AKADEMIN FÖR UTBILDNING OCH EKONOMI Avdelningen för humaniora

Unga kvinnor och gamla män

En pragmatisk studie i bruket av adjektiv och substantiv vid gestaltning av kvinnor och män

Cecilia Lindström

2018

Examensarbete, Avancerad nivå (yrkesexamen), 30 hp Svenska språket

Ämneslärarprogrammet med inriktning mot arbete i gymnasieskolan Examensarbete för ämneslärare: Svenska med didaktisk inriktning (91‒120)

Handledare: Britt Johanne Farstad

Examinator: Ann Blückert

i

Förord Jag vill tacka mina klasskamrater som stöttat mig genom utbildningen, i synnerhet Malin Strand och Veronica Söderlund vilka funnits där att bolla idéer med. Jag vill även tacka min sambo Joakim Strid som stöttat mig under de prövande perioderna av min utbildning.

ii

Abstrakt Denna studie undersöker språkbruket vid kvinnliga och manliga gestaltningar i klassiska romaner i svensk litteratur, om detta språkbruk styrker stereotyper om kvinnor och män samt om författarens könstillhörighet påverkat språkbruket. Studiens material består av romanerna Doktor Glas av Hjalmar Söderberg, Mor gifter sig av Moa Martinson och Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf. Studiens teoretiska utgångspunkt är genus-teori med inslag av dekonstruktion, semantik, pragmatik och markerade konstruktioner. Vid datainsamlingen brukades metoden närläsning. Insamlade data bearbetades därefter med en modifierad semantisk fältteori. Studiens resultat påvisade att språkbruket främst styrker stereotyper om både kvinnor och män samt att författarens könstillhörighet haft en oansenlig påverkan på språkbruket.

Nyckelord: adjektiv, genus, genusteori, klassiker, könskonstruktioner, pragmatik, se-mantik, stereotyper, språk och kön, substantiv

iii

Innehållsförteckning Förord ................................................................................................................................ i

Innehållsförteckning ........................................................................................................ iii

1. Introduktion .................................................................................................................. 1

1.1 Inledning ................................................................................................................. 1

1.2 Syfte och frågeställningar ....................................................................................... 2

1.3 Disposition .............................................................................................................. 2

2. Bakgrund ...................................................................................................................... 3

2.1 Bakgrund till studien .............................................................................................. 3 2.1.1 Skolans värdegrund och centrala innehållet i svenskämnet ............................ 3 2.1.2 Lärarens ansvar ................................................................................................ 4

2.2 Tidigare forskning .................................................................................................. 6 2.2.1 Språk och kön .................................................................................................. 7

2.3 Begreppsdefinition ................................................................................................. 9 2.3.1 Genus och kön ............................................................................................... 10 2.3.2 Stereotyp ........................................................................................................ 11 2.3.3 Adjektiv ......................................................................................................... 12 2.3.4 Substantiv ...................................................................................................... 12 2.3.5 Klassiker ........................................................................................................ 13

3. Teoretisk utgångspunkt .............................................................................................. 15

3.1 Dekonstruktion ..................................................................................................... 15

3.2 Semantik och pragmatik ....................................................................................... 16

3.3 Genusteori ............................................................................................................. 18

3.4 Genusstereotyper/könsstereotyper ........................................................................ 19

3.5 Markerade konstruktioner .................................................................................... 22

4. Metod och material ..................................................................................................... 24

4.1 Metod .................................................................................................................... 24 4.1.1 Närläsning ...................................................................................................... 24 4.1.2 Semantisk fältteori ......................................................................................... 24 4.1.3 Procentuell jämförelse ................................................................................... 26 4.1.4 Metodkritik .................................................................................................... 26

4.2 Material ................................................................................................................. 27 4.2.1 Doktor Glas av Hjalmar Söderberg ............................................................... 27 4.2.2 Mor gifter sig av Moa Martinson .................................................................. 28 4.2.3 Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf .................................................. 29

4.3 Avgränsningar och tillvägagångssätt .................................................................... 30 4.3.1 Adjektiv ......................................................................................................... 32 4.3.2 Substantiv ...................................................................................................... 33

5. Resultat ....................................................................................................................... 34

5.1 Doktor Glas .......................................................................................................... 34 5.1.1 Adjektiv ......................................................................................................... 35

iv

5.1.2 Substantiv ...................................................................................................... 39

5.2 Mor gifter sig ........................................................................................................ 44 5.2.1 Adjektiv ......................................................................................................... 44 5.2.2 Substantiv ...................................................................................................... 52

5.3 Kejsarn av Portugallien........................................................................................ 58 5.3.1 Adjektiv ......................................................................................................... 58 5.3.2 Substantiv ...................................................................................................... 63

6. Diskussion .................................................................................................................. 68

6.1 Resultatdiskussion ................................................................................................ 68

6.2 Slutsatser ............................................................................................................... 77

6.3 Didaktisk diskussion ............................................................................................. 78

6.4 Förslag till fortsatt forskning ................................................................................ 79

7. Referenslista ............................................................................................................... 80

7.1 Primärmaterial ...................................................................................................... 80

7.2 Litteratur ............................................................................................................... 80

8. Tabellförteckning........................................................................................................ 85

Tabellnyckel ............................................................................................................... 85

Bilagor ............................................................................................................................ 87

Bilaga 1 Doktor Glas .................................................................................................. 87 Tabell 1.5.1 Adjektiv vid gestaltning av kvinnliga karaktärer ............................... 87 Tabell 1.5.2 Adjektiv vid gestaltning av manliga karaktärer ................................. 89 Tabell 1.9.1 Substantiv vid gestaltning av kvinnliga karaktärer ............................ 93 Tabell 1.9.2 Substantiv vid gestaltning av manliga karaktärer............................... 94

Bilaga 2 Mor gifter sig ............................................................................................... 96 Tabell 2.5.1 Adjektiv vid gestaltning av kvinnliga karaktärer ............................... 96 Tabell 2.5.2 Adjektiv vid gestaltning av manliga karaktärer ............................... 104 Tabell 2.9.1 Substantiv vid gestaltning av kvinnliga karaktärer .......................... 108 Tabell 2.9.2 Substantiv vid gestaltning av manliga karaktärer............................. 111

Bilaga 3 Kejsarn av Portugallien ............................................................................. 114 Tabell 3.5.1 Adjektiv vid gestaltning av kvinnliga karaktärer ............................. 114 Tabell 3.5.2 Adjektiv vid gestaltning av manliga karaktärer ............................... 117 Tabell 3.9.1 Substantiv vid gestaltning av kvinnliga karaktärer .......................... 122 Tabell 3.9.2 Substantiv vid gestaltning av manliga karaktärer............................. 123

1

1. Introduktion Följande avsnitt inleds med en presentation av studiens relevans. Därefter följer en pre-sentation av studiens disposition och slutligen presenteras studiens syfte och frågeställ-ningar.

1.1 Inledning

I dagens samhälle förs omfattande diskussioner i anknytning till olika könsstereotyper gestaltade i diverse medier. Dessa roller är konstruerade utifrån stereotyper om både kvin-nor och män. Könsrollerna och stereotyperna socialiseras in hos människor och skapar en förtryckande miljö. Kerstin Nordenstam, docent i nordiska språk, ger exemplet att kvin-nor framställs som sexuella objekt och män som agerande agenter (2003, s. 35). Under 2017 uppdagades en konsekvens av detta när kvinnor klev fram i media och berättade om sexuella trakasserier och övergrepp under kampanjen #metoo. Utifrån faktum att denna kampanj realiserades kan det hävdas att sexuella trakasserier har normaliserats hos både kvinnor och män i dagens samhälle. Kampanjen blev världsomfattande och bland annat Sveriges riksdag anordnade en debatt enbart dedikerad till kampanjen (Sveriges riksdag 2017). Även Sveriges television inrättade på sin webbplats en kollektion av artiklar sam-mankopplade med kampanjen (Kampanjen #metoo, u.å.). Könsrollerna rådande i dagens samhälle behöver därmed problematiseras och diskuteras för att bland annat avnormali-sera sexuella trakasserier.

Vidare diskuteras även språk och språkbruk aktivt i dagens samhälle, något språk-forskaren Lars Melin och lingvisten Mikael Parkvall undersöker i sin bok Laddade ord (2016). Bland annat förs en diskussion angående språkets påverkan på hur vi människor formar vår uppfattning av världen. I denna diskussion aktualiseras frågor som om språket formar vår verklighet, om språket speglar världen eller om språket formar tanken (Melin & Parkvall 2016, s. 7–8). Därmed kan undermedvetna föreställningsvärldar och värde-ringar synliggöras genom att granska språkbruk.

Avsikten med denna studie är att synliggöra det omedvetna bruket av adjektiv och substantiv vid kvinnliga och manliga gestaltningar, analysera hur bruket står i relation till stereotyper om kvinnor och män samt undersöka om bruket skiljer sig åt beroende på författarens könstillhörighet. Resultaten ställs därefter i relation till skolans värdegrund och det ovillkorliga värde som lagts på klassiska litterära verk ifrågasätts. Studiens rele-vans framgår tydligt i gymnasieskolans värdegrund och det centrala innehållet i svensk-ämnet eftersom jämställdhet mellan könen och människors lika värde betonas i dem båda (se sida 3–6).

Begrepp som är essentiella för denna studie och frekvent brukade är adjektiv, sub-stantiv och stereotyper. Svensk ordbok definierar adjektiv som en ordklass som beskriver egenskaper och utgör oftast en bestämning av substantiv (2009a). Stereotyper definieras som en ”uppsättning starkt förenklade föreställningar om viss företeelse särsk[ilt] i fråga om viss kategori människor” (Svensk ordbok 2009d). Slutligen definieras substantiv som en ordklass som betecknar ting, varelser, företeelser, etcetera (Svensk ordbok 2009e).

2

1.2 Syfte och frågeställningar

Denna studie undersöker vilka adjektiv och substantiv som används vid gestaltningen av kvinnliga och manliga karaktärer inom tre svenska litterära klassiker, hur bruket står i relation till könsstereotyper samt om det förekommer skillnader beroende på författarnas kön. Syftet med detta är att undersöka om romanerna styrker eller motsäger stereotyper om kvinnor och män. Detta sker genom en analys av författarnas ordval vid gestaltningen av kvinnliga respektive manliga karaktärer. Studiens material består av romanerna Doktor Glas av Hjalmar Söderberg, Mor gifter sig av Moa Martinson och Kejsarn av Portugall-lien av Selma Lagerlöf. Frågeställningarna lyder:

1. Vilka adjektiv och substantiv brukas när kvinnliga respektive manliga karaktärer gestaltas i tre klassiska romaner i svensk litteratur?

2. Hur står detta bruk i relation till könsstereotyper? 3. Skiljer gestaltningen sig åt beroende på författarens könstillhörighet? Om så är

fallet, hur?

1.3 Disposition

Denna studie är uppdelad i sex kapitel. I det inledande kapitlet introduceras arbetets rele-vans och dess syfte och frågeställningar. I det andra kapitlet redogörs för studiens förank-ring i skolans värdegrund och svenskämnets centrala innehåll, tidigare forskning inom det berörda ämnet följt av ett definitionsavsnitt av studiens centrala begrepp. I det tredje kapitlet presenteras de teorier varpå studien grundats. Därefter i det fjärde kapitlet pre-senteras de metoder som använts vid datainsamlingen, metodkritik, studiens material och slutligen de tillämpade avgränsningarna. Det femte kapitlet innehåller datainsamlingens resultat, vilket besvarar studiens första frågeställning. Detta ligger därefter som grund för analysen och besvarandet av de andra frågeställningarna. I det slutliga sjätte kapitlet ana-lyseras och diskuteras studiens resultat i relation till tidigare forskning samt den teoretiska utgångspunkten, studiens resultat i relation till skolans värdegrund och slutligen ges för-slag till fortsatt forskning.

De tabeller som förekommer i resultatpresentationen (kapitel 5) och i bilagor är numrerade på ett sätt som visar tabellernas innehåll och ordningsföljd. Numreringen ger information om vilken av de studerade romanerna och vilken ordklass som tabellen gäller och huruvida den presenterar gestaltningar av kvinnliga eller av manliga karaktärer. Den första siffran gäller romanen: 1. Doktor Glas, 2. Mor gifter sig och 3. Kejsarn av Portu-gallien. Den andra siffran gäller vilken ordklass som tabellen berör: 1–5 avser adjektiv och 6–9 substantiv. Den tredje siffran avser gestaltningar av kvinnliga eller manliga ka-raktärer: 1 avser kvinnliga karaktärer och 2 manliga. En tabell med nummer 2.3.1 be-handlar då Mor gifter sig, adjektiv och gestaltning av kvinnliga karaktärer. Tabeller som behandlar både gestaltningar av kvinnliga karaktärer och gestaltningar av manliga har två siffror.

3

2. Bakgrund I följande kapitel presenteras inledningsvis bakgrunden till studien, där skolans värde-grund och lärarens ansvar diskuteras. Därefter presenteras tidigare forskning och slutligen presenteras och diskuteras de centrala begreppen för denna studie.

2.1 Bakgrund till studien

2.1.1 Skolans värdegrund och centrala innehållet i svenskämnet

I beskrivningen av skolans värdegrund och i det centrala innehållet i svenskämnet om-nämns vid ett flertal tillfällen skolväsendets strävan att uppnå jämställdhet mellan könen samt människors lika värde. Inledningsvis ska utbildningen på gymnasiet enligt skolans värdegrund gestalta och förmedla ”[m]änniskolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solida-ritet mellan människor” (Skolverket 2011, s. 5). Värdegrunden menar även att skolan skall:

främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. Ingen ska i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhö-righet, religion eller annan trosuppfattning, könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuell läggning, ålder eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling. Alla tendenser till diskriminering eller kränkande behandling ska aktivt motverkas. Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser.

(Skolverket 2011, s. 5) Värdegrunden betonar ytterligare hur skolan aktivt och medvetet ska ”främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter. Eleverna ska uppmuntras att utveckla sina intressen utan fördomar om vad som är kvinnligt och manligt” (Skolverket 2011, s. 6). Betoning läggs därmed på jämställdhet samt att skolan ska uppmärksamma könsstereotyper.

Det centrala innehållet i svenskämnet på gymnasiet kräver ytterligare att undervis-ningen skall:

leda till att eleverna utvecklar förmåga att använda skönlitteratur och andra typer av texter samt film och andra medier som källa till självin-sikt och förståelse av andra människors erfarenheter, livsvillkor, tankar och föreställningsvärldar. Den ska utmana eleverna till nya tankesätt och öppna för nya perspektiv. Vidare ska undervisningen leda till att eleverna utvecklar kunskaper om det svenska språket, dess uppbyggnad och ursprung samt ge dem möjlighet att reflektera över olika typer av språklig variation.

(Skolverket 2011, s. 160)

4

Dessutom ska eleverna erhålla ”[k]unskaper om centrala svenska och internationella skönlitterära verk och författarskap samt förmåga att sätta in dessa i ett sammanhang” (Skolverket 2011, s. 161). Som kan ses i citaten ovan betonar skolans värdegrund vikten av ett aktivt arbete för jämställdhet mellan könen och människors lika värde. Det centrala innehållet i svenskämnet kräver även att eleverna ska utveckla en förståelse för andra samt utveckla kunskaper om svenska skönlitterära verk. Detta medför att stor vikt bör läggas på att uppmärksamma eleverna på språkbruket när kvinnor och män gestaltas i svenska litterära klassiker.

2.1.2 Lärarens ansvar

Inom skolans värld har läsning länge setts som något självklart gott, något Magnus Pers-son professor i litteraturvetenskap diskuterar och ifrågasätter i sina böcker Den goda boken (2012) och Varför läsa litteratur? (2007). Under 1800-talet ansågs läsning göra eleverna till fosterländskt sinnade medborgare och i nutid anses läsning skapa empatiska, toleranta och demokratiska medborgare (Persson 2007, s. 86; Persson 2012, s. 16). Pers-son summerar synsättet med ”[l]itteraturen är god och genom att läsa den blir man en god människa” (2012, s. 16). Därtill antas denna effekt vara automatisk (ibid. s. 27).

Persson nämner även litteraturkritikern George Steiner vilken redan under 70-talet kritiserade idén om den goda litteraturen (Steiner 1971 se Persson 2012, s. 41). Steiner påpekade att det efter andra världskriget var uppenbart att en människa inte automatiskt blir en god människa av att läsa litteratur eftersom det tydligt uppenbarades att ”estetisk känsla kan gå hand i hand med barbariskt och politiskt sadistiskt beteende hos en och samma individ” (Steiner 1971, s. 77 se Persson 2012, s. 41). Vidare har litteraturkritikern John Carey skrivit boken What good are the arts (2005) där idén om den goda konsten utmanas och en lång lista presenteras med mängder av intellektuella vilka helt saknat moral (se Persson 2012, s. 42).

Som påvisats ovan bör litteraturundervisningen samt värdet lagt på litteraturen ifrå-gasättas och problematiseras men inte avvisas helt. Idén om att litteraturen är god har sina grunder och flera studier har funnit att litteratur kan fungera som kunskapsförmedlare, vokabulärutvecklare och beroende på ämnet få läsaren att omvärdera sina egna tankar och värderingar (Persson 2012, s. 184). Därtill bör nyttjandet av problematiska texter inte avvisas eftersom litteraturen, så som Persson hävdar, inte står ”utanför eller ovanför värl-dens problem, orättvisor och ohyggligheter, världens ’ondska’ om man så vill. Litteratu-ren är en del av denna värld och dess brister” (ibid. s. 67). Texters problematik speglar därmed den värld vi lever i och bör således bemötas. Persson påpekar även att ingen lä-roplan ännu inkluderat att skönlitteratur ska läsas kritiskt, dock ska andra medier läsas kritiskt (ibid. s. 20).

Lärarens roll både generellt och vid litteraturläsning bör problematiseras eftersom det faller på läraren att förmedla de ovannämnda demokratiska värderingar som eleverna ska fostras till. Läraren ska genom sin undervisning förmedla värderingarna om jämställd-het mellan könen samt likvärdig utbildning och därmed bör lärarnas förmedlade värde-ringar problematiseras. Studier har bland annat funnit att lärare omedvetet styrker och agerar utifrån könsroller de själva socialiserats in i (se följande stycke).

5

I läroplanen för gymnasiet (Lgy11) lägger Skolverket stor vikt vid lärarens roll i arbetet mot diskriminering och förmedlingen av demokratiska värderingar. I Lgy11 finns det tre punkter som explicit lägger ansvaret på läraren att förmedla dessa värderingar och ytterligare två som lägger ansvaret på samtliga medarbetare inom gymnasieskolan. Punk-terna som lägger ansvaret på läraren uppmanar till att ”se till att undervisningen till inne-håll och uppläggning präglas av ett jämställdhetsperspektiv” (Skolverket 2011, s. 10), ”klargöra det svenska samhällets grundläggande demokratiska värden och de mänskliga rättigheterna samt med eleverna diskutera konflikter som kan uppstå mellan dessa värden och rättigheter och faktiska händelser” och ”öppet redovisa och tillsammans med eleverna analysera olika värderingar, uppfattningar och problemställningar samt konsekvenserna av dessa” (ibid. s. 12). De punkter som lägger ansvaret på samtliga anställda uppmanar att ”[a]lla som arbetar i skolan ska […] aktivt främja likabehandling av individer och grupper” och ”uppmärksamma och vidta nödvändiga åtgärder för att motverka, förebygga och förhindra alla former av diskriminering, trakasserier och kränkande behandling” (ibid. s. 12). Den läroplan som gällde före tillämpningen av Lgy11 innehöll samma for-muleringar som dagens läroplan men arbetet mot diskriminering mellan könen tycks ännu inte vara fullbordat (Regeringen 1994).

Pedagogikprofessorn Ingegerd Tallberg Broman presenterar i sin bok Pedagogiskt arbete och kön (2002) ett flertal studier som påvisat att det i dagens samhälle fortfarande finns skillnader mellan flickor och pojkar i skolan (s. 87). Det kan gälla att elever tillåts och stimuleras till olika beteendemönster associerade med deras kön (Tallberg Broman 2002, s. 87–88). Ragnhild Andrésen fann i sin studie Kjønn og kultur (1995) att elevernas handlingar värderades utifrån vilken könstillhörighet de hade, exempelvis bemöttes poj-karnas gränsöverskridande inte på samma sätt som flickornas (se Tallberg Broman 2002, s. 88).

Martha C. Nussbaum, professor i lag och etik, hävdar i sin bok Cultivating humanity (1998) att utbildningen måste vara en kulturell utbildning där samtliga elever får bekanta sig med historien och kulturen hos många olika grupper runt om i världen (s. 68). Med grupper avser Nussbaum religiösa, kulturella, etniska, sociala samt sexuella minoriteter. Det är även viktigt att eleverna bekantas med de existerande grupperna i deras eget land. För att skapa världsmedborgare menar Nussbaum att sympatisk förståelse måste utveck-las mot andra kulturer, etniciteter och religioner. Vidare måste en förståelse för historien och variationen av mänskliga idéer om genus och sexualitet utvecklas (ibid. s. 69). Nuss-baum hävdar att litteratur är en viktig komponent för att utveckla världsmedborgare, och den bäst lämpade litteraturen är kanoniserade verk (klassiker) samt nya klassiker (ibid. s. 88–89). Nussbaum skriver att för att individer ska lära sig ifrågasätta sina egna värde-ringar och bli världsmedborgare måste de uppmuntras att läsa kritiskt, ”not only to em-pathize and experience, but also to ask critical questions about the experience” (ibid. s. 100). Kritisk läsning och sympatisk läsning bör komplettera varandra eftersom kritisk närläsning möjliggör en utredning och ett ifrågasättande av sympatin (ibid. s. 101). Nuss-baum resonerar att om litteratur representerar mänskliga möjligheter kommer den littera-tur som en människa läser att påverka och utveckla uppfattningen om vem man är och vem man kan bli (ibid. s. 106).

6

Skolverket har länge strävat efter att få en jämställd skolgång men ett flertal studier påvisar att det fortfarande är en lång väg att gå. Enligt docenten Maria Hedlin är ett stort antal gymnasieprogram könsmärkta (2006, s. 69). Kvinnliga elever avstår från att söka mansmärkta program och manliga elever avstår från att söka kvinnomärkta. Hedlin redo-gör kort för Fanny Ambjörnssons studie I en klass för sig (2004) och Sabina Cwejman och Gunilla Fürsts studie Helhetssyn och livskvalitet (1991). Ambjörnsson intervjuade gymnasieelever som ”förklarar könsmönster och bristande jämställdhet som ett resultat av individuella val som är fullständigt fria och oberoende av samhällets normer” (Hedlin 2006, s. 70). Cwejman och Fürst intervjuade kvinnliga gymnasieelever och fann att de valde bort mansdominerade utbildningar för att de befarade att bli orättvist behandlade (1991 se Hedlin 2006, s. 70). Hedlin hävdar att studiernas fynd bekräftar hennes påstå-ende att gymnasieprogram är könsmärkta (2006, s. 71). Hedlin redogör ytterligare för forskning som påvisat att det förekommer lärare som uppfattar kvinnliga studenter som mindre intelligenta än manliga och deras framgångar ses som resultat av hårt arbete me-dan manliga elevers framgångar ses som begåvning (ibid. s. 70‒71). Caroline Graeske fil.dr i litteraturvetenskap hänvisar i sin artikel ”Intryck, omtryck, avtryck ‒ forskning och förändring?: om genus och värdegrund i läromedel i svenska” (2013) till en studie som påvisar att den typiska läroboksförfattaren av material för gymnasiet (i ämnet historia) är en man. Därtill hänvisar Graeske till andra läroboksstudier som funnit att stereotypen för genier, debattörer, revolutionärer och äventyrare är vita västerländska män. Kvinnor pre-senteras i separata kapitel och ”vissa grupper är kraftigt underrepresenterade” (ibid. s. 265).

Som studierna ovan påvisar har jämställdhet mellan könen inte uppnåtts i skolan trots Skolverkets ansträngningar, och det grundläggande skälet tycks vara könsstereoty-per. I läroplanen saknas ett uttryckligt kritiskt förhållningssätt till läsning av skönlittera-tur. På grund av detta kan det hävdas att stereotyper tillåts spridas vidare eftersom kritisk närläsning inte explicit uttrycks som standard. Därtill krävs det att lärare är kritiska och ifrågasättande till det egna språkbruket och agerandet och gör eleverna kritiska, ifråga-sättande och uppmärksamma på förekommande könsstereotyper för att litteraturläsning ska kunna förmedla de aspekter läroplanen förutsätter. Undervisningen bör därmed präglas av en så kallad genusmedveten pedagogik. Staffan Larsson, professor i vuxenpe-dagogik, presenterar genusmedveten pedagogik i grundboken Lärande, skola, bildning (2012). Syftet med pedagogiken är att eleverna ska medvetandegöras om hur föreställ-ningar om genusroller och stereotyper präglar deras eget tänkande (ibid. s. 539).

2.2 Tidigare forskning

I följande avsnitt presenteras tidigare forskning relaterat till studiens fokus. Inledningsvis presenteras de mest omfattande och erkända studierna i avsnitt 2.2.1 och slutligen presen-teras ett urval mindre extensiva studier i avsnitt 2.2.2. Forskarna presenterade i avsnitt 2.2.1 är väletablerade forskare vida omnämnda inom genusforskning. Vid efterforskning framkom det inte några studier som explicit studerat bruket av adjektiv eller substantiv i svenska litterära klassiker, dock inom svensk barn- och ungdomslitteratur.

7

2.2.1 Språk och kön

Inom språkvetenskap behandlades kön tidigare enbart som en sociolingvistisk variabel och ett flertal studier fann att kön var en mer betydelsefull variabel än klass. I mitten av 70-talet när den politiska feminismen växte fram grundades forskningen om språk och kön. I Sverige etablerades forskningen om språk och köns vid Uppsala universitet 1976 under en konferens som hade benämningen Könsroller i språk. (Nordenstam 2003, s. 9–10)

Professorn och retorikern Hélène Cixous, som fick sitt genomslag under 80-talet, ansåg att språket är byggt på ett manligt tänkande vilket i sin tur är byggt på binära oppo-sitioner där den ena polen står över den andra, exempelvis manligt över kvinnligt, ljus över mörker, ordning över kaos och tanke över känsla (Cixous 1996 se Tenngart 2008, s. 122; Esseveld & Larsson 2017, s. 26). Detta manliga tänkande kallas även det metafysiska tänkandet (Tenngart 2008, s. 80). Cixous’ ståndpunkter inspirerade de rådande diskuss-ionerna i anknytning till medvetenhet, social praxis och samhälleligt kvinnoförtryck och utvecklades tillsammans med dessa diskussioner när de försköts till språk- och kunskaps-teorier (Esseveld & Larsson 2017, s. 27).

Catrin Norrby professor i nordiska språk och Gisela Håkansson professor i allmän språkvetenskap redogör i sin bok Introduktion till sociolingvistik (2015) för ett flertal stu-dier angående hur det talas om kvinnor och män (s. 161–166). De påpekar att forskning i anknytning till språk och kön tidigt upptäckte att kvinnor och män benämns olika. Norrby och Håkansson nämner Muriel Schultz artikel ”The semantic derogation of women” (1975) som påvisar att ord som refererade till kvinnor historiskt sett genomgått betydel-seförändringar vilket resulterat i nedsättande betydelse, oftast med sexuell referens (se Norrby & Håkansson 2015, s. 161). Exempelvis härstammar det engelska ordet mistress från ordet mister men har genomgått en betydelseförändring och betyder numera älska-rinna (ibid. s. 161).

Lunds universitet lanserade under början av 80-talet ett projekt vid namn Språk och kön i skolan där forskaren och professorn Jan Einarssons rapport Fult och fint: anteck-ningar om språk och kön (1981) ingår. I rapporten redogör Einarsson för den svenska kulturens biologiska och historiska myter/stereotyper om vad som anses vara kvinnligt och manligt och relaterar dessa till språkbruk. Einarsson fann att kvinnlighet associerades med prydlighet, renhet, huslighet, känslighet, saktmodighet och hög moral, medan man-lighet associerades med styrka, framåtanda, auktoritet och ansvar för den offentliga sfä-ren. Därmed var ord som fri, stor och stark sedda som manliga ord och liten, hel och ren som kvinnliga (ibid. s. 11). Ytterligare fynd påvisade att varken okvinnlighet eller oman-lighet uppskattas men det är en allvarligare överträdelse att vara omanlig eftersom det anses vara degraderande för en man att besitta kvinnliga egenskaper (ibid. s. 51).

I avhandlingen Den dyrkade Lasse och stackars lilla Lotta (1984) undersökte Bir-gitta Hene, sedermera professor i svenska språket, bruket av personbeskrivande adjektiv och adverb i populära ungdomsböcker. Avsikten var att undersöka hur karaktärsgestalt-ningarna relaterade till könsroller och avgöra om det fanns en skillnad mellan böcker riktade mot flickor och böcker riktade mot pojkar. Hene brukade metoden semantisk fält-teori samt semantisk analys adapterat utefter studiens behov. Resultaten påvisade att de traditionella könsrollerna var mest förekommande när karaktärer beskrevs i relation till

8

samhället och andra människor. Kvinnliga karaktärer beskrevs i relation till sitt privatliv medan manliga beskrevs i relation till sin roll i samhället. I böckerna skrivna för pojkar beskrevs manliga karaktärer som negativa mot sin omgivning medan de kvinnliga besk-revs som positiva. Slutligen fann Hene att böckerna skrivna för pojkar innehöll få kvinn-liga karaktärer samt få beskrivningar av dem och de manliga karaktärerna dominerade. Det framkom få skillnader mellan populära böcker och kvalitetsböcker och de tradition-ella könsrollerna var vanligt förekommande i båda typerna av böcker. (Hene 1984)

Nordenstam redogör i sin bok Genusperspektiv på språk (2003) för olika forsk-ningsstudier anknutna till språk och kön samt olika hypoteser angående detta. I kapitlet ”Kön/genus som problematisk kategori” redogörs för ett flertal studier, exempelvis Judith Butlers Gender Trouble (1990) som funnit att språk är sexistiskt, vilket betyder att världen ses ur ett manligt perspektiv och stereotyper skapas ur detta perspektiv (2003, s. 35). Nordenstam presenterar även den danska studien Fruentimmer – kvinde – dame (1992) genomförd av forskaren Mette Kunøe. Studiens fynd indikerade att när kvinnobeteck-ningar i det danska språket användes i praktiken var det inte möjligt att urskilja den ne-utrala betydelsen som framkommer i lexikon eftersom orden ofta användes ironiskt, oftast av män (se Nordenstam 2003, s. 36). Nordenstam skriver även att språket ”har stor bety-delse i alla kulturer. Det är med hjälp av detta som betydelser och värderingar skapas och överförs till nya generationer” (2003, s. 35). Med hjälp av semantiska system tillgodoser språket människors behov att organisera sin omvärld och betydelse skapas med språkets hjälp (ibid. s. 8).

Jann Scheuer, professor i nordiska studier och lingvistik, analyserar i sin bok Hans hustru og hendes bryster (1995) konkordanser i danska lexikon (se Nordenstam 2003, s. 37). Den studerade korpusen bestod av 40 miljoner begrepp brukade i lexikon utgivna mellan 1983 och 1992. Scheuer fokuserade enbart på ord där pronomina hans och hendes förekom. Studien fann att hendes förekom i förbindelse med kroppsdelar medan hans förekom i förbindelse med andlig och offentlig verksamhet (ibid. s. 37–38).

Margareta Svahn, professor i nordiska språk, undersökte i sin bok Den liderliga kvinnan och den omanlige mannen (1999) bruket av skällsord, stereotyper och könskon-struktioner. Studien undersökte hur folkliga föreställningar i form av stereotyper och könskonstruktioner kommer till uttryck i form av skällsord (ibid. s. 12). Materialet sam-lades in från svenska texter ur olika tider samt genom enkätundersökningar. Studien fann att skällsord riktade mot kvinnor anspelar på sexuell tillgänglighet medan skällsord rik-tade mot män anspelar på bristfällig manlighet eller fysik.

Idéhistorikern Ronny Ambjörnsson undersökte i sin bok Mansmyter: James Bond, Don Juan, Tarzan och andra grabbar (1999) hur kända manliga karaktärer skrivits fram. Bland andra granskades karaktärerna Dracula, Frankenstein och Sherlock Holmes. Am-björnsson hävdar att mannen inte är synlig i litteraturen, utan enbart gestaltas som män-niska. Studien fann bland annat manliga stereotyper så som känslokall, kvinnotjusare och upprätthållare av ordning.

I avhandlingen De små konstruktörerna (2000) undersökte Birgitta Fagrell, fil.dr i pedagogik, hur barns uppfattning om kvinnligt och manligt såg ut i relation till kropp, idrott, familj och arbete. Studien fann att barn redan i en ung ålder var uppmärksamma på olika tecken för det könsspecifika, och den könssegregerade kultur de levde i gav dem

9

tydliga referenspunkter som skiljer könen åt (ibid. s. 140). Fagrell summerar i de avslu-tande avsnitten att den ”kroppsfixerade kulturen egentligen är rädd för den fysiska krop-pen och speciellt för en kvinnligt fysisk kropp” (ibid. s. 210) och fortsätter med att flick-ornas och pojkarnas osynliggörande av den ”kvinnliga kroppen och nedvärderingen av dess fysiska prestationsförmåga skapar föreställningar framförallt om det kvinnliga som befäster att könssegregering är rättvist och nödvändigt” (ibid. s. 212).

Lingvisten Sally McConnell-Ginet hävdar i artikeln ”What´s in a Name” (2003) att genom att kritiskt studera hur kvinnor och män gestaltas kan en inblick ges i hur köns-roller konstrueras i en social kontext (se Norrby & Håkansson 2015, s. 162). Dit hör att kvinnor förolämpas kvinnor med ord som refererar till avsaknad av intellekt medan ord som refererar till avsaknad av social kompetens används när män förolämpas (ibid. s. 162). Detta anspelar enligt McConnell-Ginet på gamla stereotyper om könsrollerna (ibid. s. 162).

Perry R. Hinton, lektor i psykologi, diskuterar i sin bok Stereotyper, kognition och kultur (2003) vad stereotyper är, hur de används och vilka konsekvenser de kan ha. I boken diskuterar Hinton utifrån kognitiv teori hur stereotyper uppstår och hur de fortlever via socialisering. Diskussionen om stereotyper leder naturligt in i människors behov av att kategorisera ting och människor och går sedan vidare till djupare diskussioner om stereotyper kopplat till olika diskurser.

Socialantropologen och genusforskaren Fanny Ambjörnsson undersökte i sin studie I en klass för sig (2004) hur kvinnliga gymnasieelever såg på kvinnlighet och manlighet. De centrala fynden var att normerna för kvinnlighet och manlighet skiljde subtilt bero-ende på klasstillhörighet (ibid. s. 306). Normerna för kvinnlighet var kopplade till medel-klassen samt heterosexualitet och det var centralt att erhålla en manlig partner (ibid. s. 307). Kvinnlig sexualitet handlade även om en balansgång mellan avhållsamhet och till-gänglighet eftersom en kvinna inte fick vara allt för tillgänglig men inte heller för avhåll-sam (ibid. s. 307). Centralt för kvinnlighet var fysik, social kompetens och etnicitet (ibid. s. 308). Slutligen ansåg de studenter som befann sig inom normen för kvinnlighet vara fria medan de ansåg individer som föll utanför normen vara ofria (ibid. s. 309).

Inom det berörda området finns det även ett flertal kandidatuppsatser, dock finns det ännu ingen studie som studerat gestaltningen av kvinnor och män i svenska litterära klassiker. De två C-uppsatserna Alla vi barn i genusbyn (2006) av Isabelle Nesterud och Små söta prinsessor och starka hjältar (2007) av Kristiina Öis undersöker båda gestalt-ningen av kvinnliga och manliga karaktärer i barnlitteratur. C-uppsatsen Ridderliga män och hjälplösa kvinnor? (2015) av Sara Englin undersöker kvinnliga och manliga gestalt-ningar inom ungdomslitteratur. Slutligen undersöker specialarbetet Härligt trött eller helt dränerad? (2017) av Agnes Viktor kvinnliga och manliga gestaltningar inom media.

2.3 Begreppsdefinition

I följande avsnitt definieras och diskuteras studiens centrala begrepp. De ord som defi-nieras är genus, kön, stereotyper, adjektiv, substantiv och klassiker. För att ytterligare belysa hur begreppen genus och kön används i denna studie problematiseras de definit-ioner som ges i avsnitt 2.3.1.

10

2.3.1 Genus och kön

Simone de Beauvoirs bok Det andra könet publicerades 1949 och har legat som grund för feministiskt tänkande om genus och kön. I boken sammanfattas den kvinnliga köns-rollen med frasen ”en kvinna är inte något man föds till, det är något man blir” (Beauvoir 1999, s. 162), vilket är den mest citerade frasen inom diskussioner angående genus (Es-seveld & Larsson 2017, s. 23). I boken problematiseras könsrollerna och myterna som existerade om kvinnor, och till viss del fortfarande existerar. Kvinnans position i sam-hället och hur detta uppstått diskuteras (Beauvoir 1999). Boken blev även utgångspunkten för kritiken av könsrollerna (Esseveld & Larsson 2017, s. 23).

Termen genus formades i USA på 1960-talet men började etableras i det svenska språket först under 1980-talet för att definiera kulturella föreställningar om skillnader mellan könen (Ambjörnsson 2004, s. 11; Ohlson 2013, s. 161). Avsikten med begreppet var att skilja dessa föreställningar från den biologiska skillnaden (Ambjörnsson 2004, s. 11). Begreppet togs från grammatiken där det syftar på en specifik distinktion mellan olika sorters substantiv (Connell & Pearse 2015, s. 23).

Definitionerna av genus och kön är vida omstridda. Det råder delade åsikter om definitionerna av begreppen och i Vetenskapsrådets skrift Genusforskning (2003) skriver Britt-Marie Thurén, professor i genusvetenskap, att begreppet måste problematiseras (s. 63). Enligt Thurén finns det dock ett gemensamt grundantagande att genus och kön är kulturellt och socialt betingat och kan ses som synonymt med varandra (ibid. s. 63). Inom feministisk teoribildning är en utgångspunkt enligt Fanny Ambjörnsson att kvinnligt och manligt är kulturellt och socialt betingat snarare än biologiskt (2004, s. 12). Connell och Pearse påpekar att genus är mångdimensionellt och kan skilja markant mellan olika kul-turella kontexter (2015, s. 27). Genom positiv och negativ förstärkning har barn genom tiderna socialiserats in i de rådande könsrollerna (Connell & Pearse 2015, s. 142). Maria Ohlsson lektor i nordiska språk påpekar att genus är ”något vi skapar och återskapar i interaktion med andra människor” (Ohlsson 2013, s. 159). Edlund, Erson och Milles be-skriver könsroller som ett system där människosläktet enbart består av två kön vilka kan ses som komplement eller motsatser till varandra. Utifrån dessa kön finns det föreställ-ningar om deras livsmönster, handlingssätt och betydelsesystem som inte uppstått på grund av individens biologi utan av socialt och kulturellt skapade föreställningar (Edlund, Erson & Milles 2007, s. 28).

Sociologiprofessorn Raewyn Connell och fil.dr Rebecca Pearse påpekar även att biologi inte är relevant för termen genus och inte är en ”fast dikotomi i människors liv eller personlighet […] [utan snarare] ett mönster i våra sociala arrangemang och i de dag-liga aktiviteter eller praktiker som de arrangemangen styr” (2015, s. 25–26). Genus har däremot en förbindelse till människokroppen vilket synliggörs i allmänna uppfattningar om skillnader mellan vad som är kvinnligt och manligt (ibid. s. 26).

Psykologiprofessorn Mary Crawford menar att genus kan studeras på tre olika ni-våer: en samhällelig nivå, en interpersonell nivå och en individuell nivå (1995 se Ohlsson 2013, s. 163–164). På den samhälleliga nivån kan genus ses som ett system av maktrelat-ioner där män har mer offentlig makt (Ohlsson 2013, s. 163). På den interpersonella nivån studeras hur individer omedvetet kategoriserar varandra efter de rådande könsrollerna (ibid. s. 163). Slutligen på den individuella nivån studeras hur individer förknippar vissa

11

handlingar, egenskaper etcetera med könsroller beroende på den kulturella kontexten (ibid. s. 163).

I boken Language and gender (1998) hävdar språkvetaren Mary M. Talbot att genus och kön är rotade i människans behov av att kategorisera ting (s. 11). Talbot styrker sitt argument med en samling studier genomförda av ett flertal lingvister och använder bland annat citatet ”just as we rarely question our ability to breathe, so we rarely question the habit of dividing human beings into two categories: female and male” (ibid. s. 11). Vidare diskuterar Talbot om hur gränserna för dessa kategoriseringar är vaga och otydliga och därmed blir svåra att applicera på verkligheten (ibid. s. 11–12). Exempelvis finns katego-rierna dag och natt men gränserna dem emellan är oklara och det finns ingen tydlig gräns var den ena blir den andra (ibid. s. 11–12). Talbot menar att både genus och kön är kon-tinuum som inte har några tydliga gränser eller kategorier. Talbot exemplifierar med ka-tegorin ”biologiskt kön” och menar att när X- och Y-kromosomerna utvecklas hos ett foster är dosen av hormoner och testosteron känslig och det finns många fler resultat av denna process än två (ibid. s. 12–13). Därmed finns det de som argumenterar för att genus och kön båda är sociala konstruktioner, bland annat läkare (ibid. s. 13).

