7289 046 0

programberedn ingen

oendepolitikB

Efter bostads-akuten– tomma bostäder kostar på

© Svenska KommunförbundetBeredningen Boendepolitik

Stockholm

Box

Stockholm

:a upplagan, december : ---

Text: Niclas Johansson & Ulf Strömqvist, Temaplan Tryckeri: Ljungbergs Tryckeri , Klippan

Grafisk form & produktion: Elisabet Jonsson, Illustration: Jan Olsson Form & Illustration

Satt i AGaramond och Gill SansOmslag: Conqueror Texture Laid frostgrå gr Inlaga: Multifine gr

2 Efter bostadsakuten – tomma bostäder kostar på

befolkningsomflyttning som pågår i landet har skapat ochkommer att skapa betydande problem för många kommuner och bostads-företag på vikande marknader.

Det har tidigare gjorts en rad studier av skeendet, bland annat i den re-gionalpolitiska utredningen ( :) med tillhörande bilagor och avKommunförbundet i rapporten Växa och krympa – flyttströmmarna, ut-jämningen och de kommunalekonomiska konsekvenserna från december. har i två rapporter från i år; Midnattstimmen – en fråga omöverlevnad respektive Gryningstimmen – fem förslag för en ljusare framtid;översiktligt belyst problemen utifrån -företagens utgångspunkt.

Kommunförbundets programberedning för boendepolitiska frågor och har dock gemensamt funnit att bostadsfrågorna i samband med vi-kande befolkningsunderlag kräver ytterligare belysning. Därför har bered-ningen och gemensamt uppdragit åt Temaplan att genomföra enstudie för att närmare analysera konsekvenserna för de berörda kommun-ägda bostadsföretagen och deras ägare (kommunerna). I uppdraget ingårbland annat att belysa vilka effekter som kan förväntas om den regional-politiska utredningens prognoser skulle slå in samt att antyda idéer om vadsom kan göras av olika parter för att minska de negativa följderna av en så-dan utveckling. Resultaten redovisas i föreliggande rapport.

Rapporten har utarbetats av Ulf Strömqvist och Niclas Johansson vidTemaplan . Materialet har diskuterats med de båda beställarna men för-fattarna ansvarar helt för det material och de åsikter som framförs i rap-porten.

Stockholm i december

Björn Sundström Tomas LindencronaProgramberedningen boendepolitik

3

Förord

Sammanfattning ............................................................................................................ 5

1. Vad har hänt? ........................................................................................................ 11Den nya ekonomiska geografin ........................................................................ 14Befolkning, hushåll och bostadsmarknader .................................................... 22Fler eller färre bebodda bostäder? .................................................................... 29Förväntad hushållsutveckling .......................................................................... 31Växande vakansgrad .......................................................................................... 34Nya villkor för kommunerna .......................................................................... 35Syntes .................................................................................................................. 41

2. De kommande tio åren ............................................................................................ 43Sysselsättningen koncentreras .......................................................................... 43Förnyad bild ...................................................................................................... 44 färre hushåll .......................................................................................... 47Fördubblade vakanser ........................................................................................ 48

3. Hot och anpassning ................................................................................................ 51Vad är företagens bostäder värda? .................................................................... 53Huvudprognos .................................................................................................. 60Mer eller mindre? .............................................................................................. 63Kapitaltillskott för att klara resultatet .............................................................. 65Totalt miljarder ............................................................................................ 65Tung börda för små .......................................................................................... 66Har kommunerna råd med ägartillskott? ........................................................ 66

4. Kommunerna eller staten? ........................................................................................ 73Kommunernas ansvar ........................................................................................ 73Statens ansvar .................................................................................................... 74Lika behandling eller förhandling? .................................................................. 74Ett problem med ett slut .................................................................................. 77


Innehållsförteckning

tio åren har omvandling-en av Sveriges ekonomiska geografi gått in i enny fas. De ekonomiska och sociala drivkrafternahar förändrats. Och de senaste årens starka hög-konjunktur har inte förändrat mönstren. Deunderliggande förändringarna är mer grundläg-gande och kommer med all sannolikhet att visasig allt tydligare de närmaste åren, då konjunk-turen viker. I praktiken har det visat sig att vi-sionen »Hela Sverige skall leva« är svår att levaupp till. Detta framgår alltmer tydligt av bådebefolkningsstatistiken och den ekonomiska sta-tistiken.

Utvecklingen är bland annat en följd av avre-glering, ny stabiliseringspolitik, K-samhälletssnabba framväxt, basindustriernas utfasning ochett allt starkare genomslag av drivkrafterna i denså kallade nya ekonomiska geografin. Det senareinnebär i korthet att i avreglerade ekonomier fårstörre och täta regioner starkare ekonomisk till-växtförmåga än mindre och glesa regioner. Möj-ligheterna att motverka detta med politiska me-del är begränsade. Med rörlig valuta blir finans-politiken svagare.

Regionstorlek spelar en mer grundlägganderoll för ekonomisk tillväxt än vad som tidigarevar den dominerande uppfattningen. Små regio-ner eller lokala marknader är i allmänhet före-nade med större ekonomiska risker än större re-gioner. Detta spelar en särskilt stor roll för loka-la bostads- och fastighetsföretag som inte kanflytta eller sprida sina risker. Kommuner kan hel-ler inte flytta. De måste anpassa sig till den lo-kala utvecklingens villkor.

Det finns också andra mer djupgående för-klaringar till utvecklingen. Befolkningstillväxteni hela landet har dämpats. Födelseöverskotten ärnumera begränsade till ytterst få delar av landetoch invandringen sker på andra villkor än tidi-gare. Antalet födda har varit färre än antaletdöda de senaste fyra åren. Något liknande har ti-digare inte inträffat sedan krigsåret .

Den tidigare förhållandevis stabila tillväxtenav antalet hushåll i huvuddelen av landet brötsockså under nittiotalet. Hushållens storlek min-skade inte på samma sätt som tidigare. Därtillförändrades under första delen av nittiotalet vill-koren i statens bostadspolitik. Konsekvensenblev kraftigt ökade boendekostnader, allvarligabostadsöverskott i stora delar av landet och inteminst stora lokala ekonomiska risker i ägandeoch förvaltning av bostäder. Befolkningsminsk-ning blev förenad med allt större kostnader förkommunerna.

Grundförklaringen till bostadskostnadernaskraftiga uppgång ligger framförallt i inkomst-skattereformen och i den efterföljande omlägg-ningen av den statliga bostadspolitiken, somframförallt medförde att räntebidragen avveck-lades.

Problemen koncentreras till småEffekterna slog snabbt igenom och gav kraftigtstegrade vakansgrader och hyresförluster i enmycket stor del av landets kommunala bostads-företag. Problemen koncentrerades också snabbttill stora delar av landet med de mest utsatta vill-koren och särskilt till kommuner i små lokala ar-bets- och bostadsmarknader. I flertalet av dessa

5Sammanfattning

Sammanfattning

sjönk också sysselsättningen. Hushållens dispo-nibla inkomster utvecklades svagt och tidvis ock-så negativt.

Förändringarna förstärktes av negativ befolk-ningsutveckling. Problemen förblev i stort settockså bestående under de tre senaste årens myck-et kraftiga konjunkturuppgång. Överskott påbostäder och stora hyresförluster har blivit ettstrukturellt problem. Särskilt för små kommu-ner. Och mycket talar för att problemen kom-mer att växa och medföra en ekonomiskt ohåll-bar utveckling för många kommuner som ägaretill bostadsföretag.

Inte bara tomma bostäderDe ekonomiska bekymren i många kommunerhandlar dock inte bara om tomma bostäder ochhyresförluster. Utvecklingen under -talethar ställt kommunerna inför flera allvarligare ut-maningar. Kommunerna har fått större verk-samhetsansvar, bland annat till följd av huvud-mannaskapsförändringar i relation till landsting-en. Numera domineras verksamheten av perso-nalintensiva välfärdstjänster, som kräver allt stör-re ekonomiska resurser. Behoven har vuxit sam-tidigt som resurserna krympt. Dessutom har sta-ten påfört kommunerna ett finansiellt balans-krav, som många kommuner, som har bostads-företag med bräckliga balansräkningar, har svårtatt uppfylla.

Skall kommunerna klara balanskravet finnsdet i många kommuner med minskande befolk-ning inte bara ett problem. Kommunerna måstedels spara i verksamheten. Dessutom måste dehantera sina bostadsföretags kort- och långsikti-ga problem.

En sannolik bild för de närmaste tio åren vi-sar att befolkning, sysselsättning och antal hus-håll kommer att minska i stora delar av landetskommuner. I flertalet av dessa har de kommun-ägda bostadsföretagen redan idag betydandeproblem med att få ihop sin ekonomi utan ägar-

nas medverkan. Det finns därför en allvarlig hot-bild på både kortare och längre sikt, men denskall inte överdrivas. Trots allt är cirka pro-cent av bostäderna uthyrda i de flesta företagen.

Växande vakanser och nedskrivningHotbilden är sammansatt. Den innefattar fram-förallt två delar: Växande vakanser och krav påredovisning grundad på marknadsvärden.

Vidtas inga särskilda åtgärder pekar utveck-lingen på att de sammantagna vakanserna i kom-munala bostadsföretag på krympande lokalamarknader kommer att fördubblas de närmastetio åren. De kan då komma att uppgå till totalt lägenheter i kommuner med befolk-ningsminskning. Utan aktiva åtgärder i bostads-företag med växande vakanser leder utveckling-en ofelbart till allt mindre och slutligen till ochmed till negativa driftnetton i de värst utsattaföretagen.

Till hotbilden hör också nya redovisnings-principer. Från och med år skall fastigheteri kommunala bostadsföretag redovisas till mark-nadsvärde. Detta värde är svårt att fastställa medtillförlitlighet, men i många företag är det medstor sannolikhet mindre än det värde som fastig-heterna är bokförda till idag. Det gäller särskilt iföretag med växande vakanser.

Ges inte kommuner eller kommunala bostads-företag särskilda redovisningsprinciper kommerför höga bokförda värden att tvinga fram bety-dande ägartillskott för att eliminera marknadenslägre värdering av fastigheterna, annars blir imånga fall företagens egna kapital negativt.

Åtminstone till självkostnadsvärdeSkrivs inte de kommunala bostadsföretagens fas-tigheter ned till sina marknadsvärden, måste deåtminstone skrivas ned till värden som motsvararett självkostnadsvärde – det vill säga till summanav framtida driftnetton diskonterade till nuvär-den med samma ränta som gäller för företagens


långsiktiga belåning av sina fastigheter. Högrevärden finns det inte täckning för. Till syvendeoch sist går självkostnadsprinciper ut på att såda-na företag nätt och jämnt skall täcka sina framti-da kapitalkostnader, jämte rörliga kostnader.

En ingående framtidsanalys visar att det sam-lade behovet av nedskrivningar (till självkost-nadsvärde) samt tillskott för att klara de aktuel-la företagens resultat uppgår till drygt miljar-der kronor. Huvuddelen av detta belopp måstetillföras under de närmaste åren om företagenskall få sina rätta självkostnadsvärden.

Detta är trots allt en relativt begränsad finan-siell kostnad för att avsluta en tidigare bostads-politik som i backspegeln visade sig vara ohållbari stora delar av landet.

Tung börda för småFör enskilda kommuner är emellertid behovenav kapitaltillskott allvarliga. De flesta av kom-munerna där ägarna måste tillskjuta kapital tillsina bostadsföretag är relativt små. Räknat perinvånare i dessa kommuner blir därför kostna-derna betydande och i en del fall oöverstigliga.

De flesta kommuner på vikande marknaderhar i praktiken inget eget kapital att skjuta till.Kommunernas tillgångar är inte marknadsvär-derade och består i första hand av lokaler och an-läggningar som används i verksamheten. Ägar-tillskott måste därför finansieras genom att kom-munen tar upp nya lån.

Balanskravet tillåter i normalfallet inte helleratt ägartillskott till bostadsföretag finansieras ge-nom minskning av det egna kapitalet. Om kom-munerna ska uppfylla balanskravet kommerägartillskott till bostadsföretagen därför i varie-rande omfattning att tränga undan resurser frånannan kommunal verksamhet eller leda till skatte-höjningar.

Hur tung bördan blir för enskilda kommunerberor av hur de ekonomiska förutsättningarnautvecklas i övrigt.

Mycket talar för att de kommande tio åren iallmänhet kommer att innebära mindre ekono-miska påfrestningar för kommunsektorn än pånittiotalet. Däremot är det högst sannolikt attbefolkningsminskningens kostnader kommer attöka kraftigt under det kommande decenniet.Det vill säga, att mer fasta resurser såsom lokaleretc kommer att bli överflödiga när befolkningenminskar.

Tillsammans med kostnaderna för bostads-företagen blir detta med all sannolikhet en förstor börda att bära för många små kommuneroch, med nuvarande ansvarsfördelning, en tungbelastning för hela kommunsektorn. Att verk-samhetens ökade kostnader för befolknings-minskning får bäras av alla kommuner via ut-jämningssystemet innebär i och för sig att invå-narna i hela landet är med och betalar befolk-ningsminskningens kostnader. Men dessa regio-nalpolitiska kostnader får helt bäras av kommu-nerna och inte alls av staten. Dessutom går detinte längre att skjuta på frågor om fördelning avansvar och kostnader för att värdet på de kom-munala bostadsföretagens fastigheter på vikandemarknader inte längre är rättvisande.

Kommunerna eller staten?Kommunal självstyrelse är förenad med skyldig-heter. De omfattar inte bara skyldigheter att fat-ta beslut och driva verksamhet inom statens ra-mar för kommunernas verksamhet. Skall kom-munal självstyrelse vara reell måste kostnadernaför kommunala beslut också bäras av kommu-nerna. Det gäller både samtida och framtidakostnader. När det gäller de senare måste varjeansvarsfull kommun beakta att vissa kostnaderär fasta medan andra är rörliga.

Fasta kostnader kräver framförallt långsiktigaöverväganden. De blir därför med nödvändighetförenade med risker som beror på att framtidaförhållanden kan komma att ändras. Behoven

7Sammanfattning

kan ändras, ramarna för verksamheten kan än-dras, räntor med mera kan ändras.

Grundproblemet ligger inte i beslut förenademed normala risker. Kommunerna utreder förebeslut, behoven analyseras och prövas, alternativdiskuteras och debatteras. Och som regel fattarman säkerligen beslut där normala risker över-vägts. Att utgå från något annat finns inte någonegentlig grund för.

Problemen ligger i onormala risker, det villsäga i förändringar som inte var möjliga att för-utse när besluten fattades.

När det gäller kommunernas historiska be-slutsfattande finns flera grundläggande föränd-ringar som rimligen måste anses ha varit svåra attförutse i tid. Det gäller: Förändringar i den stat-liga bostadspolitiken i samband med inkomst-skattereformen, avveckling av räntebidragen ochkrav på marknadsvärdering av kommunala bo-stadsföretags fastigheter. Möjligen kan man ock-så lägga till övergången till en låginflationspoli-tik med efterkrigstidens största ekonomiska åt-stramning under första delen av -talet.

Det är svårt att hävda att kommunerna ochderas bostadsföretag borde ha insett och planeratför detta långt innan det inträffade. Det handlarom förändringar i statens villkor som måste be-tecknas som svårförutsägbara. Från statens sidamåste det också vara uppenbart att beslut omkommunernas uppgifter leder till fasta kostnadersom måste fördelas över en längre period. Än-dras ramarna och den ekonomiska livslängdenpå ett oförutsett sätt, som kommunerna inte haftanledning att beakta, kan rimligen inte kost-nadskonsekvenserna utan vidare övervältras påkommunerna.

Ovanstående innebär i korthet att kommu-nernas ansvar för sina kommunala bostadsföre-tag inte bör förändras – vare sig för kostnader el-ler för tomma bostäder. Staten måste emellertidta ansvar för att befolkningsminskning i kombi-nation med regelförändringar både gett och

medför kostnadskonsekvenser som kommu-nerna och bostadsföretagen inte kunnat förutse.

Men frågan är på vilket sätt staten ska ta sittansvar? Ett statligt stöd kan principiellt utformassom ett generellt »bostadsstöd« till kommunerpå svaga marknader eller som ett mer specifiktstöd inriktat på de bostadsföretag som har destörsta problemen.

Ett generellt bidrag är inte förknippat mednågra särskilda krav på insatser från kommuneneller bostadsföretaget eller med någon statligprövning av bostadsföretagets eller kommunensförutsättningar. Bidraget kan fördelas mellankommunerna utifrån objektiva kriterier som tillexempel befolkningsutvecklingen och vakans-graden den senaste femårsperioden.

Ett generellt bidrag inkräktar inte på denkommunala självstyrelsen. Det krävs heller intenågra särskilda bedömningar. Alla kommunerbehandlas lika. Ansvarsfördelningen blir ocksåtydlig. Det största problemet är träffsäkerheten.Ett bidrag grundat på objektiva kriterier kom-mer inte att kunna utformas så att det »exakt«motsvarar nedskrivningsbehoven i alla kommu-nala bostadsföretag på svaga marknader.

Ett mer specifikt stöd innebär ansökningaroch förhandlingar. Bostadsföretagens och kom-munens framtida förutsättningar granskas. Stö-det kan riktas till kommuner som inte har eko-nomiska förutsättningar att själva klara upp pro-blemen i bostadsföretagen. Det kan också varaförknippat med krav på åtgärder från kommu-nen och bostadsföretaget.

Fördelen med ett specifikt stöd är att statenskostnader kan bli mindre eftersom insatserna be-gränsas till de kommuner som inte själva kanklara ut situationen.


Vår bedömning är att statens insatser bör utgåfrån några mer grundläggande principer ochöverväganden om framtida ansvarsfördelningoch kommunalt självstyre. Dessa principer bör iförsta hand innefatta följande:• Minsta möjliga inblandning i kommuner-

nas självstyre.• Statens insatser bör stimulera till aktivt

kommunalt ägande och ledarskap.• Alla kommuner bör ha likvärdiga ekono-

miska förutsättningar att bedriva kommu-nal verksamhet. Att förutsättningarna skavara likvärdiga innebär inte att kommuneroch bostadsföretag görs ansvarslösa för ut-vecklingen.

• Statens insatser bör i möjligaste mån sty-ras av fasta regler.

Med ovanstående principer blir slutsatsen att ba-sen för statens insatser bör vara ett generellt bi-drag. Staten bör snarast pröva förutsättningarnaatt uppnå en rimlig precision i ett bidrag riktattill kommunerna för bostadspolitiska åtgärder,och där bidragets storlek bestäms utifrån objek-tiva kriterier. Det ger störst utrymme för ett re-ellt kommunalt självstyre och ansvarstagande författade beslut. Exempel på kriterier är befolk-ningsutvecklingen, antalet lägenheter i det kom-munala bostadsföretagets bestånd och räntebi-dragens avtrappning.

Ett generellt bidrag utesluter inte att det kom-mer att uppstå situationer där det krävs ytterli-gare insatser. Det kommer säkert att finnaskommuner som inte klarar sina åtaganden inomramen för ett generellt system. I dessa kommu-ner krävs mer specifika insatser utifrån särskildabedömningar. Dessa insatser bör dock omfattaså få kommuner som möjligt.

Bidragssystemet måste vara långsiktigt, mentyngdpunkten bör ändå ligga på insatser inomen ganska snar framtid. Mot bakgrund av de sto-ra nedskrivningsbehoven i många företag bör en

betydande del av bidraget fördelas redan underde närmaste åren.

Det generella bidraget bör vara förenat meden del villkor avseende bidragens nyttjande samtuppföljning. Finns det ett större behov av ägar-tillskott till bostadsföretaget är det inte rimligtatt kommunen skjuter på problemet och använ-der bidraget på annat sätt.

Vid sidan av det generella bidraget bör statengenom ett bidrag stimulera kommunerna till attriva eller på annat sätt avveckla bostäder sominte kan komma till användning. Ett alternativ,eller komplement, är att staten övertar tommabostäder i ett särskilt bolag.

Rapportens dispositionDen följande rapporten omfattar tre huvud-avsnitt och ett kort avslutande avsnitt.

Rapporten inleds med en bred översikt omvad som kännetecknar den samhällsgeografiskautvecklingen det senaste decenniet. Detta ärbakgrunden till det andra huvudavsnittet, somredovisar prognoser och en sannolik framtids-bild för de kommande tio åren. Det tredje av-snittet koncentreras på kommunernas bostads-företag.

9Sammanfattning

tio åren har omvandling-en av Sveriges ekonomiska geografi gått in i enny fas. De ekonomiska och sociala drivkrafternahar förändrats. Och de senaste årens starka hög-konjunktur har inte förändrat mönstren. Deunderliggande förändringarna är mer grundläg-gande och kommer med all sannolikhet att visasig allt tydligare de närmaste åren, då konjunk-turen viker. I praktiken har det visat sig att vi-sionen »Hela Sverige skall leva« är svår att levaupp till. Stora delar av landet har krympt ochkrymper. Detta framgår alltmer tydligt av bådebefolkningsstatistiken och den ekonomiska sta-tistiken.

Utvecklingen är bland annat en följd av avre-glering, ny stabiliseringspolitik, K-samhälletssnabba framväxt, basindustriernas utfasning ochett allt starkare genomslag av drivkrafterna i denså kallade nya ekonomiska geografin. Det senareinnebär i korthet att i avreglerade ekonomier fårstörre och täta regioner starkare ekonomisk till-växtförmåga än mindre och glesa regioner. Möj-ligheterna att motverka detta med politiska me-del är begränsade. Med rörlig valuta blir finans-politiken svagare och med en -gemensamvaluta skärps den geografiska konkurrenseninom valutaområdet mellan å ena sidan storaoch starka regioner och små och svaga regionerå andra sidan.

Regionstorlek spelar en mer grundlägganderoll för ekonomisk tillväxt än vad som tidigarevar den dominerande uppfattningen. Små regio-ner eller lokala marknader är i allmänhet förenademed större ekonomiska risker än större regioner.Detta spelar en särskilt stor roll för lokala bostads-

och fastighetsföretag som inte kan flytta eller spridasina risker. Kommuner kan heller inte flytta. Demåste anpassa sig till den lokala utvecklingensvillkor.

Det finns också andra mer djupgående för-klaringar till utvecklingen. Befolkningstillväxteni hela landet har dämpats. Födelseöverskotten ärnumera begränsade till ytterst få delar av landetoch invandringen sker på andra villkor än tidi-gare. Antalet födda har varit färre än antaletdöda de senaste fyra åren. Något liknande har ti-digare inte inträffat sedan krigsåret .

Den tidigare förhållandevis stabila tillväxtenav antalet hushåll i huvuddelen av landet brötsockså under -talet. Hushållens storlek min-skade inte på samma sätt som tidigare. Därtillförändrades under första delen av -talet vill-koren i statens bostadspolitik. Konsekvensenblev kraftigt ökade boendekostnader, allvarligabostadsöverskott i stora delar av landet och inteminst stora lokala ekonomiska risker i ägandeoch förvaltning av bostäder. Befolkningsminsk-ning blev förenad med allt större kostnader förkommunerna.

Grundförklaringen till bostadskostnadernaskraftiga uppgång ligger framförallt i inkomst-skattereformen och i den efterföljande omlägg-ningen av den statliga bostadspolitiken.

I betänkandet av kommittén för utvärderingav skattereformen ( :) sammanfattasdetta med följande (s. ):

»En marknad som fick i grunden ändrade för-utsättningar i och med skattereformen var bo-stadsmarknaden. Omläggningen av den indi-rekta beskattningen innebar ökade drifts- och

111 • Vad har hänt?

1.Vad har hänt?

underhållskostnader för hela bostadsbeståndet.Den mer enhetliga kapitalbeskattningen, somminskade värdet av hushållens ränteavdrag,drev upp kapitalkostnaderna för egnahems-ägare och bostadsrättsinnehavare. För att upp-rätthålla kostnadsparitet mellan olika upplåtel-seformer reducerades samtidigt räntesubven-tionerna till hyresfastigheter. Sammantaget hardetta inneburit väsentligt högre boendekost-nader för alla upplåtelseformer. Analysen indi-kerar att skattereformen har minskat efterfrå-gan på bostadstjänster för nästan alla hushålls-typer.«

Mellan maj och maj steg för bo-stadsnyttjande med drygt procent, medan för hushållens totala konsumtion steg medknappt procent. Det blev således mycket dy-rare att bo under -talet. Konsekvensen avdetta blev att hushållens utgifter för att bo ökadefrån procent av de totala konsumtionsutgif-terna i maj till procent i maj (enligt).

Den kraftiga fördyringen har framförallt gällthyreshus. KPI för hyresboende steg med procentunder samma period! Samtidigt fanns det prisersom föll under -talet. Det gäller särskilt livs-medel. Priset på mat i Sverige minskade med procent mellan maj och maj .

I tabell sammanfattas den allmänna prisut-vecklingen för hushållens totala konsumtion in-delad i sju huvudgrupper.

Som framgår skedde det mycket stora föränd-ringar i prisstrukturen för hushållen under -talet. Den största förändringen gällde mellan hy-resboende och mat. Jämfört med livsmedel blevdet procent dyrare att bo i hyreslägenheter.Riksdagsbeslut och marknadsförändringar un-der -talet gav således hushållen en av efter-krigstidens absolut kraftigaste prissignaler som ikorthet innebar: Köp mer mat och hyr mindrebostad.

Effekterna slog snabbt igenom och gav kraftigtstegrade vakansgrader och hyresförluster i enmycket stor del av landets kommunala bostads-företag. Problemen koncentrerades också snabbttill stora delar av landet med de mest utsatta vill-koren och särskilt till kommuner i små lokala ar-bets- och bostadsmarknader. I flertalet av dessasjönk också sysselsättningen. Hushållens dispo-nibla inkomster utvecklades svagt och tidvis ock-så negativt.

Förändringarna förstärktes av negativ befolk-ningsutveckling. Problemen förblev i stort settockså bestående under de tre senaste årens myck-et kraftiga konjunkturuppgång. Överskott påbostäder och stora hyresförluster har blivit ettstrukturellt problem. Särskilt för små kommu-ner. Och mycket talar för att problemen kom-mer att växa och medföra en ekonomiskt ohåll-bar utveckling för många kommuner som ägaretill bostadsföretag.

Antalet tomma lägenheter hos kommunalabostadsföretag steg redan mellan och

med . Och växte med ytterligare

lägenheter fram till senare delen av , då an-talet tomma bostäder hos de kommunala bo-stadsföretagen uppgick till i hela landet.


Tabell 1 • Huvudgrupper i hushållens utgifter rangordnade efter nominell prisutveckling under 1990-talet *Huvudgrupp Prisförändring i procent

Hyreslägenheter inklusive värme + 70Alkoholhaltiga drycker och tobak + 40Transporter och samfärdsel + 35Egnahem inklusive värme + 19Inventarier och husgeråd + 18Fritid, nöjen och kultur + 16Kläder och skor + 8Livsmedel – 3

Totalt + 25

*Jämförelse mellan för maj och maj .Källa: .

Detta är emellertid en underskattning av ut-vecklingen av de totala överskotten. Med en vissfördröjning utlöste redan de kraftigt sti-gande vakanserna rivning av tomma lägenheterpå flera av de mest utsatta marknaderna. Under omfattade de totala rivningarna drygt

bostäder. De har sedan dess vuxit och uppgick ifjol till . Totalt sett har drygt lägen-heter rivits under -talet.

Skall man få en rättvisande bild av det totalaöverskottet av lägenheter hos kommunala bo-stadsföretag måste man lägga ihop kvarståendeöverskott (tomma lägenheter) med »likviderade«överskott – (rivna). Detta illustreras i diagram .

