å väg mot Rostov igen”, tänkte den tyske fältmarskalken Erich von Manstein när han tittade ut genom fönstret när hans special­

tåg lämnade Starobjelsk på väg söderut. Han skulle rädda 6. tyska armén, som var inringad vid Stalingrad. Han funderade kort på förra gången han passerade detta område. Det var 1932 och von Manstein var på väg att närvara vid en sovje­tisk manöver som en del av det hemliga militära samarbetet mellan Tyskland och Sovjetunionen. Nu var situationen helt annorlunda: det bittra och hårda kriget hade pågått i sjutton månader. Man­stein återvände till verkligheten och vände sig till sina kollegor, stabschef Friedrich Schulz och ope­rationschef Theodor Busse, och resonerade vidare om läget. De hade nyligen fått en genomgång av armégrupp B, vars högkvarter fanns i Starobjelsk.

född lewinskiErich von Manstein föddes 24 november 1887 i Berlin och var tionde barnet i familjen von Lewin­ski. Hans far var artillerigeneral Eduard von Le­winski och hans mor hette Helene von Lewinski. Helenes fem år yngre syster Hedwig var gift med generallöjtnant Georg von Manstein och de hade inte fått några egna barn, så de adopterade Erich. Samma år som han skulle fylla tretton år – år 1900 – började han i kadettkåren. Erich blev fän­rik den 6 mars 1906 i 3. preussiska gardesrege­mentet till fot. Detta år dog hans biologiske fader. Hans biologiska mor gick bort 1910. Erichs adop­tivfar avled 1913 medan Hedwig levde fram till 1925.

Första världskriget började i augusti 1914 och redan den 17 november 1914 blev von Manstein svårt sårad på östfronten. Det skulle dröja till sommaren 1915 innan han var tillbaka i full tjänst. Resten under första världskriget hade von

Adoptivsonen som blev berömd fältmarskalk

Erich von Manstein har fått ett rykte omkring sig som den skickligaste tyske generalen i Hitlers tjänst. Vem var han?

av anders frankson, militärhistorisk redaktör

Erich von Manstein (1887–1973). Fram till nederlaget utan-för Stalingrad vintern 1942–1943 bestod hans karriär av en lång serie storslagna segrar under fälttåget mot Frankrike 1940, i öppningsskedet av operation Barbarossa 1941 och under slaget om Sevastopol 1942. Han betraktas allmänt som en av andra världskrigets allra skickligaste generaler. En mer inträngande bild av personen och fältherren von Man-stein återfinns i Vi var där. Tyska generaler berättar om andra världskriget, som har presenterats tidigare i tidningen.

Den värld jag växte upp i var den preussiska officersmiljön. erich von manstein

’’P

1pennan & svärdet 7 · 2010

Manstein olika stabspositio­ner både i öster och väster. Kapten von Manstein fort­satte sin militära karriär ef­ter första världskrigets slut och då främst i stabsbefatt­ningar, men han hade även enstaka truppbefattningar såsom kompanichef, batal­jonschef och divisionschef.

mot leningradNär andra världskriget bröt ut var generallöjtnant von Manstein stabschef åt gene­ralöverste Gerd von Rund­stedt tills han fick ta över XXXVIII armékåren inför fälttåget mot Frankrike 1940. Det var Erich von Mansteins planläggning som kom att ligga till grund för det framgångsrika fälttåget sommaren 1940, då Frankrike besegra­des på sex veckor.

Trots att han var general av infanteriet fick han en pansarkår när det var dags för anfallet mot Sovjetunionen den 22 juni 1941. Det var LVI pan­sarkåren i armégrupp Nord som hade anfallsrikt­ning Leningrad. Den framryckning som von Man­steins pansarkår gjorde de första dagarna var enorm. Kåren nådde Daugavpils redan den 26 ju­ni efter fyra dagars strider och hade passerat flo­den Dvina. Sträckan var 310 kilometer, vilket ger ett genomsnitt på drygt 73 kilometer per dag. Se­nare i september 1941 blev han ny befälhavare för 11. tyska armén som skulle erövra Krim, vilket von Manstein och hans soldater gjorde med fram­gång. Hitler lät tillkännage en specialmedalj, Krimskölden, som alla soldater som deltog i ope­rationen fick. Erich von Manstein blev fältmar­skalk, hans största stund i karriären.