I denna studie skiftar den brukade definitionen beroende på var och hur materialet behandlats. Vid datainsamlingen grundades definitionen på romanernas konceptuali-sering av könsrollerna. Karaktärerna omnämns i samtliga romaner som kvinnor och män. Romanerna är skrivna innan kön- och genusdebatten blev aktuell och bygger därmed på de teorier om könsrollerna som var rådande under deras samtid, det vill säga de två bio-logiska könen kvinna och man. I studiens diskussion problematiseras gestaltningarna i relation till den nutida synen att kvinnlighet, manlighet och de rådande könsrollerna är sociala konstruktioner.

2.3.2 Stereotyp

Svahn definierar begreppet stereotyp i korta drag: ”[stereotyp] kopplas till fördomar och kan sägas stå för en låst och oföränderlig bild av världen, en bild vi människor bevarar trots att den omgivning den hänför sig till undergår och undergått förändringar’” (1999, s. 11). Psykologilektorn Perry R. Hinton menar att en stereotyp består av tre viktiga kom-ponenter. Den första komponenten är att en ”grupp människor känns igen på en viss egen-skap” (Hinton 2003, s. 11). Detta kan vara vilken egenskap som helst, exempelvis ålder, kön eller hårfärg. Människor kan därmed kopplas samman med andra människor som besitter samma egenskap och särhållas från människor som inte besitter denna egenskap. Den andra komponenten innebär att ytterligare egenskaper appliceras på gruppen, vilka ofta består av personlighetsdrag. Exempelvis tillskrivs blondiner egenskapen ointelli-genta och rödhåriga egenskapen temperamentsfulla (ibid. s. 12). Den slutliga komponen-ten innebär att när en individ identifieras som tillhörande en grupp tillskrivs de stereoty-piska egenskaper associerat till den gruppen (ibid. s. 12).

Stereotyper är även relaterat till begreppet arketyper delvis på grund av att de båda utgår från principen att det finns en sanning i dem (Franz 2002). Jungianska analytikern Marie-Louise von Franz hävdar att det ”som inte passar in i det kollektiva psyket lever inte vidare” (Franz 2002, s. 13). Svensk ordbok definierar arketyp som ”allmänmänsklig föreställning eller symbol” (2009b) och ger exemplet ”Askungens styvmor är en arketyp

12

för bitchen”. Franz kallar även arketyper för ”naturligt bestående i det mänskliga psyket” eftersom de är konservativa och eliminerar allt som inte är genuint, det vill säga allt ori-ginellt (2002, s. 15).

Margareta Wallin Wictorin fil.dr i konst- och bildvetenskap definierar i sin artikel ”Genusperspektiv på pressbilder” (2009) stereotyper som föreställningar om personer el-ler grupper baserade på fördomar (s. 125). Wictorin påpekar även att stereotyper kan vara positiva eller negativa och att de kan förstärka eller förminska ett beteende. Wictorin nämner även att begreppet ursprungligen stod för en gjuten tryckplatta (ibid. s. 125).

Wendy Stainton Rogers professor i hälsopsykologi och Rex Stainton Rogers lektor i psykologi skriver i sin bok Genuspsykologi (2002) om könsstereotypisering. Könsstere-otyper definieras som ”en schematisk uppsättning föreställningar om de psykologiska drag och egenskaper samt de beteenden som förväntas från […] kvinnor och män” (ibid. s. 71). I boken redogörs för ett flertal studier som genom att studera äldre och nutida texter funnit kvinnliga och manliga stereotyper. Enligt fynden ska en ”riktig man” undvika alla feminina egenskaper, nå framgång, vinna respekt, vara självständig, självsäker och stark samt aldrig låta någon ta övertaget. Kvinnan ska å andra sidan vara from, renlig i sexuell bemärkelse, behandla sin kropp, listig, övertalande, huslig och omtänksam (ibid. s. 72–73). Vidare redovisas studier som undersökt utveckling av könsstereotyper som alla på-visar att den största inverkan kommer ifrån den egna familjesituationen. Om fadern har den traditionella könsrollen som försörjare och modern som omhändertagare utvecklas könsstereotypa uppfattningar hos barnen (ibid. s. 75–76). Studier utförda i början av 1900-talet vilkas fokus legat på kvinnlighet och manlighet har kritiserats eftersom många av dem omedvetet genomsyrats av könsstereotyper. Studiernas frågor utformades efter antaganden om femininitet och maskulinitet och analysmetoderna var bristfälliga (ibid. s. 76–79).

2.3.3 Adjektiv

Adjektiv är en av ordklasserna inom det svenska språket. Svenska Akademiens ordlista erbjuder en förenklad och koncis definition där adjektiv beskrivs som ”en ordklass med ord som betecknar egenskaper t.ex. grön” (2015a). Professor Gunlög Josefsson erbjuder en mer grundlig definition av ordklassen i boken Svensk universitetsgrammatik för ny-börjare (2010). Adjektiv definieras som ord som betecknar egenskaper eller tillhörighet till en grupp, exempelvis glad, arg, romersk och död (ibid. s. 72). Adjektiv kongruensböjs även beroende på vilken böjning ordet som adjektivet beskriver har (ibid. s. 72). Syntak-tiskt fungerar adjektiv som attribut eller predikativ (ibid. s. 74).

2.3.4 Substantiv

Substantiv är ytterligare en av ordklasserna inom det svenska språket. Svenska Akademi-ens ordlista erbjuder en kortfattad definition där substantiv beskrivs som ordklassen be-stående av ”tingord t.ex. barn, stol, tanke” (2015c). Substantiv kan delas in i olika kate-gorier beroende på betydelse. Maria Bolander, docent i nordiska språk, presenterar i boken Funktionell svensk grammatik (2005) ett diagram som innehåller ett flertal olika kategorier (s. 109). Bolander påpekar att substantiv kan på olika sätt delas in i olika kate-

13

gorier och somliga ord passar in i flera kategorier. I diagrammet delas substantiven inled-ningsvis in i de två kategorierna kategorinamn och egennamn. Därefter delas kategori-namn in i ytterligare två kategorier, styckeord och massord. Den förstnämnda kategorin består av ord som kan räknas medan de som ingår i sistnämnda inte kan räknas. Styckeord delas in i individord och kollektiver medan massord delas in i konkreta och abstrakta. Individord delas in i konkreta och abstrakta medan konkreta (massord) delas in i vaga gruppnamn och ämnesnamn. I figur 1 nedan återges diagrammet i Funktionell svensk grammatik (ibid. s. 109) i redigerad version.

Figur 1 Översikt över substantiven indelade efter betydelse (efter Bolander 2005, s. 109)

Slutligen har substantiv tre olika böjningar: numerus (singular och plural), species (be-stämd och obestämd form) och kasus (grundform och genitiv) samt två genus, utrum (n-genus) och neutrum (t-genus) (Josefsson 2010, s. 66).

2.3.5 Klassiker

Klassiker är ett problematiskt begrepp eftersom det inte finns en entydig bestämd defini-tion av begreppet eller vad som innefattas av begreppet. Denna studie utgår ifrån de nedan presenterade definitionerna från Svenska Akademiens ordlista samt Anders Olssons ut-veckling av begreppet.

Svensk ordbok definierar klassiker som ett verk med ett allmänt erkänt bestående värde (2009c). Denna definition ger en relativt vag uppfattning om begreppet vilket kan förankras i de omfattande diskussionerna angående vilka verk som ska betraktas som klassiker och avsaknaden av en officiell kanon i Sverige. Kanon är ”en samling texter som bildar den allmänt accepterade stommen i en viss skrifttradition” (Bergsten & El-leström 2004 s. 31). Anders Olsson, professor i litteraturvetenskap, skriver i sin artikel ”Värdet av att läsa om, eller Vad är en klassiker?” (2016) att klassiker tidigare har syftat

Substantiv

Kategorinamn

Styckeord

Individord

Konkreta

(bord)

Abstrakta

(tanke)

Kollektiver

(gruppnamn)

Massord

Konkreta

Vaga gruppnamn

(folk)

Ämnesnamn

(guld)

Abstrakta

(hopp)

Egennamn

(Kim, Mika)

14

till gamla verk vilkas författare varit döda i minst hundra år, men idag är detta mer flexi-belt (s. 130). Olsson argumenterar för att ett kriterium för definitionen av klassiker ska vara verkets omläsbarhet, verk som omläses generation efter generation (ibid. s. 130). Olsson fortsätter med ”[d]et speciella med omläsning av en klassiker är att den inte låter sig störas av den enskilda människans rationella fördomar eller av hennes mer eller mindre idiosynkratiska behov, utan har mottagit en av tiden prövad, kollektivt omfattad och förnyad bekräftelse” (ibid. s. 133). Klassiker är även verk som undgått ödet att glöm-mas bort eller som under en period glömts bort och sedan återupptagits av det kulturella minnet (ibid. s. 134).

I sin artikel presenterar Olsson ett flertal olika åsikter och debatter angående hur klassiker ska definieras (2016). Exempelvis diskuteras om omläsbarheten ska stå för de-finitionen eller möjligtvis hur pass identitetsskapande eller utvecklande verket är. Litte-raturkritikern Harold Bloom hävdar att kanon skapas från det kulturella minnet, vilket i sin tur är identitetsutvecklande (ibid. s. 135). Filosofen Hans-Georg Gadamers definition av begreppet har även fått en stor spridning. Han hävdade att en klassiker är ett verk som talar till alla tider och kan ses som samtida för varje ny läsare, dock förändras tolkningen av verket eftersom samtida tolkningar förändrar uppfattningen (ibid. s. 135). Det är något som även den franske 1800-talskritikern Charles Augustin Sainte-Beuve ansåg (ibid. s. 138–139).

15

3. Teoretisk utgångspunkt I följande kapitel presenteras de teoretiska utgångspunkter denna studie vilar på under respektive underrubrik. Inledningsvis presenteras dekonstruktion, därefter genusteori, ge-nusstereotyper, markerade konstruktioner följt av semantik och pragmatik.

3.1 Dekonstruktion

I studien dekonstrueras författarnas ordval och analyseras därefter i relation till ordens värdeladdning. Dekonstruktion innebär enligt Peter Barry, professor i engelska, att de-maskera den omedvetna dimensionen av en text snarare än den medvetna (2009, s. 68). Teorin är ett ifrågasättande av den amerikanska nykritiken och den europeiska struktur-alismen som söker efter enhetlighet och sammanhang medan dekonstruktionen gör det motsatta (Tenngart 2008, s. 79). Paul Tenngart, forskare i litteraturvetenskap, menar att dekonstruktion handlar om att ”avslöja texten, att komma på den när den står i begrepp att sprida illusioner. Det handlar om att plocka isär dess grumliga intentioner att, om man så vill, analysera sönder den” (2008, s. 83). Dekonstruktion är även en del av kritisk dis-kursanalys vilken ”ser det som sin uppgift att klarlägga den diskursiva praktikens roll i upprätthållandet av den sociala värld, inklusive de sociala relationer, som innebär ojäm-lika maktförhållanden” (Winther Jørgensen & Phillips 2000, s. 69).

Grundaren av dekonstruktion var litteraturforskaren Paul de Man, men hans teori grundades i sin tur på ett flertal framstående filosofers teorier (Tenngart 2008, s. 83). Filosofen Jacques Derrida anses vara en inspirationskälla för dekonstruktion, likaså Michel Foucault, och teorin anses därmed vara en filosofisk teori. Derrida inspirerades själv av bland annat Friedrich Nietzsche och Martin Heidegger som kritiserade den väs-terländska idén att världen består av något mer än våra sinnen kan uppfatta och verklig-heten delas in i två delar, en skenbar sinnevärld och en sann idévärld, och denna ”överty-gelse” kallade Derrida för metafysik eller logocentrism. Övertygelsens syn på världen är att allt har binära motsättningar, exempelvis sanning‒lögn, äkta‒falskt och objektiv‒sub-jektiv. Termen logocentrism är tagen från grekiskans logos och betyder tal, tanke, lag och förnuft. Derrida menade att människan inte kan veta något om det våra sinnen uppfattar eller existerar utanför språkliga konstruktioner, och de som påstår sig göra detta kommer enbart med spekulationer. Logocentrism är en tro på att det finns en tydlig relation mellan språken och världen, och att ord förstås i relation till andra ord och att språket formar hur människor upplever världen. Derrida å andra sidan ansåg att språk inte är entydigt ef-tersom språk inte är lagbundet och rationellt utan föränderligt och svårfångat. (Tenngart 2008, s. 79–82)

Skillnaden mellan nykritisk och dekonstruktivistisk närläsning påpekar Tenngart vara att nykritikerna försöker finna en helhet medan dekonstruktionisterna vill göra det motsatta (2008, s. 84). Nykritikerna sammanställer allt till en helhet och finner avvikelser störande medan dekonstruktionisterna fokuserar på dessa avvikelser (Tenngart 2008, s. 84). Dekonstruktivismen avser inte att förstå författarens intentioner med texten utan att avslöja vad texten avser att göra med läsaren, att rikta en kritisk blick mot dess manipu-lativa drag (Tenngart 2008, s. 83).

16

3.2 Semantik och pragmatik

I denna studie undersöks de språkliga betydelserna av kvinnliga och manliga gestalt-ningar. Detta innebär att studien är av en semantisk undersökningsform eftersom seman-tik står för vetenskapen om språklig betydelse (Dahllöf 2009, s. 9). Anna Vogel, fil.dr i nordiska språk, utvecklar definitionen och skriver att semantik handlar om ordens bety-delse, vad ord betyder och vad som skiljer dem åt (2011, s. 11). Semantik brukas inom ett flertal forskningsområden och praktiken härstammar från det antika Greklands tänkare (ibid. s. 11). Enligt denna klassiska semantik ansågs ord definieras av ett flertal nödvän-diga och tillräckliga egenskaper, och med detta menades att egenskaperna skulle vara ”nödvändiga och tillräckligt många för att skilja orden från andra ord” (ibid. s. 11). Se-mantik som ett explicit ämne utvecklades dock så sent som på 1970-talet enligt Mats Dahllöf, fil.dr i allmän språkvetenskap (2009, s. 9).

Semantik är en hyponym till semiotik; semiotik likställs av Vogel med ”läran om tecknens betydelse”, och är en annorlunda inriktning än semantik eftersom även andra symboler utanför språket inkluderas (2011, s. 12). Även Dahllöf definierar semiotik som allmän teckenlära som inte begränsas till språk utan studerar även övriga tecken och sym-boler (2009, s. 17).

Enligt Dahllöf fungerar grammatiken som en bas för semantiken (2009, s. 10). Grammatiken assisterar i organiseringen av semantiskt innehåll. Semantiken och gram-matiken bygger på varandra och måste på grund av detta ta hänsyn till varandra. Dahllöf formulerar det som att ”[s]pråkliga uttryck måste tilldelas en betydelse som har sin grund i uttryckens struktur” (2009, s. 10). Med andra ord påverkar ordens betydelse vilken ord-klass de tillhör och ordklassen påverkar hur orden ska formas, detta gäller även inom ordklasserna med exempelvis transitiva och intransitiva verb. Dahllöf påpekar även att när språk analyseras i detalj är dessa gränser tämligen otydliga (2009, s. 10).

Litteraturforskarna Claes Entzenberg och Cecilia Hansson använder termen semio-tik vilket de definierar som ett särskiljande märke eller gestaltning (1993, s. 287). Även om Entzenberg och Hansson använder termen semiotik istället för semantik talar de om språkliga aspekter. De hävdar att språkets symbolik, syntax och språkliga kategorier är en social produkt av förhållandet till den andre, vilket etableras ”genom den objektiva restriktionen som de biologiska skillnaderna, bland dem skillnaden mellan könen, utgör, liksom de konkreta, historiskt givna familjestrukturerna” (ibid. s. 292). Vidare hävdar de att individers medvetandeakter föregås av det språkliga systemet och förhållandet mellan uttryck och innebörd är inte naturligt utan kodat via kulturella överenskommelser (ibid. s. 326).

Psykoanalytikern Jacques Lacan delar in semiotiska uppdelningar i olika stadier en individ genomgår i koppling till språk och könsskillnader (1985 se Tenngart 2008, s. 120). Det första stadiet sker innan ett barn tillägnat sig språket. Stadiet kallas det semiotiska tillståndet och innebär att individen inte kan skilja mellan sin egen identitet och sin mors, och kan därmed inte identifiera könsskillnader (Tenngart 2008, s. 120). Följande stadium kallas spegelstadiet och innebär att individen nu kan särskilja mellan sig själv och sin mor (ibid. s. 120). I detta stadium börjar individen upptäcka könsskillnader. När individen med hjälp av språket särskiljer sig själv från andra inträder de i det tredje stadiet, den symboliska ordningen (ibid. s. 120). Detta stadium inkluderar begärskontroll och social

17

ordning, individen avbryter identifikationen med sin mor och lär sig dela in sin omgivning i könsnormerna för kvinnligt och manligt (ibid. s. 121).

Nära besläktat med semantik är pragmatik, vilket är studiet av språkets användning (Dahllöf 2009, s. 10). Pragmatik är en hyperonym till semantik; inom pragmatik studeras hur olika avsikter realiseras i språkbruket eller hur betydelse hänger ihop med kontext (ibid. s. 11). Pragmatiken är ”den gren av lingvistiken som studerar språkanvändningen, hur människor med hjälp av språkliga uttryck med semantiska betydelser kan åstad-komma något” (ibid. s. 138). Pragmatik brukas som ett komplement vid studier av se-mantik för att få resultat från praktiken (ibid. s. 11). Uttryck som betydelsemässigt är likadana kan i praktiken i själva verket vara olika och uttryck som betydelsemässigt är olika kan i praktiken vara likadana. Exempel på detta är uttrycket ”kan du öppna dörren?”, ett uttryck som kan vara både en fråga och en uppmaning trots att uttrycken betydelse-mässigt är likadana (ibid. s. 11). Denna studie förbiser dock kontexten i anknytning till språkbruket och fokuserar enbart på språkbruket och förekomsten av ord. Därmed förbi-ses uttryck som i praktiken kan ha betydelsemässiga avvikelser.

Språkkunskaper är även något Dahllöf diskuterar i anknytning till semantik, vilket han menar är kunskaper som språkbrukare besitter (2009, s. 17). Denna kunskap är även en tyst kunskap, vilket innebär att den är en mental resurs otillgänglig för medveten granskning. Språkbrukarens bruk av språket kan påverkas av faktorer så som avsikter, åsikter, humör och minneskapacitet (ibid. s. 17).

Eftersom semantik är studiet av språklig betydelse bör begreppet betydelse disku-teras. Dahllöf presenterar tre olika bemärkelser inom begreppet: verkan (orsaksmässig konsekvens), grund för kunskap och språkligt innehåll (Dahllöf 2009, s. 19):

Betydelse som verkan (orsaksmässig konsekvens), som i Ökad inflation betyder minskad tillväxt. Betydelse som grund för kunskap, som i Lackmuspapperets blå färg be-tyder att lösningen är basisk. Betydelse som språkligt innehåll, som i ”Inflation” betyder att en valutas värde minskar.

(Dahllöf 2009, s. 19) Samtliga begrepp är sammanflätade men semantik fokuserar på bemärkelsen det språk-liga innehållet (ibid. s. 19). Det språkliga innehållet ligger till grund för verkan och viss kunskap.

Det autentiska språkbruket är källan till semantiska betydelser eftersom detta påvi-sar hur de språkliga medlen används (Dahllöf 2009, s. 42). Detta gäller både skriftligt och muntligt språkbruk. Genom att studera språkbruket ur ett genusperspektiv kan könsstere-otyper blottas till följd av att de konkretiseras i språkbruket.

18

3.3 Genusteori

I följande avsnitt redogörs för genusteori vilket är studiens grundläggande teori. Littera-turvetaren Anders Johansson skriver i sin artikel ”Litteraturen, närläsningen och det so-cialt normala” att feminismen under 60- till 70-talet förändrade samhällsvetenskaplig och litteraturvetenskaplig forskning eftersom ”de filosofiska och litterära frågorna inte längre sågs som ahistoriska, utan fördes in i historiska, sociala, praktiska och politiska samman-hang” (2013, s. 238). Derrida, Nietzsche och Heidegger inspirerades bland annat av detta och satte författare så som Brontë i relation till genus, identiteter och postkoloniala sam-manhang (ibid. s. 238). Detta ledde i sin tur till att genusteori utvecklades från feministisk teori eftersom den feministiska litteraturvetenskapen under 1990-talet lade större fokus på könsrelationer och könskonstruktioner och benämningarna feminism, feministiska stu-dier och feministiskt perspektiv ersattes av genusteori, genusvetenskap och genusper-spektiv (Nordlund 2013, s. 88). Genusinriktad litteraturforskning ”sätter kön/genus i fo-kus för analysen och drivs av övertygelsen om att kön/genus har betydelse för hur littera-turen har utformats, värderas och diskuterats” (Andersson & Cavallin 2013, s. 7). Den franska filosofen Simone de Beauvoir är en av de viktigaste influenserna till genusteori (Tenngart 2008, s. 114). Hennes bok Det andra könet har grundlagt dagens syn på kvinn-lighet och manlighet (ibid. s. 114). Den mest citerade sektionen i hennes bok är som tidi-gare nämnts ”en kvinna är inte något man föds till, det är något man blir” (Beauvoir 1999, s. 162). Ytterligare en betydande bok för genusteorins uppkomst är den amerikanska fi-losofen Judith Butlers Gender Trouble publicerad 1990 (Tenngart 2008, s. 123). Butler menar att kön och könsroller enbart är sociala konstruktioner och att biologi är irrelevant (Butler 2007).

Genusteori användes i denna studie för att dekonstruera författarnas val av adjektiv och substantiv vid kvinnliga och manliga gestaltningar. Genom att studera valet av ad-jektiv och substantiv kan diskriminering iakttas eftersom bruket av en del adjektiv och substantiv kan vara ett sätt att förminska en person eller en bedrift. Den danska litteratur-vetaren Pil Dahlerup undersökte i sin artikel ”Omedvetna attityder hos en recensent” (2010) vilka outtalade språkliga traditioner det finns vid behandlingen av kvinnor och män. Dahlerup fann bland annat att adjektiv som liten eller små frekvent användes när det talades om kvinnliga poeters bedrifter (ibid. s. 26). Även valet av känslostarka ord skiljde beroende på individens könstillhörighet. Starka ord som gladast och lysande an-vändes när mäns bedrifter beskrevs, medan behaglig användes när det rörde en kvinna. Slutligen skiljde det mellan ordvalen vid beskrivningen av individen. När det angick en kvinna beskrevs oftast hennes utseende ur ett objektifierande perspektiv, då ord som vacker och sund användes (ibid. s. 26). Ytterligare kan även substantiv användas som diskriminerande uttalanden, exempelvis när de används som skällsord vilket definieras som nedsättande ord (Svahn 1999, s. 15).

19

3.4 Genusstereotyper/könsstereotyper

I följande avsnitt redogörs för stereotyper om kvinnor och män, vilket denna studies re-sultat ställs i relation till. I boken Språk och kön (2007) skriver Ann-Catrine Edlund, pro-fessor i nordiska språk, Eva Erson docent i svenska språket och Karin Milles, docent i svenska, om hur synen på kön sett ut genom tiderna. Inledningsvis presenterar de hur synen såg ut under antiken. Exempelvis ansågs kvinnan vara ”prisgiven åt sin biologi och sinnlighet, åt det irrationella och svårkontrollerbara” medan mannen stod för ”den ord-nade principen, för det förnuftiga” (ibid. s. 35). Vid fortplantning ansågs mannen stå för skapandet av liv medan kvinnan enbart sågs som en vårdare (ibid. s. 35). Detta synsätt eroderades först under 1800-talet, när vetenskapen klargjorde att mannen och kvinnan bidrog likvärdigt vid fortplantningen (ibid. s. 37). Dock har antagandet att kvinnor och män innehar olika egenskaper kvarstått och de positiva styrka, aktivitet och förnuft har tilldelats män medan de negativa känslostyrd, passiv och svag tilldelats kvinnor (ibid. s. 37). Edlund, Erson och Milles skriver vidare att eroderingen av synsättet även ledde till insikten att kvinnor och män givits olika möjligheter att utveckla sina förmågor eftersom de från barndomen fostrats och socialiserats in i olika kulturer (ibid. s. 37).

Vidare skriver Jens Rydström, universitetslektor i genusvetenskap, och David Tjeder, universitetslektor i historia, i sin bok Kvinnor, män och alla andra (2009) om en uppfattning som de kallar könskomplementär (s. 28–29). Uppfattningen innebar att könen kompletterande varandra, när mannen var förnuftig var kvinnan känslosam och när man-nen var aktiv var kvinnan passiv (ibid. s. 28–29). Uppfattningen fanns hos många filosofer under Jean-Jacques Rousseaus tidsperiod. Rousseau ansåg även att kvinnor skulle upp-fostras till att betjäna männen och han inspirerade många, bland andra filosofen Immanuel Kant (ibid. s. 29). Många av dem som inspirerades av Rousseau ansåg att kvinnor förlo-rade sin kvinnlighet om de gav sig in på manligt kodade områden (ibid. s. 29). Även svenska poeten Carl Michael Bellman hade en liknande kvinnosyn eftersom han ansåg att kvinnor är ”fåfänga, och bara bry sig om mode, kaffedrickande och meningslös ro-manläsning” (ibid. s. 29). Rydström och Tjeder poängterar att det kaffedrickande som Bellman, liksom många andra män under denna period, förkastade härrör från kvinnors deltagande i kaffehusen (ibid. s. 30). Dessa kaffehus var en plats där det främst talades politik (ibid. s. 30). Rydström och Tjeder omnämner även män som under samma tidspe-riod ansåg att kvinnor var överlägsna män eftersom de var mer moraliska, välgörande, andliga och ömma än män (ibid. s. 31).

Ronny Ambjörnsson skriver i sin bok Mansmyter (1999) om hur mannen genom tiderna setts som människa medan kvinnan setts som kön. Vad som ansetts vara manligt har sammanfallit med vad som ansetts vara mänskligt och normen. Detta innebär, hävdar Ambjörnsson, att mannen aldrig setts som en individ (ibid. s. 7). Inom litteraturen har även en norm skapats om hur kvinnor och män ska utvecklas. Män ska ta avstånd från sin ungdom samt sin mor och aktivt söka sin manliga identitet, medan kvinnan ska efterlikna sin mor (ibid. s. 11). Ytterligare en vanlig gestaltning som Ambjörnsson nämner i sin bok är att män ska finna och uppslukas av en livsuppgift medan kvinnans uppgift näst intill alltid berör reproduktion (ibid. s. 13–14). Denna uppgift innebär för mannen ensamhet men för kvinnan omsorg och omhändertagande (ibid. s. 14). Mannen har även stått för kunskapsidealet, han har frigjort sig från traditionens tryck och brutit mot konventionens

20

makt (ibid. s. 14). När Ambjörnsson analyserade den manliga karaktären James Bond fann han att män inte tillåts ”fastna i någon av känslans många fällor, kärlek, medlidande, engagemang” (ibid. s. 29). Ambjörnsson påpekar även att ett nytt mansideal uppkom runt 1900-talet som värderade ungdom och styrka, vilket skiljde markant från det tidigare ide-alet av mognad och intellekt (ibid. s. 34, 37). Ytterligare ett mansideal som växte fram under 1900-talet lade stort fokus på mannens fysiska styrka och driftkontroll (ibid. s. 40). Fram till 1800-talet ansågs mannen stå för kulturen medan kvinnan stod för naturen, i och med graviditet och amning, samt att mannens uppgift var att tygla den natur som kvinnan stod för (ibid. s. 44). Ambjörnsson konstaterar att kvinnligt och manligt har konstraterasts emot varandra genom historiens gång (ibid. s. 45). Fram till slutet av 1700-talet ansågs kvinnan vara en ofullbordad man, därefter skiftade synen och kvinnan sågs istället som det annorlunda (ibid. s. 112).

Under 1700-talet importerades och inspirerades åtskilliga ting i det svenska sam-hället av Frankrike och dess seder (Rydström & Tjeder 2009, s. 38). Detta skapade en oro hos det svenska folket eftersom svenskheten hos män ansågs riskera att fallera (ibid. s. 39). Det befarades att männen skulle ägna sig åt ”lögnaktigt kryperi, fånigt smicker, sex-uell osedlighet och, inte minst, tramsiga kläder” (ibid. s. 39). Den sexuella osedligheten innebar omåttligt sexuellt begär och umgänge med ett flertal olika kvinnor. Stereotypen namngavs som ”sprätthök” och kritiserades av bland annat Olof von Dalin, grundaren av Argus (Sveriges första tidskrift) (ibid. s. 39). Oron angående stereotypen fortlevde under hela 1700-talet och lever fortfarande, till viss del, kvar i dagens samhälle. Dock har de olika elementen hos stereotypen utvecklats på diverse sätt, exempelvis blev oron för den sexuella osedligheten under 1900-talet en oro för homosexualitet (ibid. s. 39). Under 1800-talet utvecklades en tidig form av nationalism eftersom kvinnlighet och manlighet önskades återgå till manligheten och kvinnligheten som ansågs ha rått under forntiden (ibid. s. 47). Fokus lades på stereotypen blond och blåögd med svensk etnicitet (ibid. s. 47–48). Under början av 1800-talet skulle borgerlighetens män vara ”världsmän” som var måna om sitt yttre, kunna konversera och föra sig själva samt karriärhungriga (ibid. s. 52–55). Idealet förändrades dock tidigt eftersom dessa män under 1800-talets mitt ansågs vara ett hot mot kvinnors sexuella renlighet (ibid. s. 55). Professor Jens Ljunggren redo-gör i sin artikel ”Mellan kultur och natur” (1998) för hur mansidealet såg ut under 1800-talet. Stort fokus lades på männens fysik, och att finna en balans mellan fysisk aktivitet och intellektuell aktivitet. Fysiken låg i fokus för manlighet eftersom männen ansågs vara en symbol för den nationella styrkan (ibid. s. 127). Gymnastik infördes i skolorna vilket drevs på av en rädsla för samhällets och den manliga stereotypens förfall (ibid. s. 134). Målet var att motverka överdriven lärdom, förslappning och moderliga omsorger (ibid. s. 137). Under 1900-talet rådde flera ideal om vad manlighet innebar och allt berodde på vilken politisk ideologi man hade (Rydström & Tjeder 2009, s. 56). Inom borgerligheten innebar manlighet att leva ett ordnat liv och vara kyrklig, nykter, lekfull familjefar och individualist medan socialdemokratisk manlighet innebar kollektivist och okyrklig (ibid. s. 56).

Antropologerna Michelle Rosaldo och Sherry Ortner har båda skapat teorier utifrån perspektivet att kvinnor har lägre status än män, som både är omdebatterade och anses vara betydelsefulla (Kulick 1987, s. 19). Don Kulick, professor i antropologi, beskriver

21

Rosaldos teori som en ”sfärteori” i boken Från kön till genus (1987, s. 19). Enligt Ro-saldos teori är det kvinnans reproduktiva roll som begränsar henne till hemmet och den privata sfären medan männen saknar liknande begränsningar och därmed kan engagera sig i den offentliga sfären socialt och politiskt. Detta menar Rosaldo leder till att männen utgör samhället och därför värderas högre (ibid. s. 24). Ortners teori menar att kvinnans reproduktiva roll anses föra henne närmare till naturen medan mannen representerar kul-turen (1974). Eftersom mänskligheten anses stå över naturen och kontrollera den anses kulturen överlägsen naturen, vilket resulterar i att kvinnan anses lägre än mannen (1974, s. 72). Dessa båda teorier har inspirerat genusforskningen markant efter att de publicera-des, men har även mottagit kritik för deras hårdragna gränsdragningar (Kulick 1987, s. 20).

I Language and gender (1998) diskuterar språkvetaren Mary M. Talbot utifrån olika perspektiv vad femininitet och maskulinitet är, hur de uppstått och hur de fortlever i da-gens samhälle. Talbot nyttjar bland andra forskaren och feministen Catharine Mackinnon, den feministiska sociologen och psykoanalytikern Nancy Chodorow samt sociologen Ro-bert Connell för att diskutera och framföra begreppen. Femininitet handlar enligt vissa teoretiker enbart om sexualisering, det vill säga att kvinnor ska se sig själva från ett man-ligt perspektiv och anpassa sig efter vad de tror män anser åtråvärt (Talbot 1998, s. 170). Kvinnors sociala relationer vilar helt på kvinnors utseende och åtråvärdhet, och konsumt-ion blir avgörande för att vara feminin (ibid. s. 171). Detta eftersom ett utseende utefter de traditionella könsrollerna kräver ”a good deal of grooming and, especially for women, beauty work” (ibid. s. 171) vilket innebär att en feminin identitet kräver ständigt arbete. Talbot menar att de flesta kvinnor är villiga att lägga ner allt detta arbete på utseendet för att skapa sociala relationer, vilket indikerar att femininitet är mer än enbart sexualisering. Kvinnor strävar inte efter att bli sexobjekt utan är aktiva i en självskapelse (ibid. s. 171).

Maskulinitet menar Talbot, precis som femininitet, kräver ständigt arbete. Enligt teoretiker strävar män från en tidig ålder efter att uppfattas som maskulina, vilket bland annat innebär (som tidigare nämnts) att distansera sig från sin mor. De ska skapa sin egen identitet utifrån deras moder vilket leder till ångest och ”compulsive performances of ma-leness” (Talbot 1998, s. 190). Männen lär sig i tidig ålder att maskulinitet har många fördelar eftersom det är högt värderat och frammanar respekt, prestige och ledarskap. Hegemonisk maskulinitet är den traditionella och innebär dominans. Denna form av mas-kulinitet går vanligtvis inte att erhålla genom våld utan enbart genom samtycke. En he-gemonisk maskulinitet innebär även rationalitet, heterosexualitet, hierarki, dominans och våld (ibid. s. 190). Ytterligare en avgörande egenskap för maskulinitet är en mans för-måga att försörja sin familj och studier visar på att män definieras utifrån deras arbete (ibid. s. 192).

Standarden för femininitet och maskulinitet skapas både ur ”institutioner” och upp-rätthålls och formas av historien (Talbot 1998, s. 191). Standarden för femininitet för-medlas och skapas i dagens samhälle via massmedia, modeindustrin och liknande indu-strier liksom av kvinnor själva, eftersom kvinnor påverkar omgivningen genom sin egen konsumtion och hur de framställer sin egen kropp (ibid. s. 171). Standarden för maskuli-nitet har ett tydligare led till historien eftersom exempelvis kravet på våldsamhet härstam-

22

mar från behovet av beskydd, att kunna försvara sig och sina egna (ibid. s. 192). Våld-samheten som standard för maskulinitet förmedlas i dagens samhälle inom ett flertal dis-kurser, bland annat genom idrott och yrkesgrupper. Att maskulinitet definieras utifrån mannens förmåga att försörja sin familj är dock relativt nytt eftersom det blev en viktig egenskap under industrialiseringen, en tid när arbetsplats och hem åtskildes och kvinnor inte tilläts anställas (ibid. s. 192). Andersson och Cavallin hävdar även att kristendomen påverkat hur kroppen och sexualitet gestaltas i en europeisk kontext (2013, s. 93). Den kvinnliga kroppen gestaltas som himmelsk och ren medan den manliga kroppen gestaltas som lustfylld och smutsig. Detta synliggörs i bruket av färgbeskrivande gestaltningar ef-tersom bruket av beskrivningar av ljushet eller vithet representerar något renligt och gott medan beskrivningar av mörkhet eller svarthet representerar något smutsigt eller syndigt.

3.5 Markerade konstruktioner

I följande avsnitt redogörs för facktermen markering vilket denna studies resultat ställs i relation till. Inom språkvetenskapen används termen markering, som innebär att ord an-tingen är markerade eller omarkerade. Termen saknar enligt Melin och Parkvall en tydlig definition, dock är begreppet markerat synonymt med avvikande eller onormalt och mot-svarande begreppet omarkerat är synonymt med normalt eller vanligt (2016, s. 144). En-ligt Melin och Parkvall sammanfaller ofta omarkerade konstruktioner med ordens nume-rus och längd. Ord som står i singular är ofta omarkerade medan ord som står i plural oftast är markerade. Av ordparen gammal/ung och lång/kort är gammal och lång omar-kerade och ung och kort markerade. De omarkerade gammal och lång saknar ett logiskt slut medan det finns en teoretisk gräns för hur ung eller kort en människa kan vara. När ordpar räknas upp förekommer vanligtvis den omarkerade konstruktionen först, exempel-vis bra eller dåligt, här och där, händer och fötter samt se och hör. (ibid. s. 144–145)

Universellt sett anses omarkerade ord symbolisera manligt medan markerade sym-boliserar kvinnligt, det finns dock några undantag så som frasen ”gamle mannen” ef-tersom ändelsen -e är avvikande och enbart appliceras på män (Melin & Parkvall 2016, s. 146, 148). Vid efterforskning fann Melin och Parkvall att det vanligaste ordet för män-niska och man var detsamma i 1700 språk globalt, medan det vanligaste ordet för männi-ska och kvinna enbart sammanfaller i två språk (ibid. s. 147). Exempel på detta i det svenska språket finns i ordet man som står för tre saker: en person av den manliga köns-rollen, den manliga parten i ett giftermål och en person oavsett kön (Svenska Akademiens ordlista 2015b). I många språk har den manliga formen av ett ord neutraliserats medan den kvinnliga formen fortfarande kvarstår och blir den markerade konstruktionen (Melin & Parkvall 2016, s. 147). I det svenska språket blir detta synligt vid yrkesnamn eftersom den manliga formen ofta står för det neutrala, exempelvis brandman, lärare och bagare. Dock finns det undantag när den kvinnliga formen står för det neutrala, exempelvis sjuk-sköterska.

Generellt sett används de manliga formerna som normen inom språk men detta be-tyder inte att de kvinnliga formerna konsekvent är markerade (Melin & Parkvall 2016, s. 148). Exempelvis finns i svenskan frasen ”den gamle mannen” och ”den gamla kvinnan”; här är den manliga formen av adjektivet det markerade och den kvinnliga formen det omarkerade (ibid. s. 148). Gamla och gammal är därmed de omarkerade formerna och

23

motsvarande ung det markerade (ibid. s. 145–146). Melin och Parkvall poängterar att markering kan vara kontextbundet eftersom olika kulturer har olika förväntningar (ibid. s. 149).

Bruket av markerade och omarkerade konstruktioner kan vara ett ställningstagande om den förväntade konstruktionen inte används. Det kan även vara ett sätt att förmedla något eller markera en åsikt. Exempelvis om frasen ”hur kort är du” används istället för ”hur lång är du” antyds att den tillfrågade är avsevärt kort (Melin & Parkvall 2016, s. 145). Melin och Parkvall nämner inte explicit att markerade konstruktioner socialiseras in hos språkbrukare men utifrån deras text kan det hävdas att så är fallet.

24

4. Metod och material I följande kapitel presenteras inledningsvis den metod som använts vid bearbetningen av insamlade data, vilket sedan problematiseras. Därefter följer en presentation av studiens material och slutligen presenteras de tillämpade avgränsningarna.

4.1 Metod

I följande avsnitt presenteras de tre metoderna närläsning, semantisk fältteori och procen-tuell jämförelse. Samtliga metoder brukades vid insamling av data och vid resultatpre-sentationen.

4.1.1 Närläsning

Vid datainsamlingen brukades metoden närläsning. Närläsning introducerades som me-tod av nykritikerna eftersom fokus ville läggas helt på litteraturen och därmed ”reducera vaga tyckanden och tänkanden om litterära verk och författarnas liv” (Vulovic 2013, s. 123). Med närläsning avses därmed att läsningen enbart fokuserar på texten och dess upp-byggnad och bortser från författarens intentioner med texten. Genom närläsning minime-ras risken att läsaren förväxlar textens intentioner med författarens samt läsarens egna tolkning och tyckande. Nykritikerna förespråkar metoden närläsning som enligt profes-sorn Carin Franzén innebär ”att noggrant studera textens detaljer och förhållanden mellan dem för att förstå hur litteraturen skapade sina olika betydelser och effekter” (2015, s. 49). Begreppet närläsning härstammar från den engelska termen close reading vilket in-nebär att en text läses detaljerat och analyseras utan att ta hänsyn till yttre faktorer, så som tidsepoken eller författaren (Lundqvist 1987, s. 8–9).

Närläsningen har brukats som både en kvalitativ och en kvantitativ metod eftersom fokus vid läsningen legat på det kvalitativa bruket av personbeskrivande adjektiv och substantiv samt den kvantitativa förekomsten av ordklasserna. Kvantiteten av adjektiv och substantiv har studerats vid karaktärsgestaltningar och ordens kvalitativa egenskaper har studerats i relation till vilken könsroll de gestaltat.

