Karlstads universitet Avdelningen för statsvetenskap

Att skriva vetenskapliga rapporter och PM på A-nivå

Grunddokument för vägledning av studenter i statsvetenskap

© Avdelningen för statsvetenskap Karlstads universitet, Magnus Lindh (Version 2004:1)

2

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Innehållsförteckning................................................................................................................... 2

Förord ......................................................................................................................................... 3

1. Inledning................................................................................................................................. 4

1.1 Vad är en politikvetenskaplig text?.................................................................................. 4

1.2 Om vetenskapliga rapporter och PM................................................................................ 4

2. Struktur................................................................................................................................... 6

2.1 Försättsblad ...................................................................................................................... 6

2.2 Sammandrag..................................................................................................................... 6

2.3 Innehållsförteckning......................................................................................................... 7

2.4 Inledning........................................................................................................................... 8

2.5 Referat .............................................................................................................................. 8

2.6 Analys med slutsats.......................................................................................................... 9

2.7 Referensförteckning ....................................................................................................... 10

2.8 Bilagor............................................................................................................................ 10

3. Formalia ............................................................................................................................... 11

3.1 Hänvisningssystem......................................................................................................... 11

3.1.1 Oxfordsystemet ....................................................................................................... 12

3.1.2 Harvardsystemet...................................................................................................... 12

3.1.3 Mer om hänvisningar: f-systemet............................................................................ 13

3.2 Hänvisningssystem: referensförteckning ....................................................................... 13

3.3 Citat ................................................................................................................................ 14

3.4 Språk............................................................................................................................... 14

Bilagor...................................................................................................................................... 16

Bilaga 1 ................................................................................................................................ 16

Bilaga 2 ................................................................................................................................ 17

Bilaga 3 ................................................................................................................................ 18

Bilaga 4 ................................................................................................................................ 19

Bilaga 5 ................................................................................................................................ 20

Bilaga 6 ................................................................................................................................ 21

3

FÖRORD

Vad som följer är instruktioner för hur man bör skriva politikvetenskapliga texter på A-nivå

på Karlstads universitet. Att kunna skriva är ett viktigt inslag i utbildningen på ämnet

statsvetenskap.

För att underlätta för studenter har denna instruktion arbetats fram. Den besvarar vanliga

frågor av både innehållslig och formaliakaraktär. Att instruktionerna gäller för A-kurser i

statsvetenskap innebär att alla grundkurser som ges av avdelningen för statsvetenskap följer

denna instruktion.

I takt med att kommentarer dyker upp på denna text så upparbetas innehållet. Reaktioner och

synpunkter på denna handling är välkomna.

4

1. INLEDNING

1.1 Vad är en politikvetenskaplig text?

Det finns en mångfald typer av dokument. En vetenskaplig rapport är ett skriftligt dokument

som har till syfte att presentera en genomförd undersökning och resultatet av denna

undersökning. Att det är en undersökning som ska presenteras medför att dokumentet kallas

för vetenskaplig rapport. Andra typer av dokument som Du kommer i kontakt med under Din

utbildning är hemtentamen, PM och uppsatser.

En hemtentamen är en uppgift som besvaras med hjälp av kurslitteraturen. Det finns vid en

sådan tentamen inget behov av att stänga in studenterna och kontrollera dem med hjälp av

skrivvakter. Frågorna är utformade så att längre utläggningar behövs för att besvara frågan.

Därför kan svaren på en hemtentamen se väldigt olika ut. Givetvis får man diskutera

alternativa svar med sina kurskamrater, men den inlämnade texten ska vara skriven av den

enskilde studenten. Om ett par svar liknar varandra kan det bli fråga om att anmäla

studenterna för ”försök till vilseledande” till disciplinnämnden på universitetet som har hand

om sådana ärenden. Normalt anger den examinerande läraren vilka krav som gäller för att

besvara frågorna, men det är inte fel att även använda dessa instruktioner som stöd för hur Du

besvarar en fråga.

En PM är ofta mindre i omfattning än en vetenskaplig rapport och har som syfte att ge

bakgrund/information men förutsätter inte en helt genomförd undersökning. Genomförd

undersökning rapporteras däremot i en uppsats, samtidigt som omfattningen är större hos en

uppsats än en rapport. Till detta kommer också att en uppsats har andra krav i sin utformning

än en rapport. Tanken är dock att det ska vara ett naturligt steg att gå ifrån att skriva

politikvetenskapliga texter på A-nivå till att skriva en uppsats på B-nivå. Följande exempel

bygger på att Du ska skriva en vetenskaplig rapport.