smärtsam förlustEfter von Mansteins stora seger på Krim somma­ren 1942 var planen att hans armé som nu frigjor­des skulle användas vid Leningrad, operation Nordlicht (norrljus), för att erövra staden. Armé­högkvarteret och fyra divisioner skickades mot norr, men samtidigt hade Röda armén inte givit upp hoppet om att bryta sig in till Leningrad. Inn­an von Manstein kunde börja organisera sitt an­fall mot staden var man tvungen att slå den senas­te sovjetiska offensiven mot Sinjavino. Det var klart under oktober och den 30 oktober fick von

Från början tänkte sig Hitler en upprepning av första världs-krigets Schlieffenplan – ett anfall mot Paris via Belgien. På von Mansteins initiativ kom dock huvudanfallet att förläggas till Ardennerna. Fransmän och britter togs fullständigt på sängen och Frankrike föll på sex veckor.

Sevastopols sovjetiska försvarare på den kraftigt befästa Krimhalvön besegrades med hjälp av några av de tyngsta artilleripjäser världen skådat. Här ses en tung mörsare under eldgivning. Bilden under visar Erich von Manstein i ett tyskt skyttevärn någon gång under slaget om Sevastopol 1942.

2 www.smb.nu

Manstein beskedet att hans son Gero hade stupat. Han lämnade fronten och åkte hem till sin fru Jut­ta för att begrava sin son. De hade tre barn till­sammans, en dotter och två söner, varav den yngs­te sonen (född 1929) var för ung för att delta i kriget.

stalingradHitler ändrade sig angående Leningrad. von Man­steins armé skulle i stället sättas in vid Vitebsk hos armégrupp Mitt. Det blev emellertid inga strider vid Vitebsk, för den sovjetiska offensiven vid Sta­lingrad den 19 november 1942 ändrade förutsätt­ningarna helt. Den 20 november kom beskedet att 11. armén skulle ombildas till den nya armégrupp Don, som skulle sättas in vid Stalingrad där en akut kris hade uppstått. Staben för 11. armén blev armégrupp Don som tog befälet över 4. pansarar­

mén, 6. armén samt 3. och 4. rumänska arméerna med uppgift att stabilisera och lösa situationen vid Stalingrad. Egentligen hade von Manstein dock inte 6. tyska armén under sitt befäl, eftersom Paulus fick sina order direkt från Hitler via ar­méns överkommando (OKH).

Läget var kaotiskt när von Manstein anlände för att överta befälet. Hans stab grupperade i Novotjerkassk och vaktstyrkan för hans högkvar­ter var kosacker. Den viktiga uppgiften som von Manstein stod inför var att bryta in till de inringa­de, men hans resurser var begränsade. Befälhava­ren för 4. pansararmén, Hermann Hoth, hade valt Kotelnikovo som utgångspunkt för anfallet.

Hans tekniska behärskande av alla situationer – och då menar jag fak-tiskt alla – söker sin like. rodion malinovskij, befälhavare i röda armén.

hela 78 tågsättHoppet hade varit att anfalla med två pansarkårer mot fickan, en från väster vid floden Tjir och en söderifrån vid Kotelnikovo. von Manstein fick emellertid få förstärkningar och endast den södra anfallsgrupperingen blev verklighet. Startdatumet fick skjutas upp två gånger, eftersom det tog tid för förbanden att anlända. Det var en pansarkår som fanns tillänglig och kårchef för LVII pansar­kåren var pansargeneralen Fried rich Kirchner, en erfaren pansarofficer. Kåren hade inledningsvis endast två pansardivisioner: 6. och 23., varav en­dast 6. pansardivisionen var komplett utrustad. Hela 78 tågsätt krävdes för att flytta divisionen på

Det sovjetiska batteriet Mak-sim Gorkij sla-get i spillror, fotograferat den 7 juli 1942. Man räknar med att Röda armén förfogade över tretusen bunk-rar i Sevastopol inför von Man-steins anfall.

von Manstein hoppades att hans framryckning mot det in-ringade Stalingrad skulle mötas av en utbrytning av tyska 6. armén, men av detta blev intet. Paulus soldater saknade of-fensiv kraft och led brist på såväl stridsvagnar som drivmedel. Hitler var dessutom orubblig: 6. armén skulle hålla sina ställ-ningar. Bilden visar en utslagen Panzer IV.

