1u - grin.one · (qpdqvvhnuhwduldwhw kdgh jlvwhuqd ryhwdqghv xwo\vw hq olwhq wlyolqj rp elvwd...

$: 1U - grin.one · (qpdqvvhnuhwduldwhw kdgh jlvwhuqd ryhwdqghv xwo\vw hq olwhq wlyolqj rp elvwd lqoljj l io|ghw dy jdpod plqqhq rfk hiwhu hww kdvwljw lqwhuqw vdppdqwulgh ehvwlpghv dww$
1

Oansvarig men ansvarskännande utgivare, tillika Självutnämnd Sällskapssekreterare: Bo Fundell. E-post: [email protected]

Nr 47

G*R*I*N-RAPP FRÅN HÖSTKONTAKTEN 2015 Det är ett sant nöje att bjuda in Gamla Radarjaktledare till en ny kontakt, det kan undertecknad garantera! Sällskapet G*R*I*N har nu samlats än en gång, faktiskt för 47:e gången, och pompan och ståten stod inget tidigare möte efter. Ljunglöfska Slottet lät oss utnyttja sina förnämliga resurser vad gällde lokaler och förtäring, och förutsättningarna blev därmed, som alltid, de allra bästa! Avsikten med rapporten är naturligtvis att göra frånvarande Gamla Rrjalar lite avundsjuka. Den 13 november 2015 var en fredag, och kombinationen av datum och veckodag har ett, kanske oförtjänt, rykte att vara olämpligt vid anordnandet av evenemang. Detta hindrar inte Gamla Rrjalar att slå runt en afton, i avsikt att genompenetrera sitt forna liv i fosterlandets inre. Fullt så många, som vi ibland har varit, var vi inte detta gång, men det lade inte på något sätt sordin på stämningen under kvällen! Följande tappra krigare hade ställt upp för att få sig en rejäl dos nostalgi och kamratsamvaro med guldkant: Dan Ahlqvist Torbjörn Armandsson Gunnar Atterholm Ingmar Berglund Jan F. Bergman Lennart Carlsson Rolf Smålle Ericsson Hans Erling Hans Fehrnström Håkan Fredriksson Ebbe Fridberg Bo Fundell Lars Gissler Tomas Granqvist Örjan Granqvist Bertil Gustavsson Kjell Hamberg Kerstin Holmer Cleive Hornstrand Rune Huldén Kjell Högkil Nils Junehill Gunnar Laninge Bengt Lejsved Rolf Lenstam Rune Nilsson Sven-Olof Olson Tom Olson Christer Pettersson Tommy Sandholm Olle Stedt Åke Svedmark Nils Ullgren Owe Wagermark Flera är värda ett hedersomnämnande, eftersom de tog sig den väldigt långa vägen från midnattssolens, myggens och hjortronens landsända, eller spettekakeland eller lingonröda tuvor, bara för att delta i sammankomsten! Likaså bör vår sköldmö hedras, som liksom under så många andra kontakter var ensam representant för sina kjoltygsbeklädda kamrater. Skärpning, ni andra tjejer! Men förstås var det betydligt fler från- än närvarande. Numera är det ju inget krav på att man måste producera någon skriftlig undanflykt, men flera hade faktiskt glädjande nog ändå tagit sig tid att förklara den frånvaro man lyste med. Några exempel:

2


Anders Nyrenius: Med den ledande precision som alltid utmärkt rrjalar, vilka som bekant bidrog till att det kalla kriget kunde föras på ett hedrande sätt, har tidpunkten för höstens G*R*I*N-kontakt bestämts till exakt den dag undertecknad avreser till s.k. sydligare nejder. Trots upprepade kontakter(!) med såväl researrangör som inblandat transportföretag har dessa vägrat senarelägga avresan - alternativt ändra resmål till Ljunglöfska Slottet – och då har jag ändå hänvisat till G*R*I*N:s stora ideella engagemang och till den samhällsnytta det medför. Min medresenär, som av någon anledning påstår sig nedvärderad och försummad om hon skulle tvingas åka ensam, har förmått mig att prioritera ovanstående nejder framför likaledes ovanstående Slott som resmål. Ingen alldeles enkel prioritering. Jag ser mig alltså nödsakad till att avstå från förestående Kontakt. Tråkigt när jag vet hur givande de Kontakter jag haft förmånen att delta i varit. Jag förstår naturligtvis att denna min redogörelse med slutsats knappast kan utgöra giltigt skäl för frånvaro, men hoppas ändå på tillräckligt stort överseende för medgivande av fortsatt medlemskap i G*R*I*N. Mats Engman: Tack för inbjudan. Tyvärr sitter jag fortfarande "fast" vid gränsen mellan Nord och Sydkorea. Just idag är det lugnt och solen värmer från en klarblå himmel, träden övergår i höstfärger och det är svårt att förstå att man är omgiven av mer än 1,5 miljon välbeväpnade soldater. Kan rapportera att anropssignaler verkar vara av internationell standard. Hade förmånen att få besöka den stora luftförsvarscentralen för Sydkorea under en stor övning nyligen och dess stridsledningsdel. Anropssignal Kobran! Kan också informera att nog samtliga gamla rrjalar skulle känna igen sig i procedurer och taktik, även om tekniken kanske var lite modernare och antalet flygplan i luften omfattande. Sven- Åke Johansson: Med mina värsta farhågor besannade, måste jag meddela att det ultimata kamratskaps-tillfället rinner mig mellan fingrarna när jag försöker greppa det, enär jag till mångas förvåning råkar vara mig befinnandes i Boden med fästning å sagda tidsfälle. Dag Svernlöv: Punta Gorda Florida 10/11/15 Hello over there! Sedan jag am sittande i det new country and är kommande att vara so för mere time framover, can jag inte vara present vid next meeting i the lysande RrJal society. Anyhow jag är seende forward att read the intressant raport from the meeting. All the best! Johan Lund: Kan inte komma denna gång heller. Jag håller på att lära araberna vad jag kan, och det tar tid.

------- Utöver ovanstående eleganta krior kom naturligtvis till G*R*I*N-sekretariatet massor av mindre acceptabla undanflykter. Vi har ju många gånger påpekat att semestrar, barnpassning eller prioritering av andra, samtida evenemang, inte är godkända som orsak till frånvaro, men OK, det får väl gå för den här gången också, då! Och tack för alla hälsningar! Och till dem som på grund av sviktande hälsa inte hade möjlighet att komma, säger vi ett samfällt: KRYA PÅ ER!

------- Kontakt 47 denna gång en lite mer avskalad form än vad de flesta tidigare haft, Inga studiebesök, föredrag eller andra krusiduller hade förberetts. I stället inleddes kontakten med

3


ett par timmars mjukmingel över en eller flera bira, vartefter som de deltagande strömmade till i god takt. En mycket trevlig, avkopplande stund på eftermiddagen, helt enkelt. Vid artontiden kom sedan slottspersonalen inströmmande och bjöd fram ett glas bubbel med en liten gottegottgott-tjofräs till. Stämningen var ju redan god, och försämrades inte av detta! En av våra veteraner, Gunnar Atterholm, ställde nu upp och berättade målande om sin personliga infart i rrjaleriet. Vid denna tid på femtiotalet var ju professionen ganska ny, och sedermera former för stridsledningen hade ännu inte riktigt fått sin fulländning. Bland annat, berättade Gunnar, kunde man få ett uppdrag att även bistå med attackledning mot markmål! Tack för denna intressanta redogörelse! Efter ytterligare en stund öppnades matsalsporten och blottade ett, som vanligt, tjusigt dukat och inbjudande bord, värdigt ett Sällskap av vår dignitet! Gyllenlädertapeterna var putsade till fulländning och Ljunglöfs hemliga snusgömma hängde där i taket, lika stilig som den hängt sedan Oscar den II:s tid. Förutsättningarna för en kanonmiddag var således ypperliga! En kort stunds sordin på tillvaron var att vi nödgades konstatera att Rrjalkadern under hösten tyvärr reducerats med två personer. Sixten Lüning och Paul Robertsson har lämnat oss, vilket känns mycket sorgligt. En tyst minut inledde därför middagen. Frid över våra bortgångna kamraters minnen!