4.1.2 Semantisk fältteori

Vid behandlingen av insamlade data har semantisk fältteori använts. Den specifika metod som tillämpats har utformats av Birgitta Hene (1984). Hene omnämner sin metod som betydelsefält och den avser att gruppera ord som är betydelsemässigt relaterade till varandra genom att de ”beskriver personer i ett visst avseende” (ibid. s. 33).

Lingvisten Jost Triers teori om ordfält har legat till grund för den semantiska fält-teorin (se Hene 1984, s. 33). Trier utvecklade sin metod under 1930-talet med utgångs-punkten att enskilda ord inte kan undersökas isolerat utan måste ses i relation till andra betydelsemässigt besläktade ord (ibid. s. 33). De kategorier som Hene brukar i sin fältteori har konstruerats utifrån metoden komponentanalys (ibid. s. 35). Grundidén med kompo-nentanalys är att ”ett ords betydelse kan beskrivas som en kombination av komponenter av vilka en del är gemensamma för flera olika ord i ett språks lexikon ” (Lyons 1977, s. 317 se Hene 1984, s. 35). Exempelvis har substantiven kvinna och man den gemensamma komponenten mänsklig och orden kvinna och flicka har de gemensamma komponenterna

25

mänsklig och femininum (Hene 1984, s. 35). Inom adjektiv förekommer komponenter som värdering och nationalitet. Enligt Dahllöf är komponentanalys ett tydligt sätt att organisera i en lexikal semantik baserad på definitioner och underlättar att se samband mellan ords betydelser (2009, s. 56). De kategorier som brukas inom Henes betydelsefält har modifierats för att passa denna studies omfång och syfte.

Språkvetaren Peter af Trampe jämför semantiska särdrag med fonologiska särdrag (Trampe 1990, s. 53). Liksom fonem särskiljs genom olika särdrag bör ords denotativa betydelse kunna göra detsamma (ibid. s. 53). Ord består av två olika betydelsekomponen-ter, en som representerar den huvudsakliga betydelsen och en som representerar bibety-delser (Hene 1984, s. 36). af Trampe menar att ord som man kan delas in i flera kompo-nenter, så som levande, vuxen, hankön och mänsklig, baserat på ordets denotativa be-tydelse (1990, s. 53). Dessa komponenter bör enligt af Trampe även göras så generella att de tillsammans är tillämpbara på i stort sett hela ordförrådet (ibid. s. 53). Detta för att kunna beskriva systematiken i lexikon och undvika att lämna ord odefinierade (ibid. s. 53). Somliga teoretiker anser även att komponenterna bör göras binära, att det enbart ska finnas två världar/dimensioner. Antingen besitter ordet egenskapen eller inte, det finns inga mellanting. Detta betecknas med plus eller minus, exempelvis +mänsklig men -hankön på ordet kvinna (ibid. s. 53). Komponenter som brukas i denna studie har inte konstruerats som binära eftersom det redan skett en uppdelning av könsrollerna och stu-diens syfte främjas inte av ytterligare uppdelning av komponenterna.

Hyperonymer kan även brukas inom det semantiska fältet. Detta innebär att bety-delsekomponenterna som används i fältet även kan ha underfält. Exempelvis kan kompo-nenten värdering ha underfälten gilla, uppskatta och tycka om (af Trampe 1990, s. 55). Detta är något som bland annat filosofen Jerrold J. Katz och lingvisten Paul M. Postal rekommenderar i sin bok An Integrated Theory of Linguistic Descriptions (1964 i Dahllöf 2009, s. 56). Detta för att särskilja ord med unika betydelser så utförligt som möjligt. Exempel på detta kan vara att ordet tonåring tilldelas komponenten mellan tretton och nitton år eftersom få ord kan tilldelas denna komponent (ibid. s. 56).

Denna studie har nyttjat en generell kategorisering där specifika underkategorier undvikits. Detta beslut grundas på de språkliga skillnader som existerar mellan de stude-rade romanerna. Författarnas kvantitativa respektive kvalitativa språkbruk skiljer sig mar-kant och för att underlätta och tydliggöra analysen har gemensamma kategorier brukats. Utformningen av de semantiska fält som används i denna studie presenteras nedan i en förenklad tabell (se tabell 1). Den vänstra kolumnen representerar antalet ord, den högra kolumnen representerar det totala antalet ord och kolumnerna däremellan representerar orden och kategorierna de tillhör. Siffrorna efter orden i dessa kolumner representerar förekomsten av berörda ordet. Den första raden representerar de olika kategorierna/kom-ponenterna och den sista raden representerar totala antalet ord inom den berörda katego-rin.

26

Tabell 1 Exempel på semantiskt fält

Fysiska egenskaper

Färg Känslor Status Åldersbe-skrivning

Totalt antal

1 Fin 1 Eldröd 1 Arg 1 Ensam 1

Gammal 1

2 Grov 1 Röd 1 Avundsjuk 1

Gift 1 Äldre 1

3 Krusig 1 Vit 1 Glad 1 - Äldsta 1

Totalt 3 3 3 2 3 14

Semantiska fält används vid presentationen av datainsamlingen för både adjektiv och sub-stantiv. De olika kategorierna har därmed anpassats efter den berörda ordklassen. De ka-tegorier som brukas i de semantiska fälten för adjektiv är följande: känslor, psykiska egen-skaper, fysiska egenskaper, status, färg, åldersbeskrivning, beteende, nationalitet och smädeord. Kategorierna som brukas i de semantiska fälten för substantiv är följande: kvinnlig/manlig benämning, relationer, ting, smädeord, könlös benämning, yrkesbeskriv-ning, delbeskrivning, djur, familjeroll och övrigt. Dem förstnämnda kategorien är kvinn-lig benämning för substantiv vid gestaltningen av kvinnliga karaktärer och manlig be-nämning vid manliga gestaltningar.

4.1.3 Procentuell jämförelse

För att tydliggöra förekomsten av ord som gestaltar kvinnliga respektive manliga karak-tärer har även procentuella jämförelser gjorts i de semantiska fälten. De procentuella an-delarna har avrundats till heltal vilket medför att summan inte blir hundra. I de fall när procenten avrundats till noll brukas tecknet ”<1” för att markera detta.

4.1.4 Metodkritik

Kritik kan riktas mot samtliga metoder som använts i denna studie och följaktligen dis-kuteras dessa. Den huvudsakliga metodkritiken riktad mot närläsning är den mänskliga faktorn. Vid kvalitativ närläsning påverkar den mänskliga faktorn hur materialet tolkas och behandlas och det finns inga garantier att samma resultat skulle uppnås om studien utförs av en annan individ. Vid den kvantitativa bearbetningen av material kan den mänskliga faktorn även göra felberäkningar. Det finns en möjlighet att läsaren förbiser enstaka ordförekomster. För att undvika detta har romanerna bearbetats ett flertal gånger men risken kvarstår att ord kan ha förbisetts. I denna studie skulle ett sådant förbiseende påverka resultaten marginellt och inte ha betydelse för den slutliga diskussionen. Trots detta har marginella felberäkningar beaktats i diskussionen.

Semantisk fältteori har mottagit kritik som gäller metodens negligering av kontext (Hene 1984, s. 34). Lingvisten Els Oksaar ansåg exempelvis att kontexten och situationen avgör vad ett ord betyder (1958, s. 509 se Hene 1984, s. 34). I denna studie är kontexten i anknytning till orden irrelevant eftersom avsikten är att undersöka förekomsten av ord-klasserna och deras korrelation till stereotyper. Vidare kritiseras metoden komponenta-nalys som används i fältteorin. Herbert H. Clark, professor i psykologi, och Eve V. Clark,

27

professor i lingvistik, kritiserar kategoriseringen eftersom de anser att det är otillräckligt för att få fram ett ords betydelse (1977, s. 431 se Hene 1984, s. 35). Konstruktionen av binära komponenter har även kritiserats eftersom icke-binära semantiska kontraster gör dem svåra att beskriva (af Trampe 1990, s. 53). Eftersom denna studie avser att undersöka förekomsten och skillnaderna i bruket av adjektiv och substantiv är det viktiga att samma ord faller inom samma kategori oavsett karaktärens kön. Kritiken riktad emot konstrukt-ionen av binära komponenter har bidragit till att denna studie inte brukat binära kompo-nenter.

4.2 Material

Urvalet av romaner legitimeras delvis av att samtliga verk omnämns i uppslagsverket Berömda svenska böcker (Bergsten 2004) vilket presenterar svenska romaner som blivit omdebatterade och berömda. Materialet består av romanerna Doktor Glas av Hjalmar Söderberg, Mor gifter sig av Moa Martinson och Kejsarn av Portugallien av Selma La-gerlöf. Ytterligare motivering finns även i handboken Litteraturens historia i Sverige (2013) skriven av litteraturvetarna Bernt Olsson och Ingemar Algulin. Doktor Glas har enligt Olsson och Algulin omnämnts som ”den bästa och mest fulländade av svenska romaner” (ibid. s. 314). Mor gifter sig är starkt självbiografisk och ger denna studie en möjlighet att få en realistisk bild av de dåvarande könsrollerna (ibid. s. 356). Kejsarn av Portugallien beskrivs av Olsson och Algulin som ett verk ”av betydande intresse” (ibid. s. 311). Svenska Akademiens ordlista definierar klassiker som ett erkänt verk med bestå-ende värde och de studerade romanerna kan därmed anses ingå i kategorin utifrån deras inkludering i uppslagsverket Berömda svenska böcker och utifrån Olsson och Algulins uttalanden.

4.2.1 Doktor Glas av Hjalmar Söderberg

Hjalmar Söderberg föddes i en ämbetsmannafamilj 1869 i Stockholm. Han påbörjade akademiska studier i Uppsala men avbröt dessa och började arbeta vid generaltullstyrel-sen. Han gick senare vidare till journalistyrket och författarskapet. Söderberg avvek från sin samtids konststil av fantasi och livsglädje eftersom hans verk ofta präglades av illus-ionslöshet och melankoli. Han debuterade 1895 med romanen Förvillelse, vilken skapade en stor skandal med sin erotiska skildring. Doktor Glas publicerades 1905 och anses vara Söderbergs djärvaste satsning och en av de främsta svenska romanerna. Romanen be-handlar existensproblem och utforskar hur långt en människa är villig att gå för att skapa sin egen lycka. Hjalmar Söderberg avled 1941 och sina sista år ägnade han åt att attackera och kritisera nazistiska och fascistiska ideologier. (Olsson & Algulin 2013, s. 312–315)

Doktor Glas har ett dagboksformat och skildrar huvudkaraktären doktor Glas’ tan-kar angående ett moraliskt beslut. Handlingen utspelar sig i Stockholm vid sekelskiftet 1900 och skildrar den psykologiska process doktor Glas genomgår när han avväger om han ska utföra ett mord för att befria kvinnan han älskar från hennes make. En dag anför-tror sig patienten och prästfrun Helga Gregorius till honom om sina äktenskapliga pro-blem. Prästfrun ogillar sin make och vill undkomma hans sexuella närmanden. Eftersom doktor Glas är förtjust i frun beslutar han att hjälpa henne genom att fabricera en sjukdom

28

Helga kan använda som undanflykt vid makens närmanden. Detta fungerar under en kor-tare period men maken blir slutligen frustrerad och våldtar sin fru. Doktor Glas beslutar därefter att påstå att pastorn själv har en hjärtsjukdom och bör resa bort för att vila. Pastorn reser men återkommer efter ett kort tag och doktor Glas känner sig tvingad att finna en annan lösning. Skilsmässa är inte ett alternativ och doktor Glas börjar planera att mörda prästen. Efter en tid utför han mordet på öppen gata med hjälp av cyankaliumpiller vilket får dödsfallet att se ut som en naturlig död. Efter dödsfallet väljer prästfrun att gifta sig rikt istället för att förenas med Glas.

Det faktum att romanens huvudkaraktär och berättarröst är män påverkar förekoms-ten av personbeskrivande adjektiv och substantiv vilka gestaltar manliga karaktärer. Hu-vudkaraktären interagerar även huvudsakligen med andra män vilket ytterligare medför att manliga gestaltningar oftare förekommer. Huvudkaraktären har dock ett intensivt in-tresse för en kvinnlig karaktär vilket även kan påverka de personbeskrivande adjektivens och substantivens form och frekvens.

4.2.2 Mor gifter sig av Moa Martinson

Moa Martinson föddes i arbetarklassens Norrköping 1890. Både privat och som författare kritiserade hon de sociala missförhållandena i Sverige och engagerade sig politiskt. Detta syns bland annat i debutromanen Kvinnor och äppelträd, vilket även grundades på hennes egna erfarenheter (Olsson & Algulin 2013, s. 355–356). Romanen utkom 1933 och kriti-serade den rådande sexualromantiska driftläran och ville uppmana kvinnor att befria sin sexualitet (Møller Jensen & Fahlgren 1996, s. 360). Mor gifter sig publicerades 1936 och ingår i en serie av tre romaner med självbiografisk prägel (Olsson & Algulin 2013, s. 356). Martinson avled 1964 (ibid. s. 355).

Mor gifter sig är av självbiografisk karaktär och utspelar sig i trakterna omkring Norrköping vid sekelskiftet 1900. Romanens handling följer huvudkaraktären Mia under en tvåårsperiod. När romanen inleds är Mia nära sju år och vid romanens slut är hon nära nio. Mia och hennes mor Hedvig lever ett fattigt liv eftersom Mias biologiska far ansåg sig själv för fin för att gifta sig med Hedvig och därmed lämnade han dem ensamma. När Mia är sju år beslutar sig Hedvig för att gifta sig med en annan man, vid namn Albert, för att få en mer ekonomisk stabilitet. Styvfadern blir dock tidigt alkoholiserad vilket gör honom opålitlig och oförmögen att försörja familjen. Hedvig blir tvungen att arbeta för att familjen ska överleva. Under äktenskapet föder Hedvig flera barn, som alla dör inom deras första år. Alberts alkoholism medför problematik och familjen tvingas flytta vid ett flertal tillfällen under romanens gång. Mias skolgång är problematisk eftersom hon stund-vis inte är inskriven i någon skola. De perioder hon är inskriven hamnar hon ofta i konflikt med lärarinnan och sina skolkamrater. Under romanens gång blir Albert allt mer opålitlig och han är ofta borta från hemmet vilket medför att rykten sprids om äktenskapsbrott. Alberts otrohet avslöjas när en älskarinna åtalar honom eftersom hon blivit gravid. Trots upprepade otrohetsskandaler förlåter Hedvig sin make. När Alberts fader går bort reser Albert hem till sin mor för att förbereda begravningen, varefter en turbulent tid ligger framför Mia. Hedvig reser in till staden och finner Albert med en annan kvinna. Efter några turbulenta dagar återvänder Hedvig hem, dock återkommer inte Albert och familjen

29

tvingas lämna sitt hem. Albert anmäls då även för att ha brutit sitt kontrakt hos sin arbets-givare. Hedvig och Mia tvingas flytta in hos Hedvigs syster men avlägsnar sig kvickt när en kvinna mördas i huset. De flyr till Alberts mor och Hedvig börjar åter arbeta. I slutet av romanen återvänder Albert under en mörk natt och ber om förlåtelse. Romanen slutar med att Hedvig återigen förlåter sin man.

Det faktum att de två huvudkaraktärerna är kvinnor, varav en även är berättarröst, påverkar förekomsten av personbeskrivande adjektiv och substantiv vid gestaltningen av kvinnliga karaktärer. Bikaraktärernas könsroller varierar men handlingen cirkulerar om-kring de två huvudkaraktärerna. I romanen är bruket av substantiviska gestaltningar om-fattande och det höga antalet förekomster av somliga ord har en förklaring kopplad till substantiviska namn. Orden grannfru, lärarinnan, fröken, värdinnan, fru, hustru och man används som benämning på flera karaktärer men används inte som bestående benämning och har därmed inkluderats i insamlade data.

4.2.3 Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf

Selma Lagerlöf är en av de mest översatta svenska författarna. Hon föddes 1858 och växte upp på en herrgård i Värmland (Olsson & Algulin 2013, s. 311). Selma fick en bildad uppväxt men herrgården var även ett medelstort jordbruk (Møller Jensen & Fahlgren 1996, s. 113). Familjen drabbades dock av en konkurs och tvingades lämna herrgården. Därefter utbildade hon sig till lärare och debuterade med sin första roman Gösta Berlings saga 1891. Hon blev en beryktad författare, hedersdoktor i Uppsala, tilldelades Nobelpri-set i litteratur 1909 och 1914 blev hon den första kvinnliga ledamoten i Svenska Akade-mien (Olsson & Algulin 2013, s. 305–306). Gösta Berlings saga är en civilisationskritik med ett tema av samspel mellan människa och natur och kvinnans roll i dåtidens lanthus-hållning (Møller Jensen & Fahlgren 1996, s. 44, 114–115, 120). Kejsarn av Portugallien publicerades 1914 och är en melodramatisk tragikomedi (Olsson & Algulin 2013, s. 311). Lagerlöf avled 1940 (ibid. s. 306).

Kejsarn av Portugallien utspelar sig i Värmland under 1800-talets slut. Romanen handlar om Jan i Skrolycka och hans kärlek till dottern Klara Fina Gulleborg. När famil-jen råkar i ekonomisk kris reser dottern till Stockholm för att arbeta. Under den första perioden hon är bortrest skriver hon brev hem till sina föräldrar men finner det svårt att tjäna ihop de pengar familjen behöver. Datumet när föräldrarna måste betala för sin gård kommer ett brev från Klara Fina med pengarna och en förklaring att hon lånat pengarna och därför måste stanna i Stockholm och återbetala skulden. Därefter slutar Klara Fina höra av sig och fadern faller in i galenskap. Jan skapar en fantasivärld där Klara Fina är kejsarinna och han själv kejsare av landet Portugallien. När familjens husbonde tragiskt dör i en olycka ärver Jan en kaskett och en käpp, vilket övertygar honom ytterligare att han är en riktig kejsare. I byn intalas några att detta är sant men majoriteten är övertygade att Jan blivit galen och att dottern prostituerat sig. Jan blir senare av med kasketten och käppen och föreställer sig att hans dotter är förargad, vilket bidrar till att han återvänder till sitt arbete. Efter några år återkommer Klara Fina och får höra om faderns galenskap. Hon beslutar att ta med sin mor till Stockholm och lämna fadern. Klara Fina lurar ut sin fader på ärende och stiger ombord på en ångbåt med sin mor för att fara till Stockholm.

30

Jan kommer dock springandes mot båten och faller i vattnet och drunknar. Att hitta krop-pen tar dock tid och modern återvänder hem där hon insjuknar. Klara Fina är fast besluten att vänta på att kroppen hittats men när hon nås av budet att modern är döende återvänder hon hem. Modern dör, Jans kropp hittas och paret begravs tillsammans.

Eftersom huvudkaraktären är manlig och främst interagerar med andra manliga ka-raktärer förekommer fler manliga gestaltningar än kvinnliga. Huvudkaraktären är dock besatt av en kvinnlig karaktär och omnämner ständigt denna person vilket även har en påverkan.

4.3 Avgränsningar och tillvägagångssätt

Studiens omfattning har huvudsakligen avgränsats på grund av rådande tidsbegräns-ningar. Studiens material och datainsamling begränsades av den aktuella tidsramen. Materialet begränsades till tre romaner och datainsamlingen påverkades betydligt ef-tersom tidsramen omöjliggjorde inkludering av kontexten i anknytning till varje enskilt ord. Slutligen har detta i sin tur resulterat i att studiens fokus påverkats och riktats mer mot språkforskning istället för litteraturforskning, och kontexten har därmed gjorts irre-levant för studiens intentioner.

Urvalet av material har begränsats utifrån flera kriterier. Ett innebär att romaner vilkas handling gett intryck av ett tydligt medvetande hos författaren om bruket av adjek-tiv och substantiv vid gestaltning av karaktärer har exkluderats. Dessa exkluderades ef-tersom resultaten skulle ge en skev bild av könsrollerna. Ytterligare kriterier har varit huruvida romanerna kan klassas som klassiska litterära verk utifrån den presenterade de-finitionen (se avsnitt 2.3.5). Omfånget av studien i samverkan med tillgänglighet avgjorde urvalet.

Ytterligare avgränsningar i anknytning till datainsamlingen berör inkludering och exkludering. Studiens fokus har legat som grund för avgörandet av vad som inkluderades eller exkluderades från studien. Liknelser och metaforer har inkluderats eftersom de kan användas som skällsord samt för att förnedra eller hylla. Därtill har negationer inkluderats när de ackompanjerat adjektiv eller substantiv eftersom negationerna har en betydande inverkan på adjektivets eller substantivets betydelse. Negationerna har i de semantiska fälten placerats framför adjektivet eller substantivet oavsett placering i texten för att för-enkla fälten utan att meningen går förlorad.

För att konkretisera och förenkla presentationen och analysen har adjektivens och substantivens olika böjningar summerats som samma ord. Det vill säga grundformerna, kongruensböjningarna, komparationsformerna etcetera räknas som samma ord såvida rot-morfemet inte förändrar form. Exempelvis räknas orden gammal och gamla som samma adjektiv men böjningen äldre som ett eget. Rotmorfem har tre olika traditionella definit-ioner. Den första definitionen är att det består av ett enda morfem; den andra definitionen är att det har en rik lexikal betydelse och den tredje och sista definitionen är att det fun-gerar som ett eget ord (Josefsson 2010, s. 95). Sammanställning av ord har skett i olika grader. I de semantiska fälten har det inte gjorts någon skillnad mellan homonymer vilkas betydelse inte skiljer markant. Detta beror även på att det i somliga fall är svårt att sär-skilja vad ordet har för semantisk betydelse. Exempelvis har ordet fin som i ’inte fattig’

31

sammanställts med fin som i ’vacker’. Ytterligare har talspråkliga och dialektala stav-ningar sammanställts med samma ord med den standardiserade stavningen.

I romanerna avgör pronomen om karaktärerna och deras gestaltningar räknas som manligt eller kvinnligt. Exempelvis omnämns Gud som en man i samtliga romaner och inkluderades därmed under manlig gestaltning. Detta gäller enbart vid gestaltningen av mänskliga kvinnor eller män. Likaså avgör substantiv med böjningar som anger tydlig könstillhörighet (exv. -inna, -s och -ska) inom vilken könsroll substantivet kategoriseras. När adjektiv och substantiv inte tydligt påvisar vilken könsroll de avser att gestalta inklu-deras inte dessa eftersom studien enbart avser att studera könsrollerna kvinna och man, och därmed kräver en tydligare gräns. Exempelvis inkluderas inte substantiv som gruv-arbetare vilket förekommer i Mor gifter sig även om dessa arbetare kan antas vara män eftersom Moa Martinson oftast skriver ”kvinnliga arbetare” eller ”arbeterskor” när kvin-nor avses gestaltas. Om det inte framgår i samma mening eller tidigare omnämningar inkluderas inte dessa. Vad som avslöjas efter meningen är irrelevant för föregående ge-staltning.

Adjektiviska och substantiviska namn förekommer i samtliga romaner och har på-tvingat avgränsningar eftersom de är vanligt förekommande och ofta återkommande. Be-stående adjektiviska eller substantiviska namn inkluderas enbart första gången de an-vänds. Det innebär att om en karaktär enbart omnämns med det adjektiviska eller sub-stantiviska namnet räknas detta som bestående, men när olika namn används för samma individ räknas dessa inte som bestående. Exempelvis finns en karaktär i Mor gifter sig som oftast omnämns som ”grannfrun” men tidvis även som ”grannen” och ”slampan” och därmed räknas var gång karaktären omnämns som någondera. Om en karaktär däremot omnämns med ett annat namn vid enstaka tillfällen men huvudsakligen omnämns med ett och samma namn, räknas det huvudsakliga namnet som bestående och de andra enbart som avvikelser. Dessa avvikelser inkluderas i studien men enbart första förekomsten av det huvudsakliga namnet inkluderas. Exempel på detta finns hos karaktären ”lärarinnan” i Mor gifter sig. Flera karaktärer benämns i romanen som ”lärarinnan” men bruket av det substantiviska namnet varierar. Den första lärarinnan omnämns ofta som både lärarinnan och fröken och därför inkluderas samtliga tillfällen hon omnämns. Följande lärarinna om-nämns huvudsakligen som lärarinnan och enbart vid få tillfällen som fröken, oftast i andra karaktärers yttranden, och då inkluderas enbart första tillfället karaktären omnämns som lärarinnan men samtliga gånger hon omnämns som fröken. När karaktärer namnges men omnämns med ett annat adjektiviskt eller substantiviskt namn inkluderas detta i studien. Exempelvis förekommer det i romanen Mor gifter sig ett flertal manliga karaktärer vilka omnämns som ”gubbe” trots att deras verkliga namn tillhandahålls. Dock finns ett undan-tag i romanen Doktor Glas. Trots att huvudkaraktären namnges används ett annat sub-stantiviskt namn. Karaktären omnämns som ”doktor Glas” vilket delvis är karaktärens namn. Det förekommer även förkortningar av detta namn i form av ”doktorn”. Detta namn räknas som karaktärens bestående namn och inkluderas enbart första gången det förekom-mer. Karaktären omnämns även som ”läkare” men majoriteten av dessa tillfällen är ka-raktärens egen benämning på sig själv och räknas då som avvikande.

I studiens resultatpresentation presenteras vanligast förekommande och återkom-mande adjektiv och substantiv. Adjektiven och substantiven räknas som återkommande

32

när de förekommer mellan fem och nio gånger i texten och vanligast förekommande när de förekommer tio gånger eller fler. Presentationen av vanligast förekommande och åter-kommande ord inleds med en procentuell jämförelse könsrollerna emellan. Procentsat-serna som presenteras beräknas på fördelningen av antalet ord och inte antalet förekoms-ter. Därefter jämförs förekomsten av de berörda orden könsrollerna emellan. Vid dessa jämförelser inkluderas enbart de ord som har en motsvarighet hos den andra könsrollen. Exempelvis jämförs ord som människa vilket kan förekomma hos båda könen och vid könsspecifika ord som gumma jämförs detta med motsvarande ordet gubbe. Därtill pre-senteras enbart de ord tillhörande den minst representerade könsrollen vid tabellpresen-tationerna. Det vill säga, när den ena könsrollen står för den övervägande förekomsten av en kategori presenteras enbart de ord den andra könsrollen står för. Slutligen presenteras ord tematiskt då förekomsten av enskilda ord förbises och förekomsten av olika ord pre-senteras.

I studiens diskussion har avgränsningar rörande analysens omfattning tillämpats. För att stärka analysens reliabilitet har teorierna och studierna med tydliga kvinnliga eller manliga stereotyper ställts i relation till studiens resultat. Därtill har analysen av marke-rade och omarkerade konstruktioner begränsats till de ord som omnämns i redogörelsen för den teoretiska utgångspunkten. Denna avgränsning har tillämpats eftersom antalet fö-rekommande ord i romanerna är allt för stort för att samtliga ska kunna diskuteras. Av denna anledning har enbart de ord som Melin och Parkvall omnämner analyserats.

4.3.1 Adjektiv

Bruket av adjektiv är omfattande i samtliga romaner och för att bibehålla studiens centrala fokus har avgränsningar gjorts. Dessa avgränsningar beskrivs och motiveras kortfattat nedan.

De adjektiv som inkluderats i studien har inte begränsats till adjektiv som ligger i direkt anslutning till substantivet som beskrivs. Adjektiv som beskriver vad substantivet kan bli, exempelvis ”om hon blev överkörd” inkluderas i studien eftersom författaren alltjämt gjort ett ordval som kan ha påverkats av karaktärens könsroll (Martinson 1977, s. 77). Adjektiv som substantiverats medräknas inom det semantiska fältet för adjektiv för att möjliggöra en tydligare jämförelse av förekomsten av orden. Exempel på ett sub-stantiverat adjektiv är ordet tjocke i följande mening i Mor gifter sig: ”Den tjocke klämde och klämde” (Martinson 1977, s. 248).

Adjektiv som avser att beskriva karaktärer av okänt kön eller en grupp av människor som består av människor av olika kön har inte inkluderats i studien. Detta eftersom stu-diens fokus är att studera könsrollerna kvinna och man och avstår från att undersöka öv-riga roller. Adjektiv som beskriver ordning, så som första, andra och nästa, har inte in-kluderats i studien eftersom det inte är relevant för studiens fokus. Likaså har åldersbe-skrivande adjektiv som avser att beskriva ordningen av ålder inte inkluderats, exempelvis ”äldre än farmor” (Martinson 1977, s. 50). Dock inkluderas dessa adjektiv när de används mer ospecificerat och utan beskrivning av ordning så som ”äldre damer”.

I studien inkluderas enbart enskilda ord som ingår i ordklassen adjektiv. Detta in-nebär att ordkombinationer som tillsammans bildar ett adjektiv inte inkluderas i studien.

33

Dock inkluderas adjektiven i dessa ordkombinationer i studien, även om betydelsen för-ändras utan det ackompanjerande ordet. Inte heller inkluderas adverb som ackompanjerar adjektiven.

För att förtydliggöra analysen av färger har färger som ingår inom samma färg-spektrum sammanställts till en enskild färg i resultatpresentationen. Detta innebär att fär-ger som blodröd, rödlätt och skär inkluderas inom färgen röd. Sammanställningen av färger motiveras i Dahllöfs bok Språklig betydelse:

Färgbegreppen är uppenbarligen av en speciell typ och har naturliga förhållan-den till varandra. Dessa fångas av färgernas spektrum. I detta övergår den ena nyansen i den andra i en speciell ordning. Det är ett slags naturligt faktum att mintgrönt och olivgrönt ligger nära varandra och att brandgult och marinblått ligger långt ifrån varandra. Ett naturligt färgbegrepp måste täcka in en samman-hängande del av färgspektrum.

(Dahllöf 2009, s. 59) Färgbeskrivande adjektiv som är vanligast förekommande eller återkommande har dock inkluderats i dessa tabeller som enskilda ord.

4.3.2 Substantiv

Bruket av substantiv är om än mer extensivt än adjektiv och har därmed begränsats avse-värt. För att bibehålla studiens fokus har somliga substantiv som tillhör en kategori ex-kluderats från studien, det vill säga ord som inkluderas inom en viss kategori. Substantiv inom kategorin släktskapsindikatorer (mor, far, styvfar, syster, fostermor etcetera) har inte inkluderats i studien. Trots att släktskapsindikatorer så som farbror och moster an-vänds utanför anknytningar till släktskap har dessa inte inkluderats eftersom det i många fall är svårt att avgöra vilken anknytning det gäller. Personnamn har inte inkluderats ef-tersom det är irrelevant för studiens fokus.

Endast helhetsbeskrivande substantiv har inkluderats i studien. Detta innebär att varken lemmar, så som armar och ben, eller liknande delar, så som fläckar och bölder, har inkluderats. Dock har delbeskrivande liknelser, metaforer och symboler inkluderats. Exempelvis inkluderas kavlar, vingar och harhår.

Studien har inte tagit den historiska kontexten i beaktande vid datainsamlingen. Detta innebär exempelvis att även om kvinnor inte tilläts arbeta inom ett visst yrke under den tidsperiod som romanen utspelar sig i har dessa yrkestitlar inte inkluderats i studien. Enbart pronomen har avgjort om ordet inkluderats i studien, exempelvis ”han […] en läkare med stor praktik” (Martinson 1977, s. 14).

34

5. Resultat I följande kapitel presenteras datainsamlingen utförd på de tre studerade romanerna. In-ledningsvis presenteras resultaten från romanen Doktor Glas, följt av Mor gifter sig och avslutningsvis Kejsarn av Portugallien. Under dessa presentationer presenteras inled-ningsvis den totala förekomsten av adjektiv och substantiv. Detta följs av en presentation av vanligast förekommande och återkommande adjektiv, adjektivens tematiska före-komst, vanligast förekommande och återkommande substantiv och avslutningsvis sub-stantivens tematiska förekomst. Adjektiven och substantiven räknas som återkommande när de förekommer mellan fem och nio gånger i texten och vanligast förekommande när de förekommer tio gånger eller fler.

5.1 Doktor Glas

I följande avsnitt presenteras datainsamlingen utförd på romanen Doktor Glas i form av tabeller samt förklaringar till dessa. Inledningsvis presenteras och jämförs det totala bru-ket av adjektiv och substantiv könsrollerna emellan. Därefter presenteras och jämförs vanligast förekommande och återkommande adjektiv respektive substantiv. Avslutnings-vis presenteras och jämförs de semantiska kategorierna.

I romanen förekommer totalt 457 personbeskrivande adjektiv, varav 171 (37 pro-cent) används vid kvinnliga gestaltningar och 286 (63 procent) används vid manliga. Manliga gestaltningar står därmed för den övervägande förekomsten av adjektiv med 26 procentandelar fler. (Se tabell 1.1.) Tabell 1.1 Totala antalet adjektiv

Kvinnliga karaktärer Manliga karaktärer Totalt antal 171 (37 %) 286 (63 %) 457

I romanen förekommer totalt 182 personbeskrivande substantiv, varav 56 (31 procent) används vid kvinnliga gestaltningar och 126 (69 procent) används vid manliga. Manliga gestaltningar står därmed för den övervägande förekomsten av substantiv med 38 procen-tandelar fler. (Se tabell 1.6.) Tabell 1.6 Totala antalet substantiv

Kvinnliga karaktärer Manliga karaktärer Totalt antal 56 (31 %) 126 (69 %) 182

Sammanfattningsvis står de manliga gestaltningarna för den övervägande förekomsten av både adjektiv och substantiv. Förklaringen till detta är troligtvis att kvinnliga karaktärer är underrepresenterade i romanen. För att få en mer representativ bild behöver därmed gestaltningarna studeras närmare. Under följande två rubriker presenteras samtliga adjek-tiv och substantiv med hjälp av mer specificerade tabeller.

35

5.1.1 Adjektiv

I följande avsnitt presenteras inledningsvis vanligast förekommande adjektiv, följt av återkommande, färgbeskrivande och avslutningsvis en sammanfattning av samtliga ad-jektiv. Vid presentationen av vanligast förekommande och återkommande adjektiv inleds varje presentation med en tabell med förekomsten av dessa vid gestaltningen av både kvinnor och män, följt av två separata tabeller som presenterar en jämförelse mellan kvinnliga och manliga gestaltningar.

Totalt förekommer det 7 vanligast förekommande adjektiv, varav 3 (43 procent) används vid kvinnliga gestaltningar och 4 (57 procent) används vid manliga. Manliga gestaltningar står därmed för den övervägande förekomsten av de vanligast förekom-mande adjektiven med 14 procentandelar fler. Dessa procentsatser är beräknade på för-delningen 3 respektive 4 av totalt 7, inte på antalet förekomster. (Se tabell 1.2.) Tabell 1.2 Vanligast förekommande adjektiv vid gestaltningen av kvinnor respektive män

Kvinnliga gestaltningar Manliga gestaltningar Totalt antal

1 Gammal 10 Gammal 19 2 Lilla 10 God 10 3 Ung 22 Rädd 17 4 Vacker 11 Totalt 3 (43 %) 4 (57 %) 7

Härnäst jämförs dessa ordförekomster könsrollerna emellan. De vanligast förekommande orden vid gestaltningen av den ena könsrollen har ställts i relation till förekomsten av dessa ord vid den andra könsrollen.

Av samtliga vanligast förekommande adjektiv brukade vid kvinnliga gestaltningar återfinns alla vid manliga gestaltningar. Kvinnliga gestaltningar står för den övervägande förekomsten av orden lilla och ung. Manliga gestaltningar står för den övervägande före-komsten av gammal med 66 procent. (Se tabell 1.2.1.) Tabell 1.2.1 Vanligast förekommande adjektiv vid gestaltningen av kvinnor jämfört med män

Kvinnliga gestaltningar Manliga gestaltningar Totalt antal 1 Gammal 10 (34 %) Gammal 19 (66 %) 29 2 Lilla 10 (80 %) Lilla 3 (30 %) 13 3 Ung 22 (76 %) Ung 7 (24 %) 29 Totalt 3 3

Av samtliga vanligast förekommande adjektiv brukade vid manliga gestaltningar åter-finns alla vid kvinnliga gestaltningar. Av dessa står manliga gestaltningar för den över-vägande förekomsten av samtliga ord. (Se tabell 1.2.2.)

36

Tabell 1.2.2 Vanligast förekommande adjektiv vid gestaltningen av män jämfört med kvinnor

Manliga gestaltningar Kvinnliga gestaltningar Totalt antal 1 Gammal 19 (66 %) Gammal 10 (34 %) 29 2 God 10 (67 %) God 5 (33 %) 15 3 Rädd 17 (85 %) Rädd 3 (15 %) 20 4 Vacker 11 (65 %) Vacker 6 (35 %) 17 Totalt 4 4

Sammantaget står vardera könsroll för den övervägande förekomsten av de vanligast fö-rekommande adjektiven vid gestaltningen av den berörda könsrollen. Av samtliga van-ligast förekommande adjektiv är 1 ord (gammal) vanligast förekommande hos båda köns-rollerna.

Härnäst presenteras återkommande adjektiv som förekommer i romanen. Inled-ningsvis presenteras samtliga gestaltningar och därefter följer två tabeller med jämförel-ser. Totalt förekommer det 24 återkommande adjektiv, varav 11 (46 procent) används vid kvinnliga gestaltningar och 13 (54 procent) används vid manliga. Manliga gestaltningar står därmed för den övervägande förekomsten av återkommande adjektiv med 8 procen-tandelar fler. (Se tabell 1.3.) Tabell 1.3 Återkommande adjektiv vid gestaltningen av kvinnor respektive män

Kvinnliga gestaltningar Manliga gestaltningar Totalt antal 1 Blek 6 Dum 6 2 Ensam 6 Dålig 8 3 Fri 6 Död7 4 Gift 9 Ensam 9 5 God 5 Kära 7 6 Liten 7 Liten 5 7 Ljus 5 Lugn 5 8 Lycklig 7 Sjuk 7 9 Röd 5 Tom 5 10 Stark 5 Trött 5 11 Vacker 6 Tyst 8 12 Ung 7 13 Ärelysten 7 Totalt 11 (46 %) 13 (54 %) 24

Av samtliga återkommande adjektiv brukade vid kvinnliga gestaltningar återfinns 10 vid manliga gestaltningar. Ordet röd förekommer enbart vid kvinnliga gestaltningar. Av de resterande orden står kvinnliga gestaltningar för den övervägande förekomsten av 7. Man-liga gestaltningar står för den övervägande förekomsten av de 3 orden ensam med 60 procent, god med 67 procent och vacker med 65 procent (se tabell 1.3.1).

37

Tabell 1.3.1 Återkommande adjektiv vid gestaltningen av kvinnor jämfört med män

Kvinnliga gestaltningar Manliga gestaltningar Totalt antal 1 Blek 6 (60 %) Blek 4 (40 %) 10 2 Ensam 6 (40 %) Ensam 9 (60 %) 15 3 Fri 6 (67 %) Fri 3 (33 %) 9 4 Gift 9 (90 %) Gift 1 (10 %) 10 5 God 5 (33 %) God 10 (67 %) 15 6 Liten 7 (58 %) Liten 5 (42 %) 12 7 Ljus 5 (83 %) Ljus 1 (17 %) 6 8 Lycklig 7 (78 %) Lycklig 2 (22 %) 9 9 Röd 5 (100 %) - 5 10 Stark 5 (56 %) Stark 4 (44 %) 9 11 Vacker 6 (35 %) Vacker 11 (65 %) 17 Totalt 11 10

Av samtliga återkommande adjektiv brukade vid manliga gestaltningar återfinns 9 vid kvinnliga gestaltningar. De 4 orden dålig, lugn, tom och ärelysten används enbart vid manliga gestaltningar. Av resterande ord står manliga gestaltningar för den övervägande förekomsten av 7. Kvinnliga gestaltningar står för den övervägande förekomsten av de 2 orden liten med 58 procent och ung med 76 procent. (Se tabell 1.3.2.) Tabell 1.3.2 Återkommande adjektiv vid gestaltningen av män jämfört med kvinnor

Manliga gestaltningar Kvinnliga gestaltningar Totalt antal 1 Dum 6 (86 %) Dum 1 (14 %) 7 2 Dålig 8 (100 %) - 8 3 Död 7 (78 %) Död 2 (22 %) 9 4 Ensam 9 (60 %) Ensam 6 (40 %) 15 5 Kära 7 (70 %) Kära 3 (30 %) 10 6 Liten 5 (42 %) Liten 7 (58 %) 12 7 Lugn 5 (100 %) - 5 8 Sjuk 7 (78 %) Sjuk 2 (22 %) 9 9 Tom 5 (100 %) - 5 10 Trött 5 (83 %) Trött 1 (17 %) 6 11 Tyst 8 (89 %) Tyst 1 (11 %) 9 12 Ung 7 (24 %) Ung 22 (76 %) 29 13 Ärelysten 7 (100 %) - 7 Totalt 13 9

Sammantaget står vardera könsroll för den övervägande förekomsten av de återkom-mande adjektiven vid gestaltningen av den berörda könsrollen. Av samtliga återkom-mande adjektiv är 2 ord (ensam och liten) återkommande hos båda könsrollerna.

