1

Barn och unga som brottsoffer

P O L I S | B A R N A H US | R ÄT T E G Å N G

B ROT T S S K A D E E R S ÄT T N I N G

B A R N KO N V E N T I O N E N

P O L I S | B A R N A H US | R ÄT T E G Å N G

S TÖ D O C H H JÄ L P

S O C I A LT JÄ N S T | A N M Ä L A N

S O C I A LT JÄ N S T | A N M Ä L A N

| S TÖ D O C H H JÄ L P

B ROT T S S K A D E E R S ÄT T N I N G

P O L I S | B A R N A H US | R ÄT T E G Å N G

B A R N KO N V E N T I O N E N

S TÖ D O C H H JÄ L P

B A R N KO N V E N T I O N E N

2 3

BARN OCH UNGA SOM BROTTSOFFER

4 5

InnehållInledning 7

Barns rättigheter 8Barnkonventionen 8Förbud mot barnaga 9

Tecken på utsatthet och vanliga reaktioner 10

Anmälan till socialtjänsten 12

Möjligheter till stöd och hjälp 13Socialtjänstens ansvar 13Hälso- och sjukvården 14Ideella organisationer 14

Polisanmälan 15

Förundersökning 16Läkarundersökning och rättsintyg 16Förhör med barn 17Målsägandebiträde 18Särskild företrädare för barn 19Barnahus 19

Rättegång 20Dom och överklagande 22Rättegångsskolan 22

Medling vid brott 23

Ersättning 24Skadestånd 24Försäkring 25Brottsskadeersättning 26Skolans ersättningsskyldighet 30

Skydd 31

Kontaktuppgifter 32

Ordlista 35

© Brottsoffermyndigheten, 2015Illustrationer Maria Wall

Produktion PlakatTryckeri City, Umeå 2015

6 7

InledningTrots att barn har rätt till en trygg och säker uppväxt växer många upp med våld i sin vardag, både i hemmet och i andra miljöer. Att själv utsättas för eller växa upp i våldets närhet kan ge konsekvenser på både kort och lång sikt.

Den här broschyren handlar om barn som utsatts för brott och innehållet vänder sig främst till den som har ansvar för eller möter barn och unga. Informationen riktar sig särskilt till föräldrar och personer som kommer i kontakt med barn i sitt arbete, t.ex. inom skolan, socialtjänsten och hälso- och sjukvården eller i ideell verksamhet. Med barn avses alla som inte har fyllt 18 år.

Att utsättas för brott kan vara en svår upplevelse för alla, oavsett ålder. För mer allmän information om t.ex. polis-anmälan, rättsprocessen, vanliga reaktioner vid brott och rätten till ersättning har Brottsoffermyndigheten annat informationsmaterial. Se www.brottsoffermyndigheten.se för att läsa mer eller beställa material.

På www.jagvillveta.se finns även information om brott, stöd och hur man kan få hjälp direkt riktad till barn och unga.

8 9

Barns rättigheter Alla former av våld och övergrepp kan skada barn allvarligt och ger ofta både fysiska och psykiska konsekvenser. Barns rättigheter uppmärksammas både i internationell och i nationell lagstiftning.

BarnkonventionenFörenta Nationernas konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen, handlar om mänskliga rättigheter för barn.

Barnkonventionen är en internationell överenskommelse som Sverige skrivit på. I konventionen markeras att alla barn, oberoende av kön, ursprung, religion eller möjliga funktionsnedsättningar, har rätt till särskild omsorg och speciellt skydd eftersom barn ofta är mer sårbara.

Barnkonventionen bärs upp av fyra grundläggande principer:

• att alla barn har samma rättigheter• att barnets bästa ska beaktas vid alla beslut• att alla barn har rätt till liv och utveckling• att alla barn har rätt att säga sin mening

och få den respekterad.

Konventionen tar upp några frågor som är särskilt viktiga för att barn inte ska utsättas för brott, t.ex. att barn har rätt att skyddas mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, vanvård och sexuella övergrepp. Dessutom framgår att utsatta barn har rätt till stöd och hjälp.

Förbud mot barnagaI Sverige är det förbjudet att använda våld i uppfostrings-syfte. Det innebär att varken föräldrar eller andra vuxna får använda fysiskt våld eller annan kränkande behandling i barnets uppfostran. Brottsbalkens bestämmelser om miss-handel skyddar också barn. Misshandel av små barn kan bedömas som grov misshandel om det är en vuxen person som begått brottet.

10 11

Tecken på utsatthetoch vanliga reaktioner

Alla former av övergrepp kan sätta spår hos de barn som utsätts. Barn som far illa kan visa det på olika sätt. Tecken på utsatthet kan vara att barnet har ont i magen eller huvu-det, har svårt att sova och att koncentrera sig, är ensamt eller beter sig aggressivt.

Barnet kan även drabbas av depression, känslor av hopp-löshet och t.o.m. posttraumatiskt stressyndrom. Det kan också hända att ett barn får fysiska skador som exempelvis blåmärken eller rivsår. Vissa barn uppvisar däremot varken symtom eller synliga skador. Barn som inte visar symtom utåt kan vara svåra att upptäcka som brottsoffer.