Problemen med överskott på bostäder var säker-ligen möjliga att förutse som konsekvens av om-läggningen av den statliga bostadspolitiken.Man kan i allmänhet inte genomföra politiskaåtgärder som höjer priset med procent för ettav hushållen helt grundläggande lokalt behovoch i ekonomiskt svaga regioner utan djupgå-ende konsekvenser för både företag och hushåll.Men vare sig inkomstskattereformen eller om-läggningen av den statliga bostadspolitiken före-gicks av några särskilda regionala analyser. Föl-jaktligen tog man heller inga särskilda regionala

hänsyn till att bostadspolitikens omstöpningkunde medföra särskilda problem i kommunermed minskande befolkning. Problemen förskötsnogsamt till kommunerna som ägare av bostads-företagen. I stället tillsatte staten fyra år senare enbostadsdelegation som numera avvecklats efterakuthjälp till en del av de svårast drabbade kom-munerna och bostadsföretagen.

Inte heller i den regionalpolitiska utredning-ens slutbetänkande ( :), som byggerpå underlagsrapporter berörs de djupgåendeobalanserna mellan »folkets geografi« och kom-munernas bostadsbestånd. Detsamma gäller förövrigt i de senaste årens alla utredningar om denkommunala skatteutjämningen. Dessa utred-ningar handlar om kostnader, skatter och stats-bidrag för kommunernas kärnverksamhet. I sys-temen för skatteutjämning tillerkänns kommu-ner med minskande befolkning kostnadsersätt-ning. Men detta gäller inte för den absolut mestriskfyllda delen i aktuella kommuners verksam-het – det vill säga ägande av bostadsföretag.

Betyder detta att huvuddelen av problemenlösts? Eller att de kommer att växa och fördju-pas? Att stora och växande bostadsöverskott istora delar av landet är ett problem helt vid sidanav regionalpolitikens regim? Har statens ansvarupphört? Att det är omöjligt för flertalet kom-muner och bostadsföretag att självständigt kom-ma till rätta med problemen?

De stora frågorna i många kommuner hand-lar emellertid inte bara om tomma bostäder ochhyresförluster. Utvecklingen under -talethar ställt kommunerna inför flera allvarligare ut-maningar. Kommunerna har fått större verk-samhetsansvar bland annat till följd av huvud-mannaskapsförändringar i relation till landsting-en. Numera domineras verksamheten av perso-nalintensiva välfärdstjänster, som kräver allt stör-re ekonomiska resurser. Behoven har vuxit sam-tidigt som resurserna krympt. Dessutom har sta-ten påfört kommunerna ett finansiellt balans-


0

10000

20000

30000

40000

50000

60000Totalt överskott

Kvarstående överskott

200019981996199419921990

Antal l

ägen

heter

Rivna

Källa: Bearbetning av -statistik

Diagram 1 • Utvecklingen av totalt bostadsöverskott hoskommunala bostadsföretag 1990–2000Antal lägenheter

krav, som många kommuner, som har bostads-företag med bräckliga balansräkningar, har svårtatt uppfylla.

Med denna inledande översikt redovisas i detföljande en mer fördjupad beskrivning och ana-lys. Vad har egentligen hänt? Vart pekar de av-görande förändringarna? Hur allvarligt berörsolika delar av landet? Vilka lokala marknaderoch kommuner handlar det om? Huvuddelen avde minsta? Var finns det större hot eller hopp?

Genomgången handlar om:• Den nya ekonomiska geografin• Befolkning, hushåll och bostadsmarkna-

der• Kommunernas resurser

Avsikten är inte att söka reda ut allt som hänt avbetydelse i Sveriges ekonomiska geografi och vadsom sätter djupare spår i framtiden. Beskriv-ningen och analysen koncentreras på faktorersom påverkar grundvalen för många kommunersverksamhet – svag eller negativ tillväxt, stora ochväxande ekonomiska risker, för små lokala mark-nader och för stora bostadsbestånd.

Den nya ekonomiska geografinFinns det en ny ekonomisk geografi i Sverige?Eller är det den »gamla vanliga«?

Det finns flera motiv för att tala om nya star-ka drivkrafter i en ny ekonomisk geografi i Sve-rige. De tre främsta motiven är troligen:• En växande regionalisering• Nya kunskaper om betydelsen av regio-

ners storlek• Tillkomsten av en ny stabiliseringspolitisk

regim

För det första, sedan slutet av -talet finns enväxande regionalisering. Det gäller inte bara påså sätt att betydelsen av regional identitet, ochsom det kallas på finare -språk subsidiaritet,vuxit. Med växande rörlighet för kapital och ar-

betskraft har förståelsen för att regioner i högregrad än nationer är bärare av konkurrensfördelaroch tillväxtmöjligheter fördjupats. Basindustrinslokala roll, som tidigare var starkt bunden till na-turresursernas lokalisering, har inte bara deci-merats och blivit en obetydlig del i många regio-ners ekonomi. Stora delar av basindustrins an-läggningar har också flyttat närmare de storamarknadsplatserna. K-regioner drivna av tätanätverk, hög tillgänglighet och kunskapspro-duktion har inte bara blivit ett begrepp. De harockså visat sig ha större dynamik och tillväxtför-måga än vad som förväntades för tio år sedan.

Växande företag internationaliseras allt snab-bare. Företagen förlägger verksamheter ochfunktioner där de bästa regionala förutsättning-arna finns, oberoende av nationsgränser ochföretagens ursprung. Det blir allt vanligare att re-gioner marknadsför sig och tävlar med varandraom både nya och gamla företag. Karlskrona somTelekomCity är en lika bra exponent för dettasom Frankfurt som hela Europas finanscentrum.

Utvecklingen är inte bara en återspegling avförändringar i nationalstatens roll och etnokul-turella grunder. Regionalisering är framförallt enfunktion av att flertalet marknader inte längrehar några särskilda nationella gränser av ekono-misk betydelse. De ekonomiskt relevanta mark-naderna är antingen större eller mindre ochsammanfaller sällan med statliga och kommuna-la gränser.

De relevanta marknaderna är i första handglobala, regionala eller lokala. Moderna regionerär i första hand inlemmade i en struktur av stör-re eller mindre geografiska marknader. Regiona-lisering är en av »den nya ekonomiska geografins«starkaste realiteter.

För det andra, under -talet har det till-kommit en betydande kunskapsutveckling inomforskning om regional och urban ekonomi, sompåvisar nya och starka geografiska villkor förekonomisk utveckling. Det är i detta samman-


hang som nordamerikanska ekonomer myntatbegreppet »Den nya ekonomiska geografin«. Det»nya« ligger i att man fått en mer grundläggandeförklaring till varför det finns både stora och småregioner, varför en del växer långsammare än an-dra och varför storleken spelar roll.

Grundförklaringen ligger i att det finns så kal-lade interna skalfördelar som också kallas växandeavkastning i praktiskt taget alla moderna företag.Utan förekomst av skalfördelar kan man i grundoch botten inte förklara varför det finns geogra-fisk koncentration av företag, produktion, ar-betskraft och sysselsättning.

Skalfördelar är liktydigt med att företag harfasta kostnader som är oberoende av antaletkunder. Det vanligaste exemplet på sådana fastakostnader är resurser för produktutveckling. Fas-ta kostnader fungerar som ett av de mest effekti-va etablerings- eller lokaliseringshindren förmindre regioner. Det är därför ingen tillfällighetatt mobilnät och liknande system med stora fas-ta kostnader först byggs ut i de största och tätas-te regionerna. Det var tidigare samma sak medfjärrvärmenät och vid seklets början elnät.

Finns det fasta kostnader i en verksamhet ärdet alltid mindre ekonomisk risk i att lokaliseraverksamheten i en större region än i en mindre –det vill säga det är större chans att få täckning förfasta kostnader i en större marknadsplats än i enmindre. Geografisk koncentration av företag ochsysselsättning är därför en direkt återspegling avatt skalfördelar och fasta kostnader har ett mycketstarkt inflytande på lokaliseringsmönster och regio-nal tillväxt. Utan skalfördelar kunde näringslivoch sysselsättning lika gärna vara jämnt utspriddi geografin.

Huvudbudskapet från den nya ekonomiskageografin är att en regions storlek – potential –spelar roll. Med avreglering och växande rörlig-het söker sig företag till regioner med störremarknadspotentialer och när företagen söker sig

till dessa regioner växer de ytterligare och blirmer attraktiva för företag med fasta kostnader.

Mindre regioner har i allmänhet komparativanackdelar. Större regioner har å andra sidan enmer självförstärkande tillväxt, blir mer diversifi-erade och mindre riskfyllda marknader. Skallman bättre förstå regionstorlekens ekonomiskabetydelse måste regioner ses som geografiska mark-nadsplatser.

Med en geografisk marknadsplats menas en-kelt uttryckt en plats där det är särskilt lätt attmötas för ekonomiskt utbyte – att förvärva in-komster, göra affärer och driva företag. Det mestgrundläggande är att det är lätt för hushåll ochföretag att mötas och dra ömsesidig – helst dag-lig – nytta av varandra. Och eftersom tillgång tillkompetens är nyckelresursen för moderna ochalltmer kunskapsberoende företag blir lokala ar-betsmarknader de mest elementära regionerna.

Det finns flera förklaringar till att arbets-marknader i grunden är lokala. Både efterfråganoch utbud är lokalt betingad. För det förstaefterfrågar arbetsgivare sällan arbetskraft till nå-gon geografiskt obestämd arbetsplats. Arbets-platsen är oftast geografiskt fixerad och härmedstarkt beroende av sin lokala marknad av kun-skapskapital.

Den främsta förklaringen till att arbetsmark-nader är lokala är dock att bostadsmarknader ärsträngt lokala. Rörlighet på bostadsmarknaden ärinte bara förenad med direkta flyttkostnader. Deavgörande kostnaderna beror på att flyttning of-tast är förenad med andra djupgående uppoff-ringar för att överge en känd och invand fysiskoch social miljö. Huvuddelen av hushållensflyttningar begränsas därför till avstånd mindreän till km. Rörligheten mellan arbetsplat-ser, företag och branscher blir därför starkt lokaltbunden. Utbudet av arbetskraft blir också lokalteftersom arbetsresor är en av hushållens absolutstörsta obetalda uppoffringar som sätter mycketpåtagliga geografiska marknadsgränser.


Det finns inte något självklart svar på hur lo-kala arbetsmarknader bör avgränsas. Numera äremellertid flertalet forskare och andra experteröverens om att en fix distans i kilometer mellankärnan i någon tänkt centralort och dess omlandinte sätter några särskilt funktionella gränser förlokala arbetsmarknaders utbredning.

Lokala arbetsmarknader är i stället en funk-tion av pendlingsmönstrens utbredning. Lokalaarbetsmarknader definieras bäst som pendlingsre-gioner.

Sedan början av -talet har Statistiska cen-tralbyrån med statistik över pendlingen mellanalla svenska kommuner avgränsat lokala arbets-marknader. :s analyser för mitten av -ta-let visar att det finns drygt hundra () lokalaarbetsmarknader i landet.

Det finns också analyser av senare års pend-lingsmönster, som visar att antalet lokala arbets-marknader i landet kan ha krympt till under

stycken under de senaste åren. Problemet meddessa är att de verkar ha mer osäkra gränser. Denföljande beskrivningen och analysen grundasdärför på att års funktionella gränser ärmest statistiskt tillförlitliga.

Regionstorlek handlar framförallt om de lo-kala arbetsmarknadernas relativa storlek. Sprid-ningen i de lokala arbetsmarknadernas storlek ärmycket stor. Det kan tydligt illustreras med per-soner i förvärvsaktiv ålder (– år).

I var och en av de minsta lokala marknadernafinns det inte mer än till förvärvsak-tiva. Var och en av dessa marknader omfattarmindre än promille av hela landets förvärvsak-tiva befolkning.

De minsta är Sorsele, Dorotea, Åsele och Ar-jeplog i norr. Men de minsta finns inte bara ilandets norra del. Markaryd, Emmaboda, Laxåoch Gullspång är små lokala arbetsmarknader ilandets södra del. De minsta marknaderna harsom regel en låg befolkningstäthet. Härmed blirnaturligen också tätheten av utbud och efterfrå-

gan samt ekonomisk aktivitet mycket låg. Mån-ga av de minsta marknaderna ligger också utomräckhåll för rimlig pendling till större lokala ar-betsmarknader. De minsta marknaderna inne-fattar som regel endast en och oftast en litenkommun.

Var och en av de tjugo största lokala arbets-marknaderna är å andra sidan mångfalt större ände minsta och omfattar flera och ibland mångakommuner. Villkoren för ekonomisk verksam-het, service, företag och sysselsättning är väsen-skilda från villkoren i de minsta. Näringslivet ide minsta är mycket smalt, den lokala markna-den kan endast täcka mycket begränsade fastakostnader och präglas oftast av stora ekonomis-ka risker. Det betyder naturligtvis inte att deminsta marknadernas utveckling är ödesbe-stämd. Det finns några små lokala arbetsmark-nader som präglas av en gynnsam tillväxt. Mende är inte många. Vid sidan av Gnosjö, Värnamooch Gislaved är det främst Strömstad och Fal-kenberg.

På följande schematiska karta visas en bild avSveriges geografi av stora och små lokala arbets-marknader. Gränsen mellan stora och små harlagts vid promille av landets förvärvsaktiva be-folkning, vilket betyder att de små marknadernahar färre än personer i yrkesaktiva åldrar.Gränsfallen blir då Karlskoga, Oskarshamn ochLudvika som de tre största av de små. Med engräns på yrkesaktiva följer att den totalabefolkningen i den lokala marknaden är cirka invånare.

Med denna avgränsning finns det små lo-kala arbetsmarknader. Bilden av dessa är relativttydlig. De omfattar ett band över Småland i sö-dra Sverige, kring Vänern, stora delar av Värm-land och Bergslagen samt praktiskt taget helanorra Sverige väster om kustbandet.

Den typiska storleken (medianen) bland desmå är personer i förvärvsaktiva åldraroch antalet bosatta hushåll är knappt . Till


dessa typiskt små marknader hör Bengtsfors,Hultsfred, Olofström och Hagfors. I dessa typis-ka marknader har befolkningen under -taletminskat med (i genomsnitt) drygt procentoch sysselsättningen har som regel minskat medöver procent. Hushållens disponibla inkom-ster ligger kvar på samma nivå som . Va-kansgraden i kommunernas bostadsföretag lig-ger numera mellan och procent.

De större lokala arbetsmarknaderna präglas aven annan bild. Totalt sett gäller det lokalamarknader, där den typiska (medianmarknaden)är Jönköping med förvärvsaktiva år

och över hushåll. Av de större markna-derna domineras huvuddelen av en positiv eko-nomisk utveckling. Sysselsättning och inkomsterväxer.

Det är uppenbart att i den nya ekonomiskageografin spelar lokala marknaders storlek en

grundläggande roll för ekonomisk utveckling. Degeografiska villkoren delar landet på ett merdjupgående sätt än tidigare. Se figur .

Vid sidan av regionalisering och lokala mark-naders storlek finns det, som tidigare nämnts, yt-terligare ett förhållande som påverkat drivkraf-ten i en ny ekonomisk geografi för Sverige.

För det tredje har svensk ekonomi genomgåtten dramatisk utveckling sedan senare delen av-talet. Sverige har också fått grundläggandeinstitutionella ekonomiska förändringar, sominnebär att regioner och lokala marknader ut-satts och utsätts för ekonomiska realiteter på etthårdare sätt och som innebär att regionstorlekblir en starkare vattendelare.

De senaste femton åren har svensk ekonomigenomlöpt fyra relativt tydliga faser och är nu påväg in i en femte. Dessa faser kan översiktligtsammanfattas med följande indelning:

Medlemskap i och nationell valutaregleringhar inte bara ersatts med offentliga utgiftstak.Sverige har fått en ny så kallad stabiliseringspoli-tisk regim. Den juridiska ramen för både pen-ning- och finanspolitik har stöpts om. Kortsik-tighet, inflation och tillhörande beteenden harersatts med långsiktighet och konkreta mål omprisstabilitet.

Regioner och lokala marknader, som tidigarevar skyddade av finanspolitik bakom en mur avvaluta- och kreditregleringar, uppräkningssys-tem för förändrade priser och räntebidrag, ärnumera inlemmade i en värld där regionala ochlokala konkurrensvillkor spelar en helt annanroll. Marknadsvillkoren är reala och finanspoli-tiken svagare. Därtill har ett flertal nyckelmark-nader avreglerats. De ekonomiska riskerna har


Figur 1 • Stora och små lokala arbetsmarknader år 2000

Över 30000 yrkesaktiva

Under 30000 yrkesaktiva

Källa: .

1. Över 2. Kris 3. Stabili- 4. Förnyad 5. Av-hettning sering tillväxt mattning

1986 1990 1993 1997 2001

förändrats och särskilt på små geografiska mark-nader ökat.

Hela övergången medförde djupgående för-ändringar i sysselsättning och arbetslöshet. Un-der de tre till fyra första åren på -talet föllsysselsättningen i hela landet med över

personer. Den öppna arbetslösheten steg till över procent. I de mest utsatta delarna av landet föllen femtedel av sysselsättningen bort i de lokalaarbetsmarknaderna på tre år.

Den nationella nedgången i sysselsättningennådde sin botten . Men detta var inte bot-tenåret i alla delar av landet. I hälften av landetsdrygt lokala arbetsmarknader föll sysselsätt-ningen ytterligare fram till och med utgången avår . Stora delar av landet har därför endastunder mycket kort tid – kanske bara under sexkvartal – haft någon sysselsästningstillväxt.

Och som tidigare sagts, hela ekonomin är nu påväg in i en ny avmattningsperiod. Sysselsätt-ningen kommer troligen åter att falla i stora de-lar av landet. Utvecklingen illustreras i figur .Denna bild är inte helt olik bilden av små kontrastora lokala arbetsmarknader. Tvärtom. I enmycket stor del av de små lokala marknadernahar tillväxten uteblivit.

Hur kan man då sammanfatta den ekonomis-ka utvecklingen för regioner och lokala markna-der? Hur ser egentligen den geografiska bildenut för landet de tio senaste åren? Vad har hänt?

Den realekonomiska utvecklingen i en regionkan bäst och mest tillförlitligt avläsas med hus-hållens lönesumma.

Det mest idealiska måttet är emellertid den såkallade bruttoregionprodukten – – som di-rekt motsvaras av på nationell nivå. Proble-met med -data är att de beräknas och publi-ceras med lång tidseftersläpning och blir därförmindre intressanta. består dock av tvåhuvudkomponenter: lönesumma och företagensbruttovinster. Lägger man ihop dessa två för enregion får man . Företagens bruttovinster ärsvårare att fastställa geografiskt och de är ocksårelativt lättrörliga mellan regioner.

För hushållens lönesumma finns det däremotsnabb och tillförlitlig statistik. Och lönesummani en region utgör faktiskt huvuddelen av – inormalfallet två tredjedelar av . Lönesum-man är därför i allmänhet ett tillförlitligt mått på:s utveckling. Hushållens lönesumma är ock-så grundbulten i deras disponibla inkomster.

Mellan och utgången av växte hus-hållens reala lönesumma i hela landet med drygt procent. Men utvecklingen var kraftigt sned-fördelad mellan olika lokala arbetsmarknader. Isex lokala marknader – Stockholm, Uppsala,Göteborg, Umeå, Gnosjö och Gislaved växteden med över procent.


Figur 2 • Lokala arbetsmarknaders sysselsättningsutvecklingåren 1993–1999

Positiv sysselsättningstillväxt

Negativ sysselsättningstillväxt

Källa: .

I hälften av landets cirka lokala arbets-marknader var tillväxten mindre än procent. Inästan femton lokala marknader var den mindreän procent eller negativ. I följande kartbildsammanfattas strukturen. Denna bild har storalikheter med de två föregående som sammanfat-tar regionstorlek och sysselsättning.

Det finns ett starkt samband mellan region-storlek, sysselsättning och inkomstutveckling,vilket naturligtvis också påverkar bostadsefter-frågan och villkoren för både kommuner och bo-stadsföretag.

Nu är emellertid inte utvecklingen av hela löne-summan en direkt återspegling av de geografis-ka marknadsvillkorens förändringar. Det gällerlönesumman från offentliga myndigheter – statoch kommuner. Denna del av lönesumman be-

ror bland annat på den geografiska fördelningenav statliga myndigheter och deras sysselsättningi olika delar av landet. Lönesumman från of-fentliga myndigheter beror naturligtvis därtillframförallt på kommunernas och landstingenslokala verksamhet, som skiftar över landet bero-ende på villkor och ambitioner.

Vid sidan av lönesumman från offentligamyndigheter kommer huvuddelen av lönesum-man i flertalet regioner från marknadsberoendeföretag. Utvecklingen av hushållens lönesummafrån företag ger därför en skarpare bild av hur degeografiska marknadsvillkoren förändrats. I hus-hållens inkomster från företag yttrar sig delning-en av Sverige och den nya ekonomiska geografinmycket tydligt.

Trots det mycket kraftiga ekonomiska upp-svinget under och förmådde företa-gen i stora delar av landet inte expandera till-räckligt för att motverka en långsiktig tillbaka-gång. Mellan och minskade hushål-lens reala löneinkomster från näringslivet i drygttrettio lokala arbetsmarknader. Och i nästanhälften av landets arbetsmarknader var tillväxtennegativ eller mindre än procent.

Samtidigt växte hushållens lönesumma frånföretag med över procent i närmare tjugo lo-kala marknader. Vid sidan om storstadsmarkna-derna gällde det i första hand flertalet större re-gioner med universitet och högskolor. Bildensammanfattas i figur på sidan och den åter-ger på ett slående sätt den allvarliga bilden avmarknadsvillkorens geografiska genomslag.

Låg eller negativ ekonomisk tillväxt i en lokalmarknad betyder inte nödvändigtvis att hushål-lens disponibla inkomster följer samma mönster.Vid sidan av löneinkomster bestäms hushållensdisponibla inkomster framförallt av ersättningarfrån socialförsäkringssystemen inklusive pensio-ner. Och minskade arbetsinkomster beroende påsvag eller negativ lokal tillväxt motverkas av er-sättningar från socialförsäkringar.


Figur 3 • Real tillväxt i hushållens totala lönesumma åren1990–2000

Över 15% tillväxt i lönsumma

Under 15% tillväxt i lönesumma

Källa: Kontrolluppgifterna, och Temaplan.

Något förenklat kan uppbyggnaden av hushål-lens disponibla inkomster sammanfattas medföljande uppställning:

Socialförsäkringarnas utfall, som i en del lokalamarknader kan motsvara procent eller mer avhushållens bruttoinkomster, beror naturligtvisinte bara på förändringar i lokala marknadersvillkor. De beror också på ett mer djupgåendesätt på befolkningens åldersstruktur, ohälsotal

mfl faktorer, som är mer eller mindre beroendeav den lokala marknadens långsiktiga utveck-ling. Socialförsäkringarnas betydelse för hushål-lens disponibla inkomster beror naturligtvis ock-så på systemens ersättningsvillkor, som förän-drats under -talet.

De regionalekonomiska förändringarnaunder -talet ger emellertid en mycket tydligbild av utvecklingen av hushållens disponibla in-komster. I nästan trettio lokala arbetsmarknaderhar hushållens samlade disponibla inkomster ireala termer vuxit med över procent. Huvud-delen av dessa marknader är relativt stora.

I nästan trettio lokala marknader har å andrasidan tillväxten i hushållens disponibla inkom-ster begränsats till högst fem procent – realt. Iflera av dessa har tillväxten varit negativ. Tillväx-ten i hushållens disponibla inkomster är också


Figur 4 • Real tillväxt i hushållens lönesumma från företagåren 1990–2000

Över 5% tillväxt i lönesumma

Under 5% tillväxt i lönesumma


Figur 5 • Real tillväxt i hushållens disponibla inkomster åren1990–2000

Över 15% tillväxt i disponibel inkomst

Under 15% tillväxt i disponibel inkomst


Tabell 2 • Hushållens disponibla inkomsterLöneinkomster från offentliga myndigheter

+ Löneinkomster från företag+ Ersättningar från socialförsäkringssystem

inklusive pensioner

= Bruttoinkomst– Preliminär skatt och egenavgifter

= Disponibel inkomst

starkt beroende av de lokala marknadernas stor-lek. Med få undantag präglas de minsta mark-naderna av den sämsta inkomstutvecklingen. Sefigur .

Vid sidan av löner, spelar ersättningar från so-cialförsäkringar en mycket stor roll för hushål-lens ekonomiska villkor i stora delar av landet.Inte bara för enskilda hushåll. De avgör till stordel också hela den lokala marknadens ekono-miska utveckling och hushållens förmåga att be-tala för boende och andra grundläggande behov.Dessa marknader blir därför särskilt utsatta förförändringar i socialförsäkringssystemens ersätt-ningsnivåer, som betingas av finanspolitik ochandra villkor. Detta kan visas på olika sätt.

Hushållens totala beroende av socialförsäk-ringar och finanspolitik kan bland annat tydlig-göras genom att dela upp »kontot« för hushål-lens disponibla inkomster i två delar. Den enadelen är som tidigare sagts lönesumman.

Den andra delen kan kallas socialt finansnettooch utgörs helt enkelt av skillnaden mellan er-sättningar från socialförsäkringssystemen (inklu-sive pensioner) och inbetalda preliminära skatter(inklusive egenavgifter).

I de mest utsatta lokala marknaderna är det so-ciala finansnettot positivt, vilket är ett uttryckför den så kallade stora regionalpolitiken. Destora och bättre lottade lokala marknaderna prä-glas emellertid av ett negativt socialt finansnetto– det vill säga de totala inkomstskatterna (inklu-sive egenavgifter) är väsentligt större än de sam-lade ersättningarna från socialförsäkringssyste-men. I figur illustreras den geografiska bilden.

Som framgår av figur är den geografiska struk-turen av finanspolitikens betydelse för hushål-lens inkomster mycket tydlig. Den återspeglarstarkt små och stora marknader och tillväxtensgeografiska fördelning.

Bortser man från en del lokala marknader isödra delen av landet visar det sig att socialt fi-nansnetto är mycket starkt förenat med de loka-la marknadernas storlek (jämför figur ). På deminsta marknaderna är hushållens inkomsteroch härmed också bostadsefterfrågan starkt be-roende av ersättningsnivåer och andra regler i so-cialförsäkringssystemen som skall skapa in-komsttrygghet i livets olika skeden oberoende avlokala och tillfälliga förhållanden.


Figur 6 • Lokala arbetsmarknaders sociala finansnetto år2000

Positivt socialt finansnetto

Negativt socialt finansnetto


Tabell 3 • Socialt finansnettoErsättningar från socialförsäkringssystem inklusive pensioner

– Preliminär skatt och egenavgifter

= Socialt finansnetto+ Löneinkomster

= Disponibel inkomst

Denna bild har emellertid förändrats kraftigtunder -talet. I samband med skatterefor-men, då inkomstskatterna sänktes och de under-talet beslutade ersättningsnivåerna och re-glerna i socialförsäkringssystemen fortfarandevar intakta, blev det sociala finansnettot positivti praktiskt taget hela landet. (Det enda undanta-get var Gnosjö.) Hushållen fick då en mycketstark finanspolitisk stimulans.

Villkoren förändrades emellertid snabbtunder , och . Det var inte baraegenavgifter som infördes och höjdes. Den såkallade värnskatten infördes och ersättningsni-våerna i socialförsäkringarna justerades ned.Konsekvensen blev en mycket kraftig åtstram-ning i hushållens inkomstutveckling som sänkteden allmänna betalningsförmågan och drev uppboendets andel av hushållens utgifter.

Utvecklingen illustreras med exempel från tretypiska lokala marknader i följande figur; Sorse-le, Hagfors och Uppsala. De två förstnämndahar dominerats av en svag och negativ tillväxtunder större delen av -talet, medan Uppsa-la expanderat kraftigt. Under hela fyraårsperio-den – fick samtliga tre en stark in-komststimulans som höll uppe bostadsefterfrå-gan och motverkade den starka prisökningen på

bostäder till följd av inkomstskattereformen ochbostadspolitikens omläggning. Och som sagtsunder framförallt , och föll den fi-nanspolitiska inkomststimulansen kraftigt. Det-ta inverkade i mindre grad på Uppsalas marknadsom präglats av tillväxt. Men i små marknadersom Sorsele och Hagfors med bräckliga tillväx-tvillkor, fick den finanspolitiska »svältkuren« ettmycket starkt genomslag. Se diagram .