38

Sammanfattningsvis förekommer fler vanligast förekommande och återkommande adjektiv vid manliga gestaltningar. Procentuellt står de manliga gestaltningarna för den övervägande förekomsten av de vanligast förekommande adjektiven med 57 procent och de återkommande adjektiven med 54 procent (se tabell 1.2 och 1.3).

Härnäst presenteras de färgbeskrivande adjektiv som förekommer i romanen. Totalt förekommer 45 färgbeskrivande adjektiv, varav 24 (53 procent) används vid kvinnliga gestaltningar och 21 (47 procent) används vid manliga. Kvinnliga gestaltningar står där-med för den övervägande förekomsten av färgbeskrivande adjektiv med 6 procentandelar fler. De färgbeskrivande adjektiven varierar mellan 9 olika färger när kvinnor och män gestaltas. (Se tabell 1.4.)

Av de 9 brukade färgerna förekommer färgen blå enbart vid kvinnliga gestaltningar medan färgerna grå, grön och mörk enbart förekommer vid manliga gestaltningar. Av de kvarstående 5 färgerna står kvinnliga gestaltningar för den övervägande förekomsten av ljus, röd och vit. Slutligen används färgerna brun och gul jämlikt könsrollerna emellan. (Se tabell 1.4.) Tabell 1.4 Sammanställning av färger

Färg Kvinnor Totalt kvin-nor

Män Totalt män

Totalt antal

Blå Blå 1 1 (100 %)

- - 1

Brun Brun 1 1 (50 %)

Smutsbrun 1 1 (50 %)

2

Grå - - Grå 3; Gråblandad 1; Grådaskig 1; Ljusgrå 1

6 (100 %)

6

Grön - - Grön 1 1 (100 %)

1

Gul Gul 1 1 (50 %)

Smutsgul 1 1 (50 %)

2

Ljus Blek 6; Kritblek 1; Ljus 5

12 (70 %)

Blek 4; Ljus 1 5 (30 %)

17

Mörk - - Mörk 3 3 (100 %)

3

Röd Röd 5 5 (83 %)

Gredelin 1 1 (17 %)

6

Svart - - - - Vit Vit 4 4

(57 %) Färglös 1; Marmorvit 1; Vit 1 3

(43 %) 7

To-talt

24 (53 %)

21 (47 %)

45

Härnäst presenteras samtliga adjektiv som förekommer i romanen utefter kategorierna i de semantiska fälten. Eftersom de semantiska fälten är omfattande inkluderas inte dessa i sin helhet utan en sammanfattande tabell representerar innehållet, de semantiska fälten ingår dock i bilaga 1 (tabell 1.5.1 och 1.5.2) och kan där studeras närmare. För att sam-manfatta resultaten av förekomsten av personbeskrivande adjektiv jämförs de procentu-

39

ella skillnaderna. Jämförelsen utgår ifrån de procentuella andelarna av adjektiven vid ge-staltningen av vardera könsroll. Detta innebär att procenten av en kategori som presente-ras är i relation till hur många adjektiv som förekommer vid gestaltningen av den berörda könsrollen och inte den sammanlagda förekomsten av adjektiv. Avslutningsvis presente-ras den totala förekomsten av personbeskrivande adjektiv utifrån kategorierna och den procentuella fördelningen dem emellan.

Vid både kvinnliga och manliga gestaltningar är kategorin status vanligast före-kommande, 42 procent vid kvinnliga gestaltningar och 41 procent vid manliga. Näst van-ligaste kategorin är fysiska egenskaper, 27 procent vid kvinnliga gestaltningar och 24 procent vid manliga. Därefter följer vid kvinnliga gestaltningar kategorin känslor på 13 procent och vid manliga kategorin beteende på 13 procent. Detta följs vid kvinnliga ge-staltningar av kategorin beteende på 8 procent och för manliga kategorin känslor på 10 procent. Sedan följer vid både kvinnliga och manliga gestaltningar kategorin färg på 5 procent för båda könsrollerna. Därefter följer vid kvinnliga gestaltningar kategorin ål-dersbeskrivning på 3 procent och vid manliga psykiska egenskaper på 5 procent. Detta följs vid kvinnliga gestaltningar av kategorin psykiska egenskaper på 2 procent och vid manliga åldersbeskrivning på 2 procent. Slutligen förekommer kategorin nationalitet en-bart vid kvinnliga gestaltningar och ligger på 1 procent. Kategorin smädeord förekommer inte vid vare sig kvinnlig eller manlig gestaltning. (Se tabell 1.5.) Tabell 1.5 Sammanfattning av kategorier av adjektiv vid gestaltningen av kvinnor re-spektive män

Bete-ende

Fysiska egen-skaper

Färg Käns-lor

Natio-nalitet

Psykiska egenskaper

Smädeord

Status Ålders-beskriv-ning

To-talt antal

Kvinn-liga

13 (8 %)

46 (27 %)

8 (5 %)

22 (13 %)

1 (1 %)

4 (2 %)

- 71 (42 %)

6 (3 %)

171

Man-liga

38 (13 %)

69 (24 %)

15 (5 %)

29 (10 %)

- 15 (5 %)

-

115 (41 %)

5 (2 %)

286

Totalt 51 (11 %)

115 (25 %)

23 (5 %)

51 (11 %)

1 (<1 %)

19 (4 %)

- 186 (41 %)

11 (2 %)

457

Totalt förekommer 457 personbeskrivande adjektiv i romanen. Den vanligaste kategorin av det totala bruket är status på 41 procent, följt av fysiska egenskaper på 25 procent, känslor och beteende med båda på 11 procent, färg på 5 procent, psykiska egenskaper på 4 procent, åldersbeskrivning på 2 procent, nationalitet på mindre än 1 procent och slutli-gen förekommer inga ord inom kategorin smädeord (se tabell 1.5).

5.1.2 Substantiv

I avsnittet presenteras personbeskrivande substantiv som förekommer i romanen med hjälp av tabeller och redogörelser av dessa. Inledningsvis presenteras vanligast förekom-mande substantiv, följt av återkommande och avslutningsvis presenteras en sammanfatt-ning av samtliga substantiv vid gestaltning av kvinnliga och manliga karaktärer.

Totalt förekommer det 9 vanligast förekommande substantiv, varav 4 (44 procent) används vid kvinnliga gestaltningar och 5 (56 procent) används vid manliga. Manliga

40

gestaltningar står därmed för den övervägande förekomsten av de vanligast förekom-mande substantiven med 12 procentandelar fler. (Se tabell 1.7.) Tabell 1.7 Vanligast förekommande substantiv vid gestaltningen av kvinnor respektive män

Kvinnliga gestaltningar Manliga gestaltningar Totalt antal 1 Flicka 23 Läkare 19

2 Fru 26 Man 61; Män 6 3 Hustru 14 Man (som i make) 14 4 Kvinna 52 Pastor 45 5 Präst 42 Totalt 4 (44 %) 5 (56 %) 9

Härnäst jämförs dessa vanligast förekommande substantiv könsrollerna emellan. Liksom när adjektiven presenterades ställs vanligast förekommande substantiv vid gestaltningen av den ena könsrollen i relation till förekomsten av dessa substantiv vid gestaltningen av den andra. Inledningsvis jämförs vanligast förekommande substantiv vid gestaltningen av kvinnor med förekomsten vid manliga gestaltningar och därefter det omvända.

Av samtliga vanligast förekommande substantiv brukade vid kvinnliga gestalt-ningar återfinns 3 av 4 parallella ord vid manliga gestaltningar. Motsatsen till hustru, det vill säga make, förekommer inte vid manliga gestaltningar. Kvinnliga gestaltningar står för den övervägande fördelningen av två ordpar. Manliga gestaltningar står för den över-vägande fördelningen av de parallella orden man/män och kvinna med 56 procent. (Se tabell 1.7.1.) Tabell 1.7.1 Vanligast förekommande substantiv vid gestaltningen av kvinnor jämfört med män

Kvinnliga gestaltningar Manliga gestaltningar Totalt antal 1 Flicka 23 (82 %) Pojke 5 (18 %) 28 2 Fru 26 (65 %) Man (som i make) 14 (35 %) 40 3 Hustru 14 (100 %) - 14 4 Kvinna 52 (44 %) Man 61; Män 6 (56 %) 119 Totalt 4 3

Av samtliga vanligast förekommande substantiv brukade vid manliga gestaltningar åter-finns 2 vid kvinnliga gestaltningar (se tabell 1.7.2). Vid kvinnliga gestaltningar förekom-mer enbart motsvarigheterna till orden man/män och man (som i make), det vill säga kvinna och fru. Manliga gestaltningar står för den övervägande fördelningen av de paral-lella orden man/män och kvinna med 56 procent. De manliga gestaltningarna står för den övervägande fördelningen av orden läkare, pastor och präst eftersom dessa ord eller mot-svarande ord inte förekommer vid kvinnliga gestaltningar. (Se tabell 1.7.2.)

41

Tabell 1.7.2 Vanligast förekommande substantiv vid gestaltningen av män jämfört med kvinnor

Manliga gestaltningar Kvinnliga gestaltningar Totalt antal 1 Läkare 19 (100 %) - 19 2 Man 61; Män 6 (56 %) Kvinna 52 (44 %) 119 3 Man (som i make) 14 (35 %) Fru 26 (65 %) 40 4 Pastor 45 (100 %) - 45 5 Präst 42 (100 %) - 42 Totalt 5 2

Sammantaget står vardera könsroll för den övervägande fördelningen av de vanligast fö-rekommande substantiven vid gestaltningen av den berörda könsrollen. Av samtliga van-ligast förekommande substantiv är 2 vanligast förekommande hos båda könsrollerna.

Härnäst presenteras återkommande substantiv som förekommer i romanen. Totalt förekommer det 9 återkommande substantiv, varav 2 (22 procent) används vid kvinnliga gestaltningar och 7 (78 procent) används vid manliga. Manliga gestaltningar står därmed för den övervägande förekomsten av återkommande substantiv med 56 procentandelar fler. (Se tabell 1.8.) Tabell 1.8 Återkommande substantiv vid gestaltningen av kvinnor respektive män

Kvinnliga gestaltningar Manliga gestaltningar Totalt antal 1 Dam 5 Gosse 6 2 Fröken 5 Herre 9 3 Kamrat 5 4 Män 6 5 Människa 5 6 Pojke 5 7 Vän 5 Totalt 2 (22 %) 7 (78 %) 9

Härnäst jämförs dessa återkommande substantiv könsrollerna emellan. Av samtliga åter-kommande substantiv brukade vid kvinnliga gestaltningar återfinns 1 vid manliga gestalt-ningar. Ordet fröken saknar en tydlig motsvarighet och har därmed exkluderats ifrån ta-bell 1.8.1. Manliga gestaltningar står för den övervägande fördelningen av de parallella orden herre och dam med 64 procent. (Se tabell 1.8.1.) Tabell 1.8.1 Återkommande substantiv vid gestaltningen av kvinnor jämfört med män

Kvinnliga gestaltningar Manliga gestaltningar Totalt antal 1 Dam 5 (36 %) Herre 9 (64 %) 14 Totalt 1 1

42

Av samtliga återkommande substantiv brukade vid manliga gestaltningar återfinns 3 vid kvinnliga gestaltningar. Orden kamrat och vän används inte vid kvinnliga gestaltningar. Av de resterande 3 orden står manliga gestaltningar för den övervägande fördelningen av 2 ordpar. Kvinnliga gestaltningar står för den övervägande fördelningen av de parallella orden flicka och pojke med 82 procent. (Se tabell 1.8.2.) Tabell 1.8.2 Återkommande substantiv vid gestaltningen av män jämfört med kvinnor

Manliga gestaltningar Kvinnliga gestaltningar Totalt antal 1 Herre 9 (64 %) Dam 5 (36 %) 14 2 Kamrat 5 (100 %) - 5 3 Människa 5 (83 %) Människa 1 (17 %) 6 4 Pojke 5 (18 %) Flicka 23 (82 %) 28 5 Vän 5 (100 %) - 5 Totalt 5 3

Sammantaget står manliga gestaltningar för den övervägande fördelningen av återkom-mande substantiv vid gestaltningen av både kvinnliga och manliga gestaltningar. Dock saknas 2 ord (kamrat och vän) som är återkommande vid manliga gestaltningar helt vid kvinnliga gestaltningar.

Sammanfattningsvis förekommer fler vanligast förekommande och återkommande substantiv vid manliga gestaltningar. Procentuellt står de manliga gestaltningarna för den övervägande förekomsten av de vanligast förekommande substantiven med 56 procent och de återkommande substantiven med 78 procent (se tabell 1.7 och 1.8).

Härnäst presenteras en sammanställning av samtliga substantiv som förekommer vid gestaltning av kvinnliga och manliga karaktärer (se tabell 1.9). Vid kvinnliga gestalt-ningar är den vanligaste kategorin kvinnlig benämning på 20 procent och vid manliga yrkesbeskrivning på 32 procent. Därefter följer vid kvinnlig gestaltning kategorin relat-ioner på 16 procent och vid manliga gestaltningar kategorin övrigt på 17 procent. Detta följs vid kvinnliga gestaltningar av kategorin yrkesbeskrivning på 14 procent och för man-liga kategorin smädeord på 13 procent. Sedan följer vid kvinnliga gestaltningar kategori-erna ting och övrigt på 13 procent vardera och vid manliga gestaltningar följer kategorin ting på 9 procent. Därefter följer vid kvinnlig gestaltning kategorin delbeskrivning på 11 procent och vid manlig gestaltning följer kategorierna manlig benämning och relationer på 7 procent. Detta följs sedan vid kvinnliga gestaltningar av kategorin familjeroll på 9 procent och vid manliga gestaltningar följer kategorin djur på 6 procent. Sedan följer vid kvinnliga gestaltningar kategorin smädeord på 4 procent och vid manliga kategorin kön-lös benämning på 4 procent. Därefter följer vid kvinnliga gestaltningar kategorin könlös benämning på 2 procent och vid manliga kategorin delbeskrivning på 3 procent. Slutligen förekommer vid kvinnliga gestaltningar inga ord under kategorin djur och vid manliga gestaltningar förekommer kategorin familjeroll på 1 procent. (Se tabell 1.9.)

43

Tabell 1.9 Sammanfattning av substantiven vid gestaltningen av kvinnor respektive män

Delbe-skriv-ning

Djur Fa-mil-jeroll

Kvinn-lig/man-lig be-näm-ning

Kön-lös be-näm-ning

Relat-ioner

Smäde-ord

Ting Yrkesbe-skriv-ning

Öv-rigt

To-talt an-tal

Kvinnliga

6 (11 %)

- 5 (9 %)

11 (20 %)

1 (2 %)

9 (16 %)

2 (4 %)

7 (13 %)

8 (14 %)

7 (13 %)

56

Manliga

4 (3 %)

7 (6 %)

1 (1 %)

8 (7 %)

5 (4 %)

9 (7 %)

17 (13 %)

12 (9 %)

41 (32 %)

22 (17 %)

126

To-talt

10 (5 %)

7 (4 %)

6 (3 %)

20 (11 %)

6 (3 %)

18 (10 %)

19 (10 %)

19 (10 %)

49 (27 %)

29 (16 %)

182

Totalt förekommer 182 personbeskrivande substantiv i romanen. Den vanligaste katego-rin av det totala bruket är yrkesbeskrivning på 27 procent, följt av övrigt på 16 procent, kvinnlig/manlig benämning på 11 procent, relationer, ting och smädeord på 10 procent vardera, delbeskrivning på 5 procent, djur på 4 procent och slutligen könlös benämning och familjeroll på 3 procent vardera. (Se tabell 1.9.)

44

5.2 Mor gifter sig

I följande avsnitt presenteras datainsamlingen utförd på romanen Mor gifter sig i form av tabeller och redogörelser av dessa. Inledningsvis presenteras och jämförs det totala bruket av adjektiv och substantiv könsrollerna emellan. Därefter presenteras och jämförs vanlig-ast förekommande och återkommande adjektiv respektive substantiv. Avslutningsvis pre-senteras och jämförs de semantiska kategorierna.

I romanen förekommer totalt 952 personbeskrivande adjektiv, varav 616 (65 pro-cent) används vid kvinnliga gestaltningar och 336 (36 procent) används vid manliga. Kvinnliga gestaltningar står därmed för den övervägande förekomsten av adjektiv med 29 procentandelar fler. (Se tabell 2.1.) Tabell 2.1 Totala antalet adjektiv

Kvinnliga karaktärer Manliga karaktärer Totalt antal 616 (65 %) 336 (36 %) 952

I romanen förekommer totalt 403 personbeskrivande substantiv, varav 215 (53 procent) används vid kvinnliga gestaltningar och 188 (47 procent) används vid manliga. Kvinnliga gestaltningar står därmed för den övervägande förekomsten av substantiv med 6 procen-tandelar fler. (Se tabell 2.6.) Tabell 2.6 Totala antalet substantiv

Kvinnliga karaktärer Manliga karaktärer Totalt antal 215 (53 %) 188 (47 %) 403

Sammanfattningsvis står de kvinnliga gestaltningar för den övervägande förekomsten av både adjektiv och substantiv. Förklaringen till detta är troligtvis att huvudkaraktärerna och deras umgängeskrets till största del är kvinnor. Under följande två rubriker presente-ras samtliga adjektiv och substantiv med hjälp av mer specificerade tabeller.

5.2.1 Adjektiv

I följande avsnitt presenteras inledningsvis vanligast förekommande adjektiv, följt av återkommande, färgbeskrivande och avslutningsvis en sammanfattning av samtliga ad-jektiv. Vid presentationen av vanligast förekommande och återkommande adjektiv inleds varje presentation med en tabell med förekomsten av dessa vid gestaltningen av både kvinnor och män, följt av två separata tabeller som presenterar en jämförelse mellan kvinnliga och manliga gestaltningar.

Totalt förekommer det 51 vanligast förekommande adjektiv, varav 38 (75 procent) används vid kvinnliga gestaltningar och 13 (25 procent) används vid manliga. Kvinnliga gestaltningar står därmed för den övervägande förekomsten av de vanligast förekom-mande adjektiven med 50 procentandelar fler. (Se tabell 2.2.)

45

Tabell 2.2 Vanligast förekommande adjektiv vid gestaltningen av kvinnor respektive män

Kvinnliga gestaltningar Manliga gestaltningar Totalt antal 1 Arg 30 Död 40 2 Blek 17 Elak 15 3 Gammal 36 Fin 11 4 Duktig 10 Full 19 5 Elak 13 Gammal 33 6 Ensam 38 Lilla 21 7 Fin 37 Liten 12 8 Gift 14 Riktig 8 9 Glad 32 Snäll 27 10 Hungrig 11 Stor 25 11 Klädd 12 Tjock 12 12 Knotig 14 Tyst 10 13 Ledsen 15 Vacker 17 14 Lilla 25 15 Liten 19 16 Lång 11 17 Mager 14 18 Naken 14 19 Ny 16 20 Ond 15 21 Rädd 48 22 Rätt 11 23 Röd 25 24 Rödhårig 17 25 Sjuk 24 26 Smal 16 27 Snäll 29 28 Stackars 18 29 Stor 41 30 Svart 12 31 Tjock 25 32 Tokig 8 33 Trött 27 34 Tyst 19 35 Ung 12 36 Vacker 17 37 Vaken 10 38 Vit 11 Totalt 38 (75 %) 13 (25 %) 51

46

Härnäst jämförs dessa ordförekomster könsrollerna emellan. De vanligast förekommande orden vid gestaltningen av den ena könsrollen ställs i relation till förekomsten av dessa ord vid den andra könsrollen.

Av samtliga vanligast förekommande adjektiv brukade vid kvinnliga gestaltningar återfinns 32 vid manliga gestaltningar. De 6 orden hungrig, knotig, ledsen, naken, rätt och rödhårig används enbart vid kvinnliga gestaltningar. Kvinnliga gestaltningar står för den övervägande förekomsten av 31 ord. Manliga gestaltningar står för den övervägande förekomsten av ordet elak med 54 procent. Resterande ordet vacker används jämlikt köns-rollerna emellan. (Se tabell 2.2.1.) Tabell 2.2.1 Vanligast förekommande adjektiv vid gestaltningen av kvinnor jämfört med män

Kvinnliga gestaltningar Manliga gestaltningar Totalt antal 1 Arg 30 (83 %) Arg 6 (17 %) 36 2 Blek 17 (85 %) Blek 3 (15 %) 20 3 Duktig 10 (83 %) Duktig 2 (17 %) 12 4 Elak 13 (46 %) Elak 15 (54 %) 28 5 Ensam 38 (93 %) Ensam 3 (7 %) 41 6 Fin 37 (77 %) Fin 11 (23 %) 48 7 Gammal 36 (52 %) Gammal 33 (48 %) 69 8 Gift 14 (78 %) Gift 4 (22 %) 18 9 Glad 32 (94 %) Glad 2 (6 %) 34 10 Hungrig 11 (100 %) - 11 11 Klädd 12 (75 %) Klädd 4 (25 %) 16 12 Knotig 14 (100 %) - 14 13 Ledsen 15 (100 %) - 15 14 Lilla 25 (54 %) Lilla 21 (46 %) 46 15 Liten 19 (61 %) Liten 12 (39 %) 31 16 Lång 11 (55 %) Lång 9 (45 %) 20 17 Mager 14 (82 %) Mager 3 (18 %) 17 18 Naken 14 (100 %) - 14 19 Ny 16 (80 %) Ny 4 (20 %) 20 20 Ond 15 (94 %) Ond 1 (6 %) 16 21 Rädd 48 (87 %) Rädd 7 (13 %) 55 22 Rätt 11 (100 %) - 11 23 Röd 25 (96 %) Röd 1 (4 %) 26 24 Rödhårig 17 (100 %) - 17 25 Sjuk 24 (86 %) Sjuk 4 (14 %) 28 26 Smal 16 (89 %) Smal 2 (11 %) 18 27 Snäll 29 (52 %) Snäll 27 (48 %) 56 28 Stackars 18 (75 %) Stackars 6 (25 %) 24 29 Stor 41 (62 %) Stor 25 (38 %) 66 30 Svart 12 (67 %) Svart 6 (33 %) 18

47

31 Tjock 25 (68 %) Tjock 12 (32 %) 37 32 Tokig 8 (67 %) Tokig 4 (33 %) 12 33 Trött 27 (87 %) Trött 4 (13 %) 31 34 Tyst 19 (66 %) Tyst 10 (34 %) 29 35 Ung 12 (86 %) Ung 2 (14 %) 14 36 Vacker 17 (50 %) Vacker 17 (50 %) 34 37 Vaken 10 (91 %) Vaken 1 (9 %) 11 38 Vit 11 (69 %) Vit 5 (31 %) 16 38 32

Av samtliga vanligast förekommande adjektiv brukade vid manliga gestaltningar åter-finns alla vid kvinnliga gestaltningar. Kvinnliga gestaltningar står för den övervägande förekomsten av 8 ord. Manliga gestaltningar står för den övervägande förekomsten av de resterande 4 orden död med 82 procent, elak med 54 procent, full med 91 procent och riktig med 57 procent. (Se tabell 2.2.2.) Tabell 2.2.2 Vanligast förekommande adjektiv vid gestaltningen av män jämfört med kvinnor

Manliga gestaltningar Kvinnliga gestaltningar Totalt antal 1 Död 40 (82 %) Död 9 (18 %) 49 2 Elak 15 (54 %) Elak 13(46 %) 28 3 Fin 11 (23 %) Fin 37 (77 %) 48 4 Full 19 (91 %) Full 2 (9 %) 21 5 Gammal 33 (48 %) Gammal 36 (52 %) 69 6 Lilla 21 (46 %) Lilla 25 (54 %) 46 7 Liten 12 (39 %) Liten 19 (61 %) 31 8 Riktig 8 (57 %) Riktig 6 (43 %) 14 9 Snäll 27 (48 %) Snäll 29 (52 %) 56 10 Stor 25 (38 %) Stor 41 (62 %) 66 11 Tjock 12 (32 %) Tjock 25 (68 %) 37 12 Tyst 10 (35 %) Tyst 19 (65 %) 29 13 Vacker 17 (50 %) Vacker 17 (50 %) 34 13 13

Sammantaget står kvinnliga gestaltningar för den övervägande förekomsten av de vanlig-ast förekommande adjektiven vid gestaltningen av de båda könsrollerna. Av samtliga vanligast förekommande adjektiv är 10 ord (elak, fin, gammal, lilla, liten, snäll, stor, tjock, tyst och vacker) vanligast förekommande hos båda könsrollerna.

Härnäst presenteras de återkommande orden som förekommer i romanen. Totalt förekommer det 62 återkommande adjektiv, varav 48 (77 procent) används vid kvinnliga gestaltningar och 14 (23 procent) används vid manliga. Kvinnliga gestaltningar står där-med för den övervägande förekomsten av återkommande adjektiv med 54 procentandelar fler. (Se tabell 2.3.)

48

Tabell 2.3 Återkommande adjektiv vid gestaltningen av kvinnor respektive män

Kvinnliga gestaltningar Manliga gestaltningar Totalt antal 1 Allvarlig 7 Arg 6 2 Bar 7 Bra 6 3 Barfota 5 Drucken 8 4 Bekant 6 Ful 7 5 Blodröd 5 Galen 8 6 Blyg 5 Krokig 9 7 Bra 6 Lik 5 8 Bred 8 Lång 9 9 Brun 5 Nykter 5 10 Bättre 5 Rädd 7 11 Dan 7 Stackars 6 12 Djävla 5 Sträng 5 13 Dum 5 Svart 6 14 Död 9 Vit 8 15 Fattig 6 16 God 5 17 Inte glad 8 18 Inte rädd 6 19 Intresserad 8 20 Ivrig 7 21 Kall 5 22 Klarvaken 5 23 Konstig 5 24 Lik 6 25 Ljus 7 26 Lugn 5 27 Nyfiken 5 28 Otäck 5 29 Ordentlig 5 30 Orolig 5 31 Oäkta 8 32 Rar 8 33 Ren 7 34 Riktig 6 35 Rödgråten 5 36 Slät 5 37 Smutsig 9 38 Stel 5 39 Stilig 5 40 Sträng 6 41 Sårig 8

49

42 Underlig 6 43 Upplivad 7 44 Upprörd 7 45 Van 7 46 Våt 5 47 Äldre 5 48 Ängslig 5 48 (77 %) 14 (23 %) 62

Av samtliga återkommande adjektiv brukade vid kvinnliga gestaltningar återfinns 27 ord vid manliga gestaltningar. De 20 orden bar, bekant, blodröd, blyg, inte glad, inte rädd, ivrig, kall, klarvaken, konstig, lugn, nyfiken, orolig, oäkta, rödgråten, slät, stel, sårig, upplivad, upprörd och ängslig förekommer enbart vid kvinnliga gestaltningar. Av de res-terande orden står kvinnliga gestaltningar för den övervägande förekomsten av 24 ord. Manliga gestaltningar står för den övervägande förekomsten av de 3 orden bra med 58 procent, död med 82 procent och ordet riktig med 57 procent. (Se tabell 2.3.1.) Tabell 2.3.1 Återkommande adjektiv vid gestaltningen av kvinnor jämfört med män

Kvinnliga gestaltningar Manliga gestaltningar Totalt antal 1 Allvarlig 7 (88 %) Allvarlig 1 (13 %) 8 2 Bar 7 (100 %) - 7 3 Barfota 5 (63 %) Barfota 3 (38 %) 8 4 Bekant 6 (100 %) - 6 5 Blodröd 5 (100 %) - 5 6 Blyg 5 (100 %) - 5 7 Bra 6 (46 %) Bra 7 (58 %) 13 8 Bred 8 (67 %) Bred 4 (33 %) 12 9 Brun 5 (63 %) Brun 3 (36 %) 8 10 Bättre 5 (83 %) Bättre 1 (17 %) 6 11 Dan 7 (88 %) Dan 1 (13 %) 8 12 Djävla 5 (83 %) Djävla 1 (17 %) 6 13 Dum 5 (83 %) Dum 1 (17 %) 6 14 Död 9 (18 %) Död 40 (82 %) 49 15 Fattig 6 (86 %) Fattig 1 (14 %) 7 16 God 5 (71 %) God 2 (29 %) 7 17 Inte glad 8 (100 %) - 6 18 Inte rädd 6 (100 %) - 8 19 Intresserad 8 (89 %) Intresserad 1 (11 %) 9 20 Ivrig 7 (100 %) - 7 21 Kall 5 (100 %) - 5 22 Klarvaken 5 (100 %) - 5 23 Konstig 5 (100 %) - 5 24 Lik 6 (55 %) Lik 5 (45 %) 11

50

25 Ljus 7 (88 %) Ljus 1 (13 %) 8 26 Lugn 5 (100 %) - 5 27 Nyfiken 5 (100 %) - 5 28 Otäck 5 (56 %) Otäck 4 (44 %) 9 29 Ordentlig 5 (63 %) Ordentlig 3 (38 %) 8 30 Orolig 5 (100 %) - 5 31 Oäkta 8 (100 %) - 8 32 Rar 8 (73 %) Rar 3 (27 %) 11 33 Ren 7 (88 %) Ren 1 (13 %) 8 34 Riktig 6 (43 %) Riktig 8 (57 %) 14 35 Rödgråten 5 (100 %) - 5 36 Slät 5 (100 %) - 5 37 Smutsig 9 (90 %) Smutsig 1 (10 %) 10 38 Stel 5 (100 %) - 5 39 Stilig 5 (56 %) Stilig 4 (44 %) 9 40 Sträng 6 (55 %) Sträng 5 (45 %) 11 41 Sårig 8 (100 %) - 8 42 Underlig 6 (86 %) Underlig 1 (14 %) 7 43 Upplivad 7 (100 %) - 7 44 Upprörd 7 (100 %) - 7 45 Van 7 (70 %) Van 3 (30 %) 10 46 Våt 5 (83 %) Våt 1 (17 %) 6 47 Äldre 5 (83 %) Äldre 1 (17 %) 6 48 Ängslig 5 (100 %) - 5 48 27

Av samtliga återkommande adjektiven brukade vid manliga gestaltningar återfinns 11 ord vid kvinnliga gestaltningar. Ordet drucken används enbart vid manliga gestaltningar. Av resterande ord står kvinnliga gestaltningar för den övervägande förekomsten av 8 ord. Manliga gestaltningar för den övervägande förekomsten av de 3 orden galen med 67 pro-cent, krokig med 82 procent och nykter med 71 procent. (Se tabell 2.3.2.) Tabell 2.3.2 Återkommande adjektiv vid gestaltningen av män jämfört med kvinnor

Manliga gestaltningar Kvinnliga gestaltningar Totalt antal 1 Arg 6 (17 %) Arg 30 (83 %) 36 2 Drucken 8 (100 %) - 8 3 Galen 8 (67 %) Galen 4 (33 %) 12 4 Krokig 9 (82 %) Krokig 2 (18 %) 11 5 Lik 5 (45 %) Lik 6 (55 %) 11 6 Lång 9 (45 %) Lång 11 (55 %) 20 7 Nykter 5 (71 %) Nykter 2 (29 %) 7 8 Rädd 7 (13 %) Rädd 48 (87 %) 55 9 Stackars 6 (25 %) Stackars 18 (75 %) 24

51

10 Sträng 5 (45 %) Sträng 6 (54 %) 11 11 Svart 6 (34 %) Svart 12 (66 %) 18 12 Vit 8 (36 %) Vit 14 (64 %) 22 12 11

Sammantaget står kvinnliga gestaltningar för den övervägande förekomsten av de åter-kommande adjektiven vid gestaltningen av de båda könsrollerna. Av samtliga återkom-mande adjektiv är 2 ord (lik och sträng) återkommande hos båda könsrollerna.

Sammanfattningsvis förekommer fler vanligast förekommande och återkommande adjektiv vid kvinnliga gestaltningar. Procentuellt står de kvinnliga gestaltningarna för den övervägande förekomsten av de vanligast förekommande adjektiven med 75 procent och de återkommande med 77 procent (se tabell 2.2 och 2.3).

Härnäst presenteras de färgbeskrivande adjektiven som förekommer i romanen. To-talt förekommer 161 färgbeskrivande adjektiv, varav 115 (71 procent) används vid kvinn-liga gestaltningar och 46 (29 procent) används vid manliga. Kvinnliga gestaltningar står därmed för den övervägande förekomsten av färgbeskrivande adjektiv med 42 procent-andelar. De färgbeskrivande adjektiven varierar mellan 9 olika färger när både kvinnor och män gestaltas. (Se tabell 2.4.)

Av de 9 brukade färgerna återfinns alla vid både kvinnliga och manliga gestalt-ningar. Kvinnliga gestaltningar står för den övervägande förekomsten av färgerna brun, grå, ljus, röd, svart och vit. Manliga gestaltningar står för den övervägande förekomsten av färgen blå. De kvarstående färgerna gul och mörk används jämlikt könsrollerna emel-lan. (Se tabell 2.4.) Tabell 2.4 Sammanställning av färger

Färg Kvinnor Totalt kvinnor

Män Totalt Män

Totalt antal

Blå Blå 2 2 (33 %)

Blå 4 4 (67 %)

6

Brun Brun 5; Mörkbrun 1 6 (67 %)

Brun 3 3 (33 %)

9

Grå Grå 4; Gråblek 1; Gråsprängd 1 6 (67 %)

Grå 3 3 (33 %)

9

Gul Gul 2; Gulblekt 1 3 (50 %)

Gul 1; Gulblek 2 3 (50 %)

6

Ljus Blek 17; Likblek 2; Ljus 7 26 (79 %)

Blek 3; Blond 2; Likblek 1; Ljus 1 7 (21 %)

33

Mörk Mörk 4 4 (50 %)

Mörk 4 4 (50 %)

8

Röd Blodröd 5; Eldröd 2; Mörkröd 1; Ro-sig 1; Röd 25; Rödlätt 1; Rött 2; Skär 1

38 (86 %)

Eldröd 1; Rosig 1; Röd 1; Röd-aktig 1; Rödkantade 1; Rödstrim-mig 1

6 (14 %)

44

Svart Svart 12 12 (60 %)

Kolsvart 2; Svart 6 8 (40 %)

20

Vit Snövit 3; Vit 14; Vitgrå 1 18 (69 %)

Vit 8 8 (31 %)

26

9 115 (71 %)

9 46 (29 %)

161

52

Härnäst presenteras samtliga adjektiv som förekommer i romanen utefter kategorierna i de semantiska fälten. Eftersom de semantiska fälten är omfattande inkluderas inte dessa i sin helhet utan en sammanfattande tabell representerar innehållet, de semantiska fälten ingår dock i bilaga 2 (tabell 2.5.1 och 2.5.2) och kan där studeras närmare. Vid både kvinnliga och manliga gestaltningar är kategorin status vanligast förekommande, 33 pro-cent vid kvinnliga och 36 vid manliga. Näst vanligaste kategorin är fysiska egenskaper, 25 procent vid kvinnliga gestaltningar och 26 procent vid manliga. Därefter följer vid kvinnliga gestaltningar av kategorin känslor på 15 procent och vid manliga kategorin be-teende på 15 procent. Detta följs vid kvinnliga gestaltningar av kategorin beteende på 13 procent och vid manliga kategorin känslor på 8 procent. Sedan följer vid kvinnliga ge-staltningar kategorin psykiska egenskaper på 8 procent och vid manliga kategorin färg på 6 procent. Därefter följer vid kvinnliga gestaltningar kategorin färg på 4 procent och vid manliga kategorin psykiska egenskaper på 5 procent. Detta följs vid både kvinnliga och manliga gestaltningar av kategorin åldersbeskrivning där båda ligger på 1 procent. Slut-ligen följer kategorierna nationalitet och smädeord vid kvinnliga gestaltningar på under 1 procent och vid manliga på 1 procent. (Se tabell 2.5.) Tabell 2.5 Sammanfattning av kategorier av adjektiv vid gestaltningen av kvinnor re-spektive män

Bete-ende

Fysiska egen-skaper

Färg Käns-lor

Nat-ionalitet

Psy-kiska egen-skaper

Smäde-ord

Status Ålders-be-skriv-ning

Totalt antal

Kvinn-liga

78 (13 %)

157 (25 %)

25 (4 %)

93 (15 %)

1 (<1 %)

47 (8 %)

3 (<1 %)

203 (33 %)

9 (1 %)

616

Man-liga

52 (15 %)

89 (26 %)

19 (6 %)

27 (8 %)

2 (1 %)

17 (5 %)

4 (1 %)

121 (36 %)

5 (1 %)

336

130 (14 %)

246 (26 %)

44 (5 %)

120 (13 %)

3 (<1 %)

64 (7 %)

7 (1 %)

324 (34 %)

14 (1 %)

952

Totalt förekommer 952 personbeskrivande adjektiv i romanen. Den vanligaste kategorin av det totala bruket är status på 34 procent, följt av fysiska egenskaper på 26 procent, beteende på 14 procent, känslor på 13 procent, psykiska egenskaper på 7 procent, färg på 5 procent, åldersbeskrivning på 1 procent, smädeord på 1 procent och slutligen nat-ionalitet på mindre än 1 procent (se tabell 2.5).

5.2.2 Substantiv

Härnäst presenteras personbeskrivande substantiv som förekommer i romanen med hjälp av tabeller och redogörelser av dessa. Inledningsvis presenteras vanligast förekommande substantiv, följt av återkommande och avslutningsvis presenteras en sammanfattning av samtliga personbeskrivande substantiv.

Totalt förekommer det 30 vanligast förekommande substantiv, varav 16 (53 pro-cent) används vid kvinnliga gestaltningar och 14 (47 procent) används vid manliga. Kvinnliga gestaltningar står därmed för den övervägande förekomsten av de vanligast förekommande substantiven med 6 procentandelar fler. (Se tabell 2.7.)

53

Tabell 2.7 Vanligast förekommande substantiv vid gestaltningen av kvinnor respektive män

Kvinnliga gestaltningar Manliga gestaltningar Totalt antal 1 Barnunge 14 Bonde 12 2 Bonddotter 13 Dräng 13 3 Flicka 100 Gubbe 82 4 Fru 52 Herre 12 5 Fruntimmer 13 Karl 61 6 Fröken 57 Man 96 7 Grannfru 51 Man (som i make) 24 8 Granne 14 Män 24 9 Gumma 69 Pojke 89 10 Hustru 33 Spinnmästaren 10 11 Kvinna 63 Unge 23 12 Käring 27 Vän 10 13 Lärarinna 31 Åkardräng 12 14 Människa 16 Åkare 11 15 Tant 13 16 Unge 29 16 (53 %) 14 (47 %) 30

Härnäst jämförs dessa vanligast förekommande substantiv könsrollerna emellan. Av samtliga vanligast förekommande substantiv brukade vid kvinnliga gestaltningar åter-finns 11 vid manliga gestaltningar. De 3 orden bonddotter, fröken och tant saknar tydliga motsvarigheter och har därmed exkluderats ifrån tabell 2.7.1. Ytterligare har orden grann-fru och granne sammanställts till samma ord i jämförelsen. Detta eftersom motsvarig-heten till grannfru är granne vid manliga gestaltningar. Motsvarigheten till lärarinna, det vill säga lärare, förekommer inte vid manliga gestaltningar. Kvinnliga gestaltningar står för den övervägande fördelningen av 8 ordpar. Manliga gestaltningar står för den övervä-gande fördelningen av de resterande 3 ordparen karl och fruntimmer med 82 procent, gubbe och gumma med 54 procent och man/män och kvinna med 66 procent. (Se tabell 2.7.1.) Tabell 2.7.1 Vanligast förekommande substantiv vid gestaltningen av kvinnor jämfört med män

Kvinnliga gestaltningar Manliga gestaltningar Totalt antal 1 Barnunge 14 (88 %) Barnunge 2 (13 %) 16 2 Flicka 100 (53 %) Pojke 89 (47 %) 189 3 Fru 52 (68 %) Man (som i make) 24 (32 %) 76 4 Fruntimmer 13 (18 %) Karl 61 (82 %) 74 5 Grannfru 51; Granne 14 (98 %) Granne 1 (2 %) 66 6 Gumma 69 (47 %) Gubbe 82 (54 %) 151

54

7 Hustru 33 (97 %) Make 1 (3 %) 34 8 Kvinna 63 (34 %) Man 96; Män 24 (66 %) 183 9 Käring 27 (96 %) Mansfolk 1 (4 %) 28 10 Lärarinna 31 (100 %) - 31 11 Människa 16 (70 %) Människa 7 (30 %) 23 12 Unge 29 (56 %) Unge 23 (44 %) 52 12 11

Av samtliga vanligast förekommande substantiv brukade vid manliga gestaltningar åter-finns alla vid kvinnliga gestaltningar. Manliga gestaltningar står för den övervägande för-delningen av 7 ordpar och kvinnliga gestaltningar står för den övervägande fördelningen av ordet unge med 56 procent och de 2 ordparen fru och man (som i make) med 68 procent och flicka och pojke med 53 procent (se tabell 2.7.2). Tabell 2.7.2 Vanligast förekommande substantiv vid gestaltningen av män jämfört med kvinnor

Manliga gestaltningar Kvinnliga gestaltningar Totalt antal 1 Bonde 12 (71 %) Bondmora 5 (29 %) 17 2 Dräng 13 (87 %) Piga 2 (13 %) 15 3 Gubbe 82 (54 %) Gumma 69 (47 %) 151 4 Herre 12 (86 %) Dam 2 (14 %) 14 5 Karl 61 (82 %) Fruntimmer 13 (18 %) 74 6 Man 96; Män 24 (66 %) Kvinna 63 (34 %) 183 7 Man (som i make) 24 (32 %) Fru 52 (68 %) 76 8 Pojke 89 (47 %) Flicka 100 (53 %) 189 9 Unge 23 (44 %) Unge 29 (56 %) 52 10 Vän 10 (67 %) Vän 5 (33 %) 15 10 10

Sammantaget står vardera könsroll för den övervägande förekomsten av de vanligast fö-rekommande substantiven vid gestaltningen av den berörda könsrollen. Av samtliga van-ligast förekommande substantiv är 7 ord vanligast förekommande hos båda könsrollerna.

