BATTERIETS HISTORIADEL 1

LUIGI GALVANI Många upptäckter som människor

kommit på har skett av en ren slump.

Så var det till exempel med batteriet.

Det började med den skrämmande och helt otroliga händelse som utspelades den 6 november 1790 i Bologna i Italien.

Där fanns vid den tiden en professor som hette Luigi Galvani.

DJUR OCH ELEKTICITET• Galvani var mycket

intresserad av djur och elektricitet.

• Han var speciellt mycket intresserad av hur djur kunde bedöva sina byten med elchocker, t.ex. elektriska ålar och rockor.

GRODLÅREN SOM BÖRJADE HOPPA! Galvani ville undersöka om det

var musklerna i djuren som gjorde strömmen.

Strömmen kanske tillverkades när musklerna rörde på sig, tänkte Galvani. De musklerna han prövade på var bland annat lårmusklerna hos grodorna.

På sitt experimentbord hade han några avklippta grodor. Men han hade också en flaska. Det var en Leiden-flaska, som kunde laddas med elektricitet.

Det var då det hände! De sedan timmar stendöda grodhalvorna råkade plötsligt komma i kontakt med den laddade flaskan!

Tänk dig Galvanis skräck och förvirring när han ser hur grodlåren började sprattla och hoppa på bordet!

LIVETS GÅTA AVSLÖJAD! Galvani var nära att

kasta sig ut genom fönstret! Ingen upptäckt kunde mäta sig med detta! Han hade äntligen funnit det man sökt i alla tider. Den kraft som bara Gud hade. Att väcka liv i de döda…

Laddningen i flaskan var tydligen det som behövdes för att få grodbenen att leva igen. Äntligen, tänkte Galvani, hade han funnit svaret på livets gåta. Detta var en vetenskaplig sensation!

HEMSKA EXPERIMENT Många forskare ville

undersöka detta otroliga som Galvani av en slump funnit. Man prövade till och med på människolik.

Men det blev för mycket för många som närvarade vid dessa experiment. De svimmade när de såg att liket rörde sig och tycktes andas.

Men något lik fick man aldrig att leva igen. Det gick inte att få blodet att flyta och hjärnan att fungera igen. Strömmen hade bara fått musklerna att dra ihop sig…

ELEKTRICITET OCH METALLER Galvani arbetade vidare med

sina grodexperiment. En regnig dag när han hade

hängt ut några avklippta grodkroppar i metalltrådar på sitt balkongräcke såg han hur det ryckte i benen när åskan blixtrade.

Det var ju precis det här han ville undersöka! Fast det var ju inte åskväder jämt. Det måste finnas ett sätt att göra ström!

Det gick åt många grodlår. Hans fru dukade fram dem på ett bord. Hela högar med färska, fuktiga grodben.

En dag när Galvani höll på med de metalltrådar som han brukade hänga grodbenen i hände något oväntat.

Han hade i sina händer två trådar av olika metaller. Plötsligt såg han hur grodbenen hoppade till!

GRUNDRECEPTET PÅ ETT BATTERI Trådarna hade kommit i

kontakt med grodbenen. När han stoppade ner de två

metalltrådarna igen bland de lite blöta grodlåren tog de ett nytt skutt. Precis som när åskan gick. Men den här dagen var det fint väder!

Galvani skrev ner det han sett, men han visste inte vilket stor upptäckt han hade gjort.

Han hade faktiskt kommit på grundreceptet för ett batteri. Två olika metaller (trådarna) och lite saltvatten (fukten på de färska grodlåren). Det var vad som behövdes för att få elektricitet att komma i en jämn ström.

Galvani upptäckte alltså batteriet utan att veta om det…