aristoteles (384-322 f.kr)

Aristoteles (384-322 f.kr)

Department of Philosophy, Linguistics and Theory of Science

Platon och Aristoteles: skillnader och likheter

• Aristoteles accepterar inte Platons idélära (idéerna plockas ner och placeras i sina respektive objekt; form/materia)

• Mer empiriskt lagd (våra vanliga sinnen kan ge kunskap)

• Etiken (svaret på vad som utgör det goda livet) grundas i den mänskliga naturen

• Det moraliska livet är det goda livet

Utgångspunkt: Mänskliga aktiviteter är målstyrda

Varje form av kunnighet och undersökning anses liksom allt handlande och väljande sträva till något gott. Därför har man också med rätta deklamerat att det goda är det som allt och

alla eftersträvar (NE, 1094a1).

För att vi ska kunna leva våra liv väl blir det av yttersta vikt att försöka identifiera

det högsta goda – det värde som är överordnat alla andra mänskliga värden (något som är värdefullt i sig och inte

enbart som ett medel)

Nichomachiska Etiken: en grundläggande tanke

Det högsta goda

Svaret: Lycka/eudaimonia; ung: ”living well and doing well” (1905a)

Vad betyder lycka eller eudaimonia?

23-04-21Institution enhet avdelning | Namn

Tre formella krav på det högsta goda

1. Allmängiltighet: att vara målet alla mänskliga aktiviteter siktar mot

2. Slutgiltighet: att alltid vara värt att välja för sin egen skull och inte för något annats skull

3. Tillräcklighet: att aldrig kunna göras bättre genom att lägga till något

Det goda livet: tre kandidater

(1) Det hedonistiska livet: det högsta värdet är njutningen

(2) Det politiska livet: det högsta värdet är ära eller aktning

(3) Det reflektiva livet: det högsta värdet är att använda sitt förnuft

Aristoteles utvecklar sin teori mot bakgrund av sin teleologiska utgångspunkt: Allt har en särskild funktion (ergon) och denna funktion hjälper oss att hitta dess goda, dvs., vad det strävar mot.

Funktion/det goda

1. Allt har en funktion (teleologisk världsbild)2. Om det uppfyller sin funktion kallar vi det ”bra”3. Människan har en funktion4. Vår funktion är relaterad till vår själAtt leva bra är att fungera bra.

Fråga: Hur ska vi gå tillväga för att fastställa någots natur/funktion?

Svar: Genom att hitta vad som gör en viss klass av objekt unika. Människan är en organism, men olika organismer skiljer sig åt

beroende på hur de är besjälade eller vilka slags funktioner de har.


Olika slags besjälning

Ämnesomsättning: delas av alla organismer

Varseblivning: delas av djur och människor

Tänkande: utmärker enbart människor

Människans funktion: Tänkandet är vad som utmärker människor. Tänkandet utgör det specifikt mänskliga. Det är därför den aktiviteten som måste stå i centrum för att man ska kunna blomstra som människa. Det innebär för Aristoteles att det mänskligt goda består i själslig aktivitet i enlighet med dygderna.

Själens delar och dygder

1. Vegetativa delen: icke-rationell och saknar egentliga dygder (genom god hälsa kan det dock sägas blomstra)

2. Djuriska delen (tillhör den icke-rationella delen): icke-rationell, men under förnuftets inflytande. Blomstrar i kraft av karaktärsdygerna

3. Mänskliga delen (den rationella delen): rationell. Blomstrar i kraft av de intellektuella dygderna

Vad är det som utmärker människan?

1. Vi har förmågan att resonera

2. Vi har förmågan att lyda vårt förnuft

Alltså: eftersom dessa förmågor är utmärkande för människan och därför av yttersta vikt för att förstå människans funktion, dvs., utövandet av dessa förmågor.

Det högsta goda (lycka) = att excellera (att realisera sin funktion perfekt) i utövandet av dessa förmågor = att vara dygdig

Dygder

Intellektuella dygder: visdom, förståelse, intelligens

Karaktärsdygder (moraliska dygder): generositet, mod, måttlighet, rättrådighet, storsinthet

Vad är en dygd? En dygd är en slags disposition (något som får oss att handla korrekt i olika situationer)

Den icke-rationella själens dygder: Karaktärsdygder och medelvägsläranVad krävs för att uppvisa en karaktärsdygd?

Medelvägsläran: Dygden ligger mellan två ytterligheter

Fara – dumdristighet, mod, feghet

Hunger – frosseri, måttlighet, svält

Exakt var medelvägen ligger varierar från person till person

(NE1106b20)

En dygdig person finner njutning i att utföra dygdiga handlingar

Den rationella själens dygder

Karaktärsdygdernas plats är i den icke-rationella eller djuriska delen av vår själ – den rationella delens uppgift är dock att kontrollera de djuriska impulserna

Rationella själens dygder: visdom, intelligens och förståelse

Generell idé: den rationella själens funktion är att resonera väl

Aristoteles skiljer på praktisk och teoretisk förnuft/resonerande


Praktiskt och teoretiskt förnuft/visdom

Teoretiskt förnuft/visdom (sofia): Den vetenskapliga delen, undersöker det som är universell eller det som inte är upp till oss (hur världen är beskaffad)

Praktisk förnuft/visdom (fronesis): Den rationella delen, vägleder oss i avseende på det som är upp till oss.