1.2 Om vetenskapliga rapporter och PM

Syftet med en rapport är alltså att presentera en genomförd undersökning. När vi genomför en

undersökning, så brukar processen innehålla fyra faser. I den första fasen (1) formulerar vi ett

5

problem eller en fråga som vi önskar att lösa eller besvara. Den formuleringen gör vi utifrån

en problembild; det finns en bakgrund eller utgångspunkt för vår fråga. Ibland utgår vi från en

vag bild, som vi sedan måste utveckla. Men det finns alltid en problembild som start för

undersökningen. Undersökningsfrågan ”vilka demokratiska rättigheter har utländska

medborgare i Sverige?” hänger kanske ihop med en problembild som handlar om invandrares

möjligheter att göra sig hörda i det politiska systemt. I den andra fasen (2) insamlar vi

material som är relevant för vårt problem eller vår fråga. Detta material sammanställer vi

sedan till underlag, som vi använder i den tredje fasen (3); analysen. I analysen bearbetar vi

vårt underlag för att kunna säga något nytt/intressant om vårt problem eller svara på vår fråga.

Utifrån analysen formulerar vi sedan, i den fjärde fasen (4), lösningen på problemet, eller

svaret på frågan. Detta bildar slutsatsen eller resultatet för undersökningen.

Den rapport som ska presentera undersökningen måste innehålla beskrivningar av de

överväganden du gjort, de ”beslut” du fattat under alla dessa fyra faser, och motiveringarna

för besluten. Det innebär att rapporten måste följa en speciell struktur. Men utöver strukturen

måste rapporten även innehålla en del formalia. Detta för att följa den praxis som finns

etablerad för hur undersökningar ska redovisas. Därför följer två avsnitt i denna instruktion.

Det första avsnittet behandlar vilka delar som ska ingå i rapporten (struktur), medan det andra

avsnittet anger elementära regler vad beträffar formalia.

6

2. STRUKTUR

2.1 Försättsblad

Rapportens första ark ska vara ett försättsblad, som har till syfte att ange rapportens identitet.

Därför ska det framgå följande av försättsbladet:

i. Inom vilken enhet/avdelning som rapporten är framtagen:

Avdelningen för statsvetenskap

Karlstads universitet

ii. Datum då arbetet med rapporten är klart (vilket är detsamma som datum för den

slutgiltiga utskriften):

Ex: 2004-01-15

iii. Rapportens titel

iv. Typ av dokument (Observera inte vetenskaplig rapport):

Kursapport eller PM

v. Personnummer

vi. Namn

vii. Kursbeteckning:

STVA02

viii. Läsår:

Ex. Läsåret 2004/2005

Denna uppställning kan användas också för andra typer av dokument, såsom PM,

examinationsuppgifter och uppsatser. För placering av respektive uppgift och den konkreta

utformningen, se bilaga 1.

2.2 Sammandrag

Rapportens andra ark ska vara ett sammandrag (abstract) av rapporten,. Syftet med ett

sammandrag är att det ska ge en översiktlig bild av arbetet. Den ska därför innehålla följande:

i. Rapportens utgångspunkt

7

ii. Rapportens syfte och frågeställning/frågeställningar

iii. Metod och material

iv. Slutsats/slutsatser

Viktigt att observera är att sammandraget inte får innehålla något nytt. Allt som finns i

sammandraget ska finnas i rapporten. Med två undantag ska det dock inte vara samma

formuleringar som i rapporten i övrigt, utan texten i sammandraget ska formuleras

självständigt. De två undantagen gäller syftes- och frågeformuleringarna. Dessa ska vara

identiska med formuleringen i den följande huvudtexten. Omfattningen på ett sammandrag

bör inte överstiga en sida.

Det är också viktigt att observera att det finns en skillnad mellan sammandrag och

sammanfattning. Sammandrag (abstract) gäller hela rapporten, medan sammanfattning enbart

gäller ett avsnitt eller kapitel med en översiktlig bild av avsnittet eller kapitlet.

Sammanfattningar avslutar ett resunemang eller diskussion medan sammandraget är till för att

snabbt kunna sätta sig in vad texten handlar om. Observera att här har olika ämnen olika

praxis.