Varje barn reagerar individuellt och det kan vara svårt att förutse reaktionerna. Barnets personlighet, livssituation och sociala nätverk har betydelse för hur barnet påverkas. Våldshändelsen i sig och relationen till gärningspersonen inverkar också.

Våld i nära relationer som t.ex. barnmisshandel eller sexuella övergrepp blir extra allvarligt, särskilt om det upprepas. Barn kan, precis som vuxna brottsoffer, känna skuld och skam över det som inträffat trots att gärnings-personen bär ansvaret. Det gäller särskilt vid sexuella övergrepp. Att brotten dessutom ofta sker i hemmet kan innebära en extra påfrestning och att barnet inte har någon trygg plats.

Att barn bevittnar, dvs. ser eller hör, våld, hot och kränk-ningar i hemmet kan också få långtgående konsekvenser. Om det förekommer våld i hemmet är risken dessutom stor att även barnet är utsatt för misshandel eller andra över-grepp.

Om man möter ett barn som man tror upplever våld, blir misshandlat eller på andra sätt inte tas om hand är det vik-tigt att ta det på allvar. När det gäller våld i nära relationer känner barn ofta lojalitet med den som begått övergreppet vilket kan göra det extra svårt att berätta. Alla vuxna har där-för ett ansvar för att våga fråga.

Man kan visa att man bryr sig och är intresserad genom att ta sig tid och låta barnet berätta i sin egen takt. Även om det man får höra är fruktansvärt är det viktigt att inte visa sin upprördhet. Som vuxen måste man visa att man kan lyssna och ta emot barnets berättelse. Vuxna har också ett ansvar att agera för barnets bästa.

12 13

Anmälan till socialtjänstenAlla som får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa bör, enligt socialtjänstlagen, anmäla det till socialtjäns-ten. För att göra en anmälan räcker det med en misstanke eller oro för att barnet far illa, man behöver alltså inte ha några bevis på exempelvis barnmisshandel. Många yrkesverksamma som i sitt arbete kommer i kon-takt med barn är skyldiga att genast anmäla till socialtjäns-ten om de får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa.

Socialtjänsten utreder om och i så fall vilka åtgärder som behöver vidtas. Socialtjänsten kan i sin tur anmäla miss-tanke om vissa brott mot barn till polis eller åklagare.

Möjligheter till stöd och hjälpEtt barn som blivit utsatt för brott eller bevittnat våld behö-ver stöd och hjälp. Utöver barnets sociala nätverk i form av familj, vänner och andra närstående kan barnet behöva ytterligare stöd. Det kan vara samtalsstöd inom skol-hälsovården eller på vårdcentral, behandling inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) eller kontakt med en ideell organisation.

För att barnet ska få stöd och hjälp av hälso- och sjuk-vården eller socialtjänsten krävs vanligtvis godkännande från barnets vårdnadshavare. Vid gemensam vårdnad kan en vårdnadshavare förhindra åtgärder till stöd för barnet. Socialnämnden kan då besluta om åtgärder utan den vårdnadshavarens samtycke om det krävs med hänsyn till barnets bästa.

Socialtjänstens ansvarSocialtjänsten i kommunen ska verka för att den som utsatts för brott och brottsoffrets anhöriga får det stöd och den hjälp de behöver. Det gäller särskilt barn som utsatts för brott. Socialtjänsten ska dessutom särskilt uppmärk-samma att barn som bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående kan vara i behov av stöd och hjälp. Detsamma gäller kvinnor som utsatts för våld i nära relatio-ner. Det kan handla om ekonomiskt, praktiskt och psykolo-giskt stöd. Personal inom socialtjänsten har tystnadsplikt.

På vissa orter finns det också specialiserade stödverksam-heter, t.ex. stödcentrum för unga brottsoffer och barnahus. Socialtjänsten i kommunen kan ge mer information om detta och annan särskild verksamhet för barn.

14 15

Hälso- och sjukvårdenHälso- och sjukvården har en viktig funktion när det gäller att behandla skador, upptäcka om skadorna kan vara orsakade av brott och i så fall dokumentera detta. Det är viktigt att personal vid t.ex. Barnavårdscentralen (BVC) och skolhälsovården, som kommer i kontakt med i princip alla barn, uppmärksammar barn som far illa.

Barn som har utsatts för brott eller bevittnat våld kan behöva behandling av både fysiska och psykiska symtom på vårdcentral eller sjukhus. Barn i kris kan få stöd och hjälp i form av samtal, enskilt eller i grupp, på någon av de BUP-mottagningar som finns i hela landet.

Ungdomar kan dessutom vända sig till en ungdomsmot-tagning. Där finns ofta kurator, barnmorska och sjuksköter-ska att prata med och få hjälp av. Många mottagningar har också läkare, gynekolog och psykolog. På www.umo.se finns tips och råd samt kontaktuppgifter till alla ungdomsmottag-ningar i landet.