Härnäst presenteras återkommande substantiv som förekommer i romanen. Totalt förekommer det 18 återkommande substantiv, varav 12 (67 procent) används vid kvinn-liga gestaltningar och 6 (33 procent) används vid manliga. Kvinnliga gestaltningar står därmed för den övervägande förekomsten av återkommande substantiv med 34 procent-andelar. (Se tabell 2.8.)

55

Tabell 2.8 Återkommande substantiv vid gestaltningen av kvinnor respektive män

Kvinnliga gestaltningar Manliga gestaltningar Totalt antal 1 Barnmorskan 5 Gris 5 2 Bondmora 5 Knöl 7 3 Bondhustru 5 Kung 9 4 Fabriksarbeterska 6 Lik 5 5 Fröken 8 Människa 7 6 Gud 5 Präst 6 7 Madam 6 8 Prinsessa 5 9 Sköka 9 10 Spåkvinna 7 11 Vän 5 12 Änka 5 12 (67 %) 6 (33 %) 18

Härnäst jämförs dessa återkommande substantiv könsrollerna emellan. Av samtliga åter-kommande substantiv brukade vid kvinnliga gestaltningar återfinns 6 ord vid manliga gestaltningar. Orden barnmorska och fröken saknar tydliga motsvarigheter och har där-med exkluderats ifrån tabell 2.8.1. Orden bondmora och bondhustru har sammanställts och ställts i relation till manliga motsvarigheten bonde. Motsvarigheterna till orden fa-briksarbeterska och änka, det vill säga fabriksarbetare och änkling, förekommer inte vid manliga gestaltningar. Av resterande 5 ordpar står kvinnliga gestaltningar för den över-vägande fördelningen av 4 av dessa. Manliga gestaltningar står för den övervägande för-delningen av ordparet bonde och bondmora/bondhustru med 55 procent och ordet vän med 67 procent. (Se tabell 2.8.1.) Tabell 2.8.1 Återkommande Substantiv vid gestaltningen av kvinnor jämfört med män

Kvinnliga gestaltningar Manliga gestaltningar Totalt antal 1 Bondmora 5; Bondhustru 5 (45 %) Bonde 12 (55 %) 22 2 Fabriksarbeterska 6 (100 %) - 6 3 Gud 5 (83 %) Gud 1 (17 %) 6 4 Madam 6 (86 %) Herreman 1 (14 %) 7 5 Prinsessa 5 (56 %) Prins 4 (44 %) 9 6 Spåkvinna 7 (78 %) Siare 2 (22 %) 9 7 Vän 5 (33 %) Vän 10 (67 %) 15 8 Änka 5 (100 %) - 5 8 6

Av samtliga återkommande substantiv brukade vid manliga gestaltningar återfinns 4 ord vid kvinnliga gestaltningar. Orden knöl och lik används inte vid kvinnliga gestaltningar.

56

Manliga gestaltningar står för den övervägande fördelningen av 3 ordpar. Kvinnliga ge-staltningar står för den övervägande förekomsten av ordet människa med 70 procent. (Se tabell 2.8.2.) Tabell 2.8.2 Återkommande substantiv vid gestaltningen av män jämfört med kvinnor

Manliga gestaltningar Kvinnliga gestaltningar Totalt antal 1 Gris 5 (83 %) Gris 1 (17 %) 6 2 Knöl 7 (100 %) - 7 3 Kung 9 (90 %) Drottning 1 (10 %) 10 4 Lik 5 (100 %) - 5 5 Människa 7 (30 %) Människa 16 (70 %) 23 6 Präst 6 (67 %) Prostinna 3 (33 %) 9 6 4

Sammantaget står vardera könsroll för den övervägande fördelningen av de vanligast fö-rekommande substantiven vid gestaltningen av den berörda könsrollen. Dock saknas ett flertal ord som är återkommande vid den berörda könsrollen helt vid gestaltningen av den andra könsrollen.

Sammanfattningsvis förekommer fler vanligast förekommande och återkommande substantiv vid kvinnliga gestaltningar. Procentuellt står de kvinnliga gestaltningarna för den övervägande förekomsten av de vanligast förekommande substantiven med 53 pro-cent och de återkommande substantiven med 67 procent (se tabell 2.7 och 2.8).

Härnäst presenteras en sammanställning av samtliga substantiv brukade vid gestalt-ning av kvinnliga och manliga karaktärer. Av samtliga kategorier är yrkesbeskrivning den vanligaste kategorin vid både kvinnliga och manliga gestaltningar, 21 procent vid kvinn-liga och 35 procent vid manliga. Därefter följer vid kvinnlig gestaltning kategorierna ting och smädeord på 17 procent vardera och vid manliga gestaltningar kategorin smädeord på 20 procent. Detta följs vid kvinnliga gestaltningar av kategorin familjeroll på 12 pro-cent och för manliga kategorin övrigt på 14 procent. Sedan följer vid kvinnliga gestalt-ningar kategorin övrigt på 9 procent och vid manliga gestaltningar följer kategorin ting på 10 procent. Därefter följer vid kvinnlig gestaltning kategorin djur på 7 procent och vid manlig gestaltning följer kategorin manlig benämning på 6 procent. Detta följs sedan vid kvinnliga gestaltningar av kategorin kvinnlig benämning på 6 procent och vid manliga gestaltningar följer kategorin djur på 5 procent. Sedan följer vid kvinnliga gestaltningar kategorierna relationer och könlös benämning på 4 procent vardera och vid manliga ka-tegorierna relationer, könlös benämning och familjeroll på 3 procent vardera. Slutligen följer vid både kvinnliga och manliga gestaltningar kategorin delbeskrivning, båda ligger på 2 procent. (Se tabell 2.9.)

57

Tabell 2.9 Sammanfattning av substantiven vid gestaltningen av kvinnor respektive män

Delbe-skriv-ning

Djur Familje-roll

Kvinn-lig/manlig be-näm-ning

Kön-lös be-näm-ning

Relat-ioner

Smädeord

Ting Yrkes-be-skriv-ning

Övrigt To-talt an-tal

Kvinnliga

5 (2 %)

16 (7 %)

26 (12 %)

13 (6 %)

9 (4 %)

9 (4 %)

36 (17 %)

36 (17 %)

45 (21 %)

20 (9 %)

215

Manliga

3 (2 %)

10 (5 %)

6 (3 %)

11 (6 %)

5 (3 %)

6 (3 %)

38 (20 %)

18 (10 %)

65 (35 %)

26 (14 %)

188

8 (2 %)

26 (6 %)

32 (8 %)

24 (6 %)

14 (3 %)

15 (4 %)

74 (18 %)

54 (13 %)

110 (27 %)

46 (11 %)

403

Totalt förekommer 403 personbeskrivande substantiv i romanen. Den vanligaste katego-rin av det totala bruket är yrkesbeskrivning på 27 procent, följt av smädeord på 18 procent, ting på 13 procent, övrigt på 11 procent, familjeroll på 8 procent, djur och kvinnlig/manlig benämning på 6 procent vardera, relationer på 4 procent, könlös benämning på 3 procent och slutligen delbeskrivning på 2 procent. (Se tabell 2.9.)

58

5.3 Kejsarn av Portugallien

I följande avsnitt presenteras datainsamlingen utförd på romanen Kejsarn av Portugallien i form av tabeller och redogörelser av dessa. Inledningsvis presenteras och jämförs det totala bruket av adjektiv och substantiv könsrollerna emellan. Därefter presenteras och jämförs vanligast förekommande och återkommande adjektiv och substantiv. Avslut-ningsvis presenteras och jämförs de semantiska kategorierna.

I romanen förekommer totalt 544 personbeskrivande adjektiv, varav 197 (36 pro-cent) används vid kvinnliga gestaltningar och 347 (64 procent) används vid manliga. Manliga gestaltningar står därmed för den övervägande förekomsten av adjektiv med 28 procentandelar fler. (Se tabell 3.1.) Tabell 3.1 Totala antalet adjektiv

Kvinnliga karaktärer Manliga karaktärer Totalt antal 197 (36 %) 347 (64 %) 544

I romanen förekommer totalt 160 personbeskrivande substantiv, varav 65 (41 procent) används vid kvinnliga gestaltningar och 95 (59 procent) används vid manliga. Manliga gestaltningar står därmed för den övervägande förekomsten av substantiv med 18 procen-tandelar fler. (Se tabell 3.6.) Tabell 3.6 Totala antalet substantiv

Kvinnliga karaktärer Manliga karaktärer Totalt antal 65 (41 %) 95 (59 %) 160

Sammanfattningsvis står de manliga gestaltningar för den övervägande förekomsten av både adjektiv och substantiv. Förklaringen till detta är troligtvis att huvudkaraktären och övervägande delen av bikaraktärerna är män. Under följande två rubriker presenteras samtliga adjektiv och substantiv med hjälp av mer specificerade tabeller.

5.3.1 Adjektiv

I följande avsnitt presenteras inledningsvis vanligast förekommande adjektiv, följt av återkommande, färgbeskrivande och avslutningsvis en sammanfattning av samtliga ad-jektiv. Vid presentationen av vanligast förekommande och återkommande adjektiv inleds varje presentation med en tabell med förekomsten av dessa vid gestaltningen av både kvinnor och män, följt av två separata tabeller som presenterar en jämförelse mellan kvinnliga och manliga gestaltningar.

Totalt förekommer det 12 vanligast förekommande adjektiv, varav 5 (42 procent) används vid kvinnliga gestaltningar och 7 (58 procent) används vid manliga. Manliga gestaltningar står därmed för den övervägande förekomsten av de vanligast förekom-mande adjektiven med 16 procentandelar fler. (Se tabell 3.2.)

59

Tabell 3.2 Vanligast förekommande adjektiv vid gestaltningen av kvinnor respektive män

Kvinnliga gestaltningar Manliga gestaltningar Totalt antal 1 Gammal 31 Död 12 2 Glad 14 Gammal 50 3 Lilla 104 Glad 25 4 Rädd 14 God 11 5 Ung 17 Snäll 20 6 Säker 10 7 Tyst 10 Totalt 5 (42 %) 7 (58 %) 12

Härnäst jämförs dessa ordförekomster könsrollerna emellan. De vanligast förekommande orden vid gestaltningen av den ena könsrollen ställs i relation till förekomsten av dessa ord vid den andra könsrollen.

Av samtliga vanligast förekommande adjektiv brukade vid kvinnliga gestaltningar återfinns alla vid manliga gestaltningar. Kvinnliga gestaltningar står för den övervägande förekomsten av 3 ord. Manliga gestaltningar står för den övervägande förekomsten av de 2 orden gammal med 62 procent och glad med 64 procent. (Se tabell 3.2.1.) Tabell 3.2.1 Vanligast förekommande adjektiv vid gestaltningen av kvinnor jämfört med män

Kvinnliga gestaltningar Manliga gestaltningar Totalt antal 1 Gammal 31 (38 %) Gammal 50 (62 %) 81 2 Glad 14 (36 %) Glad 25 (64 %) 39 3 Lilla 104 (97 %) Lilla 3 (3 %) 107 4 Rädd 14 (78 %) Rädd 4 (22 %) 18 5 Ung 17 (65 %) Ung 9 (35 %) 26 Totalt 5 5

Av samtliga vanligast förekommande adjektiv brukade vid manliga gestaltningar åter-finns 6 ord vid kvinnliga gestaltningar. Ordet säker förekommer inte vid kvinnliga ge-staltningar. Manliga gestaltningar står för den övervägande förekomsten av samtliga ord. (Se tabell 3.2.2.)

Tabell 3.2.2 Vanligast förekommande adjektiv vid gestaltningen av män jämfört med kvinnor

Manliga gestaltningar Kvinnliga gestaltningar Totalt antal 1 Död 12 (86 %) Död 2 (14 %) 14 2 Gammal 50 (62 %) Gammal 31 (38 %) 81 3 Glad 25 (64 %) Glad 14 (36 %) 39

60

4 God 11 (69 %) God 5 (31 %) 16 5 Snäll 20 (71 %) Snäll 8 (29 %) 28 6 Säker 10 (100 %) - 10 7 Tyst 10 (71 %) Tyst 4 (29 %) 14 Totalt 7 6

Sammantaget står vardera könsroll för den övervägande förekomsten av de vanligast fö-rekommande adjektiven vid gestaltningen av den berörda könsrollen. Av samtliga van-ligast förekommande adjektiv återfinns 2 ord hos båda könsrollerna.

Härnäst presenteras återkommande adjektiv som förekommer i romanen. Totalt fö-rekommer det 26 återkommande adjektiv, varav 10 (38 procent) används vid kvinnliga gestaltningar och 16 (62 procent) används vid manliga. Manliga gestaltningar står därmed för den övervägande förekomsten med 24 procentandelar fler. (Se tabell 3.3.) Tabell 3.3 Återkommande adjektiv vid gestaltningen av kvinnor respektive män

Kvinnliga gestaltningar Manliga gestaltningar Totalt antal 1 Fin 6 Förvånad 6 2 Färdig 5 Ensam 8 3 God 5 Fattig 6 4 Inte rädd 5 Färdig 9 5 Ivrig 5 Klok 5 6 Liten 7 Lycklig 5 7 Ond 6 Ny 6 8 Snäll 8 Ond 7 9 Stor 9 Sjuk 7 10 Vacker 5 Stark 6 11 Sträng 6 12 Stående 8 13 Trött 7 14 Tvungen 5 15 Ung 9 16 Ängslig 5 Totalt 10 (38 %) 16 (62 %) 26

Av samtliga återkommande adjektiv brukade vid kvinnliga gestaltningar återfinns alla vid manliga gestaltningar. Kvinnliga gestaltningar står för den övervägande förekomsten av 6 ord. Manliga gestaltningar står för den övervägande förekomsten av de 4 orden färdig med 64 procent, god med 69 procent, ond med 54 procent och snäll med 71 procent. (Se tabell 1.3.1.)

61

Tabell 3.3.1 Återkommande adjektiv vid gestaltningen av kvinnor jämfört med män

Kvinnliga gestaltningar Manliga gestaltningar Totalt antal 1 Fin 6 (86 %) Fin 1 (14 %) 7 2 Färdig 5 (36 %) Färdig 9 (64 %) 14 3 God 5 (31 %) God 11 (69 %) 16 4 Inte rädd 5 (56 %) Inte rädd 4 (44 %) 9 5 Ivrig 5 (63 %) Ivrig 3 (38 %) 8 6 Liten 7 (64 %) Liten 4 (36 %) 11 7 Ond 6 (46 %) Ond 7 (54 %) 13 8 Snäll 8 (29 %) Snäll 20 (71 %) 28 9 Stor 9 (69 %) Stor 4 (31 %) 13 10 Vacker 5 (71 %) Vacker 2 (29 %) 7 Totalt 9 9

Av samtliga återkommande adjektiv brukade vid manliga gestaltningar återfinns 11 ord vid kvinnliga gestaltningar. De 5 orden lycklig, stark, sträng, stående och tvungen före-kommer enbart vid manliga gestaltningar. Av återstående ord står manliga gestaltningar för den övervägande förekomsten av 10 ord. Kvinnliga gestaltningar står för den övervä-gande förekomsten av ordet ung med 65 procent. (Se tabell 3.3.2.) Tabell 3.3.2 Återkommande adjektiv vid gestaltningen av män jämfört med kvinnor

Manliga gestaltningar Kvinnliga gestaltningar Totalt antal 1 Ensam 8 (73 %) Ensam 3 (27 %) 11 2 Fattig 6 (86 %) Fattig 1 (14 %) 7 3 Färdig 9 (64 %) Färdig 5 (36 %) 14

4 Förvånad 6 (75 %) Förvånad 2 (25 %) 8 5 Klok 5 (56 %) Klok 4 (44 %) 9 6 Lycklig 5 (100 %) - 5 7 Ny 6 (86 %) Ny 1 (14 %) 7 8 Ond 7 (54 %) Ond 6 (46 %) 13 9 Sjuk 7 (64 %) Sjuk 4 (36 %) 11 10 Stark 6 (100 %) - 6 11 Sträng 6 (100 %) - 6 12 Stående 8 (100 %) - 8 13 Trött 7 (88 %) Trött 1 (13 %) 8 14 Tvungen 5 (100 %) - 5 15 Ung 9 (35 %) Ung 17 (65 %) 26 16 Ängslig 5 (56 %) Ängslig 4 (44 %) 9 Totalt 16 11

Sammantaget står vardera könsroll för den övervägande förekomsten av de återkom-mande adjektiven vid gestaltningen av den berörda könsrollen. Av samtliga återkom-mande adjektiv återfinns 2 ord hos båda könsrollerna.

62

Sammanfattningsvis förekommer fler vanligast förekommande och återkommande adjektiv vid manliga gestaltningar. Procentuellt står de manliga gestaltningarna för den övervägande förekomsten av de vanligast förekommande adjektiven med 58 procent och de återkommande adjektiven med 64 procent (se tabell 3.2 och 3.3).

Härnäst presenteras de färgbeskrivande adjektiven som förekommer i romanen. To-talt förekommer 27 färgbeskrivande adjektiv, varav 13 (48 procent) används vid kvinnliga gestaltningar och 14 (52 procent) används vid manliga. Manliga gestaltningar står därmed för den övervägande förekomsten av färgbeskrivande adjektiv med 4 procentandelar. De färgbeskrivande adjektiven varierar mellan 8 olika färger när kvinnor och män gestaltas. (Se tabell 3.4.)

Av de 8 brukade färgerna förekommer färgerna grå, svart och vit enbart vid kvinn-liga gestaltningar medan färgen blå enbart förekommer vid manliga. Kvinnliga gestalt-ningar står för den övervägande förekomsten av färgerna grå, ljus, svart och vit. Manliga gestaltningar står för den övervägande förekomsten av färgerna blå, gul, mörk och röd. (Se tabell 3.4.) Tabell 3.4 Sammanställning av färger

Färg Kvinnor Totalt kvin-nor

Män Totalt Män

Totalt an-tal

Blå - - Blå 2 2 (100 %)

2

Brun - - - - - Grå Grågul 1; Grått

1 2 (100 %)

- - 2

Gul Gul 1 1 (33 %)

Gul 1; Gulnad 1 2 (66 %)

3

Ljus Blek 2; Likblek 1

3 (60 %)

Ljus 2 2 (40 %)

5

Mörk Mörk 1 1 (33 %)

Mörk 2 2 (66 %)

3

Röd Rosigt 1; Röd 3 4 (40 %)

Röd 3; Rödkantad 1; Rödsprängda 1; Spjutröd 1

6 (60 %)

10

Svart Svart 1 1 (100 %)

- - 1

Vit Vit 1 1 (100 %)

- - 1

To-talt

13 (48 %)

14 (52 %)

27

Härnäst presenteras samtliga adjektiv som förekommer i romanen utefter kategorierna i de semantiska fälten. Eftersom de semantiska fälten är omfattande inkluderas inte dessa i sin helhet utan en sammanfattande tabell representerar innehållet, de semantiska fälten ingår dock i bilaga 3 (tabell 3.5.1 och 3.5.2) och kan där studeras närmare. Vid både kvinnliga och manliga gestaltningar är kategorin status vanligast förekommande, båda könsrollerna ligger på 39 procent. Näst vanligaste kategorin är fysiska egenskaper, båda könsrollerna ligger på 22 procent. Tredje vanligaste kategorin är känslor, kvinnliga ge-staltningar ligger på 19 procent och manliga på 16 procent. Fjärde vanligaste kategorin är beteende, kvinnliga gestaltningar ligger på 9 procent och manliga på 15 procent. Därefter följer vid kvinnliga gestaltningar kategorierna färg och psykiska egenskaper på 5 procent

63

vardera och vid manliga gestaltningar följer kategorin psykiska egenskaper på 4 procent. Detta följs vid kvinnliga gestaltningar av kategorin åldersbeskrivning på 2 procent och vid manliga kategorin färg på 3 procent. Därefter följer vid kvinnliga gestaltningar kate-gorin smädeord på 1 procent och vid manliga kategorin åldersbeskrivning på 1 procent. Slutligen förekommer vid manliga gestaltningar kategorin nationalitet på mindre än en procent, kategorin förekommer inte vid kvinnliga gestaltningar. (Se tabell 3.5.) Tabell 3.5 Sammanfattning av kategorier av adjektiv vid gestaltningen av kvinnor re-spektive män

Bete-ende

Fy-siska egen-skaper

Färg Käns-lor

Nat-ionalitet

Psy-kiska egen-skaper

Smäde-ord

Status Ålders-be-skriv-ning

To-talt antal

Kvinn-liga

17 (9 %)

43 (22 %)

10 (5 %)

37 (19 %)

- 9 (5 %)

1 (1 %)

76 (39 %)

4 (2 %)

197

Man-liga

52 (15 %)

75 (22 %)

9 (3 %)

56 (16 %)

1 (<1 %)

13 (4 %)

- 137 (39 %)

4 (1 %)

347

Totalt 69 (13 %)

118 (22 %)

19 (3 %)

93 (17 %)

1 (<1 %)

22 (4 %)

1 (<1 %)

213 (39 %)

8 (1 %)

544

Totalt förekommer 544 personbeskrivande adjektiv i romanen. Den vanligaste kategorin av det totala bruket är status på 39 procent, följt av fysiska egenskaper på 22 procent, känslor på 17 procent, beteende på 13 procent, psykiska egenskaper på 4 procent, färg på 3 procent, åldersbeskrivning på 1 procent, nationalitet och smädeord på mindre än 1 pro-cent (se tabell 3.5).

5.3.2 Substantiv

Härnäst presenteras personbeskrivande substantiv som förekommer i romanen med hjälp av tabeller och redogörelser av dessa. Inledningsvis presenteras vanligast förekommande substantiv, följt av återkommande och avslutningsvis presenteras en sammanfattning av samtliga personbeskrivande substantiv.

Totalt förekommer det 18 vanligast förekommande substantiv, varav 7 (39 procent) används vid kvinnliga gestaltningar och 11 (61 procent) används vid manliga. Manliga gestaltningar står därmed för den övervägande förekomsten av de vanligast förekom-mande substantiven med 22 procentandelar fler. (Se tabell 3.7.)

64

Tabell 3.7 Vanligast förekommande substantiv vid gestaltningen av kvinnor respektive män

Kvinnliga gestaltningar Manliga gestaltningar Totalt antal 1 Flicka 136 Gubbe 63 2 Fru 14 Husbonden 16 3 Hustru 39 Karl 48 4 Jänta 12 Kejsare 43 5 Kejsarinna 29 Löjtnant 10 6 Kvinnfolk 16 Man 26 7 Tös 15 Notbindare 38 8 Pojke 18 9 Präst 51 10 Riksdagsman 25 11 Skollärare 11 Totalt 7 (39 %) 11 (61 %) 18

Härnäst jämförs dessa vanligast förekommande substantiv könsrollerna emellan. Av samtliga vanligast förekommande substantiv brukade vid kvinnliga gestaltningar åter-finns 5 ord vid manliga gestaltningar. Ordet tös har ingen tydlig motsvarighet vid manliga gestaltningar och har därmed exkluderats från tabell 3.7.1. Motsvarigheten till ordet hustru, det vill säga make, förekommer inte i romanen. Kvinnliga gestaltningar står för den övervägande fördelningen av 3 ordpar. Manliga gestaltningar står för den övervä-gande fördelningen av de 2 ordparen kejsare och kejsarinna med 60 procent och karl och kvinnfolk med 75 procent. (Se tabell 3.7.1.)

Tabell 3.7.1 Vanligast förekommande substantiv vid gestaltningen av kvinnor jämfört med män

Kvinnliga gestaltningar Manliga gestaltningar Totalt antal 1 Flicka 136 (88 %) Pojke 18 (12 %) 154 2 Fru 14 (78 %) Man (som i make) 4 (22 %) 18 3 Hustru 39 (100 %) - 39 4 Jänta 12 (92 %) Gosse 1 (8 %) 13 5 Kejsarinna 29 (40 %) Kejsare 43 (60 %) 72 6 Kvinnfolk 16 (25 %) Karl 48 (75 %) 64 Totalt 6 5

Av samtliga vanligast förekommande substantiv brukade vid manliga gestaltningar åter-finns 6 ord vid kvinnliga gestaltningar. Resterande 5 ord har en motsvarighet vid kvinn-liga gestaltningar och har därmed inkluderats i tabell 3.7.2. Orden fruntimmer och kvinn-folk har sammanställts till samma ord i jämförelsen. Manliga gestaltningar står för den

65

övervägande fördelningen av 5 ordpar. Kvinnliga gestaltningar står för den övervägande fördelningen av de parallella orden flicka och pojke med 88 procent. (Se tabell 3.7.2.) Tabell 3.7.2 Vanligast förekommande substantiv vid gestaltningen av män jämfört med kvinnor

Manliga gestaltningar Kvinnliga gestaltningar Totalt antal 1 Gubbe 63 (97 %) Gumma 2 (3 %) 65 2 Husbonden 16 (64 %) Matmoder 9 (36 %) 25 3 Karl 48 (74 %) Fruntimmer 1; Kvinnfolk 16 (26 %) 65 4 Kejsare 43 (60 %) Kejsarinna 29 (40 %) 72 5 Löjtnant 10 (100 %) - 10 6 Man 26; Män 1 (93 %) Kvinna 2 (7 %) 29 7 Notbindare 38 (100 %) - 38 8 Pojke 18 (12 %) Flicka 136 (88 %) 154 9 Präst 51 (100 %) - 51 10 Riksdagsman 25 (100 %) - 25 11 Skollärare 11 (100 %) - 11 Totalt 11 6

Sammantaget står vardera könsroll för den övervägande förekomsten av de vanligast fö-rekommande substantiven vid gestaltningen av den berörda könsrollen. Av samtliga van-ligast förekommande substantiv är 3 ord vanligast förekommande hos båda könsrollerna.

Härnäst presenteras återkommande substantiv som förekommer i romanen. Totalt förekommer det 12 återkommande substantiv, varav 2 (17 procent) används vid kvinnliga gestaltningar och 10 (83 procent) används vid manliga. Manliga gestaltningar står därmed för den övervägande förekomsten av återkommande substantiv med 66 procentandelar fler. (Se tabell 3.8.) Tabell 3.8 Återkommande substantiv vid gestaltningen av kvinnor respektive män

Kvinnliga gestaltningar Manliga gestaltningar Totalt antal 1 Matmoder 9 Brukspatron 6 2 Människa 7 Drängpojke 5 3 Handelsman 7 4 Herre 5 5 Herrekarlar 7 6 Pastor 6 7 Prost 5 8 Skolmästare 8 9 Storkarl 6 10 Ägare 7 Totalt 2 (17 %) 10 (83 %) 12

66

Härnäst jämförs dessa återkommande substantiv könsrollerna emellan. Av samtliga åter-kommande substantiv brukade vid kvinnliga gestaltningar återfinns alla vid manliga ge-staltningar. Ordet matmoder har ställts i relation till manliga motsvarigheten husbonde. Kvinnliga gestaltningar står för den övervägande förekomsten av ordet människa med 64 procent och manliga för ordet husbonde med 64 procent. (Se tabell 3.8.1.) Tabell 3.8.1 Återkommande substantiv vid gestaltningen av kvinnor jämfört med män

Kvinnliga gestaltningar Manliga gestaltningar Totalt antal 1 Matmoder 9 (36 %) Husbonden 16 (64 %) 25 2 Människa 7 (64 %) Människa 4 (36 %) 11 Totalt

Av samtliga återkommande substantiv brukade vid manliga gestaltningar återfinns 1 ord vid kvinnliga gestaltningar. Resterande 7 ord har motsvarigheter vid kvinnliga gestalt-ningar, dock förekommer inte dessa. Manliga gestaltningar står för den övervägande för-delningen av ordparet herre och dam med 83 procent. (Se tabell 3.8.2.) Tabell 3.8.2 Återkommande substantiv vid gestaltningen av män jämfört med kvinnor

Manliga gestaltningar Kvinnliga gestaltningar Totalt antal 1 Brukspatron 6 (100 %) - 6 2 Drängpojke 5 (100 %) - 5 3 Handelsman 7 (100 %) - 7 4 Herre 5 (83 %) Dam 1 (17 %) 6 5 Pastor 6 (100 %) - 6 6 Prost 5 (100 %) - 5 7 Skolmästare 8 (100 %) - 8 8 Ägare 7 (100 %) - 7 Totalt 8 1

Sammantaget står kvinnliga gestaltningar för den övervägande fördelningen av 4

av 6 av de vanligast förekommande substantiven vid kvinnliga gestaltningar. Därtill står de manliga gestaltningarna för den övervägande fördelningen av samtliga ord vanligast förekommande vid manliga gestaltningar.

Sammanfattningsvis förekommer fler vanligast förekommande och återkommande substantiv vid manliga gestaltningar. Procentuellt står de manliga gestaltningarna för den övervägande förekomsten av de vanligast förekommande substantiven med 61 procent och de återkommande substantiven med 83 procent (se tabell 3.7 och 3.8).

Härnäst presenteras en sammanställning av samtliga substantiv vid gestaltning av kvinnliga och manliga karaktärer. Av samtliga kategorier är kategorin yrkesbeskrivning och kvinnlig benämning vanligast förekommande vid kvinnliga gestaltningar på 20 pro-cent vardera. Vid manliga gestaltningar är detta kategorin yrkesbeskrivning på 49 procent. Därefter följer vid både kvinnlig och manliga gestaltning kategorin övrigt på 25 procent

67

vid kvinnliga gestaltningar och 16 procent vid manliga. Detta följs vid kvinnliga gestalt-ningar av kategorin ting på 14 procent och vid manliga kategorierna manlig benämning och smädeord på 9 procent vardera. Sedan följer vid kvinnliga gestaltningar kategorin könlösbenämning på 8 procent och vid manliga gestaltningar följer kategorin relationer på 7 procent. Därefter följer vid kvinnlig gestaltning kategorin familjeroll på 6 procent och vid manlig gestaltning följer kategorin ting på 3 procent. Detta följs sedan vid kvinn-liga gestaltningar av kategorin djur på 2 procent och vid manliga gestaltningar följer ka-tegorierna djur, familjeroll och könlösbenämning på 1 procent vardera. Slutligen före-kommer inte några delbeskrivning substantiv vid kvinnliga gestaltningar. (Se tabell 3.9.) Tabell 3.9 Sammanfattning av substantiven vid gestaltningen av kvinnor respektive män

Delbe-skriv-ning

Djur Famil-jeroll

Kvinn-lig/man-lig be-nämning

Kön-lös be-näm-ning

Relat-ioner

Smädeord

Ting Yrkesbe-skriv-ning

Övrigt To-talt an-tal

Kvinnliga

- 1 (2 %)

4 (6 %)

13 (20 %)

5 (8 %)

2 (3 %)

2 (3 %)

9 (14 %)

13 (20 %)

16 (25 %)

65

Manliga

2 (2 %)

1 (1 %)

1 (1 %)

9 (9 %)

1 (1 %)

7 (7 %)

9 (9 %)

3 (3 %)

47 (49 %)

15 (16 %)

95

To-talt

2 (1 %)

2 (1 %)

5 (3 %)

22 (14 %)

6 (4 %)

9 (6 %)

11 (7 %)

12 (8 %)

60 (38 %)

31 (19 %)

160

Totalt förekommer 160 personbeskrivande substantiv i romanen. Den vanligaste katego-rin av det totala bruket är yrkesbeskrivning på 38 procent, följt av övrigt på 19 procent, kvinnlig/manlig benämning på 14 procent, ting på 8 procent, smädeord på 7 procent, re-lationer på 6 procent, könlös benämning på 4 procent, familjeroll på 3 procent och slutli-gen delbeskrivning och djur på 1 procent vardera. (Se tabell 3.9.)

68

6. Diskussion I följande kapitel analyseras och diskuteras studiens resultat i relation till studiens teore-tiska bakgrund, följt av en didaktisk diskussion utifrån analysen och slutligen presenteras förslag på fortsatt forskning i anknytning till ämnet.

6.1 Resultatdiskussion

I detta avsnitt ställs insamlade data i relation till de olika egenskaper, ord och markerade konstruktioner som tidigare presenterade studier funnit associeras med kvinnlighet re-spektive manlighet (se avsnitt 2.2 och 3). Inledningsvis analyseras bruket av känslobe-skrivande adjektiv. Därefter analyseras ord associerade med könsrollerna. Sedan sker en omfattande analys i anknytning till utgångspunkten att män representerar människan och kvinnor representerar kön. Avslutningsvis analyseras bruket av markerade konstrukt-ioner.

Utifrån insamlade data kan slutsatsen dras att av de studerade författarna använder Martinson flest adjektiv och substantiv vid kvinnliga gestaltningar medan Söderberg och Lagerlöf använder flest vid manliga gestaltningar (se tabell 1.1, 1.6, 2.1, 2.6, 3.1 och 3.6). Samtliga författare har stor variation i språkbruket dock är bruket sällan likställt köns-rollerna emellan. För att få en djupare insikt i bruket krävs det därmed att störst vikt läggs på analysen av ord i relation till den totala förekomsten av gestaltningen av den berörda könsrollen.

I studiens teoretiska bakgrund under avsnitt 3.4 presenteras Andersson och Ca-vallins hävdande att kvinnor gestaltas som rena och män som smutsiga (2013, s. 93). Detta kan ske genom bruket av färgbeskrivande adjektiv så som vit och svart. Härnäst analyseras därför bruket av färgbeskrivande adjektiv i de studerade romanerna. Författar-nas bruk av färgerna ljus, mörk, svart och vit ställs i relation till Andersson och Cavallins hävdande. I Doktor Glas förekommer färgen ljus främst vid kvinnliga gestaltningar; 70 procent av förekomsten gestaltar kvinnliga karaktärer (se tabell 1.4). Ordet mörk före-kommer enbart vid manliga gestaltningar och ordet svart förekommer inte i romanen. Ordet vit förekommer främst vid kvinnliga gestaltningar; 57 procent av förekomsten ge-staltar kvinnliga karaktärer. Sammantaget styrks Andersson och Cavallins hävdande i Sö-derbergs bruk av färgbeskrivande adjektiv. I Mor gifter sig förekommer färgen ljus främst vid kvinnliga gestaltningar; 79 procent av förekomsten gestaltar kvinnliga karaktärer (se tabell 2.4). Ordet mörk används likställt könsrollerna emellan. Ordet svart förekommer främst vid kvinnliga gestaltningar; 60 procent av förekomsten gestaltar kvinnliga karak-tärer. Ordet vit förekommer främst vid kvinnliga gestaltningar; 69 procent av förekomsten gestaltar kvinnliga karaktärer. Sammantaget styrks hävdandet genom bruket av färgerna ljus och vit, medan bruket av färgerna mörk och svart motsäger. I Kejsarn av Portugallien förekommer färgen ljus främst vid kvinnliga gestaltningar; 60 procent av förekomsten gestaltar kvinnliga karaktärer (se tabell 3.4). Ordet mörk förekommer främst vid manliga gestaltningar; 66 procent av förekomsten gestaltar manliga karaktärer. Orden svart och vit förekommer enbart vid kvinnliga gestaltningar. Sammantaget styrks hävdandet genom bruket av färgerna ljus, mörk och vit medan bruket av färgen svart motsäger eftersom färgen används enbart vid kvinnliga gestaltningar. Sammanfattningsvis styrks Andersson

69

och Cavallins hävdande genom författarnas bruk av färgerna ljus och vit eftersom samt-liga författare främst använder färgerna vid kvinnliga gestaltningar. Huruvida bruket av färgerna mörk och svart styrker eller motsäger hävdandet kan å andra sidan diskuteras eftersom hävdandet styrks genom bruket av mörk i två romaner medan det motsägs ge-nom bruket av svart i två romaner.

I studiens teoretiska bakgrund och forskningsbakgrund presenterades ett flertal stu-dier vilkas fynd indikerar att kvinnor tilldelas egenskapen ”känslostyrd” medan männen tilldelas egenskapen ”förnuftig”. Ronny Ambjörnsson påpekar att män inte tillåts påver-kas av sina känslor (se avsnitt 3.4). Rydström och Tjeder redogjorde för den könskom-plementära uppfattningen att könsrollerna står som motpoler, exempelvis är män förnuf-tiga medan kvinnor är känslosamma (2009). Edlund, Erson och Milles har gjort samma iakttagelse och menar att män tilldelas ”positiva” egenskaper medan kvinnor tilldelas ”negativa” (2007; se avsnitt 3.4). Härnäst analyseras bruket av känslobeskrivande adjek-tiv utifrån vanligast förekommande och återkommande adjektiv vid kvinnliga och man-liga gestaltningar.

I Doktor Glas förekommer totalt 51 känslobeskrivande adjektiv, varav 22 beskriver kvinnliga karaktärer och 29 beskriver manliga (se tabell 1.5). Känslobeskrivande adjektiv utgör 13 procent av samtliga adjektiviska beskrivningar av kvinnliga karaktärer och 10 procent av de manliga. Vid kvinnliga gestaltningar är ordet lycklig bland de återkom-mande adjektiven och förekommer 7 gånger (se tabell 1.3). Vid manliga gestaltningar är ordet rädd bland de vanligast förekommande och förekommer 17 gånger (se tabell 1.2). Därtill är 2 ord bland de återkommande; lugn förekommer 5 gånger och trött förekommer 5 gånger (se tabell 1.3). Sammanfattningsvis är variationen och bruket av känslobeskri-vande adjektiv störst vid manliga gestaltningar. Dock utgör känslobeskrivande adjektiv en mindre del av de adjektiviska gestaltningarna av manliga karaktärer än av kvinnliga.

I Mor gifter sig förekommer totalt 120 känslobeskrivande adjektiv, varav 93 beskri-ver kvinnliga karaktärer och 27 beskriver manliga (se tabell 2.5). Känslobeskrivande ad-jektiv utgör 15 procent av samtliga adjektiviska beskrivningar av kvinnliga karaktärer och 8 procent av de manliga. Vid kvinnliga gestaltningar är 6 känslobeskrivande ord bland de vanligast förekommande; arg förekommer 30 gånger, glad 32 gånger, hungrig 11 gånger, ledsen 15 gånger, rädd 48 gånger och trött förekommer 27 gånger (se tabell 2.2). Därtill är 9 ord bland de återkommande; dan förekommer 7 gånger, inte glad 8 gånger, inte rädd 6 gånger, intresserad 8 gånger, ivrig 7 gånger, lugn 5 gånger, orolig 5 gånger, upprörd 7 gånger och ängslig förekommer 5 gånger (se tabell 2.3). Ordet dan används i romanen som synonymt med förtjust (Martinson 1977, s. 204; Svenska Akademiens ordbok 1907). Vid manliga gestaltningar är 2 ord bland de återkommande; arg förekommer 6 gånger och rädd förekommer 7 gånger (se tabell 2.3). Sammanfattningsvis är variationen och bruket av känslobeskrivande adjektiv störst vid kvinnliga gestaltningar.

I Kejsarn av Portugallien förekommer totalt 93 känslobeskrivande adjektiv, varav 37 beskriver kvinnliga karaktärer och 56 beskriver manliga (se tabell 3.5). Känslobeskri-vande adjektiv utgör 19 procent av samtliga adjektiviska beskrivningar av kvinnliga ka-raktärer och 16 procent av de manliga. Vid kvinnliga gestaltningar är 2 ord bland de van-ligast förekommande; glad förekommer 14 gånger och rädd 14 gånger (se tabell 3.2).

70

Därtill är 2 ord bland de återkommande; inte rädd förekommer 5 gånger och ivrig före-kommer 5 gånger (se tabell 3.3). Vid manliga gestaltningar är 2 ord bland de vanligast förekommande; glad förekommer 25 gånger och säker 10 gånger (se tabell 3.2). Därtill är 4 ord bland de återkommande; förvånad förekommer 6 gånger, lycklig 5 gånger, trött 7 gånger och ängslig förekommer 5 gånger (se tabell 3.3). Sammanfattningsvis är variat-ionen och bruket av känslobeskrivande adjektiv störst vid manliga gestaltningar. Dock utgör känslobeskrivande ord en mindre del av de adjektiviska gestaltningarna av manliga karaktärer än av kvinnliga.