För en konkret utformning av sammandrag, se bilaga 2.

2.3 Innehållsförteckning

Det tredje arket i rapporten ska vara en fullständig innehållsförteckning, som ska redovisa de

olika avsnitten som ingår i rapporten och dess sidplacering, vilket förutsätter att sidorna i

rapporten sidnumrerats. Viktigt att observera är att försättsblad, sammandrag och

innehållsförteckning inte sidnumreras samt att alla rubriker ska numreras (undantaget

referensförteckningen).

För ett konkret exempel på innehållsförteckning, se detta dokuments innehållsförteckning.

8

2.4 Inledning

Med det fjärde arket börjar den egentliga rapporten i den meningen att Du med avsnittet

Inledning börjar presentationen av Din undersökning. Avsikten med inledningskapitlet är att

Du ska presentera:

i. Utgångspunkten för undersökningen, vilket ger läsaren en förståelse för varför

undersökningen har genomförts och vad som är bakgrunden till att undersökningen

har relevans.

ii. Syftet med rapporten; vad vill Du uppnå med rapporten.

iii. Frågeställningar; vilken fråga eller vilka frågor som Du önskar besvara med

undersökningen.

iv. Definitioner; i de flesta frågeställningar finns det begrepp som måste definieras

(beskrivas) och förklaras. Om vi har frågeställningen ”Har partistrukturen förändrats i

Japan under 1990-talet”?, då är det viktigt både för oss själva och för läsaren att vi

förklarar vad som avses med ”partistruktur”.

v. Material som bildar underlag för Din undersökning

vi. Metod, kan variera, men för en rapport på A-nivå innebär att den metod som används

vanligen är en litteraturgenomgång. Du samlar in material genom att läsa artiklar i

tidningar och tidskrifter, böcker, årsböcker och annat skriftligt material (som du

redovisat i punkten ovan).

vii. Disposition som beskriver översiktligt hur rapporten är upplagd.

2.5 Referat

Den första delen av själva rapporten är alltså inledningen. Därefter, som en andra del, ska en

sammanställning av relevant material följa. Om Du har gjort en litteraturgenomgång, vilket är

det vanligaste, så innehåller denna andra del referat av de olika artiklar och böcker som Du

har läst. Att göra ett referat innebär att Du redogör för det valda materialet på ett självständigt

sätt. Du ska inte skriva av ur texten du läst. Du får heller inte ”ligga för nära” de sats- och

styckebyggnader författaren till den lästa boken har. Ditt referat ska vara just självständigt.

Med i huvudsak dina ord ska du referera det du tycker är viktigt att få med i

litteraturgenomgången som del av din rapport.

9

Syftet med denna del är att det ska vara ett underlag till den kommande analysen och

slutsatsen. Du ska alltså med hjälp av insamlat material skapa en bild av det Du avser att

undersöka. Utifrån denna bild ska Du sedan i nästa avsnitt (Analys med slutsats) hämta

relevanta delar för att besvara den frågeställning eller de frågeställningar som Du har för

arbetet.

Det är vanligt när man skriver rapporter att materialet och själva undersökningsobjektet inte

lämpar sig att beskrivas i ett kapitel. Därför kan det i rapporten ingå flera kapitel för referat.

Det viktigaste är att dessa kapitel kommer före det kapitel som kallas Analys med slutsats.

Normalt kallar man inte dessa kapitel för ”Referat”, utan väljer rubriker som mer beskriver

vad referatet handlar om. Exempelvis: ”Partisystemet i Japan.”

Observera att referat inte är detsamma som recension. En recension innebär att Du

sammanfattande beskriver exempelvis en bok (vad den handlar om, hur den är uppbyggd

osv.) och att Du därefter bedömer dess för- och nackdelar. Detta är inte syftet med ett referat.

Referatets syfte är (återigen) att du ska lyfta fram det du tycker är viktigt att ha med som

(bakgrund och) underlag för den kommande analysen. Du behöver alltså varken beskriva hela

materialet eller författa något omdöme om materialet. Om du känner dig osäker på citat- och

referatteknik, kan du på kursens hemsida (eller kontakta administrationen) läsa en text om hur

du går tillväga vid ett referat.

2.6 Analys med slutsats

Det sista kapitlet i rapporten ska vara Analys med slutsats. I detta kapitel ska den

frågeställning eller de frågeställningar som Du formulerade och utvecklade i

inledningskapitlet besvaras. Genom att besvara dessa frågor kommer Du också att uppnå

syftet med rapporten – under förutsättning förstås att syftet och frågorna är sammankopplade

på ett logiskt sätt.