Personal inom hälso- och sjukvården har tystnadsplikt, men är skyldiga att anmäla till socialtjänsten om de misstänker att ett barn far illa. De har också rätt att anmäla vissa brott mot barn till polis eller åklagare.

Ideella organisationerIdeella organisationer, t.ex. brottsofferjourer, kvinno- och tjejjourer och barnrättsorganisationer, möter många brotts-offer och är ett viktigt komplement till samhällets övriga stöd och hjälp. De kan ge information om barns rättigheter, svara på frågor och i vissa fall även erbjuda stödsamtal. Alla ideellt aktiva arbetar under ett tystnadslöfte. Barn kan själva kontakta t.ex. Bris, tjejjourer eller ungaboj.se.

En förteckning över ideella organisationer finns i kapitlet Kontaktuppgifter. Riksorganisationerna kan hänvisa till sina lokala föreningar.

PolisanmälanEn polisanmälan är ofta nödvändig för att kunna ta tillvara barnets rättigheter och ge barnet skydd. Både försäkrings-bolag och Brottsoffermyndigheten kräver i regel en polis-anmälan för att pröva frågan om ersättning för skador till följd av brott.

Vårdnadshavare och privatpersoner har alltid möjlighet att anmäla misstänkta brott till polisen.

Den som arbetar i en verksamhet som berör barn och miss-tänker att ett barn far illa är skyldig att genast anmäla det till socialtjänsten. Dessa yrkesverksamma kan dessutom anmäla vissa brott till polisen.

Polisanmälan görs enklast på närmaste polisstation eller via telefon 114 14. Läs mer om polisanmälan på www.polisen.se. Det kan vara bra att samtidigt anmäla till socialtjänsten så att polis och socialtjänst kan samordna sina insatser.

Med anmälan som underlag beslutar polisen eller åklaga-ren om en förundersökning ska inledas. Polis och åklagare är skyldiga att ge relevant information till den som är ansva-rig för ett barn som utsatts för brott, om den personen inte är misstänkt för brottet.

16 17

FörundersökningNär polis eller åklagare har anledning att tro att ett brott har begåtts inleds en förundersökning. Under en förunder-sökning kan förhör hållas med den som är misstänkt och med andra som kan ge upplysningar, t.ex. brotts offret, som nu kallas målsägande, och eventuella vittnen. Det som kommer fram under utredningen samlas ofta i ett för undersökningsprotokoll.

Som målsägande kan man bli förhörd och får då berätta för en polis eller en åklagare vad man vet om brottet. Förun-dersökningar där målsäganden är under 18 år ska bedrivas särskilt skyndsamt och vara klara inom tre månader.

Barnet kan i vissa fall få ett eget målsägandebiträde eller en särskild företrädare utsedd, vilket beskrivs längre fram i broschyren. Alla brottsoffer har dessutom rätt att ta med sig en stödperson till förhör under förundersökningen. För barn kan det vara särskilt viktigt att ha med sig någon man känner sig trygg med. Det kan vara någon i familjen, en vän, någon från socialtjänsten eller från en ideell organisa-tion.

Om åklagaren anser att det finns tillräcklig bevisning för att fälla den som misstänks för brottet ska åtal väckas. Där-efter kallar domstolen till rättegång.

Läkarunderundersökning och rättsintygVårdnadshavare bör uppsöka sjukvården med barnet om man tror att barnet har skadats på grund av brott. Om vårdnadshavare kan misstänkas för brottet ska en särskild företrädare utses. Den särskilda företrädaren kan bl.a. ta ställning till frågan om läkarundersökning. Undersök-ningen är viktig både för att få barnets skador behandlade och för att dokumentera dem. Om det inte finns några ska-dor kan det vara en lättnad för barnet att få veta det, t.ex. efter sexuella övergrepp.

För att åklagaren ska kunna bevisa att ett brott har begåtts mot barnet är det viktigt att försöka säkra spår och få ska-dorna dokumenterade i ett rättsintyg. Dokumentation från

sjukvårdsbesök, till exempel patientjournaler och fotografier, kan ligga till grund för ett rättsintyg.

Rättsintyget kan också vara baserat på en undersökning gjord av en särskilt utbildad läkare med behörighet att utfärda rättsintyg. När det gäller brott mot barn är det ofta en läkare med barnmedicinsk specialitet som genomför undersökningen.

Förhör med barnHos polisen finns förhörsledare som är utbildade för att för-höra barn. Förhöret ska planeras och genomföras utan risk för att barnet tar skada.

Vårdnadshavare bör följa med barn som är under 15 år till förhör, om han eller hon inte är misstänkt för brottet och om det kan ske utan att utredningen påverkas negativt. Vårdnadshavaren får inte alltid sitta med i förhörsrummet, men bör finnas tillgänglig före och efter. Om vårdnadshava-ren själv ska höras som vittne är det ofta olämpligt att han eller hon är med vid barnförhöret. Om barnet har ett mål-sägandebiträde eller en särskild företrädare bör den perso-nen däremot vara med.