------- Maten dukades nu fram och undertecknad kunde välkomna gästerna till bords. Till traditionen hör att vi inte dricker något av bordets fröjder utan att sjunga, och det gällde även denna gång! Sånghäftet var sprängfyllt med diverse anspelningar på vår forna sysselsättning och Rrjalkören ”Högt Och Tydligt” stämde upp på sedvanligt, engagerat sätt med sina eleganta tenorer och en och annan fyllig bas. Som förrätt serverades en synnerligen välsmakande pumpasoppa, fullpumpad med härliga smaker av den i övrigt rätt trista årstiden. Ett härtappat, stärkande, sångvänligt tillbehör serverades till, och bidrog förstås till den allt mer stigande stämningen. En mellanrätt, bestående av ett smörfräst bakverk med vackra, kringelikrångliga grönsaker lugnade våra nyväckta smaklökar inför varmrätten, vilken bestod av de allra finaste bitarna av ett fyrfota djur. Av detta sägs man kunna tillverka såväl helgdagsrockar, söndagskjolar som två par strumpor. Någon smak av sådant kunde dock definitivt inte förnimmas, utan rätten smekte våra gommar som minnet av våra mest perfekta kurvanfall. Till maten serverades ett utvalt exempel på slottskällarens överdåd, och detta förstärkte ytterligare munhålsupplevelsen. Som en jättestor prick över i-et fick vi slutligen en strålande chokladmuntration, och den silade långsamt, med välbehag, ner i våra inre, trots att vi redan var sprängfyllda av läckerheter. Ett något annorlunda upplägg denna kontakt var att en vädjan ingått i inbjudan om att var och en skulle tänka över om hon/han kunde ge oss en lite berättelse hämtad ur Rrjal-livets fatabur. Denna vädjan blev inte ohörsammad, utan ett stort antal mer eller mindre brottstycken ur upplevda situationer, både dråpliga och dramatiska, fick vi höra under kvällen! De kan tyvärr inte återges här, internminnet är för litet och flyktigt numera, så läsarna får väl tro på

4


protokollförarens ord. Ett mycket roande och upplyftande inslag i kontakten var det och tack till alla som ställde upp med sina minnen, ingen nämnd och ingen glömd! Ett inslag kanske dock bör nämnas: En trevlig avslutning på den stora berättarfesten blev att vår nestor, Sven-Olle Olson, begärde ordet och på sitt sedvanliga, vältaliga sätt, berättade om bakgrunden till att Stril 60-projektet fick täcknamnet ”Fur Hat”. Det var helt enkelt så att Sven-Olle, som var djupt inblandad i projektets tillkomst, var tvungen att inhandla pälshattar till ett gäng stelfrusna engelsmän från leverantörssidan, i akt och mening att dessa tunnklädda gentlemän inte skulle förfrysa och därmed förhindra projektets lyckosamma fullföljande! Enmanssekretariatet hade, gästerna ovetandes, utlyst en liten tävling om bästa inlägg i flödet av gamla minnen, och efter ett hastigt, internt sammanträde bestämdes att just den sista berättaren vann ett litet hederspris för sin insats. Övriga samtyckte med acklamation.! Tack Sven-Olle för detta inlägg och för dina alltid lika spirituella motsvarigheter vid andra tillfällen! Kvällen fortsatte i kamratskapets och kurvanfallsdiskussionernas tecken. Kaffe med passande tillbehör serverades, och det konstaterades allmänt att fredagen den trettonde trots allt hade varit ett utmärkt val av tidpunkt för kontakten. Men det kan vara olika: Ingmar Berglund konstaterade att det var exakt 20 år sedan vi hade en minnesvärd G*R*I*N-kontakt i Göteborg, d v s i november 1995. Just den dagen och natten till den trettonde föll så oerhört mycket snö att hela den stora staden stannade upp fullständigt! Inga kommunikationer funkade, utan det var snöpulsning som gällde. På avenyn åktes det dock skidor. Vi blev kvar ett dygn extra, men hade kul ändå! Och jag och Janne Zingmark kunde tacka Charlie Lejdbrandt för att vi fick övernatta i hans hotellrum, annars hade det blivit i en snödriva för oss två. Nästa möte våren 2016 diskuterades, och kan komma att hamna på Gotland. Och nästnästa kanske i Norrköping. Inget är fastställt ännu. Men ser var och en bara till att hålla Sekretariatet underrättad om aktuell e-postadress, så kommer kallelse i god ordning när det börjar dra ihop sig! Kontakten upplöstes framåt sent, och en mindre, övernattande beredskapsstyrka ombaserade till Ljunglöfskas utmärkta hotellannex. Diskussionerna fortsatta där ännu några timmar, dock med en viss förstämning, eftersom någon kollat de förfärliga nyheterna från Paris. Fredagen den trettonde … TACK alla, som bidrog till en härlig kontakt! Bilder (tack för alla bidrag) och annan information kommer på vår hemsida https://sites.google.com/site/sallskapetgrin/ så snart det blir möjligt, men det dröjer nog ett par veckor, eftersom Sekretariatet nu tillfälligt stänger och ägnas åt helt annan verksamhet - på Gran Canaria.

Vi ses igen! En fasligt God Jul och Ett Gott Nytt År önskas! / Eder Ständige Sällskapssekreterare

5


6


1u - grin.one · (qpdqvvhnuhwduldwhw kdgh jlvwhuqd ryhwdqghv xwo\vw hq olwhq wlyolqj rp elvwd...

Documents