Vårt praktiska förnuft excellerar då det leder oss till eudaimonia och manifesterar praktisk visdom; hjälper oss att fatta rätt beslut och utföra rätt handlingar.

Hur blir man dygdig/hur handlar man dygdigt?Fråga: Hur blir vi dygdiga?Svar: Använd en förebild (hantverksanalogi)

Det räcker dock inte att vi handlar rätt för att en handling ska vara dygdig!

…det […] en svår uppgift att vara god. Ty det är i varje enskilt fall svårt att få tag i det intermediära. […]. Likaså kan vem som helst bli vred, och det är lätt liksom att ge bort och göra av med pengar. Men att göra det i relation till rätt person, i lämplig utsträckning, vid rätt tidpunkt, med rätt syfte och på ett lämpligt sätt är varken vanligt eller lätt. Därför är det goda både sällsynt, berömvärt och skönt. (NE 2.9 1109a26-29).

För att lyckas handla dygdigt krävs praktisk visdom!

Eudaimonia: Det högsta goda, det lyckliga livet

• Att leva väl eller blomstra (det goda eller lyckliga livet) kräver att man lever i enlighet med sin funktion och excellerar i denna verksamhet.

• Det kräver dock även att man är vacker, har vänner, rikedom och makt.

• Att leva ett blomstrande liv beror därför till en viss del på tur.


Viljesvaghet (akrasia)

Viljesvaghet: att veta det goda/rätta men ändå inte göra det

Tre olika uppfattningar:

Sokrates: viljesvaghet är omöjligt.Platon i Staten: viljesvaghet är möjligtAristoteles: viljesvaghet (i en viss mening) är

möjligt

23-04-21

Sokrates och viljesvaghet

No one who either knows or believes that something else, which is in his power to do, is better than what he is doing, subsequently does the other, when he can do what is better (Protagoras 358b7-c1)

No one freely goes for bad things he believes to be bad; it’s not … in human nature to be prepared to go for what you think to be bad in preference to what is good. And when he is force to choose one of two evils, nobody will choose the greater when he can have the lesser (Protagoras 358c6-d4)


Hur ser Sokrates argument ut?

• Ingen önskar vad hon anser vara på det stora hela dåligt; man önskar det man på det stora hela anser gott.

1.Om en person tror att en handling är dålig så kommer han/hon inte önska att utföra den; om en person tror att en handling är bra så kommer han/hon önska att utföra den.

2.Om en person önskar utföra en handling och det är möjligt att utföra den så kommer han/hon utföra den.

Alltså: Om en person tror att en handling är bra och han/hon har möjligheten att utföra den, så kommer han/hon utföra den; om en person tror att en handling är dålig, så kommer han/hon inte att utföra den.


Moralisk eller prudentiellt argument?

Hur ska första premissen förstås?

1a: Om en person tror att en handling är moraliskt dålig så kommer han/hon inte önska att utföra den; om en person tror att en handling är moraliskt bra så kommer han/hon önska att utföra den.

1b:Om en person tror att en handling är dålig för honom/henne så kommer han/hon inte önska att utföra den; om en person tror att en handling är bra för honom/henne så kommer han/hon önska att utföra den.


Platon och viljesvaghet

• Plato, in separating the faculties of reason and appetite and setting them against one another, generated a psychological theory that expained how, contrary to Socrates and, for once, in accordance with accepted opinion, akrasia can and do occur (Arrington, 86).

• Förnuftet talar om vad som är rätt• Behoven följer inte alltid förnuftets påbud

Alltså är viljesvaghet möjligt.


Aristoteles och viljesvaghet

Lära om syllogismer (Alla A är B, Alla B är C, alltså, Alla A är C).

Praktisk syllogismVårt handlande har tre huvudkomponenter

Översats (universell princip) ex. Stöld är felUndersats (något faller under principen) ex. att ta

Lisas penna är stöldSlutsats (handling/avsikt) ex.

(avsikt/handling) att inte ta pennan


Aristoteles uppfattning

Aristoteles skiljer på två typer av vetande:1.Medvetet (att kunna redogöra för något)2.Omedvetet (att veta det, men inte kunna

redogöra för det)

Viljesvaghet uppstår då våra begär får oss att ”blunda” för undersatsen i en praktisk syllogism; den viljesvage misslyckas se kopplingen mellan en generell moralisk regel och en partikulär situation på grund av exempelvis begär eller behov.


Situationistisk/partikularistisk etik

Situationistisk/partikularistisk etik: det finns inga generella moraliska regler vi kan använda oss av (annat än som tumregler)


Dygdetik

• Dygdetik: en lära där dygderna står i fokus.• Huvudfrågan är vad för slags karaktär man ska

söka utveckla. Detta snarare än en strävan att hitta generella principer för rätt/fel handlande (jmf utilitarism).

• Agentfokuserad (snarare än fokuserad på handlingar)

• Hur bör man handla?• En handling är rätt omm det är den slags

handling som en dygdig person karaktäristiskt skulle utfört under omständigheterna (Hursthouse, On Virtue Ethics, p. 28).


aristoteles (384-322 f.kr)

Documents

tnkandet r

mnniskan r

r drfr

r besjlade

r verordnat

r vrdefullt

hgsta vrdet r ra

intellektuella dygdernavad