18 19

Förhör med barn får inte vara mer ingående än omstän-digheterna kräver. För att få en fullständig beskrivning av vad som har hänt är det dock oftast bra att förhöra barnet flera gånger. Förhöret är till för att säkra bevis, men det kan också vara positivt för barnet att få berätta vad som hänt.

Om barnet är under 15 år eller av andra skäl inte kan för-väntas medverka vid rättegången ska förhöret spelas in med ljud och bild. Videoförhör bör övervägas även om barnet fyllt 15 år om det t.ex. finns misstanke om allvarligare över-grepp.

MålsägandebiträdeVid vissa brott har målsäganden rätt till ett eget juridiskt biträde, ett s.k. målsägandebiträde. Det gäller främst vid sexualbrott och våld i nära relationer men även vid annan brottslighet om det finns särskilda behov. Barn får ofta ett målsägandebiträde.

Vårdnadshavaren bör så fort som möjligt prata med polis eller åklagare om barnets möjlighet att få ett målsägandebi-träde.

Tingsrätten bestämmer om barnet har rätt till målsägande-biträde och utser biträdet, men man kan komma med för-slag. Målsägandebiträdet, som i de flesta fall är en advokat, har till uppgift att ge barnet stöd och hjälp under både för-undersökning och rättegång.

Målsägandebiträdet kan också hjälpa till att biträda åtalet och föra barnets talan om skadestånd. Hjälpen är kostnads-fri. Uppdraget är slut efter rättegång och dom. Hjälp med att få skadestånd eller annan ersättning utbetald ingår däre-mot inte i målsägandebiträdets uppdrag.

Särskild företrädare för barnOm en vårdnadshavare misstänks för brott mot sitt barn kan barnet få en särskild företrädare. Detsamma gäller om den som misstänks för brottet står i ett nära förhållande till vårdnadshavaren. Det är tingsrätten som bestämmer om barnet har rätt till en särskild företrädare och utser företrä-daren.

Den särskilda företrädaren tar över vårdnadshavarens ansvar när det gäller att ta till vara barnets rättigheter och intressen under förundersökning och rättegång. Företräda-ren kan t.ex. bestämma om barnet ska genomgå en läkarun-dersökning, hämta barnet till polisförhör och hjälpa barnet att kräva skade stånd i rättegången.

En särskild företrädare kan däremot inte bestämma över barnet när det gäller sådant som inte har med rättsproces-sen att göra, t.ex. bestämma att barnet ska behandlas inom BUP. Det kan däremot socialnämnden göra i vissa fall, se sida 13.

Till särskild företrädare får en advokat, en biträdande jurist på advokatbyrå eller någon annan utses. Det ställs krav på kunskap och erfarenhet samt personliga egenskaper som gör henne eller honom särskilt lämplig för uppdraget.

Barnahus På många orter i landet finns s.k. barnahus. I ett barnahus samverkar polis, åklagare och socialtjänst i en gemensam lokal när det gäller utredningar kring barn som misstänks ha varit utsatta för allvarliga brott, t.ex. misshandel eller sexuella övergrepp. Ibland finns även rättsmedicin och BUP representerade.

Tanken är att barnet ska få komma till en barnanpassad miljö där flera utredningar kan genomföras på samma plats så att barnet slipper slussas runt mellan olika myndigheter. Brottet kan utredas och barnet få stöd och behandling på ett och samma ställe.

20 21

Rättegång   Om åklagaren väcker åtal, prövas åtalet vid ett sammanträde i domstol som kallas rättegång eller huvudförhandling.

Vid rättegången deltar domare, protokollförare, åklagaren och den misstänkte, som nu kallas den tilltalade. Andra per-soner som ofta är med är den tilltalades försvarsadvokat och vittnen. Om barnet som utsatts för brott ska vara med beror

huvudsakligen på vilket brott det gäller samt barnets ålder och mognad.

Barnet, d.v.s. målsäganden, kan ha stöd av ett målsägande-biträde eller en särskild företrädare under rättegången. Barnet har även rätt att ta med en stödperson, t.ex. vård-nadshavaren eller någon annan som barnet har förtroende för. Vid behov ska en tolk vara med.

Rättssalen

Åklagarens bord(vänster till höger):MålsägandebiträdeMålsägandeÅklagare

Domarens bord (vänster till höger):NämndemanNämndemanOrdförandeProtokollförareNämndeman

Försvararens bord (vänster till höger):FörsvarareTilltalad

Eventuella åhörare

Vittnets bord:Vittne

22 23

Om målsäganden är under 15 år behöver han eller hon inte alltid vara med vid rättegången. Istället kan de tidi-gare inspelade förhören visas för rätten. Om barnet är med vid rättegången kan den tilltalade vara i ett annat rum när barnet förhörs. Den tilltalade lyssnar då på förhöret via högtalare.