SyntesVad är då de viktigaste slutsatserna om den nyaekonomiska geografin? De kan sammanfattasmed följande:• Med växande rörlighet, avreglering och

alltmer kunskapsberoende produktion harde geografiska villkoren för ekonomisk ut-veckling förändrats.

• Riskerna för bristande täckning av fastakostnader i små lokala marknader harökat.

• Utvecklingen yttrar sig i en allt tydligaretudelning mellan stora, diversifierade re-gioner med allt starkare kunskapsoriente-ring och å andra sidan små regioner medsmalare lokala marknader.

Hittills har regioner och lokala marknaders till-växt diskuterats som om den är oberoende av ut-vecklingen av befolkning och hushåll. I verklig-heten är det frågan om ett ömsesidigt samband,där den lokala marknadens storlek spelar ennyckelroll. Det är relativt ovanligt att stora loka-la arbetsmarknader präglas av en totalt sett min-skande befolkning.

Befolkning, hushåll och bostadsmark-naderBefolkningens utveckling i olika delar av landethar under -talet åter framstått som drama-tisk. I media har ofta en till synes ny bild målatsupp med braskande rubriker, som till exempel


–15000

–10000

–5000

0

5000

10000

15000

20000

Uppsala

Hagfors

Sorsele

2000199819961994199219901988

Kron

or p

er in

våna

re


Diagram 2 • Real utveckling av socialt finansnetto åren1987–2000Kronor per invånare

»Landsbygden avfolkas« och »Regionerna blö-der«.

Utvecklingen reser flera frågor: Är det en nybild? Eller är det en känd bild som förstärkts?Finns det nya faktorer som driver utvecklingen?Har samspelet mellan lokala marknaders ekono-miska tillväxt och befolkningsutveckling blivitstarkare? Finns alla kommuner med minskandebefolkning i små lokala arbetsmarknader?

Men frågorna handlar inte bara om befolk-ningens förändringar. Utvecklingen av antalethushåll spelar också en grundläggande roll. Flytt-ning är som regel ett hushållsbeslut – att flyttahemifrån, att flytta ihop, att flytta isär och attflytta gemensamt.

Det är utvecklingen av antalet hushåll som tillstor del avgör den lokala bostadsefterfrågan ochutvecklingen av antalet bebodda bostäder. Så nå-gra av de viktigaste frågorna är: Vad har häntmed antalet hushåll i små och stora marknaderunder -talet? Hur har antalet bebodda bo-städer utvecklats? Frågor om hushållsutveckling-en under -talet är mycket svårare att ge nå-got svar på än befolkningens utveckling.

Studerar man en längre period visar det sig attden regionala befolkningsutvecklingen följer ettrelativt stabilt mönster under de senaste trettioåren – det vill säga sedan senare delen av sextio-talet.

Detta betyder emellertid inte att de geografis-ka förändringarna i landets befolkningsutveck-ling varit likformiga eller drivits av samma kraf-ter under trettio år.

Under slutet av - och den första delen av-talet växte befolkningen i stort sett i allatätorter, men tillväxten var framförallt koncen-trerad till de större städerna och industriorterna.Till de mest expansiva hörde Borås, Eskilstuna,Sundsvall, Norrköping mfl liknande industristä-der. Under mitten av -talet kulminerade in-dustrins sysselsättningstillväxt i Sverige och dess

geografiska inflytande på hushållens bosättning.Samtidigt kom den så kallade gröna vågen.

Som i många andra storstäder i västvärldenkom befolkningen i storstäderna i Sverige attminska. Befolkningen växte i stället i mindre or-ter och på delar av landsbygden, men framförallti förortskommuner utanför de största städernasgränser. Det gällde till exempel Partille utanförGöteborg, Ekerö och Salem utanför Stockholmoch Vellinge utanför Malmö. Bostadsbyggandet idessa förortsmiljöer var intensivt och flera av lan-dets största lokala arbetsmarknader bredde ut sig.

De kraftigaste befolkningsminskningarnagällde dock bruks- och industriorter såsom Häl-lefors och Oxelösund samt flera små orter ochsmå marknader i Norrlands inland. Många avkommunerna med störst befolkningsminskningunder -talet fanns med på motsvarande lis-ta redan på -talet. Vid sidan av Hälleforsoch Oxelösund gäller det Munkfors, Strömsund,Bräcke, Malå, Filipstad, Kramfors, Ljusnarsbergoch Hagfors.

Under senare delen av - och hela -ta-let blev ett nytt mönster alltmer tydligt. Befolk-ningen blev mer bofast och flyttmönster alltmerberoende av val av livsstil med växande krav påden lokala miljöns förmåga att tillfredsställa ettmer kvalificerat och bredare utbud av kommer-siell och offentlig service. Växande bilinnehavoch utbyggnad av länstrafiken vidgade pend-lingsomlanden. Följden blev en betydande geo-grafisk regionförstoring – det vill säga att antaletlokala arbetsmarknader minskade.

Under första delen av -talet fanns detnära lokala arbetsmarknader och tjugo år se-nare färre. Lokala marknaders storlek fick intebara ett större inflytande på befolkningsförän-dringarna. Hushållens växande rörlighet vidgademånga av landets funktionella regioner. Jobbenkom i växande utsträckning att följa hushållensbostadsval och inte som tidigare då hushållen


flyttade till arbetsplatsernas närhet i små och sto-ra industriorter.

Att jobben allt tydligare följer hushållenunder -talet är en logisk följd av tjänste- ochkunskapssamhällets tillväxt. Behoven av kom-mersiell service, kultur, vård, omsorg och ut-bildning finns där människor bor och inompendlingsrevir. Och växer tjänsteproduktionendär, växer underlaget eller marknaden för ytter-ligare och ett alltmer kvalificerat utbud. Tillväx-ten blir självförstärkande.

Det finns ett mycket starkt samband mellanutbud av tjänster och lokala marknaders storlek.I de största lokala marknaderna – i storstadsregi-onerna – finns det mellan och olika sor-ters tjänsteproducerande näringar. I lokala mark-nader med till invånare är utbu-det väsentligt smalare – där finns i allmänhet olika sorter tjänsteproducerande verksamheter.

I de mindre och minsta marknaderna är ut-budet mycket smalt. I dessa marknader finns detsom regel endast till olika typer av tjänstereller service att tillgå. Hushållens möjligheter atttillfredsställa ett bredare och sammansatt behovi små lokala marknader är starkt begränsat. Smålokala arbetsmarknader har därtill som regel yt-terst få olika export- eller importnäringar, vilketmedför att nätverken till den stora omvärldensmarknader blir sköra.1

Under -talet blev de geografiska befolk-ningsförändringarna allt starkare beroende av re-gionstorlek. Den relativa storleken i landets lo-kala arbetsmarknader förklarar procent avmarknadernas befolkningsförändringar under-talet. Den geografiska strukturen samman-fattas i figur .

Under -talet, och särskilt dess senare del,har den ojämna befolkningsutvecklingen för-

stärkts. Det är inte bara det direkta inflytandetav regionstorlek som fördjupats. Behov och ex-pansion av högre utbildning har förstärkts ochgett en ökad geografisk rörlighet förenad medtillgång på universitet och högskolor.

Trots en utbyggnad av många mindre hög-skolor är tillgång på universitet och högskolor istort sett liktydigt med att den lokala arbets-marknaden är relativt stor. Flyttning har därförblivit mer åldersspecifik och koncentrerad till lä-gre åldrar. Av alla flyttare under senare delen av-talet är procent mellan och år.

Konsekvensen har blivit att inte bara -och -talens utflyttningsregioner fått min-skande befolkning. Tillväxtdelarna av landet harblivit en mindre grupp av stora lokala arbets-marknader.


. För en fördjupad diskussion av samband mellan lokalaarbetsmarknaders storlek och diversifiering se Regioner,handel och tillväxt, Regionplane- och trafikkontoret,Stockholms läns landsting .

Figur 7 • Lokala arbetsmarknaders befolkningsutveckling åren1980–1990

Positiv befolkningstillväxt

Negativ befolkningstillväxt

Källa: .

Under -talet präglades knappt lokalaarbetsmarknader av en växande befolkning.Under -talet krympte gruppen till cirka

stycken. Och regionstorlek förklarar ensamt

procent av de lokala variationerna i total befolk-ningsförändring. Inflytandet av den nya ekono-miska geografin tilltar under -talet ochmycket talar för ännu starkare inflytande i fram-tiden.

Strukturen av växande och krympande regio-ner under -talet illustreras i figur ochmönstret påminner starkt om figur som visarstora respektive små lokala marknader.

Vad spelar nationella förändringar för roll?Man kan naturligtvis fråga sig om det inte finnsnågra betydelsefulla nationella demografiska för-ändringar som sätter djupare geografiska spår i

befolkningsutvecklingen? Svaret är till en del ja,men mest nej.

De geografiska drivkrafterna verkar för storadelar av landet vara starkare än de faktorer sompåverkar den nationella befolkningsutveckling-en. Det finns å andra sidan nationella förän-dringar som tidvis sätter djupare spår i »folketsgeografi«. Under -talet gäller det flyktingin-vandring och sjunkande födelsetal. Men skallman få ett riktigt perspektiv på landets demo-grafiska utveckling krävs ett längre perspektiv äntio år. Utan ett sådant perspektiv kan man hellerinte ta ställning till en sannolik framtidsbild.

Sedan mitten av -talet har Sveriges be-folkningsökning varit svagare än under någonannan period under -talet, med undantagför de första åren av -talet.

Nationell befolkningsförändring beror av trefaktorer. Hur många som föds, hur många somdör och skillnaden mellan antalet in- och utvand-rare, den så kallade nettomigrationen. Andelenav befolkningen som avlider har varit relativ sta-bil de senaste femtio åren. Den varierar mellan, och , procent under perioden.

Födelsetalen har en större variation. Antaletfödda som andel av befolkningen var ,

procent. Därefter har andelen successivt min-


Figur 8 • Lokala arbetsmarknaders befolkningsutveckling åren1990–2000

Positiv befolkningstillväxt

Negativ befolkningstillväxt

Källa: .

0,0

0,5

1,0

1,5

2,0

2,5

3,0

3,5

4,0

200019901980197019601950

Procen

t

3,5

2,9

3,74,0

1,61,3

0,5

2,8 2,9

0,5

Källa: .

Diagram 3 • Sveriges befolkningsutveckling åren 1950–2000Procent av total befolkning per femårsperiod

skat, även om det skedde en uppgång under årenkring . Andelen var endast , procent år.

Nettomigrationen uppvisar ännu större varia-tion. Störst var nettomigrationen år då denuppgick till drygt , procent av befolkningen.Migrationen har varit en stark drivkraft i densvenska befolkningsutvecklingen. Sedan

har nettomigrationen bara varit negativ undertvå år – och . Sverige är därför ett av deländer som har störst andel invandrare. Sverigehar till exempel en större andel utrikes födda änUSA, som ofta betraktas som den moderna värl-dens främsta invandringsland.

Sedan har Sveriges befolkning ökat meddrygt , miljoner personer. Av denna ökninghar födelseöverskotten svarat för cirka pro-cent och nettoinvandringen för . Det är där-för de senaste årens låga födelsetal är oroande förden framtida befolkningsutvecklingen och dessgeografi. Antalet födda har varit färre än antaletdöda de senaste fyra åren. Något motsvarandehar inte tidigare inträffat sedan krigsåret .

Nu kan man inte dra alltför långtgående slut-satser av fruktsamhetens utveckling de senastefyra åren. Sådana slutsatser kräver ett vidare per-spektiv. För det första har barnafödandet varie-rat kraftigt under -talet. Fruktsamheten var

över barn per kvinna under -talets förstaår. Därefter sjönk födelsetalen till , barn perkvinna, vilket var obetydligt lägre än under se-nare delen av -talet och flera år på -ta-let. Se diagram .

Långsiktigt sjunkande födelsetal är å andra si-dan en allmän utveckling som gäller hela -världen. Mest har födelsetalen sjunkit i Sydeu-ropa och Tyskland. Men födelsetalen minskarockså i andra delar av världen och inte minst iÖsteuropa. Samtidigt finns det mer tidsbegrän-sade variationer i fruktsamheten som demogra-fisk vetenskap ännu inte förmått förklara på nå-got övertygande sätt.

En förklaring till nedgången är att barnafö-dandet i Sverige förskjutits upp i åldrarna, vilketofta brukar förklaras med kvinnors ökade studi-er. I början av -talet var till exempel andelentrettioåriga kvinnor utan barn knappt pro-cent och var motsvarande andel närmare

procent.Det finns flera betydande osäkerheter om den

framtida nationella utvecklingen av fruktsamhe-ten och antalet barn. Utgår man från en fortsattallmänt låg fruktsamhet får stora delar av landetpermanenta födelseunderskott – det vill säga an-talet födda blir mindre än antalet döda. Proble-met är att stora delar av landet numera har såstora födelseunderskott att till och med en vissökad fruktsamhet svårligen kan förändra bildenoch ge en långsiktigt positiv befolkningstillväxt.Förklaringen är helt enkelt att i dessa delar avlandet är befolkningen i fertil ålder liten.

I figur illustreras den geografiska strukturenav negativa födelseöverskott. Gränsen har lagtsvid ett födelseunderskott mindre än , procentav befolkningen. Anledningen till detta är attdessa delar av landet troligen inte får något fö-delseöverskott även om fruktsamheten stiger.Det andra nationella förhållandet som påverkatbefolkningsutvecklingen under -talet ochsom det finns stor osäkerhet om inför framtiden


0,0

0,5

1,0

1,5

2,0

2,5

200019901980197019601950

Antal b

arn

per kvinn

a

Källa: .

Diagram 4 • Summerad fruktsamhet åren 1950–2000Antal barn per kvinna

är nettoinvandringen. Under -talet uppgickden totala nettoinvandringen i Sverige till drygt personer och blev härmed också denhelt dominerade förklaringen till decenniets be-folkningstillväxt.

Nettoutvandringen av svenska medborgare(eller personer födda i Sverige) har ökat under-talet. Denna utvandring motsvaras inte aven nettoinflyttning från -området eller denordiska länderna. Förklaringen till den storanettoinvandringen var i stället flyktinginvan-dringen. Bortser man från flyktinginvandringenunder -talet (inklusive invandring av anhö-riga) har nettomigrationen varit negativ.Om Sveriges befolkningsutveckling även i fram-tiden ska drivas av nettoinvandring krävs därförantingen en fortsatt stor flyktinginvandring, el-

ler att migrationsströmmarna mot övriga värl-den vänds.

Det finns också en stark geografisk dimensioni flyktinginvandring och invandring (netto) frånövriga världen utanför . Den är starkt kon-centrerad till de största lokala marknaderna i lan-det.

Det är således inte bara drivkrafter i den nyaekonomiska geografin som samspelar med re-gionstorlek. Faktorer i den nationella befolk-ningsutvecklingen samspelar också med region-storlek. Frågan är vad dessa tillsammans ger förförändringar på en mer lokal nivå – i första handi landets närmare kommuner.

Kommuner och lokala arbetsmarknaderVad betyder lokala arbetsmarknaders utvecklingför kommunernas befolkningsförändringar? Till-hör alla kommuner med befolkningsökning desenaste tio åren stora lokala arbetsmarknader?Finns det också kommuner med en minskandebefolkning i stora lokala arbetsmarknader? Ellerär problemen med minskande befolkning heltkoncentrerade till små marknader?

Bilden är inte entydig. Växande befolkning ärmed en del undantag förenad med att kommu-nen ingår i en stor arbetsmarknad. Men att till-höra en stor lokal arbetsmarknad är ingen »ga-ranti« mot en minskande befolkning. Huvudde-len av kommuner med minskande befolkningtillhör dock en liten och gles arbetsmarknad.


Figur 9 • Födelseunderskottens geografiska fördelning i lokalaarbetsmarknader år 1999

Födelseunderskott mindre än 0,2% av befolkningen

Födelseunderskott större än 0,2% av befolkningen

Källa: .

Tabell 4 • Summerad nettoinvandring åren 1990–1999Medborgarskap Personer

Sverige –76 000Övriga Norden – 7 500 (exklusive länder ovan) 12 100Övriga länder 282 900

Summa 211 600

Källa: .

Bilden kan förtydligas med några översiktligadata. Under -talet fanns det kommunermed en växande befolkning och med enminskande. Lägger man som tidigare gränsenmellan stora och små lokala arbetsmarknader vid invånare, visar det sig att av de kom-munerna med befolkningsökning fanns istora lokala arbetsmarknader – exponenter fördessa är Värmdö, Vaxholm och Kungsbacka.

Endast åtta av kommunerna med befolk-ningsökning var del av en liten lokal arbets-marknad – typexemplen är Gnosjö och Gisla-ved.

Hur fördelas då alla kommuner som krymp-te? Av dessa kommuner ingick å ena sidan

stycken i små lokala arbetsmarknader – typex-emplen är Hällefors, Munkfors och Malå. I des-sa fall är ofta lokal arbetsmarknad och komm-ungräns liktydig – det vill säga det är frågan omsmå »ensamma« kommuner. Pendlingsavstån-den till större lokala marknader är ofta långa

Därtill fanns det faktiskt drygt kommunermed befolkningsminskning i stora lokala mark-nader och exponenter för denna grupp är Oxe-lösund och Perstorp. Strukturen kan samman-fattas med översikten i tabell , där kommunernafördelats på fyra grupper: minskande ellerökande befolkning samt stor eller liten lokal ar-

betsmarknad. Den största gruppen är ökandebefolkning och stor marknad.

Det finns kommuner med minskande befolk-ning i två typer av marknader. Huvudtypen (typ) är små arbetsmarknader där pendling till enstörre gemensam arbetsmarknad ofta är förenadmed stora – alltför stora – uppoffringar. Det gäl-ler kommuner.

Därtill finns det kommuner med minskan-de befolkning ingående i större marknader. Den-na sidotyp (typ ) består av två delgrupper. Delskommuner som finns i en större arbetsmarknadsom växer, men där kommunen är alltför svagtintegrerad med den lokala marknadens tillväxt.Kommunen finns ofta i utkanten av en större re-gion, men för långt ut för att stimuleras av sub-urbanisering, det vill säga utflyttning av företagoch hushåll. Dels finns det kommuner medminskande befolkning i större lokala arbets-marknader, där hela den lokala marknaden trotssin storlek krymper – exempel på detta är Timråsom är en del av Sundsvalls arbetsmarknad somkrympt. Till samma grupp hör Finspång.

Bilden kan sammanfattas med följande upp-ställning där kommuner med minskande be-folkning delats i fyra grupper. Det finns ingakommuner med minskande befolkning i småmarknader som växer. Huvudförklaringen är attdet finns ytterst få små marknader som växer.


Tabell 5 • Befolkningsutveckling och lokala arbetsmarknaderåren 1990–2000Antal kommunerLokal Kommuner medarbetsmarknad minskande ökande

befolkning befolkning

Stor 83 105(större än Oxelösund –17 Värmdö +42 inv.) Perstorp –10 Vaxholm+37Liten 93 8(mindre än Hällefors –14 Gnosjö +4 inv.) Munkfors –14 Gislaved +4

Källa: (typexempel och befolkningstillväxt).

Tabell 6 • Kommuner med befolkningsminskning åren1990–2000Antal kommunerLokal arbets- Lokal arbetsmarknad där marknadenmarknad krymper växer

Stor 24 (typ a) 59 (typ b)Timrå –3 Bjurholm –9

Finspång –8 Sala –1Liten 93 (typ ) 0

Strömsund –13 Gnosjö +4Malå –13 Gislaved +4

Källa: (typexempel och befolkningstillväxt).

De svåraste problemen till följd av minskandebefolkning är koncentrerade till typ – små ofta»ensamma« kommuner i isolerade lokala mark-nader. Typ , som finns i större marknader, do-mineras faktiskt av att regionen växer, men intetillräckligt snabbt och utspritt.

På följande schematiska karta (figur ) visasden geografiska strukturen av kommuner av typI – det vill säga kommuner med befolknings-minskning, små och krympande lokala arbets-marknader. Dessa har den allvarligaste hotbil-den. Därnäst kommer kommuner med minskan-de befolkning i större marknader som krymper.Den följande frågan är vad som hänt på bo-stadsmarknaden och med utvecklingen av anta-let hushåll.

Fler eller färre bebodda bostäder?Det är svårt att få någon rättvisande översikt avvad som hänt på bostadsmarknaden på -ta-let. Under den första delen byggdes det en heldel både små- och flerbostadshus i större delenav landet och under andra delen har, somnämnts, många bostäder rivits. Antalet tommabostäder har vuxit. I vissa delar av landet harsamtidigt fritidshus permanentats och i andradelar av landet har tidigare bebodda småhus bli-vit obebodda (det vill säga saknar någon man-talsskriven). Det finns också en annan förklaringtill att det är svårt att skapa en översikt av förän-dringarna på bostadsmarknaden under -ta-let. Någon Folk- och Bostadsräkning har integenomförts sedan .

Man kan emellertid skapa en viss översiktöver förändringarna på bostadsmarknadengenom att ställa samman och stämma av data urflera källor och register. Det finns framföralltfem källor (register) hos som kan användas:• Uppgifter om antal bostäder (nyproduk-

tion, ombyggnad, rivning)• Folk- och Bostadsräkningen

• Fastighetstaxeringsregistret• Folkbokföringsregistret• Statistik över outhyrda hyreslägenheter

Med data ur dessa källor kan man skapa en slags»bokföringsmässig« översikt av alla mer bety-dande förändringar. Och på sista raden kan manfå fram hur antalet bebodda bostäder sannoliktförändrats mellan och . En sådan över-sikt uppfyller emellertid inte några krav på »bok-föringsmässighet«. Det finns luckor i statistikenoch data är inte entydiga. I tabell på sidan

ges först en bild för hela landet.På den samlade marknaden har det således

tillkommit bostäder (netto) och häravgäller permanentning av fritidshus. Sam-tidigt har nyttjandet av hela bostadsbeståndet re-ducerats framförallt genom ökade vakanser hos


Figur 10 • Kommuner med minskande befolkning åren1990–2000 i små och krympande lokala arbetsmarknader(typ I)

Övriga kommuner

Typ I-kommuner

Källa: .

kommunala och privata bostadsföretag. Dessut-om har det tidigare beståndet av bebodda små-hus (med mantalsskriven befolkning) reduceratsmed – (en slags motsats till permanent-ning av fritidshus). Slutsatsen av dessa förän-dringar är att antalet bebodda bostäder i helalandet vuxit med .

Men denna siffra är inte helt säker. Framför-allt saknas det uppgifter om ökning av tommabostadsrätter. Det finns också osäkerheter omhur beteenden i samband med mantalsskrivningförändrats under -talet.

En motsvarande översikt kan också skapas förkommuner som präglats av en minskande be-folkning. I dessa närmare kommuner var dettotala nettotillskottet av bostäder (enligt sammaregister) under -talet. Därav var permanentning av fritidshus.

Från detta nettotillskott kan man dels räknaav ökning av tomma hyreslägenheter – ,dels ökning av obebodda småhus – . Avdessa två förändringar har framförallt ökningenav tomma hyresbostäder fått stora rubriker i me-dia. Men ökningen av obebodda småhus verkarfaktiskt vara avsevärt större.

Resultatet av samtliga dessa förändringar bliratt antalet bebodda bostäder i kommuner medbefolkningsminskning reducerades med

under -talet.

Spegelbilden av ovanstående är kommuner meden ökande befolkning. Med samma källor ochbokslut blir resultatet att antalet bebodda bostä-der i landets tillväxtkommuner ökade med . Bilden kan sammanfattas i diagram :

Det finns också en ganska tydlig geografiskstruktur av utvecklingen av bebodda bostäder.Bilden framträder tydligast för lokala arbets-marknader. Mellan och växte antaletbebodda bostäder i av landets drygt loka-la arbetsmarknader. I huvuddelen minskade så-ledes antalet bebodda bostäder.

De absolut största minskningarna gällde Sol-lefteå, Gällivare, Hagfors, Söderhamn, Karlsko-ga och Ludvikas lokala arbetsmarknader. I var


Tabell 7 • Förändringar på bostadsmarknaden åren 1990–2000 i hela landet

Antal

Nettotillskott (nyproduktion, omvandling, rivning) 250 000

+ Permanentning av fritidshus 35 000

= Totalt nettotillskott 285 000– Ökning av tomma hyresbostäder –40 000– Ökning av obebodda småhus –80 000

= Ökning av bebodda bostäder 165 000

Källa: Särskild bearbetning av fem -register.

Tabell 8 • Förändringar på bostadsmarknaden åren 1990–2000, kommuner med minskande befolkning

Antal

Nettotillskott (nyproduktion, omvandling, rivning) 45 000

+ Permanentning av fritidshus 10 000

= Totalt nettotillskott 55 000– Ökning av tomma hyresbostäder –30 000– Ökning av obebodda småhus –50 000

= Ökning av bebodda bostäder –25 000


–150–100–50

050

100150200250300350400450

Beboddabostäder

Befolkning

Beboddabostäder

Befolkning

Tusental

perso

ner

Kommuner med växande befolkning

Kommuner medminskande befolkning

+440000

+190000

–150000–25000


Diagram 5 • Förändring av befolkning och bebodda bostäderåren 1990–2000

och en av dessa marknader krympte antalet be-bodda bostäder med mellan och närmare.

Motpolen till dessa marknader är förutomstorstadsregionerna även Uppsala, Umeå, Hel-singborg, Linköping och Örebro där antalet be-bodda bostäder ökade med mellan och . Störst ökning gällde dock Stockholmsre-gionen, där antalet bebodda bostäder växte med .

Det finns, som sagts, också andra lokalamarknader där antalet bebodda bostäder vuxitbetydligt mellan och . Det gällerbland annat Luleå, Jönköping, Halmstad, Var-berg, Karlskrona, Gotland och Sundsvall.

I figur illustreras strukturen av lokala ar-betsmarknader med positiv respektive negativutveckling av antalet bebodda bostäder.

Förväntad hushållsutvecklingDet är inte bara svårt att ge en något sånär säkerbild av vad som hänt på bostadsmarkandenunder -talet. Det är ännu svårare att skapaen tillförlitlig bild av vad som hänt i ett för bådekommunerna och bostadsföretagen mer grund-läggande avseende. Det gäller utvecklingen avantalet hushåll. Huvudförklaringen är att någonFolk- och Bostadsräkning inte genomförts efter och att man inte med några offentliga re-gister på annat sätt kan fastställa utvecklingen avantalet hushåll.

Den föregående analysen talar för att antaletbebodda bostäder i hela landet ökat med

under -talet. Detta kan vara en rimlig upp-skattning av det ökade antalet hushåll. Men mankan inte vara helt säker.

Med hjälp av :s så kallade -undersök-ning kan man uppskatta att antalet hushållökade med under -talets första del.I :s framtidsstudie redovisar Björn Hårs-man och Siv Scheele vid Inregia en mer ingåendeanalys och kommer fram till att antalet hushållökat med maximalt (i hela landet under-talet) – det vill säga något mer än vad an-talet bebodda bostäder har ökat. Några mer in-gående analyser av de senaste tio årens hushålls-utveckling verkar inte finnas.

Tillsammans pekar dessa tre studier emeller-tid på att den tidigare långsiktiga starka tillväx-ten av antalet hushåll avtagit under -talet.Det kan finnas flera förklaringar till detta.

Under hela efterkrigstiden har bostadsmark-naden präglats av en tydlig förändring; hushål-lens storlek har minskat. Utvecklingen har yttratsig i så kallad hushållssplittring och en stadig ök-ning av antalet mindre hushåll ( och personer)och en minskning av antalet större hushåll.

Sjunkande hushållsstorlek är inte en särprä-glad svensk utveckling. Samma mönster har gällthela Europa. Men skillnaderna mellan olika län-der är stora. Sverige tillsammans med Danmark


Figur 11 • Utveckling av bebodda bostäder åren 1990–2000

Ökning av bebodda bostäder

Minskning av beboddabostäder


hade den klart minsta hushållsstorlekenmed i genomsnitt , personer per hushåll. Ochman kan naturligtvis fråga sig hur låg dengenomsnittliga hushållsstorleken kan bli.

