lerfigurer 6 skiss

Lerfigurer

på äventyr

Lillholmholmsskolans sexor

skulpterar och skriver

Ninja Homer

Det var en solig, snöig eftermiddag och det var mörkt

i lådan. Det fanns olika slags lerbitar både i svart och

vit. Jag låg i en papperslåda och jag visste att jag ville

fly till platsen där den gula solen som är varm medans

det blå vattnet är kallt, men många farliga faror kunde

gömma sig på vägen till stranden.

När jag blev färdigbyggd kände jag mig full av liv,

jag blev levande och kunde röra på mig. Då började

alla problem som skulle hända.

Efter några timmar fördes jag och ett par andra lerfi-

gurer till källaren och blev inlåsta där. Vi var där un-

der en ganska så lång tid. Efter en stund orkade jag

inte att vänta tills dörren öppnades. Då började jag att

tänka ut hur jag skulle kunna få up dörren gjord av

järn.

Jag såg mig omkring rummet om det fanns några an-

vändbara objekt. Det fanns en liten eldkastare på väg-

gen och en lång gul vattenslang upprullad på golvet.

Jag tänkte först värma upp ståldörren, i samma stund

skulle jag sätta på vattenslangen så att jag kunde spru-

ta vatten på den och slutligen göra så att dörren börja-

de rosta och på så sätt få ett tillräckligt stort hål för att

kunna fly.

Jag genomförde min plan som jag tänkt ut, den funge-

rade som den skulle och jag kunde fly. Plötsligt såg

jag enorma, långa elever som gick i hallen utanför

bildsalen. Nu blev jag förbannad, hur skulle jag ta mig

förbi alla elever?

Efter en stund sprang jag så fort jag kunde och grep

tag i ett av elevernas skosnören. Vägen till ytterdörren

var ganska jobbig. Jag höll i snöret för att inte ramla

av. Armarna skakade av trötthet men jag höll i mig till

vi kom till ytterdörren.

Till slut var jag vid dörren. Då märkte jag att ytterdör-

ren var stängd. Jag blev verkligen frustrerad. Samti-

digt öppnades dörren av en elev som fick mig att

springa snabbare än snabbast ut till friheten. Det lyck-

ades och jag kom ut! Nu skulle jag bara försöka klara

mig till stranden.

Francis, 6C

SURTRÄDS ELAKA PLAN!

Surträd hade precis ätit sin frukost. Nu tänkte han på

hur han skulle kunna komma på ett sätt för att inte be-

höva gå till festivalen i Gladeby som firas varje år.

Festivalen firade man för att visa att Gladeby hade va-

rit en plats för glädje i hundratals år. På festivalen vi-

sar man sin glädje genom att sjunga och dansa.

Senare samma dag kom Gladis och Skrattis och häm-

tade honom för att se till att Surträd kom till festiva-

len. Det var obligatoriskt att alla i Gladeby kom till

festen om inget jätteviktigt hade hänt så att man där-

igenom inte kunde komma till festivalen.

På vägen till festen var inget kul för Surträd. Gladis

och Skrattis pratade om hur roligt det skulle vara där.

”Hur kunde jag vara så glad när jag var liten?!”, tänk-

te Surträd och tittade på de två små glada figurerna.

När de var framme hade festen redan börjat. Allihop

dansade och skrattade. Då såg Surträd en sak som fick

honom att bli jätteglad. Där, bredvid buskarna växte

en liten svart blomma. Surträd hade läst om den blom-

man. Det var blomman som kunde få snälla personer

att bli elaka! Den hade inget namn för att den var så

dålig att personerna i Gladeby aldrig gav den ett

namn.

Surträd gick fram till blomman och var på väg att

plocka upp den men då skrek en ljus röst:

- STOPP!!!!!

Alla på festen vände sig om och tittade på Gladis

- Vad är det? frågade oroliga röster.

- Surträd tänkte plocka upp blomman som kan få

personer att bli elaka!

- Oh nej!

- Nej! Snälla plocka inte upp blomman Surträd!

- Nej! Jag orkar inte bo i en glad by längre, och

sluta gnälla! Sa Surtäd

- Nej! Vi tänker fortsätta gnälla tills du inte tänker

göra byn till en elak by!

- Okej då! Om ni slutar gnälla tänker jag inte göra

er elaka.

- Jippi!

Festen fortsatte och allihop var glada men inte

Surträd. Han tänkte fortfarande göra Gladeby till Su-

reby! ”Hahaha! Jag ska fortfarande förvandla de till

elaka personer. Jag måste bara vara försiktigare den

här gången”. Han smög fram till blomman och plock-

ade upp den. Sedan började han gå mot den stora kan-

nan där drycken fanns och han skulle precis lägga in

blomman...

Plötsligt kom en liten flicka med en röd ros i handen

och stora gröna ögon och gav honom den.

- Snälla lägg inte in elaka blomman i drycken,

bad hon snällt

- Men… men…

Surträd började tycka synd om henne.

- Okej då…

- Tack! Oh tack! Sa hon och kramade om honom.

Surträd kramade flickan tillbaka.

Ingen av de två förstod att de hade blivit omringa-

de av alla gäster förrän alla började hoppa och

skratta. Sedan såg han sig själv i ett stort glasföns-

ter och vände sig om och där fanns ett annat glas-

fönster. Där såg han sig själv fast glad. Han hade

alltid varit glad på insidan, han hade bara aldrig

förstått det.

Sen den dagen har han alltid varit glad och snäll

mot alla. Sen den dagen var han Gladträd.

Christina 6c

Lillholmsskolans sexor har i bild haft som

uppgift att först skissa och sedan forma en

figur i modell-lera. Det har varit helt fritt

att forma sin figur efter eget huvud - en

realistisk människa, ett djur eller en helt

galen rymdvarelse. Eleverna har därefter

haft som uppgift att fotografera sina egna

figurer, inom - eller utomhus. De har se-

dan som en uppgift i svenska skrivit små

noveller eller faktatexter till figurfotogra-

fierna. Till sist har Anmar, Aso, Julia och

Nicole digitalt satt samman sina kamraters

bilder och texter till denna bok.

Mycket läs– och bildnöje!

Arbetet har utförts inom ramen för bild– och svenskämnet, vid Lillholms-

skolan, under vårterminen 2013. Medverkande lärare har varit Lena Fors-

berg, svenska och Sten Canevall, bild.