Eftersom rättegången oftast är offentlig kan också andra personer finnas i rättssalen som åhörare. Om rättegången tar upp mycket känsliga saker, t.ex. sexualbrott, kan domsto-len bestämma att bara vissa personer får vara i rättssalen. Man brukar då säga att förhandlingen hålls inom stängda dörrar.

Vid rättegången går man muntligen igenom det som har betydelse i målet. Åklagaren beskriver hur han eller hon anser att brottet har gått till. Därefter får barnet berätta vad som hänt, antingen i rättssalen eller via inspelade förhör. Sedan förhörs den tilltalade och slutligen eventuella vittnen.

Dom och överklagandeNär rättegången är avslutad ska domstolen bestämma domen. Ibland meddelas den direkt efter rättegången men ofta får man vänta två veckor eller längre. En part som inte är nöjd med tingsrättens dom kan överklaga den till hovrät-ten. Information om hur det går till finns i domen.

RättegångsskolanPå Brottsoffermyndighetens webbaserade rättegångsskola www.rättegångsskolan.se finns mer information om hur en rättegång går till. Rättegångsskolan kan vara en bra förbere-delse för den som ska vara med vid en rättegång.

Medling vid brottSyftet med medling är att ge stöd till brottsoffret och före-bygga att gärningspersonen begår nya brott. Medling ersät-ter inte rättsprocessen utan är ett möjligt komplement till den.

Medling innebär att brottsoffer och gärningsperson möts för att tillsammans med en opartisk medlare prata om det som har hänt. En förutsättning är att brottet är erkänt, en annan att båda parter vill delta. Medling bör inte använ-das vid alla typer av brott, t.ex. inte vid sexualbrott och våld i nära relationer. När gärningspersonen är under 21 år är kommunen skyldig att kunna erbjuda medling.

Medling kan leda till avtal, bl.a. om hur man lovar att för-hålla sig till varandra i framtiden, vilket kan vara en trygg-het för brottsoffret. Avtal om ekonomisk kompensation för skador är också möjligt men kan leda till problem, särskilt om det handlar om stora belopp, personskador eller flera gärningspersoner.

Ett brottsoffer som ingår ett avtal om ekonomisk kompen-sation riskerar att gå miste om brottsskadeersättning. Om du har frågor kring den här typen av avtal, kontakta Brotts-offermyndigheten.

24 25

Ersättning

Förundersökning läggs ned

Rättegång

Kronofogden

Förundersökning

Polisanmälan

Anmälan till försäkringsbolag

Brottsoffermyndigheten

Vård

Stöd för brottsoffer

Stöd under rättsprocessen

Skydd

Skadestånd

Skadestånd

Ett brottsoffer kan begära skadestånd av den tilltalade för i princip alla skador som uppstått i samband med brottet. Krav på skadestånd prövas oftast samtidigt som domstolen tar ställning till om den tilltalade är skyldig till brottet. Åkla-garen, målsägandebiträdet eller den särskilda företrädaren kan hjälpa brottsoffret med skadeståndskrav.

Den som är ansvarig för ett barn som utsatts för brott bör, redan vid polisförhör, meddela om barnet vill ha ersättning för sina skador. Kravet på skadestånd bör meddelas senast vid rättegången.

Om domstolen dömt den tilltalade att betala skadestånd innebär det inte att pengarna kommer automatiskt. Gärningspersonen kanske inte kan betala eller inte gör det frivilligt. Kronofogden ska då hjälpa brottsoffret att få skadeståndet utbetalt.

Visar det sig att gärningspersonen har möjlighet att betala ser Kronofogden till att brottsoffret får sitt skadestånd. Hjäl-pen från Kronofogden är kostnadsfri utom i mycket speci-ella fall.

Föräldrar som har vårdnaden om ett barn är skyldiga att ersätta skador som barnet orsakar genom brott. Ansva-ret gäller personskador, sakskador och kränkning. Om du utsätts för brott av en person som är under 18 år bör du därför kräva skadestånd både av barnet och av vårdnads-havarna. Vårdnadshavares skadeståndsansvar är begränsat till ca 9 000 kr. Polis, åklagare och Brottsoffermyndigheten kan lämna mer information.

FörsäkringOm gärningspersonen är okänd eller om en dömd gär-ningsperson inte kan betala skadeståndet kan brottsoffret ändå ha rätt till ersättning. Många barn har någon försäk-ring som ersätter skador vid brott, t.ex. familjens hemför-säkring som kan ge ersättning vid bl.a. stöld, misshandel och sexualbrott.

Rätten till försäkringsersättning bestäms i försäkringsvillko-ren och kan variera mellan olika försäkringsbolag. De flesta försäkringarna kräver att man själv står för ett visst belopp i självrisk. Andra försäkringsvillkor kan begränsa rätten till ersättning i vissa situationer. Det kan till exempel gälla våld i nära relation om man omfattas av samma försäkring som gärningspersonen.

Barn kan även omfattas av särskilda försäkringar, t.ex. en barnförsäkring eller en olycksfallsförsäkring via skolan. Dessa försäkringar ersätter främst kostnader och bestående skador.