Ett förslag, som ger en klar struktur och koppling mellan det första kapitlet och det sista

kapitlet, är att Du återger frågan/frågorna i inledningen av det avslutande kapitlet också. Då

ser läsaren dels att det finns en koppling till det första kapitlet, dels att Du nu avser att besvara

frågan/frågorna. Det hjälper också Dig att koncentrera diskussionen till just

frågeställningen/frågeställningarna.

10

I analys- och slutsatskapitlet, som i en normal rapport på A-nivån omfattar en till tre sidor,

ska Du utifrån en sammanställning av rapportens underlag (som Du presenterade under

Referat) argumentera för ett svar (slutsats) på rapportens fråga/frågor. Tänk på att det är Din

uppgift att övertyga läsaren om att Du har goda skäl att hävda Din slutsats. Läsaren ska alltså

inte behöva tolka Din text för att förstå vilken slutsats som Du hävdar eller med vilka

argument Du hävdar denna slutsats.

2.7 Referensförteckning

Den sista obligatoriska delen i rapporten ska vara en Referensförteckning, som redovisar vilka

referenser som Du har använt. Hur en referensförteckning ska utformas återkommer vi till

längre fram.

2.8 Bilagor

Om Du har bilaga/bilagor till Din rapport så ska denna/dessa komma efter referens-

förteckningen. Bilagorna ska vara numrerade och vara försedda med rubrik. Exempelvis:

”Bilaga 1: (exempel på försättsblad)”. Denna text ska skrivas ut i det högra översta hörnet på

bilagans första sida.

11

3. FORMALIA

3.1 Hänvisningssystem

En rapport ska innehålla ett hänvisningssystem. Syftet med ett hänvisningssystem är att

läsaren ska kunna se varifrån Du hämtat Ditt underlag och vilket material som utgör

underlaget för Din rapport.

TIPS: FÖR EN UTFÖRLIGARE BESKRIVNING AV HUR DE FORMELLA KRAVEN PÅ ETT HÄNVISNINGSSYSTEM SER UT REKOMMENDERAS ATT LÄSA KAPITEL 6 I HANDBOKEN FÖR KANDIDAT- OCH MAGISTERFÖRFATTARE VID BIBLIOTEKSHÖGSKOLAN I BORÅS, HTTP://WWW.HB.SE/BHS/HANDBOK/.

Ett hänvisningssystem består av två delar: notsystem och referensförteckning.

Syftet med notsystemet är att läsaren ska få information, så att han/hon kan kontrollera eller

använda den referens som Du har använt. Not ska därför användas i två situationer:

• vid citat

• vid referat

Att använda not vid citat är kanske uppenbart. Vi hävdar vid citat att någon har skrivit det

som vi återger ord för ord. För att läsaren ska kunna kontrollera detta anger vi varifrån vi har

hämtat citatet. Att samma logik gäller även vid referat är inte lika självklart. Men när vi

refererar påstår vi ju egentligen att någon annan hävdar att något är på ett visst sätt. Vi måste

även då visa varifrån vi har hämtat underlaget för det påstående vi gör. Observera dock att vid

påståenden som är självklara eller allmänt kända, så behöver vi inte belägga påståendet med

not. Exempelvis att huvudstaden i Norge heter Oslo kan vi anta är allmänt känt. Men om vi

hävdar att fiskenäringen i Norge fångar X ton val varje år, så är detta inte ett känt förhållande,

utan måste beläggas med not. För att avgöra vad som kan antas vara allmänt känt, respektive

inte, så avgörs detta av vilken målgrupp Du skriver för. Om rapporten seminariebehandlas är

målgruppen seminariet. I vilket fall kan den ”normale” A-studenten betraktas vara

målgruppen, vilket ger den måttstock för vad som ska betraktas som allmän kunskap eller

inte.

12

Hur ser ett hänvisningssystem ut? Det finns generellt två olika typer av hänvisningssystem.

Du får själv välja vilket system som passar Dig bäst, men i din rapport ska

hänvisningssystemet vara enhetligt. Detta innebär att Du under inga omständigheter får

använda olika hänvisningssystem i en och samma rapport.