Sammanfattningsvis används känslobeskrivande adjektiv främst vid manliga ge-staltningar i de två romanerna Doktor Glas och Kejsarn av Portugallien, medan de i Mor gifter främst används vid kvinnliga gestaltningar. Procentuellt utgör känslobeskrivande adjektiv en större andel av den totala förekomsten av adjektiviska gestaltningar av kvin-nor i samtliga romaner. Utifrån romanernas handling tycks en korrelation existera mellan bruket av känslobeskrivande adjektiv och huvudkaraktärernas kön. I de romaner där känslobeskrivande adjektiv främst används för att gestalta manliga karaktärer är även hu-vudkaraktären manlig och i romanen där kategorin främst används för att gestalta kvinn-liga karaktärer är huvudkaraktären kvinnlig.

Härnäst presenteras en analys av de ord Einarsson fann associeras med kvinnlighet respektive manlighet (1981; se avsnitt 2.2.1). Einarssons fynd indikerar att kvinnlighet associeras med egenskaperna prydlighet, renlighet, huslighet, känslighet, saktmodighet och hög moral. Han ger exempel på tre ord som kan argumenteras ingå i dessa egen-skaper: liten, hel och ren. I samtliga romaner förekommer ordet lilla, den alternativa for-men av liten, oftare än grundformen vilket medfört att detta ord inkluderats i analysen. Detta beror främst på romanernas konstruktion och meningsbyggnad. Manlighet associe-ras enligt Einarssons fynd med egenskapernas styrka, framåtanda, auktoritet och ansvar för den offentliga sfären. Även här ges exempel på tre ord som kan argumenteras ingå i dessa egenskaper: fri, stor och stark. Samtliga ord har analyserats i de studerade roma-nerna och därefter ställts i kontrast till varandra, främst könsrollerna emellan men även romanerna emellan.

Ordet liten förekommer totalt 12 gånger i Doktor Glas, 7 gånger vid kvinnliga ge-staltningar och 5 vid manliga (se tabell 1.3.1). Ordet lilla förekommer totalt 13 gånger, 10 gånger vid kvinnliga gestaltningar och 3 gånger vid manliga (se tabell 1.2.1). Sam-manfattningsvis använder Söderberg orden liten och lilla 25 gånger, varav 17 (68 procent) beskriver kvinnor. I Mor gifter sig förekommer ordet liten totalt 31 gånger, 19 gånger vid kvinnliga gestaltningar och 12 vid manliga (se tabell 2.2.1). Ordet lilla är vanligare och förekommer totalt 46 gånger, 25 gånger vid kvinnliga gestaltningar och 21 vid manliga (se tabell 2.2.1). Sammanfattningsvis använder Martinson orden liten och lilla 77 gånger, varav 44 (57 procent) av dessa beskriver kvinnor. I Kejsarn av Portugallien förekommer ordet liten totalt 11 gånger, 7 gånger vid kvinnliga gestaltningar och 4 gånger vid manliga (se tabell 3.3.1). Ordet lilla förekommer totalt 107 gånger, 104 gånger vid kvinnliga ge-staltningar och 3 gånger vid manliga (se tabell 3.2.1). Sammanfattningsvis använder La-gerlöf orden liten och lilla 118 gånger, varav 111 (94 procent) beskriver kvinnor. Einars-sons fynd bekräftas därmed i de studerade romanerna. Samtliga författare använder orden

71

liten och lilla främst när kvinnliga karaktärer gestaltas. I relation till hur ofta orden före-kommer är Martinson närmast ett likställt bruk medan Lagerlöf huvudsakligen använder orden för att beskriva kvinnliga karaktärer.

Ordet hel förekommer inte i Doktor Glas, varken vid kvinnliga eller manliga ge-staltningar. I Mor gifter sig förekommer ordet enbart vid 1 tillfälle och gestaltar en kvinn-lig karaktär (se bilaga 2, tabell 2.5.1). I Kejsarn av Portugallien förekommer inte ordet, varken vid kvinnliga eller manliga gestaltningar. Eftersom ordet enbart förekommer vid 1 tillfälle kan en valid analys inte utföras, dock kan påpekas att den enda förekomsten av ordet beskriver en kvinnlig karaktär.

Ordet ren förekommer enbart vid 1 tillfälle i Doktor Glas och beskriver en manlig karaktär (se bilaga 1, tabell 1.5.2). I Mor gifter sig förekommer ordet totalt 8 gånger, 7 gånger (88 procent) vid kvinnliga gestaltningar och 1 (13 procent) vid manliga (se tabell 2.3.1). I Kejsarn av Portugallien förekommer inte ordet, varken när kvinnliga eller man-liga karaktärer gestaltas. Eftersom bruket av ordet är begränsat kan en valid analys inte utföras, dock tycks ordet huvudsakligen användas när författaren gestaltar könsrollen denne själv tillhör.

Ordet fri förekommer totalt 9 gånger i Doktor Glas, 6 gånger (67 procent) vid kvinnliga gestaltningar och 3 gånger (33 procent) vid manliga (se tabell 1.3.1). I Mor gifter sig används ordet enbart vid kvinnliga gestaltningar och förekommer 3 gånger (se bilaga 2, tabell 2.5.1). I Kejsarn av Portugallien förekommer ordet totalt 2 gånger, 1 gång vid kvinnliga gestaltningar och 1 gång vid manliga (se bilaga 3, tabell 3.5.1 och 3.5.2). Vid det tillfälle ordet används för att gestalta en man ackompanjeras ordet av adverbet aldrig, vilket förändrar betydelsen. I de studerade romanerna används därmed ordet hu-vudsakligen vid kvinnliga gestaltningar, vilket motsäger Einarssons fynd.

Ordet stor förekommer totalt 6 gånger i Doktor Glas, 4 gånger (67 procent) vid kvinnliga gestaltningar och 2 gånger (33 procent) vid manliga (se bilaga 1, tabell 1.5.1 och 1.5.2). I Mor gifter sig förekommer ordet totalt 66 gånger, 41 gånger (62 procent) vid kvinnliga gestaltningar och 25 gånger (38 procent) vid manliga (se tabell 2.2.1). I Kejsarn av Portugallien förekommer ordet totalt 13 gånger, 9 gånger (69 procent) vid kvinnliga gestaltningar och 4 gånger (31 procent) vid manliga (se tabell 3.3.1). Sammantaget an-vänds ordet främst vid kvinnliga gestaltningar, vilket motsäger Einarssons fynd.

Ordet stark förekommer totalt 9 gånger i Doktor Glas, 5 gånger (56 procent) vid kvinnliga gestaltningar och 4 gånger (44 procent) vid manliga (se tabell 1.3.1). I Mor gifter sig förekommer ordet totalt 4 gånger, 3 gånger (75 procent) vid kvinnliga gestalt-ningar (dock ackompanjeras den ena förekomsten av negationen inte) och 1 gång (25 procent) vid manliga (se bilaga 2, tabell 2.5.1 och 2.5.2). I Kejsarn av Portugallien före-kommer ordet stark totalt 6 gånger, varav samtliga beskriver manliga karaktärer (se tabell 3.3.2). Söderbergs och Martinsons bruk av ordet motsäger därmed Einarssons fynd medan Lagerlöfs bruk styrker fyndet.

Sammanfattningsvis både styrks och motsägs Einarssons fynd av de kvinnligt re-spektive manligt associerade orden. Bruket av de två ”kvinnliga” orden liten och hel styr-ker Einarssons fynd i samtliga verk. Orden liten och lilla används av samtliga författare främst vid kvinnliga gestaltningar. Ordet hel förekommer enbart vid ett tillfälle och be-skriver en kvinnlig karaktär. Det tredje ”kvinnliga” ordet ren motsäger dock Einarssons

72

fynd eftersom författarna främst använder ordet för att beskriva den könsroll de själva tillhör. Bruket av de två ”manliga” orden fri och stor motsäger Einarssons fynd eftersom de främst används vid kvinnliga gestaltningar. Det tredje ”manliga” ordet stark styrkte dock Einarssons fynd. Sammantaget kan det hävdas att fynden av de kvinnligt associerade orden styrks i studiens fynd medan de manliga generellt motsägs.

Härnäst följer en omfattande analys utifrån Ronny Ambjörnssons påstående att mannen representerar människan medan kvinnan representerar kön och att mannen ska finna en livsuppgift medan kvinnans uppgift näst intill alltid rör reproduktion och Melin och Parkvalls fynd angående ordet människa (Ambjörnsson 1999; Melin & Parkvall 2016). Bruket av ordet människa analyseras och ställs i relation till kategorierna yrkesbe-skrivning, familjeroll och kvinnlig/manlig benämning inom de semantiska fälten. Kate-gorierna familjeroll och kvinnlig/manlig benämning används som representanter för ”kön” i analysen eftersom dessa tydligast påvisar könsmarkörer. Inledningsvis analyseras bruket av ordet människa, följt av en analys av yrkesbeskrivande substantiv, familjeroll och kvinnlig/manlig benämning och avslutningsvis en sammanfattande diskussion.

Härnäst analyseras bruket av ordet människa för att undersöka om det finns en kor-relation mellan karaktärernas könsroll och bruket av ordet samt om bruket påverkas av författarens könstillhörighet. I Doktor Glas använder Söderberg ordet människa totalt 6 gånger, 1 gång (17 procent) vid kvinnliga gestaltningar och 5 gånger (83 procent) vid manliga (se tabell 1.8.2). I Mor gifter sig använder Martinson ordet människa totalt 23 gånger, 16 gånger (70 procent) vid kvinnliga gestaltningar och 7 gånger (30 procent) vid manliga (se tabell 2.7.1). I Kejsarn av Portugallien använder Lagerlöf ordet människa totalt 11 gånger, 7 gånger (64 procent) vid kvinnliga gestaltningar och 4 gånger (36 pro-cent) vid manliga (se tabell 3.8.1). Sammanfattningsvis använder Söderberg ordet män-niska främst vid manliga gestaltningar medan Martinson och Lagerlöf främst använder det vid kvinnliga gestaltningar. Därmed tycks författarnas könsroll avgöra bruket av or-det.

I studiens avsnitt om genusstereotyper presenteras studier som funnit att män defi-nieras utifrån sina yrken och yrkestitlar (se avsnitt 3.4). Talbot menar att egenskapen ”för-sörjare” är essentiell i en hegemonisk maskulinitet (Talbot 1998, s. 192). Härnäst disku-teras därför förekomsten av yrkestitlar utifrån dessa studier i relation till insamlade data. Inledningsvis presenteras antalet och den procentuella förekomsten av yrkesbeskrivande substantiv och därefter presenteras hur ofta dessa ord förekommer.

I Doktor Glas förekommer totalt 49 yrkesbeskrivande substantiv, vilket är 27 pro-cent av den totala förekomsten av personbeskrivande substantiv i romanen (se tabell 1.9). Av dessa beskriver 8 kvinnliga karaktärer och resterande 41 beskriver manliga. Yrkesbe-skrivningar utgör 14 procent av samtliga substantiviska beskrivningar av kvinnliga ka-raktärer och 32 procent av manliga. Av de 8 ord som används vid kvinnliga gestaltningar är inget ord bland vanligast förekommande substantiv; av de 41 ord som används vid manliga gestaltningar är 3 ord vanligast förekommande (se tabell 1.7). Resterande yrkes-beskrivande substantiv förekommer vid både kvinnliga och manliga gestaltningar mellan 1 och 4 gånger (se bilaga 1, tabell 1.9.1 och 1.9.2). Sammantaget förekommer yrkesbe-skrivande substantiv mellan 1 och 3 gånger vid kvinnliga gestaltningar och mellan 1 och

73

45 gånger vid manliga. Sammanfattningsvis är variationen och bruket av yrkesbeskri-vande substantiv störst vid manliga gestaltningar.

I Mor gifter sig förekommer totalt 110 yrkesbeskrivande substantiv, vilket är 27 procent av den totala förekomsten av personbeskrivande substantiv (se tabell 2.9). Av dessa beskriver 45 kvinnliga karaktärer och resterande 65 beskriver manliga. Yrkesbe-skrivningar utgör 21 procent av substantiviska gestaltningar av kvinnliga karaktärer och 35 procent av manliga. Av de yrkesbeskrivande ord som används vid kvinnliga gestalt-ningar förekommer 2 ord bland vanligast förekommande substantiv och 5 ord förekom-mande vid manliga gestaltningar (se tabell 2.7). Därtill förekommer yrkesbeskrivande substantiv bland återkommande substantiv vid både kvinnliga och manliga gestaltningar, 6 av de kvinnliga och 2 av de manliga (se tabell 2.8). Resterande yrkesbeskrivande sub-stantiv förekommer vid både kvinnliga och manliga gestaltningar mellan 1 och 4 gånger (se bilaga 2, tabell 2.9.1 och 2.9.2). Sammantaget förekommer yrkesbeskrivande substan-tiv mellan 1 och 57 gånger vid kvinnliga gestaltningar och mellan 1 och 13 vid manliga. Sammanfattningsvis är det en större variation i yrkestitlarna använda vid manliga gestalt-ningar, dock förekommer orden i större utsträckning vid kvinnliga.

I Kejsarn av Portugallien förekommer det totalt 60 yrkesbeskrivande substantiv, vilket är 38 procent av den totala förekomsten av personbeskrivande substantiv (se tabell 3.9). Av dessa beskriver 13 kvinnliga karaktärer och resterande 47 beskriver manliga. Yrkesbeskrivningar utgör 20 procent av substantiviska gestaltningar av kvinnliga karak-tärer och 49 procent av manliga. Av de yrkesbeskrivande orden använda vid kvinnliga gestaltningar förekommer 1 bland vanligast förekommande substantiv och 7 ord före-kommande vid manliga gestaltningar (se tabell 3.7). Därtill förekommer yrkesbeskri-vande ord bland återkommande substantiv, 1 av de kvinnliga gestaltningarna och 6 av de manliga (se tabell 3.8). Resterande yrkesbeskrivande substantiv förekommer vid både kvinnliga och manliga gestaltningar mellan 1 och 4 gånger (se bilaga 3 tabell 3.9.1 och 3.9.2). Sammantaget förekommer yrkesbeskrivande substantiv mellan 1 och 29 gånger vid kvinnliga gestaltningar och mellan 1 och 51 gånger vid manliga. Sammanfattningsvis förekommer yrkesbeskrivande substantiv i större utsträckning vid manliga gestaltningar.

Sammanfattningsvis är yrkesbeskrivande substantiv den vanligaste substantiviska beskrivningen av manliga karaktärer. I romanerna Doktor Glas och Kejsarn av Portug-allien är yrkesbeskrivande substantiv vanligare vid manliga gestaltningar. I romanen Mor gifter sig står dock kvinnliga gestaltningar för den övervägande förekomsten, dock är det större variation av orden när manliga karaktärer gestaltas. Slutsatsen kan därmed dras att de manliga karaktärerna, i synnerhet i Doktor Glas och Kejsarn av Portugallien, definie-ras utifrån sitt yrke.

Härnäst analyseras bruket av substantiv inom kategorin familjeroll i samtliga roma-ner. I Doktor Glas förekommer totalt 6 ord inom kategorin, varav 5 förekommer vid kvinnliga gestaltningar och 1 vid manliga (se tabell 1.9). Av de kvinnliga gestaltningarna är 2 vanligast förekommande; fru förekommer 26 gånger och hustru 14 gånger (se tabell 1.7). Av de manliga gestaltningarna är man (som i make) det enda som ingår bland de vanligast förekommande och det förekommer 14 gånger (se tabell 1.7). I romanen är det därmed vanligare att kvinnor benämns utifrån sin familjeroll. I Mor gifter sig förekommer det totalt 32 ord inom kategorin, varav 26 förekommer vid kvinnliga gestaltningar och 6

74

vid manliga (se tabell 2.9). Av de kvinnliga gestaltningarna är 4 vanligast förekommande; bonddotter förekommer 13 gånger, fru 52 gånger, grannfru 51 gånger och hustru 33 gånger (se tabell 2.7). Därtill är 3 ord återkommande; bondmora förekommer 5 gånger, bondhustru 5 gånger och änka 5 gånger (se tabell 2.8). Vid manliga gestaltningar är man (som i make) vanligast förekommande med 24 förekomster (se tabell 2.7). I romanen är det därmed vanligare att kvinnliga karaktärer benämns utifrån sin familjeroll. I Kejsarn av Portugallien förekommer det totalt 5 ord inom kategorin, varav 4 vid kvinnliga ge-staltningar och 1 vid manliga (se tabell 3.9). Vid kvinnliga gestaltningar är 2 av dessa vanligast förekommande; fru förekommer 14 gånger och hustru 39 gånger (se tabell 3.7). Vid manliga gestaltningar förekommer ordet man vid 4 tillfällen (se bilaga 3, tabell 3.9.2). I romanen är det därmed vanligare att kvinnliga karaktärer benämns utifrån sin familjeroll och ovanligt vid manliga gestaltningar. Sammanfattningsvis använder samtliga författare ord som beskriver karaktärens familjeroll främst när kvinnliga karaktärer gestaltas ef-tersom variationen och bruket är större vid kvinnliga gestaltningar än vid manliga.

Härnäst analyseras bruket av substantiv inom kategorin kvinnlig/manlig benäm-ning. I Doktor Glas förekommer totalt 20 ord inom kategorin, varav 11 förekommer vid kvinnliga gestaltningar och 9 vid manliga (se tabell 1.9). Av de kvinnliga gestaltningarna är 2 vanligast förekommande; flicka förekommer 23 gånger och kvinna 52 gånger (se tabell 1.7). Därtill är 2 återkommande; dam förekommer 5 gånger och fröken 5 gånger (se tabell 1.8). Av de manliga gestaltningarna är 1 vanligast förekommande; man före-kommer 61 gånger (se tabell 1.7). Därtill är 4 återkommande; gosse förekommer 6 gånger, herre 7 gånger, män 6 gånger och pojke 5 gånger (se tabell 1.8). I romanen är förekomsten och variationen av ord inom kategorin kvinnlig/manlig benämning större vid kvinnliga gestaltningar. I Mor gifter sig förekommer totalt 24 ord inom kategorin, varav 13 förekommer vid kvinnliga gestaltningar och 11 vid manliga (se tabell 2.9). Av de kvinnliga gestaltningarna är 6 vanligast förekommande; flicka förekommer 100 gånger, fruntimmer 13 gånger, gumma 69 gånger, kvinna 63 gånger, käring 27 gånger och tant 13 gånger (se tabell 2.7). Därtill är 2 återkommande; fröken förekommer 8 gånger och ma-dam 6 gånger (se tabell 2.8). Av de manliga gestaltningarna är 6 vanligast förekommande; gubbe förekommer 82 gånger, herre 12 gånger, karl 61 gånger, man 96 gånger, män 24 gånger och pojke 89 gånger (se tabell 2.7). I romanen är bruket av ord inom kategorin kvinnlig/manlig benämning tämligen likställt könsrollerna emellan (se tabell 2.9). I Kej-sarn av Portugallien förekommer det totalt 22 ord inom kategorin, varav 13 förekommer vid kvinnlig gestaltning och 9 vid manlig (se tabell 3.9). Av de kvinnliga gestaltningarna är 4 vanligast förekommande; flicka förekommer 136 gånger, jänta 12 gånger, kvinnfolk 16 gånger och tös 15 gånger (se tabell 3.7). Av de manliga gestaltningarna är 4 vanligast förekommande; gubbe förekommer 63 gånger, karl 48 gånger, man 26 gånger och pojke 18 gånger (se tabell 3.7). Därtill är 2 återkommande; herre förekommer 5 gånger och herrekarlar förekommer 7 gånger (se tabell 3.8). I romanen är förekomsten och variat-ionen av ord inom kategorin kvinnlig/manlig benämning större vid kvinnlig gestaltning. Sammanfattningsvis benämns främst kvinnliga karaktärer utifrån sin könstillhörighet i samtliga romaner. I Mor gifter sig är skillnaderna dock minimala eftersom förekomsten av kvinnlig/manlig benämning ligger på 6 procent hos vardera könsroll (se tabell 2.9).

75

Utifrån dessa analyser kan slutsatser dras i förbindelse med de teorier och studier som är centrala för undersökningen. I de studerade romanerna styrks inte teorin att män representerar människan eftersom författarnas egen könstillhörighet tycks vara den avgö-rande faktorn. Teorier som rör männens livsuppgift och hur de definieras utifrån sin för-måga att försörja sin familj styrks i de två romanerna Doktor Glas och Kejsarn av Portu-gallien eftersom yrkesbeskrivande substantiv är vanligast förekommande vid manliga ge-staltningar. I Mor gifter sig står kvinnliga gestaltningar för den övervägande förekomsten, dock är variationen större vid manliga gestaltningar. Teorier som rör kvinnans reproduk-tiva livsuppgift och kvinnan som representant för kön styrks i samtliga studerade romaner eftersom orden inom kategorierna familjeroll och kvinnlig/manlig benämning av samtliga författare främst används vid kvinnliga gestaltningar.

Härnäst analyseras bruket av markerade konstruktioner i samtliga romaner. Ana-lysen har begränsats till de exempel Melin och Parkvall nämner i sin bok (2016; se avsnitt 3.5). Detta eftersom alla ord som existerar har en markering. De analyserade orden är gammal, ung, lång och kort. Orden gammal och lång är omarkerade, medan ung och kort är markerade. Enligt Melin och Parkvall används markerade konstruktioner främst när kvinnor beskrivs medan omarkerade används när män beskrivs.

I Doktor Glas använder Söderberg gammal, ung och lång. Vid kvinnliga gestalt-ningar förekommer ung 22 gånger, inte gammal 1 gång, gammal 10 gånger och icke ung 1 gång (se bilaga 1, tabell 1.5.1). Orden kort och lång förekommer inte vid kvinnliga gestaltningar. Vid manliga gestaltningar förekommer ung 7 gånger, inte ung 1 gång, gam-mal 19 gånger och lång förekommer vid 1 tillfälle (se bilaga 1, tabell 1.5.2). Av de 29 gånger ung förekommer gestaltar 22 (76 procent) kvinnor och av de 29 gånger gammal förekommer gestaltar 19 (66 procent) män. I romanen förekommer därmed de omarke-rade orden gammal och lång främst vid manliga gestaltningar och de markerade vid kvinnliga. Därmed följer Söderbergs bruk av dessa adjektiv det normenliga bruket Melin och Parkvall nämner.

I Mor gifter sig använder Martinson samtliga ord. När kvinnor gestaltas förekom-mer ordet ung 12 gånger, inte gammal 1 gång, gammal 36 gånger, kort 3 gånger och lång 11 gånger (se bilaga 2, tabell 2.5.1). Vid manliga gestaltningar förekommer ung 2 gånger, gammal 33 gånger, kort 1 gång och lång 9 gånger (se bilaga 2, tabell 2.5.2). Kvinnliga gestaltningar står därmed för den övervägande förekomsten av samtliga ord. Martinsons bruk av markerade konstruktioner avviker därmed till viss del från det normenliga bruket av markerade konstruktioner. Dock förekommer vid manliga gestaltningar främst omar-kerade konstruktioner.

I Kejsarn av Portugallien använder Lagerlöf gammal, ung och lång. När kvinnor gestaltas förekommer ung 17 gånger, gammal 31 gånger och lång 1 gång (se bilaga 3, tabell 3.5.1). Vid manliga gestaltningar förekommer ung 9 gånger, gammal 50 gånger och lång 3 gånger (se bilaga 3, tabell 3.5.2). Kvinnliga gestaltningar står därmed för den över-vägande förekomsten av de markerade konstruktionerna och manliga för de omarkerade, dock förekommer gammal fler gånger än ung vid kvinnliga gestaltningar.

Sammanfattningsvis använder de studerade författarna främst markerade konstrukt-ioner vid kvinnliga gestaltningar och omarkerade vid manliga. I Doktor Glas och Kejsarn av Portugallien står de kvinnliga gestaltningarna för den övervägande förekomsten av

76

samtliga markerade konstruktioner och manliga gestaltningar för omarkerade. I Mor gif-ter sig förekommer både markerade och omarkerade konstruktioner främst vid kvinnliga gestaltningar, dock förekommer vid manliga gestaltningar främst omarkerade konstrukt-ioner. Eftersom kvinnliga gestaltningar står för den övervägande förekomsten av karak-tärsgestaltningar påverkas förekomsten av både markerade och omarkerade konstrukt-ioner. Resultaten styrker därmed teorin att kvinnor står för det avvikande och män för det normala.

77

6.2 Slutsatser

I detta avsnitt besvaras studiens frågeställningar utifrån studiens resultat och resultatdis-kussion. Dessa slutsatser kan inte betraktas som generella eftersom studien begränsats till tre romaner. Det är även viktigt att ha i åtanke att dessa resultat är utvunna från romaner skrivna i början av 1900-talet och romaner från andra tidsepoker innehåller möjligtvis ett annorlunda språkbruk.

Studiens första frågeställning ”Vilka adjektiv och substantiv används när kvinnliga respektive manliga karaktärer gestaltas i tre klassiska romaner i svensk litteratur?” har redan besvarats under studiens resultatpresentation och data som inte presenterats där återfinns i studiens bifogade tabeller.

Studiens andra frågeställning ”Hur står detta bruk i relation till könsstereotyper?” kan inte besvaras entydigt och koncist utan kräver en mer extensiv sammanfattning. Sva-ret på frågeställningen framkommer i resultatdiskussionen där studiens resultat ställs i relation till tidigare forskning och studiens teoretiska utgångspunkter. För att förtydliga svaret följer härnäst en samlad diskussion av detta.

Bruket av känslobeskrivande adjektiv styrker inte till fullo stereotypen om kvinnor som känslostyrda och män som känslokalla. Detta eftersom när huvudkaraktären är man-lig används kategorin främst vid gestaltningar av män och det motsatta när huvudkarak-tären är kvinnlig. Även Einarssons fynd angående ord associerade med kvinnligt respek-tive manligt både styrks och motsägs av resultaten (1981). Användningen av kvinnliga ord (liten, hel och ren) styrkte i två fall av tre Einarssons fynd och ett motsade och av manliga orden (fri, stor och stark) styrkte användningen ett av tre och två motsade. Vidare är Ronny Ambjörnssons utgångspunkt att mannen representerar människan inte synlig i romanernas språkbruk, dock grundas slutsatsen enbart i bruket av substantivet människa och representerar inte huruvida mannen representerar människan i det svenska språket. Vidare styrker samtliga romaner stereotypen om kvinnors reproduktiva uppgift och re-presentation för kön baserat på bruket av ord inom kategorierna familjeroll och kvinnlig benämning. Även stereotypen om män som försörjare styrks i samtliga romaner eftersom variationen och bruket av yrkesbeskrivande substantiv är störst vid manliga gestaltningar i Doktor Glas och Kejsarn av Portugallien och i Mor gifter sig är variationen störst vid manliga gestaltningar. Slutligen är markerade konstruktioner det entydigaste resultatet eftersom samtliga författare främst använder markerade konstruktioner när kvinnliga ka-raktärer gestaltas och omarkerade när manliga karaktärer gestaltas. I Mor gifter sig med-för romanens handling och de kvinnliga karaktärerna att kvinnliga karaktärer står för den övervägande förekomsten av både markerade och omarkerade konstruktioner. Dock an-vänds vid kvinnliga gestaltningar främst markerade konstruktioner och vid manliga främst omarkerade, vilket styrker könsstereotyperna. Sammantaget kan det hävdas att ste-reotyper om kvinnor och män huvudsakligen styrks genom författarnas ordval i de stude-rade romanerna. Kvinnan ska vara stor eller liten, hon representerar kön och hennes livs-öde är familjerelaterat. Mannen å andra sidan ska vara stark och försörja sin familj. Mar-kerade konstruktioner antyder att kvinnan är det avvikande könet medan mannen står för normen.

78

Studiens tredje frågeställning luder: ”Skiljer gestaltningen sig åt beroende på för-fattarens könstillhörighet? Om så är fallet, hur?”. Den har tidigare diskuterats under stu-diens resultatdiskussion men sammanställs härnäst för att ge en klarare bild av hur förfat-tarens könstillhörighet påverkat gestaltningarna. I de studerade romanerna finns en kor-relation mellan författarens könstillhörighet och bruket av personbeskrivande adjektiv re-spektive substantiv. De kvinnliga författarna Martinson och Lagerlöf använder fler ad-jektiv och substantiv vid kvinnliga gestaltningar medan den manliga författaren Söder-berg använder fler vid manliga gestaltningar. Författarnas könstillhörighet påverkar även bruket av ordet människa eftersom det främst används vid gestaltningen av den könsroll författarna själva tillhör. Detta motsäger Ronny Ambjörnssons hävdande att mannen re-presenterar människan. Vidare indikerar fynden att författarens könstillhörighet påverkar bruket av enskilda ord. När bruket av det kvinnligt associerade ordet ren analyserades framkom att samtliga författare använde det för att gestalta den könsroll de själva tillhör. Sammantaget kan det hävdas att författarens könstillhörighet haft en oansenlig inverkan på språkbruket eftersom författarna bekräftar könsstereotyperna i lika hög grad. Således styrker de kvinnliga och manliga författarna könsstereotyper om både kvinnor och män.

6.3 Didaktisk diskussion

Utifrån studiens slutsats kan det hävdas att kritisk närläsning är essentiellt vid litteratur-läsning för att gymnasieskolans värdegrund ska förverkligas. Studien av författarnas språkbruk har blottat värderingar som strider mot skolans värdegrund. Genom författar-nas bruk av markerade konstruktioner styrks stereotyper om kvinnor och män. Bruket av markerade konstruktioner kan som tidigare nämnts vara ett omedvetet val eftersom mar-kerade konstruktioner socialiseras in hos språkbrukare men det kan även vara ett aktivt ställningstagande. Enligt värdegrunden ska gymnasieskolan förmedla ”[m]änniskolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet mellan människor” (Skolverket 2011, s. 5). För att skolans värdegrund ska förverkligas vid litteraturläsning krävs därmed att dessa prak-tiker blottas och motarbetas, vilket uppenbarar vikten av kritisk närläsning.

Trots studiens kritik mot klassisk litteratur får det inte förbises att även om littera-turen är problematisk kan den förmedla kunskap. Den kritiserade idén om den naturligt goda litteraturen har sina grunder eftersom litteraturen dels kan fungera som kunskaps-förmedlare och vokabulärutvecklare, dels kan hjälpa läsaren att omvärdera sina egna tan-kar och värderingar (Persson 2012, s. 184). Därtill speglar litteraturen även världen och världslig problematik (ibid. s. 67). Därmed bör den litteratur som eleverna möter inte begränsas på grund av dess problematik utan, med hjälp av kritisk närläsning, istället omfamnas och ses som en resurs. Med kritisk närläsning möjliggörs en djupare analys av texter eftersom de problematiska faktorerna i texten framhävs, vilket vidare gör en dis-kussion som rör problematiken möjlig.

För att undervisningen ska följa skolans värdegrund behöver elevernas kritiska tän-kande vid bemötandet av texter utvecklas. Som Nussbaum hävdar påverkar varje text som människor möter hur de utvecklas som individer (1998; se avsnitt 2.1.2). Eleverna behö-ver inte bara möta problematiska texter för att deras kritiska närmande ska utvecklas utan även för att de ska uppmärksammas på att problematiken även kan existera på en mer

79

subtil nivå. I de studerade romanerna blottades exempel på detta när språkbruket genom användningen av markerade konstruktioner styrkte stereotyper om kvinnor och män. Även om handlingen i en roman inte är problematisk kan den språkliga nivån vara det, det vill säga ordanvändningen. Då blir även frågan om det finns texter som inte har denna språkliga problematik. Genom kritisk närläsning kan eleverna uppmärksammas på språk-bruket och undvika att falla in i samma mönster.

Därmed kan det argumenteras för att läroplanen bör revideras och inkludera kritisk närläsning vid bemötandet av samtliga texter. Litteratur behöver bemötas med ett kritiskt förhållningssätt, i synnerhet de litterära klassikernas ovillkorliga värde behöver ifrågasät-tas. Lärare bör även förses med kunskaper och redskap för att motarbeta stereotyper. Lä-rare behöver uppmärksamma sitt eventuella bidrag till könsstereotyper och hur de ska bemöta eleverna. De behöver även få verktyg till hur arbetet mot stereotyper ska förmed-las till eleverna.

6.4 Förslag till fortsatt forskning

Under studiens genomförande har det uppenbarats ytterligare områden som bör studeras inom ämnet och utvecklingspunkter för en studie liknande denna. För att få fram ett mer tillförlitligt resultat bör en liknande studie utföras på ett större urval klassiska verk där kontexten i anknytning till orden inkluderas för att få en mer generell uppfattning av språkbruket. Detta skulle leda till ett mer generaliserbart resultat och ge en klarare bild av om bruket av markerade konstruktioner är avsiktligt eller oavsiktligt. Det vore även av intresse att se en liknande studie utförd på verk från olika epoker eftersom detta möjliggör jämförelser epokerna emellan men även undersökningar av huruvida bruket av markerade konstruktioner förändrats över tid.

Vidare vore det av intresse att se studier som undersöker bruket av adverb och/eller verb i klassiska verk. Slutligen skulle en liknande studie kunna appliceras på en annan litterär genre än klassiska romaner.

80

7. Referenslista

7.1 Primärmaterial

Lagerlöf, Selma (1991). Kejsarn av Portugallien: en Värmlandsberättelse. [Ny utg.] Stockholm: Litteraturfrämjandet. Martinson, Moa (1977). Mor gifter sig. [Ny utg.] Stockholm: Bonnier. Söderberg, Hjalmar (1979). Doktor Glas. [Ny utg.] Höganäs: Bra böcker.

7.2 Litteratur

Ambjörnsson, Fanny (2004). I en klass för sig: genus, klass och sexualitet bland gymna-sietjejer. Diss. Stockholms universitet, 2004. Ambjörnsson, Ronny (1999). Mansmyter: James Bond, Don Juan, Tarzan och andra grabbar. Omarb. utg. Stockholm: Ordfront. Andersson, Maria & Cavallin, Anna (red.) (2013). Genusperspektiv på västerländska klassiker. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur. Barry, Peter (2009). Beginning theory: an introduction to literary and cultural theory. 3., [utök.] uppl. Manchester: Manchester University Press. Beauvoir, Simone de (1999). Det andra könet. 2. uppl. Stockholm: PAN pocket. Bergsten, Staffan (red.) (2004). Berömda svenska böcker: en litterär uppslagsbok: åter-ger innehållet i 470 svenska verk. 2. omarb. uppl. Stockholm: Bokförl. DN. Bergsten, Staffan & Elleström, Lars (2004). Litteraturhistoriens grundbegrepp. 2., [rev.] uppl. Lund: Studentlitteratur. Bolander, Maria (2005). Funktionell svensk grammatik. 2. uppl. Stockholm: Liber. Butler, Judith (2007). Genustrubbel: feminism och identitetens subversion. Göteborg: Daidalos. Connell, Raewyn & Pearse, Rebecca (2015). Om genus. 3., [omarb. och uppdaterade] uppl. Göteborg: Daidalos. Dahlerup, Pil (2010). Omedvetna attityder hos en recensent. I Arping, Åsa & Nordenstam, Anna (red.). Genusvetenskapliga litteraturanalyser. 2. uppl. Lund: Student-litteratur. S. 21–28.

81

Dahllöf, Mats (2009). Språklig betydelse [Elektronisk resurs]: en introduktion till seman-tik och pragmatik. Uppsala: Uppsala universitet, Institutionen för lingvistik och filologi. Edlund, Ann-Catrine, Erson, Eva & Milles, Karin (2007). Språk och kön. Stockholm: Norstedts akademiska förlag. Einarsson, Jan (1981). Fult och fint: anteckningar om språk och kön. Språk och kön i skolan, vol. 3. Lärarhögskolan Malmö. Entzenberg, Claes & Hansson, Cecilia (red.) (1993). Modern litteraturteori: från rysk formalism till dekonstruktion. Del 2. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur. Esseveld, Johanna & Larsson, Lisbeth (2017). Inledning. I Esseveld, Johanna & Larsson, Lisbeth (red.). Kvinnopolitiska nyckeltexter. Andra upplagan Lund: Studentlitteratur. S. 9-36. Fagrell, Birgitta (2000). De små konstruktörerna: flickor och pojkar om kvinnligt och manligt i relation till kropp, idrott, familj och arbete. Diss. Stockholm universitet. Franz, Marie-Louise von (2002). Arketypiska mönster. Solna: Centrum för jungiansk psy-kologi (CJP). Franzén, Carin (red.) (2015). Grundbok i litteraturvetenskap: historia, praktik och teori. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur. Graeske, Caroline (2013). Intryck, omtryck, avtryck ‒ forskning och förändring?: om ge-nus och värdegrund i läromedel i svenska. I Heggestad, Eva, Williams, Anna & Öhrberg, Ann (red.). Fält i förvandling: genusvetenskaplig litteraturforskning. Möklinta: Gidlund. S. 264–277. Hedlin, Maria (2006). Jämställdhet, en del av skolans värdegrund. 1. uppl. Stockholm: Liber. Hene, Birgitta (1984). ”Den dyrkade Lasse och stackars lilla Lotta”: en syntaktisk-se-mantisk studie av personbeskrivande adjektiv och adverb i populära ungdomsböcker. Diss. Umeå universitet, 1984. Hinton, Perry R. (2003). Stereotyper, kognition och kultur. Lund: Studentlitteratur. Johansson, Anders (2013). Litteraturen, närläsningen och det socialt normala. I Heg-gestad, Eva, Williams, Anna & Öhrberg, Ann (red.). Fält i förvandling: genusvetenskap-lig litteraturforskning. S. 237–247.

82

Josefsson, Gunlög (2010). Svensk universitetsgrammatik för nybörjare. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur. Kulick, Don (1987). Hur man blir en riktig kvinna eller man. I Kulick, Don & Bjerén, Gunilla (red.). Från kön till genus: kvinnligt och manligt i ett kulturellt perspektiv. Stock-holm: Carlsson. Larsson, Staffan (2012). Lärande under livscykeln. I Lundgren, Ulf P., Säljö, Roger & Liberg, Caroline (red.). Lärande, skola, bildning. 2., [rev. och uppdaterade] utg. Stock-holm: Natur & kultur. S. 533–556. Lundqvist, Ulla (1987). Begrundande läsning. Stockholm: Utbildningsförl. Melin, Lars & Parkvall, Mikael (2016). Laddade ord: en bok om tankens makt över språ-ket. 1. uppl. Stockholm: Morfem. Møller Jensen, Elisabeth & Fahlgren, Margaretha (red.) (1996). Nordisk kvinnolitteratur-historia. Bd 3, Vida världen: 1900–1960. Höganäs: Wiken. Nordenstam, Kerstin (2003). Genusperspektiv på språk. Stockholm: Högskoleverket i samarbete med Nationella sekretariatet för genusforskning. Nordlund, Anna (2013). Varför litteraturvetenskap?: en ämnesintroduktion för nya stu-denter. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur. Norrby, Catrin & Håkansson, Gisela (2015). Introduktion till sociolingvistik. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur. Nussbaum, Martha Craven (1998). Cultivating humanity: a classical defense of reform in liberal education. Cambridge, Mass.: Harvard University Press. Ohlsson, Maria (2013). Språk och genus. I Sundgren, Eva (red.). Sociolingvistik. 2., [upp-daterade] uppl. Stockholm: Liber. S. 158‒198. Olsson, Anders (2016). Värdet av att läsa om, eller Vad är en klassiker?. I Rydquist, Lars (red.). Om läsning och omläsning: betraktelser vid ett symposium arrangerat av Svenska Akademien. Stockholm: Svenska Akademien, S. 130–141. Olsson, Bernt & Algulin, Ingemar (2013). Litteraturens historia i Sverige. 6. uppl. Lund: Studentlitteratur. Ortner, Sherry B. (1974). Is female to male as nature is to culture? I Rosaldo, Michelle Z. & Lamphere, Louise (red.). Woman, culture, and society. Stanford, Calif.: Stanford Univ. Press. S. 68–87.