26 27

Det är viktigt att så snart som möjligt efter brottet få skadan dokumenterad hos sjukvården och göra en anmälan till för-säkringsbolag.

BrottsskadeersättningOm ingen har dömts för brottet kan ingen betala skade-stånd. Om en dömd gärningsperson inte kan betala blir brottsoffret också utan skadestånd. Saknar brottsoffret dess-utom försäkring eller om försäkringen inte täcker ska-dan helt, kan staten i vissa fall betala ersättning. Den kallas brottsskadeersättning. Ansökan om brottsskadeersättning görs hos Brottsoffermyndigheten.

När det finns en utpekad misstänkt krävs i regel att den per-sonen fälls i domstol för brottet för att brottsskadeersätt-ning ska kunna betalas ut. Det krävs i stort sett alltid vid övergrepp i nära relationer.

För att det ska vara möjligt för barnet att få brottsskade-ersättning när gärningspersonen är okänd krävs att det finns en utredning, t.ex. en förundersökning, som visar att barnet har utsatts för brott och inte råkat ut för en olycks-händelse.

Brottsskadeersättningen gäller främst personskador och kränkning. Precis som vid försäkringserättningens självrisk dras motsvarande belopp från brottsskadeersättningen.

Personskador

En personskada är en fysisk eller psykisk skada på en person. Barnet kan få ersättning för:

• kostnader för läkarvård, samtalsterapi, medicin och andra utgifter som har samband med skadan

• inkomstförlust eller förlorat skolår• sveda och värk, t.ex. upplevelser av smärta eller

obehag under sjukdomstiden• bestående skador, t.ex. ärr, förlust av friska tänder,

nedsatt syn eller hörsel.

I viss mån kan ersättning även lämnas för vårdnadshavares kostnader och inkomstförlust som uppkommer i samband med barnets skada.

I samband med personskada kan ersättning också lämnas för skadade kläder, glasögon eller liknande saker som bar-net bar på sig vid brottstillfället. Däremot ersätts inte för-lorade eller förstörda pengar, smycken, mobiltelefon och plånbok.

Sveda och värk ersätts normalt med 1 000–2 000 kr. Vid långa sjukdomsperioder kan ersättningen höjas och ett riktmärke är då cirka 2 500 kr per månad.

Kränkning

Ett antal brott medför också en rätt till ersättning för kränk-ning. Den rätten finns om brottet kan anses ha inneburit en allvarlig kränkning av barnets personliga integritet, privat-liv och människovärde. De allra flesta fall av sexuella över-grepp ger rätt till sådan kränkningsersättning. Det gäller också oftast vid t.ex. misshandel, olaga hot och rån.

Olaga hot 5 000 kr

Rån utan vapen 7 000 kr

Rån med vapen 12 000–20 000 kr

Misshandel vid enstaka tillfälle 5 000 kr

Misshandel av mer allvarligt slag 10 000–20 000 kr

Upprepad misshandel av närstående, t.ex. grov fridskränkning 30 000–100 000 kr

Grova sexualbrott vid flera tillfällen minst 150 000 kr

28 29

Brottsskadeersättning till barn som bevittnat brottBarn som har bevittnat våld i en nära relation kan ha rätt till brottsskadeersättning. Staten har alltså ett ersättnings-ansvar för barn som bevittnat allvarliga brott mot en närstå-ende, trots att barnet inte kan få skadestånd från förövaren.

Med barn menas den som var under 18 år när brottet begicks. ”Bevittnat” innebär att barnet har sett eller hört den brottsliga gärningen, t.ex. att en förälder blivit miss-handlad eller hotad av den andra föräldern eller av någon annan närstående till barnet. Det kan också handla om övergrepp mot syskon. Att bevittna vålds- och sexualbrott ger rätt till ersättning. Barn kan också få ersättning om det bevittnat en förälder hota den andra föräldern eller slå sönder det gemensamma hemmet. Alla omständigheter i fallet ska bedömas men framför allt den skada, kränkning och fara som brottet kan antas ha orsakat barnet. Ersättningens storlek beror på hur allvarligt det bevittnade brottet är.

För att ett barn som bevittnat brott ska kunna få brottsska-deersättning krävs i de allra flesta fall en fällande dom för det brott som barnet bevittnat. Dessutom måste det finnas någon form av dokumentation, helst i förundersökning, gärningsbeskrivning eller dom, som visar att barnet sett eller hört brottet.

Ersättning lämnas i de flesta fall med 5 000 kr eller 10 000 kr när barnet har bevittnat ett eller ett fåtal brottstillfällen. Ersättningen kan bli högre om det bevittnade brottet varit mycket allvarligt eller om barnet bevittnat många brottstillfällen. Det hittills högsta utbetalda beloppet är 40 000 kr.

Ansökan

För att kunna få brottsskadeersättning krävs att man fyller i en ansökningsblankett. Blanketter kan beställas från Brotts-offermyndigheten. Ansökan kan också göras på myndighe-tens webbplats www.brottsoffermyndigheten.se. Det finns en särskild blankett för ansökan om brottsskadeersättning till barn som bevittnat brott.