3.1.1 Oxfordsystemet

Det första systemet vi ska gå igenom är Oxfordsystemet. Detta system bygger på att Du efter

avslutad mening anger notnummer och att not redovisas under motsvarande notnummer

nederst på sidan. I nottexten ska följande framgå: författare, rubrik, årtal och sida. I bilaga 3

illustreras Oxfordsystemet.

I de flesta ordbehandlingsprogram finns det en notfunktion som automatiskt ger

Oxfordsystemet. Observera att det finns två olika sätt att redovisa noter enligt

Oxfordsystemet. Det första är sidnoter, vilket bilaga 3 visar. Det andra är slutnoter, vilket

innebär att alla noter i rapporten samlas på en sida. Denna sida placeras då före

referensförteckningen. Systemet med slutnoter är dock inte att rekommendera, eftersom det

försvårar för läsaren som måste slå i sidorna för att kontrollera referensen. Om Du använder

Oxfordsystemet bör Du därför använda sidnoter.

3.1.2 Harvardsystemet

Det andra systemet Du kan använda för referenshänvisning är Harvardsystemet. Enligt detta

system anger Du noter i själva texten men inom parentes; så här (Lindh 1997, s. 32)

alternativt (Lindh 1997:32). Du kan dock använda sidnoter för att kommentera eller förklara

texten. I bilaga 4 anges samma text som bilaga 3, men nu med ett notsystem enligt

Harvardsystemet. Noterna redovisas i direkt anslutning till texten, med författare, årtal och

sida. Om läsaren vill veta vilken referens Du avser i noten, så är det möjligt genom att se

vilken referens i referensförteckningen som stämmer överens med noten.

13

3.1.3 Mer om hänvisningar: f-systemet

Nu finns inslag i noterna som är intressanta att notera. För det första (1) det så kallade f-

systemet. Om Du hämtar underlag från flera påföljande sidor från samma referens, så ska Du

inte skriva (t ex) s.10-11. Istället skriver Du s.10f i noten. Ett f innebär att Du har hämtat

underlag ifrån sidan 10 och den följande sidan. Om Du har hämtat underlag från minst tre

sidor i rad (10 – 13 t ex) så skriver Du s.10ff. Det visar att Du har hämtat underlag från sidan

10 och de påföljande sidorna, dock högst fem sidor framåt. För att sammanfatta f-systemet:

• s.10 = underlag från enbart sidan 10

• s.10f = underlag från sidan 10 och den påföljande sidan

• s.10ff = underlag från sidan 10 och högst de fem påföljande sidorna

Ibland använder man uttrycket passim. Detta står för att man har hämtat underlag från olika

ställen. Om man skriver till exempel (Oskarson, 1994, kap2 passim) i noten innebär det att

man har hämtat information på olika ställen i det andra kapitlet. Att använda passim är

accepterat, men bör användas i ytterst begränsad omfattning, eftersom hänvisningen blir vag.

Det andra (2) inslaget i exemplen är förkortningen a.a., som innebär redan anfört arbete.

Denna förkortning använder Du i noter när Du vill hänvisa till en referens som Du redan har

angett. När Du redan en gång har hänvisat till Oskarson och skrivit ut referensen, behöver Du

inte skriva ut referensen när Du hänvisar till Oskarson i fortsättningen. Det är dock viktigt att

man inte sammanblandar förkortningen a.a. med förkortningen ibid. Nu finns det olika praxis

för hur man använder ibid. men den praxis som bör tillämpas är att ibid. endast används när

man hänvisar till samma referens och samma sida i referensen som föregående not. Om Du

till exempel hänvisar till Oskarson, 1994 och sidan 10 för att sedan i nästa not också hänvisa

till Oskarson, 1994 och sidan 10, så skriver Du på följande sätt: Ibid. Men observera att a.a.

och ibid. endast får användas i Oxfordsystemet. Om Du använder Harvardsystemet, så får Du

alltså inte använda vare sig a.a. eller ibid.

3.2 Hänvisningssystem: referensförteckning

Den andra delen av hänvisningssystemet är referensförteckningen. I en referensförteckning så

ska det finnas information som gör det möjligt att söka de referenser som har använts i

rapporten. För detta ändamål krävs det en del information om referenser, vilken information

som krävs varierar med typen av referens. I bilaga 5 presenteras en referensförteckning för

Oxfordsystemet. I bilaga 6 finns motsvarigheten för Harvardsystemet. Bilagorna visar på

14

utformningen för olika typer av referenser: monografier, antologier, kapitel ur antologier,

artiklar i tidningar och artiklar i tidskrifter. Det finns olika praxis vid utformandet av

hänvisningssystem och referensförteckning. Viktigast är att vara konsekvent och inte blanda

olika principer för utformning.