Svaret beror framförallt på hur stor andelenenpersonshushåll rimligen kan förväntas bli.Kan vartannat hushåll bli ett enpersonshushåll?Eller finns det någon annan demografisk ellerexistentiell gräns? I Sverige var andelen enper-sonshushåll procent , vilket också varhögst i Europa.

Det hävdas ofta att inkomstutvecklingen på-verkar hushållsbildningen. Det finns troligenockså ett sådant samband, även om det visat sigsvårt att belägga det med statistiska metoder.Låga inkomster kan medföra att det finns ettuppdämt behov av att flytta isär. Men eftersomandelen enpersonshushåll vuxit under praktiskttaget hela efterkrigstiden och nu är mycket höghar denna »inkomstrestriktion« på hushållsbild-ningen rimligen avtagit. Följande data (se tabell) stöder heller inte direkt en inkomsthypotesom hushållsbildning. Flera europeiska länderhade år högre per capita-inkomster än Sve-rige men hushållsstorleken var faktiskt inte min-dre än i Sverige.

Problemet med bristande kunskaper om hus-hållsutvecklingen är inte bara en fråga om dennationella utvecklingen av antalet hushåll. Bo-stadsföretag verkar på lokala marknader. Fråganär således vad som kan ha hänt med hushållsut-vecklingen i olika kommuner och lokala mark-nader under -talet.

I stora delar av landet med negativ folkökninghämtade bostadsefterfrågan under både -och -talen sin näring från en fortgåendehushållssplittring och ett växande antal mindrehushåll. Den processen kan ha fortgått i en dellokala marknader.

Samtidigt skall det betonas att fanns detmånga kommuner och lokala marknader där an-delen mindre hushåll var så stor att splittringeninte kan ha fortgått i oförminskad takt. Närmarsig andelen mindre hushåll till procent av-tar sannolikt hushållssplittringen. Drastiskt ut-trycket finns det slutligen inte fler hushåll somkan splittras. Denna gräns ligger rimligen vä-sentligt under procent, om man inte tänkersig att det utvecklas mycket speciella samhälleneller hela reservat (»gated communities«) där en-dast mindre hushåll ges tillträde. Barn sätter rim-ligen också gränser för hushållsstorlekens ut-veckling. Skall det finnas barn i framtiden kaninte minskningen av hushållens storlek fortgå.

Stora delar av landet präglades faktiskt

av mycket höga andelar småhushåll. Det gälldeinte bara Solna, Sundbyberg, Stockholm och lik-nande miljöer. I Hällefors, Filipstad, Ljusnars-


Tabell 9 • Utvecklingen av antalet hushåll i hela landetMedeltal per årPeriod Mindre hushåll Större hushåll Totalt

eller personer

– +45 000 +2 000 47 000– +57 000 –12 000 45 000– +47 000 –14 000 33 000

Källa: Folk- och Bostadsräkningar.

Tabell 10 • Europeisk jämförelse av hushållsstorlek år 1990RangordningLand Genomsnittlig Andel enpersons-

hushållsstorlek hushåll

Sverige 2,2 36Danmark 2,2 34Schweiz 2,3 32Norge 2,4 34Finland 2,4 32Holland 2,4 30Västtyskland 2,5 34Belgien 2,5 28Österrike 2,5 27Storbritannien 2,5 26Frankrike 2,3 27Spanien 3,3 13

Källa: A.C. Kuijsten .

berg, Ludvika med flera kommuner på svagamarknader och med negativ folkökning var an-delen mindre hushåll hög och i dessa fall ärdet antagligen inte realistiskt att tänka sig enoförändrad takt i hushållssplittringen efter .Strukturen i dessa och liknande marknader talarmer för att befolkningens utveckling och föränd-ringarna i antalet hushåll är två parallella proces-ser.

En hel del samhällsvetenskaplig möda har lagtsned på att skapa modeller för att beräkna föränd-ringar i antal hushåll. De är inte särskilt använd-bara eller tillförlitliga. Den bästa och mest aktu-ella modellen är troligen den som redovisats avInregia i :s framtidsstudie. Den grundas pådata över hushållsförändringar under tre femårs-perioder mellan och och visar på föl-jande förklaringsfaktorer.

Storleksordningen på dessa förändringar ver-kar rimliga, men de måste som författarna starktpoängterar tolkas med stor försiktighet. Dessut-om ingår inte något om förändringen i ingång-na och upplösta samboförhållanden. Vår slutsats

av detta är därför att modellen inte bör användasför att beräkna en sannolik utveckling av antalethushåll i olika kommuner och lokala marknaderunder -talet.

För att beräkna den förväntade hushållsut-vecklingen under -talet har en mer konven-tionell metod använts. Den baseras på så kalladehushållskvoter, som helt enkelt uttrycker antalethushåll som män och kvinnor i olika åldrar bil-dar per personer. Är till exempel kvoten betyder det att det finns (bildas) hushåll per invånare i en åldersgrupp. Detta gäller i all-mänhet i åldersgruppen – år. Diagram

illustrerar hushållsbildningens typiska struktur.

Barn yngre än år redovisas inte eftersom denormalt har i hushållskvot. De bor tillsam-


Tabell 11 • Andel mindre hushåll (en och två personer) år1990ProcentRangordning* Kommun Andel, procent

1 Solna 822 Stockholm 82..9 Hällefors 7610 Filipstad 7511 Ljusnarsberg 7514 Ludvika 7445 Vansbro 7267 Borlänge 71150 Smedjebacken 68208 Säter 66248 Gagnef 62

*Rangordning bland alla landets kommuner.Källa: Folk- och Bostadsräkningen .

Tabell 12 • Förklaringsfaktorer för förändring i antalet hus-håll mellan åren 1975–1990Förklaringsfaktor Förändring av antal hushåll

100 giftermål – 20100 skilsmässor + 59100 avlidna – 31100 ungdomar i åldern 20–24 år + 42100 nettoinflyttare + 20

Källa: :s framtidsstudie.

Antal h

ushå

ll pe

r 10

0 i å

ldergrupp

en

Ålder

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

Riket

Stockholm

848076726864605652484440363228242016

Källa: .

Diagram 6 • Hushållskvoter för hela landet och Stockholmsstad år 1990Antal hushåll per 100 i åldersgrupp

mans med en eller flera vuxna och bildar därförinte »egna« hushåll. Hundra personer i åldrarna– år motsvaras av ungefär – hushåll.Därefter ökar ensamboendet snabbare och hus-hållskvoterna stiger upp till de åldrar där det pågrund av hälsoskäl är vanligt med institutions-boende, vilket här räknas som samboende. Upp-gifterna bygger på Folk- och Bostadsräkningen.

Det finns betydande regionala skillnader isambandet mellan hushåll och befolkning. Des-sa variationer återspeglar i grova drag samboen-det i åldrarna över år. Stockholms stad utgörhärvidlag en extrem – samboendet är lägst i lan-det. Hushållskvoterna är därför högre. Men avfiguren framgår ändå att mönstret är likartat. Iden andra extremen återfinns i princip lokalamarknader med en hög andel småhusbebyggelse.

Med dessa utgångspunkter har vi uppdragit åt att göra en särskild utvärdering och beräk-ning av förändringen i antalet hushåll under-talet. :s analys grundas på att den ål-dersspecifika hushållsbildningen som gällde år i var och en av landets kommuner, bestodunder hela -talet. Antalet hushåll blir då re-sultatet av att multiplicera antalet personer ikommunen i varje åldersklass med den kom-munspecifika hushållskvoten. På detta sätt blirden beräknade hushållsutvecklingen under -talet helt beroende på kommunens befolknings-utveckling mellan och . Detta kan kal-las den förväntade hushållsutvecklingen.

För hela landet leder detta till att antalet hus-håll ökade med mellan och ,det vill säga något mer än ökningen av antaletbebodda bostäder som beräknats till .Men något under Inregias uppskattning om fler hushåll. Det skall också betonas att:s särskilda analys av förändringen av antalhushåll är mycket starkt korrelerad med utveck-lingen av antalet bebodda bostäder. (Räknat på

lokala arbetsmarknader är korrelationen pro-cent.)

I figur illustreras den geografiska strukturenav utvecklingen av antalet hushåll de senaste tioåren. Strukturen är mycket tydlig. Minskat antalhushåll är starkt koncentrerat till mindre ochglesa marknader. Undantagen utgörs förutom avstorstadsregionerna framförallt av de större hög-skole- och universitetsregionerna.

Växande vakansgradEkonomisk tudelning, svag befolkningsutveck-ling och en avtagande hushållssplittring har intebara medfört en geografisk förändring av be-bodda bostäder. Utvecklingen har fått ett särskiltkraftigt genomslag på lokala hyresmarknader.Det beror framförallt på den mycket kraftigauppgången i relativpriset för hyreshusboende


Figur 12 • Lokala arbetsmarknaders hushållsutveckling åren1990–2000

Minskat antal hushåll

Ökat antal hushåll

Källa: Särskild analys av .

under första delen av -talet. Jämfört medegnahem har det i landet som helhet blivit när-mare procent dyrare att bo i hyreshus än i eg-nahem. Detta framgår av en enkel jämförelsemellan för hyreshus och egnahem.

Följden av detta är en kraftig tillväxt av vakans-graden i kommunala bostadsföretag på svagamarknader (jämför diagram ). Den geografiskastrukturen är som förväntat och illustreras i figur.

Nya villkor för kommunerna-talet har också medfört stora ekonomiskaförändringar för kommunerna.

Från år finns ett lagstadgat krav om attintäkterna måste överstiga kostnaderna i kom-muner och landsting, det så kallade balanskra-vet. Alldeles oavsett lagstiftning eller inte är detrimligt med balans mellan kostnader och intäk-ter i kommunerna. Människors rörlighet överkommungränserna är så pass stor att man intebör skjuta på finansieringen av beslutade utgiftertill framtida invånare i en kommun. Det är inteminst viktigt i kommuner med stor utflyttning.Ekonomiska underskott var vanliga i kommu-nerna under -talet. De allra flesta kommu-nerna hade inte klarat dagens balanskrav för

mindre än fem år sedan. Problemen då beroddeinte i första hand på tomma lägenheter eller påbefolkningsutvecklingen. Alla kommuner hadedet kärvt. Sedan dess har den tudelade befolk-ningsutvecklingen förstärkts och vakanser i kom-munala bostadsföretag är numera ett växandeproblem i framförallt kommuner där befolknin-gen minskar kraftigt.

Efter de senaste årens starka tillväxt och höj-da statsbidrag är det ekonomiska läget åtminsto-ne för tillfället betydligt bättre. Sammantaget gårkommunerna med överskott igen. Men det gäl-ler långtifrån för alla.

Fortfarande finns det många kommuner sominte får intäkterna att räcka till verksamhetenskostnader. Lite drygt kommuner redovisarett negativt resultat för år . Spridningen iresultat är stor. Åtta kommuner har ett under-skott som är större än kronor per invånare.


100

125

150

175

200

KPI

Flerbostadshus

Egnahem

200019981996199419921990

Index?

Källa: .

Diagram 7 • KPI för bostäder (exklusive el och värme) åren1990–2000

Figur 13 • Vakansgrad i kommunala bostadsföretag år 2000

Vakansgrad under 7%

Vakansgrad över 7%

Källa: -data.

För dessa återstår stora besparingar om balans-kravet ska kunna uppfyllas under de närmasteåren.

Är befolkningsutvecklingen förklaringen till attdet fortfarande går relativt dåligt för mångakommuner, medan det går hyggligt för andra?Av diagram framgår att det finns ett visst sam-band mellan befolkningsutvecklingen och kom-munens resultat. Men sambandet är relativtsvagt.

Befolkningsutvecklingen förklarar inte mer än procent av skillnaderna i kommunernas resul-

tat för år . Andra faktorer är sammantagetviktigare. För kommuner med en befolknings-minskning kring procent mellan och

varierar resultatet från ett överskott på knappt kronor per invånare till ett underskott påcirka kronor per invånare.

Det är överhuvudtaget svårt att se någon bak-omliggande strukturell faktor som kan förklaravarför vissa kommuner klarar ekonomin betyd-ligt bättre än andra. Av följande schematiska kar-ta framgår att det inte går att urskilja något tyd-ligt geografiskt mönster. Det finns kommunermed underskott både i norr och söder, och såväli storstadsområdena som i glesbygd.

Mer verksamhet och mindre resurserUnder -talet pressades kommunerna hårt.Behoven av kommunala tjänster växte snabbt


0

30

60

90

120

150

>2 0001 000–2 0000–1 0001 000–02 000–1 000>2 000

Antal k

ommu

ner

Underskott Överskott

Kronor per invånare

8 18

81

135

37

7

Källa: .

Diagram 8 • Resultat före extraordinära poster år 2000Kronor per invånare och antal kommuner

–15 –10 –5 0 5 10 15 20–5000

–4000

–3000

–2000

–1000

0

1000

2000

3000

Resulta

t, kr/in

v.

Befolkningsutveckling, %

Källa: .

Diagram 9 • Kommunernas resultat före extraordinära posterår 2000 och befolkningsutvecklingen åren 1995–2000

Figur 14 • Kommunernas resultat år 2000 (exklusive extra-ordinära poster)

Positivt resultat

Negativt resultat

Källa: .

samtidigt som resurserna krympte. Trots denekonomiska krisen under -talets första hälftutgjorde expansionen av verksamheten en störrepåfrestning än de minskade intäkterna.

Kommunernas verksamhet domineras av per-sonalintensiva välfärdstjänster med begränsaderationaliseringsmöjligheter och där förändringari befolkningens antal och ålderssammansättningi stor utsträckning bestämmer behov och efter-frågan. Inom barnomsorg, utbildning och äldre-omsorg har de ökade anspråken under -taletuppskattats till cirka miljarder kronor (Växaoch krympa, Svenska Kommunförbundet, ).Orsaken är inte bara att skolbarnen och de äldreblivit fler. Statliga regelförändringar såsom bar-nomsorgslagen och gymnasiereformen har ock-så bidragit. Till ökade anspråk inom dessa verk-samheter ska dessutom läggas ökade kostnaderför socialbidrag och arbetsmarknadsåtgärder, ävenom de har minskat under de senaste åren.

Kommunernas resurser minskade underframförallt första halvan av -talet. Skattein-täkterna föll när sysselsättningen sjönk, även omeffekten mildrades av att kommunerna också be-skattar arbetslöshetsersättningar och alla andrainkomster från socialförsäkringssystemen. Dess-utom drog staten av statsfinansiella skäl in mil-jarder kronor i statsbidrag år . Kring mittenav -talet uppvisade därför de flesta kommu-ner stora ekonomiska underskott.

Det ekonomiska läget i kommunerna är där-för inte så bra som man kan förvänta sig motbakgrund av de senaste årens goda tillväxt och deresurser som tillförts via de så kallade Persson-pengarna. De senaste årens ökade sysselsättninghar visserligen gett en bra utveckling av kommu-nernas skatteintäkter. Tillsammans med de ök-ade statsbidragen har det inneburit att kommu-nernas intäkter utvecklats osedvanligt bra. Menmerparten av de ökade resurserna har inte gåtttill förbättringar av verksamheten eller till skat-tesänkningar. De ökade resurserna under senare

år har fått användas till att uppnå balans mellanintäkter och kostnader, och till att möta ökadeanspråk på verksamheten. Det har också beskri-vits som att resurserna har hamnat i kommuner-nas »svarta hål«.

Idag utförs en betydligt mer omfattandekommunal verksamhet av färre anställda (korri-gerat för verksamhetsöverföringar) än i början av- talet. Kommunerna har tvingats att prio-ritera hårt mellan olika behov. Alla rationalise-ringsmöjligheter är antagligen inte uttömda i allakommuner, men de är väsentligt mindre än vadde var för ett decennium sedan.

Utrymmet för att hantera ekonomiska pro-blem i kommunala bostadsföretag är därförstarkt begränsat. Större tillskott till företagenkommer att gå ut över kvaliteten i tjänsterna el-ler tvinga fram överväganden om vilka tjänstersom kommunen överhuvudtaget kan erbjuda in-vånarna.

Kostnader för tomma bostäder till följd avsnabb geografisk strukturomvandling är inte hel-ler något som staten eller andra kommuner ärmed och finansierar, till skillnad från andra kost-nader på grund av befolkningsminskning ochskilda förutsättningar i övrigt.

Olika förutsättningarDen befolkningsmässigt minsta kommunen har invånare och den största invånare.Det bor således » Bjurholm« i Stockholmskommun. Å andra sidan får det plats Sund-byberg inom Kirunas kommungränser, trots attSundbyberg har nästan fler invånare. För-utsättningarna för att bedriva kommunal verk-samhet är utomordentligt olika.

Det gäller inte minst förutsättningarna för attfinansiera verksamheten. Den beskattningsbarainkomsten var cirka kronor perperson i Danderyds kommun mot endast

per person i Borgholm. Det krävs därför en näst-


an , ggr så hög skattesats i Borgholm för att ge-nerera samma skatteintäkt som i Danderyd.

Behoven av kommunal verksamhet varierarockså kraftigt mellan olika kommuner. År

var procent av befolkningen i Håbo år elleräldre. I Bjurholm uppgick andelen ålderspensio-närer till hela procent. I Aneby var procentav befolkningen i grundskoleåldern, det vill säga– år. I Solna endast procent.

Om kommunerna var helt beroende av sinaegna lokala villkor på samma sätt som gäller förderas bostadsbolag skulle därför olika inkomster,behov och geografiska betingelser ge upphov tillstora skillnader i såväl skatteuttag som service.Det är en starkt uttalad målsättning att förut-sättningarna för att bedriva kommunal verksam-het ska vara någorlunda likvärdiga i alla landetskommuner. Detta tar sitt uttryck i det kommu-nala utjämningssystemet.

UtjämningssystemetUtjämningens syfte är att alla kommuner skakunna ge sina invånare »samma standard tillsamma pris«. Skillnader i service, ambitionsnivåeller effektivitet ska återspeglas i olika kommunal-skatter. Efter utjämningen ska de ekonomiskaförutsättningarna för verksamheten i stort settvara desamma i alla kommuner, oavsett invånar-nas inkomster, ålder och hälsa.

Målsättningen kan dock inte enkelt översättastill ett utjämningssystem. Det finns självfalletockså olika åsikter om hur utjämningen ska varautformad för att uppnå sitt syfte. Det finns bådeargument och förespråkare som talar för att lik-värdiga förutsättningar hämmar tillväxt.

Inom kort kommer ännu en kommitté att till-sättas för att utreda det kommunala utjämnings-systemet. Oavsett vilket system för utjämningsom varit rådande har det alltid varit omdisku-terat och utredningarna har därför varit många.De som är missnöjda med utjämningssystemetkan vara det av skilda orsaker, men oavsett orsak

har de tillsammans alltid varit i klar majoritet.Under senare år har därför utredningarna kom-mit allt tätare. Det går numera inte lång tid fråndet att en utredning avslutas till att nästa tar vid.

Utjämningssystemet utgör därför en besvärligosäkerhet för framtiden. Utjämningen är ett för-änderligt system som medför betydande risker ikommunernas ekonomiska planering och möj-ligheter att uppfylla balanskraven. Planerings-förutsättningarna försvåras dessutom av utjäm-ningens komplexitet. Det är inte lätt för en en-skild kommun att överblicka hur ändrade för-hållanden i kommunen och i landet i övrigtkommer att påverka kommunens utfall i utjäm-ningssystemet.

Dagens utjämningssystem infördes , ävenom det har gjorts mindre förändringar sedandess. Den stora principiella skillnaden mot tidi-gare system är att utjämningen nu sker mellankommunerna. En kommuns avgift till utjäm-ningen blir en annan kommuns bidrag. Statensbidrag till kommunerna har numera ingentingmed utjämning att göra. De ges istället till över-vägande delen som generella statsbidrag, vilka ihuvudsak fördelas med samma belopp per invå-nare till alla kommuner. Själva utjämningen be-står av två delar, inkomst- och kostnadsutjäm-ningen. Det finns dessutom särskilda införande-regler som har mildrat omfördelningseffekternaav systemets införande.

Inkomstutjämningen utjämnar för skillna-der i invånarnas beskattningsbara inkomster. In-komstutjämningen gör att det är landets samladeekonomiska tillväxt, inte kommunens, som av-gör hur mycket intäkterna ökar i kommunen,räknat per invånare. Inkomstutjämningen ärlångtgående. I genomsnitt utjämnas procentav skillnaderna mellan kommunens inkomsterper invånare (skattekraften) och riksgenomsnit-tet. I och med att utjämningen endast beräknaspå skillnaden mellan kommunens skattekraftoch riksgenomsnittet blir effekten i princip att


intäkterna varierar mellan – procent avriksgenomsnittet för flertalet kommuner.

Det går inte att välja både likvärdiga ekono-miska förutsättningar och ekonomiska incita-ment. I det kommunala utjämningssystemet harlikvärdiga förutsättningar valts på bekostnad avincitament för tillväxt. De senare är i det när-maste obefintliga.

År omfördelas , miljarder kronor i in-komstutjämningen mellan kommunerna.

Kostnadsutjämningen jämnar ut för skillna-der i behov av kommunal verksamhet och för attdet finns strukturella kostnadsskillnader för attproducera kommunal verksamhet. Kostnadsut-jämningen ger alltså inte bidrag för de kostnadersom man faktiskt har i en kommun. Kostnads-utjämningen gör att till exempel vård och omsorgför allt fler äldre i praktiken delas av alla kom-muner, oavsett i vilken kommun som vårdbeho-vet uppstår.

Kostnadsutjämningen är tekniskt komplice-rad och svår att överblicka. Storleken på kom-munens bidrag eller avgift i kostnadsutjämning-en bestäms av en mängd faktorer som indikerarbehov av kommunal verksamhet eller särskildamerkostnader. Grovt indelat är det tre faktorersom är avgörande för kommunens utfall i kost-nadsutjämningen. Den första är åldersstruktu-ren. Den kommunala verksamheten dominerasav tjänster riktade till barn och äldre. Ju störreandel av befolkningen som utgörs av barn ochäldre desto mer ersättning får kommunen därföri kostnadsutjämningen. Den andra är en gles be-byggelsestruktur. Kommuner med stora avståndoch få invånare har en rad merkostnader som er-sätts i kostnadsutjämningen. Ett exempel är er-sättningen för långa restider inom hemtjänsten.Den tredje är tät bebyggelsestruktur. Tätbefolka-de områden ersätts för merkostnader som berorpå sociala problem, behovet av en väl utbyggdkollektivtrafik och en relativt sett större efterfrå-gan på barnomsorg. De kommuner som får de

klart största bidragen i kostnadsutjämningen ärglesbygdskommunerna.

År omfördelas , miljarder kronor ikostnadsutjämningen mellan kommunerna.

Av figur framgår att många av kommu-nerna i storstadsområdena finns bland de kom-muner som sammantaget betalar en avgift till ut-jämningen, och att de glesbefolkade kommu-nerna i Norrlands inland tillhör dem som får destörsta bidragen.

Kommuner med befolkningstillväxt har oftasten relativt ung åldersstruktur med en stor andelav befolkningen i yrkesverksam ålder. De betalardärför ofta avgifter i både inkomst- och kost-nadsutjämningen.

I kommuner med utflyttning är situationenden omvända. Bara var tionde av de kommuner


Figur 15 • Bidrag och avgift i kommunernas utjämnings-system år 2001

Avgift

Bidrag

Källa: Svenska Kommunförbundet.

där befolkningen minskade mellan år och är nettobetalare till utjämningen. Att enstor andel av befolkningen utgörs av äldre med-för både relativt låga inkomster och stora behovav vård och omsorg.

På senare tid har debatten om utjämningssys-temet koncentrerats kring villkoren förenademed minskande och växande befolkning. Hurstora är omställningskostnaderna när befolknin-gen minskar och hur mycket kostar det att växa?För kommuner med befolkningsminskning hardet sedan funnits en särskild ersättning i ut-jämningssystemet. Däremot ges ingen motsva-rande ersättning till kommuner som växer.

Kommuner med befolkningsminskningOrsaken till att befolkningsminskning ger upp-hov till kommunala kostnader är att en del fastaresurser blir överflödiga när behoven minskar.Gator, bostäder och skolor är inte heller så lättaatt överföra till de kommuner där behoven väx-er. Kostnaderna för de fasta resurser som intelängre behövs måste därför betalas av allt färreinvånare. Samma förhållande gäller för kommu-nernas bostadsföretag och hyresgäster.

Under -talet har fler och fler lägenheterkommit att stå tomma i kommuner med befolk-ningsminskning. Efterfrågan på bostäder harminskat kraftigt. Kostnaderna för de tomma lä-genheterna i de kommunala bostadsföretagenutjämnas inte. Dessa kostnader har i huvudsakfått bäras av de enskilda kommunerna. Även i dekommuner som beviljades stöd från Bostadsde-legationen fick kommunerna själva stå för enstor del av kostnaderna. Ägartillskott till bostads-företagen har därför minskat resurserna till kom-munernas kärnverksamhet eller försämrat kom-munens ekonomiska resultat.

Effekten av befolkningsminskningen inomden kommunala »basverksamheten« har ännuinte slagit igenom med full kraft. Skolan ochbarnomsorgen står för en betydande del av en

kommuns lokaler och därmed också av kommu-nens fasta kostnader. Antalet barn – år ökademed mellan år och . I endast av de kommuner där befolkningen min-skade under samma period minskade också anta-let skolbarn. Även inom barnomsorgen var ut-vecklingen likartad. Barnomsorgen hade denstarkaste volymtillväxten av alla kommunalaverksamheter under -talet. Trots befolknings-minskningen var det därför få kommuner därbehoven av barnomsorg minskade.

Befolkningsminskningens kostnader inom bas-verksamheten utjämnas. Utjämningen är som ti-digare sagts helt mellankommunal. Ersättningenför befolkningsminskning betalas av alla kom-muner. De samhällsekonomiska kostnader somföljer av låga födelsetal och en betydande net-toutflyttning från många kommuner får bäras avkommunsektorn. Kommunerna har därför i prak-tiken fått ett betydande ansvar inom regionalpo-litiken trots att den är en statlig uppgift.

Ersättningen för befolkningsminskning harökat kraftigt sedan . Det första året utgickersättning om sammantaget miljoner kro-nor till kommuner. År får kommu-ner sammantaget cirka miljoner kronor. Näs-ta år beräknas ersättningen öka till över mil-joner. Belastningen på kommunsektorn blir allt-mer betungande.

Ersättningen för befolkningsminskning hartvå delar. Om kommunens befolkning har min-skat med mer än två procent över en tioårsperiodfår kommunen ersättning för befolkningsminsk-ningen. Ersättningen uppgår till kronor perinvånare för varje procentenhet som befolk-ningsminskningen överstiger två procent.

Sedan år utgår dessutom en särskild er-sättning till de kommuner i vilka antalet grund-skoleelever har minskat under den senaste tre-årsperioden. Förutsättningen är att befolkning-en har minskat med mer än två procent undersamma period. Ersättningen uppgår till kro-


nor per invånare för varje procentenhet somskolbarnen i åldern – år har minskat undersamma period. Eftersom det har visat sig att den-na ersättning ger upphov till märkliga marginal-effekter har regeringen föreslagit en ny modelltill nästa år. Förslaget är att ersättningen sänkstill kronor per invånare, och att den utgår frånbefolkningsminskning i åldrarna – år.

Utöver införandet av ersättningen för färreskolbarn beror den kraftiga ökningen av ersätt-ningarna på att befolkningsminskningen tog fartunder -talets andra hälft. För varje år somgår har därför skillnaden mellan årets befolkningoch den tio år tidigare kommit att öka för »nor-malkommunen« med befolkningsminskning.

En fortsatt befolkningsminskning i stora delarav landet kommer att gå ut över den kommuna-la servicen. Om kostnaderna och ersättningarnaför befolkningsminskning i utjämningssystemetfortsätter att öka drabbar det alla kommuner.