3pennan & svärdet 7 · 2010

järnväg till östfronten. Divisionen hade börjat lämnat Rennes i Frankrike redan den 12 november, faktiskt en vecka innan det sovjetiska anfallet vid Stalingrad slogs ut. Divisionen var tänkt som ny reserv på södra frontsektorn, men nu blev uppgiften en annan. Fortfarande den 2 december hade inte hela divi­sionen anlänt. Även 23. pansardivi­sionen som kom från Kaukasus i söder hade inte anlänt i sin helhet. Töväder i söder gjorde nämligen att hjulgående motorfordon behövde järnväg för att det inte skulle gå för långsamt och det var fullt på spåren.

vem bestämde?von Mansteins inbrytning till Stalingrad började den 12 december 1942. En av tyskarnas taktiska fördelar förvandlades här till en nackdel. Tys­karna hade som vana att organisera stridsgrupper inom sina pansardivisioner. Så skedde nu också. Befälhavaren för 6. pansardivisionens pansar­regemente Walther von Hünersdorff kom att få en oerhörd betydelse som chef över en stridsgrupp som omfattade 70–80 procent av alla stridsvagnar i kåren. Tyskarnas uppdragstaktik gav chefen för stridsgruppen möjlighet att agera efter eget hu­vud. Det gjorde Walther von Hünersdorff.

Hermann Hoth, befälhavaren för 4. pansarar­mén, ansåg efteråt att Erhard Raus, chefen för 6. pansardivisionen, hade låtit Hünersdorff få be­stämma för mycket och att han borde ha tilläm­pat hårdare styrning. Det blev närmast som om regementschef von Hünersdorff helt dirigerade händelseutvecklingen.

malinovskij med sitt gardeDet var cirka 170 kilometer in till den inringade 6. tyska armén och första dagen förlöpte väl: LVII pansarkåren avancerade trettio kilometer på dju­pet. Röda armén valde att skicka den nya 2. gar­desarmén under befäl av generallöjtnant Rodion Malinovskij för att möta det tyska angreppet. Malinovskij hade sju skyttedivisioner och en me­kaniserad kår. Hans förband började dyka upp ungefär samtidigt som von Manstein fick tillgång

till 17. pansardivisionen. Den 19 december stod tätförbanden i LVII pansarkåren 48 kilometer från Stalingrad, men Paulus och 6. tyska armén försökte inte bryta sig ut. Det gick inte att fortsät­ta att avancera, eftersom Röda armén hade gått över till motoffensiv mot 8. italienska armén och det drabbade armégrupp Dons vänstra flank. Samtidigt blev det sovjetiska trycket på LVII pan­sarkåren allt större. Operation Wintergewitter (vinterstorm) avbröts den 25 december. 6. armén gick under i slaget vid Stalingrad.

Jag har återerövrat Charkov, inte herr von Manstein. adolf hitler

överbefälhavare von mansteinInbrytningen till Stalingrad var von Mansteins första riktigt stora motgång, men han revansche­rade sig snabbt med tredje slaget om Charkov i mars 1943. Den högsta ledningen inom Tyskland började åter drömma om nya segrar i öster. Det var emellertid bara en temporär svängning. Fält­marskalk Erich von Manstein kvarstod som armé­gruppsbefälhavare till mars 1944, då Hitler tills slut lät honom gå. Hitler och von Manstein hade haft många dispyter. Det hade funnits de som fö­respråkade att von Manstein skulle bli överbefäl­havare för striderna på östfronten. En av dem var fältmarskalk Wilhelm Keitel, chef för krigsmak­tens överkommando. Det skulle dock ha inneburit att Hitler hade släppt på sin kontroll, vilket Hitler inte var det minsta intresserad av. q

Vill du läsa fler militärhistoriska artiklar i SMB:s medlemstidning Pennan & Svärdet? Nu har du chansen att få valfri boken Stalingrad + en arméficklampa + Pennan & Svärdet fjorton gånger per år för endast 59 kr portofritt. Ett bra erbjudande helt enkelt! Du har sedan möjlighet att få ytterligare två böcker i

ett ännu bättre erbjudande. Gå in på www.krigsmyter.nu/valkomstpaket_sep11.php för att läsa mer.

4 www.smb.nu