3.3 Citat

I de flesta rapporter finns det alltid behov av att citera andra texter. Som framgår av tidigare

instruktioner, ska citat alltid beläggas med not. Ett enkelt citat har därför följande utformning,

med förutsättning att vi använder Harvardsystemet:

Alfords klassröstningsindex bör dock inte ligga till grund för några långtgående

slutsatser. Måttets suveräna enkelhet är samtidigt dess problem, och flera fallgropar

är förknippade med det. (Oskarson 1994, s.40)

Ibland är man intresserad av endast en del av en mening, då redovisar man att det inte är en

fullständig mening som är citerad på följande sätt:

Oskarson anser att Alfords klassröstningsindex är enkelt, men också att ”…flera fallgropar är

förknippade med det”. (Oskarson 1994, s.40).

Som exemplet visar använder man sig av tre punkter (…) för att visa att meningen som citeras

inte är fullständig i citatet; att det i originaltexten finns mer text som inte återges i citatet.

Tänk på att om Du citerar så ska den aktuella texten återges fullständigt. Det innebär att även

om stavningen är felaktigt, eller om det finns sakfel i texten, så ska dessa även framgå i

citatet.

Vad Du bör undvika är att använda för stora block med citat. Citat ska användas sparsamt,

eftersom de ofta innebär att tempot i texten ändras.

3.4 Språk

Vi har alla vår egen språkstil. Det gäller inte minst när vi skriver rapporter. Det är därför svårt

att ange några riktlinjer när det gäller själva språkstilen i rapporten. Men språket ska vara

15

sakligt samtidigt som det inte får förvandlas till ”kanslisvenska”. En bra språkstil är därför

saklig, men enkel. Eftersom det är sällan som studenter har någon större erfarenhet av att

skriva, så är ett gott råd att man ägnar tid åt själva språkhanteringen i texten. Det gäller inte

bara formalia och stavning, utan också framställningen är viktig. Det är Din uppgift och Ditt

ansvar att rapporten har en framställning som ger läsaren en förståelse för den genomförda

undersökningen.

En bra handledning när det gäller skrivregler är Svenska skrivregler utgivna av Svenska

språknämnden. Vi förutsätter att Du utgår från de regler som anges i den skriften.

16

BILAGOR

Bilaga 1

Exempel på försättsblad

Karlstads universitet 2004-06-01

Avdelningen för statsvetenskap

TITEL PÅ RAPPORTEN

Kursrapport

Personnummer

Namn

Kursbeteckning

Läsår

17

Bilaga 2

Exempel på sammandrag

Sammandrag

av

Det japanska partisystemet i förändring

En rapport av Thomas Denk

Sedan 1990 har det japanska partisystemet genomgått en betydande förändring i sin struktur.

Syftet med denna rapport är att beskriva denna utveckling utifrån den modell om partistruktur

som Klaus von Beyme har utvecklat. Den övergripande frågeställningen för rapporten är Hur

har det japanska partisystemet utvecklats sedan 1990? Utifrån den teoretiska ramen utvecklas

två forskningsfrågor för rapporten: a) Hur har polariseringen i det japanska partisystemet

utvecklats sedan 1990? Och b) Hur har fragmenteringen i det japanska partisystemet

utvecklats sedan 1990?. Underlaget för rapporten är resultaten från valet till parlamentet i

Japan under 1990-talet och översiktlig litteratur om det politiska systemet i Japan. Genom att

relatera detta underlag till den nämnda modellen om partistruktur utförs en analys, som

resulterar i slutsatsen att a) polariseringen i det japanska partisystemet har delvis minskats

samtidigt som b) fragmenteringen har ökat under 1990-talet.