Det största hotet mot målet om en likvärdigservice i alla kommuner är dock att efterfråganpå bostäder fortsätter att falla. För de kostnadersom uppstår när fler och fler lägenheter står tom-ma i kommunernas bostadsföretag får kommu-nerna ingen automatisk ersättning. Samtidigtkan befolkningsminskningens övriga kostnaderkomma att öka under det kommande decennietnär de stora årskullarna som föddes kring

lämnar den kommunala skolverksamheten. Äv-en om kommunerna får ersättning för befolk-ningsminskning kan den demografiska utveck-lingen ge upphov till svåra anpassningsproblemi många kommuner.

Som framgick av diagram är det dessutomflera, om än långt ifrån alla, av kommunerna medbefolkningsminskning som går in i det kom-mande decenniet med kostnader som behöverbantas för att balanskravet ska kunna uppfyllas.

Syntes• Med växande rörlighet, avreglering och

alltmer kunskapsberoende produktion harde geografiska villkoren för ekonomisk ut-veckling förändrats.

• Befolkningstillväxten har avtagit och job-ben koncentreras alltmer beroende av in-vånarnas starkare värderingar av lokalamiljöers förmåga att tillfredsställa ett merkvalificerat och bredare utbud av kom-mersiella och offentliga tjänster.

• Riskerna för bristande täckning av fastakostnader i små lokala marknader harökat.

• Utvecklingen yttrar sig i en allt tydligaretudelning mellan stora, diversifierade re-gioner med allt starkare kunskapsoriente-ring och å andra sidan små regioner medsmalare lokala marknader.

• Avtagande hushållssplittring har förstärktutvecklingen av obebodda bostäder.

• Den geografiska utvecklingen har fått sär-skilt starkt genomslag på lokala hyres-marknader med befolkningsminskning.Det primära förklaringen är kraftigt sti-gande relativpris för hyresboende under-talet och utvecklingen har drabbatkommunala bostadsföretag särskilt hårt.


utvecklingen under både- och -talen talar till stora delar sammaspråk. Tillväxten koncentreras. I stora delar avlandet har befolkning och sysselsättning krymptoch utvecklingen fortsätter med stor sannolikheti liknande spår. Det är svårt för många små kom-muner att värja sig från utvecklingens negativakonsekvenser. Det gäller särskilt kommuner ismå och glesa marknader, som har svårt att dranytta av den integration som sker i stora ochväxande lokala arbetsmarknader.

Underlaget för kommersiell och offentlig ser-vice krymper vilket innebär att invånarna fårbära en allt större del av fasta kostnader för lokalinfrastruktur, skolor och annan verksamhet medfasta kostnader. Och i många fall därtill stora fas-ta kostnader för tomma bostäder. Vad kan mandå förutse för de kommande tio åren? Hur kom-mer befolkningstillväxten sannolikt att fördelas?Vilka åldersgrupper kommer att minska särskiltmycket i de värst utsatta kommunerna? Hur kanutvecklingen av tomma bostäder förväntas bli?Vilka kostnader kan detta förorsaka kommu-nerna? Vilka påfrestningar kan man förvänta isystemen för kommunal skatteutjämning?

För att ringa in och precisera troliga svar kon-centreras detta avsnitt på några mer grundläg-gande prognoser. Med dessa som bas redovisasdärefter en utvärdering av de kostnader för be-folkningsminskning som kan drabba kommu-nerna.

Prognoserna bygger till betydande del på detgrundarbete som genomfördes för den Regio-nalpolitiska utredningen. Eftersom det gått entid sedan utredningen slutfördes har nya data

tillkommit som använts i prognosen. Dessutomhar prognoserna förfinats och tillförts dels enframskrivning av förväntad utveckling av antalhushåll, dels en prognos över utvecklingen avtomma bostäder hos kommunala bostadsföre-tag.

Sysselsättningen koncentrerasHuvudbudskapet från den nya ekonomiska geo-grafin är att i alltmer avreglerade, kunskapsbero-ende och rörliga ekonomier får större och täta re-gioner starkare ekonomisk tillväxtförmåga änmindre och glesa regioner. Detta är naturligtvisingen naturlag. Det är framförallt en följd av attdet är svårare att få täckning för fasta kostnaderi små geografiska marknader än i stora. Och det-ta yttrar sig tydligast i företagens och sysselsätt-ningens koncentration. Marknader i små ochglesa regioner blir i allmänhet förenade medstörre ekonomiska risker än i stora regioner.

Detta var också grunden för den analys av dengeografiska fördelningen av landets framtida sys-selsättning som redovisades i Regionalpolitiskautredningens underlag.2 Där visades att syssel-sättningens tillväxt i en lokal arbetsmarknad kandelas upp i två huvudkomponenter. Den förstaberor på den lokala marknadens självständiga –endogena – tillväxtförmåga. Den andra kompo-nenten beror på omvärldens tillväxt – framförallt-tillväxten i hela landet. Den första faktornsinverkan finns ingen större anledning att om-värdera jämfört med det som redovisats i Regio-

432 • De kommande tio åren

. Rapport från Regionalpolitiska utredningen, Den nyaekonomiska geografin, Scenarier fram till år , maj.

2. De kommande tio åren

nalpolitiska utredningen. Däremot kan den om-världsberoende sysselsättningsutvecklingen be-höva ändras.

Perspektivet på Sveriges ekonomiska tillväxt iår och nästa år har reviderats kraftigt sedan för-sta delen av år . Då utgick prognoserna frånatt bnp år skulle öka med , procent ochdärefter med i genomsnitt , procent per årfram till . Det senare är konsistent med densenaste Långtidsutredningens basprognos. Juste-rar man de inledande åren med hänsyn till vadden senaste tidens -prognoser visar förän-dras bilden en del.

Med dessa förutsättningar blir huvudbedöm-ningen att sysselsättningen de kommande tioåren kommer att koncentreras till knappt lo-kala arbetsmarknader. De värst utsatta, som får

mer än procents sysselsättningsminskning, ärsamtliga små lokala marknader – totalt styck-en. Därtill finns det ett stort antal marknadersom beräknas få mellan och procent lägresysselsättning år än år . Med några fåundantag är detta också små lokala arbetsmark-nader. Den geografiska strukturen sammanfattasi figur .

Förnyad bildVid sidan av sysselsättningens utveckling har bil-den av befolkningens förväntade utveckling för-nyats. I underlaget till Regionalpolitiska utred-ningen finns sex olika regionala befolknings-prognoser redovisade.

I en särskild rapport redovisas prognoserna förutredningen och sammanfattas bland annat medföljande3:• Folkmängden i Sverige beräknas att öka

med knappt personer fram till år. Ökningen väntas enligt scb:s prog-nos till allra största delen att bestå av in-vandringsöverskott. Födelsenettot, det villsäga skillnaden mellan antalet födda ochdöda, förväntas bli nära noll, trots att fö-delsetalen förväntas öka från dagens nivåpå , barn per kvinna till , fram till år. Detta skall ställas mot de senaste tioårens utveckling, då befolkningsökningenuppgick till personer, varav i födelseöverskott och inettoinvandring…

• Även om födelsetalen förväntas återhämtasig, kan ett stort antal regioner komma attfortsätta få befolkningsminskningar. Ut-vecklingen tenderar enligt de beräkningarsom genomförts att gå mot koncentrationtill storstadsområden, medan flertalet


. Rapport från Regionalpolitiska utredningen, Befolk-ningsutvecklingen fram till år och därefter. Prognoserför Sveriges lokala arbetsmarknader, september .

Figur 16 • Sysselsättningens utveckling åren 2000–2010,lokala arbetsmarknader

Växande sysselsättning

Minskande sysselsättning

Källa: Revidering av sysselsättningsprognos i Regional-politiska utredningens underlagsrapport .

mindre och medelstora regioner kan kom-ma att minska i folkmängd…

• Av lokala arbetsmarknader (), kom-mer cirka att kunna få vidkännas be-folkningsminskning enligt alla () alterna-tiv som beräknats…

• Samtidigt vet vi att flyttmönstren, åtmins-tone till viss del, skiftar. Kvar står emeller-tid en stabilitet i de senaste årens flytt-mönster som, om de inte kan vändas, in-ger starka farhågor för i första hand demindre regionernas befolkningsutveck-ling…

• Ett stort antal regioner har under lång tidpräglats av flyttningsunderskott, särskiltav ungdomar. Denna utveckling har ac-centuerats under de senaste femton åren,då deltagandet i högskolan ökat med merän procent…

• Långsiktigt ger dessa flyttningsförlusterupphov till sneda åldersstrukturer i mångamindre regioner. Dessa ger i sin tur upp-hov till befolkningsminskningar i form avfödelseunderskott.

Utredningens framskrivningar av befolkningensgeografiska fördelning omfattar, som sagts, sexalternativ. Tre av dessa grundas på konstaterademer eller mindre långsiktiga flyttningsmönster,medan de tre övriga alternativen, som också be-tonas, mest är av teoretiskt intresse. Och sam-manfattningen avslutas med följande slutsats:

»Spännvidden mellan alternativen blir imånga fall stor, men beräkningarna ger be-folkningsminskningar i ett stort antal mindreregioner i samtliga alternativ«.

Utredningens samtliga alternativ grundas på:s dåvarande riksprognos. Det finns natur-ligtvis flera osäkerheter i denna riksprognos somockså är grunden för den förnyade prognosensom redovisas här. Förutom osäkerheter om

framtida barnafödande, som diskuterats tidigare,gäller det framförallt migrationen.

Nettoinvandringen står för merparten av be-folkningstillväxten i :s prognos. Det är långtifrån självklart att Sverige kommer att fortsättaatt vara ett stort invandringsland. En ökning avarbetskraftens rörlighet är sannolik mot bak-grund av den ekonomiska integrationen och Sve-riges medlemskap i . Men hittills har den ök-ade rörligheten för arbetskraften haft större be-tydelse för utvandringen än för invandringen.Mot bakgrund av den diskussion som finns omframtida arbetskraftsbrist i de flesta i-länder ärdet inte heller omöjligt att andra länder kommeratt vara mer välvilligt inställda till invandring änidag.

Sveriges kraftiga nettoinvandring under -talet kan helt tillskrivas flyktinginvandringen.Allt talar för att framtiden döljer stora och svåraflyktingkatastrofer. Men när och hur omfattan-de? Man kan heller inte förutse med någon san-nolikhet vilken flyktinginvandring som kommeratt gälla för Sverige.

Den återstående faktorn för befolkningsprog-nosen är livslängden. har i tidigare progno-ser oftast underskattat ökningen av livslängden.I :s prognos antas ökningen av livslängdenmattas av. Det finns därför en möjlighet att an-talet äldre kan bli lite fler än i :s prognos.

För några månader sedan redovisade enny prognos för landets befolkningsutveckling dekommande åren. I denna ökar befolkningenockså något mer fram till år än i den prog-nos som beskrivs ovan. Skillnaden beror på attnettoinvandringen antas bli ännu större än i dentidigare prognosen. Skillnaderna är dock inte såstora att de får avgörande konsekvenser för re-gionala befolkningsprognoser.

Både den följande prognosen och de som re-dovisats av Regionalpolitiska utredningen byg-ger emellertid på :s tidigare riksprognos.


När det gäller den framtida flyttningenmellan lokala arbetsmarknader baseras den föl-jande prognosen på att utvecklingen de närmas-te tio åren kommer att drivas av de geografisktbetingade »sannolikheterna« för flyttning somgällt de senaste femton åren (i genomsnitt). Det-ta motsvarar alternativ C i Regionalpolitiska ut-redningen. Men jämfört med utredningen hartvå huvudförändringar skett.

Dels har hänsyn till regionala skillnader i död-lighet byggts in. Dels är prognosen gjord meddet senaste årets befolkningsfakta. Det innebäratt befolkningen vid ingången till är bas förframskrivningarna. Vad blir då huvudresultatetav denna förnyade ansats.

Prognosen innebär fortsatt geografisk koncentra-tion av befolkningstillväxten. Invånarna minskar idrygt () av landets lokala arbetsmarknaderoch därav är drygt stycken mindre marknader.

Bland de som minskar mest – med över tio pro-cent – fram till är samtliga mindre markna-der. Och bland de som minskar med mellan femoch tio procent är det endast en lokal marknadsom är större.

Befolkningstillväxten koncentreras således tilldrygt lokala marknader och av dessa är stör-re. Strukturen sammanfattas i tabell .

Som framgår av tabellen anges också fördel-ningen av kommuner. I de drygt lokala ar-

betsmarknader som beräknas få en minskandebefolkning de närmaste tio åren ingår totalt

kommuner. Och knappt hälften av dessa tillhörsmå lokala arbetsmarknader. Det finns såledesockså en stor mängd kommuner med min-skande befolkning i större lokala arbetsmarkna-der som krymper. Men mönstret är trots allt slå-ende – små blir oftast mindre och stora blir större.I figur illustreras den geografiska bilden.

Totalt sett betyder prognosen att krympandekommuner tillsammans får färre invå-nare. De växande kommunerna får å andra sidantillsammans fler invånare fram till år. Skillnaden blir som är grundprog-nosen för hela landets befolkningstillväxt de när-maste tio åren.


Tabell 13 • Befolkningsutveckling åren 2000–2010Befolkningstillväxt Antal lokala Antal ingåendei lokala arbets- arbetsmarknader kommunermarknader totalt små LA totalt små LA

Minskar med >% 32 32 54 42med –% 27 26 75 33med –% 33 14 65 19

Ökar med –% 9 4 60 6med >% 8 1 35 1

Summa 109 77 289 101

Källa: Särskild genomförd analys av med revideringav Regionalpolitiska utredningens alternativ C.

Figur 17 • Lokala arbetsmarknaders befolkningsutvecklingåren 2000–2010

Befolkningsökning

Befolkningsminskning


Prognosen innebär vidare att det uppstår all-varliga skillnader i åldersstrukturens förändring.I kommuner och lokala marknader med allt fär-re invånare blir nedgången särskilt stor i yngreåldrar. För hela åldersgruppen under år pekarprognosen på en minskning motsvarande nästan procent. Detta är särskilt allvarligt.

Kommuner med växande befolkning utmärkså andra sidan av en särskilt snabb ökning i ål-dersgruppen över år. I denna grupp ökar be-folkningen med drygt procent de närmaste tioåren.

40000 färre hushållPrognosen över utvecklingen av antalet hushållinnebär också en fortsatt geografisk koncentra-tion. Men den blir inte lika stark som befolk-ningsutvecklingen. Förklaringen till detta är attåldersstrukturen motverkar befolkningsminsk-ningens påverkan på hushållsutvecklingen. Somvisats i föregående avsnitt drabbas kommunermed krympande befolkning av en särskilt storminskning i åldersgruppen under år – det villsäga i åldrar som bildar ytterst få egna hushåll.Bland äldre än år som bildar hushåll är ned-gången inte lika stark.

Vilka konsekvenser kan då den förväntade be-folkningsutvecklingen få för förändringar av an-talet hushåll? Som tidigare nämnts finns det osä-kerheter om förändringarna efter i befolk-ningens beteenden vad gäller hushållsbildning.

För analys av utvecklingen fram till ut-gick vi tidigare ifrån att de lokala och åldersba-serade förhållandena som gällde är stabila.Detta gav också en hushållsutveckling som tillstor del sammanföll med förändringen i bebod-da bostäder de senaste tio åren.

För att på något rimligt sätt beräkna vilka för-ändringar som kan uppkomma de kommandetio åren hålls också hushållskvoterna oförän-drade. De lokala förändringarna i antalet hushåll(och bebodda bostäder) blir då en återspeglingav befolkningens lokala förändringar.

Prognosen talar för att antalet hushåll minskari knappt lokala arbetsmarknader. Bland des-sa är endast tre lokala marknader större. Å andrasidan beräknas antalet hushåll öka i drygt lo-kala arbetsmarknader och av dessa är större.

Som framgår av ovanstående tabell omfattar delokala arbetsmarknaderna med en förväntadminskning av antalet hushåll drygt kommu-ner. I figur visas den huvudsakliga geografiskastrukturen av hushållsutvecklingen.

Hur omfattande beräknas då den totalaminskningen av hushåll bli i krympande mark-


–20

–15

–10

–5

0

5

10

15

20 Kommuner med minskande befolkning

Kommuner med växande befolkning

SamtligaÖver 65 år20–64 årUnder 20 år

Procen

t 2,4

–16,5

5,3

15,3

7,4 6,0

–6,4 –6,2


Diagram 10 • Utveckling av olika åldersgrupper åren2000–2010Procent

Tabell 14 • Hushållsutveckling åren 2000–2010Befolkningstillväxt Antal lokala Antal ingåendei lokala arbets- arbetsmarknader kommunermarknader totalt små LA totalt små LA

Minskar med >% 8 8 16 11med –% 25 25 45 34med –% 35 32 91 40

Ökar med –% 26 8 80 12med >% 15 4 57 4

Summa 109 77 289 101

Källa: Särskild genomförd analys av .

nader? Det vill säga, hur mycket kan man räknamed att antalet bebodda bostäder minskar? Isamtliga kommuner som kan förväntas få färrehushåll, blir den sammantagna nedgången hushåll. Medan kommuner med förvän-tad hushållsökning beräknas få fler hus-håll de kommande tio åren.

Det kan vara frestande att direkt översättadessa siffror till å ena sidan ökning av tomma bo-städer och å andra sidan bostadsbyggande. Mensom visats i avsnittet om utvecklingen av bebod-da bostäder, har »ekvationen« flera led. I krym-pande marknader kan man inte räkna med attbostadsproduktionen helt upphör. Det kan fin-nas särskilda lägen eller omständigheter som kanmotivera en mindre nyproduktion av både fler-bostadshus och småhus. Därtill finns det som vi-sats en betydande anpassning i utnyttjandet av

småhus. Tidigare obebodda småhus kan perma-nentas och i krympande marknader kan tidigarebebodda småhus förlora mantalsskriven befolk-ning och övergå till att bli fritidshus eller kom-ma att stå öde.

Fördubblade vakanserAtt vakanserna blir fler beror på att hushållenblir färre. Sambandet mellan hushållsutvecklingoch vakanser i kommunala bostadsföretag haranalyserats utifrån data för perioden till.

Analysen avser endast vakansutvecklingen ikommuner där befolkningen minskar. Kommu-nala bostadsföretag där det har skett större för-ändringar av bostadsbeståndet har också tagitsbort från analysen. Till det redovisade antalettomma lägenheter har lagts de som rivits underperioden. Dessa hade sannolikt annars också va-rit tomma.

Sambandet mellan kommunernas hushållsut-veckling och vakanser i kommunala bostads-företag framgår av ekvationen nedan. Samban-det har fastställts med hjälp av regressionsanalys.Drygt procent av skillnaderna i förändrad va-kansgrad mellan år och förklaras avdenna modell.

Vakansmodell

Förändrad vakansgrad per femårsperiod =2,2+1,5 x Hushållsminskning (i procent) per femårsperiod

I en kommun med en hushållsminskning på procent under en femårsperiod får enligt model-len kommunens bostadsföretag en ökning av va-kansgraden på , procent (,+,x) undersamma period. Kommunala bostadsföretag påvikande marknader tappar med andra ord kon-tinuerligt marknadsandelar till kommunens öv-riga fastighetsägare inklusive egnahemsägare.

Framskrivningen av vakansgraderna sker ge-nom att hushållsprognosen appliceras på ovan-


Figur 18 • Hushållsutveckling åren 2000–2010, lokala arbets-marknader

Positiv utveckling

Negativ utveckling

Källa: Särskild genomförd analys av .

stående modell. Resultatet av denna analys ochframskrivning blir att vakansgraden i kommu-nala bostadsföretag på vikande marknader för-dubblas. För gruppen som helhet växer vakans-graden från procent år till procent.

I de värst drabbade kommunerna växer va-kansgraden till över procent. Det gäller

små kommuner som tillsammans får ytterligare tomma bostäder i sina bostadsföretag, vil-ket är ekonomiskt ohållbart. Men det är intebara vakansgrader över procent som är ohåll-bara. I praktiken är större än procents va-kansgrad säkerligen ekonomiskt ohållbart. Attbostadsföretag på långsiktigt krympande mark-nader skulle behöva hålla mer än procent le-diga bostäder i beredskap verkar heller inte rim-ligt.

Prognosen pekar på att kommunernas bo-stadsföretag i kommuner kommer att få stör-re än procents vakansgrad . De får då till-sammans drygt tomma bostäder. I tabell sammanfattas utvecklingen.

I figur framgår den geografiska strukturen avvakanserna år .

Utvecklingen av befolkning och hushåll kom-mer att leda till betydande vakanser i runt hälf-ten av landets kommuner. Bostadsöverskottet ärstrukturellt, vilket kraftigt begränsar kommu-

nernas handlingsmöjligheter. Befolkningsutveck-lingen kommer att kosta. Frågan är hur mycketoch vad kommuner och företag kan göra för attmildra problemet?


Tabell 15 • Vakansgrad i kommunala bostadsföretag år 2010Kommuner med befolkningsminskningVakansgrad Antal Ökning av Totalt antal

kommuner tomma tomma lägen-lägenheter heter år

Större än % 35 5 900 11 200– % 65 10 100 19 800– % 50 4 800 10 200– % 44 1 600 3 900

Summa 194 22 400 45 100

Källa: Egna beräkningar.

Figur 19 • Vakansgrad i kommunala bostadsföretag år 2010Kommuner med befolkningsminskning

Befolkningsökning

Befolkningsminskning, vakans under 20%

Befolkningsminskning, vakans över 20%


framtidsbild visar att befolk-ning, sysselsättning och antal hushåll kommeratt minska i stora delar av landets lokala mark-nader och kommuner. I flertalet av dessa har dekommunägda bostadsföretagen redan idagbetydande problem med att få ihop sin ekonomiutan ägarnas medverkan. Det finns därför en all-varlig hotbild på både kortare och längre sikt,men den skall inte överdrivas. Trots allt är cirka procent av bostäderna uthyrda i de flesta före-tagen.

Hotbilden är sammansatt. Den innefattarframförallt två delar: Växande vakanser och kravpå redovisning grundad på marknadsvärden.

Vidtas inga särskilda åtgärder pekar utveck-lingen på att de sammantagna vakanserna i des-sa bostadsföretag kommer att fördubblas de när-maste tio åren och kan då uppgå till totalt

lägenheter. Inga åtgärder i bostadsföretag medväxande vakanser leder ofelbart till allt mindreoch slutligen till och med till negativa driftnet-ton i de värst utsatta företagen. En sådan tänk-bar utveckling beskrivs kort i det följande. Denär ekonomiskt ohållbar och reser flera avgörandefrågor.

Vad är alternativet till att invänta en trolig ut-veckling med stigande vakanser och hyresförlus-ter? Inga åtgärder är ingen strategi. Men hurlänge kan man vänta? Hur stora kostnader kanbäras av nutidens och framtidens hyresgäster i dedrabbade företagen? Hur stora kostnader kanövervältras och bäras av skattebetalarna i drab-bade kommuner och hela regioner?

Till hotbilden hör också nya redovisnings-principer. Från och med år skall fastigheter

i kommunala bostadsföretag redovisas till mark-nadsvärde. Detta värde är svårt att fastställa medtillförlitlighet, men i många företag är det medstor sannolikhet mindre än det värde som fastig-heterna är bokförda till idag. Det gäller särskilt iföretag med växande vakanser. Ges inte kom-muner eller kommunala bostadsföretag särskildaredovisningsprinciper kommer för höga bokför-da värden att tvinga fram betydande ägartillskottför att eliminera marknadens lägre värdering avfastigheterna, annars blir i många fall företagensegna kapital negativt.

Det finns också flera andra frågor. Är stigandevakanser ett ständigt växande problem? Eller hardet ett slut? Vad kan man tjäna eller förlora påatt skjuta upp problemen med växande vakan-ser? Vad är en möjlig strategi för företagen,ägarna eller staten? Hur stora kan de finansiellakostnaderna bli?

Det finns inga säkra svar på dessa frågor. Medolika simuleringar och framskrivningar kan manemellertid få en relativt tydlig bild och ett under-lag för djupare analys. Grundbulten för en sådananalys är framskrivning av de mest avgörandeposterna i de aktuella bostadsföretagens resultat-och balansräkningar.

Nyckelposten är företagens driftnetto, somskall täcka företagens fasta kostnader – det villsäga kapitalkostnaderna. Driftnettot är skillna-den mellan hyresintäkter och rörliga kostnader.De senare innefattar drift- och underhållskost-nader samt fastighetsskatt. Basen för framskriv-ningarna är :s ekonomiska statistik förmedlemsföretagen år – det vill säga senasttillgängliga årsredovisningsdata.

513 • Hot och anpassning

3. Hot och anpassning

Prognoserna i föregående avsnitt visar att be-folkningen kan förväntas minska i närmare tvåhundra kommuner () de närmaste tio åren. Ifem av dessa kommuner finns inte något kom-munalt bostadsföretag och ytterligare drygt sex-tio ingår inte i :s ekonomiska statistik. Deföljande framskrivningarna och analyserna grun-das därför på data för kommunala bostadsföre-tag i knappt kommuner med befolknings-minskning. I fortsättningen kallas dessa för »ana-lysföretagen«. Av dessa företag finns drygt ilokala arbetsmarknader där befolkningen för-väntas minska de närmaste tio åren.

Framskrivningar leder i grunden till relativtstatiska framtidsbilder. Värdet av analyser base-rade på framskrivningar ligger i att effekterna avinförda förutsättningar kan tydliggöras. I dettafall kommer förändringarna och dynamikenframförallt att drivas av vakansernas kraftiga ök-ning.

Jämte växande vakanser kan naturligtvis myc-ket annat hända på tio års sikt, som är svårt attförutse – både i företagens omvärld och inomföretagen. Detta gäller å ena sidan inflation, rän-tor och hyror i företagens omvärld och å andrasidan drift- och underhållskostnader mfl faktorersom mer beror på företagens agerande.

Vid sidan av dessa faktorer, som kommer attdiskuteras i det följande, bygger framskrivning-arna på att de aktuella företagen varken avyttrareller förvärvar några fastigheter eller genomförnågon nyproduktion. Det senare är möjligeninte en helt realistisk förutsättning för samtligaföretag. Det kan finnas lägen eller speciella för-utsättningar som kan motivera nyproduktion ien del av företagen. Det mest rimliga antagandetär dock att kommunernas bostadsföretag på des-sa marknader framförallt inriktar sig på att för-valta och konsolidera det befintliga bostadsbe-ståndet.

Framskrivningarna och tillhörande analyserkoncentreras på vad de förväntade vakanserna

kan komma att kosta kommunerna som ägaretill företagen – och i sista hand kommunensskattebetalare. Dessa finansiella kostnader kan iprincip vara av två slag: Dels kan de gälla täck-ning av löpande underskott i företagen, dels kande avse kapitaltillskott till företagen för att redu-cera företagens skulder i samband med ned-skrivning av fastigheternas bokförda värden. Desenare kostnaderna är med all sannolikhet störst.

Egentligen är täckning av underskott och ka-pitaltillskott olika sidor av samma mynt. Att låtaföretagen gå med förlust innebär, åtminstone påkrympande marknader, att man skjuter proble-men framför sig. Lite förenklat kan man säga attunderskott i företagen motsvarar räntekostnaderpå det kapital som fattas i företagen.

För att inte blanda ihop begreppen byggerden följande huvudprognosen och analysen påförutsättningar som innebär att företagen und-går förluster. Detta motiveras av gällande redo-visningsprinciper som i korthet innebär att aktie-bolags tillgångar och skulder måste redovisas tillsina rätta värden. Det är det kapitaltillskott somkrävs för att företagens skulder skall motsvarafastigheternas rätta värden som är ägarnas egent-liga kostnad, inte räntekostnader på dessa. Det-ta reser grundfrågan: Vad är de aktuella företa-gens fastigheter värda? Problemet är att svaret pådenna fråga ligger i framtiden. Men inte i någonallmän framtidsbild, utan på framtiden för delokala marknader där företagen skall verka.