83

Persson, Magnus (2007). Varför läsa litteratur?: om litteraturundervisningen efter den kulturella vändningen. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur. Persson, Magnus (2012). Den goda boken: samtida föreställningar om litteratur och läs-ning. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur. Regeringen (1994). Förordning om läroplan för det obligatoriska skolväsendet. https://www.skolverket.se/regelverk/skolfs/skolfs?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww-5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolfs%2Fwpubext%2Ffs%2FRecord%3Fk%-3D100. [2018-02-12]. Rosaldo, Michelle Zimbalist (1974). Woman, culture, and society: a theoretical overview. I Rosaldo, Michelle Z. & Lamphere, Louise (red.). Woman, culture, and society. Stanford, California: Stanford University. Press. S. 17–42. Rydström, Jens & Tjeder, David (2009). Kvinnor, män och alla andra: en svensk genus-historia. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur. Skolverket (2011). Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för gymna-sieskola 2011. https://www.skolverket.se/publikationer?id=2705. Stainton Rogers, Wendy & Stainton Rogers, Rex (2002). Genuspsykologi: kön och sexu-alitet. Lund: Studentlitteratur. Svahn, Margareta (1999). Den liderliga kvinnan och den omanlige mannen: skällsord, stereotyper och könskonstruktioner. Stockholm: Carlsson. Svensk ordbok (2009a). Adjektiv. https://svenska.se/so/?id=00226&pz=7. [2018-01-29]. Svensk ordbok (2009b) Arketyp. https://svenska.se/so/?id=01891&pz=7. [2018-01-29]. Svensk ordbok (2009c). Klassiker. https://svenska.se/so/?id=25314&pz=7. [2017-11-29]. Svensk ordbok (2009d). Stereotyp. https://svenska.se/so/?id=50746&ref=xnr341826. [2018-01-29]. Svensk ordbok (2009e). Substantiv. https://svenska.se/so/?id=51835&pz=7. [2018-01-29]. Svenska Akademiens ordlista (1907). Dann. https://www.saob.se/artikel/?seek=DANN. [2018-06-11].

84

Svenska Akademiens ordlista (2015a). Adjektiv. https://svenska.se/saol/?id=0008584&-pz=7. [2018-02-07]. Svenska Akademiens ordlista (2015b). Man. https://svenska.se/tre/?sok=man&pz=1. [2018-04-02]. Svenska Akademiens ordlista (2015c). Substantiv. https://svenska.se/tre/?sok=substan-tiv&pz=1. [2018-02-07]. Sveriges riksdag (2017). Aktuell debatt med anledning av metoo-uppropen: Protokoll för debatten. http://www.riksdagen.se/sv/webb-tv/video/aktuell-debatt/aktuell-debatt-med-anledning-av-metoo-uppropen_H5C120171211ad. [2017-12-11]. Sveriges television (u.å.). Kampanjen #metoo. https://www.svt.se/nyheter/amne/Kam-panjen_metoo [2018-01-26]. Tallberg Broman, Ingegerd (2002). Pedagogiskt arbete och kön: med historiska och nu-tida exempel. Lund: Studentlitteratur Talbot, Mary M. (1998). Language and gender: an introduction. Cambridge: Polity Press. Tenngart, Paul (2008). Litteraturteori. 1. uppl. Malmö: Gleerup. Thurén, Britt-Marie (2003). Genusforskning: frågor, villkor och utmaningar. Stockholm: Vetenskapsrådet. Trampe, Peter af (1990). Språkbrukaren och orden. Lund: Studentlitteratur. Vogel, Anna (2011). Språket, kroppen och tankarna: introduktion till kognitiv semantik. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur. Vulovic, Jimmy (2013). Narrativanalys. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur. Wictorin, Margareta Wallin (2009). Genusperspektiv på pressbilder: identiteter och ste-reotyper. I Angelfors, Christina & Schömer, Eva (red.). En bok om genus: nyfikenhet, nytänkande, nytta. S. 123–140. Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise (2000). Diskursanalys som teori och metod. Lund: Studentlitteratur.

85

8. Tabellförteckning

Tabellnyckel

De tabeller som förekommer i resultatpresentationen (kapitel 5) och i bilagor är numre-rade på ett sätt som visar tabellernas innehåll och ordningsföljd. Numreringen ger inform-ation om vilken av de studerade romanerna och vilken ordklass som tabellen gäller och huruvida den presenterar gestaltningar av kvinnliga eller av manliga karaktärer. Den första siffran gäller romanen: 1. Doktor Glas, 2. Mor gifter sig och 3. Kejsarn av Portu-gallien. Den andra siffran gäller vilken ordklass som tabellen berör: 1–5 avser adjektiv och 6–9 substantiv. Den tredje siffran avser gestaltningar av kvinnliga eller manliga ka-raktärer: 1 avser kvinnliga karaktärer och 2 manliga. En tabell med nummer 2.3.1 be-handlar då Mor gifter sig, adjektiv och gestaltning av kvinnliga karaktärer. Tabeller som behandlar både gestaltningar av kvinnliga karaktärer och gestaltningar av manliga har två siffror.

Diagram 1 Översikt över substantiven indelade efter betydelse ................................... 13 Tabell 1 Exempel på semantiskt fält .............................................................................. 26 Tabell 1.1 Totala antalet adjektiv................................................................................... 34 Tabell 1.6 Totala antalet substantiv ............................................................................... 34 Tabell 1.2 Vanligast förekommande adjektiv vid gestaltningen av kvinnor respektive män ................................................................................................................................. 35 Tabell 1.2.1 Vanligast förekommande adjektiv vid gestaltningen av kvinnor jämfört med män ......................................................................................................................... 35 Tabell 1.2.2 Vanligast förekommande adjektiv vid gestaltningen av män jämfört med kvinnor ............................................................................................................................ 36 Tabell 1.3 Återkommande adjektiv vid gestaltningen av kvinnor respektive män........ 36 Tabell 1.3.1 Återkommande adjektiv vid gestaltningen av kvinnor jämfört med män . 37 Tabell 1.3.2 Återkommande adjektiv vid gestaltningen av män jämfört med kvinnor . 37 Tabell 1.4 Sammanställning av färger ........................................................................... 38 Tabell 1.5 Sammanfattning av kategorier av adjektiv vid gestaltningen av kvinnor respektive män ................................................................................................................ 39 Tabell 1.7 Vanligast förekommande substantiv vid gestaltningen av kvinnor respektive män ................................................................................................................................. 40 Tabell 1.7.1 Vanligast förekommande substantiv vid gestaltningen av kvinnor jämfört med män ......................................................................................................................... 40 Tabell 1.7.2 Vanligast förekommande substantiv vid gestaltningen av män jämfört med kvinnor ............................................................................................................................ 41 Tabell 1.8 Återkommande substantiv vid gestaltningen av kvinnor respektive män .... 41 Tabell 1.8.1 Återkommande substantiv vid gestaltningen av kvinnor jämfört med män ........................................................................................................................................ 41 Tabell 1.8.2 Återkommande substantiv vid gestaltningen av män jämfört med kvinnor ........................................................................................................................................ 42 Tabell 1.9 Sammanfattning av substantiven vid gestaltningen av kvinnor respektive män ................................................................................................................................. 43 Tabell 2.1 Totala antalet adjektiv................................................................................... 44 Tabell 2.6 Totala antalet substantiv ............................................................................... 44 Tabell 2.2 Vanligast förekommande adjektiv vid gestaltningen av kvinnor respektive män ................................................................................................................................. 45

86

Tabell 2.2.1 Vanligast förekommande adjektiv vid gestaltningen av kvinnor jämfört med män ......................................................................................................................... 46 Tabell 2.2.2 Vanligast förekommande adjektiv vid gestaltningen av män jämfört med kvinnor ............................................................................................................................ 47 Tabell 2.3 Återkommande adjektiv vid gestaltningen av kvinnor respektive män........ 48 Tabell 2.3.1 Återkommande adjektiv vid gestaltningen av kvinnor jämfört med män . 49 Tabell 2.3.2 Återkommande adjektiv vid gestaltningen av män jämfört med kvinnor . 50 Tabell 2.4 Sammanställning av färger ........................................................................... 51 Tabell 2.5 Sammanfattning av kategorier av adjektiv vid gestaltningen av kvinnor respektive män ................................................................................................................ 52 Tabell 2.7 Vanligast förekommande substantiv vid gestaltningen av kvinnor respektive män ................................................................................................................................. 53 Tabell 2.7.1 Vanligast förekommande substantiv vid gestaltningen av kvinnor jämfört med män ......................................................................................................................... 53 Tabell 2.7.2 Vanligast förekommande substantiv vid gestaltningen av män jämfört med kvinnor ............................................................................................................................ 54 Tabell 2.8 Återkommande substantiv vid gestaltningen av kvinnor respektive män .... 55 Tabell 2.8.1 Återkommande Substantiv vid gestaltningen av kvinnor jämfört med män ........................................................................................................................................ 55 Tabell 2.8.2 Återkommande substantiv vid gestaltningen av män jämfört med kvinnor ........................................................................................................................................ 56 Tabell 2.9 Sammanfattning av substantiven vid gestaltningen av kvinnor respektive män ................................................................................................................................. 57 Tabell 3.1 Totala antalet adjektiv................................................................................... 58 Tabell 3.6 Totala antalet substantiv ............................................................................... 58 Tabell 3.2 Vanligast förekommande adjektiv vid gestaltningen av kvinnor respektive män ................................................................................................................................. 59 Tabell 3.2.1 Vanligast förekommande adjektiv vid gestaltningen av kvinnor jämfört med män ......................................................................................................................... 59 Tabell 3.2.2 Vanligast förekommande adjektiv vid gestaltningen av män jämfört med kvinnor ............................................................................................................................ 59 Tabell 3.3 Återkommande adjektiv vid gestaltningen av kvinnor respektive män........ 60 Tabell 3.3.1 Återkommande adjektiv vid gestaltningen av kvinnor jämfört med män . 61 Tabell 3.3.2 Återkommande adjektiv vid gestaltningen av män jämfört med kvinnor . 61 Tabell 3.4 Sammanställning av färger ........................................................................... 62 Tabell 3.5 Sammanfattning av kategorier av adjektiv vid gestaltningen av kvinnor respektive män ................................................................................................................ 63 Tabell 3.7 Vanligast förekommande substantiv vid gestaltningen av kvinnor respektive män ................................................................................................................................. 64 Tabell 3.7.1 Vanligast förekommande substantiv vid gestaltningen av kvinnor jämfört med män ......................................................................................................................... 64 Tabell 3.7.2 Vanligast förekommande substantiv vid gestaltningen av män jämfört med kvinnor ............................................................................................................................ 65 Tabell 3.8 Återkommande substantiv vid gestaltningen av kvinnor respektive män .... 65 Tabell 3.8.1 Återkommande substantiv vid gestaltningen av kvinnor jämfört med män ........................................................................................................................................ 66 Tabell 3.8.2 Återkommande substantiv vid gestaltningen av män jämfört med kvinnor ........................................................................................................................................ 66 Tabell 3.9 Sammanfattning av substantiven vid gestaltningen av kvinnor respektive män ................................................................................................................................. 67

87

Bilagor

Bilaga 1 Doktor Glas

Tabell 1.5.1 Adjektiv vid gestaltning av kvinnliga karaktärer Bete-

ende Fysiska egen-skaper

Färg Käns-lor

Nat-ionalitet

Psy-kiska egen-skaper

Smäde-ord

Status Ålders-be-skriv-ning

Totalt antal

1 God 5. Bar 1. Blek 6. Aldrig kär 1.

Pari-sisk 1.

Dum 1. An-norlunda 1.

Gam-mal 10.

2 Häftig 1.

Barfota 1.

Blå 1. Be-kymrad 1.

From-sinnlig 1.

Bjuden 1.

Halv-vuxen 1.

3 Icke blyg 1.

Blind 1.

Brun 1. Belåten 1.

Förvir-rad 1.

Blomstrande 1.

Icke ung 1.

4 Kla-gande 1.

Blond 1.

Gul 1. För-skrämd 2.

Stolt 1. Blän-dad 1.

Inte gam-mal 1.

5 Kvick 1.

Brunögd 1.

Krit-blek 1.

För-tjust 2.

Bor-gerlig 1.

Ung 22.

6 Rar 1. Böjd 2. Ljus 5. För-tvivlad 1.

Bra 1. Åldrig 1.

7 Ond 1. Fast 2. Röd 5. Föräls-kad 3.

Bättre 1.

8 Otro-gen 2.

Felmo-delle-rad 1.

Vit 4. Glad 1. Drunk-nad 1.

9 Upp-riktig 2.

Fet 1. Hung-rig 1.

Död 2.

10 Skygg 1.

Fram-åtböjd 1.

Häpen 1.

Dömd 1.

11 Vild 1. För-bränd 1.

Inte rädd 1.

Ensam 6.

12 Vulgär 1.

Förtärd 2.

Kär 1. Fri 6.

13 Vänlig 2.

Hop-krupen 2.

Lyck-lig 7.

Frisk 3.

14 Hög 1. Obe-rörd 1.

Frå-gande 1.

15 Inte vacker 2.

Rädd 3. Fulla (ej al-kohol) 1.

16 Klar 1. Skam-sen 1.

Förgrå-ten 1.

17 Klen 1. Smick-rad 1.

Förlo-rad 1.

18 Klädd 1.

Sorg-sen 1.

För-skräck-lig 1.

19 Knotig 1.

Trött 1. För-störd 1.

20 Lilla 10.

Upp-rörd 1.

Förtju-sande 1.

88

21 Liten 7. Ursin-nig 1.

Gift 9.

22 Ljushå-rig 1.

Yr 1. Gjord 2.

23 Ljuv 1. Ha-vande 1.

24 Lätt 2. Het 2. 25 Mager

1. Hett 1.

26 Mjuk 3.

Hjälp-lös 1.

27 Mullig 1.

Indra-gen 1.

28 Mörk-hårig 1.

Inte bunden 1.

29 Naken 2.

Inte hjälpt 1.

30 Rak 2. Inte kry 1.

31 Skarp 1.

Inte lik 1.

32 Smut-sig 1.

Inte olik 1.

33 Små 2. Inte sjuk 1.

34 Stark 5. Inte va-ken 1.

35 Stor 4. Kom-men 1.

36 Svart-hårig 1.

Kristen 1.

37 Sänkt 1.

Kära 3.

38 Söt 1. Le-vande 2.

39 Tjock 2.

Lycko-dränkt 1.

40 Tyngd 1.

Lös 1.

41 Täck 1. Miss-tänkt 1.

42 Upp-krupen 2.

Mot-bju-dande 1.

43 Upp-spär-rade 1.

Mäktig 1.

44 Utsli-ten 1.

Ned-stänkt 1.

45 Vid-öppna 1.

Nödd 1.

46 Vacker 6.

Okänd 3.

47 Olik 1. 48 Ovär-

dig 1.

49 Präktig 1.

50 Reli-giös 1.

89

51 Rik 1. 52 Riktig

1.

53 Salig 1. 54 Sim-

pel1.

55 Sjuk 2. 56 Sjuklig

1.

57 Stack-ars 2.

58 Stark 1. 59 Stå-

ende 1.

60 Sund 1. 61 Tyst 1. 62 Upp-

skrämda 1.

63 Ut-gången 1.

64 Vaken 1.

65 Varm 4.

66 Värd 1. 67 Värde-

full 1.

68 Äls-kade 1.

69 Ömma 1.

70 Över-fullt 1.

71 Över-given 1.

Totalt 13 (8 %)

46 (27 %)

8 (5 %)

22 (13 %)

1 (1 %)

4 (2 %)

- 71 (42 %)

6 (3 %)

171

Tabell 1.5.2 Adjektiv vid gestaltning av manliga karaktärer Bete-

ende Fysiska egen-skaper

Färg Käns-lor

Nat-ionalitet

Psy-kiska egen-skaper

Smäde-ord

Status Ålders-be-skriv-ning

Totalt antal

1 Besyn-nerlig 1.

Avgnagda 1.

Blek 4. Bedrö-vad 1.

Allvar-lig 3.

Akt-nings-värd 1.

Först-födde 1.

2 Bistre 1.

Blank 1.

Färglös 1.

Be-kymrad 1.

Dum 6. And-fådd 1.

Gam-mal 19.

3 Bju-dande 1.

Blind 1.

Grede-lin 1.

Drey-fusard 1.

Elän-dig 1.

Andlig 1.

Inte ung 1.

4 Dröm-mande 2.

Bris-tande 1.

Grå 3. Dyster 1.

För-ståndig 1.

An-norlunda 1.

Ung 7.

5 From 2.

Böjd 2. Grå-blan-dad 1.

Frestad 2.

Galen 3.

Av-lidne 1.

Äldre 2.

6 Försik-tig 1.

Dar-rande 1.

Grå-blek 1.

Föräls-kad 1.

Inte fri-sinnad 1.

Beredd 3.

7 God 10.

Djup 1. Grå-daskig 1.

Hung-rig 1.

Klok 2. Besatt 1.

90

8 Gäll 1. Elegant 1.

Grön 1. Illamå-ende 1.

Likgil-tig 1.

Bety-dande 1.

9 Hastig 1.

Enorm 1.

Ljus 1. Inte glad 1.

Lätt-sinnig 1.

Bjuden 1.

10 Heder-lig 3.

Fet 1. Ljusgrå 1.

Inte lycklig 1.

Okulti-verad 1.

Blottad 1.

11 Häftigt 1.

Fin 3. Mar-morvit 1.

Inte nöjd 2.

Otålig 1.

Bort-bjuden 1.

12 Hän-syns-full 1.

Flint-skallig 2.

Mörk 3.

Intres-serad 1.

Stolt 1. Bra 4.

13 Ingen flitig 1.

Fram-skjuten 1.

Smuts-brun 1.

Kär 2. Sym-patisk 4.

Brin-nande 1.

14 Inte god 1.

Ful 3. Smuts-gul 1.

Led 1. Tokig 1.

Bättre 4.

15 Ko-ketta 1.

För-bränd 1.

Vit 1. Lidel-sefull 1.

Vis 1. Chic 1.

16 Kvick 1.

För-nyad 1.

Lyck-lig 2.

Dragen 1.

17 Musi-kalisk 1.

Förste-nad 1.

Lugn 5. Dålig 8.

18 Obe-räkne-lig 1.

Förvri-det 1.

Ogil-lande 1.

Död7.

19 Obe-veklig 2.

För-yngrad 1.

Orolig 2.

Dömd 1.

20 Ogrannlaga 1.

Glesnande 2.

Pigg 1. Elän-dig 4.

21 Omöj-lig 1.

Halv-slutna 1.

Rädd 17.

Ensam 9.

22 Ond 4. Hop-krupen 2.

Sorg-sen 1.

Farligt 1.

23 Otro-gen 1.

Hop-tryckt 1.

Säker 3.

Fattig 2.

24 Passiv 1.

Hori-sontal 1.

Törstig 1.

Fram-stående 1.

25 Rå 3. Hård 2. Trött 5. Fri 3. 26 Sam-

vets-grann 1.

Icke vacker 1.

Upp-skakad 1.

Frusen 1.

27 Slö 2. Ihålig 1.

Ängs-lig 1.

Från-va-rande 2.

28 Snäll 1. Inte byggd 1.

Över-tygad 1.

Främ-mande 2.

29 Sträng 1.

Klädd 3.

Över-väldi-gad 1.

Fången 1.

30 Svår 1. Knutna 1.

Född 1

31 Svår-hanter-lig 1.

Kosty-merad 1.

Föran-ledd 1.

91

32 Tack-sam 1.

Lilla 3. För-kyld 1.

33 Upp-riktig 3.

Liten 5. För-mögen 2.

34 Vanar-tig 1.

Lutat 1. För-skräck-lig 1.

35 Van-vettig 1.

Lång 1. Förtro-ende-väck-ande 1.

36 Vid-hjärtad 2.

Lätt 2. För-tryckt 1.

37 Vänlig 1.

Mindre 1.

Försva-gad 1.

38 Ärelys-ten 7.

Mjuk 1.

För-ändrad 1.

39 Nakna 2.

Ge-mena 1.

40 Ohygg-lig 1.

Gift 1.

41 Orakad 1.

Gott 1.

42 Oregel-bundet 1.

Gripen 1.

43 Orörlig 3.

Halv-klart 1.

44 Präktig 1.

Halv-med-veten 1.

45 Puckel-ryggig 1.

Hedrad 1.

46 Rak 1. Hem-kom-men 1.

47 Rask 1. Het 1. 48 Ren 1. Häktad

1.

49 Re-sande 1.

Härdad 1.

50 Ruggig 1.

Hörda 1.

51 Skarp 1.

Icke mäktigt 1.

52 Slapp-fet 1.

Ingen farlig 1.

53 Slätra-kad 1.

Inpis-kad 1.

54 Små 2. Invigd 1.

55 Småle-ende 1.

Iskall1.

56 Snörrät 1.

Kall 1.

57 Späd 1. Knast-rande 1.

92

58 Stark 4. Kom-men 1.

59 Stel 1. Kry 1. 60 Stor 2. Känd

2.

61 Sträck-ande 1.

Kära 7.

62 Tom 5. Le-vande 3.

63 Tung 1. Lik 1. 64 Tunn 1. Lottad

1.

65 Utslä-tat 1.

Lyck-lige 1.

66 Utstyrt 1.

Lös 1.

67 Vacker 11.

Mot-togs 1.

68 Varm 1.

Nytt 1.

69 Vid-öppna 1.

Närva-rande 1.

70 Obe-redd 1.

71 Obero-ende 1.

72 Oför-vitlig 1.

73 Ogift 1. 74 Okänd

3.

75 Om-tyckt 1.

76 Orien-terad 1.

77 Orto-dox 1.

78 Otill-gänglig 1.

79 Otäck 1.

80 Ovan-lig 1.

81 Ovär-dig 1.

82 Pens-ionerad 1.

83 Präs-terlig 1.

84 Pär-lande 1.

85 Rik 3. 86 Salig 2. 87 Sjuk 7. 88 Skild 1. 89 Skyl-

dig 1.

90 Spräckliga 1.

91 Stack-ars 1.

92 Stum 1. 93 Sval 1.

93

94 Svars-lös 1.

95 Sörjd 1.

96 Till-frisk-nad 1.

97 Tungus 1.

98 Tydlig 1.

99 Typisk 1.

100 Tyst 8. 101 Upp-

spänd 1.

102 Urblåst 1.

103 Utexa-mine-rad 1.

104 Ut-märkt 1.

105 Utpi-nad 1.

106 Utsvä-vande 1.

107 Vaken 3.

108 Van 2. 109 Vidrig

4.

110 Värd 1. 111 Värdig

1.

112 Yrva-ken 1.

113 Åter-kom-men 1.

114 Äcklig 1.

115 Äkta 1. Totalt 38

(13 %) 69 (24 %)

15 (5 %)

29 (10 %)

- 15 (5 %)

-

115 (41 %)

5 (2 %)

286

Tabell 1.9.1 Substantiv vid gestaltning av kvinnliga karaktärer Delbe-

skriv-ning

Djur Famil-jeroll

Kvinn-lig be-näm-ning

Kön-lös be-näm-ning

Relat-ioner

Smädeord

Ting Yrkes-be-skriv-ning

Övrigt Totalt antal

1 Råttö-gon 1.

Fru 26.

Dam 5.

Män-niska 1.

Barn (vuxen) 1.

Ma-don-nor 1.

Black 1.

Arbe-ters-kor 1.

Bond-fröken 1.

2 Lärft 1.

Hustru 14.

Gumma 1.

Fästmö 1.

Skö-kor 1.

Börda 2.

Drott-ning 1.

Cor-pus delicti 1.

3 Sam-mets-kind 1.

Maka 1.

Flicka 23.

Krop-pen 1.

Dröm 1.

Hus-hål-lerska 3.

Delila 1.

94

4 Sil-keshå-ret 1.

Me-del-klass-fru 1.

Flickunge 1.

Pati-ent 1.

Kvin-no-blomma 3.

Kejsa-rinna 1.

Fånge 1.

5 Sil-kesvirret 1.

Präst-hustru 1.

Frun-tim-mer 1.

Pigtyp 1.

Sort 1. Piga 2. Ge-stalt 1.

6 Stjärnögon 1.

Frö-ken 5.

Skön-het 1.

Trasa 1.

Serve-rings-flickan 1.

Natt-vandrerska 1.

7 Icke kvinna 1.

Ung-doms-väninna 1.

Väsen 2.

Sjuk-skö-terske-elev 1.

Sömn-gång-erska 1.

8 Jung-fru 3.

Vä-ninna 3.

Över-stinna 1.

9 Kvinna 52.

Vär-dinna 2.

10 Kvinnova-relse 1.

11 Ma-dame 1.

Totalt 6 (11 %)

- 5 (9 %)

11 (20 %)

1 (2 %)

9 (16 %)

2 (4 %)

7 (13 %)

8 (14 %)

7 (13 %)

56

Tabell 1.9.2 Substantiv vid gestaltning av manliga karaktärer Delbe-

skriv-ning

Djur Famil-jeroll

Kön-lös be-näm-ning

Man-lig be-näm-ning

Relat-ioner

Smädeord

Ting Yrkes-be-skriv-ning

Övrigt Totalt antal

1 Ap-käke 1.

Fjäri-lar 1.

Man (som i make) 14.

Aldrig vuxen 1.

Gosse 6.

Be-skydd 1.

Ap-gossen 1.

Bild-stod 1.

Af-färs-man 2.

Bodd-don-juan 1.

2 Djur-ansik-tet 1.

Får 2. Folk 1.

Gubbe 2.

Fäst-man 2.

Drum-mel 1.

Blåsa 1.

Aktör 1.

Bod-knod-den 1.

3 Hår-testar 1.

Hund 1.

Män-niska 5.

Herre 9.

Hjälp 1.

Hin onde 1.

Frukt 2.

Bis-kop 4.

Diplo-mat 1.

4 Puck-el-ryggsleende 1.

Julgris 1.

Män-nisko-sort 1

Karl 1. Kam-rat 5.

Hyck-lare 1.

Fråge-tecken 1.

Bonde 1.

Fram-tids-man 3.

5 Räv 2. Person 1

Man 61.

Pati-ent 1.

Idiot 2.

Före-mål 1.

Dik-tare 1.

Fysio-nomi 1.

6 Tupp 1.

Mans-person 1.

Rival 1.

Ingen hyck-lare 1

Lik 1. Direk-tör 1.

För-bry-tare 1.

7 Ål 1. Män 6.

Ung-doms-kärlek 1.

Lump 3.

Ljus 1. Dok-tor 1.

För-fals-kare 1.

8 Pojke 5.

Vän 5. Lym-mel 4.

Natur 1.

Do-mare 1.

Gå-ende 1.

9 Äls-kare 1.

Mar-tyr 1.

Parti 1.

Dräng 1.

Hjälte 1.

95

10 Med-brotts-lingen 1.

Skug-gan 1.

Filo-sofen 1.

Kri-gare 1.

11 Miss-fostret 1.

Svamp 1.

Furste 1.

Käl-lar-kund 1.

12 Rack-are 1.

Ägg 1. Gatso-pare 1.

Lump-sam-lare 1.

13 Sko-jare 1.

Gross-hand-lare 1.

Mör-dare 1.

14 Slusk 1.

Hand-lande 1.

Skol-pojke 1.

15 Syn-dare 2.

Herde 1.

Slö-sare 1.

16 Usling 1.

Huslä-kare 2.

Stadsbo 1.

17 Vidunder 2.

icke Kvin-nolä-kare 1.

Tron-följa-ren 1.

18 Ko-nung 3.

Skol-gosse 1.

19 Kung 1.

Stor-gub-bar 1.

20 Kypa-ren 2.

Vålds-man 1.

21 Kyr-ko-herde 3.

Välta-lare 1.

22 Lä-kare 19.

Åskå-dare 1.

23 Lärare 2.

24 Mate-mati-ker 1.

25 Medi-cine licen-tiaten 2.

26 Pastor 45.

27 Politi-ker 1.

28 Predi-kant 1.

29 Prins 2.

30 Präst 42.

31 Präst-man 1.

32 Ryttarmäs-tare 1.

33 Stats-råd 4.

96

34 Stu-dent 2.

35 Tid-nings-pojke 1.

36 Tjäns-teman 1.

37 Urma-kare 1.

38 Veten-skaps-man 1.

39 Vivör 1.

40 Äm-bets-broder 1.

41 Ärke-biskop 2.

Totalt 4 (3 %)

7 (6 %)

1 (1 %)

5 (4 %)

8 (7 %)

9 (7 %)

17 (13 %)

12 (9 %)

41 (32 %)

22 (17 %)

126

Bilaga 2 Mor gifter sig

Tabell 2.5.1 Adjektiv vid gestaltning av kvinnliga karaktärer Bete-

ende Fysiska egen-skaper

Färg Käns-lor

Nat-ionalitet

Psy-kiska egen-skaper

Smäde-ord

Status Ålders-be-skriv-ning

Totalt antal

1 Aldrig snäll 1.

Aldrig ren 1.

Blek 17.

Aldrig ledsen 1.

Ameri-kan 1.

Allvar-lig 7.

Djävla 5.

Aldrig ensam 2.

Gam-mal 36.

2 Avmätt 1.

And-fådd 2.

Blod-röd 5.

Arg 30. Allvar-sam 1.

Djä-vulsk 1.

Andlös 1.

Inte gam-mal 1.

3 Avvi-sande 2.

Av-klädd 2.

Blå 2. Avund-sjuk 3.

Be-grun-dande 1.

För-ban-nade 2.

Andäk-tig 1.

Obe-stämd 1.

4 Be-svärlig 1.

Avlång 1

Brun 5. Be-kymrad 2.

Beslu-ten 2.

Ansedd 2.

Ung 12.

5 Beund-rande 1.

Avtärd 1

Eldröd 2.

Besvä-rad 1.

Be-stämd 2.

Ansen-lig 1.

Vuxen 1.

6 Bitter 1.

Bar 7. Grå 4. Be-tryckt 1.

Be-tänk-sam 4.

An-ständig 1.

Yngre 1.

7 Blyg 5. Barfota 5.

Grå-blek 1.

Bister 2.

Bildad 1.

Avsky-värd 1.

Åldrad 1.

8 Bondpigetöl-pig 1.

Barhu-vad 4.

Gråsprängd 1.

Dan 7. Bister 1.

Av-stängd 1.

Äldre 5.

9 Dras-tisk 1.

Bibe-hållen 1.

Gul 2. Fasci-nerad 2.

Besyn-nerlig 1.

Barn-lös 1.

Äldsta 1.

10 Dryg 1. Blind 1.

Gul-blekt 1.

Fäst vid 1.

Egoist 1.

Befalld 1.

11 Duktig 10.

Blåfru-sen 2.

Inte vit 1.

Förar-gad 3.

Fram-hållna 1.

Be-gravd 1.

97

12 Dum 5. Blå-märkt 1.

Lik-blek 2.

Förbi 1.

För-hopp-nings-full 1.

Bekant 6.

13 Elak 13.

Borstat 1.

Ljus 7. Förbitt-rad 1.

För-nämsta 1.

Beredd 1.

14 Fient-lig 1.

Bred 8. Mörk 4.

För-bluffad 1.

Förtro-lig 1.

Bero-ende 1.

15 Fjollig 4.

Burrig 1.

Mörk-brun 1.

För-krossad 1.

Förvir-rad 3.

Besatt 2.

16 Fjärr-skå-dande 1.

Böjd 2. Mörk-röd 1.

Förnär-mad 1.

Galen 4.

Beund-rad 1.

17 Fjäskig 1.

Dar-rande 4.

Rosig 1.

För-skräckt 1.

God-sint 1.

Blomstrande 1.

18 Fnos-kig 2.

Djupa 1.

Röd 25.

För-skrämd 2.

Gra-vall-varlig 1.

Bort-kom-men 2.

19 Frå-gande 1.

Dålig 2.

Rödlätt 1.

För-tjust 2.

Hjärt-nupna 1.

Bra 6.

20 Fånig 3.

Fet 2. Rött 2. För-tvivlad 3.

Hygg-lig 3.

Bun-den 1.

21 Före-brå-ende 1.

Fin 37. Skär 1 För-undrad 3.

Hög-färdig 1.

Bäst 1.

22 Förlä-gen 1.

Fin-klädd 3.

Snövit 3.

Förvå-nad 2.

Inte dum 1.

Bättre 5.

23 Gnatig 1.

Flat 1. Svart 12.

Gene-rad 1.

Intelli-gent 1.

Död 9.

24 Gnällig 1.

Fli-nande 1.

Vit 14. Gil-lande 1.

Inte klok 3.

Egen-domlig 1.

25 Grå-tande 1.

Flådda 1.

Vitgrå 1.

Gråt-färdig 2.

Inte karsk 1.

Elän-dig 2.

26 God 5. Flätat 1.

Gråt-mild 1.

Inte to-kig 1.

Enkel 2.

27 Hätsk 1.

Frostad 1.

Glad 32.

Kvick-tänkt 1.

Ensam 38.

28 Hög-ljudd 1.

Ful 3. Hung-rig 11.

Med-veten 2.

Erfarna 1.

29 Inte be-und-rande 1.

Fyllig 1.

Illamå-ende 1.

Nyfi-ken 5.

Falsk 1.

30 Inte elak 2.

Förfär-lig 1.

Ilsken 1.

Okri-tisk 1.

Farlig 3.

31 Inte hä-disk 1.

Förvri-det 2.

Inte arg 1.

Omdö-meslös 1.

Fast 1.

32 Inte noga 1.

För-värkta 4.

Inte förtjust 1.

Opti-mist 1.

Fattig 6.

33 Inte or-dentlig 2.

Ge-nom-svettig 1.

Inte glad 8.

Otålig 3.

Fri 3.

98

34 Inte otrogen 1.

Gles 1. Inte ledsen 3.

Rätt-fram 1.

Frisk 2.

35 Inte otäck 1.

Glän-sande 1.

Inte ond 2.

Sedlig 1.

Frusen 2.

36 Inte trevlig 1.

Grov 4. Inte rädd 6.

Självs-våldig 1.

Från-va-rande 1.

37 Inru-sande 1.

Gro-tesk 1.

Inte stämd 1.

Slug 1. Frälst 1.

38 Kvick 1.

Gäng-lig 1.

Inte sä-ker 2.

Skam-sen 2.

Främ-mande 3.

39 Kär-vänlig 1.

Halvnaken 1.

Inte tröstad 1.

Skick-lig 1.

Full 2.

40 Lat 1. Halv-spring-ande 1.

Inte trött 1.

Skygg 3.

Full (ej alko-hol) 4.

41 Le 3. Hel 1. Inte uppli-vad 2.

Små-aktig 1.

Full-komlig 1.

42 Lydig 1.

Hes 3. Intres-serad 8.

Stolt 4. Fullt vaken 1.

43 Mallig 1.

Het 1. Irrite-rad 2.

Tokig 8.

Fyllda 1.

44 Nos-grann 1.

Hop-krupen 1.

Ivrig 7. Van-kelmo-dig 1.

Fången 1.

45 Noga 2.

Hålig 1.

Kinkig 1.

Vriden 1.

Färdig 2.

46 Näsvis 1.

Hård 3. Ledsen 15.

Ädel 1. Född 1.

47 Obsti-nat 1.

Hård-hänt 1.

Li-dande 1.

Öd-mjuk 2.

Förbju-den 2.

48 Otrev-lig 1.

Hår-dragna 1.

Lugn 5. Fördär-vad 1.

49 Otäck 3.

Härdig 1.

Lyck-lig 3.

För-följd 1.

50 Or-dentlig 5.

Hög 3. Miss-nöjd 2.

För-gjord 1.

51 Olydig 2.

Inbyl-tad 1.

Mulen 4.

Förgrå-ten 4.

52 Petig 1. In-fallna 2.

Mätt 4. För-grämt 1.

53 Prydlig 4.

Inte flätat 1.

Mörk-rädd 2.

Förhär-dade 1.

54 Raljant 1.

Inkru-pen 1.

Ned-stämd 2.

För-häxad 2.

55 Rapp 1. Inte pryd-ligt 2.

Nervös 1.

För-kyld 1.

56 Rar 8. Inte stark 1.

Nyför-älskad 1.

För-kätt-rade 1.

57 Renlig 1.

Inte stor 1.

Nästan rädd 1.

För-sagd 1.

99

58 Skrytaktig 1.

Inte sön-dags-lika 1.

Nöjd 1. Förs-löad 3.

59 Slarvig 2.

Inte väl-födda 1.

Obe-kymrad 2.

Förso-nad 1.

60 Slö 2. Jämn 1. Obe-rörd 1.

För-stum-mad 2.

61 Smy-gande 1.

Kapprak 3.

Oförfä-rad 1.

För-tumlad 1.

62 Snål 1. Klara 1.

Omått-ligt rädd 1.

För-ändrad 2.

63 Snäll 29.

Klädd 12.

Ond 15.

Gift 14.

64 Spar-sam 1.

Knotig 14.

Orolig 5.

Glömd 1.

65 Stir-rande 1.

Knutna 1.

Orädd 2.

Gripen 2.

66 Stram 4.

Knölig 1.

Ra-sande 1.

Hand-fallen 1.

67 Sträng 6.

Ko-misk 1.

Rädd 48.

Hemi-från 1.

68 Stäl-lande 1.

Kort 3. Skam-sen 1.

Hemsk 2.

69 Sty-rande 1.

Kort-klippt 1.

Skräckslagen 1.

Hjärt-lös 1.

70 Snäv 1. Krokig 2.

Skrämd 1.

Hög-tidlig 1.

71 Tossig 1.

Krusigt 2.

Smick-rad 2.

Ihjäl-slagen 2.

72 Trevlig 1.

Kupig 2.

Sorg-sen 1.

Inack-orderad 2.

73 Tvär 1. Kutiga 2.

Stämd 1.

Inbil-lad 1.

74 Upp-märk-sam 1.

Kvinn-liga 1.

Säker 4.

Infer-naliska 1.

75 Urelak 1.

Lig-gande 1.

Söm-nig 3.

Inte an-däktiga 1.

76 Vänlig 1.

Lilla 25.

Tagen 1.

Inte an-norlunda 1.

77 Liten 19.

Trum-pen 1.

Inte död 1.

78 Ljuv 1. Trött 27.

Inte en-sam 2.

79 Lock-igt 1.

Tvivel-sam 1.

Inte farlig 1.

80 Lortig 1.

Tvärarg 1.

Inte färdig 1.

100

81 Lusig 1.

Tvär-ilsken 1.

Inte hem-kom-men 1.

82 Lång 11.

Törstig 1.

Inte lik 1.

83 Lösa 1. Uppgi-ven 1.

Inte nöjd 2.

84 Mager 14.

Upp-hetsad 4.

Inte partisk 1.

85 Mindre 1.

Uppre-tad 1.

Inte re-ligiös 1.

86 Mjuk 1.

Upp-rörd 7.

Inte sjuk 1.

87 Mörk-hårig 1.

Ursin-nig 1.

Inte syndig 1.

88 Naken 14.

Uttrå-kad 1.

Inte uppli-vad 1.

89 Ned-böjt 1.

Vett-skrämd 2.

Inte van 2.

90 Nedlu-sad 1.

Yr 2. Inte överty-gad 1.

91 Nätt 2. Ånger-full 2.

Intres-sant 2.

92 Oklädd 1.

Ång-estfylld 1.

Kall 5.

93 Orörlig 1.

Ängs-lig 5.

Klarva-ken 5.

94 Pu-tande 1.

Över-tygad 2.

Kom-men 2.

95 Pyntad 1.

Över-väldi-gad 2.

Kons-tig 5.

96 Påbyl-tad 2.

Kor-rekt 1.

97 Rak 4. Kry 2. 98 Ren 7. Kyss-

träng-ande 1.

99 Rufsig 3.

Känd 2.

100 Ruggig 1.

Käns-liga 1.

101 Rund 4.

Käns-lolös 1.

102 Rynkig 2.

Kära 3.

103 Röd-gråten 5.

Lam-slagen 1.

104 Rödhå-rig 17.

Ledig 3.

105 Röd-klädda 1.

Le-vande 1.

106 Skrum-pen 1.

Lik 6.

107 Skäl-vande 2.

Lika-dan 2.

101

108 Slank 2.

Likgil-tig 2.

109 Slät 5. Livs le-vande 1.

110 Smal 16.

Lätt-förnöjd 1.

111 Smut-sig 9.

Lär-aktig 1.

112 Smuts-strim-mig 1.

Lös 1.

113 Små 3. Makt-lös 1.

114 Snygg 2.

Mod-stulen 1.

115 Spetsig 2.

Myn-dig 1.

116 Spikrak 2.

Mållös 2.

117 Spänd 4.

Märk-värdig 1.

118 Stadig 2.

Mör-dad 2.

119 Stads-fin 1.

Ned-slagna 2.

120 Stark 2. Ned-smält 1.

121 Stel 5. Ner-nästa 1.

122 Stilig 5.

Neutral 1.

123 Stilla 1 Ny 16.

124 Stor 41.

Nygift 3.

125 Stor-växt 1.

Nykter 2.

126 Styv 2. Nära 1.

127 Ståtlig 2.

Nöd-vändig 1.

128 Större 1.

Obe-kant 1.

129 Svag 1. Oför-villad 1.

130 Svett 1. Ogift 1. 131 Svettig

1. Olik 3.

132 Svullna 2.

Olycksbå-dande 1.

133 Sårig 8. Omta-lad 1.

134 Söt 3. Omöj-lig 1.

135 Tippig 1.

Osams 1.

102

136 Tjock 25.

Otäck 5.

137 Torr 1. Ostörda 1.

138 Torrögd 1.

Ovan 4.

139 Trub-big 2.

Ovår-dad 1.

140 Tung 4. Oäkta 8.

141 Tunn 2. Pigg 1. 142 Tärd 1. Piskad

2.

143 Upp-satt 2.

Popu-lär 1.

144 Upp-svälld 1.

Redig 1.