18

Bilaga 3

Exempel notsystem: Oxfordsystemet

I boken Klassröstning i Sverige: rationalitet, lojalitet eller bara slentrian (1994) undersöker

Maria Oskarson dels om klassröstning är ett uttryck för rationalitet, dels varför

klassröstningen har förändrats i Sverige.1 Den teoretiska utgångspunkten för avhandlingen

utgörs i stor utsträckning av den klassiska modell som S.M. Lipset och Stein Rokkan

gemensamt utvecklade.2 Denna modell, The Social Cleavages Model, innebär att

partisystemet och väljarbeteendet förklaras utifrån sociala skiljelinjer (cleavages).3 Vad som

är utmärkande för dessa sociala skiljelinjer är enligt Stefano Bartolini och Peter Mair att tre

kriterier uppfylls: a) att det finns en social förankring, b) att det finns en kollektiv identitet

och c) att det förekommer partier som företräder de grupper vars kollektiva identitet har en

social förankring.4 En stor del av den senare valforskningen har testat hur väl denna teori om

sociala skiljelinjer förklarar väljarbeteendet. Maria Oskarson har själv bidragit till denna

diskussion genom sitt bidrag i boken Electoral Change: Responses to Evolving Social and

Attitudinal Structures in Western Countries (1992). Slutsatsen som Oskarson presenterar i sitt

kapitel är att klassröstningen har minskat i Sverige och att modellen har förlorat i

förklaringsgrad.5 Men hennes slutsats är att modellen fortfarande, om än i mindre

utsträckning, har relevans för att förstå väljarbeteende i Sverige.6

1 Oskarson, M., Klassröstning i Sverige: rationalitet, lojalitet eller bara slentrian, 1994, s. 28 2 Oskarson, M., a.a., s. 10 3 Lipset, S.M. & Rokkan, S., ”Cleavage Structures, Party Systems, and Voter Alignment: An Introduction” i

Lipset, S.M. & Rokkan, S. (eds.), Party Systems and Voter Alignments, 1967, s. 35ff 4 Bartolini, S. & Mair, P., Identity, Competition and Electoral Availability, 1990, s. 214ff 5 Förklaringsgrad är egentligen ett statistiskt mått, som anger i vilken utsträckning som de oberoende variablerna

förklarar variationen i den beroende variabeln 6 Oskarson, M., ”Sweden”, i Franklin, M., Mackie, T. & Valen, H. (eds.), Electoral Change: Responses to

Evolving Social and Attitudinal Structures in Western Countries, 1992, s. 360f

19

Bilaga 4

Exempel notsystem: Harvardsystemet

I boken Klassröstning i Sverige: rationalitet, lojalitet eller bara slentrian (1994) undersöker

Maria Oskarson dels om klassröstning är ett uttryck för rationalitet, dels varför

klassröstningen har förändrats i Sverige (Oskarson, 1994, s. 28). Den teoretiska

utgångspunkten för avhandlingen utgörs i stor utsträckning av den klassiska modell som

Séymour Martin Lipset och Stein Rokkan gemensamt utvecklade (Oskarson 1994, s. 10).

Denna modell, The Social Cleavages Model, innebär att partisystemet och väljarbeteendet

förklaras utifrån sociala skiljelinjer (cleavages) (Lipset & Rokkan 1967, s. 35ff). Vad som är

utmärkande för dessa sociala skiljelinjer är enligt Stefano Bartolini och Peter Mair att tre

kriterier uppfylls: a) att det finns en social förankring, b) att det finns en kollektiv identitet

och c) att det förekommer partier som företräder de grupper vars kollektiva identitet har en

social förankring (Bartolini & Mair, 1990, s. 214ff). En stor del av den senare valforskningen

har testat hur väl denna teori om sociala skiljelinjer förklarar väljarbeteendet. Maria Oskarson

har själv bidragit till denna diskussion genom sitt bidrag i boken Electoral Change:

Responses to Evolving Social and Attitudinal Structures in Western Countries (1992).

Slutsatsen som Oskarson presenterar i sitt kapitel är att klassröstningen har minskat i Sverige

och att modellen har förlorat i förklaringsgrad.1 Men hennes slutsats är att modellen

fortfarande, om än i mindre utsträckning, har relevans för att förstå väljarbeteende i Sverige

(Oskarson 1992, s. 360f).

MÄRK: NÄR TVÅ FÖRFATTARE FINNS TILL SAMMA TEXT SAMMANBINDS DE ÅTMINSTONE I REFERENSEN MED ET-TECKNET &. SYFTET DÄRMED ÄR ATT UNDVIKA MISSFÖRSTÅNDET ATT DET DET ÄR FRÅGA OM TVÅ OLIKA REFERENSER. DET ÄR SKILLNAD MELLAN ATT (BÅDE) LIPSET OCH ROKKAN HÄVDAR NÅGOT OCH ATT LIPSET & ROKKAN GÖR DET!