Detta är också utgångspunkten för den föl-jande analysen som omfattar två framtidsbilder.Den första bygger på förutsättningar som inne-bär att företagen inte förmår anpassa sig till vill-koren på krympande marknader. Den utgår frånett slags låt gå-policy där företagen utan attgenomföra några särskilda åtgärder blir offer föromständigheterna. En sådan utveckling är intebara ekonomiskt ohållbar för flertalet bostads-företag. Den är osannolik för kommunala bo-stadsföretag med aktiva ledningar och ägare.


Meningen med den första bilden är enbart attvisa på vilken hotbild som finns, om inget görs.Vilka ekonomiska värden står då på spel? Vad ärdet samlade hotet? Vad kan gälla för enskildakommuner?

Den andra, huvudprognosen, bygger på attföretagen planerar och anpassar sig till att mark-naderna krymper och att vakanserna växer. Deninnefattar en grundstrategi för att möta hotbil-den. Med huvudprognosen som bas har vidareett flertal olika känslighetsanalyser genomförts,för att söka ringa in osäkerheter avseende nöd-vändiga ägartillskott.

Kapitlet avslutas med en analys av kommu-nernas ekonomiska möjligheter att klara sådanatillskott utan att åsidosätta sitt ansvar för grund-läggande välfärdstjänster. Skall kommunernaklara balanskravet finns det i många kommunerpå vikande marknader inte bara ett problem. Demåste dels spara i verksamheten. Dessutom måstede hantera sina bostadsföretags kort- och långsikti-ga problem.

Vad är företagens bostäder värda?Det ska först betonas att frågan om värdet av fas-tigheterna i kommunernas bostadsföretag inte ärhelt ny. I en särskild utredning från Nyavillkor för kommunala bostadsföretag, , ochsom tillkom i samband med den statliga bo-stadspolitikens kraftiga omläggning i början av-talet, finns en analys av troliga konsekven-ser av redovisning grundad på marknadsvärden,som också jämfördes med företagens (dåtida)bokförda fastighetsvärden. Om de senare varstörre än marknadsvärdena kallades detta under-värden. Slutsatsen av analysen för tio år sedanvar följande: »Samtidigt finns nära kommu-nala bostadsföretag med undervärden på tillsam-mans cirka miljarder kronor. Dessa företag harknappt lägenheter.« 4

Värdet på bostadsföretagens fastigheter berorpå samma sätt som för ekonomiska tillgångar i

allmänhet på vilka intäkter som de förväntas ge-nerera i framtiden. En hyresfastighets värdege-nererade intäkt är dess ström av framtida drift-netton. Växer det framtida driftnettot kan värdetbli högt. Faller driftnettot snabbt kan värdet blimycket lågt.

Det totala värdet av en ekonomisk tillgång av-görs av nuvärdet av framtida intäkter. För fastig-heter motsvaras detta av nuvärdet av framtidadriftnetton. För att avgöra värdet av de aktuellaföretagens fastigheter behövs därför först ochfrämst en prognos av driftnettots utveckling iföretagen. Med denna prognos och antagandeom ett avkastningskrav kan man därefter beräk-na fastigheternas nuvärde.

Vilket avkastningskrav?I de följande analyserna har avkastningskravetsatts till procent, vilket motsvarar en antagenränta på de kommunala bostadsföretagens lång-siktiga skulder. Detta avkastningskrav motsvararinte marknadsmässiga villkor. Marknaden harhögre avkastningskrav. Marknadsaktörer jämförinvesteringar i fastighetskapital med alternativaplaceringar. De nöjer sig inte med att intäkternaräcker till att betala lånekostnader. Det behövsen högre avkastning för att det överhuvudtagetskall finnas något affärsmässigt intresse av en ka-pitalinvestering. För marknadsaktörer har därförsamma framtida driftnetton ett lägre nuvärde änvad de har för ett kommunalt bostadsföretagsom drivs med en självkostnadsprincip.

Utgångspunkten för ett avkastningskrav sommotsvarar låneräntan är det faktum att kommu-nala företag har särskilda regler att rätta sig efter.Kommunala företag får inte drivas i vinstsyfte.Ett kommunalt bostadsföretag måste drivas en-ligt självkostnadsprincipen. Rimligtvis innebärdet att avkastningskravet i kommunala bostads-


. Sidan , Nya villkor för kommunala bostadsföretag,, .

företag motsvarar företagets självkostnad för ka-pital, det vill säga låneräntan. Ett högre avkast-ningskrav, som på marknaden i övrigt, är i prin-cip inte tillåtet.

Statens bostadskreditnämnd () har i enpromemoria (Dnr -/) uttryckt en lik-nande syn på kommunala bostadsföretag:

»För en icke vinstsyftande och långsiktig ägareav huset är husets marknadsvärde teoretiskoch kanske också ointressant. Det som är vik-tigt för en sådan ägare är att intäkterna räckertill för att betala ränta och övriga kostnader.«

Problemet är att denna syn på kommunala före-tag hamnar i konflikt med tolkning av de redo-visningsprinciper som följer av årsredovisning-slagen. Redovisningsrådet har lämnat en rekom-mendation som innebär att även kommunalabostadsföretag från och med år ska värderasina tillgångar utifrån marknadens avkastnings-krav, det vill säga fastigheterna ska redovisas tillmarknadsvärde. Rekommendationen är en an-passning till internationella principer.

Ju högre avkastningskrav desto lägre värde.Därför har rekommendationen orsakat viss oro ikommunsektorn. Även solida företag med braekonomi på starka marknader kan tvingas skrivaner en del fastigheters värde.

Men särskilt allvarligt är det för företag ochkommuner på svaga marknader med växande va-kanser där privata investerare vill gardera sig motden risk som investeringen innebär genom etthögre avkastningskrav. Skillnaden mellan en»självkostnadsvärdering« (eller »non profit-value«)och marknadsvärdet kan därför vara betydande.Därmed kan också behovet av nedskrivning ochkommunala ägartillskott komma att uppgå tillavsevärda belopp.

Anledningen till att det finns särskilda reglerom hur ett företags tillgångar ska värderas, ochäven till att det finns regler om likvidationsplikti aktiebolagslagen, är att externa intressenter,

som till exempel företagets långivare, ska kunnavärdera företagets ekonomiska ställning och ris-kerna i sitt ekonomiska engagemang. I praktikenär det dock lite annorlunda med ett kommunaltföretag än ett privat företag. Kommuner ochkommunala företag går inte i konkurs. I propo-sition /:, En politik för tillväxt och livs-kraft i hela landet, konstaterar regeringen därför:

»Efter detta har alla parter inrättat sig och kre-ditgivare eller leverantörer vet att deras for-dringar gentemot ett kommunalt företag alltidkommer att infrias och att krav på medverkani ackord aldrig kommer att resas«.

Även konstaterar att trots att kreditgaran-tier på svaga marknader regelmässigt ligger övermarknadsvärdet så är kreditrisken begränsad.

Redovisningens principer med krav på mark-nadsvärden går alltså inte riktigt ihop med devillkor som kommunala företag verkar under.Men den centrala frågan för kommunerna äregentligen inte om fastigheterna ska marknads-värderas eller ej, utan om det ger upphov till enkommunal kostnad i form av ett kapitaltillskotttill företagen. Regeringen har i proposition /: varit tydlig på denna punkt:

»Regeringen är beredd att snarast lägga framförslag som löser de problem som Redovis-ningsrådets rekommendationer kan kommaatt ge upphov till för allmännyttiga bostads-företag och stiftelser«.Dessutom skriver regeringen: »Kommuner, somsjälva står inför omstruktureringsproblem, haremellertid liten anledning att tillföra sina före-tag mera likvida medel än vad som krävs föratt nå uthålligt positiva kassaflöden inom före-taget.«

Det vill säga, regeringen tar ställning för att den»reella« värderingens utgångspunkt bör vara attföretagens intäkter ska täcka räntor och andrakostnader och inte vilket pris fastigheterna be-


tingar på marknaden. Därav det införda beräk-ningsantagandet om att företagens avkastnings-krav är detsamma som företagens låneränta.

Olika förslag till lösningar på problemet hardiskuterats i en promemoria från Finansdeparte-mentet som har remissbehandlats. Ett alternativär att kommunen skulle täcka det nedskriv-ningsbehov som beror på mellanskillnaden mel-lan företagets avkastningskrav och marknadensvia ett aktieägartillskott eller genom att kommu-nen ikläder sig en skuld till företaget. Å andra si-dan skulle kommunen få redovisa en anlägg-ningstillgång på samma belopp. Utfästelsenskulle därför inte belasta kommunens resultatoch ekonomiska ställning.

Ett annat alternativ är att kommunala bo-stadsföretag får särskilda bestämmelser om hurfastigheterna ska värderas i regelverket som be-stämmer när kontrollbalansräkning ska upprät-tas. Det skulle innebära att kommunen inteskulle behöva skjuta till kapital, även om till-gångarnas värde (marknadsvärderade) var min-dre än skulderna. Den senare lösningen har för-ordats av bland andra Kommunförbundet.

Man kan också ifrågasätta marknadsvärderingav kommunala bostadsföretag från en annan ut-gångspunkt. Om kommunerna skulle tvingas attskjuta till hela kapitalbristen mellan bokfört vär-de och ett marknadsvärde kommer företagenstotala kostnader att minska – i en del fall kraf-tigt. Måste då företagen samtidigt sänka sina hy-ror för att undvika övervinster och vad betyderdet i sin tur för värderingen av företagen?

En marknadsvärdering av företagens fastighe-ter kan i och för sig vara positivt även om detinte är nödvändigt för att skydda kommunalaföretags kreditgivare. För medborgarna i kom-munen kan det vara en fördel om marknadsvär-det såväl som »självkostnadsvärdet« är kända.Det senare innehåller till exempel inte den risk-premie som privata investerare kräver för att in-vestera på vikande marknader. Eftersom risken

ytterst bärs av kommunens invånare kan de haintresse av hur andra värderar denna risk.

De kommunala bostadsföretagen är oftast ak-tiebolag som numera verkar på en fri marknadmed bruksvärdeshyror, och där de till skillnadmot tidigare inte längre åtnjuter någon särställ-ning. Man skulle därför kunna hävda att företa-gen bör redovisa enligt samma principer som allaandra. Försäljningar och förvärv är en naturligdel av ett bostadsföretags verksamhet. Det im-plicerar att fastigheterna bör marknadsvärderas.I de kommuner där det sker kontinuerliga för-ändringar av beståndet är det inte heller orim-ligt.

I kommuner där innehavet långsiktigt är merstatiskt är marknadsvärdet, som sagts tidigare, avmindre intresse. Man kan då ifrågasätta varförverksamheten överhuvudtaget bedrivs i aktiebo-lag. Om bostäderna var en del av den kommu-nala förvaltningen skulle frågan om marknads-värdering inte aktualiseras. Å andra sidan finnsdet inte heller några krav om att fastigheter ikommunal förvaltning ska värderas efter be-dömningar av framtida driftnetton. Det finnsdärför en uppenbar risk att informationen omden ekonomiska situationen för det kommuna-la bostadsbeståndet skulle försämras.

Utgångsläge för självkostnadsvärderingVad är då huvudslutsatsen av ovanstående dis-kussion? Skrivs inte de kommunala bostadsföre-tagens fastigheter ned till sina marknadsvärden,måste de åtminstone skrivas ned till värden sommotsvarar ett självkostnadsvärde – det vill sägatill summan av framtida driftnetton diskonte-rade till nuvärden med samma ränta som gällerför företagens långsiktiga belåning av sina fastig-heter. Högre värden finns det inte täckning för.Till syvende och sist går självkostnadsprinciperut på att sådana företag nätt och jämnt skalltäcka sina framtida kapitalkostnader.


Den följande analysen koncentreras helt påatt fastställa behoven av nedskrivning och ägar-tillskott grundade på självkostnadsvärdering.Hur är då utgångsläget för de aktuella företagenpå krympande marknader?

Ser man på dessa företag som en grupp upp-gick deras samlade driftnetto år till , mil-jarder kronor. Företagens långfristiga skulder varsamma år miljarder kronor och företagensbokförda fastighetsvärden var knappt miljar-der kronor.

Företagens samlade driftnetto täckte ganskaprecis företagens räntekostnader och avskriv-ningar. Sammantaget var alltså företagen i balansår i så måtto att de som grupp täckte sinakostnader – både rörliga och fasta.

Men detta gällde för det första inte alla före-tag. I nästan tjugo av företagen täckte driftnettotinte ens företagens räntekostnader.

Skall ett kommunalt bostadsföretag täckanormala räntekostnader och till procentsamortering av långfristiga skulder måste drift-nettot vara minst kronor per kvadratmeter.Nästan två tredjedelar av företagen låg underdenna gräns år . Fördelningen illustreras idiagram .

För det andra innebär inte balans mellanföretagens intäkter och kostnader ett visst år() att företagens fastigheter har rätta värden– det vill säga att företagens bokförda värden,som är historiskt betingade, motsvarar nuvärdetav framtida driftnetton.

Problemet är att driftnettot i flertalet av före-tagen kommer att falla i framtiden. Det finns tvåskäl till detta. Det ena är den snabba ökningenav vakanserna. Minskade hyresintäkter leder tilllägre driftnetto.

Den andra orsaken är att en fastighets drift-netto normalt minskar över tiden. Utrustningoch installationer blir med tiden allt meromoderna jämfört med i nyare bostäder. Dettabrukar innebära att betalningsviljan och därmedhyran sjunker, jämfört med i nyare bostäder ochi reala termer. Samtidigt är drift- och framföralltunderhållskostnader initialt låga. Underhålls-kostnaderna ökar normalt med en fastighets ål-der och till sist krävs det större nyinvesteringarför att fortsatt uthyrning ska vara möjlig. För attberäkna utvecklingen av driftnettot i de aktuellabostadsföretagen används förutsättningar somspeglar denna »läroboksbild« av åldrande fastig-heter.

PrognosförutsättningarFör att skriva fram och analysera företagensframtida driftnetton har följande grundantagan-den införts.

Allmän prisutvecklingDen allmänna prisutvecklingen enligt harförutsatts vara procent per år.

HyresintäkterFöretagens hyresintäkter bestäms helt enkelt avantalet uthyrda lägenheter och hyresnivåns ut-veckling. Antalet uthyrda bostäder beräknas somnettot av befintligt bestånd och skattade vakan-ser enligt tidigare redovisad vakansprognos.


0

5

10

15

20

25

30

35

40035030025020015010050

Procen

t av antal

företa

g

Driftnetto, kronor/kvadratmeter

2 2

8

31

23

2

25

7


Diagram 11 • Driftnettots fördelning i kommunala bostads-företag på krympande marknader år 2000Procent av antal företag

Hyrorna förutsätts växa i jämn takt med

procent per år – det vill säga den allmänna pris-utvecklingen minus procent. Detta kan sägasvara ett slags neutralt antagande. Det innebärbland annat att framtidens hyresutveckling påkrympande marknader inte förutsätts avvika pånågot avgörande sätt från en allmän hyresut-veckling i landet.

Grundförutsättningen är således att det inteär rimligt att kvarvarande hyresgäster hos företagpå krympande marknader skall bära kostnaderför allt större vakanser. Dessa kostnader är inteberoende på resursanvändning hos samtidenshyresgäster. De är ytterst beroende på tidigarebeslut hos kommunernas bostadsföretag beting-ade av dels dåtidens statliga bostadspolitik ochfinansieringsvillkor som ändrats på ett sätt sombostadsföretagen svårligen kunnat förutse, delspå kommunernas och bostadsföretagens tidi-gare, och som det senare visat sig felaktiga, be-dömning av den långsiktiga lokala utvecklingenav hushåll, näringsliv och bostadsbehov. Oavsettorsaken till den uppkomna situationen är detinte rimligt att nutidens och framtidens hyres-gäster skall betala hyror för att täcka kostnaderför bostäder som inte nyttjas och som tillkom-mit beroende på långsiktigt felaktiga beslut.

Övriga hyresintäkter hos företagen skrivs förenkelhets skull fram med inflationen. Vakan-serna för lokaler förutsätts således förbli oförän-drade, vilket naturligtvis kan ifrågasättas. En stordel av de aktuella företagens lokaler används ikommunernas verksamhet och behoven av verk-samhetslokaler lär också minska på längre sikt iflera av kommunerna med större befolknings-minskning.

DriftkostnaderFöretagens driftkostnader skrivs fram med denallmänna prisutvecklingen – det vill säga med procent per år. Basen för dessa framskrivningarär företagens redovisade driftkostnader för år

. (För en mindre grupp av företag som re-dovisat osedvanligt låga eller höga driftkostnaderper kvadratmeter år har utgångsvärdet kor-rigerats.)

UnderhållskostnaderNär det gäller de framtida underhållskostna-derna är det inte självklart att utgå från företa-gens redovisade kostnader ett visst år – i detta fall.

Underhållskostnaderna ett enskilt år ger ing-en säker information om de sannolika framtidakostnaderna. Variationen mellan enskilda år ärrelativt stor. I stället har vi utgått från att under-hållskostnaderna växer då bostäderna åldras.

Företagen har därför delats in i tre grupper ut-ifrån det bokförda värdet per kvadratmeter.Gränserna och de genomsnittliga underhålls-kostnaderna år framgår av tabell nedan.Dessa underhållskostnader har använts som basför framskrivningen.

Underhållskostnaderna räknas fram med pro-cent per år. Detta kan verka mycket. Men detspeglar för det första förhållandet mellan fastig-heters ålder och underhållsbehovet. Utgångs-punkten är helt enkelt att alla fastigheter blir tioår äldre under prognosperioden. Dessutom ärgränsdragningen mellan reparationer, underhålloch nyinvesteringar inte självklar.

I kalkylerna förutsätts inga nyinvesteringarske under perioden. Även om det finns vissamöjligheter att på vikande marknader styra övervakanserna till de fastigheter som är i störst be-hov av nyinvesteringar är en sådan förutsättningantagligen alltför sträng. Den relativt snabba


Tabell 16 • Antagna långsiktiga underhållskostnader år 2000Kronor per kvadratmeterBokfört värde mindre än 3 000– större än

3 000 4 500 4 500

Underhållskostnad 90 80 65

uppräkningen av underhållskostnaderna tänksdärför också täcka kostnader som åtminstone tillen del kan ses som nyinvesteringar.

Kostnader för tomma bostäderI kalkylerna måste man naturligtvis beakta attföretagen får tomma bostäder. Det är inte rim-ligt att förutsätta att drift- och underhållskost-naderna för dessa blir lika stora som för det nytt-jade beståndet. Sammantaget förutsätts dessakostnader motsvara procent av kostnadernaför en uthyrd bostad.

FastighetsskattÅrets skattesats har använts för hela perioden.En slopad fastighetsskatt skulle troligen inte iförsta hand komma företagen till godo. Det ärmer sannolikt att det skulle medföra lägre hyror.

Inga åtgärderSkriver man fram analysföretagens intäkter ochrörliga kostnader med de förutsättningar som re-dovisats och utgår från att inga andra åtgärdervidtas i företagen får man en bild av hur företa-gens driftnetto kan komma att utvecklas. Dettablir ytterst en bild av vad en slags »låt gå«-policymed växande vakanser kan leda. Utan att värde-ra vare sig det rimliga eller möjliga kan man förstsammanfatta vart en sådan utveckling pekar.

Det samlade driftnettot i de aktuella företagenfaller då från , miljarder kronor år tilldrygt , miljarder år . Detta motsvarar ennedgång på drygt procent. Den tänkbara ut-vecklingen illustreras i diagram .

Görs inget kommer procent av analysföre-tagen att få kontinuerligt fallande driftnetton. Imedianföretaget kommer driftnettot att krympamed i genomsnitt nästan procent per år. Menspridningen kring detta värde blir ganska stor.

I procent av företagen kommer driftnettot attfalla med mer än procent per år. Konsekvensenav en sådan utveckling skulle bli att dessa företag

får ett negativt driftnetto år , det vill säga derörliga kostnaderna blir större än intäkterna.

I ytterligare cirka procent av företagenkommer driftnettot att reduceras med mellan och procent årligen. Konsekvensen av dettaskulle bli att företagen inte förmår att täcka sinaräntekostnader. I diagram illustreras den ty-piska utvecklingen i denna grupp av företag.

I ytterligare närmare procent av företagenkommer i detta fall driftnettot att årligen falla


2000

2500

3000

3500

20102008200620042002

Miljo

ner kron

orKälla: Egna beräkningar.

Diagram 12 • Utveckling av totalt driftnetto om »inget görs«Miljoner kronor

0

50

100

150

200

250

201020082006200420022000

Driftne

tto, k

rono

r/kvadratme

ter

Anm: Den brutna utvecklingen mellan och ären beräkningseffekt av att de aktuella företagens ingångs-villkor avviker från de långsiktigt förutsatta villkoren.Källa: Egna beräkningar.

Diagram 13 • Typisk utveckling av driftnettot i fyra bostads-företag åren 2000–2010, »låt gå«-policy Driftnetto per kvadratmeter

med mellan och procent. Konsekvensen avdetta scenario blir att en mycket stor del av bo-stadsföretagen på krympande marknader får en»ström« av fallande driftnetton. Och resultatetav en sådan utveckling blir att över en fjärdedelav företagen kommer att få driftnetton mindreän kronor per kvadratmeter år .

Inför man som tidigare en kritisk gräns vid kronor per kvadratmeter, visar det sig att en-dast cirka procent av företagen klarar en sådangräns år . I följande figur illustreras drift-nettots fördelning över bostadsföretagen år

i fallet då »inget görs«.

Vad blir då självkostnadsvärdet på företagens bo-städer om »inget görs« – det vill säga vad blir nu-värdet av företagens driftnetto? En stor del avföretagen får då kraftigt sänkta värden. Värdet avföretagens framtida driftnetton är väsentligt lä-gre än bokförda värden och låneskuld.

Jämför man med företagens bokförda värdenår visar det sig att i nästan procent avföretagen skulle de bokförda värdena behövaskrivas ned med minst procent för att bli rätt-visande.

I ytterligare procent av företagen skulle debokförda värdena behöva skrivas ned medmellan och procent.

Därtill finns det en stor andel företag – cirka procent – där nedskrivningarna skulle kunnabegränsas till mellan och procent.

Sammantaget skulle i detta fall cirka hundraav analysföretagen behöva skriva ned sina bok-förda värden från totalt , miljarder kronor (år) till , miljarder kronor – det vill sägamed totalt , miljarder. Detta belopp saknartäckning i framtida driftnetton.

Följande diagram illustrerar hur denna hypo-tetiska utveckling skulle te sig för bostadsföretagi tre kommuner med befolkningsminskning. Idiagram jämförs företagens långfristiga lånmed nuvärdet av framtida driftnetton om ingetgörs.

Det skall också betonas att i detta fall behöverinte företag i samtliga kommuner med befolk-ningsminskning skriva ned sina bokförda vär-den. Närmare procent av företagen har lägrebokförda värden än nuvärdet av framtida drift-netton. Exempel på sådana kommuner är Bor-länge, Vänersborg, Ljungby, Värnamo.


0

5

10

15

20

25

30

40035030025020015010050

Procen

t av a

ntal

företa

g

Driftnetto, kronor/kvadratmeter

2

11

17

21

11

4

28

6


Diagram 14 • Driftnettots fördelning i kommunala bostads-företag på krympande marknader år 2010, »låt gå«-policyProcent av antal företag

0

50

100

150

200

250

300

350

400

Nuvärde om ”inget görs”Långfristiga lån

VärmlandskommunSmålandskommunSörmlandskommun

Miljo

ner kron

or

259

43

195

359

68

16


Diagram 15 • Långfristiga lån och nuvärde om »inget görs« i tre kommuners bostadsföretagMiljoner kronor

Frågan är om denna framtidsbild är rimlig?Det gäller å ena sidan frågan om de kvantitativaslutsatserna och å andra sidan frågan om förut-sättningarna om företagens agerande är rimliga –det vill säga är »låt gå« verkligen ett tänkbart age-rande?

När det gäller de kvantitativa slutsatserna på-verkas de naturligtvis om man justerar antagnaårliga utvecklingstakter för hyror, drift- ochunderhållskostnader , procent upp eller ned.Nuvärdet av framtida driftnetton kommer då attförändras en del. Vilket också får till följd attskillnaden mellan bokförda värden och nuvär-den förändras en del. Men i princip kvarstår denredovisade bilden.

Den mer grundläggande frågan gäller företa-gens agerande. »Låt gå« bygger på den tveksam-ma förutsättningen att företagens ägare och led-ningar bara inväntar allt större vakanser och fall-ande driftresultat och som i flera fall kan leda tillatt företagen måste upprätta så kallade kontroll-balansräkningar. Detta är ett orealistiskt scenario.

Det är uppenbart att till exempel ett bostads-företag som erfar att vakanserna kontinuerligtstiger till säg procent år kommer att age-ra (även om de av kontrollbalansskäl inte kom-mit till ett tvingande läge). Företagen är möjli-gen i undantagsfall omedvetna om sina kort- ochlångsiktiga framtidsvillkor och en möjlig hot-bild. Detta betyder naturligtvis inte att de nöd-vändigtvis har samma befolknings- och vakans-prognoser som här. Eller att de gör samma be-dömningar av hyrornas, drift- och underhålls-kostnadernas framtida utveckling som införtshär. De har å andra sidan andra betydande ochkonkreta kunskaper om den lokala marknadensvillkor som medför en handlingsberedskap. Endel har vidare träffat överenskommelser med Bo-stadsdelegationen och är väl medvetna om vill-koren och har både beslutat och genomfört riv-ningar. Med dessa utgångspunkter har enhuvudprognos formulerats.

HuvudprognosDen avgörande frågan för kommunala bostads-företag på marknader med minskande befolk-ning är vad som händer med de bostäder sominte kommer att kunna hyras ut. Tomma lägen-heter kostar, om inte hela fastigheter kan läggasi malpåse. Tomma lägenheter påverkar företa-gens driftnetto negativt och drar därför ocksåned värdet av företagens bostadsbestånd och dri-ver upp nedskrivningsbehoven.

Den följande huvudprognosen bygger på för-utsättningen att ägarna och ledningen i de aktu-ella företagen drar slutsatser om den sannolikautvecklingen av tomma lägenheter, planerar ochagerar. En sådan utveckling kommer med allsannolikhet att ge ett betydligt mindre nedskriv-ningsbehov än en naiv »låt gå«-policy. Företa-gens främsta medel för att motverka fallandedriftnetton och värden på sitt bestånd är att re-ducera kostnaderna genom att riva de minst at-traktiva fastigheterna.

Under år revs lägenheter i drygt kommuner. De allra flesta av dessa revs ikommunernas bostadsföretag. Detta inkluderarde lägenheter som rivits enligt de avtal som träf-fats med Bostadsdelegationen. Men bostäder harrivits och kommer säkerligen också att rivas ävenom det inte är förenat med särskilda avtal ochstöd från staten.

I Boverkets årliga enkät om bostadssituatio-nen i kommunerna uppger faktiskt ett hundra-tal kommuner att de planerar att riva bostädersom inte blir uthyrda i år eller nästa år. Någonannan mer långsiktig analys eller prognos överde kommunala bostadsföretagens planer förtomma lägenheter finns inte. Detta utesluter na-turligtvis inte att enskilda företag i styrelserum-men diskuterar mer konkreta och långsiktigaplaner.

Den följande huvudprognosen grundas på attsamtliga berörda bostadsföretag tillämpar en en-hetlig »strategi« för tomma lägenheter som inne-


bär att man »accepterar« den redovisade vakans-prognosen och sätter en övre gräns för en accep-tabel vakansgrad. Huvudprognosen grundas påatt denna gräns är procent – d vs om andelenouthyrda lägenheter är större än procent avbeståndet rivs det överskjutande antalet.

Konsekvensen av detta blir att i många företagkommer man att riva lägenheter varje år. Enligtvakansprognosen kommer till exempel avanalysföretagen () att ha större än procentsvakansgrad . Två år senare – – kom-mer samma att gälla företag och för vi-sar prognosen att detta kommer att gälla före-tag.