Vårdnadshavaren, eller vid gemensam vårdnad båda vård-nadshavarna, ska ansöka för barnet. I vissa fall räcker det med att endast den ena vårdnadshavaren ansöker, exempel-vis om en av vårdnadshavarna begått brottet eller inte vill eller kan medverka till att barnet ansöker om ersättning.

Ansökan ska enligt huvudregeln ha kommit in till Brotts-offermyndigheten inom tre år från det att det rättsliga för-farandet avslutades eller brottet begicks. I vissa fall kan en ansökan prövas trots att den har kommit in för sent. Barn som utsatts för eller bevittnat brott har alltid rätt att ansöka om brottsskadeersättning till den dag hon eller han fyller 21 år.

Kontakta Brottsoffermyndigheten eller åklagaren för mer information om brottsskadeersättning. För att få hjälp med ansökningsblanketten kan man vända sig till Brottsoffer-myndigheten eller en lokal brottsoffer- eller kvinnojour.

30 31

Skolans ersättningsskyldighetOm barnet blivit kränkt i skolan kan skolan bli ersättnings-skyldig om den inte gjort tillräckligt för att skydda barnet. Det kan handla om att någon skickar otrevliga och krän-kande meddelanden, att barnet upprepade gånger blir retat eller utsatt för våld som slag, sparkar, knuffar och hot.

Barnet eller vårdnadshavaren ska i första hand prata med lärare eller rektor. Om barnet ändå inte får hjälp kan man göra en anmälan till Barn- och elevombudet (BEO) på Skol-inspektionen, som utreder ärendet. Om BEO kommer fram till att skolan inte gjort allt den borde för att stoppa kränk-ningen kan skolan bli skyldig att betala skadestånd till bar-net. Om skolan inte betalar kan BEO hjälpa till att stämma skolan i domstol.

SkyddDet finns flera åtgärder för att öka säkerheten för personer som lever under hot. Exempel på skyddsåtgärder är kontakt-förbud, skyddat boende, skyddade personuppgifter, namn-byte eller fingerade personuppgifter. Barn kan få skydd på grund av att deras vårdnadshavare har det, men också om de själva är utsatta för hot.

För att åtgärderna ska få effekt är det viktigt att de planeras i samråd med främst polisen, men gärna också med repre-sentanter för t.ex. socialtjänst och skola. Polisen, Skattever-ket och Datainspektionen kan dessutom ge praktiska råd om hur den som är hotad och har barn, eller den som har ansvar för ett hotat barn, själv kan öka tryggheten i sin och barnets vardag.

På www.jagvillveta.se finns mer information om brott, reak-tioner, stöd och skydd. Det finns bl.a. specifik information som riktar sig till unga som lever med skyddade person-uppgifter.

32 33

Kontaktuppgifter

Ideella organisationer

Barnens Rätt I Samhället, BRISBRIS-telefonen: 116 111 BRIS vuxentelefon: 077-150 50 50 info@bris.se www.bris.se, www.barnperspektivet.se

Brottsofferjouren SverigeJourtelefon: 0200-21 20 19boj.riks@boj.se, unga@boj.se www.boj.se, www.ungaboj.se

Föreningen Anhöriga Till Sexuellt Utnyttjade Barn, ATSUBTel: 08-644 21 12info@atsub.se www.atsub.se

Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, RoksTel: 08-442 99 30info@roks.se www.roks.se, www.tjejjouren.se

Riksföreningen stödcentrum mot incest och andra sexuella övergrepp, RsciJourtelefon: 08-696 00 95jour@rsci.nuwww.rsci.nu

Rädda BarnenTel: 08-698 90 00kundservice@rb.sewww.raddabarnen.se

Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, SKRTel: 08-642 64 01info@kvinnojouren.se www.kvinnojouren.se, www.tjejjouren.se

Terrafem(Jour för kvinnor och tjejer med utländsk härkomst med stöd och råd på många språk)Jourtelefon: 020-52 10 10info@terrafem.org www.terrafem.org

Myndigheter och andra instanser

Barn- och elevombudet på Skolinspektionen, BEOTel: 08-586 080 00beo@skolinspektionen.sewww.skolinspektionen.se

BrottsoffermyndighetenTel: 090-70 82 00registrator@brottsoffermyndigheten.sewww.brottsoffermyndigheten.se, www.rattegangsskolan.sewww.jagvillveta.se

DatainspektionenTel: 08-657 61 00 datainspektionen@datainspektionen.sewww.datainspektionen.se, www.kränkt.se

DomstolsverketTel: 036-15 53 00 domstolsverket@domstol.sewww.domstol.se

KronofogdenKundcenter, tel: 0771-73 73 00kronofogdemyndigheten@kronofogden.sewww.kronofogden.se

Nationellt centrum för kvinnofrid, NCKwww.nck.uu.seNCK driver en stödtelefon, Kvinnofridslinjen Jourtelefon: 020-50 50 50www.kvinnofridslinjen.se