1 Förklaringsgrad är egentligen ett statistiskt mått, som anger i vilken utsträckning som de oberoende variablerna

förklarar variationen i den beroende variabeln

20

Bilaga 5

Exempel på referensförteckning för Oxfordsystemet

REFERENSFÖRTECKNING

Litteratur

Conradt, D.P., The German Polity, Longman, London, fjärde upplagan, (1980), 1989

Franklin, M., Mackie, T., Valen, H. (eds.), Electoral Change: Responses to Evolving Social

and Attitudinal Structures in Western Countries, Cambridge University Press, Cambridge,

1992

Lipset, S.M. & Rokkan, S., ”Cleavage Structures, Party Systems and Voter Alignments: An

Introduction”, i Lipset, S.M. och Rokkan, S. (eds.), Party Systems and Voter Alignments,

The Free Press, New York, 1967

Lipset, S.M. & Rokkan, S. (eds.), Party Systems and Voter Alignments, The Free Press, New

York, 1967

Oskarson, M., “Sweden”, i Franklin, M., Mackie, T., Valen, H. (eds.), Electoral Change:

Responses to Evolving Social and Attitudinal Structures in Western Countries, Cambridge

University Press, Cambridge, 1992

Oskarson, M., Klassröstning i Sverige: rationalitet, lojalitet eller bara slentrian, Nerenius &

Santérus Förlag, Stockholm, 1994

MÄRK: FÖRFATTARE I BOKSTAVSORDNING OCH DÄREFTER I KRONOLOGISK ORDNING, MARKERA

KÄLLA OCH ANGE FÖRLAGSORT (INTE TRYCKORT).

Tidskriftsartiklar

Hopman, J., ”Klassröstningen är död!”, Val och väljare, årgång 8, nr 3, 1991, s.100-123

Ni, K., ”Att studera väljare”, Politik och samhälle, årgång 10, nr 2, 1990, s.123-190

MÄRK: KÄLLA ÄR INTE ARTIKELNS RUBRIK UTAN TIDSKRIFTEN, SOM DÄRFÖR MARKERAS.

Tidningsartiklar

Tadotter, N., ”Ta bort mansgrisarna nu!”, Hallands Dagblad, 1994-01-01

21

Bilaga 6

Exempel på referensförteckning för Harvardsystemet

REFERENSFÖRTECKNING Monografi, en författare:

Conradt, D.P. (1989) The German Polity. Fjärde upplagan. London: Longman

Oskarson, M. (1994) Klassröstning i Sverige: rationalitet, lojalitet eller bara slentrian.

Stockholm: Nerenius & Santérus förlag

Antologi (med redaktörer):

Franklin, M.N., Mackie, T.T & Valen, H. (eds.) (1992) Electoral change: Responses to

Evolving Social and Attitudinal Structures in Western Countries. Cambridge:

Cambridge University Press

Lipset, S.M. & Rokkan, S. (eds.) (1967) Party Systems and Voter Alignments. New York: The

Free Press

Kapitel i antologi:

Lipset, S.M. & Rokkan, S. (1967) ”Cleavage Structures, Party Systems and Voter

Alignments: An Introduction”, i Lipset, S.M. & Rokkan, S. (eds.) Party Systems and

Voter Alignments. New York: The Free Press

Oskarson, M. (1992) ”Sweden”, i Franklin, M.N., Mackie, T.T. & Valen, H. (red.) Electoral

change : Responses to Evolving Social and Attitudinal Structures in Western

Countries. Cambridge: Cambridge University Press

Tidskriftsartikel

Hopman, J. (1991) ”Klassröstningen är död”, Val och väljare, årg. 8:3 s. 100 – 123

Ni, K (1990) ”Att studera väljare”, Politik och samhälle, årg. 10:2 s. 123-190

Tidningsartikel

Tadotter, N. (1994) ”Ta bort mansgrisarna nu!”, Hallands Dagblad 1994-01-01

MÄRK: I DIN EGEN REFERENSFÖRTECKNING SKA DU INTE DELA UPP DINA REFERENSER PÅ DET SÄTT SOM GJORTS OVAN. I REFERENSFÖRTECKNINGEN SKA REFERENSERNA I STÄLLET ANGES I BOKSTAVSORDNING EFTER FÖRFATTARNAMN.