian Lund Vittervägen 105 3tr 907 51 Umeå [email protected] 070-654 72 16

Styrelse Ledamot Magnus Ericsson Strömbäck 146 908 82 Umeå [email protected] 070-635 66 35

Styrelse Ledamot Pontus Tengvall Gluntens väg 7 907 37 Umeå [email protected] 073-342 49 29

Styrelse Ledamot Jim Wasmuth Bergs Backe 3 593 96 Västervik [email protected] 070-373 74 66

Styrelse Ledamot (adjungerad) Pontus Axelsson Västmannagatan 47 113 25 Stockholm [email protected] 070-54 54 233

Valberedning Adam Blomberg Dalheimersväg 2 B 413 20 Göteborg [email protected] 073-902 31 21

Redaktör Bergsport John Liungman Torsg 5 411 04 Göteborg [email protected] 031-743 21 71

Access Anders Wester Elevstigen 6 791 44 Falun [email protected] 070-627 22 62

Expedition Björn Kihlström Folkungagatan 86a 2tr 116 22 Stockholm [email protected] 073-651 08 20

Förbundskapten Landslag Lars Högström Pl 3386 437 34 Lindome [email protected] 031-795 27 25

Säkerhet Roger Pyddoke Kyndelsmässogränd 7 126 37 Hägersten [email protected] 070-519 89 86

Tävling Peter Hermansson Hemmansvägen 18 302 52 Halmstad [email protected] 070-881 05 12

Utbildning-inomhus Nikki Hammarström Norrskogsvägen 3A 112 64 Stockholm [email protected] 073-685 50 58

Utbildning-trad Martin Johansson Stensättersgatan 31c 641 46 Katrineholm [email protected] 073-021 79 18

Utbildning-tränare Torbjörn Olsson Erik Sandsbergsg.6 169 34 Solna [email protected] 070-416 45 68

Medicin Marcus Lindahl Norra Gimonäsvägen 7 907 38 Umeå [email protected] 070-357 33 75

Förbundsläkare Anders Söderlund Lillskogsvägen 13A 133 34 Saltsjöbaden [email protected] 070-491 70 43

Expeditionsläkare Johan Holmgren Karlbergs gård 4B 791 36 Falun [email protected] 073-679 02 54

internationella repreSentanter

UIAA anti-doping kommission (ledamot) Anders Söderlund Lillskogsvägen 13A 133 34 Saltsjöbaden [email protected] 070-491 70 43

UIAA medicin kommission (ledamot) Johan Holmgren Karlbergs gård 4B 791 36 Falun [email protected] 073-679 02 54

IFSC regel kommission (ledamot) Åke Nilsson Krukmakargatan 118 51 Stockholm [email protected] 070-730 28 32


bergsguiden leder dig till den bästa utrustningen och skönaste arrangemangen.

tel 0970-251 83

Klätterprylar till bra priser!

www.klatterturen.com

Skräddarsydda klätterkurser för ditt behov!

Workshops och avrostningskurser Guidning och kurs i Norge Prova-på-isklättring

nästa nummer ute 15 mars.

manusstopp 29 februari.

e-post: [email protected]

KLÄTTER- OCH TOPPTURSTRÄFF

12-14 MarS I SylarnaMer InfOrMatIOn pÅ WWW.OSterSundSkk.Se

östersunds klätterklubbi samarbete medexpeditionskommittén, Skf

arrangör


PosttIDnIng b Porto betalt

svenska Klätterförbundet, Idrottens hus, 114 73 stockholm

Klättermusen AB – Årevägen 55, SE-83013 Åre | Tel 0647 61 8618 | Fax 0647 51010 | [email protected] | www.klattermusen.se

Njord har så kallat drop seat, alltså möjlighet att öppna upp baktill vid behov, och sidoblixtlås som ger goda ventilationsmöjligheter. Byxbenen hålls på plats med spolknappar i sidan om du öppnat upp dem hela vägen. Njord har kraftiga förstärkningar i benslut och damaskfunktion med stålbyglar.

NamNeTs urspruNg: Njord är fruktbarhetens och havets gud i nordisk mytologi.

Vattentät mjukvaraNjord

Skidbladner är lätt att ta med sig på en klättertur eller skid-bestigning och tar minimalt med plats i packningen. Du kan till och med packa den i dess egen ficka, spänna den runt magen och slippa bära ryggsäck helt och hållet. Komplettera den finurliga ansiktsmasken med ett par skidglasögon så är du redo för allt.

NamNeTs urspruNg: Skidbladner var Frejas superlätta skepp tillverkat av spindelväv och fågelspott. Skeppet kunde fällas ihop och förvaras i fickan – trots att det rymde 30 man.

Maximal säkerhet – minimal viktskidbladNer

läTT, sTarkT och uTaN oNödig bylsigheT är nyckelbegrepp för vår serie mjuka skalplagg med hög året runt-säkerhet. Det smidiga materialet ger bästa tänkbara rörelsefrihet, samtidigt som det skyddar lika väl mot väder och väta som ett hårdare skal.

essd

esig

n.se

bergsport 144 dec 2009

Documents