I följande diagram redovisas hur många tom-ma bostäder det totalt finns utöver procentsvakansgrad. Antalet bostäder som förutsätts rivasfaller snabbt från drygt år till mellan och i slutet av decenniet.

Det är uppenbart att man inte kan fastställa nå-gon slags nationellt enhetlig rivningsstrategi förkommunala bostadsföretag. Det handlar om för-hållanden, planering och beslut i varje enskiltföretag. Med detta perspektiv skall förutsätt-ningen att riva bostäder över procents va-kansgrad ses som en förenklad kalkylförutsätt-ning på liknande sätt som övriga och tidigare in-

förda förutsättningar om prisutveckling, hyror,drift- och underhållskostnader.

Eftersom flera av de aktuella bostadsföretagenhar en relativt stor lokal marknadsandel kan mannaturligtvis ifrågasätta i princip varje beslut attriva en brukbar lägenhet. Man kan hävda attdetta är ett uttryck för utnyttjande av mark-nadsmakt – det vill säga att företagen genom re-ducering av utbudet söker upprätthålla en högrehyresnivå än vad som annars var möjligt. Dennaståndpunkt talar för att man bör vara försiktigmed en alltför omfattande rivningsstrategi. Rivstill exempel alla bostäder över procents va-kansgrad kan man kanske hävda att företagenutnyttjar sin ställning alltför starkt. Å andra si-dan är inte kommunala bostadsföretag mark-nadsagerande på detta sätt. De är underordnadebåde självkostnadsprinciper och bruksvärdesys-tem.

Att riva en lägenhet förutsätts kosta

kronor. Detta är samma belopp som Bostadsde-legationen har utgått ifrån i sina beslut om bi-drag till kommunerna.

Det finns också andra kostnader förknippademed rivning. Man kan räkna med att antalet ut-hyrda lägenheter minskar när en del av företa-gens bestånd rivs. Det beror på att rivning med-för en omflyttning av hyresgäster eftersom va-kanserna oftast är utspridda på flera fastigheter.

Erfarenheten är att en del av hyresgästernaflyttar till andra bostäder än företagets. Vi harantagit att minskningen uppgår till procent avdet antal lägenheter som rivs. Detta bygger på atten fastighet som rivs har procent tomt (dvs

procent uthyrt) och att procent av hyresgäs-terna (av de ) lämnar företaget vid omflytt-ning.

Utgår man ifrån antagandet att drift- ochunderhållskostnaden för en tom lägenhet är

procent av den för en uthyrd, är rivning klartlönsam ur företagsekonomisk synvinkel. Den di-rekta rivningskostnaden är cirka kronor


0

1000

2000

3000

4000

5000

6000

20102008200620042002

Antal l

ägen

heter


Diagram 16 • Antal lägenheter utöver 10 procents vakans-grad åren 2002–2010

per kvadratmeter ( / m2) och den årligabesparingen i drift- och underhållskostnaderknappt kronor per kvadratmeter. Även omdet sker ett mindre bortfall på grund av omflytt-ningskostnader blir besparingen på sikt väsent-ligt större än kostnaderna för själva rivningen.

I detta fall kan man inte heller undvika att detsamlade driftnettot i analysföretagen sjunker.Det minskar från , miljarder år till drygt, miljarder , vilket motsvarar en nedgångpå procent.

I medianföretaget faller driftnettot från

kronor per kvadratmeter år till drygt

kronor år . (Detta avser driftnettot efterhänsynstagande till rivningskostnader.) I dethypotetiska »låt gå«-fallet blir motsvarande drift-netto år cirka kronor per kvadratmeter.

Huvudprognosen innebär framförallt att ut-vecklingen för de värst utsatta företagen blirbättre än i »låt gå«-fallet. Andelen företag som år kan beräknas få mindre än kronor idriftnetto begränsas då till cirka procent.»Görs inget« kommer samma att gälla närmare procent av företagen år .

Vad blir då nuvärdet av framtida driftnetton ihuvudprognosen? Med de förutsättningar sominförts kommer nedskrivningsbehoven att be-gränsas. De största nedskrivningsbehoven sominnebär att bokförda värden skulle behöva skri-vas ned med minst procent kommer då attgälla cirka procent av företagen. I »låt gå«-fal-let gällde motsvarande nästan procent av före-tagen.

I stället ökar andelen företag med nedskriv-ningsbehov motsvarande mellan och procentav bokförda värden. Huvudprognosen pekar på attdetta kommer att gälla procent av företagen.

Det totala bokförda värdet i bostadsföretagmed nedskrivningsbehov i huvudprognosen är, miljarder. Det samlade nuvärdet av företa-gens driftnetton är , miljarder kronor. Detsamlade nedskrivningsbehovet kan således beräknas

till , miljarder kronor. Detta belopp saknartäckning i framtida driftnetton.

Diagram illustrerar hur huvudprognosenkan te sig för bostadsföretag i tre kommuner. Ien av dessa kommuner – Smålandskommunen –blir, som framgår, nuvärdet i huvudprognosenstörre än bokfört värde.

I två tredjedelar av analysföretagen är de lång-fristiga lånen större än värdet av framtida drift-netton (i huvudprognosen). I cirka företagbehövs därför ett kapitaltillskott från ägaren. Iytterligare några företag blir det beräknade vär-det lägre än det bokförda värdet, men större ände långfristiga lånen. I dessa företag behöver debokförda värdena skrivas ned, men det behövsegentligen inga tillskott för att minska lånen.

Behoven av kapitaltillskott till enskilda före-tag varierar från drygt tre miljoner till drygt

miljoner kronor. Dessa tal säger i sig själv inte såmycket om vilken belastning det innebär förkommunerna som ägare.

För att precisera detta krävs att kapitaltill-skotten relateras till något, till exempel befolk-ningens storlek. I de cirka företagen ochkommunerna uppgår behoven av kapitaltillskotttill i genomsnitt kronor per invånare. I en


0

50

100

150

200

250

300

350

400

Nuvärde i huvudprognosNuvärde om ”inget görs”Långfristiga lån

VärmlandskommunSmålandskommunSörmlandskommun

Miljo

ner kron

or259

43

195

359

68

16

175202

143


Diagram 17 • Långfristiga lån och nuvärde i huvudprognosenför tre kommuners bostadsföretagMiljoner kronor

del kommuner handlar det om betydligt störrebelopp.

Av diagram framgår att tillskottet i kom-muner uppgår till mer än kronor per in-vånare. Den största kostnaden uppstår i en kom-mun med cirka invånare som behöverskjuta till miljoner kronor. Kostnaden perinvånare blir då kronor, vilket är mer änårets skatteintäkter i kommunen.

Mer eller mindre?Huvudprognosen grundas på ett antal mer ellermindre säkra förutsättningar. Frågan är hurkänslig prognosen är för förändringar i dessa för-utsättningar. För att utvärdera detta har ett tio-tal olika känslighetsanalyser genomförts.

Två av känslighetsanalyserna gäller den så kal-lade rivningsstrategin, som i grundfallet innebäratt tomma bostäder utöver tio procents vakans-grad rivs. Med de antaganden som införts är riv-ning företagsekonomiskt lönsam. Utgår man istället från att tomma bostäder över fem pro-cents vakansgrad rivs i de aktuella företagen blirdärför det samlade nedskrivningsbehovet min-dre. I stället för , miljarder kronor måste ,miljarder tillskjutas. Och detta kommer att be-

röra av analysföretagen i stället för som ihuvudprognosen.

Tillämpas å andra sidan en strategi som inne-bär att endast tomma bostäder över femton pro-cents vakansgrad rivs blir det samlade nedskriv-ningsbehovet , miljarder kronor och det kom-mer att beröra totalt bostadsföretag. Hurmånga bostäder som är möjligt att riva är natur-ligtvis inte den enda osäkerheten. En kanske mergrundläggande fråga är den framtida hyresut-vecklingen.

Huvudprognosen baseras på att hyrorna väx-er med procent per år eller procentenhet lång-sammare än den förutsatta allmänna prisutveck-lingen. Med tanke på det överutbud som finns ären sämre hyresutveckling inte otänkbar. Mednolltillväxt i hyrorna och övriga antaganden ihuvudprognosen blir nedskrivningsbehovendubbelt så stora – , miljarder kronor – ochkommer att beröra över procent av de aktu-ella företagen.

Ibland hävdas i debatten att lösningen på dekommunala bostadsföretagens vakansproblemligger i kraftigt sänkta hyror. Föreställningen äratt detta skulle öka efterfrågan och ge kraftiga till-skott till företagens hyresintäkter. Man bortser dåbland annat från att bostadsmarknader är starktlokala och att man på detta sätt skulle kunnavända flyttströmmarna är inte sannolikt. Mycketlägre småhuspriser och tomma småhus i dessamarknader verkar inte ge sådana flytteffekter.

Ett helt annat perspektiv kan vara att hyrornapå dessa marknader följer den allmänna prisut-vecklingen – det vill säga stiger med procentper år. Med denna förutsättning begränsas ned-skrivningsbehoven kraftigt – till , miljarderkronor – och kommer endast att gälla drygt

företag. I detta fall blir det de nutida och fram-tida hyresgästerna som får betala. Belastningenpå ägarna och skattebetalarna blir relativt små.

Det finns också en betydande osäkerhet påkostnadssidan i företagen. Det gäller bland an-


0 100 200 300 400 5000

5000

10000

15000

20000

25000

30000

Kron

or p

er in

våna

re

Totalt tillskott, miljoner kronor


Diagram 18 • Behov av kapitaltillskott, huvudprognosMiljoner och kronor per invånare

nat drift- och underhållskostnaderna för tommabostäder, som förutsätts vara procent av nor-mala drift- och underhållskostnader. Kan dessa istället pressas ned till procent minskar ned-skrivningsbehoven i huvudfallet till , miljarder.

En annan betydelsefull osäkerhet ligger na-turligtvis i vakansprognosen. Utvecklingen kanbli bättre. Utgår man från att vakanstillväxtenblir hälften så stor som i huvudprognosen (ochfortfarande river tomma bostäder över pro-cents vakansgrad) begränsas nedskrivningsbeho-ven till , miljarder kronor fördelade på nästan företag.

Frågan är emellertid om vakansutvecklingenverkligen kan bli bättre, utan några särskilda in-satser från företagens sida. För att få lägre va-kansgrader ligger det närmast tillhands att manantar att företagen ger olika hyresrabatter ellerliknande, men då är det troligen inte rimligt attden allmänna hyrestillväxten blir procent. Denkan kanske bli , procent i uthyrda mer attrak-tiva bostäder och å andra sidan sättas ned med till procent per år i tomma bostäder och bli procent i genomsnitt. Utgår man från att va-kanstillväxten blir procent mindre än i hu-vudprognosen och hyrestillväxten procent blirnedskrivningsbehovet ganska stort – , miljar-der – och det kommer att beröra företag.

Huvudprognosen grundas på att företagensdriftnetton nuvärdesberäknas med ett avkast-ningskrav på procent. Frågan är hur känsligtnuvärdet blir för , procents större eller mindreavkastningskrav. Höjs avkastningskravet till ,procent faller nuvärdet med miljard och ned-skrivningsbehovet stiger i motsvarande grad.

Sänks i stället avkastningskravet med , pro-cent stiger nuvärdet med miljard. Nedskriv-ningsbehoven – det vill säga ytterst företagensvärden – är således relativt känsliga för avkast-ningskravens nivå, vilket är rimligt.

Med ett mer marknadskonformt avkastnings-krav på till procent indikerar detta att ned-

skrivningsbehovet i analysföretagen blir till miljarder större än i huvudprognosen.

I tabell sammmmanfattas de genomfördaanalyserna.

Som framgår av sammanställningen ger känslig-hetsanalyserna en varierande bild. Men det såkallade väntevärdet – genomsnittet – samman-faller relativt väl med huvudprognosen. Möjli-gen pekar känslighetsanalyserna på att nedskriv-ningsbehovet kan vara något större än i huvud-prognosen. Å andra sidan kan det beröra en nå-got mindre del av de kommunala bostadsföreta-gen i kommuner med beräknad befolknings-minskning.

Nästa fråga är om dessa kapitaltillskott är till-räckliga för att företagen skall undgå negativa re-sultat de kommande tio åren? Ägartillskott föratt företagens bokförda värden ska motsvara nu-värdet av framtida driftnetton är inte med säker-


Tabell 17 • Sammanfattning av värden och nedskrivnings-behov i analysföretagenProcent och miljarder kronor»Fall« Nuvärde i Nedskr.- Andel be-

% av bok- behov, rörda kom-fört värde mdkr muner, %

»Låt gå« 62 12,3 83Huvudprognos 78 6,5 73River över % 80 5,1 64River över % 75 7,9 80Hyresutveckl. %/år 68 12,8 92Hyresutveckl. %/år 81 2,3 36Drift o underhåll % 80 5,1 65Halv vakanstillväxt 81 4,6 61Halv vakanstillväxt o % hyrestillväxt 72 10,9 89Avkastningskrav ,% 79 5,5 67Avkastningskrav ,% 76 7,5 78

Genomsnitt av känslighetsanalyser 77 6,8 70


het tillräckliga för att undvika underskott varjeenskilt räkenskapsår.

Kapitaltillskott för att klara resultatetUtgångspunkten för huvudprognosen är dels attägarna direkt skjuter till kapital för att klara in-itiala nedskrivningsbehov, dels att företagen inteskall behöva redovisa några löpande förlusterunder de kommande tio åren. Det senare inne-bär att driftnettot (varje år) måste täcka ränte-kostnader och en långsiktigt rimlig avskrivningpå ingående anskaffningsvärden. Avskrivnings-behovet sätts till procent. (I de fall företagenhar intäkter av sidoverksamhet har detta beak-tats.)

Om driftnettot överstiger de finansiella kost-naderna förutsätts att överskottet används till yt-terligare amorteringar av företagens skulder. Omdriftnettot däremot inte täcker kostnadernamåste ägarna skjuta till mer kapital (mer än ned-skrivningsbehoven), det vill säga minska företa-gens lån ytterligare. Detta ytterligare kapitalbe-hov beräknas som det tillskott som sammantagetger ett nollresultat under hela perioden.

Som tidigare antas att företagens genomsnitt-liga låneräntor är procent. Räntebidragen för-utsätts avvecklade år .

Resultatet av denna del av huvudprognosenblir att av analysföretagen behöver tillföras yt-terligare , miljarder kronor fram till och med. I drygt företag skall detta ytterligare ka-pitalbehov läggas till kapitalbristen förenad mednedskrivningar. I en mindre del av företagen (stycken) krävs ett tillskott trots att företagens lånidag inte är större än nuvärdet av framtida drift-netton.

Det finns i första hand två orsaker till behovetav ytterligare kapitaltillskott, det vill säga utövernedskrivningsbehoven. Den ena orsaken är attmånga företag annars inte klarar att täcka sinaavskrivningar under perioden. Den andra orsa-ken är att vakanserna i utgångsläget i flera före-

tag är mycket stora. Rivningskostnaderna blirdärför också stora under det första året som lä-genheter över procents vakansgrad förutsättsrivas. Det krävs därför ett ägartillskott för att kla-ra resultatet just detta år.

Totalt 10 miljarderHuvudprognosen innebär att av analys-företag, eller procent, behöver tillföras ett ka-pital från kommunerna de kommande tio åren.Antingen för att bostäderna i företagens balans-räkningar har för höga värden och/eller för attföretagen skall undgå förluster under samma pe-riod. Det totala tillskottet blir , miljarder kro-nor (,+ ,). Detta innefattar emellertid intesamtliga kommunala bostadsföretag i kommu-ner med befolkningsminskning.

De företag som ingår i analysen har till-sammans cirka bostäder. Därutöverfinns det kommuner där befolkningen för-väntas minska. I dessa finns bostäder ikommunala bostadsföretag. Den sammantagnakostnaden för alla kommuner med befolknings-minskning blir därför större än , miljarder.

Om kostnaderna, per bostad, i de kommunersom inte ingår i analysen är lika stora som i de kommunerna som ingår blir den samman-tagna kostnaden , miljarder kronor. Detta ärinte bara ett betydande belopp. Det är förenatmed relativt »stränga« krav på berörda företag.Vakanserna får inte överstiga procent ochföretagen ges inga möjligheter att bygga upp ettstörre eget kapital.

Å andra sidan är de flesta av dessa företags fas-tigheter relativt gamla, vilket innebär att bokför-da värden och skulder minskat med tiden. Lånenper lägenhet uppgick år till i genomsnitt kronor, vilket är långt under dagens ny-produktionskostnader. Lånen är på sätt och vissmå och till syvende och sist handlar växande va-kanser om lån som måste lösas när bostädernainte längre behövs och genererar några intäkter.


Tung börda för småNu är det kanske inte i första hand frågan omhur den totala – nationella – bilden ter sig. Yt-terst handlar det om enskilda företag och kom-muner.

Utgår man från att huvudprognosen är rättvi-sande och räknar upp dess behov av nedskriv-ningar och tillskott för att klara företagens resul-tat blir det samlade beloppet, som tidigare redo-visats, drygt miljarder kronor (,). Huvud-delen av detta belopp måste tillföras under denärmaste åren om företagen skall få sina rättasjälvkostnadsvärden.

Detta är trots allt en relativt begränsad finan-siell kostnad för att avsluta en tidigare bostads-politik som i backspegeln visade sig vara geogra-fiskt ohållbar.

För enskilda och berörda kommuner är emel-lertid behoven av kapitaltillskott allvarliga. Deflesta av kommunerna där ägarna måste tillskju-ta kapital till sina bostadsföretag är relativt små.Räknat per invånare i dessa kommuner blir där-för kostnaderna betydande och i en del falloöverstigliga. Detta illustreras med diagram .

Hälften av kommunerna som behöver tillförasina bostadsföretag kapitaltillskott finns i stora

lokala arbetsmarknader och hälften i små. Menbehoven av tillskott i de små är avsevärt större äni de stora marknaderna. De totala tillskotten i desmå blir , miljarder och kronor per in-vånare. Detta är en tung börda att finansiera förnågot som inte kommer att tillföra några nyavälfärdstjänster. I de större marknaderna begrän-sas det senare beloppet till knappt kronorper invånare.

Har kommunerna råd med ägartillskott?Många bostadsföretag behöver således tillförasekonomiska resurser – ägartillskott – för att min-ska sina låneskulder. De flesta kommuner på vi-kande marknader har i praktiken inget eget ka-pital att skjuta till. Kommunernas tillgångar ärinte marknadsvärderade och består i första handav lokaler och anläggningar som används i verk-samheten. Ägartillskott måste därför finansierasgenom att kommunen tar upp nya lån.

Balanskravet tillåter i normalfallet inte helleratt ägartillskott till bostadsföretag finansierasgenom minskning av det egna kapitalet. Omkommunerna ska uppfylla balanskravet kommerägartillskott till bostadsföretagen därför i varie-rande omfattning att tränga undan resurser frånannan kommunal verksamhet eller leda till skat-tehöjningar.

Hur tung bördan blir för enskilda kommunerberor också av hur de ekonomiska förutsätt-ningarna utvecklas i övrigt. Som tidigare sagtsdämpas befolkningsminskningens ekonomiskaeffekter av det kommunala utjämningssystemet.Men vilka besparingskrav kommer den kraftigabefolkningsminskningen ändå att ställa på be-rörda kommuner? Hur utvecklas intäkter ochbehov av kommunal service i dessa kommuner?Och vad sker med omfördelningen i utjäm-ningssystemet? Kommer kommunsektorn att fåbära en ännu större del av den regionala utveck-lingens kostnader i framtiden?


0 10000 20000 30000 40000 50000 60000 70000 800000

5000

10000

15000

20000

25000

30000

Antal i

nvån

are

Antal invånare


Diagram 19 • Totalt ägartillskott i kronor per invånare samtkommunens folkmängdKronor per invånare

Som underlag för att diskutera dessa frågorgörs en framskrivning av kommunernas intäktertill år . Grunden för framskrivningen är be-folkningsprognosen och det kommunala utjäm-ningssystemet, så som det ser ut idag.

För de närmaste åren har antaganden omskatteunderlag (invånarnas beskattningsbara in-komster), statsbidrag, pris och löneutvecklingetc hämtats från Kommunförbundets senaste be-dömning av de kommande åren, cirkulär:. För senare delen av perioden baserasframskrivningen på det basscenario för utveck-lingen till år som presenterades i Kommu-nernas ekonomiska läge – mars . Den ekono-miska utvecklingen blir sammantaget relativtodramatisk. Tillväxten kan vare sig beskrivassom bra eller dålig. Det blir ingen utdragen låg-konjunktur och sysselsättningen, räknat i arbe-tade timmar, ökar med ett par procent sett överhela perioden.

En viktig förutsättning för analysen är att detinte sker några förändringar av det generellastatsbidraget under perioden, utöver de som re-dan aviserats. I de fall ökade statsbidrag är kopp-lade till högre ambitioner i verksamheten ellertill begränsningar av kommunernas avgiftsuttaghar dessa regleringar antagits neutrala för kom-munerna. Det vill säga, ökningen av det gene-rella statsbidraget antas till exempel vara lika storsom de minskade avgiftsintäkterna inom barn-omsorgen som blir följden av maxtaxan. Ingenhänsyn är därför tagen till att maxtaxan inombarnomsorgen kan leda till att efterfrågan påbarnomsorg ökar, eller i vilken utsträckning sta-tens kompensation ersätter enskilda kommunerför avgiftsbortfall.

Som tidigare sagts utjämnas skillnaderna i in-vånarnas inkomster – räknat per invånare –mellan kommunerna. Om invånarnas inkomsterökar mer eller mindre än i andra kommuner hardärför liten betydelse för slutresultatet. Inkom-sterna per invånare har därför antagits öka i

samma takt i alla kommuner. Kommunernasskattesats har antagits vara oförändrade underhela perioden.

Alla kommuner förutsätts från och med år uppfylla balanskravet med knapp margi-nal. Detta innebär stora besparingskrav för dekommuner som redovisade de största under-skotten år , medan de som redovisade bety-dande överskott får större resurser till verksam-heten.

För kommunsektorn som helhet uppstår enviss marginal för att stärka den kommunala ser-vicen under perioden. Fram till år ökar re-surserna med i genomsnitt cirka procent merän vad behoven kan beräknas göra.

Det finns dock flera skäl till att man inte kanutgå ifrån att det kommande decenniet blir utanekonomiska påfrestningar för kommunerna.Även om resurserna kommer att öka är det intesäkert att det blir fler händer i äldreomsorgen el-ler bättre underhållna gator. Framskrivningentar ingen hänsyn till att det kommunala upp-draget kan komma att förändras. Erfarenhetenär att växande resurser intecknas av statliga re-former som vidgar kommunernas åtaganden.

Ett centralt antagande som kan ifrågasättas ärlöneutvecklingen. I framskrivningen antas att lö-nerna för de anställda i kommunerna ökar i sam-ma takt som lönerna i andra sektorer. Det ärtveksamt mot bakgrund av det relativt låga lö-neläget i kommunerna och det stora rekryte-ringsbehov som många kommuner ställs införnär fyrtiotalisterna lämnar arbetslivet. En snab-bare löneutveckling än i andra sektorer reducerarkommunernas ekonomiska utrymme. Om lö-nerna i kommunsektorn till exempel stiger enprocent snabbare per år än för övriga arbets-marknaden skulle det mer än väl radera ut denberäknade resursökningen och leda till stora ba-lansbrister i många kommuner.

Det ekonomiska scenariot utgår från att me-delarbetstiden inte förändras under perioden.


Hur mycket vi arbetar är avgörande för kom-munernas skatteintäkter eftersom kommunernabeskattar löner och skattepliktiga transferering-ar som pensioner, a-kassa och sjukpenning. Ävende senare beror av hur mycket vi arbetar och tillvilken lön. Det stora hotet mot skattebasen ochkommunernas finansiering på lång sikt är därföratt antalet timmar vi varje år lägger ner på för-värvsarbete kan komma att minska.

Den historiska trenden är tydlig. Antalet ar-betade timmar, räknat per invånare, har konti-nuerligt minskat. Det beror dels på att vi arbetaren allt mindre andel av livet, eftersom vi utbildaross allt fler år och lever betydligt längre som pen-sionärer. Det beror också på att vi har valt att taut en del av den ekonomiska tillväxten i form avkortare arbetstider. Lagstiftning är inte enda vä-gen att korta arbetstiderna. På senare år har detblivit allt vanligare att avtalsvägen byta löneök-ningsutrymme mot kortare arbetstid.

Det finns därför mycket som talar för att stör-re tillskott till bostadsföretagen inte kommer attkunna finansieras med växande intäkter i kom-munerna. Det är dessutom, som sagts tidigare,redan i utgångsläget många kommuner som harsvårt att få ihop ekonomin, trots de senaste årenspositiva utveckling.

Resurserna kommer inte heller att öka i allakommuner. I kommuner med snabb befolk-ningsminskning kommer resurserna till verk-samheten att minska. Frågan är hur mycket. Dethar betydelse för vilka krav på ägartillskott tillbostadsföretagen som kan resas på kommu-nerna.

Under balanskravets tak?För att visa på de ekonomiska förutsättningarnai några av de kommuner som behöver skjuta tillrelativt stora belopp till sina bostadsföretag kanman exemplifiera med fyra kommuner, här be-nämnda , , och .

Det första, är en kommun i Bergslagen, ären större kommun i Västernorrland, är enJämtlandskommun och är en kommun i Väs-terbottens inland. Utgångsläget, det ekonomiskaresultatet år , framgår nedan.

Tabell 18 • Ekonomiskt resultat år 2000 i fyra kommunerKronor per invånareKommun A B C D

Ekonomiskt resultat –500 –1 500 +1 200 +700

Även om inte befolkningens storlek och utveck-ling är densamma i de aktuella kommunernafinns det ett mönster som går igen. Befolkning-en minskade snabbare under andra halvan av-talet än under de föregående tio åren. Ochi prognosen för de närmaste tio åren fortsätterden snabba befolkningsminskningen.

Befolkningens utveckling har betydelse förkommunernas ersättning i utjämningssystemet.Ersättningen för att en kommuns totala befolk-ning minskar beräknas genom att jämföra be-folkningen det aktuella året med den tio år tidi-gare.

Mellan år och var befolkningenoförändrad i en av de aktuella kommunerna –kommunen i Västernorrland – och endast i en avde övriga minskade befolkningen med mer än


60

70

80

90

100

110

D

CB

A

201020052000199519901985

Index

Diagram 20 • Befolkningsutveckling i fyra kommuner åren1985–2010Index år 1985=100

procent. Denna period var basen för beräkning-en av ersättning för befolkningsminskning un-der dess första år, . Nästa period i tabellenovan, –, är basen för årets () er-sättning för befolkningsminskning. Denna peri-od minskade befolkningen med ytterligare –

procentenheter och ersättningarna till kommu-ner med befolkningsminskning steg som tidigaresagts också kraftigt. De kommande åren blirminskningen ännu större.

Den andra delen av ersättningen för befolk-ningsminskning bestäms av hur antalet elever igrund- och gymnasieskolan utvecklas. Dessaminskar i ännu snabbare takt. Skolbarnen blirfärre i de allra flesta kommuner och i synnerheti kommuner med kraftig befolkningsminskning.Se diagram .

I en av kommunerna minskar antalet perso-ner – år med drygt procent på tio år ! Och

i de övriga kommunerna med mellan och

procent. Det ska jämföras med att befolkningentotalt minskar med mellan och procentunder samma period.

Sammantaget ökar de fyra kommunernas er-sättning för befolkningsminskning kraftigt. I tvåkommer ersättningen år att överstiga

kronor per invånare.

Som andel av kommunernas totala inkomstervarierar ersättningen för befolkningsminskningår mellan , och , procent. Det är en ök-ning med – procentenheter jämfört med år. Effekten av ersättningen för befolknings-minskning ska därför inte överdrivas.