145 Ut-märg-lade 1.

Reli-giös 2.

146 Utprå-lade 1.

Reser-verad 1.

147 Utspre-tat 1.

Rekor-derlig 1.

148 Utspär-rade 1.

Rik 1.

149 Vacker 17.

Riktig 6.

150 Varm 3.

Ryslig 1.

151 Vridna 1.

Rätt 2.

152 Vågiga 1.

Simpel 4.

153 Våt 5. Sinkad 1.

154 Yvigt 2.

Sirlig 1.

155 Ömma 2.

Sjuk 24.

156 Över-an-strängd 1.

Skep-tisk 1.

157 Över-sållat 1.

Skickad 1.

158 Skol-pliktig 1.

159 Skyl-dig 1.

160 Slagen 2.

161 Solida-risk 1.

162 Speci-ella 1.

163 Spådda 1.

164 Stack-ars 18.

165 Ställd 1.

166 Svält-född 1.

103

167 Syndig 1.

168 Säll-synt 1.

169 Sämre 2.

170 Sön-derpis-kad 4.

171 Sön-der-spruckna 1.

172 Tafatt 2.

173 Tillfäl-lig 1.

174 Tjusad 1.

175 Tom-hänt 1.

176 Trakas-serad 1.

177 Tryckt 1.

178 Tvungna 1.

179 Tyst 19.

180 Under-lig 6.

181 Uppe 1.

182 Upp-född 1.

183 Uppli-vad 7.

184 Upp-mjukad 1.

185 Upp-spring-ande 1.

186 Uppta-gen 2.

187 Upp-vuxen 1.

188 Uppä-ten 2.

189 Utack-orderad 2.

190 Ut-skrat-tad 2.

191 Utstött 1.

192 Vaken 10.

193 Van 7. 194 Vanlig

3.

195 Villrå-dig 4.

196 Viktig 2.

104

197 Väluppfostrad 1.

198 Värsta 2.

199 Åkande 1.

200 Åtdra-get 1.

201 Äls-kade 3.

202 Över-flödig 1.

203 Över-körd 1.

Totalt 76 (12 %)

157 (25 %)

25 (4 %)

95 (15 %)

1 (<1 %)

47 (8 %)

3 (<1 %)

203 (33 %)

9 (1 %)

616

Tabell 2.5.2 Adjektiv vid gestaltning av manliga karaktärer Bete-

ende Fysiska egen-skaper

Färg Käns-lor

Nat-ionalitet

Psy-kiska egen-skaper

Smäde-ord

Status Ålders-be-skriv-ning

Totalt antal

1 Akt-sam 1.

Barfota 3.

Blek 3. Arg 6. Ameri-kanare 1.

Allvar-lig 1.

Djäkla 1.

Avsky-värd 1.

Gam-mal 33.

2 Barns-lig 1.

Barhu-vad 3.

Blond 2.

Avund-sjuk 1.

Ut-ländsk 2.

Bildad 1.

Djävla 1.

Av-tacklad 1.

Må-nads-gamla 1.

3 Bort-kollrad 1.

Blank 3.

Blå 4. Be-tänk-sam 1.

Djärv 1.

Djä-vulsk 1.

Aldrig Nykter 2.

Nyfödd 1.

4 Bull-rande 1.

Blemig 1.

Brun 3. Dan 1. Durk-drivna 1.

Förbas-kade 1.

An-norlunda 2.

Ung 2.

5 Bråkig 1.

Blind 1.

Eldröd 1.

Fun-dersam 1.

För-kom-men 1.

An-ställd 1.

Äldre 1.

6 Duktig 2.

Bors-tigt 1.

Grå 3. Förarg-lig 1.

Galen 8.

Be-skäftig 1.

7 Dum 1. Bred 4. Gul 1. Förbitt-rad 1.

Galne 1.

Beva-rad 1.

8 Elak 15.

Brett 1. Gul-blek 2.

Förvå-nad 1.

Hög-färds-galen 1.

Bildad 1.

9 Elegisk 1.

Brunögde 1.

Kol-svart 2.

Glad 2. Inte all-varlig 1.

Bjuden 1.

10 En-faldig 2.

Böjd 3. Lik-blek 1.

Inte arg 1.

Inte klok 2.

Bra 6.

11 Fader-lig 1.

Dim-miga 1.

Ljus 1. Inte impo-nerad 1.

Inte knusta 1.

Bäst 2.

12 Febril 1.

Djup 2. Mörk 4.

Inte olyck-lig 1.

Klok 1. Bättre 1.

13 Gene-rös 1.

Döv 1. Rosig 1.

Intres-serad 1.

Mild 1. Drucken 8.

14 Gnäl-lande 1.

Fet 1. Röd 1. Irrite-rad 1.

Otålig 2.

Dö-ende 1.

105

15 Gnällig 1.

Fin 11. Röd-aktig 1.

Lugnad 1.

Rar 3. Döds-sjuk 1.

16 God 2. Fin-klädd 1.

Röd-kan-tade 1.

Lyck-lig 1.

Senil 1. Död 40.

17 Ho-tande 1.

Flådd 1.

Rödstrimmig 1.

Nyter 1.

Tokig 4.

Efter-sökt 1.

18 Hygg-lig 2.

Fram-stupa 2.

Svart 6. Olyck-lig 1.

Egen 2.

19 Hög-ljudd 1.

Ful 7. Vit 8. Ond 1. Ensam 3.

20 Hövlig 1.

Fäst 1. Orädd 1.

Elän-dig 1.

21 Inte god 1.

Förvri-det 2.

Perplex 1.

Farlig 3.

22 Inte mån 1.

Glåmig 2.

Rädd 7. Fattig 1.

23 Inte upp-munt-rande 1.

Grann 1.

Svart-sjuk 2.

Frisk 1.

24 Inte vänlig 1

Grov 1. Tack-sam 1.

Frälst 1.

25 Lal-lande 1.

Hes 1. Trött 4. Främ-mande 1.

26 Lat 1. Hudlös 1.

Under-sam 2.

Full 19.

27 Larvig 1.

Hård 3. Vett-skrämd 1.

Färdig-tvinnad 1.

28 Le 1. Hårds-kallade 1.

Yr 1. Förfär-lig 3.

29 Lustig 1.

Klot-rund 3.

För-gråtna 1.

30 Lömsk 2.

Klädd 4.

Förhär-dad 1.

31 Mån 1. Kort 1. För-skräck-lig 1.

32 Nitisk 1.

Krokig 9.

För-svunna 1.

33 Noga 2.

Kulfor-made 1.

Glömd 1.

34 Omöj-lig 1.

Kötts-lig 1.

Gift 4.

35 Or-dentlig 3.

Lig-gande 1.

Grym 1.

36 Orga-niserad 2.

Lilla 21.

Guds-nådig 1.

37 Orätt-vis 1.

Liten 12.

Halv-full 1.

38 Otäck 4.

Litet 1. Halv-nykter 1.

39 Ovillig 1.

Lutad 1.

Heder-lig 1.

40 Ovålig 1.

Lock-igt 1.

Helig 2.

106

41 Sams 1.

Lång 9. Hemsk 3.

42 Snål 1. Läkt 1. Illaluk-tande 1.

43 Snäll 27.

Längst 1.

Infödd 1.

44 Still-sam 1.

Mager 3.

Inte an-ställd 1.

45 Stor-skrikig 1.

Nedlu-tat 1.

Inte bättre 1.

46 Strå-lande 3.

Ned-slagen 1.

Inte drucken 1.

47 Sträng 5.

Niktad 1.

Inte duglig 1.

48 Trevlig 2.

Putsad 1.

Inte dyr 1.

49 Trogen 1.

Rak 1. Inte en-sam 1.

50 Tystlå-ten 1.

Ren 1. Inte fri 1.

51 Van-sinnig 1.

Rund 4.

Inte lik 3.

52 Ryslig 3.

Inte lämplig 1.

53 Skarp 1.

Inte nykter 4.

54 Skållad 1.

Inte verklig 1.

55 Skägg-stubbig 1.

Inte värd 1.

56 Slank 1.

Intres-sant 1.

57 Slutna 3.

Jämlik 1.

58 Slätra-kad 3.

Känd 1.

59 Smal 2. Kära 3. 60 Smord

1. Ledig

2.

61 Smut-sig 1.

Le-vande 3.

62 Små 1. Lik 5. 63 Snusig

1. Lovad

1.

64 Sotig 2. Löjlig 1.

65 Stark 1. Lös 1. 66 Sten-

döv 1. Man-

liga 1.

67 Stilig 4.

Mjält-sjuke 1.

68 Stor 25.

Motta-gen 1.

69 Strim-mig 1.

Mys-tisk 1.

107

70 Sträckt 1.

Ned-krupen 1.

71 Störst 1.

Ny 4.

72 Styv 1. Nygift 1.

73 Svettig 2.

Nykter 5.

74 Tjock 12.

Oan-senlig 1.

75 Torr 2. Obliga-toriske 1.

76 Trasig 2.

Obotlig 1.

77 Tunn 1. Ofarlig 1.

78 Upp-struket 1.

Ogift 1.

79 Vacker 17.

Olik 1.

80 Variga 1.

Om-skött 1.

81 Vidrig 1.

Onyk-ter 2.

82 Vågigt 1.

Ogift 1.

83 Våt 1. Oredlig 1.

84 Väldig 2.

Präktig 1.

85 Välbär-gad 1.

På väg 1.

86 Ynklig 4.

Reli-giös 1.

87 Ärrige 1.

Rik 1.

88 Över-klädd 1.

Riktig 8.

89 Över-tygad 1.

Röd-mosig 1.

90 Sams 1.

91 Sjuk 4. 92 Stack-

ars 6.

93 Själs-frånva-rande 1.

94 Skaplig 1.

95 Sken-helig 1.

96 Skyl-diga 1.

97 Stadd 2.

98 Stup-full 1.

99 Sämre 1.

108

100 Sör-jande 1.

101 Till-gjord 1.

102 Tråkig 1.

103 Tyst 10.

104 Under-lig 1.

105 Upp-sagd 1.

106 Uppsupna 1.

107 Uppta-gen 1.

108 Utack-orderad 1.

109 Utsli-ten 1.

110 Vaken 1.

111 Van 3. 112 Viktig

1.

113 Vårds-lös 1.

114 Välbär-gad 4.

115 Väl-känd 1.

116 Äls-kade 1.

117 Ärelös 2.

118 Ökänd 1.

119 Ömtå-lig 1.

120 Öppen 1.

121 Över-körd 1.

Totalt 51 (15 %)

89 (26 %)

19 (6 %)

28 (8 %)

2 (1 %)

17 (5 %)

4 (1 %)

121 (36 %)

5 (1 %)

336

Tabell 2.9.1 Substantiv vid gestaltning av kvinnliga karaktärer Del-

be-skriv-ning

Djur Fa-milje-roll

Kvinnlig be-näm-ning

Kön-lös be-näm-ning

Re-lat-ioner

Smädeord

Ting Yr-kes-be-skriv-ning

Öv-rigt

Totalt antal

1 Har-hår 1.

Ank-unge 1.

Bar-na-mor 1.

Dam 2.

Bar-nunge 14.

Brud 1.

Dum-snut 1

Ande 2.

Aktör 1.

Albi-nosen 3.

2 Kav-lar 1.

Berg-lärka 1.

Bonddotter 13.

Fjälla 2.

Folk 3.

Fästmö 2.

Fa-briks-kota 2.

As 1. Barn-mors-kan 5.

Albi-nos-kvinna 1.

3 Kulle 1.

Best 1.

Bondfru 2.

Flicka 100.

Gat-unge 1.

Granne 14.

Fan 1.

Bar-fota-ge-stal-ten 1.

Barn-piga 1.

Auk-toritet 1.

109

4 Tip-par 1.

Djur 1.

Bondmora 5.

Frun-tim-mer 13.

Herr-skap 1.

Grannkä-ring 2.

Fin-blåsa 1.

Bit 1. Blomgum-mor 2.

En-fant ter-rible 1

5 Vingar 1.

Fågel 1.

Bondhustru 5.

Frö-ken 8.

Män-niska 16.

Inne-bo-ende 1.

Fjolla 3.

Blomma 3.

Blomster-gum-mor 1.

Fat-tistukäring 1.

6 Gris 1.

Bruksfru 2.

Gumma 69.

Per-son 2.

Kam-rat 4.

Frilla 1.

Börda 1.

Bondpiga 1.

Inget säll-skap 1.

7 Häst 1.

Di-ver-se-hand-lar-dotter 3.

Jung-fru 4.

Släkt 1.

Med-lare 1.

Fåne 1.

Elände 1.

Bondkvinna 1.

Krympling 1.

8 Hög-färdsapor 1.

Fin-fru 1.

Jänta 2.

Unge 29.

Vän 5.

Gal-ning 1

Ta-bell 4.

Bondkä-ring 1.

Makt 1.

9 Kalv 1.

Fru 52.

Jän-tunge 1.

Vuxen 3.

Äls-ka-rinna 2.

Hamnbuse 1.

Ge-stalt 1.

Cir-kus-frun-tim-mer 1.

Man 1.

10 Ka-nin 1.

För-mansfru 1.

Kvinna 63.

Hora 1.

Gud 5.

Drottning 1.

Mot-valls-kä-ring 1.

11 Mara 2.

Grannfru 51.

Kä-ring 27.

Ho-runge 1.

Idol 2.

Fa-briks-arbe-tare 1

Offer 1.

12 Mar-katta 3.

Hem-madöttrar 1.

Ma-dam 6.

Häxa 2.

Ingenting 1.

Fa-briks-arbe-terska 6.

Pro-letär-kvinna 1.

13 Odjur 1.

Hustru 33.

Tant 13.

Idiot 3.

Kalk 1.

Fat-tig-vårdsföre-stån-ders-kan 1

Publik 3.

14 Råtta 1.

Hä-rads-do-mar-dotter 1.

Ingen tig-gerska 1.

Krake 2.

Frö-ken 57.

Sjö-kvis-tan 2.

15 Skrika 1.

Lant-fru 1.

Kona 1.

Kär-lek 1.

Före-stån-ders-kan 2.

Skol-barn 1.

16 Va-relse 1.

Lant-mätardotter 2.

Krake 1.

Le-kam 1.

Han-dels-bod-frun 2.

Tat-tar-käring 1.

110

17 Lek-stu-ge-mamma 1.

Kät-tare 1.

Ljus 1.

Ingen bonde 1.

Tjuv 1.

18 Rät-tar-dotter 2.

Lort-skorv 1.

Me-del-punkt 1.

Kafé-frun 3.

Tolvårsflickan 1.

19 Stadsbarn 1.

Luder 1.

Mesa 1.

Kläd-hand-lerska 2.

Ty-rann 1.

20 Stadsfru-arna 1.

Ne-gerslav 1.

Mö-bel 1.

Kron-prin-sessa 1.

Varg i ve-num 1

21 Statfru 1.

Sköka 9.

Per-son-lighet 1.

Kvastkä-ring 1.

22 Stat-hustru 4.

Slab-berska 1.

På-häng 1.

Lin-ne-söm-merska 4.

23 Tor-parmororna 1.

Slampa 2.

Rosor 1.

Lära-rinna 31.

24 Tvil-ling-bördsmo-dern 1.

Slam-pe-heja 1.

Ske-lettet 1.

Mjölksurra 1.

25 Åkar-fru 4.

Slamsa 1.

Solen 1.

Mjölkpiga 1.

26 Änka 5.

Slinka 1.

Spek-takel 1.

Mjöl-kerska 1.

27 Slöd-der 1.

Springa 1.

Piga 2.

28 Snål-jåp 1.

Sten 1.

Prin-sessa 5.

29 Sock-ersirupen 3.

Sytråd 1.

Prostinna 3.

30 Syn-derska 1.

Till-gång 1.

Skol-frö-ken 1.

31 Tat-tar-unge 1.

Trä 1. Spå-gumma 1.

32 Troll-gumma 1.

Trä-tor 1.

Spåkvinna 7.

33 Vilde 1.

Tvättbräde 1.

Spå-kä-ring 3.

34 Åbäke 1.

Up-pen-

Stat-käring 1.

111

ba-relse 1.

35 Över-däng-are 1.

Var-dags-vara 1.

Strumpstickslärarin-nan 2.

36 Över-sit-tare 1.

Öl-bryg-gare 1.

Svin-piga 1.

37 Tig-gerska 1.

38 Tjä-nare 1.

39 Tjänste-flicka 1.

40 Torg-gumma 1.

41 Tor-par-gumma 1.

42 Tvättgumma 2.

43 Vice vär-din-nan 1.

44 Vär-dinna 2.

45 Vä-verska 1.

Totalt 5 (2 %)

16 (7 %)

26 (12 %)

13 (6 %)

9 (4 %)

9 (4 %)

36 (17 %)

36 (17 %)

45 (21 %)

20 (9 %)

215

Tabell 2.9.2 Substantiv vid gestaltning av manliga karaktärer Delbe-

skriv-ning

Djur Famil-jeroll

Kön-lös be-näm-ning

Man-lig be-näm-ning

Relat-ioner

Smädeord

Ting Yrkes-be-skriv-ning

Övrigt Totalt antal

1 Jätte-skägg 1.

Djur 1. Barna-fader 1.

Bar-nunge 2.

Fäst-man 4.

Granne 1.

As 1. Arbe-tare 1.

Bärare 1.

2 Labb 1.

Får 1. Husfa-dern 1.

Folk 1. Gubbe 82.

Idol 1. Barn (vuxen) 4.

Ar-betslös 1.

Bön-gubbar 1.

3 Plätt 1. Fä-hund 1.

Lek-stuge-fader 1.

Män-niska 7.

Herre 12.

Kam-rat 1.

Be-straf-fare 1.

Ar-bets-man 1.

Dvärg 1.

4 Gris 5. Lind-ungen 1.

Släk-ting 1.

Herre-man 1.

Sup-kamra-ter 1.

Bond-jäklar 1.

Ar-bets-trälen 2.

Egen-doms-ägare 1.

112

5 Häst 1. Man (som i make) 24.

Unge 23.

Karl 61.

Vän 10.

Buse 4.

Bagare 1.

Fäst-nings-fånge 1.

6 Kräk 4.

Make 1.

Man 96.

Äls-kare 1.

Djäv-lar 1.

Bonde 12.

Gips-pojke 3.

7 Latoxar 1.

Mans-folk 1.

Djävu-len 1.

Borg-mäs-tare 2.

Greve 1.

8 Skata 1.

Män 24.

Drulle 1.

Dag-karl 1.

Herr-skaps-karl 2.

9 Va-relse 2.

Pojke 89.

Dum-bom 1.

Dikare 4.

Ingen troll-karl 1

10 Vild-djur 1.

Pojk-kamra-ter 1.

Fattig-hjon 1.

Doktor 3.

Inte hed-ning 1.

11 Yrkes-män 1.

Fu-lingar 1.

Dräng 13.

Jätte 1

12 Fyll-bultar 4.

Fjär-dings-man 1.

Kogubben 1.

13 Fylle-trattar 1.

Flytt-karl 3.

Liga-pojkar 1.

14 Gal-ning 1.

För-män 1.

Lillen 3.

15 Gestalt 2.

Gar-dist 1.

Lord 1.

16 Girig-buken 1.

Gene-ral 1.

Mon-golan-siktet 1.

17 Gubb-kräk 1.

Gips-gubbe 1.

Onda 1. (smärta)

18 Hed-ning 1.

Grind-pojke 1.

Peri-odsu-pare 1.

19 Hum-bug 1.

Gruv-arbe-tare 1.

Profet 1.

20 Idiot 1. Hus-bonde 1.

Sex-veck-orspoj-ken 1.

21 Karl-knölar 1.

Hä-rads-do-mare 1.

Spa-nare 1.

22 Kra-ken 3.

Hä-rads-höv-ding 1.

Soci-alister 1.

23 Krymplingar 1.

Ju-dako-nung 1.

Tjuv 1.

24 Ne-gerslav 1.

Järn-vägs-

Troll-karl 1.

113

kar-larna 1.

25 Positivhalare 1.

Kal-faktor 1.

Utlän-ning 3.

26 Rack-are 1.

Kap-ten 3.

Väl-bär-gade 1.

27 Satan 1.

Kläd-hand-lare 2.

28 Sjassar 2.

Kon-kurs-gub-barna 1.

29 Sock-endå-ren 1.

Ko-nung 1.

30 Skägg-troll 1.

Kung 9.

31 Slusk 1.

Ky-pare 1.

32 Stolle 2.

Kör-dräng 1.

33 Sup-bror 1.

Ladu-gårds-karlen 1.

34 Tattare 3.

Lapps-koma-kare 1.

35 Tras-han-ken 1.

Läkare 2.

36 Ty-rann 2.

Läns-man 1.

37 Trög-huvu-den 1.

Militär 2.

38 Usling 1.

Natt-vakt 1.

39 Pantlå-nare 4.

40 Patron 2.

41 Polis 4.

42 Possessionat 4.

43 Prins 4.

44 Präst 6.

45 Rät-tare 1.

46 Sadel-ma-kare 1.

47 Siare 2.

48 Sjåare 2.

114

49 Sjö-kapten 1.

50 Skol-läraren 1.

51 Sko-ma-kare 2.

52 Skåde-spelare 1.

53 Skör-deman 1.

54 Sotare 1.

55 Spel-man 3.

56 Spinn-mäs-taren 10.

57 Stor-bonde 1.

58 Stall-drängar 2.

59 Tem-pelrid-daren 1.

60 Träd-gårds-mäs-taren 1.

61 Täck-dikare 1.

62 Värd 4.

63 Åkare 11.

64 Åkar-dräng 12.

65 Ölut-körare 2.

Totalt 3 (2 %)

10 (5 %)

6 (3 %)

5 (3 %)

11 (6 %)

6 (3 %)

38 (20 %)

65 (35 %)

26 (14 %)

188

Bilaga 3 Kejsarn av Portugallien

Tabell 3.5.1 Adjektiv vid gestaltning av kvinnliga karaktärer Bete-

ende Fysiska egen-skaper

Färg Käns-lor

Nat-ionalitet

Psy-kiska egen-skaper

Smäde-ord

Status Ålders-be-skriv-ning

Totalt antal

1 Blid 1. Arbets-nött 1.

Blek 2. Bedrö-vad 1.

Allvar-sam 1.

Förbas-kade 1.

Arbets-för 1.

Ader-toniga 1.

115

2 Blyg 1. Blodsprängt 1.

Grågul 1.

Be-kymrad 2.

För-ståndig 3.

Arm 1. Gam-mal 31.

3 God 5. Fin 6. Grått 1. Belåten 1.

Inte ga-len 1

Behän-dig 1.

Ung 17.

4 Grå-tande 1.

Fram-sträckt 1.

Gul 1. Bestört 1.

Klok 4. Blos-sande 1.

Äldre 1.

5 Harm-sen 1.

Ful 1. Lik-blek 1.

Be-tryckt 1.

Lång-sint 1.

Bäst 1.

6 Inte stollig 1.

Grann 2.

Mörk 1.

För-skräckt 2.

Miss-trogen 1.

Bättre 1.

7 Kvick 3.

Grov 1. Rosigt 1.

För-skrämd 1.

Otålig 2.

Duktig 2.

8 Käck 1. Hög 2. Röd 3. För-tvivlad 1.

Råds-nar 1.

Dålig 3.

9 Ond 6. Hög-växt 1.

Svart 1. Förvå-nad 2.

Tålig 1. Död 2.

10 Påstri-dig 1.

Inrul-lad 1.

Vit 1. Glad 14.

Ensam 3.

11 Rask 2. Insvept 1.

Gripen 2.

Fallfär-dig 1.

12 Rättvis 1.

Klädd 4.

Inte be-svärad 1.

Fattig 1.

13 Sjung-ande 1.

Knäppt 1.

Inte för-skräckt 1.

Fly-gande 1.

14 Snäll 8. Kraftig 1.

Inte nöjd 1.

Fri 1.

15 Stollig 1.

Lagd 1. Inte rädd 5.

Frisk 3.

16 Stram 1.

Lilla 104.

Inte sä-ker 1.

Främ-mande 3.

17 Vänlig 1.

Liten 7. Ivrig 5. Full (ej alko-hol) 1.

18 Låg 1. Kvälls-sömnig 1.

Fägnad 1.

19 Lång 1. Ledsen 1.

Färdig 5.

20 Mjuk 2.

Lugn 4. Förd 1.

21 På-klädd 1.

Miss-nöjd 3.

Förgrå-ten 1.

22 Rejäl 1. Nöjd 1. Förkla-rad 1.

23 Rynkig 1.

Olyck-lig 3.

Förlo-vad 1.

24 Röd-klädd 1.

Rädd 14.

Förlä-gen 1.

25 Sam-man-knutna 1.

Skrämd 2.

För-nums-tig 1.

26 Skarp 2.

Snopen 1.

För-smäd-lig 1.

116

27 Ski-nande 1.

Sorg-sen 1.

Föro-lämpad 1.

28 Slutna 1.

Stolt 1. För-svun-nen 1.

29 Små 4. Sur 1. Gift 1. 30 Stilla 1. Trött 1. Given

1.

31 Stel 1. Tvek-sam 2.

God-modig 1.

32 Stilla 2. Upp-skakad 1.

Hem-kom-men 1.

33 Stor 9. Upp-skrämd 1.

Hjälp-lös 1.

34 Stor-ögd 1.

Utled-sen 2.

Hjälpt 1.

35 Stor-vuxen 1.

Viss 2. Hun-nen 1.

36 Styv 2. Vred 1. Inte kvävt 1.

37 Stängda 1.

Ängs-lig 4.

Inte värd 1.

38 Tjock 1.

Kom-men 2.

39 Tärd 1. Kvävd 1.

40 Ut-sträckt 1.

Kära 3.

41 Vacker 5.

Lik 1.

42 Vissna 1.

Lös 2.

43 Öppna 1.

Mild 2.

44 Mäktig 1.

45 Märk-värdig 4.

46 Ned-tryckt 1.

47 Nekad 1.

48 Ny 1. 49 Nöd-

gad 1.

50 Odöpt 1.

51 Ogift 1.

52 Om-bord 1.

53 Plikt-trogen 1.

54 Rest 2.

55 Rik 4.

117

56 Riktig 1.

57 Rätt 3.

58 Sjuk 4. 59 Sjövan

1.

60 Skyddslös 1.

61 Stack-arn 2.

62 Strå-lande 2.

63 Sön-der-blåst 1.

64 Tillba-kakom-men 1.

65 Till-sagd 2.

66 Trogen 2.

67 Trygg 1.

68 Tvingad 1.

69 Tydlig 1.

70 Tyst 4. 71 Tålig 1. 72 Upp-

kallad 3.

73 Van 3. 74 Varm

3.

75 Värd 1. 76 Ömtå-

lig 1.

Totalt 17 (9 %)

43 (22 %)

10 (5 %)

37 (19 %)

- 9 (5 %)

1 (1 %)

76 (39 %)

4 (2 %)

197

Tabell 3.5.2 Adjektiv vid gestaltning av manliga karaktärer Bete-

ende Fysiska egen-skaper

Färg Käns-lor

Nat-ionalitet

Psy-kiska egen-skaper

Smäde-ord

Status Ålders-be-skriv-ning

Totalt antal

1 Barsk 1.

Avfal-let 1.

Blå 2. Aldrig orolig 1.

Svenska 1.

Allvar-lig 1.

Aldrig fri 1.

Gam-mal 50.

2 Bekla-gande 1.

Bar 1. Gul 1. Aldrig säker 1.

Allvar-sam 3.

Aldrig färdig 1.

Nyfödd 1.

3 Be-skedlig 3.

Buskig 1.

Gulnad 1.

Bedrö-vad 4.

Djärv 1.

Anlitad 1.

Ung 9.

4 Bitter 1.

Djup 4. Ljus 2. Dödstrött 1.

Förbi 2.

An-norlunda 1.

Vuxen 1.

5 Blid 1. Döv 1. Mörk 2.

Förar-gad 1.

För-ståndig 1.

Avbru-ten 2.

6 Blyg 1. Fet 1. Röd 3. Förfä-rad 2.

Förvir-rad 2.

Besyn-nerlig 2.

118

7 Brotts-lig 1.

Fin 1. Röd-kantad 1.

För-grym-mad 1.

Galen 1.

Bjuden 1.

8 Elak 1. Fin-klädd 1.

Röd-sprängda 1.

För-ljuvli-gad 1.

Klok 5. Bort-förd 1.

9 Försik-tig 1.

Förste-nat 1.

Spjutröd 1.

För-tvivlad 1.

Hålögd 1.

Bortja-gad 1.

10 För-sonlig 1.

Glans-lös 1.

Förvå-nad 6.

Inte sinnad 1.

Bort-kom-men 1.

11 Gnällig 1.

Grann 1.

För-undrad 1.

Nyfi-ken 1.

Bort-rest 1.

12 God 11.

Gående 1.

Ge-nombe-drövad 1.

Tokig 3.

Bra 3.

13 Grann-tyckt 1.

Hes 3. Glad 25.

Vis 1. Bäst 2.

14 Hem-lighets-full 1.

Hop-skrum-pen 1.

Häpen 1.

Bä-rande 1.

15 Hetlev-rad 1.

Hård 1. Inte be-kymrad 1.

Drunk-nad 1.

16 Hjälp-sam 1.

Hög 2. Inte förar-gad 1.

Duktig 1.

17 Inte be-fal-lande 1.

Hög-rest 1.

Inte glad 4.

Dålig 4.

18 Inte häftig 1.

Ihålig 1.

Inte ledsen 2.

Död 12.

19 Inte lätt 1.

In-stängd 1.

Inte miss-nöjd 1.

Döds-sjuk 1.

20 Inte med-görlig 1.

Inte bruten 1.

Inte rädd 4.

Dött 1.

21 Inte ond 2.

Inte framåt-böjd 1.

Inte ängslig 1.

Efter-skickad 2.

22 Inte svår 1.

Inte krossad 1.

Ivrig 3. Elän-dig 1.

23 Klap-pande 2.

Klen 1. Kraft-lös 2.

Ensam 8.

24 Käck 1. Klädd 3.

Ledsen 2.

Fattig 6.

25 Lustig 1.

Knutna 1.

Likgil-tig 4.

Fel 1.

26 Mar-sche-rande 1.

Knäppt 4.

Lugn 3. Firad 1.

27 Med-görlig 2.

Kors-lagd 1.

Lyck-lig 5.

Fly-ende 1.

28 Mild 4. Krokig 1.

Lyck-salig 1.

Fors-kande 1.

119

29 Morsk 1.

Kull-slagen 2.

Lättad 1.

Fram-kallad 1.

30 Noga 1.

Lerig 1.

Matt 1. Frisk1.

31 No-gräk-nad 1.

Lig-gande 1.

Miss-modig 1.

Fruk-tans-värd 1.

32 Nådig 1.

Lilla 3. Miss-nöjd 1.

Frusen 1.

33 Obe-veklig 2.

Lagd 1. Munter 1.

Främ-mande 3.

34 Ond 7. Liten 4. Ned-stämd 1.

Full 1.

35 Oor-dentlig 1.

Lutad 2.

Nöjd 2. Full (ej alko-hol) 1.

36 Or-dentlig 1.

Låg 1. Obe-rörd 1.

Funnen 2.

37 Osmaklig 1.

Lång 3. Olyck-lig 1.

Fägnad 1.

38 Prö-vande 1.

Mjuk 1.

Orolig 1.

Färdig 9.

39 Rask 1. Naken 1.

Osäker 1.

Förbi-sedd 1.

40 Rapp 1. Nersmord 1.

Road 1. Förbju-den 1.

41 Sansad 1.

Omgi-ven 1.

Rädd 4. Förlä-gen 2.

42 Schangtil 1.

Orörlig 2.

Skam-sen 2.

För-mögen 1.

43 Snäll 20.

På-klädd 1.

Skrämd 1.

För-näm 1.

44 Still-sam 1.

Rispad 1.

Snopen 2.

För-sagd 1.

45 Stollig 1.

Skranglig 1.

Stolt 1. För-skräck-lig 2.

46 Sträng 6.

Skyld 1.

Stor-nöjd 1.

Gammeldags 1.

47 Tystlå-ten 1.

Små 1. Sur 1. Gift 2.

48 Um-gäng-essam 1.

Stark 6. Säker 10.

Gjord 1.

49 Vak-sam 1.

Stel 2. Söm-nig 1.

Grym 1.

50 Van-sinnig 1.

Stir-rande 1.

Trött 7. Gången 2.

51 Villig 1.

Stor 4. Upp-rörd 2.

Halv-slock-nad 1.

52 Vänlig 2.

Stucken 1.

Utled-sen 2.

Hedrad 1.

120

53 Stå-ende 8.

Uttrå-kad 1.

Hem-körd 1.

54 Ståtlig 1.

Viss 1. Hemsk 1.

55 Större 1.

Yr 2. Hind-rad 1.

56 Svag 4. Ängs-lig 5.

Höjd 1.

57 Sårig 1 Hög-tidlig 3.

58 Sänkt 1 Ingen förnäm 1.

59 Tillba-kakas-tat 1.

Ingen hög 1.

60 Tjock 1.

Inte an-sedd 1.

61 Tom 2. Inte bet 1.

62 Tovig 1.

Inte farlig 1.

63 Tunn 1. Inte frusen 1

64 Tät 1. Inte full 1.

65 Upp-fläkt 1.

Inte hem-mas-tadd 1.

66 Upprätt 2.

Inte kom-men 1.

67 Ut-klädd 1.

Inte nykter 1.

68 Ut-slock-nad 1.

Inte om-bedd 1.

69 Utstyrd 1.

Inte oskyl-dig 1.

70 Ut-trängd 1.

Inte rätt 1.

71 Vacker 2.

Inte sjuk 1.

72 Valna 1.

Inte sämre 1.

73 Varm 1.

Inträ-dande 1.

74 Vatten-klar 1.

Kom-men 1.

75 Öppna 1.

Kons-tig 2.

76 Käre 4. 77 Lockad

1.

78 Läm-nad 1.

79 Manad 1.

80 Miss-tänkt 1.

121

81 Motta-gen 1.

82 Myn-dig 4.

83 Mäktig 2.

84 Märk-värdig 3.

85 Ner-myllad 1.

86 Ny 6. 87 Ny-

blivna 1.

88 Ny-kom-men 1.

89 Närva-rande 2.

90 Nödsa-kad 1.

91 Obe-kant 1.

92 Redig 1.

93 Rik 4. 94 Riktig

2.

95 Ring-aktad 1.

96 Seger-viss 1.

97 Sjuk 7. 98 Skum

1.

99 Skyl-dig 1.

100 Slock-nad 2.

101 Släkt 1. 102 Stadd

1.

103 Stad-gad 1.

104 Stilla 2. 105 Stir-

rande 1.

106 Svårt 1. 107 Sysslo-

lös 1.

108 Tagen 1.

109 Tillba-kasatt 2.

110 Tillta-lad 1.

111 Tvungen 5.

112 Tyst 10.

122

113 Törs-tande 1.

114 Upp-flugna 1.

115 Upp-höjd 4.

116 Upp-kallad 1.

117 Upp-lyft 1.

118 Uppta-gen 1.

119 Utfat-tig 2.

120 Utsedd 1.

121 Ut-skickad 1.

122 Ut-slitna 1.

123 Vacci-nerad 2.

124 Van 1. 125 Vanlig

2.

126 Varnad 1.

127 Vilsen 1.

128 Välbe-hållen 1.

129 Värdig 1.

130 Åkande 2.

131 Åter-funnen 1.

132 Åtlydd 1.

133 Ädel 1. 134 Älskad

1.

135 Över-given 1.

136 Över-körd 1.

137 Överta-lande 1.

Totalt 52 (15 %)

75 (22 %)

9 (3 %)

56 (16 %)

1 (<1 %)

13 (4 %)

- 137 (39 %)

4 (1 %)

347

Tabell 3.9.1 Substantiv vid gestaltning av kvinnliga karaktärer Delbe-

skriv-ning

Djur Famil-jeroll

Kvinn-lig be-näm-ning

Kön-lös be-näm-ning

Relat-ioner

Smädeord

Ting Yrkes-be-skriv-ning

Övrigt Totalt antal

123

1 Fågel 1.

Fru 14.

Dam 1.

Folk 1.

Skol-kam-rat 1.

Troll-käring 1.

Blomster 1.

Barn-mors-kan 1.

Back-stutös 1.

2 Grannhustru 1.

Gumma 2.

Herr-skaps-män-niska 2.

Vän 3. Vett-villing 1.

Bylte 1.

Drott-ning 3.

Flick-stack-arn 1.

3 Hustru 39.

Flicka 136.

Män-niska 7.

Glädje 1.

Gene-ral-skor 1.

Gam-mal-moran 2.

4 Änka 2.

Flickunge 1.

Unge 2.

Gåva 1.

Gre-vinna 1.

Grannmoran 1.

5 Frun-tim-mer 1.

Ung-domen 2.

Ljus 1. Hov-fröken 3.

Gud-moder 1.

6 Herr-gårds-mam-sell 2.

Orsak 1.

Kejsa-rinna 29.

Hem-man-säga-redött-rar 1.

7 Jänta 12.

Skatt 1.

Mat-moder 9.

Herr-gårds-mam-sell 1.

8 Kvinna 2.

Skuld 2.

Mat-vär-dinna 1.

Hus-mo-dern 1.

9 Kvinnfolk 16.

Spek-takel 1.

Piga 1. Illgär-nings-man 1.

10 Mam-sell 2.

Rest-aura-tris 1.

Ingen tiggar-tös 1.

11 Småjänta 1.

Söm-merska 1.

Sjuk-ling 1.

12 Små-mam-sell 4.

Tjäna-rinna 1.

Stads-fru 1.

13 Tös 15.

Vär-dinna 1.

Son-kvinna 1.

14 Sång-erska 1.

15 Tjuv 1.

16 Tor-par-unge 2.

- 1 (2 %)

4 (6 %)

13 (20 %)

5 (8 %)

2 (3 %)

2 (3 %)

9 (14 %)

13 (20 %)

16 (25 %)

65

Tabell 3.9.2 Substantiv vid gestaltning av manliga karaktärer Delbe-

skriv-ning

Djur Famil-jeroll

Kön-lös be-näm-ning

Man-lig be-näm-ning

Relat-ioner

Smädeord

Ting Yrkes-be-skriv-ning

Övrigt Totalt antal

124

1 Aukt-ions-stämma 1.

Hök 1. Man (som i make) 4.

Män-niska 4.

Gosse 1.

Granne 1.

Barn 1.

Figur 1.

Arbe-tarkarl 1.

He-ders-man 1.

2 Svalg (ögon) 1.

Gubbe 63.

Hjäl-pare 1.

Dåre 1.

Nöt 1. Aukt-ionist 3.

Hem-man-sägare 1.

3 Herre 5.

Kam-rat 2.

Gal-ning 3.

Ur-verk 1.

Back-stusit-tare 3.

Hem-man-säga-resö-ner 1.

4 Herre-karlar 7.

Vän 3. Gubb-stack-arn 1.

Baron 2.

Hög-het 1.

5 Herre-man 1.

Åhö-rare 1.

Kop-stolle 1.

Bis-kop 3.

Ju-dako-nung 1.

6 Karl 48.

Ägare 7.

Narr 1.

Bod-betjänt 1.

Landstrykare 1.

7 Man 26.

Över-man 1.

Plågo-andar 1.

Bonde 2.

Mör-dare 1.

8 Män 1.

Rack-are 1.

Bout-red-nings-män 1.

Pojk-stack-arn 1.

9 Pojke 18.

Stolle 4.

Bruks-patron 6.

Pojk-vasker 1.

10 Dag-lönare 1.

Rolig-hets-ma-kare 1.

11 Dräng 3.

Storgubbe 1.

12 Drängpojke 5.

Stor-karl 6.

13 Fis-kar-gubbe 2.

Tig-gare 2.

14 Gene-ral 2.

Tiggargubbe 2.

15 Hov-herrar 1.

Tjuv 2.

16 Ingen do-mare 1.

17 Ingen-jör 1.

18 Han-dels-man 7.

19 Hus-bon-den 16.

20 Kap-ten 2.

125

21 Kej-sare 43.

22 Klockare 1.

23 Ko-nung 1.

24 Kung 4.

25 Köp-man 2.

26 Kör-karl 1.

27 Kör-svennen 1.

28 Landshöv-ding 2.

29 Lärare 2.

30 Löjt-nant 10.

31 Maje-stät 1.

32 Not-bin-dare 38.

33 Pastor 6.

34 Patron 2.

35 Prins 1

36 Prost 5.

37 Präst 51.

38 Riks-dags-man 25.

39 Rät-tare 1.

40 Skjutskarl 1.

41 Skol-lärare 11.

42 Skol-mäs-tare 8.

43 Soldat 1.

44 Trum-sla-gare 2.

45 Utro-pare 1.

46 Vakt-karl 1.

47 Värd 2.

2 (2 %)

1 (1 %)

1 (1 %)

1 (1 %)

9 (9 %)

7 (7 %)

9 (9 %)

3 (3 %)

47 (49 %)

15 (16 %)

95

126