PolisenTel: 114 14I nödsituation ring: 112www.polisen.se

RättshjälpsmyndighetenTel: 060-13 46 00rattshjalpsmyndigheten@dom.sewww.rattshjalp.se

SkatteverketTel: 0771-778 778www.skatteverket.se (via länken Kontakta oss finns kontaktuppgifter till ditt lokala skattekontor)

34 35

SocialstyrelsenTel: 075–247 30 00socialstyrelsen@socialstyrelsen.sewww.socialstyrelsen.se

Sveriges Kommuner och Landsting, SKLTel: 08-452 70 00info@skl.sewww.skl.se (via länken Kommuner och landsting finns kontaktuppgifter till socialtjänsten i din kommun)

UngdomsmottagningarKontaktuppgifter till alla lokala ungdomsmottagningar finns på www.umo.se

ÅklagarmyndighetenTel: 010-562 50 00registrator.riksaklagaren@aklagare.sewww.aklagare.se

Det finns också andra typer av stöd, t.ex. stödcentrum för unga brottsoffer och barnahus. Kontakta socialtjänsten i kommunen för mer information, se Sveriges Kommuner och Landsting.

Ordlista

BROTTEn handling som kan straffas enligt lag.

BROTTMÅLEtt misstänkt brott som behandlas i domstol.

DOMSTOLMyndighet som dömer i bl.a. brottmål. Allmänna domsto-lar: tingsrätt (första instans), hovrätt (andra instans), Hög-sta domstolen (sista instans).

FÖRUNDERSÖKNINGUtredning som görs under ledning av polis eller åklagare för att utreda ett brott.

GOD MANEn person som har i uppdrag att utföra uppgifter för någon annans räkning. Kan t.ex. hjälpa till med att betala räkningar eller ansöka om brottsskadeersättning för ett barns räkning. Utses av tingsrätt.

GÄRNINGSPERSONEn person som har begått ett brott.

HUVUDFÖRHANDLINGMuntligt sammanträde i domstol när ett mål ska avgöras, också kallat rättegång.

MEDLINGBrottsoffer och gärningsperson möts för att tillsammans med en opartisk medlare prata om händelsen och dess konsekvenser. Medling är frivilligt för både brottsoffer och gärningsperson.

MÅLSÄGANDEDen som har utsatts för eller lidit skada av ett brott kallas för målsägande under rättsprocessen.

MÅLSÄGANDEBITRÄDEEn juridiskt utbildad person, oftast en advokat, som ger stöd till den som utsatts för allvarligare brott. Betalas av staten och utses av tingsrätten.

36 37

PÅFÖLJDDet straff som staten bestämmer för ett brott. Exempel på påföljder är böter, fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn och överlämnande till särskild vård.

STRAFFÖRELÄGGANDEVid enklare och erkända brott kan åklagaren bestämma straff och skadestånd.

SÄRSKILD FÖRETRÄDAREEn särskilt lämplig person, oftast en advokat eller biträ-dande jurist, som i stället för barnets vårdnadshavare tar tillvara barnets rätt under förundersökning och rättegång. Kan utses av tingsrätten om en vårdnadshavare, eller någon som vårdnadshavaren står i ett nära förhållande till, misstänks för brott mot barnet.

TILLTALADDen som är åtalad för brott kallas för tilltalad.

VÅRDNADSHAVAREDen eller de personer som har den rättsliga vårdnaden, det vill säga är juridiskt ansvariga, för ett barn. Det kan antingen vara en eller båda föräldrarna, eller en person utsedd av domstol (se även Särskild företrädare).

ÅKLAGAREJurist som leder förundersökningar och representerar sta-ten i rättsprocessen.

ÅTALEn begäran av åklagaren, eller av en enskild person, att domstolen ska döma en viss person för ett eller flera brott.

ÖVERKLAGANDEBegäran om att få målet prövat i högre instans (se Dom-stol ovan) om man inte är nöjd med domen.

38 39

40

Tryc

kt 2

015

Brottsoffermyndigheten har nationellt ansvar för tre verksamhetsområden:

• Brottsskadeersättning

• Brotts offerfonden

• Kunskapscentrum

Det övergripande målet är att arbeta för att främja alla brottsoffers rättigheter samt uppmärksamma deras behov och intressen.

På www.brottsoffermyndigheten.se finns informationpå flera språk om brottsoffers rättigheter och rättsprocessen samt fler kontaktuppgifter till myndigheter och ideella organisationer.

Brottsoffermyndigheten svarar gärna på frågor om t.ex.ersättning i samband med brott. Ring myndighetens servicetelefon 090-70 82 00, menyval 4, så får du tala med en handläggare på brottsskadeenheten.

BROTTSOFFERMYNDIGHETENBox 470, 901 09 Umeå

Tel: 090-70 82 00registrator@brottsoffermyndigheten.se

www.brottsoffermyndigheten.sewww.rattegangsskolan.se

www.jagvillveta.se