Ökningen av ersättningen för befolknings-minskning är långt ifrån tillräcklig för att hindradet faktum att resurserna minskar i reala termer.De aktuella kommunerna kommer att tvingastill kraftiga besparingar det närmaste decenniet(se diagram på sidan ). Hur kraftiga berorförutom på befolkningsutvecklingen också påutgångsläget. För kommun och – i Bergsla-gen och Västernorrland – tillkommer besparing-ar som krävs för att uppfylla balanskravet. Ikommun och mildras besparingskraven avkommunernas överskott i utgångsläget.

I tre av kommunerna minskar resurserna medi genomsnitt cirka en procent per år. I den fjär-


60

70

80

90

100

110

DCB

A

20102009200820072006200520042003200220012000

Index

Diagram 21 • Förändring i åldersgruppen 7–18 år i fyrakommuner åren 2000–2010Index år 2000=100

0

500

1000

1500

2000

2500D

C

B

A

2010200920082007200620052004200320022001

Kron

or p

er in

våna

re

Diagram 22 • Ersättning för befolkningsminskning i fyrakommuner åren 2001–2010Kronor per invånare

Tabell 19 • Befolkningsförändring i fyra kommuner åren1985–2010Procentuell förändringKommun 1985– 1990– 1995– 2000–

1995 2000 2005 2010

A –4,6 –9,4 –13,5 –15,3B 0,0 –7,1 –10,7 –8,5C –4,8 –8,6 –10,5 –10,1D –7,6 –11,9 –17,1 –16,6

de ökar faktiskt resurserna de närmaste åren,men därefter sker en minskning. Större delen avskillnaden mellan kommunerna och förkla-ras faktiskt av utgångsläget.

Att resurserna minskar ska i och för sig inteautomatiskt tolkas som att det ekonomiska lägetblir problematiskt i kommuner med befolk-ningsminskning. Även behoven av kommunalverksamhet minskar när invånarna blir färre. Idiagram visas en förenklad framskrivning avbehoven i kommunerna. Inom barnomsorgen,skolan och äldreomsorgen räknas behoven framutifrån antalet personer i de relevanta ålders-grupperna. För övriga verksamheter antas beho-ven bestämmas av kommunens totala invånar-antal. Som framgår minskar behoven i ännusnabbare takt än resurserna, med undantag förkommun .

I de andra kommunerna är skillnaden mellanresursernas och behovens utveckling fram till år mellan till procent. Det förklaras av attkommunerna förutom den allmänna resursök-ningen som alla kommuner får del av dessutomfår en växande ersättning för befolkningsminsk-ning.

Vid en första anblick av diagram kan detdärför verka som att kommuner med befolk-ningsminskning får acceptabla ekonomiska för-utsättningar under det närmaste decenniet. Un-

dantaget blir kommun där det ekonomiskaunderskott som kommunen dras med trängerundan resurser till verksamheten.

Framskrivningen av behoven är emellertidstarkt förenklad. Den tar ingen hänsyn till be-folkningsminskningens verkliga kostnader. Denbygger på att lokal- och lärarkostnader kan min-ska i samma takt som elevunderlaget i skolan,och att kostnaderna för gator och kommunhusoch liknande fasta resurser kan minska i sammatakt som befolkningen minskar. Att minska bådefasta och rörliga kostnader med procent på tioår är svårt, även om barnen i skolan och barn-omsorgen blir färre.

Kommunens lån och räntebetalningar blirinte mindre av att behoven minskar. Andra kost-nader, som pensioner till tidigare anställda, bliren allt tyngre belastning när invånarna blir färre.Det går inte att beräkna vilken absolut påfrest-ning utvecklingen medför. Slutsatsen är ändå attresursminskningen blir så pass stor att kommu-ner med kraftig befolkningsminskning får enkärv ekonomi.

Vad betyder hot om ytterligare kostnader förägartillskott till bostadsföretagen?

Utan tvivel kommer ägartillskott till bostads-företag att bli en tung börda. Som andel av deaktuella kommunernas totala intäkter år –summan av skatteintäkter, utjämning och gene-


80

90

100

110

D

C

BA

20102009200820072006200520042003200220012000

Index

Diagram 23 • Totala reala resurser till verksamheten i fyrakommuner åren 2000–2010Index år 2000=100

80

90

100

110

D

C

BA

20102009200820072006200520042003200220012000

Index

Diagram 24 • Behov av kommunal verksamhet i fyra kom-muner åren 2000–2010Index år 2000=100

rella statsbidrag – motsvarar de mellan och procent. I två av kommunerna motsvarar ägar-tillskotten mer än summan av tio års ersättning-ar för befolkningsminskning.

Jämfört med besparingskraven år blirägartillskotten till bostadsföretagen ett flerfaldigtstörre problem. Behoven av ägartillskott är i deaktuella kommunerna tre till fem gånger större.Jämför man istället med verksamhetens summe-rade besparingskrav för de kommande tio åreninnebär ägartillskotten krav på besparingar medytterligare – procent. Ägartillskotten kandock i merparten av kommunerna inte fördelasöver hela perioden. Större delen av tillskottenberor på ett nedskrivningsbehov som företagen,enligt rådande redovisningsregler, inte kan skju-ta framför sig.

I praktiken kommer det åtminstone för dessakommuner att vara omöjligt att rymma ägartill-skott av en sådan omfattning under balanskravetstak. Effekterna för den kommunala servicen ellerkommunens utdebitering blir orimliga. Utveck-lingen kan ge en negativ spiral där utflyttningenoch därmed befolkningsminskningens kostna-der ökar ytterligare.

Större ägartillskott till bostadsföretagen blirsäkerligen också en övermäktig uppgift även ombesparingskraven i verksamheten är mer begrän-sade. I nedanstående figur illustreras hur mångakommuner som riskerar att tvingas klara bådebetydande ägartillskott till bostadsföretagen ochstora besparingskrav inom verksamheten. Ut-gångspunkten är ägartillskotten i de kom-muner som tidigare redovisats. I figuren är grän-sen mellan ett större och ett mindre tillskott satttill kronor per invånare.

Diagram skall tolkas som att kommun delshar ett besparingskrav i verksamheten på drygt procent som beror på minskande resurser, delsmåste kommunen ge ett ägartillskott till bostads-företaget på cirka kronor per invånare, vil-ket ökar kommunens besparingskrav ytterligare.

Av diagrammet går det att dra några slutsatser. Iflertalet av de kommuner som verkar under hotav stora ägartillskott måste kommunen, ävenutan dessa tillskott, dra ner på övrig kommunalverksamhet. Det är inte så konstigt eftersom be-folkningsutvecklingen är den viktigaste förkla-ringen till såväl ägartillskotten till bostadsföreta-gen som minskade resurser i kommunen. Unge-fär hälften av kommunerna befinner sig i denövre högra kvadranten av figuren. I alla dessakommuner är inte bostadsföretagets situation el-ler besparingskrav i verksamheten kommunensenda problem. De måste få bägge att rymmasunder balanskravets tak.

Ökade regionalpolitiska kostnader för kom-munsektornSammantaget kommer ersättningarna för be-folkningsminskning i utjämningssystemet attöka kraftigt under de kommande åren. Precissom för de fyra kommunerna ovan är det den re-lativt sett bra befolkningsutvecklingen under-talets första hälft och den kommandeminskningen av skolbarnen som är huvudorsa-ken.


–10 –5 0 5 10 15 20 250

5000

10000

15000

20000

25000

30000

Ägartillsk

ott, kr/in

v.Sparkrav %

Z

3000

* procents besparingskrav motsvarar – kr/inv.Källa: Egna beräkningar.

Diagram 25 • Ägartillskott till bostadsföretagen och besparingskrav* i övrig verksamhet (127 kommuner)Kronor per invånare

Enligt analysen ökar den sammantagna er-sättningen från cirka miljoner kronor i år tillknappt , miljarder år och med ytterligare miljoner till år .5 Den ersättning i ut-jämningssystemet som första året () uppgicktill cirka miljoner kronor kommer alltså atttiodubblas till år .

Mellan år och minskar faktiskt er-sättningen för totalbefolkningens utveckling.Däremot ökar ersättningen för färre skolbarnkraftigt, från miljoner år till mil-joner .

Snabbt ökande ersättningar för befolknings-minskning riskerar att leda till ökade spänning-ar i utjämningssystemet. Tillväxtkommunernaupplever att det är stora kommunala kostnaderförknippade med att växa. Även om de inserproblemen med krympande befolkning bidrarinte ökade ersättningar till att lösa deras tillväxt-problem. Tvärtom. Det blir antagligen ound-vikligt att förhållandet mellan befolkningsut-veckling och utjämning blir ännu mer ifrågasatt.Legitimiteten för det system som är grundstom-men i en politik för att hela landet ska leva ris-kerar därför att undergrävas.

Även i övrigt kommer omfördelningarnamellan tillväxt- och utflyttningskommuner ikostnadsutjämningen att öka när åldersstruktu-ren i de senare blir allt tyngre. Det är däremotinte lika självklart att detsamma gäller för in-komstutjämningen. Omfördelningen i inkomst-utjämningen beror av de relativa inkomsternaper invånare. Utflyttningskommunernas ål-drande befolkning innebär visserligen att flerkommer att vara pensionärer med lägre inkom-ster än de yrkesaktiva, men också att färre kom-mer att vara barn, vilka normalt inte har någrabeskattningsbara inkomster överhuvudtaget.

Dessutom innebär slopandet av det särskildagrundavdraget år att de beskattningsbarainkomsterna ökar mest i kommuner med mångapensionärer med låga pensioner.

Mycket talar för att de kommande tio åren iallmänhet kommer att innebära mindre ekono-miska påfrestningar för kommunsektorn än på-talet. Däremot är det högst sannolikt attbefolkningsminskningens kostnader kommer attöka kraftigt under det kommande decenniet.Det vill säga, att mer fasta resurser som lokaleretc kommer att bli överflödiga när befolkningenminskar. I grundskolan blir till exempel situatio-nen den omvända jämfört med -talet.Mellan år och beräknas antalet barn– år minska med ungefär . Antaletgrundskolebarn minskar i prognosen i hela

av kommuner. I mer än kommuner ärminskningen större än procent!

Tillsammans med kostnaderna för bostads-företagen blir det med all sannolikhet en för storbörda att bära för många små kommuner och,med nuvarande ansvarsfördelning, en tung be-lastning för hela kommunsektorn. Att verksam-hetens ökade kostnader för befolkningsminsk-ning får bäras av alla kommuner via utjäm-ningssystemet innebär i och för sig att invånarnai hela landet är med och betalar befolknings-minskningens kostnader. Men dessa regionalpo-litiska kostnader får helt bäras av kommunernaoch inte alls av staten. Det vore mer rimligt attdenna del av kostnaderna för befolkningsminsk-ning, eftersom staten ansvarar för regionalpoliti-ken, skiljdes ut från utjämningssystemet ochhanterades av staten i särskild ordning. Dessut-om går det inte längre att skjuta på frågor omfördelning av ansvar och kostnader för att värdetpå de kommunala bostadsföretagens fastigheterpå vikande marknader inte längre är rättvisande.


. De nämnda beloppen är bruttoersättningen. Alla kom-muner finansierar dessa ersättningar, även de som erhållerdem. Netto blir därför ersättningen till kommuner medbefolkningsminskning något lägre.

många och särskilt små kom-muner krymper. Med minskande befolkningväxer alla fasta kostnader per invånare.

Man kan ytterst ha två olika slags grundsyn påansvaret för kommunernas särskilda kostnaderför befolkningsminskning. Kostnaderna måsteantingen fördelas på dem som bor kvar i enkommun och dess framtida invånare eller på sta-ten. Någon annan part finns inte.

Kommunernas ansvarDen kommunala självstyrelsen är grundlagfäst iSverige. Den innefattar både skyldigheter ochrättigheter. Till de senare hör egen beskattnings-rätt. Till rättigheterna hör också att kommu-nerna får bestämma inriktning och omfattningav de verksamheter för vilka kommunerna harett ansvar.

Självstyrelsen är inte bara grundläggande förinvånarnas deltagande i den demokratiska pro-cessen. Den är också grundläggande för att be-driva en effektiv verksamhet och prioritera inomdet kommunala uppdraget. Statens makt överkommunerna ligger i att stifta lagar som sätterramarna för den kommunala verksamheten.

Kommunal självstyrelse är också förenad medskyldigheter. Den omfattar inte bara skyldighe-ter att fatta beslut och driva verksamhet inomstatens ramar. Skall kommunal självstyrelse varareell måste kostnaderna för kommunala beslutockså bäras av kommunerna. Det gäller bådesamtida och framtida kostnader. När det gällerde senare måste varje ansvarsfull kommun beak-ta att en del kostnader är fasta och en del är rör-liga. Fasta kostnader kräver framförallt långsikti-

ga överväganden. De blir därför med nödvän-dighet förenade med risker som beror på attframtida förhållanden kan komma att ändras.Behoven kan ändras, ramarna för verksamhetenkan ändras, räntor och priser kan ändras etc.

Enkelt uttryckt kan den ekonomiska livsläng-den bli mycket kortare än den tekniska ochframförallt kortare än den man först planerat för.Det finns också en annan egenskap i fasta kost-nader. De skall inte bara bäras av samtidenskommuninvånare. Framtidens invånare måsteockså bidra till deras täckning.

Grundproblemet ligger inte i beslut förenademed normala risker. Kommunerna utreder förebeslut, behoven analyseras och prövas, alternativdiskuteras och debatteras. Och som regel fattarman säkerligen beslut där normala risker över-vägts. Att utgå från något annat finns inte någonegentlig grund för.

Med denna utgångspunkt är kommunernafullt ansvariga för sina kostnader för tidigare fat-tade beslut. Det gäller också för sina kommuna-la bostadsföretag. Man kan således inte utgå frånatt någon eller vissa kommuner under t ex slutetav -talet fattade beslut om att bygga bostä-der i sitt kommunala bostadsföretag utan attförst ha övervägt sitt kostnadsansvar utifrån då-tidens riskbild.

Med detta synsätt, grundat i självstyrelsensskyldigheter, är kommunerna skyldiga att tillfö-ra sina bostadsföretag ägartillskott jämte täck-ning av kostnader för andra verksamheter somman fattat beslut om. Det är »spelets« regler ochde har inte ändrats under senare år.

734 • Kommunerna eller staten?

4. Kommunerna eller staten?

Problemen ligger i onormala risker, det villsäga i förändringar som inte var möjliga att för-utse vid tidpunkten för beslutens fattande. Yt-terst handlar det om risker som inte kan utredas,planeras eller försäkras bort. Sådana risker mås-te hanteras på annat sätt. Det vanligaste är attman tillämpar en försiktighetsprincip.

När det gäller kommunernas historiska be-slutsfattande finns flera grundläggande förän-dringar som rimligen måste anses ha varit svåraatt förutse i tid och som senare fått genomgri-pande kostnadskonsekvenser. Det är framförallttre institutionella förändringar det handlar om.Förändringar i den statliga bostadspolitiken isamband med:• inkomstskattereformen• avveckling av räntebidragen• krav på marknadsvärdering av de kommu-

nala bostadsföretags fastigheter.

Möjligen kan man också lägga till övergångentill en låginflationspolitik med efterkrigstidensstörsta ekonomiska åtstramning under förstahälften av -talet. Det är svårt att hävda attkommunerna och deras bostadsföretag borde hainsett och planerat för detta långt innan det in-träffade. Det handlar om förändringar i statensvillkor som måste betecknas som svårförutsäg-bara.

Det är heller inte rimligt att hävda att kom-munerna borde ha tillämpat någon sorts försik-tighetsprincip i sina bostadsföretag och därförkanske ha avstått från att tillföra kommunen debostäder man faktiskt gjort. Man kan kanskehävda att flera av kommunerna borde ha insettriskerna med en långsiktigt svag eller till ochmed negativ befolkningsutveckling. Men meddåtidens statliga regelverk för verksamheten varsvaga marknader inte förenade med särskildaekonomiska risker för kommunerna.

Statens ansvarStaten sätter ramar för kommunernas verksam-het, vilket också inkluderar att staten sätter ra-mar för vilka ekonomiska risker kommunernaskall verka under. Man kan till och med hävdaatt det finns en doktrin som innebär att statenanvisat ramar som innebär att kommuner inteskall utsättas för ekonomiska risker. Det tidigareregelsystemet för kommunala bostadsföretagsom bland annat innebar att kommunerna en-dast behövde tillskjuta ett minimalt ägarkapitaloch att staten i praktiken stod för hela finansie-ringen är ett konkret uttryck för detta. Förbudetom spekulativ affärsverksamhet i kommunernaär ett annat. Det kommunala utjämningssyste-mets utformning är också ett uttryck för attkommuner inte skall utsättas för lokala risker iden ekonomiska utvecklingen. Sådana riskerskall utjämnas.

Från statens sida måste det också vara uppen-bart att beslut om kommunernas uppgifter ledertill fasta kostnader som måste fördelas över enlängre period. Ändras ramarna och den ekono-miska livslängden på ett oförutsett sätt, somkommunerna inte haft anledning att beakta, kanrimligen inte kostnadskonsekvenserna utan vi-dare övervältras på kommunerna.

Ovanstående innebär i korthet att kommu-nernas ansvar för sina kommunala bostadsföre-tag inte bör förändras – vare sig för kostnader el-ler för tomma bostäder. Staten måste emellertidta ansvar för att befolkningsminskning i kombi-nation med regelförändringar både gett och med-för kostnadskonsekvenser som kommunernaoch bostadsföretagen inte kunnat förutse.

Lika behandling eller förhandling?Många kommunala bostadsföretag har för storaskulder. Framtida driftnetton kommer inte atttäcka kapitalkostnaderna på företagens låne-skuld. Fastigheternas värden måste skrivas neroch företagens lånebörda minskas. Problemet


kan inte skjutas på framtiden eller portioneras utöver de kommande tio åren. Staten måste ageraredan nu.

Men frågan är på vilket sätt staten ska ta sittansvar? Ska staten ha nya delegationer som nog-samt utvärderar bostadsföretagens och kommu-nernas framtida förutsättningar? Ska villkoretför statens stöd vara att ett visst antal lägenheterrivs ? Eller ska staten utan vidare övervägandenhelt enkelt lösa lånen för de kommunala bo-stadsföretagens tomma bostäder och flytta överbostäderna till ett statligt bolag? Vad händer sen?Ska kommunala bostadsföretag på svaga mark-nader styras av kommunerna, av staten eller avbägge?

Valet står principiellt mellan ett generellt »bo-stadsstöd« till kommuner på svaga marknaderoch ett stöd som är mer specifikt inriktat på debostadsföretag som har de största problemen.

Med ett helt generellt bidrag råder kommu-nerna själva över stödets användning. Bidragetblir då inte förknippat med några särskilda kravpå insatser från kommunen eller bostadsföreta-get. Det görs inte heller någon prövning av varesig bostadsföretagets eller kommunens förutsätt-ningar. Bidraget kan fördelas mellan kommu-nerna utifrån objektiva kriterier som till exempelbefolkningsutvecklingen och vakansgradenunder den senaste femårsperioden.

Det finns flera fördelar med ett generellt bi-drag. Ett generellt bidrag inkräktar inte på denkommunala självstyrelsen. Det blir ansvariga po-litiker i kommunfullmäktige och i bostadsföre-tagets styrelse som beslutar om och ansvarar föratt nödvändiga åtgärder vidtas. Ett generellt bi-drag kräver inte heller några särskilda bedöm-ningar från statens sida. Alla kommuner be-handlas lika. Ansvarsfördelningen blir också tyd-lig. Det är kommunen som ansvarar för de pro-blem som uppstår i deras bostadsföretag. Detinnebär också att incitamenten blir tydliga. Enmer eller mindre effektiv verksamhet i bostads-

företaget påverkar inte storleken på statens bi-drag.

Det största problemet med ett generellt bi-drag är träffsäkerheten. Ett statsbidrag grundatpå objektiva kriterier kommer inte att kunna ut-formas så att det »exakt« motsvarar nedskrivnings-behoven i alla kommunala bostadsföretag på sva-ga marknader. Problembilden är alltför samman-satt. Dessutom är dagens nedskrivningsbehovberoende av vilka insatser som bostadsföretagenoch ägarna redan gjort. Det finns därför risk föratt det kommer att krävas ytterligare insatserfrån ägarna i många kommuner. Insatser som ivissa fall kan komma att bli en övermäktig upp-gift.

Ett mer specifikt stöd innebär ansökningar ochförhandlingar. Kommunerna och företagen fårredogöra för den uppkomna situationen och an-söka om stöd från staten. Därefter granskas bo-stadsföretagets och kommunens framtida förut-sättningar. Stödet kan utgå till de kommunersom inte har ekonomiska förutsättningar att själ-va klara upp problemen i sina bostadsföretag.Stödet kan också vara förknippat med särskildavillkor, till exempel att kommunen ska skjuta tillett visst belopp eller att bostadsföretaget ska rivaett visst antal lägenheter.

Fördelen med ett specifikt stöd är att statenskostnader blir mindre jämfört med om insat-serna begränsas till de kommuner som inte själ-va kan klara ut situationen. Nackdelarna är dockflera. Ju mer villkorat stödet blir desto större blirinskränkningarna av det kommunala självstyret.Ansvarsfördelningen blir också otydligare, vilketriskerar att försvaga incitamenten för företagenoch kommunerna att själva agera aktivt.

Det slutgiltiga valet behöver dock inte ståmellan bara det ena eller det andra alternativet.Statens insatser kan omfatta både generella ochspecifika åtgärder. Men det är ändå nödvändigtatt insatserna grundas på några mer grundläg-gande principer och överväganden om framtida


ansvarsfördelning och kommunalt självstyre.Dessa principer bör i första hand innefatta föl-jande:• Statens stöd bör i minsta möjliga utsträck-

ning innebära inblandning i kommuner-nas självstyre. Problemet med växande va-kanser och nedskrivningsbehov är inte avsådan omfattning att de motiverar in-skränkningar av självstyret. Lokala förut-sättningar måste styra ägarnas och företa-gens åtgärder och strategier.

• Statens insatser bör ta sikte på att stimule-ra till aktivt kommunalt ägande och ledar-skap. Kommunerna måste därför ges inci-tament och befogenheter till att självakomma till rätta med problemen.

• Alla kommuner bör ha likvärdiga ekono-miska förutsättningar att bedriva kommu-nal verksamhet. Att förutsättningarna skavara likvärdiga innebär inte att kommuneroch bostadsföretag görs ansvarslösa för ut-vecklingen. »Vinster« av en aktiv och klokpolitik där tomma lägenheter inte tillåtsdränera företagets ekonomi eller där drift-och underhållskostnader reduceras måstetillfalla företaget och kommunen. Detomvända förhållandet bör också gälla.Kostnaderna för en »låt gå«-policy får inteövervältras på någon annan.

• Statens insatser bör i möjligaste mån sty-ras av fasta regler. Stödet till kommunernamåste vara förutsägbart och i så liten ut-sträckning som möjligt innefatta särskildabedömningar och ingrepp i en kommunsekonomi. En kommun som får ekonominatt gå ihop är inte automatiskt mindreförtjänt av stöd än den som inte får det.Att under lång tid ha skjutit nedskriv-ningsbehoven framför sig bör inte vara ettkriterium för att kommunen ska få ettstörre statligt stöd än andra.

Valet står således i princip mellan ett fortsattkommunalt ansvar eller starkare statliga ingrepp.Med ovanstående principer blir slutsatsen att ba-sen för statens insatser bör vara ett generellt bi-drag med vissa villkor för att komma till rättamed de kommunala bostadsföretagens problem.Staten bör snarast pröva förutsättningarna attuppnå en rimlig precision i ett bidrag riktat tillkommunerna för bostadspolitiska åtgärder därbidragets storlek bestäms utifrån objektiva krite-rier. En sådan utformning av stödet ger störst ut-rymme för ett reellt kommunalt självstyre ochansvarstagande för fattade beslut. Bidraget börgivetvis även utgå till kommuner som bedriverbostadsverksamhet i förvaltningsform.

Ett generellt bidrag utesluter inte att det kom-mer att uppstå situationer där det krävs ytterli-gare insatser. Det kommer säkert att finnas kom-muner som inte klarar sina åtaganden inom ra-men för ett generellt system. I dessa kommunerkrävs mer specifika insatser utifrån särskilda be-dömningar och där statens stöd kan komma attvillkoras med specifika åtgärder av kommuneneller bostadsföretaget. Dessa insatser bör dockomfatta så få kommuner som möjligt.

Det generella bidraget bör inte byggas in i detkommunala utjämningssystemet. Utjämnings-systemets legitimitet är redan hotat av de regio-nalpolitiska inslagen i dagens system. Utjämningför fler regionalpolitiskt betingade kostnaderskulle ytterligare öka spänningen mellan kom-muner med växande respektive krympande be-folkning.

Bidragssystemet måste vara långsiktigt, mentyngdpunkten bör ändå ligga på insatser inomen ganska snar framtid. Mot bakgrund av de sto-ra nedskrivningsbehoven i många företag bör enbetydande del av bidraget fördelas redan underde närmaste åren.

Hur kan då ett generellt statligt bidragssystemför tomma lägenheter på svaga marknader ut-formas? En utgångspunkt är självfallet att bidra-


get bör grundas på de förhållanden som orsakarkommunernas kostnader för tomma lägenheter.Grunden för bidraget måste därför vara befolk-ningsutvecklingen och antalet lägenheter i detkommunala bostadsföretagets bestånd. En an-nan primär orsak till behoven av ägartillskott ärräntebidragens snabba avveckling. Även omföretagen och kommunerna i viss utsträckninginsåg riskerna med att bygga investeringsbeslutpå räntebidragens fortlevnad gick avvecklingensnabbare än någon kunnat förutse. Det förefal-ler därför rimligt att ett generellt bidrag också tarhänsyn till räntebidragens utveckling för de mestdrabbade kommunerna.

Det generella bidraget bör vara förenat meden del villkor avseende bidragens nyttjande samtuppföljning. Finns det ett större behov av ägar-tillskott till bostadsföretaget är det inte rimligtatt kommunen skjuter på problemet och använ-der bidraget på annat sätt. Däremot bör särskiltförhandlade villkor med enskilda kommuner el-ler bostadsföretag undvikas, för att så långt sommöjligt få en lika behandling och stimulera tillett aktivt kommunalt ansvar för en lokal bo-stadspolitik.

Vid sidan av det generella bidraget bör statengenom ett bidrag stimulera kommunerna till attriva eller på annat sätt avveckla bostäder sominte kan komma till användning. Ett alternativ,som mer skall ses som ett komplement, är attstaten skapar ett särskilt statligt finansierat fas-tighetsföretag som ges möjligheter att på vissavillkor överta tomma bostäder, som efter utred-ning inte bedöms få något regelrätt framtidanyttjande för bostadsändamål. I princip bör det-ta endast gälla sådana bostäder som i annat fallskulle rivas men där det finns motiv för att skaparådrum före verkställandet av beslut om fysiskrivning.

Ett problem med ett slutAtt fastigheters värde minskar över tiden är fak-tiskt en ljusglimt för kommunala bostadsföretagpå vikande marknader. Vakanser i nya fastighe-ter kostar betydligt mer än vakanser i gamlaeftersom driftnettot är större. Det speglas ocksåav att bokförda värden och låneskuld minskaröver tiden via avskrivningar och amorteringar.Med tiden kommer därför nya vakanser att kos-ta allt mindre.

Det finns därför ingen anledning till att se va-kanser i kommunala bostadsföretag som ettständigt växande problem utan slut. Med tidenblir problemet faktiskt mindre och mindre. Men fören stor del av bostadsföretagen är det inte finansi-ellt hållbart att vänta.

Med stöd av ett statligt bidragssystem, somskisserats ovan, kan kommunerna minska före-tagens låneskuld och göra de nedskrivningarsom följer av en rimlig framtidsbedömning.Därmed är faktiskt större delen av problemetlöst, även i ett ännu längre tidsperspektiv. Det ärmed andra ord ett problem med ett slut där sta-ten redan nu kan avveckla merparten av framti-dens kostnader och våndor för tomma bostäderi kommunala bostadsföretag.


7289 046 0

Documents